Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag har resonerat med mig själv idag. Bakfyllan efter att ha varit nykter i tre dagar är överjävlig. Jag vill vara på benen i påsk och jobba på mitt projekt samt umgås med min gubbe utan besvikelser och konflikter. Så jag har varit och handlat två flaskor vin och en halvflaska whiskey. Det finns en plan för hur de ska drickas och allt kommer jag inte att dricka allt själv, gubben kommer hit på påskmiddag. Är jag alkis eller är jag alkis som planerar så?
Och nej, det är inga stora mängder. Typ "normala" för en "normaldrickare" över påsk?? Men det sabbar min ursprungsplan att vara helvit. Skjuter upp mina planer, skjuter upp "den svarta perioden i nynykterheten".
Nystart på söndag och då med två dagar stängt på systemet.
Må högre makter hjälpa mig igenom nästa vecka. Nu vet jag iaf att jag inte ska planera in något extra jobb nästa vecka, inga sociala aktiviteter, ingenting helt enkelt. Jag kommer att må dåligt. För helvetet blir inte svalare bara för att man endast varit på kort besök...

Det är alltid skönt att inte känna sig ensam i sitt beteende och sina tankar. Så tack Se klart och Andrahalvlek! Är nyfiken på vad ni egentligen heter, men vi är ju anonyma av en anledning.

Sov jättedåligt inatt. Drömde mardrömmar och vaknade flera gånger. Vet inte varför... men har druckit kaffe och läst ett kapitel i boken. Har börjat ha det som en morgonrutin nu, tror att det är bra. Få det inpräntat i huvudet: Alkohol är gift och jag vill inte förgifta mig själv idag.

Ha en skön onsdag allihopa!

Tack för att du frågar Andrahalvlek!
För ...jaaa… 45...
Men jag har inte märkt av att jag närmar mig klimakteriet. Tror jag. Vad är förklimakterie? (Jösses vad pinsamt: kvinna 45 år och kan inget om vad som väntar mer än typ "mensen upphör och man får värmevallningar och humörsvängningar"). Det finns kanske nåt där som påverkar.
Men alla mina psykiska problem kan jag nog ändå inte skylla på klimakteriet. Jag har haft låg självkänsla hela livet, prestationsprinsessa, ätstörningar av och till, druckit långt över riskbruk sedan tjugoårsåldern. Försökt få hjälp av många olika terapeuter genom åren för att jag mått dåligt, men utan att hitta rätt. Den senaste psykologen sa uttryckligen: -Det är ingen idé att vi bokar någon mer tid, jag kan inte hjälpa dig".
Jag kan inte göra mig förstådd och jag förstår inte det där psykologsnacket...
Inte förrän en person här frågade om jag är högkänslig och jag började läsa om det. Nästan full pott i självtester... Man ska inte diagnostisera sig själv, men varför har ingen av alla jag gått till frågat eller tipsat??? Nu tror jag att jag har hittat svar på ganska mycket...
Har också gått igenom en utmattning och började då läsa på om stress- och må-bra-hormoner och samspelet mellan dem (och alkohol). Många svar att finna där också. Mycket lättare för mig att förstå psykologi om man plockar ner det till kemiska processer i kroppen och hjärnan.
Men *skratt* finns det någon här som vet om en psykolog som vill snacka kemi med mig? Tips emottages tacksamt!

Trots all detta så vet jag att jag utifrån sett är en mycket välfungerande människa. Någon som känner igen sig? ;-)

Välkommen till detta fina forum.?Din text du skrivit kunde passa mig det jag gjort.Att jag slutat med vinet och klarar mig själv.?Hur menar du?
Kram Pilla

...och varmt välkommen till forumet. Du vill hitta en väg där du får tillbaka dig själv, får vara pigg och hinner med livet. Du är klarsynt och vet vad du behöver, nämligen en stödkontakt där du får verktyg och perspektiv för att ta dig an den här förändringen. Kanske kan du i en sådan kontakt även bli påmind om den styrka och de verktyg du redan besitter, och använde dig av när du slutade röka och bröt med tabletterna. Det är nämligen väldigt starkt gjort!

