Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker att medicin som antabus och naltrexon är tänkt att användas inledningsvis, den första kritiska perioden. Men jag tror att man måste jobba med den mentala biten parallellt.

Vet inte riktigt vad jag ska svara på dina inlägg. Vet inte om du ens vill ha svar. Jag förstår din känsla - alla andra är idioter. Jag har också känt så tusentals gånger.

Men jag har också med åren insett att man kan inte ändra på andra människor. Man kan bara förändra sig själv, och föregå med gott exempel.

Härligt att du blir pepp April ? Du får ta rygg på mig helt enkelt! Kräv tydlighet av din chef, och var tydlig själv gentemot medarbetare.

Och ingenting med allt detta blir enklare för att jag dricker. Tvärtom. Det är jag hundra procent övertygad om. Du kommer dit också!

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och verkligen bestämma sig. Låt beslutet mogna fram, och låt det ta den tid som behövs.

Två boktips:
”Tänka klart” av Annie Grace
”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg

Den sista finns som ljudbok på Storytel. Den första finns också där, men på engelska. Jag beställde den första boken på nätet för 89 kr. Den andra lyssnar jag på, om och om igen ?

Uplplever liknande kaos på mitt jobb. I såna här tider går vi in i krishantering för vissa delar av samhället (ursäkta det kryptiska men vill inte blanda in min arbetsgivare i den här väldigt privata delen av mitt liv). Men yikes vad vi snurrar till det! Cheferna springer kors och tvärs och i cirklar. Virtuellt såklart eftersom 80% jobbar hemma. Blir imponerad av din styrka i att hantera detta! Min trigger är när jag går upp i varv och då kopplar jag av med vin. Att läsa att du kommit så långt och med lätthet hanterar det här är en super pep för mig! Tack och heja??

Sex veckor nykter och jag sover SÅ mycket bättre. Började sova okej redan efter en vecka, och det blir bättre och bättre hela tiden.

Jag blir mer naturligt trött på kvällarna. Igår stängde jag av tv:n redan kl 21.30. Läste några kapitel i boken ”Tänka klart” och kl 23 satte jag på ljudboken ”Skål! Ta mig fan” på 30 min och sen sov jag. Innan midnatt. Magiskt.

Jag sover fler och fler hela nätter utan toabesök, och blir det toabesök somnar jag om direkt.

Jag drömmer mer, även om jag aldrig kommer ihåg vad jag drömt. Jag minns bara drömmen som ett diffust hittepå precis när jag vaknat.

Drömmar är verkligen hysteriskt konstiga. Personer och situationer blandas i en salig röra. Om drömmen har något att berätta för mig vet jag inte, men jag vet ju att drömmar är viktiga för att bearbeta saker som har hänt.

”Tänka klart” läser jag för andra gången, repetition är viktigt. Ljudboken ”Skål! Ta mig fan” har jag också lyssnat på innan.

Jag fortsätter jobba stenhårt med att påverka mitt undermedvetna. Jag vill med hundra procents övertygelse kunna säga ”Jag vill inte dricka alkohol, lika lite som jag vill dricka bensin.” Precis som författaren Annie Grace uttrycker i sin bok.

Jag kan idag säga att jag inte vill dricka, men det känns viktigt att den övertygelsen behålls över tid för att inte ge utrymme för alkoholdjävulens förhandlande ”så farligt var det inte, ett glas kan du dricka.” Nej, det kan jag inte! Och jag vill inte!

Det gick sådär.. men bara ett par glas vin. Och har bestämt mig för att vara lite snällare mot mig själv när det blir bakslag så det känns ändå ok. Har läst mycket på forumet idag och det har verkligen stärkt mig att läsa om alla som gjort slut med a och lever nya liv!
Ska nog vänta med att räkna dagar till jag går och lägger mig, inte ta ut vinsten i förskott typ.
Jag känner mig redo men det här med att jobba hemma är ju inte idealt. Taskig tajming kan man tycka men jag kan inte hålla på längre. Tack igen ni underbara själar för omtanke och support och sköt om er i dessa uschliga tider?

