Senaste kommentarerna i forumet

Du klarade dag tre igår och jag klarade dag två. Bra gjort av oss??
Så ska vi tillsammans tänka att idag fyller vi dagen m positiva saker ..att tänka så och inte tänka ” inte alkohol” för då blir fokus på alkoholen. Idag klara vi denna dag tillsammans???

Så gott att läsa din berättelse om helgen samt höra om vinsterna med ett nyktert liv?Det inspirerar??
Tack???

Ny vecka, nya tag!
Första vårmånaden dessutom! ?
????
Bara det ger ju hopp!
Varafrisk, hoppas din vecka blir riktigt bra! ?
Kram ?

Håller med Torn till 100 % och din krönika är så upplyftande och rolig att läsa! Den ger en bra startenergi på min vecka! ??
Kram ?

Tack för ett underbart inlägg Berra! Dina inlägg här på ah gör att min motivation till att aldrig börja dricka alkohol igen blir starkare och starkare. Härligt!

Dessa ångestfyllda kvällar... Fattar inte varför det ska skruvas igång en massa ångest innan jag ska sova. Har varit än värre hela veckan men jag har tänkt att det berott på att jag inte varit hemma.

Är hemma nu men stressen och ångesten håller mig vaken. Funderar över drickandet och nykterheten. Över sånt jag inte kan påverka och hur sprängfylld av saknad jag känner mig. Dessa känslor är vedervärdiga, de gör så ont och driver en till vanvett. Maktlösheten och det obegripligt svåra med aldrig mer...

Har nog halkat lite ur kurs. Behöver få ordning på kosten och motionen igen. Jobb och vardag. Skulle verkligen behöva gråta en rejäl skvätt för det har byggts upp ett ordentligt tryck i bröstet den sista tiden.

Tänker på alla som skriver här. Alla som någon gång har skrivit här och som försvunnit härifrån av olika anledningar. Hur anhöriga lider och vad mina anhöriga skulle kunna skriva om mig om jag inte stoppade det här skenande tåget. Vad de skulle kunna skriva om mig redan nu...

Jag undrar över hur pass skadad jag blivit av drickandet. Hur min personlighet har formats genom åren av alkoholförtäring och att den här nynyktra personen har en lång väg att hitta sig själv. Två månader av nykterhet, det är ju ingenting i sammanhanget.

Jag läser om dem som varit nyktra i flera år. Som fått gå igenom de prövningar som väntar mig. Frågorna, nejtackandet, trugandet, skitsnacket, missunnsamheten, tvivlet, sorgen, tristessen, stunderna av genuin tacksamhet, lycka, stolthet, sinnesro och förhoppningsvis förlåtelse och tron på en äkta framtid.

Det hela får en att undra vad fan man gjort mot sig själv. Som om inte livet har med sig svårigheter ändå. Men jag vet också att de erfarenheter jag redan tagit mig igenom pga drickandet, även gjort mig till en bättre människa, eller åtminstone förstärkt en del egenskaper. Jag känner oerhörd empati för människor och djur, hjälper där jag kan, förväntar mig inte mycket och är tacksam för det lilla. Det påminner ironiskt nog om min pappa som också drack. Vi är väl stöpta ur samma form. Skillnaden är att mina barn ska slippa betala för dessa extra kvalitéer man ändå fått som alkoholberoende.

Så, då var ytterligare en helg passerad, och ligger åter i min säng och konkretiserar vad som blev bra.
För precis som jag skrev förut, det är för helgerna jag lever, det finns inget som händer i arbetsveckan.
Fredagen var inget speciellt heller, somnade direkt efter tionyheterna precis vid sporten i soffan.
Vaknade med ett ryck när frugan petar på mig, kvart över tolv, suck, om lite dryga fem timmar ska jag kliva upp igen.
Det är dags för årsmötet med herrföreningen som alltid sker på en ålandsbåt, billigaste sättet att hyra en konferenslokal faktisk, men kräver att man stiger upp vid halvsextiden för att hinna in till stan innan klockan sju.
Evinnerligt trött, tar en snabb dusch för att få liv i den hängiga kroppen, rakar av några dagars stubb och ser nog piggare ut än vad egentligen är med en kavaj på mig.

