Senaste kommentarerna i forumet

Jag hoppas det blir precis så bra som du noga tänkt igenom att det ska bli. Ser fram emot att höra, även om jag kan tänka mig att behovet av att vara här kanske minskar- så är vi kvar och kan ju heja på om så skulle krävas: Väldigt starkt med dina månader, och härligt med en sån tävlingsinstinkt.
Ha en bra kväll ?

Det låter som du haft en bra dag, kul och rogivande med trädgårdsarbete som även ger motion.?Så skönt med sol också, även om jag hade minus 7 grader i morse innan solen värmde på. Nu har inte jag lyssnat på Alkispodden, men det låter märkligt det där med botten. Jag tyckte jag hade nått botten på något sätt när jag bestämde mig för att lägga av med alkoholen. Jag har ändå fru, barn, bra jobb, båt, vänner, villa mm kvar. Jag bestämde mig för att lägga av innan jag började förlora detta. Och jag tänker absolut inte riskera att förlora detta genom att börja dricka igen.

Det är den inställningen jag har nu och tänker fortsätta ha. Sedan vet man ju aldrig vad som händer i framtiden. Den som lever får se.?

Ha en bra lördagskväll!

Kram

Årstiden är i takt, äntligen, har varit ledsen över den varma vintern och knoppande syrener till nyår.
Idag flera timmar ute i solen och fysiskt jobb med trädgården. Vet att jag ofta druckit mindre just under sommaren, för att jag är ute mycket, rör på mig och har mitt projekt trädgård. Mått väldigt bra av det. Funderade i somras ifall jag skulle sadla om (något sent för min del) och bli trädgårds-nånting och på SÅ vis dricka mindre.. ett snille spekulerar med sig själv, som ni hör.
Suttit med näsan mot solen och lyssnat på avsnitt 14 av Alkispodden. Som jag blivit rekommenderad och som handlade om kapitulation inför alkoholen.
Jag fattar inte riktigt detta tema, och det ställer till det för mig. Liksom alla exempel på att slå i avgrundens botten. Och om det inte händer, så fortsätter och fortsätter man dricka tills så sker,
Förbryllande för mig som sällan har rent kognitiva problem... men är det då en omöjlig (onödig?) uppgift att bli nykter, om det inte först har kostat i trasiga relationer, förlorat jobbet etc
Jag vet att ni är många här som inte slagit i den hårda botten, och några har. Men vi har samma mål, att förändra drickandet, i många fall sluta helt. Är detta med att slå i botten glasklart för alla utom för mig?
Återgick efter dessa funderingar till mitt mantra, nykter idag.
Kram på er från den vackraste skymningen från mitt köksfönster.

Sant det? tack? känner mig ganska bra faktiskt och det var okej jag kom ändå. Men min förväntansångest är inte riktigt lika rolig just nu. Änså människor jag känner en 10 år tillbaka och ändå lite den klumpen att tänk om jag får panik. Ahh jävla skit det där. Var ju faktiskt inne i en butik igår och handlade(som jag skrivit innan utan bommar) så det är alltid ngt. Nu ska vi snart åka. Kikar in senare när vi kommit hem igen?hoppas du får en härlig kväll! kram

Det grundar sig i att jag aldrig haft någon abstinens eller känt att jag måste dricka. Jag har aldrig blivit skakig osv.

Åh vad härligt! Fint väder idag?
Hoppas du sover gott en stund. Tog en lur jag med...så skönt!
Ha det fortsatt bra?

Vilken härlig dag du har haft hittills.☀️ 30 km Cykel och frisk luft på det. Väl värt en tupplur. Jag har nyss vaknat upp från en.?

Ha en fortsatt bra dag!

Var och en gör precis som man vill! Det ska bli spännande att följa dig på din fortsatta resa, och jag hoppas verkligen att det funkar för dig att dricka kontrollerat.

Sen kan jag inte låta bli att undra över hur du, din sambo, och dina föräldrar kan vara så säkra på att du inte är fysiskt beroende av alkohol?

Själv är jag numer säker på att jag är fysiskt beroende så jag följer min fastslagna plan: Inte ta första glaset.

