Senaste kommentarerna i forumet

Intressant!
Jag är nog konstig... både introvert och extrovert. Hämtar energi i båda lägen..och behöver vila från båda också.
Du har så rätt. Alla skall uppskattas.
Kram?

...Se Klart!
Jag har jobbat nonstop och är inte så stolt över mig själv.
För två månader sedan hade jag varit det - men nu står jag liksom - med en liten del av mig själv - bredvid mig själv och registrerar ...ser att detta med ’lagom’ liksom inte finns.
Men blev så glad av att läsa dina inlägg om ’dysterhet’:-)
Tänker att för många av oss med alkoholproblem ...så kräver det mkt mer att lyfta det sköra ...och att jobba vettigt - än att vara soldater.

.:.and you cry if you want to!
Här får du vara dysterkvist eller missmodig eller arg.
Lite höga krav tänker jag - att du ständigt ska vara nöjd och pepp på ett forum som finns för oss som har så pass jobbiga/problematiska problem med alkoholen att vi söker oss hit:-)
Skämt åsido - även jag har svårt och får anstränga mig för att lyfta det ledsna, sköra, uppgivna här.
Just nu kämpar jag jättemycket med ’lagom’/tillräckligt bra. Jobbat nonstop och blodtrycket skenar ( tror alkoholen gör att blodtrycket gått åt fanders....och det har inte stabiliserat sig än).
Nu ska jag inte prata mer om mig - men jag har läst ganska mkt om post alkohol depression/symptom . Den verkar komma en bit in i nykterheten. Finns en bra bok som heter ’Ett synligt mörker’ där författaren William Styron beskriver detta. Han drabbas hårt men tänker att det finns många grader.
Bottom line - ingen här kräver att du är glad och positiv. Skriv det du vill och behöver. Du verkar ( som så många här) vara en jättefin människa. Och du har precis samma rätt ( och jag är helt övertygad om att du inte blir ett dugg störd av andra dysterkvistar) som alla andra att utrycka precis vad du känner.
Det säger jag till dig från djupet av mitt hjärta.
Ta hand om dig kära Se klart ...och skriv ( en uppmaning även till mig själv som inte prioriterat att skriva här sista dagarna ....dumt)
Kram Kaveldun

Åh vad bra du känner dig hjälpt?Så glad för det? Jo nog måste nykterheten lixom tutas in i oss??
Jepp, allt har sin tid! Men för min del är jag rätt van med det där med kosten. Kört så periodvis rätt många år. Lite jobbigt i början och sedan rullar det på. Mår bra av det. Slipper matsug. Och faktiskt blev mitt alkoholsug mindre av det!
Gäller att hitta glädjeämnen så vi blir rusiga av det. Eller hur? Kram???

Så imponerad av dig. Dysterkvisten i mig gör att jag inte klarar av att gå helhjärtat in för det här. Så jag förstår verkligen dina tankar, det var ju där jag var under min vita månad. Men, jag läser ju om så många här som klarar det så bra, att inte dricka. Och som så småningom eller till slut, hittar genuin glädje och lycka i vardagen utan alkohol. Det känns inspirerande och tänk att du ändå håller dig alkoholfri, trots dystra stunder, det är så bra gjort.

Jag för logg på mitt drickande och har i jämförelse med i höstas rejäl bättring och befinner mig just nu på en "vanlig människas" nivå. Det vill säga jag dricker på helger och sociala tillställningar. Det går ganska bra men jag känner ibland ett sug att dricka när jag inte ska, till exempel idag, en vanlig måndag. Har haft ganska få snedsteg men är lite bekymrad över att jag inte kan vänja mig vid tanken att jag inte "får" dricka idag. Därför gör jag det ibland, tar ett par glas en tisdag när jag jobbat hårt eller så. Men, det blir inte fyra glas en tisdag, som tidigare. Och det händer inte så fasligt ofta, kanske en vardag varannan vecka. Många tankar på alkohol dock. Jag inser hur många människor runt mig som älskar vin, lika mycket som jag, vad det verkar. De skämtar om Corona och karatänperioder, att alla måste ju bunkra upp med 14 flaskor vin. Det känns både bra och dåligt att höra det där, bra för att jag kan relatera till tanken och dåligt, för att det kan få mig att tänka "men alltså, det är ju heeeeelt normalt för alla andra att vilja dricka varje dag, varför håller jag på och pinar mig själv". Men förnuftet har fortfarande övertaget som det är nu, så jag kämpar på.

