Senaste kommentarerna i forumet

Tror utan att veta att precis alla som skriver här, dricker på känslor, för att förhöja livet såklart men också för att slippa känna.
Ibland tror jag vi dricker oss till en väldigt överdriven rädsla för känslor. Vi blir rädda för att ev bli ledsna, sorgsna, (man känner det kanske komma) och då går det snabbt att liksom täppa till med ett glas, eller tre.
Jag har lärt mig lite under mina nyktra dagar, att de jobbiga känslorna är mindre jobbiga än vad jag befarade. Jag har ordnat upp grejer som jag bävat för länge, när jag tog en sak i taget blev det enklare.
Du skriver om din rädsla för var du kommer att vara om 10-15 år, och den är reell. Och ett av de viktigare skälen för mig att sluta. Så även om vi är i olika åldrar så är det ju samma problem. Ett beteende som accelererat. Mina första månader har också lärt mig att tiden jobbar för oss. Utveckling sker, bara genom att de nyktra dagarna går, kan vara en liten trygghet när allt känns krångligt. Jag hejar på dig, massor. Kram.

Du skriver modigt, och lever modigt. Att berätta om den skam som legat inbäddad nånstans långt inne är verkligen att vilja och välja att leva sitt liv i uppriktighet. Starkt av dig! Kram.

..nja kanske inte riktig, men möjligheten finns där i vilket fall.
Vi har öppnat sommarstugan för säsongen, och runt omkring detta så är det startskottet för sommarhalvåret...
Jaja, så mycket sommarväder kan man knappast påstå att det är, ingen snö i alla fall.
Temperaturen pendlar mellan fem och tio plusgrader, och det blåser ganska så hårt i byarna, det går antydan till gäss på sjön, öron och näsa blir kalla på ett ögonblick.
Ibland tittar solen fram och sitter man i lä kan man njuta för en liten stund, stundom kommer det lite regnstänk inblåsande, men aldrig några mängder.
Igår var det bättre, men idag har det varit ett stugsittarväder.
Det här är vår första påsk vid stugan, aldrig så tidigt har vi öppnat, bilen var fullständigt nedlastad med alla grejer vi hunnit skaffa under vintersäsongen och hela baksätet fullt med påskmat.
Fyra vuxna, fem under senaste dygnet, lillskruttan på snart ett år, två jyckar inträngda på 35 kvadratmeter.
Ja det blir trångt och råddigt, sätter man inte foten på en leksak så är det i hundarnas vattenskål, det är grejer överallt, men mysigt, det gäller att man trivs med varandra och inte har ett för stort privat område.
Svärsonen nattpendlar till jobbet, så vi är helt strandsatta på nätterna utan en möjlighet att ta oss härifrån då båten ligger på ön här intill, så ingenting får hända då.
Han tillhör våra hjältar under rådande epidemi, så hans insatser är verkligen värdefulla.

Vi har inget vatten i ledningarna ännu, så jag får släpa vatten i en stor 25 liters dunk över berget ifrån pumphuset.
Det är slitsamt och värst är nog disken som slukar en massa vatten, så vi använder så mycket engångstallrikar och bestick, muggar osv som vi kan, inte miljömässigt bra, men bättre för min stackars rygg, soptunnan blir fort full.
Frugan gjorde i ordning så mycket påskmat som hon kunde hemma, för att slippa disk här ute.
Hela bordet dignade av läckerheter och det gick inte att äta av allt innan man hann att bli mätt.
Barnbarnet vägrar att bli matad, så hon äter själv utan bestick, dvs med händerna till hundarnas stora förtjusning som likt dammsugare sonderar golvet under hennes barnstol, skulle hon vara sugen på ett mellanmål behöver hon bara suga på bordskanten, det finns gott om matrester där.

