Senaste kommentarerna i forumet

Ja man får välja sina slag, mycket ligger i förväntningar och upplevelser.
Klart man kan bli besviken när det inte blir som man hade hoppats på, då närmar man sig hissen nedåt.

Men å andra sidan, om det blev inte som man hade förväntat, utan till det bättre, så blir man positivt förvånad.
Ibland kan det bästa vara att sätta förväntningarna lågt från början, så kan det nästan bara bli bättre.
Det är lite min devis, jag hoppas inte för mycket, utan låter livet komma till mig som det kommer.
Jag tycker mycket om att göra impulsiva grejer, då har man ingen aning om vad som kommer att ske när man vaknar på morgonen, inget planerade utan bara hänga med, hoppsan det där hade jag inte räknat med.
Det finns oftast en anledning till allt, försöker förstå mig på varför, och när jag inte får någon rätsida på det....
Så låter jag det vara, outforskat, cest la vie, sånt är livet.

Det enda jag vet är att...om jag hade druckit så hade dagen varit en dag i helvetet, både dryckeslagen och dagen efter, man får två på köpet av en.
För mig fanns ingen lycka kvar i att dricka alkoholen längre, bara nackdelarna.
Så jag håller mig nykter, och tar en dag i taget, sätter ribban lågt och låter mig överraskas, och som oftast till det bättre.

En helg som löpte bra tycker jag nog, fick lite hjärnsläpp nu på söndagskvällen bara, kommer till det.
Dottern bjöd in sig under hela helgen, när svärsonen jobbar hela helgen.
Hon kom med barnbarn, två hundar och en massa väskor med barngrejer, bilbarnstol, barnvagn osv.
Lördagen hade vi en jättemysig frukost, grabben hade åkt till affären och köpt färskt bröd och frukt.
Vi satt länge och mös med morgonteven på i bakgrunden, med kaffe och färskpressad juice.
Ute sken solen så där starkt den bara kan göra på våren, och vi bestämde oss för att ta en jättelång promenad.
Påpälsade i bittra kylan som fick våra näsor och örsnibbar att snabbt bli röda, travade vi med hundar barnvagnar genom det nybyggda området, genom kohagar och längst med bäcken med ett tunt lager med iskorpa.
Tillräckligt tjock för att klara av lilljycken men inte bamsevofsingen.
Jag hade lilljycken som drog hårt i kopplet, men spann loss ordentligt med klorna på isfläckarna.
Lät han dra så han skulle få ta ut sig ordentligt, då sover han sött i soffan resten av dagen.
Efter en och en halv timmes lugn promenad var det riktig tungt att ta sig upp för de sista backarna, hade hoppas att hunden skulle hjälpa mig att dra mig upp för dom, men då hade batteriet tagit slut i jycken, typiskt!