Och det är jag säker på eftersom jag har upplevt det så många gånger. Ett glas, två glas... och sen blir det fem-sex av bara farten liksom ?

För glada tillrop?
Tänker att man ser det man vill se? jag har ångest, jag får dricka
Fint väder, jag får dricka
God mat, jag får dricka
Jag är lessen, jag får dricka
Jag lever, jag får dricka
Typ... ?

Lagom trött nu ? Blir nog en tupplur i eftermiddag. Nu när jag fått ordning på sömnen igen vågar jag tupplura. Jag har ett motto: ”En bra ledig dag innehåller alltid en tupplur.”

Totalt blev det 30 km på cykel, med paus på en kvart efter halva sträckan. Jag cyklade så långt söderut man kan komma i min kommun. Havet skvalpade mot stenarna och solen sken i all sin prakt på den klarblå himmel. Magisk stund. Och äggmackor och kaffe smakar alltid godast utomhus ?

Några ejdersträck såg jag inte, då får man vara mer morgonpigg än jag är. Men jag räknade till 16 svanar på ett ställe. På hemvägen såg jag två tranor, och jag såg och hörde en lärka.

Det är verkligen en fin tid vi går mot nu, och jag ska verkligen njuta av varenda minut i naturen ❤️ Den ger mig så mycket energi, fyller på mina depåer.

Kan man dessutom kombinera med motion så fyller man på med endorfiner, må-bra-hormon, rent fysiskt också.

Och nästan hela cykelrundan lyssnade jag på Alkispodden. Sista milen tog batteriet slut på hörlurarna dock.

Bland annat lyssnade jag på avsnitt 42 med Per Holknekt, och avsnitt 40 med Mikaela, som är dotter till en aktiv alkoholist.

Hennes berättelse väckte tankar hos mig, om min egen uppväxt. Skrev om det i Kavelduns tråd tidigare idag, och jag tar nog upp tråden i min egen tråd senare idag.

Först tupplur ?

Har efter funderingar och diskussioner med föräldrar samt min sambo kommit fram till att jag kommer successivt testa att dricka ett glas vin till maten ibland vid middagar och så vidare. Vi har diskuterat om hur den här tiden med alkohol uppehåll varit och vad jag lärt mig om mig själv. Vad jag lärt mig är att jag inte är fysiskt beroende av alkohol men att jag under en lång tid haft en osund syn på hur alkohol ska brukas och jag gjorde den till en del av min vardag. Särskilt den sista månaden då jag under särskilda omständigheter med nära dödsfall tog till flaskan bär jag sörjde. Det blev helt enkelt alldeles för mkt alkohol och jag normaliserade det. Det var tur att min sambo upptäckte att jag höll på att åka ner i fördärvet innan det var för sent och att jag själv insåg allvaret i det hela. Jag bestämde mig direkt nästa dag att det får vara bra nu och bestämde mig för att ta en paus på 3 månader för att få distans. Jag har klarat det nu och jag tkr inte att det varit särskilt svårt faktiskt. Jag har inte haft några fysiska besvär och inte nå större psykiska heller. Jag är en tävlingsnänniska och har jag bestämt mig för nåt så kör jag. Det fanns egentligen aldrig någon tveksamhet ifrån min sida om jag skulle klara av att vara nykter i 3 månader eller inte för jag hade bestämt mig. Däremot har jag aldrig varit nykter mer än någon enda vecka tidigare de senaste 15 åren så det var ju ändå något nytt och intressant. Jag har lärt mig mycket om mig själv och fått distans precis som jag hoppades. Jag har också nu bestämt mig för att mitt nästa mål är att jag ska dricka alkohol på ett sunt vis vilket innebär att jag endast kommer dricka ibland och då väldigt måttligt och att jag kommer sätta stopp om jag känner att det inte fungerar. Mina nära och kära tror att jag kommer fixa det och de säger också att de vet att jag inte är eller har varit fysiskt beroende av alkohol.
Jag ser det här som min nya tävling för mig själv nu. Att lära mig integreras i ett normalt alkoholdrickande. Jag har läst era tips om att helt undvika alkohol och jag tackar mkt för dessa råd. Dock har jag själv inte landat i tanken att aldrig mer dricka alkohol alls.
Jag vet att det kanske låter konstigt att göra på det här sättet men jag ser det här som min kamp nu. Och om det nu är så att de flesta ramlar tillbaka i osunt drickande så sporrar det mig ännu mer att jag inte ska göra det. Jag är så stönig som person å har jag bestämt mig så har jag bestämt mig. Jag tänker aldrig mer bli apfull å göra bort mig osv.
Det här är min väg att gå och jag kommer uppdatera med info här i tråden om hur det går för mig. Det är en spännande tid och resa man har framför sig. Resan utomlands när min far fyller 60 blir inte av pga Corona utbrottet. Idag när jag bestämt mig för den här vägen så firade jag med att gå ut på löpa 16km i vårsolen ? det var en underbar tur där jag kände en enorm styrka inombords ? Jag lyckades hålla mig helt borta från Alkohol i minst 90 dagar och jag har lyckats lära mig massor om mig själv. Jag är så nöjd och tacksam ? tack för alla råd och tips i det här forumet. Det är ett fantasiskt sätt att dela erfarenheter med varandra