Tråkigt att höra att den psykologkontakt som du såg fram emot blev skjuten på framtiden. I väntan på det kanske Alkohollinjen (020-84 44 48) kan vara ett alternativ? Där kan du vara anonym om du vill, och diskutera tankar och strategier. Vet inte om det är något du känner skulle passa dig, det var bara en tanke jag fick.

Oavsett hoppas jag att du fortsätter läsa och skriva här på forumet. Välkommen igen!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du nämnde hormoner. Jag har noll koll på din ålder men klimakteriet är ett jävla slukhål ?

Jag kom in i förklimakteriet vid 40-årsåldern redan och det var då mitt dåliga psykiska mående tog fart på allvar, och i kombo med alkohol var det dödens jobbigt.

Det är svängningarna upp och ner som påverkat mig värst. Nu har jag passerat 50 år och mensen verkar vara slut *ta i trä* och då stabiliseras nog hormonerna på en lägre nivå.

Det i kombo med nykterhet känns oerhört mycket stabilare. Jag är lugnare generellt, inte lika trött, men riktigt happyhappy känns ju inte livet förstås. Än.

Men det gör det ju bara stundtals för alla. Jag försöker tänka ”man ska ha tråkigt ibland för att verkligen uppskatta när det är roligt”.

Och sen anstränger jag mig för att planera in trevliga saker regelbundet. Fast nu i coronatider kom allt det av sig lite.

Men jag kommer igen med Coronaanpassade aktiviteter så fort jag landat i allt detta ?

Å andra sidan visste jag oxå bättre och vet fortfarande bättre men kan ändå sakna känslan, flykten och hemligheten.
Men jag saknar inte stressen, skammen och paniken att bli upptäckt.
Saknar inte det tunga huvet på morgonen, skakningar och svettningar och att ingen mat smakade gott.
Vill inte behöva kräkas igen i matbutiken, i en hastigt snodd fruktosen gömd bakom hyllor och hallonkräm.
Mitt intellekt förstår inte! hur det ens kan finnas någon som helst saknad eller sug.
Vilken jävulskt jävla jävel den är alkoholjävulen?
Ska aldrig mer gå på ditt skitsnack och löfte om lugn och frid. Aldrig mer lockas av ditt erbjudande om en tillvaro så långt ifrån verkligheten eller den person jag vill vara och faktiskt är!
Dra du åt helvete!

Ja, det är nog det jag måste göra, försöka förstå varför jag dricker.
Men det är så svårt att reda ut själv och jag har kroknat när det gäller att hitta terapeut eller psykolog som kan hjälpa mig...
Kämpar på genom att läsa om psykologi, reaktionsmönster, hormoner mm mm, samt naturligtvis om alkoholism.

Hej Min tur, och grattis till 4 månader i morgon! Jag känner igen det där med närståendes dryckesvanor. Fick själv för mig nyligen att min fru hade börjat dricka mer den senaste tiden. Hittade bla ett "vinförråd" i källaren och märkte att det gick åt mer vin än vanligt på helgerna. I helgen kröp det dock fram att det beror på hennes "Corona-stress" och vi pratade om det, och jag tror/hoppas på att det inte blir någon bestående vana. Hon har ju mig som avskräckande exempel på hur det kan gå liksom.?

Ha det bra!

Flykten.
Ja, det är en flykt. Hade precis blivit antagen till PDT (psykodynamisk terapi) genom universitetet. Såg framemot detta, behöver det, då kom Corona och allt blev inställt. Så besviken. Nu är jag utlämnad till mig själv igen. ?

Jag är tacksam för denna sida och att du och andra människor vill svara och dela. Tack!

Heja dig Se klart!
Vi kör på. En dag till!??‍♀️?

