Senaste kommentarerna i forumet

??

Skjutsat svärmor igen. Då får jag vara till lite nytta & glädje! ?

Jag har idag läst ut "Den tysta kraften" utav Susan Cain. Den handlar om att växa upp som introvert och boken vänder sig främst till ungdomar men är lika läsvärd för oss alla. Rekommenderas även för föräldrar, lärare och andra intresserade! ?

Ätit glass och druckit iskaffe i solen idag!?☕☀️

Tack, go vänner för inlägg och pepp:)

Vill berätta lite om min relation med alkoholen....

Jag växte upp på en lantgård under 60- och 70-talet. I mitt hem fanns det alkohol...det var snaps och grogg men endast vid kalas. Min mamma drack aldrig inte förrän de sista åren innan hon dog då hon tyckte det var festligt med ett glas vin. Min pappa fick ledgångsreumatism när han var 47 år (han levde tills han var 84) och efter några år slutade han dricka alkohol. Det var endast vid högst tillfälliga gånger eftersom hans medicinering inte gick ihop med alkohol.

Jag själv testade alkohol på sommarlovet antingen mellan sjuan och åttan eller åttan och nian. Det blev absolut inte bra. Idag när jag tänker på det så känner jag att det är helt otroligt att detta kunde hända men jag/vi bokade en buss..vår skolbuss..vår skolchaufför som körde oss till ett dansställe utomhus..vi var ca 20-25 ungdomar .i åldern 14 till 20 år..där de flesta hade druckit alkohol. Eftersom våra föräldrar inte hade varit tonåringar själva så var de inte särskilt misstänksamma..
Då under några år var jag precis som många andra nyfiken på alkohol...men sedan under väldigt många år drack jag inte alkohol överhuvudtaget...jag hade funderingar på att bli nykterist. Jag bodde ute på landet och jag körde i princip alltid...jag älskade att dansa...och att dansa men någon som är onykter eller vara onykter själv är verkligen inget att rekommendera.

Men, sen kom alkoholen in i mitt liv...mer tillsammans med min man...fast vi drack ju lite vin då och då...många gånger inte när vi var ute och dansade för att dansen var det primära. Då när jag blev äldre hade jag ändå lärt mig att njuta utav ruset...så började jag då på socionomprogrammet för nästan 20 år sedan...på högskolan sitter man ju ganska ofta ensam hemma och pluggar...och jag saknade lite socialt liv. Det var inte som det är nu att ingen reagerar om någon lägger ut en bild på Facebook att man har druckit vin en vardagskväll...men det var då någonstans som det blev legitimt att dricka vin en tisdag el en torsdag...å det gjorde jag ibland tillsammans med min man ..för att det var lite trist att alltid sitta hemma och plugga..lite rött och ostbricka...öl och pizza..men det var ändå på något vis under kontroll. Men sedan kom tiden då vårt äldsta barn hade det tufft i skolan inlärningsmässigt...blev mer utåtagerande...var ute på helgerna...vi visste inte var...kom inte hem...och vi började åka ut och leta....det var en helt otroligt smärtsam tid. Och vad gjorde då jag..jo jag hade ju lärt mig känslan av att dricka vin el öl...att det gjorde mig mer avslappnad...mindre orolig...så jag började medicinera med alkohol. Mina föräldrar och mina svärföräldrar dog under loppet av 3,5 år och under denna gick vi på familjebehandling...satt på hundratals skolmöten känns det som..samtidigt som jag arbetade som skolkurator. Under denna tid blev även min syster sjuk i cancer...hon och hennes man kritiserade ofta mina barn och mig själv som förälder. För ca sju år sedan gick jag på rådgivningscentrum i min egna kommun under ett års tid...då kände jag ingen som arbetade där. Sedan dog min syster för 6,5 år sedan och hennes man bröt kontakten med mig. Efter det insjuknade min man i matstrupscancer och jag var livrädd att mista honom. Vårt yngsta barn hamnade i konflikt med nära vänner och blev sedan ensam och utfryst...så under perioder har hon varit väldigt nedstämd men precis tvärtom..dragit iväg..försvunnit bort..varit borta i tio dygn...kommit hem ..för att sedan dra iväg igen...vi har suttit på möten på skolan och på socialtjänsten.. i mängder...å jag har sökt hjälp hela tiden av socialtjänsten...vetat ofta vad jag kan be om ...men det har varit så otroligt tufft!