Hämtar upp några närboende medlemmar som är lika slitna de med, en av dem har sovit över hos den andre och det märks att de festade kvällen innan, frågan är väl om de överhuvudtaget nyktrat till helt.
Väl på båten sätter jag mig längst bak vid fönstret i konferenslokalen, för det som passerar utanför är oftast mer intressant än vad som sker i lokalen, jag är ingen mötesperson egentligen, ” är mötet behörigt utlyst?”, rösta om två rösträknare tillika mötesprotokoll-kontrollanter...

Nej det där suger och jag tycker att det är ett slöseri med mitt liv, alla är livrädda att bli inröstade i styrelsen.
Varför åker jag med då, ja det är väl de fria aktiviteterna som lockar mig, få träffa och prata med gubbarna som först är lite inneslutna innan de fått några öl innanför västen, sedan mjuknar de upp och blir desto mer pratglada.
Så typisk svenskars, säger de alltid, vi är så typisk svenskar, men verkar inte ha någon vilja att förändra det.
Denna gång hade vi två ”prospekt” ja eller lärlingar som måste gå ett år innan de väljs in i efter en hemlig invigningsprocedur som går ut på att häckla de stackarna, ett mandomsprov.
Jag märker att jag får mer att prata med gubbarna om för varje år, kanske för att jag själv börjar hamna i det segmentet, gubbe?

Försöker blanda upp med mig nya personer för varje år för att inte alltid fastna med samma sällskap, och får alltid nya Intressanta livshistorier till mig återberättade, en del tragiska, men lika många roliga.
Varje år är det en eller två av åldringarna som som har dött, och vi har en tyst minut.
I år var det det Bertil, en gammal mysig gubbe med en trassligt skägg som jag gillade mycket, alltid ödmjuk och tillmötesgående, men med en haltande hälsa, minns hur vi puttade upp den skrangliga gamla gubbskrälle upp för klipporna under en aktivitet, för trots hans skröpliga kropp så ville han alltid vara med på våra aktiviteter.
Ja jag kommer sakna honom mer än andras bortgång.

Jag låter mötesordförandes röst långsamt försvinna bort i ljudhorisonten medans jag drömmande låter blicken glida ut genom möteslokalens fönster, jag ser den svenska skärgården långsamt vakna i dagsljuset,
Det är grått och kallt ute, snöflingorna far med en konstant hastighet så de syns knappt, om man inte följer de med blicken.
De pratar om att vattennivån är så jättehög i Östersjön, hela 107 cm över normal vattennivå, men det kunde jag inte se något av, alla fasta bryggor låg fortfarande ovanför ytan, men det såg dött ute, denna sista dagen i februari, ja så väldigt sist att den bara förekommer vart fjärde år, skottdagen.
Roddbåtarna låg uppdragna och uppochner med en avblåst grön presenning på strandkanten, lövträden stod kala utan kläder och gräsmattorna var gröna men vetskapen om hur leriga de är så här års så fanns det ingen längtan ut till dessa stugor, allt såg fortfarande vinterbonat ut och helt lämnat för vintervindarna.
Vid en av öl och kisspauser från mötet mötte jag upp Affe, en gubbe som jag för ca 12-13 år sedan diskuterade hans dryckesvanor med, han var fortfarande nyfiken på min nykterhet trots att han har frågat så många gånger förut.
Han frågade igen varför, och jag svarade lite sarkastiskt att det var han som startade den...
Han tittade förvånat på mig, men jag övergick snabbt till sanningen.
Han som lever ensam som pensionär brukar dryga ut pensionen med att köra lite extra som busschaufför tills en dag då han blåste rött på bussens alkolås, han förlorade sin extra inkomst i samma sekund.
Han sade att han blev så besviken på sig själv att han inte hade något bra försvarstal, utan sade att han nog skulle dricka redan samma kväll igen, och då ville de inte ha honom bakom ratten igen.
Han har försökt att hålla sig nykter och gått på AA men gav upp, för han tycker att han blir så j_vla tråkig när han inte dricker...
Jag frågade honom om han tyckte jag var tråkig?, nejdå det tyckte han inte.
Ja, det ligger i skallen svarade jag, låter du alkoholen få företräde till din glädje så kommer du inte kunna släppa fram den nykter heller, om du däremot ger upp alkoholen så har du inget val kvar, ska du vara tråkig för resten av livet?
Han såg på mig med lite bekymrad blick, och jag kände nog att jag hade varit lite brysk i mitt uttalande, men samtidigt så var det nog de äkta men samtidigt lite hårda orden han behövde höra, alkoholen är knappast ödmjuk.

