Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig! Man får vara glad att man hittar hem ibland ?
Men det är ju angenäma problem tänker jag...med tanke på vad jag utsatt andra för på fyllan??‍♀️

Vilken syn det måste varit ?

Det är då man inser att man behöver rensa i sin kalender och låta kropp och knopp vila och läka i lugn och ro så mycket det går.

Jag säger helt fel ord ibland, glömmer totalt vissa saker jag sagt och gjort. Får sätta larm i mobilen på typ allt viktigt. Ungefär som när jag var utmattad ?

...både mentalt och fysiskt... men lycklig! Det är viktigt att påpeka?
Men visst är det ett heltidsjobb att vara nykter, tänka nyktert och fatta beslut som hjälper mig i nykterheten.
Gick som i en dimma till bilen imorse, ställde in väska i passagerarsätet fram och gick runt och satte mig i bilen. Undrade vem som flyttat sätet och varför det var så dunkelt??....jag hade satt mig i baksätet????skratta så jag grät ...Hahahaha och det värsta var att folk såg mig gå in och dra igen dörren?asså jag dör? så jag fick kliva ut ur bilen och låtsas ”fixa” nåt i baksätet☺️?
Ha en fin dag alla krigare! ?

Vill ge dig ett boktips! ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Den känns precis skriven till mig - och jag tror att du kan känna igen dig massor också. Finns som ljudbok på Storytel.

Fungerade inte för mig heller.
Eller snarare; det blev två.
Funderar mycket på strategin framåt och dessa till synes obetydliga detaljer, är viktiga påminnelser. Om hur det var.
Ha en bra torsdag!

Torn, en väldigt talande dröm, att så lätt kunna flyga! Lite som vissa dagar är i det nyktra livet.
Tack för grattis- och grattis tillbaka!
Det är skönt att dela dag med dig, dessutom håller du ordning när jag räknar fel.
Väl kämpat av oss tycker jag, och känner att jag nu blivit så pass erfaren att jag kan ge rådet: Håll ut, det blir bättre, till de som är precis i början. Så skönt att lägga två månader bakom sig. Känns i hela kroppen! Imorgon firar jag med nån överprisad juice eller så.
Kram!

Jag har kapitulerat. Jag orkar inte mer. Allt frun gör är att gapa och skrika och klaga och nedvärdera mig. Jobbet är skit, ingen som värdesätter vad jag gör, en kund klagade på mig häromdagen, helt obefogat och jag hade agerat precis som jag blivit sagd att göra, ändå går de andra bakom ryggen på mig och ingen står upp för mig. Har ingen jag kan prata med, ingen som bryr sig. Alla är så förbannat själviska, har försökt berätta förut hur jag jobbigt allt är för mina föräldrar, men allt de är intresserade av är att prata om vädret.

Igår drack jag mer än jag gjort på länge, orkar inte mer.

Var i precis samma sits för ett tag sedan. Tvingades inse faktum - jag kan inte dricka lite, jag kan inte dricka alls.

Nykter vecka 4 på lördag ? Efter en vecka försvann ångesten och sömnen blev bättre ❤️

Plågas mest av trötthet och energilöshet eftermiddag-kväll, men dagtid känner jag mig pigg och energisk ? Tänker att kroppen och hjärnan behöver vilan för att läka sig. Jag är åtminstone inte rastlös i min trötthet, utan jag gillar läget.

Det ska bli spännande att följa din resa!

Ett boktips: ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Finns som ljudbok. Tror att den vore perfekt för dig just nu som inspiration.

Kram!

Tack Charlie70?
Målet idag är att vara nykter ??
??

Jag tycker det är fascinerande med drömmar. Att drömma att man förlorar ena benet är ju en hemsk variant?, men det är ju som du skriver, det betyder något. Jag har nu under den "nyktra" perioden drömt en hel del om alkohol, och har sett ett tydligt mönster hur det undermedvetna bearbetar saker och ting. I förrgår natt drömde jag att jag flög, helt enkelt genom att vifta på armarna så kunde jag flyga vart jag ville. Konstigt så klart, men en otroligt härlig känsla!

Gött att det går bra nu, 7 kg är inte illa? en härlig bonus!

PS Grattis till dag 60! Nu kör vi vidare på den inslagna vägen.

Idag ska jag också vara nykter. Då har jag klarat en vecka, en hel vecka. Den första på väldigt länge.

Har lite ångest men inte orolig för att klara av den här dagen. Känner inte ens att jag ”står ut” på vardagarna utan jag lever mitt liv som vanligt och är nykter bara. Bra känsla!

Jag återvänder till forumet med svansen mellan benen. Måste ta itu med alkoholdjävulen igen, på allvar. Kärleken består, men tyvärr har mitt självdestruktiva beteende inte försvunnit. Det är svårt att berätta för någon man blivit ihop med hur det verkligen ligger till; "Jo, förresten, jag är alkoholist!" Han kanske har märkt det under våra månader tillsammans, på mitt sätt att dricka/vara. Vi dricker vin varje helg i princip. Han är väldigt måttlig, kan ta ett och ett halvt glas till middagen bara - gissa vem som dricker upp resten av flaskan..? Det han inte vet är att det går åt minst en vinbox för mig i veckorna. Jag kan hålla mig nykter en eller ett par dagar, ofta bakfull och hemsk, sedan faller jag dit igen. Det har förvärrats på sistone. Därför måste jag sätta stopp nu. Ångesten är så stark att den håller på att kväva mig. Kommer jag att klara av detta eller är det för sent? Försöker intala mig att det aldrig, aldrig, aldrig är för sent. Att jag inte får lov att ge upp. Jag gråter när jag läser mina gamla inlägg om hur glad och nöjd jag var som nykter. Det ger hopp, men känns så oändligt långt borta. Jag hoppas att det går bra för er andra på forumet.