Efter att fått en välmående promenad så smakade det extra gott att få frossa i våfflor med sylt och grädde.
Vi for till affären igen efter det att vi hade kommit överens om vad vi skulle ha till middag.
Åt så att magen stod i fyra hörn för tredje gången under den här dagen.
Kvällen blev inte så lång när vi alla somnade tidigt i soffan, hundarna gjorde mig och frugan sällskap i sängen.
Lillen sov sked med mig under täcket, storhunden låg mellan mig och frugan på en egen kudde, och hon spände tassarna i ryggen på frugan så hon nästan höll på att trilla ur sängen.
Hon var inte så väl utvilad på söndagsmorgonen, lite smågrinig, men vad gör väl det när dottern kommer och väcker oss med barnbarnet som skiner som en sol på morgonen i fotänden på sängen.
Ännu en skön frukost med båda barnen närvarande trots att grabben kom hem sent på natten.
Vi åkte iväg med bilen för att shoppa lite allihopa, men det känns trist att vara ute i på byn i dessa virustider,
Det ligger lite av en sorti bland folk, de få som är ute och rör på sig, inte många alls.
Så vi åkte hem och överraskade svåger och svägerska som man inte ser så speciellt ofta under vinterhalvåret, men desto mer av under sommaren då vi delar på samma sommarställe.
Vi lät barnbarnet få fullständig uppmärksamhet som underhöll oss under lång tid, hon ville envist bara röra på sådant som hon inte fick röra vid, det hushållet var inte småbarnssanerat.
Bäbisen blev mer och mer grinig och skrek i ett gällt skrik som skulle kunna få tunna glas att börja spricka.
Så vi for hem igen och påbörjade middagen, det stod köttfärs på diskbänken, det och söndagsmiddagen är som oftast adresserad till Berras cousine.
Men där började mitt tålamod att ta slut, efter att ha lyssnat på det gälla barnskriket i ett par timmar och en välkänd stresshuvudvärk komma tillströmmande, så var det färdigt.
Alla köksbänkar var belamrade med en massa bröte, det stod hushållsmaskiner och fritöser, grabben hade gjort en smoothie till oss alla men inte städat efter sig, två paket med barnvälling, decilitermått osv.
På köksön stod matvaror som ännu inte kommit in i sina skåp efter affären, två påsar med illaluktande hundfoder.
En högtalare på laddning, en ugnsplåt osv.
Öppnade kastrullskåpet och då fastnade den vridbara hyllan och kastrullocken åkte ner bakom nedersta hyllplanet.
De i sin tur tog med sig ljuslisten som sitter överst i skåpet, så det blev till att börja mecka.
Köttfärsen var fortfarande frusen och det blir aldrig bra när man måste dela den och tina den i mikron.
Mitt tålamod blandat med stresshuvudvärken börjar nu få sig en törn.
Familjen kommer med disk som de ställer i i diskhon där jag ska börja skala potatis.
Ungen skiter ner sig och det stinker barnskit i hela undervåningen, dottern kommer med blöjan som hon slänger i soporna under diskbänken, tack för det, det blir en pikant krydda till kökets dofter minsann.
Dessutom sköljer hon händerna i slasken där jag håller på att skala potatis, nämen fyf_n.
Jag stirrar henne blint in i ögonen och hon fattar inte först vad hon har gjort för fel, kommer på sig sedan och rycker på axlarna, hon tyckte nog att en bajsblöja hade högsta prioritet över allt annat.
Och det kanske den har, men inte över matlagningen, där går min gräns.
Nu är jag rejält förbannad och skramlar nog lite extra bland köksredskapen, frugan frågar vad som är fel och jag försöker förklara allt runtomkring men ber bara alla hålla sig borta ifrån köket, hon kan få komma och duka när jag säger till senare.
Hon surnar till för att jag är pissed, och det sprider sig ett visst missmod i resten av familjen, alla är sura.
Middagen intages under ett lågt humör, och det känns som om jag har förstört det goda helghumöret under kvällen.

Paradis eller helvete, tja, man får nog lite av varje under den gångna helgen.
Men jag vill inte lida av samma stresshuvudvärk som jag har under veckans fem arbetsdagar på helgen också.
Det finns gränser för vad jag klarar av, och blir familjelivet allt för intensivt så är inte heller det bra.
Det gäller att finna en bra balansgång, och ja...jag behöver lite av min egentid att koppla av på mitt egna sätt.
Känner jag mig trängd så börjar jag likt katten att klösa....

Snart ny vecka, visst den börjar med en sketen måndag, kören hade ju fått upp förväntningarna lite,
men någon med namnet covid-19 har ju hjälpt till att sätta käppar i hjulet för det också.
Inget bra läge att påbörja en ny vecka med ett jädrans humör.

Men har jag sagt det förut, jag är ju en känslomänniska?

Berra

Jag är med och peppar oxå så klart?

Välkommen hit?

Tre gelikar är starkare än en ❤️ Och konstigt nog är det alltid lättare att ”svika” sig själv än andra.

Och vi andra ska peppa er järnet!

Kram ❤️

Åh tack Vinäger för ditt inlägg:)

Ja, jag tycker vi tar stöd av varandra...jag är med ...och jag skrev även till Hillary:)
Veckan som har gått har jag haft fler alkoholfria dagar än dagar med alkohol..inte i rad men alla dagar räknar.

Jag måste åter igen säga att jag blev så glad för att du frågade om vi skulle ta stöd av varandra.
Nu kör vi!!