Resten av resan förflöt som den brukar göra, gubbarna blir mer pratsamma i samma skala som promillehalten.
Jag har blivit härdad och byter sällskap när jag tycker att de börjar bli allt för flamsiga.
Vid middagen lyssnade jag på kvällens största skrävlare, han är väldigt gammal och jag trodde inte att man behövde hävda sig lika mycket som när man är ugn och osäker, jag synar honom och han känner nog sig ännu mer otrygg när han vet att jag sitter där nykter, jag låter mig inte imponeras av honom.
Jag har alla ess på hand, fördel Berra.

När jag kliver av båten med en välfylld taxfree-kasse för att skämma bort mina familjemedlemmar med överraskningar så får jag kliva över tre spyfläckar i trappen med några meters avstånd mellan dem.
Det luktar surt och det är en doft som jag har svårt för att stå ut med, så jag skyndar mig ut.
Tullen har full personalstyrka och jag förlorar ansiktet som jag brukar, kryper längs med väggen och kassen gömd bakom kroppen och troligen med ett alldeles vettskrämd ansiktsuttryck.
Inte för att jag har för mycket, utan att jag torskar på 20 timmarsregeln, men jag klarar mig helskinnad.
På vägen hem får jag ytterligare en passagerare som lyckats tjata till sig skjuts hem, tänk att vi nykterister alltid är så förbaskat tråkiga på fester, men duger alldeles utmärkt när det är dags att åka hem!!!
Nu var det ingen omväg utan sinkade resterande passagerare med fem minuter, så det var okey ändå.
Jag hann hem till en ensam och sällskapstörstande fru så vi kunde se mellon på teven.

Söndagsmorgonen vaknade jag till att se min elfte Vasaloppstart utan bakfylla, ett mysigt uppvaknade.
Strax därefter kommer dotter med barn och hundar in genom ytterdörren, och hela våran säng fylls av lyckliga barnskrik och hundar som hoppar runt av glädje, en glödande värme sprids utifrån mitt hjärta, jag känner lycka.
Resten av dagen umgås vi och äter en fullspäckad frukost, bakar och lagar mat tillsammans.
Vi hyr en rulle på teven, och slappar tillsammans medans barnbarnet sover tryggt i soffan på eftermiddagen.
Middagen som blev en mustig gryta och hemmagjord potatismos tömdes till sista lilla munsbit så att det bara blev sås för hundarna att slicka grytan ren med.
Vi åt frugans kaka med grädde till kvällskaffet och dottern gav tidigt order om att bli hemkörd.
Vi var alla väldigt nöjda med helgen, en slitsam lördag för mig att vara trevligt och tillmötesgående och sedan en söndag då jag kunde få vara mig själv med de jag älskar allra mest.
Helgerna är bra men frågan är om inte söndagarna ändå är de bästa.

Jag kommer ständigt i kontakt med alkoholen och dess biverkningar, men som tur är drabbar den inte mig personligen, men att hela tiden få se dess nackdelar hjälper mig faktiskt att fortsätta vilja hålla mig nykter.
Jag håller mig uppdaterad på andras bekostnad, bara genom att hålla mina sinnen öppna för intryck.

Jag lever idag, och kommer få en bra morgondag genom att hålla mig nykter idag, imorgon och alla framtida dagar som jag kan överblicka, vad som händer innan dessa behöver jag inte lägga all energi på.
Jag tar dagarna som de kommer, jag väljer att leva i nuet, det enda jag kan påverka.

Min slutkläm denna söndag är att det blev en fortsatt bra helg, precis som den förra.
Jag känner mig närvarande i min egna verklighet, så länge jag inte flyr ifrån den.

Berra

Tack Andrahalvlek??❤️

hos svägerskan innebär alltid bubbel och vin. Jag tackade nej idag. Ser fram emot en alkoholfri vecka!

Nu har det gått en vecka sedan jag bestämde mig för att sluta helt med alkohol. Fyra av dessa sju dagar har min man druckit vin. Varför skriver jag det, tänker jag nu. Det skulle ju handla om MIN konsumtion. Kanske för att han erbjudit mig dessa fyra dagar och jag har tackat nej. Jag kan inte låta bli att tänka på hur många av dessa gånger jag hade tackat ja om jag fortfarande haft målet måttlig konsumtion och om jag varit nöjd när jag summerade veckan.
Det har gått lättare än förväntat och det är jag glad och tacksam för. Igår bjöd vi 12 pers på middag, enbart nära och kära. Några drack vin, några inte. Jag drack Loka och det var ingen som kommenterade det över huvud taget. Det känns som en befrielse efter några trista erfarenheter med bekanta som ifrågasatt mig när jag druckit alkoholfritt. Familj och goda vänner låter mig dricka vad jag vill utan att behöva förklara något. ?

