Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit?

Tre gelikar är starkare än en ❤️ Och konstigt nog är det alltid lättare att ”svika” sig själv än andra.

Och vi andra ska peppa er järnet!

Kram ❤️

Åh tack Vinäger för ditt inlägg:)

Ja, jag tycker vi tar stöd av varandra...jag är med ...och jag skrev även till Hillary:)
Veckan som har gått har jag haft fler alkoholfria dagar än dagar med alkohol..inte i rad men alla dagar räknar.

Jag måste åter igen säga att jag blev så glad för att du frågade om vi skulle ta stöd av varandra.
Nu kör vi!!

Stor kram till dig också ...vackra starka kvinna:)

Än så länge vet bara ni om att jag är nykter alkoholist. Men jag tar det på uppstuds när tillfälle ges helt enkelt.

Jag har ingen redovisningsplikt till någon. Jag känner bara att det här kan bli en viktig del av mig, och då vill jag vara sann med det.

Tror inte att någon reagerar negativt, inte ens på mitt jobb. Så jag vet faktiskt inte varför jag tvekar. Men mest handlar det nog om att jag just nu måste fokusera på mig själv. Allt annat får vänta liksom.

Grattis till dig och alla dina dagar:)

På tal om att berätta...så först berättade jag endast för professionella...sedan berättade jag för tre nära vänner...fast jag vet inte om de är så nära....de vet ...och jag berättar ibland..men jag vill inte prata om mitt beroende med dem...min man vet..han var med mig på träffen i februari..och mina två barn vet...inte hur allvarligt det är men de vet...och i synnerhet min dotter känner stor oro för mig och min hälsa...vi tränar en del tillsammans men kan inte göra det så mycket nu pga coronan.
Jag känner att jag kan inte berätta på mitt jobb för då kan jag inte längre jobba med vad jag gör...då förlorar jag ansiktet totalt...så det är jag inte beredd att göra ..iaf inte nu.

Har också sett Min pappa Marianne..en jättefin film.

kram :)

Grattis till 75 dagar!? Mycket bra kämpat! Tänk vilken underbar vändning ditt liv har fått!?

Gick på bio ikväll och såg ”Min pappa Marianne” med Rolf Lassgård som Lasse/Marianne. SÅ underbar film - med strålande skådespelarinsatser av alla.

Bäst var Lassgård som Marianne, så ödmjukt och fint skildrad. Inget överspel alls á la dragqueen.

Hedda Stiernstedt spelade hans dotter, som kände sig ”lurad på hela sin barndom”. Även Lena Endre som Lasses fru, och Hedda/Hannas bror (som jag inte kan namnet på) var svinbra i sina rolltolkningar.

Bäst av allt - lyckligt slut ❤️

Nu ska jag lyssna på boken som är förlaga till filmen, ”Min pappa Ann-Christine” av Ester Roxberg.

Och jag tänker att det krävs ett oerhört mod av en 60-årig man att från en dag till en annan kliva ut på gatan i en småstad som en kvinna, den kvinna som han alltid har känt sig som och noga dolt inombords. Och han har dessutom ett offentligt yrke som präst. Helt galet modigt!

Marianne får, åtminstone i filmen, massor av kärlek för sitt mod från många håll. Det som haltar längst är dotterns accepterande, till bådas stora sorg.

Då borde jag bannemej våga vara modig nog att berätta för min omgivning att jag är en nykter alkoholist. Det borde vara plättlätt jämfört med den livslögnen som han bar på så länge.

Grattis till dina 75 dagar, men mest grattis till de kloka insikter du fått på vägen ?

Kram ❤️

Låter otroligt deppigt ? Jag är urusel på ekonomi tyvärr ? Har inga skulder dock, mer än på bilen, men jag har inget sparande och äger typ ingenting.

Brukar säga att jag inte gillar prylar, och jag har inte mycket prylar heller. Vrålshoppar inte, men det blir inget över att spara ändå när lönen är slut. Trots att jag har hyfsat bra lön.

Att vara god man till min dotter är verkligen en prövning, och förhoppningsvis blir senaste redovisningen godkänd. Försöker att sköta det mer löpande i år, verkligen hålla ordning på kvitton osv.

Det är bedrövligt att kronofogden kräver så mycket ränta ? Hur ska man någonsin bli skuldfri då? Systemfel på något sätt.

Kronofogden är ju staten, som tar över skuldnotan. En fast avgift per år är kanske okej, men i övrigt borde det räcka att betala av skulden.

Hoppas det finns någon ekonom på forumet som kan råda dig!

Och du har helt rätt, ingenting blir bättre för att du dricker. Och efter grisdagar kommer alltid gulddagar ❤️ Och då uppskattar man dem desto mer!