Så alkoholen blev en form av medicinering...en flykt ..och i allt detta var jag/vi ganska ensamma...och alkoholen dämpade min ångest. Jag har varit ute och letat efter mina barn hemma omkring ..långt borta...jag har varit SÅ rädd för att förlora dem...att de skulle hamna fel...men idag jobbar ett av mina barn som snickare och är sambo och mitt andra barn som personlig assistent.

Alkoholen har dämpat tvivel, ångest och ensamhet...men skapat ett beroende...idag behöver jag inte alkoholen...men den jävlas med mig. Jag har bett läkare om att få antabus men de vill inte skriva ut pga för höga levervärden...och i min kommun är det rådgivningscentrum som lämnar ut dem...och det funkar inte för mig för jag känner dem....det funkar inte heller i grannkommunerna...för har jag inte jobbat där så har jag ändå på något vis haft kontakt med socialtjänsten...När jag fick reda på att man kunde vara anonym på Alkoholhjälpen så var det helt fantastiskt....jag ska bli nykter...det är en tuff resa...och jag hoppas att jag inte ska insjukna i någon fysisk åkomma...men jag har absolut inte gett upp!

Stor kram till er alla:)

Biter inte nämnvärt på mig. Självmedicinerar fortfarande mot ADHD, ADD som jag antar att jag har.

Det är så häftigt att man kan märka så stor skillnad så snabbt! Om man slutar kämpa och tycker synd om sig själv som inte ”får” dricka.

Att välja att se fördelarna med nykterheten är så mycket enklare!

Svinbra jobbat ?

Idag är det torsdag och jag har haft en väldigt skön dag. Så mycket energi och fokus. Vaknade helt utvilad klockan 06.30 av mig själv, och klockan 07 satte jag mig och började jobba. Inte behövt sova nåt på eftermiddagen. Otroligt. Idag är min 10e dag som nykter, känner att min oerhört förbättrade sömn verkligen påverkar mig väldigt mycket. Men som jag läste i en bok, det är nästan skrämmande hur mycket tid och energi man får när man slutar dricka och slutar låta livet kretsa kring alkohol.
Ringde in på ett AA-möte vid lunch, det hjälper verkligen. För mig är det viktigt att prata med andra som förstår och påminna mig själv om att jag inte ska dricka.
Hej svejs!

Efter jobbet cyklade jag en mil i det fina vädret och lyssnade på min senaste ljudbok ”Sju systrar”. Rensade skallen från jobbtankar.

Lite jobbigt är det i början av en ljudbok innan handlingen tar fart, då poppar jobbtankar upp emellanåt. Men ju mer jag kommer in i bokens handling desto mindre gör de tankarna besök.

En del kan inte lyssna på ljudböcker för att de inte kan koncentrera sig på handlingen. För mig är det en varningsklocka när jag inte kan göra det.

Då behöver jag vara ännu mer noga med arbetstiderna, ta fikapaus fm och em och en timmes lunchrast. En viss stressårbarhet kommer jag alltid att ha efter mina perioder med utmattning.

Min hjärna är verkligen som ett hamsterhjul. Om jag ”springer” så ökar farten jättesnabbt, och till slut hinner jag inte ens med i tempot och i värsta fall ramlar jag.

Därför behöver jag ha lite lagom snurr på hjulet. Råkar farten öka bara lite för mycket så är det halt på stället som gäller, för att sänka farten på hjulet.

Och ljudböcker är som sagt en bra varningsklocka. Jag gör inte ett bättre jobb för att jag köttar på timme efter timme. Min hjärna måste få tid att tänka och helst sova på saken också - då blir slutresultatet bättre.

De första åren med det här jobbet sprang jag på alla bollar. Chefen sa ”ta den bollen, och den - och den också”. Och jag sprang.