Jag har läst "Introvert - den tysta revolutionen" utav Linus Jonkman. Den var mycket bra. Tyvärr läses inte hans bok av de som skulle behöva det som mest - de extroverta! Och eftersom vi introverta är i minoritet så är det svårt att få ut budskapet till majoriteten. Vi behövs, båda två, men vi lever i de extrovertas tidsålder just nu. Har ni sett en enda platsannons där introverta egenskaper efterfrågas? Där man slipper trängas i kontorslandskap, slipper mingel/möten och konferenser med konsultledda lekar utan att anses konstig? Jag har växt upp och undrade länge varför jag reagerade annorlunda på dylika situationer innan jag förstod skillnaden. Eftersom A dessutom förstärker min extroverta sida vid behov samt fungerar som avkoppling i min ensamhet så misstänker jag att vi introverta har lättare att bli beroende.

Det är likadant med HSP personer. High Sensibility Person. Vi har nog också större risk att utveckla ett beroende. För att inte tala om ifall man anser sig vara både och...

Det är lätt att känna sig "fel" och undra varför man känner sig "fel" när majoriteten omkring verkar tycka och reagera annorlunda än man själv. I vår familj är det så uppenbart eftersom vi alla är introverta. Även mina väninnor är det. Livet skulle vara lättare om fördelningen i befolkningen vore jämnare. Och alla skulle uppskattas efter sin förtjänst. Man kan ju alltid få önska! ?

Undrar bara hur du har det, kikar in och frågar. Underliga tider, tänker på dig kompis! Kram.

Tack för stöd, tröst (jo!) förslag, idéer men främst tack för närvaro. Vara här. Betyder allt. Känns som vi är på den andra sidan av ett magiskt vattenfall, vet inte om nån av er har läst Tintin i Sydamerika, men påminner mig om känslan av att bakom en oansenlig vägg finns ett liv i färg.
Både forumet- och nykterheten.
Jag får också syn på att detta med att ta ett glas, just nu, är en icke-fråga, vågar man skriva så? Nej.
Men idag kommer jag att vara nykter. Tampas med ännu en bångstyrig dag. Beta av den timme för timme. Vara envisare. Jag har mitt framtida liv i den här ryggsäcken och ämnar inte ställa ner den för en sekund i den oro som råder både på in- och utsidan.
Bergstrollet sover. Om än knyttet inte är påväg mot havet så iaf en promenad runt kanalen.
Önskar er en så bra dag det går, om den slutar på minus så kommer ny chans imorgon, det vill säga om vi håller oss nyktra. Kram.

Så bra påminnelse,
Tänk vad mycket tillbakalutat, väntande, bara-låta-var liv vi har att ta igen. Så mycket som vi nästlat oss ur med det där vinglaset (-en)
Jag önskar varken dig eller någon samman dessa dagar, men eftersom vi är några som delar dem just nu gissar jag på att de berättar något för oss, och att vi behöver lyssna. Däremellan jobb och hålla i vardagen- nog så stor utmaning i dessa pyjamas-byx-tider.
Tack för att du berättar och delar med dig! Kram.

Jag har tittat på dina Youtubetips. Väldigt bra och helt i rätt tid för mig måste jag säga! För egen del gäller just nu att impregnera mig med information om varför jag inte ska dricka mer. Jag tycker du är stark som dessutom kan ta tag i kosthållningen! Jag har gjort små förändringar, men inget genomgripande ännu. Tror det skulle bli för mycket för mig på en gång.

Kram!

Hoppas ni finner en hållbar medicinering för dig!

Grattis till 83 dagarJoYo! Jo, jag har tänkt så. Att ett år måste man nog räkna med. Under tiden får man glädjas åt de perioder som går lättare och kämpa när det är lite svårare. Vi verkar vara flera som är lite låga just nu här i forumet. Solen skiner, våren är på G men vi kan inte riktigt glädjas åt det som förr. VaknaVacker gav mig lite Youtubetips i min tråd. Efter att ha sett föreläsningarna ser jag att det finns en tydlig förklaring i alla fall. Kanske kan hjälpa dig också?