Kram ❤️

75 dagar i friheten.
För 76 dagar sedan trodde jag inte att jag skulle bli av med sug, ångest, dålig sömn, abstinens, yrsel, dödsrädslor, förvirringskänslor, dåligt samvete, självhat, låg självkänsla, beroende av andras åsikter, tvång, självdestruktivitet, tvångsmässigt drickande, tron om ett tråkigt liv utan alkohol, avundsjuk på de som ”kan” dricka....

Nu förstår jag att det är en del av alkoholismen. Att tro allt det där. Det är bla det som får en att fortsätta dricka.
Det har inte varit en lätt eller rak väg. Det är heller inte första gången jag slutat. Mitt förra rekord var 53 dagar. Förutom de gånger jag varit gravid/ammat, för typ 7 år sen.
Nu har jag samlat på mig kunskap från böcker genom åren, erfarenhet, terapi, en del AAmöten i början, det här forumet, senaste självhjälpsboken ”Tänka klart”.
Nu har nykterheten inte varit ett ”måste” utan mer en lust. Jag har lust att fortsätta belöna mig och unna mig ett nyktert liv. Mig och barnen. Jag är rädd för alkohol, vågar inte ens dricka alkoholfritt vin/öl. Jag är tacksam! Jag har fått en ny chans till livet! Livet med mina barn!?

Så himla skönt vi kan hjälpa varandra!
Hoppas du har en skön söndagskväll?

Du har redan fått så fina välkomnanden och kan bara instämma.
Jobbar just nu med ett projekt kring oro (apropå läget i världen) men kan också appliceras på det lilla livet,
Försök samla ihop och beta av orostankar en stund varje dag, gärna i en skön fåtölj, låter kanske larvigt, men det funkar ganska bra.
Kan inte säga något om din hälsa så klart men delar det många beskriver här, krämpor- och ångest- minskar med minskat a-intag!
En dag i taget.

Du har redan fått så fina välkomnanden och kan bara instämma.
Jobbar just nu med ett projekt kring oro (apropå läget i världen) men kan också appliceras på det lilla livet,
Försök samla ihop och beta av orostankar en stund varje dag, gärna i en skön fåtölj, låter kanske larvigt, men det funkar ganska bra.
Kan inte säga något om din hälsa så klart men delar det många beskriver här, krämpor- och ångest- minskar med minskat a-intag!
En dag i taget.

En fin dag som började med Taizegudstjänst och avslutades med Sinnesromässa.

Vet ni skillnaden mellan gudstjänst och mässa? I mässan ingår nattvarden. Det var inte alltför länge sedan jag lärde mig det själv. Guds frid! ?

Tack ?för länkar du lägger ut här på forumet som handlar om hjärnan och alkohol./Pilla

Tack fina ni ❤
Tyvärr har jag fått vatten i buken tror jag röda handflator osv vilket allt hör ihop med skrumplever.
Har inte någon värk dock det är bara ett tryckande känsla när jag rör mig.
Det som har blivit bättre på dom här dagarna är att magen börjar komma igång :)
Har blivit besatt av att leta symptom på nätet och allt visar på samma svar.

Är ändå nöjd över hur "lätt" det var att sluta dricka och att abstinensen inte var mer än oro och huvudvärk.

Gårdagens inlägg känns som en käftsmäll idag. Jag gjorde ju en del saker igår men när jag vaknade imorse kände jag bara den där stora tomheten som var så stark i januari när jag just slutat dricka. Tomt och trist liksom. Är inte orolig för Corona-smittan, förr eller senare får vi den nog alla, men följer rekommendationerna och arbetar hemifrån. Idag har jag grubblat mycket över min usla ekonomi som jag dras med eftersom jag lät mina skulder gå vidare till Kronofogden för ca 1 år sedan och sedan dess har jag löneutmätning och lever på existensminimum. Så trots att det går så bra för mig med nya jobbet och att jag får upp min lönenivå lite till så står skulderna hos KF helt jävla stilla! Det beror ju på räntor osv. men eftersom jag bara har ETT lån till ockerränta så har jag nu gjort ett ackordsförslag till borgenären. Jag har även sökt skuldsanering för 3dje gången eftersom mina skulder orsakades under de ca 10 år som min dotter var som sjukast av sin bipolära sjukdom och vrålshoppade och gjorde en massa tokiga saker som jag försökte täcka upp för henne så att hon skulle slippa hamna där jag är nu.