Då kunde det hända att jag gjorde saker helt i onödan - eftersom förutsättningarna förändrades en kort tid därefter. Otroligt surt - och minst sagt slöseri med min energi och tid.

Så då lärde jag mig att låta vissa saker gotta till sig lite. Ta upp det ibland och fundera, vrida och vända på det, sen låta det vila och göra något annat en stund.

Och jag brukar hinna med allt jag ska göra, men att göra saker i onödan betackar jag mig för.

På cykelrundan köpte jag hämtmat så nu har jag och dottern haft torsdagsmys framför tv:n. Hon åker till sin pappa imorgon.

När hon byter hem så brukar vi alltid äta ihop, så imorgon hoppas jag att han bjuder på grillat. Jag bor ju i hyreshus och kan inte grilla längre.

Sen är det helg och balkongröj som gäller! Utan alkohol, jag skålar med mig själv i te när jag har städat och pyntat klart ?

Så skönt att ni fick ett bra möte! För ibland är det ju verkligen så att man behöver prata igenom saker och ting och jämka ihop.

Bra jobbat!

Tittar in här för du skrev en kommentar i min tråd. Vad skönt det är att läsa hur bra det går för dig. Jag har också tänkt på den där bubblan som vi är i just nu och hur det kommer bli en prövning när livet går tillbaka till det normala eller hur "normalt" det nu kan bli efter det här. Jag är tacksam över att vi inte dricker oss igenom det här och att vi kan reflektera och förberedda oss för ett liv utan alkohol.

Det du håller på med är personalvård av högsta klass :-), eller rehabilitering om du så vill.
Arbetsgivaren är skyldig att vara behjälplig vid rehab av sjuka anställda, och har du valt oss här som rehabteam, så tja, det borde väl kanske formaliseras, men vad sjutton.
Jag tror att det finns massor av folk med dålig arbetsmoral som utnyttjar "jobba hemma" till rena nöjen just nu. Så sträck på dig för att du lite vid sidan jobbar på att bli frisk!

Kram!

Rosa76 - japp, spela bandet framåt är ett bra knep när man får sug. För det blir väl aldrig bara EN öl för oss. Vem vill ha EN öl? Jag vill bli full som fan och glömma tid och rum. Min hjärna måste greppa det när den där romantiseringen tar över.

Se Klart - Att se beroendet som ett olydigt barn var något jag läste i Tänka Klart tror jag. Det funkar också rätt bra. Synd för mig att jag glömmer bort allting när reptilhjärnan tar över, haha. Jag ska försöka vara mer medveten vid nästa sug och göra det till en övning istället för att få panik.

Vinäger & Soffi - Vad glad jag blir att ni ser det i hur jag skriver! Jag håller faktiskt med er. Jag är nog klar med alkoholen för gott och jag har börjat acceptera det. Det senaste återfallet visade bara vad det alltid visar - att jag inte kan fortsätta som jag gör, att jag alltid dricker för mycket och att min kropp inte tål det längre. Jag kan fysiskt inte dricka längre. Det tog bara ett par veckor innan jag var nykter igen, och det är en stor skillnad från tidigare återfall då jag bara har sagt "whatever" och fortsatt dricka i månader. Den här gången var jag mer uppmärksam på vad alkoholen gjorde, hur den fick mig att må och jag var så trött på det. Den ger mig ingenting längre och det märkte jag. Nu vet jag det, och jag vet exakt vart jag hamnar om jag börjar dricka igen.

Men uppmärksam är jag... för det krävs bara ett impulsryck så är man där igen.