Jag har också alltid haft ett flyktbeteende. Flytt in i ätstörningar, droger då jag var yngre, shopping, kurser, träning (vissa bra saker men aldrig bra med flykt)... det har tagit mig år av yoga, meditation, att börja stilla sinnet... sluta fly, våga vara i känslan och bearbeta den..
Du är medveten, har lyckats och tycks ha en inre styrka. Lita på dig själv.
Fly in i nykterheten.
Ge dig själv tid.

Så jag betett mig när jag druckigt alkohol.
Tänk den gången när jag tappade ett smycke jag fått av min dotter för att jag var oaktsam och fladdrade runt och inte hade koll.
Alla människor jag kontaktat och pratat med och även flörtat och haft mig?spytt och levt om.Gjort bort mig inför min man som inte förstår mina problem riktigt.Och att jag en gång hade ätit mat som jag inte kommer ihåg och var så grisiga runt min mun.
Pilla detta är över just nu.Nu är det du som står på andra sidan och ser på eländet.?Tack o lov!Pilla

Så jag betett mig när jag druckigt alkohol.
Tänk den gången när jag tappade ett smycke jag fått av min dotter för att jag var oaktsam och fladdrade runt och inte hade koll.
Alla människor jag kontaktat och pratat med och även flörtat och haft mig?spytt och levt om.Gjort bort mig inför min man som inte förstår mina problem riktigt.Och att jag en gång hade ätit mat som jag inte kommer ihåg och var så grisiga runt min mun.
Pilla detta är över just nu.Nu är det du som står på andra sidan och ser på eländet.?Tack o lov!Pilla

”Hellre fet än full” ? Bra mantra!

Bra gjort. Jag vill också, men helst utan besvär om du förstår...Quick fix! Inget sug eller uppoffring, bara tjolahopp och allt blir bra.

Men jag är en person som alltid sökt tröst och lindring i mat, cigg, alkohol och smärtstillande tabletter. Jag kan inte sluta, har liksom inte verktygen. Jag har slutat röka för länge sedan och tabletterna får jag inte längre tag på (illegalt vågar jag inte) så två beroenden är borta vilket känns bra. Längtar ändå efter ruset av tabletterna och vet inte om jag skulle kunna stå emot om jag hade dem.

Idag ska jag i alla fall vara nykter...

jag ska inte tala om hur mycket jag gick upp första nyktra halvåret :-))) Men....hellre fet än full :-))

jag håller på dig och skickar så mycket cyberstyrka jag kan <3

Han är inte alls färdig med sitt drickande så det kommer att fortsätta till/om han kan se sina konsekvenser.
Och självklart vill han inte att du ska flytta för du hjälper till att hålla han flytande i all sin misär.

Uppbåda all kraft du har kvar och sätt dina flyttplaner i verket men tala inte om vart du tar vägen för honom. Är han våldsam nu så finns risken att det blir värre när han inser att ha tappar greppet om dig. Har du möjlighet att gå på Al-anon (kommer inte ihåg om jag frågat förut ?) Ring gärna en kvinnojour så får du stöd och hjälp där, kanske med boende eller med praktiska saker.

Jag skulle önska att du lägger fokus på dig själv nu och ditt egna mående, inte lätt.....jag vet, men absolut nödvändigt ! Du kan inte påverka honom !! Tala inte om i förväg att du drar utan bara stick till ditt egna bo ! Jag oroas av att du skriver att han är våldsam redan nu och det kan bli ännu värre, du måste vara försiktig !!!

Och självklart är det ok att du skriver här och jag hoppas innerligt att du fortsätter för det underlättar för dig själv att få ur dig känslorna ! Jag ser fram emot dina inlägg !

Kram !!!

Tack det stämmer att den 100:ade dagen har passerat.?
Det svajar på denna resa.
Men jag håller mig kvar på tåget?
Är glad att jag inte gav upp .Tack från Pilla?

Grattis till dina 3 månader i klarhet
Omtänksamma Seklart?.
Så himla bra gjort.Härligt att uppleva din fina omsorg för oss här på forumet.Kram Pilla?