Jag har ett stort behov av att dagdrömma. Då brukar jag drömma om Italien och att jag ska hyra mig en liten lägenhet i Ligurien om några år när jag närmar mig pension. Men mina dagdrömmar påverkas förstås av att halva Europa är i karantän och särskilt den region i Italien dit jag vill flytta. Så även fast jag förstår att karantänen kommer att ta slut och att jag kommer att få bättre ekonomi igen så småningom så känns det mörkt. Jag önskar att det fanns en bank som vågade låna ut de 600 000 kr jag är skyldig så att jag kunde komma ifrån löneutmätningen så snart som möjligt. Men det är svårt, de kräver en borgensman eftersom jag inte äger något (eftersom jag sålt det lilla jag hade för att komma ur skulderna) och jag vill inte blanda in min familj. Så trots att jag har fått fast jobb igen, har en årsinkomst över 500 000 kr så betalade jag 100 000 kr till KF förra året och min totala skuld har inte sjunkit med mer än 20 000 kr :(

Usch vad deppigt. Jag får göra en kopp té och handarbeta lite. En sak vet jag i alla fall, det hjälper INTE med alkohol mot de här problemen! Så jag lägger ännu en nykter dag till de ca 75 tidigare (med ett återfall).
OM någon av er som läser kan mycket om usel privatekonomi så tar jag gärna emot råd. Särskilt om ni skulle känna till en bank som enbart tittar på din inkomst när det gäller lån.
Kram
svagis

Bra att du hittat hit till forumet! Läs och skriv mycket så funkar det som självterapi!

Grattis till 8 nyktra dagar, nu blir det bara bättre för varje dag!

Så bra att du har stöd av din sambo, det är till stor hjälp. Och att läsa och skriva här
är jättemycket värt. Jag trodde också att min lever tagit enorm skada, och hade bla en ständigt
molande värk i levertrakten och andra symtom. Efter 14 dagars nykterhet var allt borta, och har
inte återkommit. (Är på dag 70 i dag) Det tar tid för kroppen att återhämta sig och levern tål trots allt
mycket. Grattis till 8 dagar, då är det värsta över! ? Ta en dag i taget, allting blir bättre from nu.

Kram

Tack för att du finns här på forumet!

Vad det gäller att förlåta så har jag nog gjort det, även om jag aldrig uttalat det högt eller sagt det till dem.

Jag vet att de var väldigt otillräckliga som föräldrar, men de älskade mig, även om de inte visade det i varken ord eller handling.

Jag vet att min pappa gråter av glädje över mitt beslut att vara nykter, om han finns någonstans vid min sida ❤️

Och grattis till 2,5 nykter månad! Jag vet att familj och släkt reagerat på mitt drickande, och varit oroliga. Jag tror att nära vänner har märkt det också och varit oroliga.

De enda som sagt till mig är min äldsta dotter och hennes pappa. ”Kan du ta det lite lugnt med drickandet ikväll, snälla?”

På jobbet vet nog ingen. Nog.

Du är inte ensam!Välkommen hit till forumet?Jag har gjort programmet här och även fått stöd av rådgivare.I januari tog jag mod till mig att våga skriva här på forumet om mitt förhållande till alkohol.Jättebra att du visat dig här och Grattis till dag 8?Från Pilla

Så glad för hur din dag i går startade. Banka in det minnet, sätt en favoritnål på den första halvan av ditt senaste inlägg. Påminn dig om och om igen.

Ja, jag vet att det är svårt, men att samla på de goda minnena/tillfällena är mycket värt.

Det känns som om du är på gång nu. Ska vi ta lite extra stöd av varandra nu? Kanske Hillary och några flera vill hänga på.

Säger som jag alltid sa förr:

Nu håller vi!

Kram till dig, du fina, starka kvinna

Har slutat dricka efter 20 år och är nu inne på min 8 dag utan alkohol.
Jag är övertygad om att min lever är förstörd iom att jag har alla symptom på skrumplever.

Ändå så har svullnad i ben och fötter försvunnit nu men buken känns fortfarande svullen.
Jag har även känt mer energi och igår var vi ute och gick i fyra timmar
Jag vågar inte söka hjälp pga av rädsla för att förlora mitt barn med tanke på hur långt det gått för mig.
Min sambo(pappan)försöker övertala mig att söka vård och att vi ska klara av det här tillsammans.
(Han har inte problem med alkohol).

Ångesten är fruktansvärd och det har gått så långt att jag planerar att ta mitt liv om jag blir sämre istället för att söka vård.
Är jag ensam om att känna så här när man väl upptäcker hur läget egentligen är

Verkligen tack för att du finns här och tillför så mycket.

Att förlåta är viktigt och många gånger ett måste för att komma vidare. Tänker på hur du beskriver ditt förhållande till dina föräldrar. Till viss del påminner det om mitt till mina, även om det finns mycket som är olika.

Vad gäller att de försökte och gjorde så gott de kunde gav mig lite dåligt samvete: Jag borde väl inte må dåligt, som hade föräldrar som gjorde det de förmådde. Har redan skrivit flera gånger i min tråd att det var en psykolog som hjälpte mig mycket när hon sa de förlösande orden:

"Ja, de älskade dig och gjorde vad de kunde, men det räckte inte."

Precis så var det. Jag kunde tillåta mina känslor på ett annat sätt efter det. Jag har förlåtit och gått vidare, så det handlade inte om att fastna i självömkan.

Vet inte alls om det var till någon nytta för dig att läsa detta nu, men jag ville ändå berätta hur jag upplevde det. Det blev verkligen en vändning och en ny fortsättning efter det besöket.

Kram till dig