Kram!

Fru Dysterquist. Det gläder mig att vi även kan prata här när det är tungt. Det är kanske då vi som mest behöver varandra. Jag har ju själv ett dipp just nu. VaknaVacker gav mig då några Youtubetips i min tråd häromdagen. Efter att ha sett dem förstår jag att vi inte KAN vara på topp just nu. Skulle vara fullständigt orimligt! Vi får gnälla lite och hålla ut. Just nu tar jag själv livet dag för dag igen.

Kram!

Läste någons inlägg om att det kan ta lång tid, 1 år?, att bli helt nykter i kropp och själ?
Idag känns det som att jag står stilla. Söker lyckokänslan.
Men inser att jag inte kan skynda livet.
Låter livet vara.
Lutar mig tillbaka när kroppen vill rusa in i en känsla. Balans☯️

Detta kan vara en dum fråga!

Jag går på antabus men tog en paus på några dagar. Drack på lördag kväll.
På söndagen bestämde jag mig för att starta min antabus igen.
Reaktionen blev jättekonstig....efter ca 10 min så började det rusa i min kropp...kände mig påverkad...sedan kom dåsighet och illamående....ville bara sova.
Var det antabusen jag tog som orsakade detta?
Har ju bara hört när det är tvärtom...alltså att dricka på antabus...
Aldrig att ta antabus när man har alkohol i kroppen....
Tacksam för svar

Förstår din känsla. Jag känner likadant ofta. Bergstrollet där inne som rör på sig i sömnen av sin mardröm. (Du har bildliga uttryck som är härliga att läsa trots att det handlar om svåra känslor). Har druckit bort tristess, stress, oro, ångest, lycka, ja..allt. Emellanåt tänker jag att jag ska dricka. Men ganska omgående kommer insikten om att inte ens alkohol skulle hjälpa mig i känslan. Jag tror faktiskt inte det. Snarare förvärra allt.
Är det där vi hamnat nu? Att såhär känns livet...? Ibland roligt. Men ofta ganska ...plain.. Bara är liksom. Vi är vana vid kickar av olika slag. Nu har vi inte möjlighet till snabb skön känsla, snabbt fix till fnissig känsla. Nu måste vi liksom bara vara och låta allt komma i sin takt. Vi kan inte kontrollera, att nu ska jag supa och tycka att allt känns lite luddigt och skojigt en stund. Istället ska vi bara gilla läget lite lagom bittert.
Jag förstår den känslan av....”jaha, det var det det”. Men så brukar jag vända tanken, till att jag faktiskt väljer bort alkohol för att få en bättre hälsa, hy, utseende, styrka, immunförsvar, och det är ju trendigt och cool att fatta att vara nykterist! Det ger oss respekt. Att vi har lugnet att göra en stor förändring som faktiskt går emot en enorm norm.
Men visst äger vi rätten att känna vad fan vi än känner! Och här är det väl härligt tillåtande att få uttrycka vad fan man än känner!
Din tråd är värdefull! Och det är väl härligt att vara ärlig!
??‍♀️???

Jajamensan ?
Nu sitter jag på bussen till mina vänner på KRIS , har inte träffat dom på ett tag. Ska bli trevligt ?
Berättelsen om kris ska berätta för er senare idag...
Ha det bäst så länge ?

På kliniken för att träffa läkare. Naltrexonet ger mig biverkningar i form av hjärtklappning. Frågan är om jag skall sluta med den eller kanske byta.
Har länge tagit halv dos, men varje gång jag har försökt öka till full dos mår jag hemskt dåligt.

Vad jag nu vill ha sagt med detta.

Hur är läget? Saknar dig här!
Kram!

Jag har precis börjat lyssna på Missbrukspodden med Emelie Olsson.

Emelie är vuxet barn till en mamma som haft/har problem med missbruk och psykisk ohälsa. Även hennes lillebror har varit missbrukare.

Hon intervjuar i podden andra anhöriga och missbrukare. I avsnitt 7, som jag lyssnar på nu, blir hon själv intervjuad.

..och då syftar jag naturligtvis på Corona viruset.