Stor kram till dig också ...vackra starka kvinna:)

Än så länge vet bara ni om att jag är nykter alkoholist. Men jag tar det på uppstuds när tillfälle ges helt enkelt.

Jag har ingen redovisningsplikt till någon. Jag känner bara att det här kan bli en viktig del av mig, och då vill jag vara sann med det.

Tror inte att någon reagerar negativt, inte ens på mitt jobb. Så jag vet faktiskt inte varför jag tvekar. Men mest handlar det nog om att jag just nu måste fokusera på mig själv. Allt annat får vänta liksom.

Grattis till dig och alla dina dagar:)

På tal om att berätta...så först berättade jag endast för professionella...sedan berättade jag för tre nära vänner...fast jag vet inte om de är så nära....de vet ...och jag berättar ibland..men jag vill inte prata om mitt beroende med dem...min man vet..han var med mig på träffen i februari..och mina två barn vet...inte hur allvarligt det är men de vet...och i synnerhet min dotter känner stor oro för mig och min hälsa...vi tränar en del tillsammans men kan inte göra det så mycket nu pga coronan.
Jag känner att jag kan inte berätta på mitt jobb för då kan jag inte längre jobba med vad jag gör...då förlorar jag ansiktet totalt...så det är jag inte beredd att göra ..iaf inte nu.

Har också sett Min pappa Marianne..en jättefin film.

kram :)

Grattis till 75 dagar!? Mycket bra kämpat! Tänk vilken underbar vändning ditt liv har fått!?

Gick på bio ikväll och såg ”Min pappa Marianne” med Rolf Lassgård som Lasse/Marianne. SÅ underbar film - med strålande skådespelarinsatser av alla.

Bäst var Lassgård som Marianne, så ödmjukt och fint skildrad. Inget överspel alls á la dragqueen.

Hedda Stiernstedt spelade hans dotter, som kände sig ”lurad på hela sin barndom”. Även Lena Endre som Lasses fru, och Hedda/Hannas bror (som jag inte kan namnet på) var svinbra i sina rolltolkningar.

Bäst av allt - lyckligt slut ❤️

Nu ska jag lyssna på boken som är förlaga till filmen, ”Min pappa Ann-Christine” av Ester Roxberg.

Och jag tänker att det krävs ett oerhört mod av en 60-årig man att från en dag till en annan kliva ut på gatan i en småstad som en kvinna, den kvinna som han alltid har känt sig som och noga dolt inombords. Och han har dessutom ett offentligt yrke som präst. Helt galet modigt!

Marianne får, åtminstone i filmen, massor av kärlek för sitt mod från många håll. Det som haltar längst är dotterns accepterande, till bådas stora sorg.

Då borde jag bannemej våga vara modig nog att berätta för min omgivning att jag är en nykter alkoholist. Det borde vara plättlätt jämfört med den livslögnen som han bar på så länge.

Grattis till dina 75 dagar, men mest grattis till de kloka insikter du fått på vägen ?

Kram ❤️

Låter otroligt deppigt ? Jag är urusel på ekonomi tyvärr ? Har inga skulder dock, mer än på bilen, men jag har inget sparande och äger typ ingenting.

Brukar säga att jag inte gillar prylar, och jag har inte mycket prylar heller. Vrålshoppar inte, men det blir inget över att spara ändå när lönen är slut. Trots att jag har hyfsat bra lön.

Att vara god man till min dotter är verkligen en prövning, och förhoppningsvis blir senaste redovisningen godkänd. Försöker att sköta det mer löpande i år, verkligen hålla ordning på kvitton osv.

Det är bedrövligt att kronofogden kräver så mycket ränta ? Hur ska man någonsin bli skuldfri då? Systemfel på något sätt.

Kronofogden är ju staten, som tar över skuldnotan. En fast avgift per år är kanske okej, men i övrigt borde det räcka att betala av skulden.

Hoppas det finns någon ekonom på forumet som kan råda dig!

Och du har helt rätt, ingenting blir bättre för att du dricker. Och efter grisdagar kommer alltid gulddagar ❤️ Och då uppskattar man dem desto mer!