Vi bokade bord på en restaurang som aldrig har lediga bord och så promenerade vi genom stan och satt (på behörigt avstånd) men ändå, bland människor, och åt mat som gjorde mig gråtfärdig (så god) och det var också fint att se sin man (och kanske han mig) i något annat än karantän-kläder, och vi skrattade ganska mycket och planerade lite och övervägde att titta på en mindre lägenhet men ändrade oss. Och sen promenerade vi hem och det blåste, våren long gone. Att behöva vara så mycket ensam och utan alla människor gör verkligen livet en hel del kämpigare men sen öppnar det sig som en liten mussla en tisdagkväll och bjuder in till kalas. Nykter idag och bevärdigar inte alkoholen med ett enda ord till förrän tidigast imorgon.

Snart där! Du fixar detta, och du, det är bra att få insikt om var man har ”hamnat” även om det är väldigt smärtsamt. En del kommer aldrig dit. Bra där, och ta en dag i taget bara. Eller en timme i taget. Det går det med.Heja dig!

"Inställt" är det ord jag ser oftast just nu. Så och vårt onsdagsmöte per omgående. Man kan tydligen ha möte online istället.

Det krävs en stark övertygelse att hålla motivationen uppe. Jag som lever med en aktiv alkoholist får helt enkelt be min högre makt om hjälp varje dag. ?

Även idag har det varit ett dårhus på jobbet. För många kockar inblandade - alla springer på alla bollar hela tiden.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått markera rejält idag ”Släpp det, jag har koll”. Det är bannemej inte att hushålla med resurserna att alla springer på alla bollar. Suck.

Själv försöker jag verkligen backa och inte ha åsikter om allt, jag vet ju själv hur jobbigt det är att få höra ”någon borde göra...”

Vi hinner bara det vi hinner, och vi måste prioritera hårt. Och prioritera betyder att man helt väljer bort, inte att det hamnar nederst på to-do-listan som en del tycks tro.

Allt handlar om tillgång och efterfrågan i mediabranschen - händer det mycket så måste vi välja hårt, men händer det lite kan småsaker få göras större än det egentligen är värt.

Jag borde egentligen jobba för fullt med schema och rekrytering inför sommaren, men jag sitter i den dagliga skiten jag också. All frånvaro ska följas upp dagligen, vi måste planera så att medarbetare jobbar hemifrån växelvis för att trygga produktionen, korttidspermitteringar ska ev göras, folk flyttas mellan avdelningar osv. Fullt upp alltså.

Nåväl, jag har hållit på med det här i några år och jag vet att allt löser sig till slut. Det kommer en sommar och semester i år också, inte ens ett coronavirus kan stoppa det.

Sen blir det nog på många sätt en annorlunda sommar och semester för väldigt många. År 2020 slår ”hemester” sannolikt igenom brett, liksom videomöten och webinar förstås.

Jag är ändå rätt duktig på att släppa jobbet när jag kommer hem, även om jag just idag tydligen hade behov av att ventilera det.

Då är jag sämre på att stänga ute nyheter om corona. Idag har jag gett mig själv tillåtelse att titta på nyheter kl 19-20. Efter det ska jag titta på något helt annat.

Trots kaoset på jobbet har jag inte tänkt en enda gång att just vin vore gott som avkoppling. Örtte med ingefära/citron är också gott och avkopplande ?

Idag är jag nykter, och imorgon och inom överskådlig framtid.

Du klarar det. Tänk i bilder hur det blir när du klarat en dag. Vaknar stark vacker och orubbligt beslutsam och mår bra.
Är du sugen på att dricka så tänk på det negativa med drickandet.
Kör bara! Gör det för dig själv och din familj.
Klart du fixar det??

Grattis till 7 dagar, starkt jobbat!? Godis och snus är fina grejer, det gick åt en
hel del för mig också i början.

Ingen fara, detta fixar du! Det gäller bara att härda ut de första dygnen.
Du kommer inte ångra dig.

Heja! ❤️

Som jag skrivit här ovan, så har jag alltid sett det som självklart att söka hjälp för vad som än är problemet. Det förvånar mig att så väldigt många andra i min situation skäms så och inte vågar söka hjälp för sina problem, och att ni orkar dölja det så lång tid för omgivningen! Jag har alltid sökt hjälp för både det psykiska och för mina olika beroenden, varit ärlig och berättat för både vården och bekanta... Men jag har mest fått massa skit, nonchalans, fått höra att allt bara är mitt fel och mitt ansvar..! Inget tålamod eller förståelse för att jag inte rår på min beroendesjukdom.. Bara bestraffning, spott och spe när jag inte lyckats på en gång att ta till mig hjälpen de erbjudit. Som att jag fått EN enda chans bara, och som att jag vore en hemsk vän eller människa bara för att jag inte lyckats vända livet i en handvändning!? Verkat som att dessa vänner tagit det hela personligt!! Som att jag utsatt dem för ett fruktansvärt svek ungefär!? Det måste väl vem som helst fatta att det tar tid, och att man ska finnas där som ett stöd i processen- och inte som moralkärring eller domare??!