Jag har just läst "Drabbad av det oväntade" av Elisabeth Sandlund som handlar om hur hon kom till tro. ?

Jag ber att få önska er alla en fortsatt fin helg! ?

Hej Villvarafri och grattis till att du är påväg just dit, friheten är så himla värdefull. Jag upplever iaf då och då att jag tidigare ”räknat med” att vara bakis, trött. Sådär att jag bävat för vissa tidiga möten etc. Nu känner jag att jag kan lita på mig själv, och det är en frihet!
Ville bara skriva några ord om ditt inlägg kring hur olika vi är (här) och om det finns något rätt eller fel. I varje fall jag uppskattar just det så mycket. Våra olikheter. Det ger nya vinklar, insikter, och får iaf mig att tänka att det finns väldigt många sätt att lösa problem. Därför vill jag bara säga att ditt sätt är superbra, och jag hejar på dig!

Jag upplever också det du beskriver. Och min känsla av good enough är nog just att slippa överprestera.
Kan du förstå vilken (över) prestation att leverera (bra, är jag säker på!)på jobbet samtidigt som ett amissbruk ska upprätthållas? Begrunda. Krav som är orimliga och vi aldrig skulle förvänta oss av en medarbetare.
Strängheten i detta funderar jag mycket kring. Och snällheten- att låta bli, och få känna en ny sorts frid.
Kaveldun är ett mystiskt ord från min barndom. Vackra och stadiga!

Nä...
Men tänk om Je suis GW.
Svårt brukar vara en kompass för mig i jobbet, så att vara fortsatt nykter är ju i linje.
Just idag är det enkelt, man får bunkra och spara sina minnesbilder som Andra Halvlek brukar tipsa om.
Hoppas ni alla får en solig, vilsam (för sinnet) dag och en kväll som upptas av en massa annat än att hålla emot impuls att dricka.
Vi är värda det, var och en.
Jag är nykter idag!

Strongt du håller det till fredagar i alla fall ju? Ja det är såå skönt att vakna utan att vara bakis... dricka morgonkaffe i lugn och ro. Och gå ut med hunden! Att det våras ute också är så härligt???

Vad knepigt när du är förkyld. Hm. Vad tycker de ni skall hälsa på??

Tack snälla för dina ord! Har varit en lång väg hit där jag är nu. Sannerligen inte lätta saker men nu vet jag vad jag vill i a f??

Ha en fin dag o krya? Kram

Grattis till en månads nykterhet! Men mest vill jag gratulera dig till alla kloka insikter du har fått ?

Jag drack också för att dämpa oro/ångest och få sova - och sen var det alkoholen som gav mig ångest och sömnproblem ?

Hallå? Hur tänkte jag? Jag anser mig vara normalbegåvad, men där var jag på riktigt puckad ?

Robust ihop med gelikar skrev jag ? Och det är vi härinne på forumet som är varandras gelikar. Tillsammans gör vi den här resan, vi är varandras stöttepelare, eller vasstrån om man så vill. För kaveldun växer väl bland vass? Eller är egentligen en typ av vass kanske?