Gårdagen fick åt till att iordningställa allt med utemöbler och paviljong, blomkrukor, hammock och fixa ordning allt som pajat under nedstängningen och vintern, hann med att ordna ganska så mycket, vattenpumpen till uteköket, den som länsar under huset, alla solcellslyktor och nya för all del, måste vara säkert över femtio stycken nu.

I morse var det allt för gråkallt att var ute efter frukost, så vi tillbringade hela familjen med spel på förmiddagen, det blev många skratt och det var länge sedan vi satt så ihop och spelade tillsammans med sällskapsspel.
Memory, MaxiYatzy och Uno hann vi med.

Därefter kliade det i fingrarna, efter att kört över sonen till bilen kunde jag inte låta bli, något måste göras!
Hittade stuprännestången och rensade alla plåttak, och sedan alla hängrännor, klättrade på stegen och balanserade på korrigerad plåttak så att det nästan veckade sig av min tyngd, skrämde iväg en ekorre som byggt ett bo under farstukvisten, jag blev nog lika rädd som han blev när han rasslade iväg en meter framför mig, inget bra överraskningsmoment när man befinner sig fem meter ovan mark och en halvmeter ifrån kanten.
Men som det såg ut på min nykrattade gräsmatta, fullt med löv och barr, och inte kunde jag köra lövblåsen när svärsonen sover på dagarna, och när inte han gör det så sover bäbben, nästa gång kanske.

Till kvällen blev det till att ställa sig vid grillen och bralla på en massa kyckling, det blåste hårt och kyligt så att stå nära grillen värmde skönt, men fy sjutton vad man luktar grill efter det, och ingen tillgång till dusch.

Så kontentan av denna helg är...
Jag är skitigt, luktar grill, full med småsår efter allt meckande och slit.
Har ont i ryggen efter att släpat vatten, blåsor i händerna efter krattningen, men jag är lycklig.
Lycklig att kunna få känna en smärta som inte är påverkad av alkoholen, utan av rent slit.
Jag har förberett årets sommarvistelse och varit ute nästan dygnets alla ljusa timmar.
Har fått uppleva naturen nära inpå, lyssnat på korparnas och havsörnens läten medans svetten pärlat sig i pannan.
Allt är så intensivt och underbart att jag till och med kom på, att jag hade alldeles glömt bort att köpa mitt egna alkoholfria alternativ med ut till stugan, att nykterheten har blivit så självklar att jag nästan glömmer bort substituten.

Det är som om man precis har slutat röka, glömt bort att köpa nikotintuggummin och upptäcker....
Att det gör ingenting, jag klarar mig själv ändå, ytterligare ett steg närmare friheten....

Okey, inte så mycket surr om alkoholen denna gång, men jag levererade ett inlägg som jag brukar på söndagen, trots att man är ledig imorgon, annandag påsk.
Men å andra sidan, jag har inte tid att hinna tänka på alkoholen, har så mycket annat att lägga min energi på.
Ljuset, värmen, naturen, allt är på gång, det är dags att vakna ur sin vintersömn och börja leva fullt ut.

Berra

Hoppas verkligen att hälsan tiger still och att du har haft en fin påskhelg med mycket frisk luft och sol ☀️

Fullt ös under påskhelgen? Hoppas att solen skinit på dig både utombords och inombords ☀️

Hoppas att du har haft en kanonbra påskhelg så här långt, och att solen skiner på dig ☀️

Det är oerhört plågsamt att tänka på hur man har betett sig på fyllan. Man vrider sig bokstavligt talat av skam.

Men det är nog nyttigt också att påminna sig om hur det varit. Minnet är väldigt selektivt, de värsta sakerna glöms bort först. Då är det bra att ha det på pränt.

Känslor är bara känslor, och de går över. Är man ledsen och arg är det inte mycket att njuta av, men det är bra att verkligen tillåta sig att vara ledsen och arg. Det lättar på trycket.