En influensa som vi bara väntade på att den skulle klassas som en pandemi, och det blev den av WHO.
Så nu är den ett faktum, nu är den här och många kraxar om att det är domedagen.
Folk har börjat hamstra som galningar, men frågan man ställer sig varför just dasspapper?
En snubbe på jobbet hade en teori, när någon nyser, så är det tre stycken som skiter på sig.
Samtalsämnena på jobbet är givna, allra mest på lunchrasterna, många tvivlar på dess farlighet.
En dödlighet på 1-3:%, inte mycket mer än vad en vanlig vinterinfluensa skördar egentligen.
Skillnaden är väl att den är så mycket mer smittsam, och då ökar trycket på sjukvården.
Så de som sätter sig i frivillig karantän på en vanlig förkylning, kommer ut några veckor senare och kan exponeras för smittan då, det blir bara en fördröjning.
Frågan är väl om inte alla kommer att exponeras för den till slut, de som vet säger att den varar i ca tre månader, och kommer i tre vågor med minskad intensitet, jahopp ett trekvarts år då ska vi vara rädda.
Några kommer inte märka någonting, andra kommer att dö, den slår verkligen olika.
Barn kanske inte påverkas alls, de äldre med underliggande andra sjukdomar ligger i riskzonen.
Mest vanligast var män över 60 som var rökare, så man är ligger nära som exrökare.
Så nu isolerar vi oss från varandra, varje gång någon hostar så måste han eller hon ursäkta sig, nej jag har inte Corona!
På jobbet har vi fått ökade restriktioner, först inga tjänsteresor till Asien, sedan inga alls, resor alltså.
Nu får vi skriva på ett papper varje dag och meddela våra chefer via Mail eller SMS att vi har ”pass”.
Vi kan sjukskriva oss hemifrån utan karensdag men då till f-kassans ersättning.
Om vi däremot blir hemskickade så får vi full ersättning, så det blir motsatt verkan, hur tänkte de?
Vi får nu endast sitta fem personer i lunchrummet med minst tre meter ifrån varandra.
Möten får bara ske i nödfall om de kan begränsas till tre personer med samma avstånd på tre meter mellan varandra.
Besökare får inte komma in alls, bara i helt unika och väldigt akuta fall, efter att de har signat samma hälsodeklaration.
Vi har handspritsautomater uppsatta i varje rum, ombeds tvätta händerna så ofta vi har möjlighet.
Det luktar sprit på hela firman, vilken vardagsalkis som helst kan gå helt obekymrad bland alla andra utan att riskera att upptäckas.
De har lagt in om extra städning där de torkar ledstänger och handtag flera gånger om dagen med...sprit.

Och visst måste vi, ja alla måste ställa upp, vår sociala frihet står på spel, men också andras liv.
En tid då vi prioriterar att vara lojala mot våra arbetsgivare och åsidosätter vår och andras hälsa genom att gå till jobbet lite småsjuka och snoriga, eller någon dag för tidigt tillbaka, är för tillfället satt ur spel.
Ja kanske för all framtid, vi kommer nog att få fler influensor som invaderar oss årligen, och vi behöver ändra vårat sätt att se på vår hälsa, att respektera andra genom att inte vara ”småsjuka” på jobbet.
Vi kan bära på ett virus vi inte själva påverkas av, men som kan skada andra ytterst allvarligt.
En gammal devis om att visa medmänsklighet som vi verkar ha glömt bort i vår stressiga tid av att alltid vara anträffbara.
En tid då vi umgås mer på sociala medier än umgås i verkligheten, och vad blir resultatet av det?
Jo vi tvingas till att använda det ännu mer, möten på Skype, och telefonmöten på mobilen, sjukt?, ja.

På mitt jobb jobbar hälften av personalstyrkan hemma, grannen och frugan, man märker att internet inte klarar av belastningen och havererar stup i kvarten, är vi verkligen så osårbara som de vill göra sken av?
Grabben är ensam kvar på jobbet, någon måste ju sköta det praktiska, alla sätter honom i jobb, på distans.
Många tvivlar och visst florerar det en massa konspirationsteorier, är det en världsomspännande test vi utsett för?
En del tar det på ett överdrivet sätt, nästan helt hysteriska, andra skiter i det och lever som vanligt.
Våra norska vänner får inte inte åka ut till sina stugor när de ändå inte får vara på jobbet.
Men gör de det ändå väntas dryga böter, de har t.om kallat ut militärer för att hindra ev. stugsmitare.
En form av polisstat, eller?, man stoppar folks rörelsefrihet inom det egna landet.
Jag förstår samtidigt också att man inte vill dra ut storstadsfenomenet ut på landet, men å andra sidan är de större avstånd mellan smittbärarna.
Sjukt, ja!