Idag känner jag mig bakis. Tung i huvudet och i kroppen. Men jag låg vaken till halv två inatt och surfade på medier. Sen blir man ju väckt av fyrbenta raringar som vill ha frukost och ut och morgonkissa❤️

När jag läser i trådarna här så blir jag lite fundersam över mig själv.
Är jag okänslig? Eller störd??
Det är så många som analyserar och tänker så klokt om sånt som varit och varför. Jag gör nog inte det.
Men ser jag till hur jag alltid varit så är jag i grund och botten realist. Kanske t.o.m. så mycket så att jag inte ens tillåter mig drömma om vissa saker, för jag vet att det inte kommer att vara möjligt.

Jag tror att det har stor betydelse för mig i hur jag tänker med att vara nykter.
Jaha. Jag har äntligen fått den yttersta viljan till att sluta dricka. Jag vet hur det känns då jag slutat röka, slutat med matmissbruk och slutat dricka tidigare.
Men för mig är det rätt och slätt så.
Nu dricker jag inte mer. Vad som fick mig att trilla över är oväsentligt för nu ändrar jag på detta. Det förflutna går inte att ändra på. Jag har nog aldrig grämt sånt som varit - såvida jag inte hängt kvar i det.
Men har det skett en förändring så kastar jag bort det gamla och ser framåt istället. Samtidigt som jag har svårt att se nån jäkla gnistrande framtid...

Hur som helst så är jag nog inte så analyserande men för mig är det nog bara hälsosamt. Orkar inte bry mig om skit som varit. Finns det bara en sak som Isf grämer mig idag, så är det att barnen sett mig och inte mått bra av det.

Men nu är en ny och slutgiltig epok påbörjad - aldrig mer alkohol!!

Kram till er alla och ha en go helg!?

Lyssnade på Alkispodden idag och de pratade om skillnaden mellan storkonsument och alkoholist, och skillnaden mellan att vara alkoholfri och nykterist.

De kom nog fram till att en alkoholist har en besatthet i drickandet. Tänker alltid på när nästa tillfälle ges att just dricka. Och hindras man från att dricka av olika anledningar blir man en surgubbe. (Har ingenting med kön att göra.)

Minns att min pappa i perioder då han var alkoholfri var just en surgubbe. Som inte ville göra någonting mer än att sitta i sin tv-fåtölj. Inte bjuda till ett dugg, knappt svara på tilltal. Offerkoftan hade han svept många varv runt sig.

Den vanligaste konversationen mellan mina föräldrar som jag som barn och tonåring överhörde:
- Vad är det för fel nu då?
- Ingenting! *arg/irriterad* Sluta tjata!

Jag minns att jag varje gång tänkte ”Hur kan han svara ingenting, när det så uppenbart är något som är just fel?”

De sista åren tänkte jag att han nog var känslomässigt inkompetent - han visste verkligen inte vad som var fel, så han kunde inte svara något annat.

Kväll efter kväll, helg efter helg. Det var verkligen inte så konstigt att min pappa var nykter ytterst korta perioder i sitt vuxna liv. Det pratades om att han var så kallad periodare, men det var ju snarare återfall han tog gång på gång.

Och han var inte ens nykter i dessa korta perioder - han var bara tillfälligt alkoholfri, och det gjorde honom till en surgubbe.

Förlåt om jag frispejsar i din tråd ? Mitt inlägg har nog inte så mycket med ditt inlägg att göra egentligen. Jo, förresten. Nykterhet handlar mer om den mentala inställningen än just faktumet att man inte dricker alkohol. Och den mentala inställningen känner jag närvaro av i ditt inlägg ?