Att låta gråten komma är bättre än att hålla igen till varje pris, för då vänds ledsenheten inåt istället. Leva ut sin ilska är bättre än att knyta näven i fickan. Visst kan det kännas ovant - men allt man tränar på blir man bättre på.

Någonstans läste jag att man ska låta alla tankar och känslor komma till en, begrunda dem en stund, och sedan mentalt låta dem glida vidare. Som små molntussar på en blå himmel som då och då döljer solen.

Efter regn kommer alltid solsken ☀️

Hoppas att du har haft en fin påskhelg hittills och att solen skinit på dig både utombords och inombords ☀️

Läser de två sista kapitlen i boken ”Tänka klart” just nu och hittade två citat som stämmer bra på dig just nu.

”Det kan hända att du drabbas av tvivel, kvardröjande begär och stunder av klentro. Det är okej: Oroa dig inte. Och försök INTE att inte tänka på det. En Harvardstudie från 1987 bekräftade att vi tänker mer på saker vi försöker att undertrycka. Det är okej att begrunda det som dyker upp naturligt i huvudet.”

”För mig är den mest skräckinjagande saken med återfall hur lätt det är att tro att man har förlorat kriget genom att återfalla. Det är ett misstag att inbilla sig att man har förlorat kriget bara för att man förlorade slaget. Sanningen är att varje strid gör oss starkare så länge vi förblir fokuserade på att skärpa oss imorgon. Vi måste utkämpa detta krig med empati och överseende.”

Kram ❤️

Å sån fin energi jag får av er här!!
Så kloka och lugnande svar! Verkligen! Får mig att förstå. Nu är jag i en skör fas. Behöver ta det lugnt. Inte rusa in i agerande pga känslor/tankar. Ska fortsätta sakta på den här nyktra, rätta fantastiska vägen.
Det är perioder som nu man sätts på prov.

Jag berättade för min man om mitt problem. Hur illa det varit. Inte ens han visste hur det varit. Att jag druckit sprit på offentlig toalett för att orka gå in och handla. Hällt i mig ren sprit på morgonen efter en fest. Återställt fyllan varje helg med över 10 procentig öl, gömd i garderoben. Halsat 0,5 liter på 30 sekunder. Haft galen abstinens med kramper och vanföreställningar/förvirring. Jag är så rädd. Och sorgsen. Inser att jag behöver gå igenom den här fasen för att komma till lite rakare väg en tid.

Jag vill aldrig mer dricka. Jag är så rädd för det starka suget. Jag ska för alltid vara nykter.
?☯️?☯️

Den här veckan har jag tyvärr druckit 19 glas vilket är lite mer än vad jag drack förra veckan. Från måndag till fredag drack jag måttligt och fokuserade på träningen. Jag har styrketränat vid tre tillfällen och jag kan lyfta tyngre vikter vilket känns kul. Sedan hände en fruktansvärd grej under helgen vilket gjorde mig stressad och ångestfylld. Jag drack 5 glas igår och jag har druckit 4 glas idag. Om det inte vore för händelsen under helgen skulle jag troligtvis ha minskat på alkoholkonsumtionen under den här veckan.

Jag får ta nya tag och försöka att minska nästa vecka istället. Målet för nästa vecka är att dricka max 13 glas.

Hej!

Tack för din feedback. För några år sedan hade jag tio samtal med en psykolog på riddargatan. Hon gav mig konkreta verktyg och jag lyckades minska på min alkoholkonsumtion. Jag var även i kontakt med min husläkare och han förskrev campral och naltrexon. Jag hade en låg till medellåg konsumtion under de kommande åren och lyckades ta körkort och renovera min nyinköpta lägenhet. För några månader sedan började jag dock dricka för mycket igen. Jag vet hur jag ska göra i teorin men det gäller att applicera det i praktiken. Jag känner därför inte behovet att tala med en alkoholterapeut igen.

För dottern var det no big deal - men för mig kändes det stort och jätteviktigt!