Själv ligger jag inom riskgruppen, man, snart sextio år, snusar och är en inbiten nagelbitare, stoppar fingrarna i munnen flera gånger i timmen, jag om någon borde ha trilllat dit för länge sedan.
Å andra sidan, vi kan redan ha blivit immuna, kommer ni ihåg vår influensa vi hade i början av februari.
Lite för tidigt för att vara Corona, men vi var kanske tidiga.
Minns bara hur otroligt smittsam den var, hela familjen sjuk inom ett dygn, så snabbt brukar det inte gå.
Så vem vet, framtiden får visa.

Ja vad händer i vårat liv, absolut ingenting, allt står i halt.
Fyra föreställningar inställda, kören stängd, resan i september hänger löst, våra helger har plötsligt blivit cancellerade.
Vi har plötsligt mycket tid över, som vi avsätter till att umgås med varandra, barnen borta bitvis.
Igår handlade vi nästan ensamma på affären, tittade på de tomma hyllorna som skulle innehålla dasspapper, ris, pasta m.m.
Vi hade en seriekavalkad vid tv’n, nio timmar och vi slutförde två av dem, hann inte laga mat då vi var ensamma utan det blev lite snabba varma mackor istället, skönt att få vara så där lat och slapp.
I morse gick vi upp ganska sent, och hade en tvåtimmarsfrukost med sonen som var pratglad och sugen på umgänge.
Hämtade en skärm och tangentbord på frugans jobb så hon får det lite lättare här hemma närmaste tiden.
Blåste av delar av baksidan med högtrycket bara för att solen visade sig idag, men vattnet frös fast på trallen, så lite förtidiga var vi nog, som vanligt alltså.
Vi har alltid bråttom till sol och värme, och det går inte att skynda på den, fast vi nog önskade att vi kunde det.

Vi känner oss som de ensammaste i hela världen, men kikar över till grannen och ser att de upplever samma sak.
Den här influensas sätter oss människor separerade, och man saknar umgänget.

Så visst lever vi i en sjuk värld, det är en märkligt situation som vi får uppleva.
Spriten flödar i Sverige, men inte för invärtes bruk, tur är väl det...

Berra

Jag tror att du har kommit till en tidpunkt där du behöver ha saker att se fram emot. Saker som skänker glädje, roliga saker, spännande saker. Något som bryter vardagslunken. Nu är ju inte alkoholsug något problem att tala om mer. Jag har mitt fiskeintresse som räddning, det betyder oerhört mycket för mig. Många har ju utlandsresor som något att se fram emot. I nuläget är ju inte detta något alternativ, men man kan ju fortfarande resa inom Sverige. Jag vet att flera av frugans vänner nu på ”äldre” dar har tagit upp sitt barndomsintresse, ridning. Och dom verkligen brinner för detta.

Kanske du skulle ta att testa något nytt? Tänk efter om det är något du skulle vilja prova på. Jag tror att det ligger i människans natur att prova nya saker, ha någonting att längta till. Att ha något att se fram emot.

Kram❤️

Sina känslor har man rätt till för de tillhör oss. Precis som våra trådar gör.
Har förstått att det kan ta ett år innan man känner den fulla effekten av nykterheten och måendet stabiliserat sig. Så vi får väl fortsätta nyktert och få uppleva det. Kram?

Se klart, din analys överensstämmer med ditt nick?
Att vara nynykter är ju lite som att vara nyfrälst.
När tiden går så blir ju nykterheten en del av vardagen och den är ju inte alltid så munter...
Så det gäller väl att bara gilla läget och livets alla upp och nedgångar..
Hmm, det låter väldigt förnumstigt och klyschigt men kan inte formulera mig bättre just nu...?
Dags att sova?
Godnatt kram ?