Kram ❤️

Märker att jag (redan) börjar tycker bättre om människorna runtomkring mig. Har nog alltid varit social (eller social eremit... tycker om sällskap och har stort behov av ensamhet). Jag har ett arbete som behöver flyta på nu i coronatider (ja, det har ju alla i ngn mening). Men jag arbetar bl a med samhällsinformation och vi behöver ha en struktur för hur vi ska hålla i .. om många blir sjuka.
Och jag kände en så stark samhörighet med mina arbetskamrater i går. Naturligtvis ger detta läge ett känsla av samhörighet...men jag vet också att jag - när jag druckit/varit bakfull - haft lätt för att bli irriterad. Även om jag också är bra på att dölja det ...får ofta höra att jag är lugn osv Men inre och yttre världar kan ligga långt ifrån varandra när man är alkoholist.
Jag har ett större lugn - redan. Efter bara några veckors nykterhet. Och jag känner en tillfredsställelse i att fungera väl och vara mer pålitlig ( i meningen att jag litar på mig själv). Det gör faktiskt att jag kan sänka kraven en aning...för jag behöver inte överprestera för att kompensera.
Så tacksam över det. Och över alla fina människor runtomkring mig.

Sista dagen jag drack var den 29 december 2019. Där har jag bara tråkiga minnen. Var inte ens sugen på alkohol men drack ändå. Kände att nu är min alkoholism på väg in i nästa fas... det bidrog till mitt beslut att sluta.

30 december var min första dag med beslutet. Det konstiga är att just det datumet har betytt väldigt mycket för mig i två andra sammanhang också. Inget jag valt utan det har bara blivit så!?

Min hjärna kommer alltid vara känslig för alkohol. Jag inser det. Det finns en motorväg i min hjärna, alltså ingen broms mellan tankar på att dricka och faktiskt göra det. Därav robotbeteendet jag hade.
Aktiverat bromsen genom att läsa på om giftet jag druckit.
Att läsa om hur hjärnan påverkas och också förändras är skrämmande och triggar mig att fortsätta att vara nykter.

Finns alla skäl i världen att fortsätta vara nykter. Så tacksam och glad att vara det?
Är det jobbigt? Nej! Suget jag har ibland är inget jämfört med att vara inne i alkoholträsket... Att dricka är moment 22. Dricker jag ett eller två glas är jag inte nöjd. Då är det en kamp för jag vill ha mer. Dricker jag 6 glas mår jag dåligt både psykiskt och fysiskt. Så jag väljer att inte dricka alls.

Stark som en björn!
Kram????

Läser att du varit nykter länge
Min man är nykter sedan 5 månader, avslutad 12 stegs behandling. Har inte gjort det 8:e steget i hjärtat, dvs inte pratat med någon som skulle behöva lite upprättelse. Han sover inte, och har knappt gjort det på 2år, och är djupt deprimerad. Han tycker livet är slut. Och jag tycker också livet är slut, jag har peppat, stöttat, följt med till beroende kliniken, läkare, tagit eget ansvar dvs al-anon. Kan bara någon förklara vad som händer? Han har haft ett återfall för 6 veckor sedan. Nu har han sen nästan 2 månader ingen kontakt med sina barn som bor på annan ort. Vi har noll umgänge, han vill knappt gå på AA inte ta kontakt med andra lykta alkoholister, inte ta kontakt med sponsor. Utan det är helt svart, lika svårt som innan behandling. Ilskan har lättat, men det är ju för att jag inte säger något, om vare sig huset el ber honom om någon hjälp.

...Andrahalvlek ....ja kanske även robust? Hoppas på det.
Har alltid gillat själva ordet ...Kaveldun...kanske ska ta det som efternamn en vacker dag.
Och nu har jag med mig lite mellanmål som jag äter precis innan jag går hem från jobbet ( min farligaste tid....lite trött, hungrig..krogarna glittrar och glimmar och sjunger sirenernas sång..) Att vara någorlunda mätt dämpar mitt sug...
Tänk vad man lär sig...

...vi kan ju ha en nejlika i knapphålet Se klart:-) ...så vi känner igen varandra på jobbet.
Skämt åsido ...eller ett annat skämt är Leif G W:s boxvin ( med stor bild på huvudpersonen ) som kom upp i mitt flöde nu. En man med så uppenbara alkohol och hälsoproblem....
Annars dricker jag kaffe och njuter av solen...i den lite overkliga verklighet som råder i världen nu.
Och tänker också att det finns så många sjukdomar helt utan bot. Alkoholism går nog inte heller att bota men att inte dricka är ändå en otroligt effektiv åtgärd.
Om än svår ....
Ha en fin lördag!