Inte ett dugg nervös alls. Det var första gången sen jag blev nykter som vi två var på tu man hand. Nu skulle det ske. Det hade jag bestämt innan.

Utifrån vad vi skulle göra idag så hade jag bestämt plats: Bilen. Ungefärlig plats på vägsträckan som vi skulle åka hade jag bestämt också (först lite småprat, och sen berätta på en lugnare del av motorleden). Jag hade även bestämt de första två meningarna: ”Jag har något att berätta för dig. Jag har slutat dricka alkohol.”

Att sluta ljuga - ens om att vara nykter - känns allra mest lättande just nu faktiskt. Jag är så fruktansvärt trött på lögner.

Enormt lättande var det också att det enda negativa som hon spontant sa om mitt drickande, var att hon har märkt att jag har druckit vin som vatten och att det har bekymrat henne.

Mycket värre saker kunde hon ha sagt - inbillar jag mig i alla fall - men det kanske kommer senare när hon har smält detta och fått fundera.

Nu bryr jag mig inte ett dugg mer. Resten av världen får veta när tillfälle ges helt enkelt. Jag vet att dottern berättar för sin pappa, sin farmor och farfar, och sin kille. Det kan hon inte hålla tyst om, och det är bara bra om hon berättar så att de vet om det.

Yngsta dottern har ju inte riktigt förstått förstås, mer än att hon vet att jag gillar vin. Ett tag frågade hon varje helg ”ska du köpa vin?” Sen när jag började köpa alkoholfri öl så började hon fråga om det istället.

Hennes enda baktanke är att hon får dricka cola då ? Dricker jag så får hon också dricka liksom.

Hörde ett citat idag av en okänd upphovsman som kändes passande för dig just nu:

”Det är vägen till startplatsen som är längst.”

Kram ❤️

Jag har varit inne och läst lite mer på AA.se, det finns ett möte som kanske kan passa på onsdag, men jag har inte bestämt mig helt än om jag ska gå dit.
Nu har jag precis tänt en brasa i kaminen och kokat en kanna te, jag ska sitta hemma ensam ikväll och jag känner ett så skönt lugn över att inte dividera med mig själv huruvida jag ska dricka eller inte och inte heller fundera över hur jag ska förklara varför jag inte vill dricka.
Diskussionen inne i mitt eget huvud har gjort mig utmattad - och det är nog bra!
Nu vill jag stanna i lugnet.

Skönt att det har varit bra hittills med påsken Se Klart! Uppe till 3 på natten också, pust, jag hade varit svintrött ?. Hoppas du får tid att vila ut lite innan det är vardag igen. Själv har jag haft det ganska jobbigt med familjen som du sett. Har märkt att jag bryr mig mycket mer om hur övriga familjen mår numera. Dövade nog tyvärr det med alkohol förr. Gött att du inte saknar alkoholdrickandet! ? Det är samma här.

Kram

Härligt! Måste väl ändå kännas skönt att ha det avklarat??

Det måste kännas jättebra att ha pratat med din dotter. Låter som det var ett fint samtal.

Kram!

No big deal. Hon frågade varför. Jag svarade att jag har insett att alkohol försämrar mitt psykiska mående - och att när jag insåg det fullt ut så bestämde jag mig för att sluta dricka.

För så var det. Den svåra ångesten och vakennätterna i början av februari gjorde att jag fick nog.

Sen behöver jag inte berätta för henne alla trista detaljer som ledde fram till ångesten, förutom den fysiska negativa effekten som alkoholen faktiskt har på hjärnan.

Sen pratade vi lite om min pappa, min uppväxt, det genetiska missbruksarvet och om hur min personlighet kommer att påverkas av att jag inte dricker alkohol mer.

Själv tror jag inte att min personlighet påverkas ett dugg negativt. Alkoholen har mest inneburit att det har blivit ”för mycket” av mig.