Precis Rosa - vakuum.
Vinäger - en vardag som funkar.
Det är ju inte en liten sak att önska - en vardag som funkar och som man är ganska nöjd med.
Livet är ju mest vardag.
Det jag kan fundera över är festen.
Hur firar man nu? Hur släpper man på vardagens krav och hur höjer man sig över dem?
Det kanske man gör i små stunder...när allting ’stämmer’ i korta ögonblick. Så var det ju innan jag började dricka problematiskt. Vissa middagar och fester var tråkiga ( ganska många) och ngn gång ibland hände det att man möttes - över bordet, i samtalet, i samvaron - och musik uppstod.
Som körsång när den lyfter.
Det gick inte att styra och förutse. Det handlade om faktiska skeenden och vem som var där just då och hur vi hade det tillsammans, hur vi hakade i varandra. Och ibland var det kanske bara en lycklig dag.
Glädjen och gemenskapen i alkohol
kan ju vara på riktigt...men det vet man egentligt först nästa dag. Jag har även de sista åren haft bra tillfällen med vin...där även dagen efter varit full av glädje. Men ibland ( och eskalerande) var dagen efter mer fyllda av rannsakan och undran.
Var det roligt/trevligt? - varför mår jag inte bra nu?
Och Vinäger - angående detta med tro ( Se Klart’s tråd ). Jag vet inte riktigt hur man kombinerar tro och vetenskap. Jo - på ett sätt vet jag alltför väl - hade en mamma som var ateist och religionshistoriker:-)
Men vetenskap i meningen föra i bevis - det går ju inte.
Nu börjar j svamla märker jag.
I vilket fall - glad över att ni kommenterar. Så glad att jag säkert skulle kunna bevisa det rent vetenskapligt!
??

Så bra du hittat hit! Ja man vill sluta innan man når botten. Skriv mer så kommer det pepp från oss?

Ja, det gäller att hinna med livet. Känner igen det där med att gå för fort fram. Många gånger är det en styrka att vilja ha snabba förändringar och ta i ordentligt, men vi vet ju själva att det kan bli lite för snabbt istället.

Kul att följa dig. Räknar inte dagar nu, men tror att vi är på samma. Ha koll på vilken dag som var den första vill jag i alla fall ha.

Ha en fin avslutning på dagen.

Kram till dig

Nu har jag gjort mig av med all alkohol.. Stolt över att jag gjort det. Hoppas nu att jag inte gör om det igen och köper hem nåt igen....

Att alkoholen försvårar känslan av att vara nöjd "som det är". Precis som det diskuterats i andra trådar kan istället nykterheten få känslan av tacksamhet över vardagen.

Jag tänker att det är det vi vill åt. En vardag som funkar. En vardag som kan kännas helt ok, trots att inget särskilt inträffat. En vardag som tillhör vårt vanliga liv.

Så fint att läsa att du är på gång igen.

En dag i taget.

Kram

Det är ett tecken på styrka. Det var det jag hade allra svårast för. När jag hade en intensiv period var allt tvunget att ta slut innan jag kunde gå vidare.

Har ju själv känt mig som ett hopplöst fall många många gånger. Önskar innerligt att du lyckas med minst en vit vecka för att verkligen hinna känna fördelarna. Visst, vi vet om dem, men det är så skönt att verkligen få dem bekräftade.

Vet dock att det är tufft innan hela hjärnan är med.

Kanske du ska ta dig en allvarlig funderare angående Antabus. Som Rosa säger, då KAN du inte dricka. Det blir snabbt slut på förhandlandet, om det ens uppstår.

Hoppas att du har haft en hyfsad dag i alla fall, oavsett A-status.

Jag tänker på dig. Jag lider med dig när du känner dig misslyckad. Men, framför allt:

Jag tror på dig. ?

Kram

Alltså, det finns nog inte något område där jag är så tudelad som just andlighet/övernaturlighet.

Å ena sidan höjer min akademiska sida fingret och påpekar bristen på vetenskapliga studier i ämnet. Å andra sidan tänker jag på alla vittnesmål som finns från så många människor.

Så jag gör som jag brukar; låter människor själva bestämma vad de vill tro på. Har någon upplevt något oförklarligt så har den det. Varje individ äger sin egen upplevelse. Den har absolut ägt rum.

Om den sedan går att förklara i vetenskapliga termer eller inte spelar ingen större roll. Eller spelar kanske inte någon som helst roll.

Och ja, även jag har varit med om saker som är svåra att förklara.

Tack för att ni förgyller forumet med så många tankar och diskussioner.