Vad fint att läsa ditt inlägg om att du mår så bra?
Härligt!Kram från Pilla?

När jag trots SSRI-medicin hade ständig svår ångest - både rent fysisk i form av en brännande känsla i huden och molande värk i magen, och mentalt med skallen full av katastroftankar.

Alternativet var att höja SSRI-dosen. Igen. Eller sluta dricka alkohol. Redan efter första nyktra veckan försvann ångesten och jag började sova bättre.

Såå bra? Jag önskar dig en fin dag idag❣️ / mt

Är fortfarande lite nyvaken men har faktiskt lyckats somna gott 2 kvällar i rad nu! Dricker en kopp Kvällsté och en macka och lägger mig och nu har jag märkt hur sömnig jag är och lyckats somna ganska snabbt. Sovit så himla gott <3

Det var precis vad jag behövde för att stärka nykterheten ytterligare. Men igår var de möte på jobbet och just nu är det omorganisation på gång och ett långt möte igår eftermiddag där folk försöker bevaka sina maktpositioner och på hemvägen kände jag suget efter vin - så jag insåg att det blir bäst att åka raka vägen hem, vilket jag gjorde :) Tänk att det är så "enkelt" att hantera sig själv ibland! Jätteskönt att ha utvecklat några olika strategier att ta till när suget sätter in.

Idag ska jag vara nykter! Hurra :)
Kram
svagis

När jag uppträdde kraftigt berusad inför ett av mina barn. Att se denna förvåning och besvikelse. Känslan av att jag just nu är den enda föräldern att ta hand om mitt barn men jag har noll koll. Nej, aldrig mer! Har 10 nyktra veckor nu.

Vilket är målet i dag?
Kram!

När jag har intensiva perioder tvingar jag mig att träna mindfulness 30 min/dag och det varvar ner systemet.

Kräver dock att man tränar på det när man mår bra för att ha nytta av det när man mår dåligt.

Och det krävs flera månaders träning innan man märker effekt. Ingen quick-fix alls med andra ord - men väldigt effektivt för mig ?

Det var det som gav mig motivation till att sluta.
Min hustru fick nog och flyttade.
Förstod för att få henne tillbaka måste jag ändras.
Och det gjorde jag.

Hej! Välkommen hit, följer med på din resa här??

Bra tips där men inget som är direkt genomförbart för tillfället. Ska verkligen satsa på mer motion framöver men först måste jag släcka en hel del bränder på jobbet och hemma... någon sjukskrivning har jag aldrig haft, då blir det till att jobba hemifrån istället om kroppen strejkar. Har många gånger drömt om att få slippa allt ansvar och att någon annan gör mitt jobb när jag är risig eller på semester.. men det kommer aldrig hända, så det är bara att finna sig i läget. Typiskt bara att allt ska köra ihop sig samtidigt men det är inte första gången. Däremot första gången utan alkohol och det känns kan jag lova, saknar dessvärre stunden när man slappnar av efter ett par glas. Vet att ångesten blir värre efter det och jag kommer inte dricka nu men bara vetskapen om den enkla snabbfixen är irriterande.

Befinner mig mitt i kvällångesten. Ett jäkla elände. Det river för mycket i mig för att kunna sova. Trött och måste upp extra tidigt... Det är då ett par skitveckor men det måste väl vända snart.

Välkommen över tröskeln?

Drömde hemskt inatt, en väldigt talande dröm för min situation, där ett ben hade råkat huggas av (gjorde inte ont...) men sen fick jag hoppa omkring på det där benet- kunde inte ringa 112, kunde inte be om hjälp.
Det där förlorade benet är - minst sagt- min akilleshäl och handlar förstås om mitt alkoholintag.
Att vara skadad och inte veta hur man ber om hjälp. Att vara skadad och göra så gott man kan, men att det ändå inte får märkas.
Tack mitt undermedvetna eller vem det nu är som pratar med mig i natten.
Idag; bra dag, slås ofta och fortfarande av allt jag hinner med. På vardagarna är det en lyx, helgerna jobbar jag med att få till.
Glädjer mig larvigt mycket åt minus 7 kilo på vågen. Kommer nu i min för lilla klänning jag köpte i januari, och firade med att köpa en alltför liten kavaj! Kämpa.
Men idag har jag inte kämpat. Dieten går enkelt. Att vara nykter är enkelt, just idag. Glädjer mig åt det.
Påminner mig själv om något jag skrev i en tråd för någon dag sedan.
Att vara nykter är inte jobbigt. Det är tankarna på att få dricka som är jobbiga. Note to self.
Idag- nykter. Utan att tveka.