Jag ”tar plats” i vanliga fall, men onykter tar jag enorm plats. Min lyhördhet för omgivningen blir minimal, och den är normalt väldigt hög när jag är nykter.

Dottern sa att hon lagt märke till att jag dricker vin som vatten och att det bekymrat henne.

Hon sa också: ”Som din dotter måste jag säga att jag föredrar dig som du är när du är nykter.” Så klart hon gör ❤️ Och det gör jag också.

Det vill jag kanske också kalla mig så småningom ? Det blir kanske mitt enda undantag också, VaknaVacker.

Än så länge använder jag Torbjörn Åbergs uttryck ”problemdrickare” om och för mig själv. Men det är en mognadsfas att ta sig igenom.

Minns när misstanken om yngsta dotterns diagnos kom på tal då hon var 4-5 år. Jag kunde inte ens tänka tanken i början att hon hade en utvecklingsstörning. Än mindre säga det till någon. Det tog lång tid att landa i den insikten.

Till Adde: Beklagar verkligen din omgivnings okunskap. Jag är väldigt transparent och pratar öppet om min psykiska ohälsa - men min omgivning är oftast inte så mottaglig. En del verkar nästan tro att det smittar.

Just därför, för att bryta stigmat, måste vi som tillfrisknat föra de sjukas talan i alla sammanhang vi kan.

Och allt man övar på blir man bättre på - varje samtal blir lite lättare att ta. Vad är det värsta som kan hända? Att folk börjar gråta? Låt dem göra det då.

Just då mitt i depressionen, då tanken att ta sitt liv till och med finns närvarande, så är man ensammast i världen. Ingen kan förstå hur dåligt man mår.

Om någon då ser att något är fel och säger: ”Nu känns det överjävligt jobbigt, men ha tillit för att det blir bättre” så betyder det oerhört mycket. Om vederbörande dessutom kan säga att hen också mått enormt dåligt i perioder, men att det blir bättre med tiden så betyder det ännu mer.

Men viktigast är ändå att prata och berätta om psykisk ohälsa för att minska folks okunskap.

Eftersom du har gjort det förut så vet du lite vilka olika faser som väntar. Du vet vilka fördelar nykterheten ger. Fokusera på fördelarna så kommer det att gå galant.

Och sen hoppas jag att du har lärt dig läxa att aldrig ta första glaset. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”.

Tack Femina för knuffen. Jag har funderat mycket senaste tiden på om jag ska gå på ett möte. Idag har jag iaf varit inne på deras hemsida och kollat upp olika grupper och mötestider.

Påsken hittills har varit så bra :-). Nej, den har inte varit helvit för precis som jag planerade i onsdags så har jag druckit lite. Planen har funkat perfekt såtillvida att jag har orkat göra allt jag har velat och jag har sluppit erkänna mitt problem för gubben samt att jag har druckit betydligt mindre än vad jag skulle ha gjort om jag inte hade börjat bromsa.
Gott så långt.
Men nu är jag mör både i kropp och knopp. Kroppen gnäller över allt kroppsarbete, men igen har dött av lite träningsvärk :-).
Huvudet då, ja mentalt är jag nu så trött att jag börjar vackla. Det går inte. Jag orkar inte.
Planera.
Kontrollera.
Jag måste få vila.
Jag tror att jag faktiskt är på väg att släppa taget, att jag skiter i allt.
Skiter i hur gubben kommer att reagera.
Skiter i att det är fruktansvärt pinsamt att erkänna att jag har alkoholproblem.
Skiter i att jag inte vågar gå till AA.
Skiter i att jag troligtvis kommer att må dåligt veckan som kommer.

För idag vill jag inte dricka.

Varit på en fin gudstjänst med kör och musiker idag. Lyssnat till Vivaldis musikstycke "Våren". Det var länge sedan jag hörde den som är så vacker! ???

Skön liknelse med rotfyllningen, det ska jag tänka på när det blir tufft.
Kram!