Se klart, tror att din klänning och dina vackra blommor kommer att matcha på ett fantastiskt sätt.

Kram

Om det som Vinäger skriver, utan humor skulle det inte vara möjligt att ta sig vidare på den här resan tror jag. Du har en härlig humor mitt i allt det allvarliga Soffi.? Den där "alkispodden" som alla snackar om har jag faktiskt inte lyssnat något alls på. Känns lite som om jag inte kan bli nyktrare än vad jag är för tillfället, men jag lägger den i min vapenarsenal och plockar fram den om behov skulle uppstå.

Kram

Tänker också en del på det ordet. Och att jag är just det. Tacksam över att slippa planera för A varje ledig tid. Tacksam över att vakna utan bakrus. Tacksam över att finnas här och nu. Tacksam över att känna livet.

Du känns så himla stabil nu, Rosa.

Kram

Älskar humor i alla former. Mitt i allt det tunga här på forumet finns det en hel del av den varan, inte minst hos dig, Soffi. Tycker att det är så bra att kampen mot giftet blandas upp med vardagshändelser. Det är ju dit vi vill. Till vardagen utan alkohol. Ja, till festen utan också, förstås.

Härligt att du är på gång på riktigt.

Kram

Ni är de enda som vet hur illa det var och ni är min rehabilitering, förutom den jag gör själv genom motion och att lyssna och läsa olika böcker. Känns så magiskt skönt att kunna skriva av sig allt här till er, ingen som dömer eller föraktar min sanning. Jag tror egentligen inte på att dricka lite fungerar heller men jag håller fast med de kloka ord som du också skrev i mina första inlägg, nykter idag..Tack för att ni finns!/Rosa
PS jag får snart säga som Torn...det blev inte mycket jobbat idag...kan man kalla det "hälsa på arbetsplatsen??"

Skrattar och fnyser lite emellanåt när jag lyssnar på alkispodden, men där är mycket att lära och jag beundrar alla som klarar av att hålla sin nykterhet. Min pappa hade ofta ett ordspråk när jag var yngre och var ute sent på nätterna och var hängig dagen efter...Då sa han: -Fröken....det är ingen konst att dricka MEN det är en konst att komma upp dagen efter...

Idag tänker jag - Fröken...det är ingen konst att dricka den är en konst att INTE dricka..Nu tar vi ännu en nykter dag Soffi! Kram på dig!

Ha inget hemma.
Förhandlingsutrymme noll.
Baka en äpplepaj istället.
Räkna ut vad du tjänar på en vecka nykter - och vad du kan få istället.
Jag vet inte? Hur man gör.
Det är en process. Gäller att hitta sin egen väg.
Jag lånade (innan min man satte ner foten och tog kommandot över det här.. men innan det.. när jag gjorde planer för hur det skulle gå till väga det här lilla "projektet") en bok som heter "för mycket för ofta". Jag kände att den gav mig någon slags startgrop.
Här på forumet blev jag rekommenderad att lyssna på "skål ta mig fan" (här kan man lyssna på den via vårt bibliotek om man inte har tex storytel) ..Det var bra. Det öppnade mina ögon mycket. Mer öppna än vad dom var när jag började här.
Det gäller nog att hitta sin egen stig. Sin egen motivation. Sitt eget mål.
Men. Tillsammans med t.ex alla här.. som förstår. och inte dömer.
Här. Där man bara kan få skriva av sig. Och få pepp.

En dag i taget.

..tänker att det gäller för allt man gör i hela livet..

Vilken lycka att du verkligen känner hur bra du mår av nykterheten och att du lyckats bryta de negativa mönstren. Och fylla på med sol och löprundor ?

Jag tror att du bara blir stabilare i din nykterhet för varje vecka som går. Om du bara låter bli att ”dricka lite” så behöver du nog inte oroa dig.

Kram ?

Skulle precis skriva och fråga om hur mötet gick när din uppdatering kom upp.

Så skönt att mötet gick bra, över förväntan till och med. Så glad för din skull. Ibland är det bra att inte ha så stora förväntningar.

Ha en fin avslutning på dagens arbete.

Kram