Beslutade mig för att sluta med naltrexon, efter samråd med läkaren. Jag dricker inget längre, och det trots pyttedos naltrexon. Drack lite grand runt nyår sist. Känner inget större behov av att dricka heller. Kroppen mår bra. Jag är lätt och vältränad, nästan 20 kg lättare än för dryga året sedan.

Och så är det vår. Härligt. Och riskabelt för en alkis.

Heja, så bra!
Ibland kan det vara skönt att välja sina strider, att kriga mot alkoholen är ett tufft jobb. Korkade personer finns kvar, och kan vänta. Bara en reflektion. Nu kämpar vi på!

Sambon ringde och berättade att han blivit uppsagd pga arbetsbrist?
Vinskallen slog på radarn direkt innan jag tog kommandot, självklart ska jag inte dricka men jösses vad djupt rotat reflexen ligger?

Värsta tiden bakom dig, nu rullar det bara på ska du se ?

Hej!

Jag har läst igenom din tråd. Hur mycket har du druckit under de senaste veckorna? Ett förslag är att trappa ner under de kommande veckorna för att därefter bli helt nykter.

Motion kan minska stress och ångest. Du kan börja i din egen takt. Om du får yrsel av en 30 minuters promenad kan du börja med en 15 minuters promenad och sedan öka längden när du mår bättre.

Jag önskar dig lycka till!

Grattis till 7 dagar! Nu kämpar vi vidare.

Då var första veckan avklarad ?.
Har klarat 7mån innan. Jag tänker mycket å funderar på hur jag skall göra för att undvika å snubbla igen. Inga mer lögner. Skall säga rakt ifån hjärtat vad jag tycker även ifall folk ibland inte vill höra det. Jag tänker inte ge vika mer varken för spriten eller korkade personer. Så nu tar vi sikte på nästa dag. Å till er alla andra som kämpar er ur spriten klor. Vi klarar detta tillsammans. ?????

Känns det som en bättre dag. Äntligen! Små steg som ett tidigt möte avklarat, snart igenom mailen, mycket som ska tas itu med, inte minst sociala kontakter, familj mm
Känt mig inlåst på mer än ett sätt, fast i overksamhet. Jag har väldigt väldigt svårt att gilla mig själv, eller ge mig själv godkänt då.
Nån fundamental besvikelse som jag tidigare i livet inte fått fatt i, men nu en tråd att nysta vidare.
Något bra alltså. Jag är nyfiken på det nya som kommer, och efter att ha erfarit nya känslor av både värdelöshet och tristess har jag ändå någon sorts förväntan på den andra sidan som i Joni Mitchells Both sides now.
Sug efter vin är obefintligt.
Kan inte låta bli att fundera över vad denna karantän hade inneburit om jag hade druckit. Ska kanske tänka på det när jag orkar.
Kram med sol från strykbrädan (mitt nya arbetsbord...)

Hej Espandrill! Kul att höra från dig igen. Jag håller tummarna för att ditt projekt fungerar. Mitt projekt "permanent nykterhet" har hittills också fungerat utan bakslag i form av återfall. Dock har jag de senaste dagarna upplevt ett starkt sug. Det börjar gå över nu. Jag kan säga att jag längtar efter den dagen när alkohol på riktigt blir en icke-fråga för mig. Räknar med minst ett år för att uppnå det. För icke-alkoholister är ju alkohol också en icke-fråga. De behöver inte fundera på när var hur och hur mycket de ska dricka. Lämpliga spärrar finns redan i skallen. De har inte jag längre.
Kram!

Tro på dig själv och din egen förmåga. Ge inte plats för minsta tvekan - du klarar detta. Tankens kraft är stark ❤️

Ta en dag i taget och tänk viktigast först - vara nykter! Det är grunden till allt annat.

Kram ❤️