Känner igen det där med att suget kommer på eftermiddagen eller (fast vid 17 för mig) framåt kvällen.
Att man tänker ”äh, ett glas vin eller två” varje gång. Varje dag. Att man blir tröttare, deppigare, för varje dag.
Jag höll på så i flera flera år. Slutade nån gång, började igen.

Jag fick nog av det du beskriver, tröttheten, bristen på livskvalitet och tid.
Under åren har jag läst en massa! Om psykologi, beteende, självhjälpsböcker helt enkelt. Kontaktade en alkoholterapeut och började inifrån. Mycket stöd här på forumet. Och boken ”tänka klart” av Anne Grace.
Så har jag idag nått dag 99 i nykterheten. Med mitt svar vill jag, som kände mig hopplös, ge lite hopp. Det finns hopp, det finns ett skönare liv. Men det krävs att man beslutar sig. Och vill! Viljan att vara nykter.
Målet: mer tid, livskvalitet, glädje, ett friskare liv.
Sätt upp dina mål. Önskemål!⭐️
Välkommen hit!
??‍♀️?

För mig har det hjälpt otroligt mycket att gå till botten till varför jag drack som jag gjorde.
Min alkoholterapeut har hjälpt mig att se många skäl till varför just jag blev alkolist....sen gillar jag tankesättet att vem som helst kan sluta dricka,men man måste jobba med sig själv för att bli nykter/Kristina

Tack ”se klart”?
Det är spännande, lite skrämmande och jobbigt att nyktert se i hur många olika tillfällen jag faktiskt hade druckit, om jag nu drack.
Livet pågår ju! Oavsett
Och så mycket man ser hos andra på gott och ont. Funderar mycket på min sär- sambos dryckesvanor och känner oro. Men jag vet inte om den är befogad eller ej.
Vi pratar mycket han och jag om både mina och hans vanor. Han är ett stort stöd för mig och min största supporter men... fan! jag får känslan av att han dricker när jag inte ser.
Vi har lägenhet i stan där jag bor mest och sommarstuga där han bor mest. Så jag kan omöjligt veta.
Jag vet att man inte ska tvivla på sin magkänsla men det är ändå svårt!
Men idag skiner solen snart?och jag ska till min gruppbehandling i em.
Kämpa på alla kämpar där ute!

Tack ”se klart”?
Det är spännande, lite skrämmande och jobbigt att nyktert se i hur många olika tillfällen jag faktiskt hade druckit, om jag nu drack.
Livet pågår ju! Oavsett
Och så mycket man ser hos andra på gott och ont. Funderar mycket på min sär- sambos dryckesvanor och känner oro. Men jag vet inte om den är befogad eller ej.
Vi pratar mycket han och jag om både mina och hans vanor. Han är ett stort stöd för mig och min största supporter men... fan! jag får känslan av att han dricker när jag inte ser.
Vi har lägenhet i stan där jag bor mest och sommarstuga där han bor mest. Så jag kan omöjligt veta.
Jag vet att man inte ska tvivla på sin magkänsla men det är ändå svårt!
Men idag skiner solen snart?och jag ska till min gruppbehandling i em.
Kämpa på alla kämpar där ute!

Jag vill vara nykter men varje dag vid 15-16 tiden så klarar jag inte att säga nej. Då finns inga argument heller till varför jag inte skulle. Så länge jag inte dricker mera än två-tre glas och ser till att sluta innan kl 21 så påverkas natten också positivt, och såklart blir kvällen mera avslappnad och glad. Vi peppar varandra också. Vi lagar god mat och låter kvällarna bli som helgkvällar. ”Och med sååå god mat måste man ha vin”.
Drack för sent igår kväll och mår inge vidare idag. Sov dåligt och vaknade av hög puls och ångest. En sån här morgon är det ju lättare att känna ”aldrig mer” men jag litar inte på mig själv. Vet att eftermiddagen kommer med sin lockelse...