Kram ❤️

75 dagar i friheten.
För 76 dagar sedan trodde jag inte att jag skulle bli av med sug, ångest, dålig sömn, abstinens, yrsel, dödsrädslor, förvirringskänslor, dåligt samvete, självhat, låg självkänsla, beroende av andras åsikter, tvång, självdestruktivitet, tvångsmässigt drickande, tron om ett tråkigt liv utan alkohol, avundsjuk på de som ”kan” dricka....

Nu förstår jag att det är en del av alkoholismen. Att tro allt det där. Det är bla det som får en att fortsätta dricka.
Det har inte varit en lätt eller rak väg. Det är heller inte första gången jag slutat. Mitt förra rekord var 53 dagar. Förutom de gånger jag varit gravid/ammat, för typ 7 år sen.
Nu har jag samlat på mig kunskap från böcker genom åren, erfarenhet, terapi, en del AAmöten i början, det här forumet, senaste självhjälpsboken ”Tänka klart”.
Nu har nykterheten inte varit ett ”måste” utan mer en lust. Jag har lust att fortsätta belöna mig och unna mig ett nyktert liv. Mig och barnen. Jag är rädd för alkohol, vågar inte ens dricka alkoholfritt vin/öl. Jag är tacksam! Jag har fått en ny chans till livet! Livet med mina barn!?

Så himla skönt vi kan hjälpa varandra!
Hoppas du har en skön söndagskväll?

Du har redan fått så fina välkomnanden och kan bara instämma.
Jobbar just nu med ett projekt kring oro (apropå läget i världen) men kan också appliceras på det lilla livet,
Försök samla ihop och beta av orostankar en stund varje dag, gärna i en skön fåtölj, låter kanske larvigt, men det funkar ganska bra.
Kan inte säga något om din hälsa så klart men delar det många beskriver här, krämpor- och ångest- minskar med minskat a-intag!
En dag i taget.

Du har redan fått så fina välkomnanden och kan bara instämma.
Jobbar just nu med ett projekt kring oro (apropå läget i världen) men kan också appliceras på det lilla livet,
Försök samla ihop och beta av orostankar en stund varje dag, gärna i en skön fåtölj, låter kanske larvigt, men det funkar ganska bra.
Kan inte säga något om din hälsa så klart men delar det många beskriver här, krämpor- och ångest- minskar med minskat a-intag!
En dag i taget.

En fin dag som började med Taizegudstjänst och avslutades med Sinnesromässa.

Vet ni skillnaden mellan gudstjänst och mässa? I mässan ingår nattvarden. Det var inte alltför länge sedan jag lärde mig det själv. Guds frid! ?

Tack ?för länkar du lägger ut här på forumet som handlar om hjärnan och alkohol./Pilla

Tack fina ni ❤
Tyvärr har jag fått vatten i buken tror jag röda handflator osv vilket allt hör ihop med skrumplever.
Har inte någon värk dock det är bara ett tryckande känsla när jag rör mig.
Det som har blivit bättre på dom här dagarna är att magen börjar komma igång :)
Har blivit besatt av att leta symptom på nätet och allt visar på samma svar.

Är ändå nöjd över hur "lätt" det var att sluta dricka och att abstinensen inte var mer än oro och huvudvärk.

Gårdagens inlägg känns som en käftsmäll idag. Jag gjorde ju en del saker igår men när jag vaknade imorse kände jag bara den där stora tomheten som var så stark i januari när jag just slutat dricka. Tomt och trist liksom. Är inte orolig för Corona-smittan, förr eller senare får vi den nog alla, men följer rekommendationerna och arbetar hemifrån. Idag har jag grubblat mycket över min usla ekonomi som jag dras med eftersom jag lät mina skulder gå vidare till Kronofogden för ca 1 år sedan och sedan dess har jag löneutmätning och lever på existensminimum. Så trots att det går så bra för mig med nya jobbet och att jag får upp min lönenivå lite till så står skulderna hos KF helt jävla stilla! Det beror ju på räntor osv. men eftersom jag bara har ETT lån till ockerränta så har jag nu gjort ett ackordsförslag till borgenären. Jag har även sökt skuldsanering för 3dje gången eftersom mina skulder orsakades under de ca 10 år som min dotter var som sjukast av sin bipolära sjukdom och vrålshoppade och gjorde en massa tokiga saker som jag försökte täcka upp för henne så att hon skulle slippa hamna där jag är nu.

Jag har ett stort behov av att dagdrömma. Då brukar jag drömma om Italien och att jag ska hyra mig en liten lägenhet i Ligurien om några år när jag närmar mig pension. Men mina dagdrömmar påverkas förstås av att halva Europa är i karantän och särskilt den region i Italien dit jag vill flytta. Så även fast jag förstår att karantänen kommer att ta slut och att jag kommer att få bättre ekonomi igen så småningom så känns det mörkt. Jag önskar att det fanns en bank som vågade låna ut de 600 000 kr jag är skyldig så att jag kunde komma ifrån löneutmätningen så snart som möjligt. Men det är svårt, de kräver en borgensman eftersom jag inte äger något (eftersom jag sålt det lilla jag hade för att komma ur skulderna) och jag vill inte blanda in min familj. Så trots att jag har fått fast jobb igen, har en årsinkomst över 500 000 kr så betalade jag 100 000 kr till KF förra året och min totala skuld har inte sjunkit med mer än 20 000 kr :(

Usch vad deppigt. Jag får göra en kopp té och handarbeta lite. En sak vet jag i alla fall, det hjälper INTE med alkohol mot de här problemen! Så jag lägger ännu en nykter dag till de ca 75 tidigare (med ett återfall).
OM någon av er som läser kan mycket om usel privatekonomi så tar jag gärna emot råd. Särskilt om ni skulle känna till en bank som enbart tittar på din inkomst när det gäller lån.
Kram
svagis

Bra att du hittat hit till forumet! Läs och skriv mycket så funkar det som självterapi!

Grattis till 8 nyktra dagar, nu blir det bara bättre för varje dag!

Så bra att du har stöd av din sambo, det är till stor hjälp. Och att läsa och skriva här
är jättemycket värt. Jag trodde också att min lever tagit enorm skada, och hade bla en ständigt
molande värk i levertrakten och andra symtom. Efter 14 dagars nykterhet var allt borta, och har
inte återkommit. (Är på dag 70 i dag) Det tar tid för kroppen att återhämta sig och levern tål trots allt
mycket. Grattis till 8 dagar, då är det värsta över! ? Ta en dag i taget, allting blir bättre from nu.

Kram

Tack för att du finns här på forumet!

Vad det gäller att förlåta så har jag nog gjort det, även om jag aldrig uttalat det högt eller sagt det till dem.

Jag vet att de var väldigt otillräckliga som föräldrar, men de älskade mig, även om de inte visade det i varken ord eller handling.

Jag vet att min pappa gråter av glädje över mitt beslut att vara nykter, om han finns någonstans vid min sida ❤️

Och grattis till 2,5 nykter månad! Jag vet att familj och släkt reagerat på mitt drickande, och varit oroliga. Jag tror att nära vänner har märkt det också och varit oroliga.

De enda som sagt till mig är min äldsta dotter och hennes pappa. ”Kan du ta det lite lugnt med drickandet ikväll, snälla?”

På jobbet vet nog ingen. Nog.

Du är inte ensam!Välkommen hit till forumet?Jag har gjort programmet här och även fått stöd av rådgivare.I januari tog jag mod till mig att våga skriva här på forumet om mitt förhållande till alkohol.Jättebra att du visat dig här och Grattis till dag 8?Från Pilla

Så glad för hur din dag i går startade. Banka in det minnet, sätt en favoritnål på den första halvan av ditt senaste inlägg. Påminn dig om och om igen.

Ja, jag vet att det är svårt, men att samla på de goda minnena/tillfällena är mycket värt.

Det känns som om du är på gång nu. Ska vi ta lite extra stöd av varandra nu? Kanske Hillary och några flera vill hänga på.

Säger som jag alltid sa förr:

Nu håller vi!

Kram till dig, du fina, starka kvinna