Mitt gnäll här hemma resulterade i ett gräl- som jag vill beteckna som ett BRA gräl. Och alldeles relevant och sant. Jag har inte grälat m någon på snart två månader.
Det gick rätt snabbt över och det var väldigt skönt att gräla nykter och utan överdrifter.
Andrahalvlek- jag förstår, min känslohjärna behöver komma ut och rastas.
Eller snarare springa- joyo, jag längtar efter att komma igång, idag har jag tvättat mina träningskläder, så nu är det nära.
Tror just Hansen-hormonerna fattas mig. ?
Kram på er!

Livet känns så mycket. Det är livsfarligt att leva. Man kan ju dö liksom! Jag inser att jag druckit ”bort” mycket ångest. Ni anar inte hur jag läst mig igenom gällande Corona. Jag byter ångest. Är det inte TBE-skräck så är det flygfobi eller virus-skräck eller oro över att mannen ska vara otrogen eller att det ska hända nåt annat katastrofalt.
Jag går inte omkring och visar min ångest. Jag är en ganska lugn person med mycket humor. Men den finns där underliggande. Ångesten. Alltid. Värre förr, då fick jag panikångest och rädslor för olika sjukdomar/döden. Nu serveras man så mycket hemska nyheter att gå och oroa sig över så jag behöver inte ens hitta på nåt själv. Jag har ganska mycket självdistans och kan se det komiska i mitt neurotiska sätt. Önskar jag var lite mer känslokall, kunde hoppa bungyjump och fallskärm och dyka bland hajar. Men nej, jag har haft så enormt mycket stress och drama i mitt liv att jag nu bara tycker om lugnet, se på naturen, vara vid havet, träna, baka med barnen, spela sällskapsspel, gå på bio, äta gott, promenera...
Jag har även börjat gilla mig själv och låta mig själv vara operfekt. Bara vara. Inte vara till lags. Bara vara jag. Allt blir lättare så. Och ångesten, den har krympt så pass att jag ofta kan se på den med distans...den kan få åka med mig genom livet på min axel. Kanske den blir så liten en dag att den stackaren kan få hoppa ned i fickan. Det viktigaste är att den inte ska påverka mitt liv. Allt känns skönt! Så länge jag är nykter!
?

Mycket intressant att få läsa om era tankar! Förstår så väl den där känslan av vaaaardaaaag hela tiden. Har dock lärt mig gilla lugnet.
Frontalloben kan man väl utveckla främst med träning, gärna springa några gånger i veckan. (”Hjärnstark” - Anders Hansen)
??‍♀️?

Det handlar ju bara om att man själv ska förstå varför man känner och gör som man gör.

Och förhoppningsvis hitta ett sätt att inte låta känslohjärnan få fritt utlopp vad det gäller just alkohol.

I övrigt kan känslohjärnan få frispejsa hur mycket den vill ?

Vara nykter alltså. Sysselsätt dig med annat, promenad, cykla, jogga, gymma, virka, sticka, lösa korsord, läsa böcker, städa i klädkammaren.

Kämpa på!

Det är som klassikern ”tänk INTE på den rosa elefanten”. Vad tänker man på då?

Mycket bättre på att fokusera på optikerbesök och promenad när du kommer hem. Perfekt sätt att rensa skallen.

Själv ska jag boka in ett pass squash på lunchrasten, och sen tänker jag redan nu lite på vad jag behöver ta tag i på jobbet. Bara lite. Vill inte att jobbskallen sätter igång för mycket.

En dag i taget, och viktigast först - vara nykter!

Kram ❤️

Tack Vinäger och tack alla ni andra:)

Ja, idag äntligen så kom dag nummer två som alkoholfri!! Så glad jag är och så himla skönt!! Har inte haft sug på alkohol idag...har gjort mysiga saker som jag har orkat göra idag...lugna påfyllande saker. Ätit gulaschsoppa m gott bröd med min man på det mysiga caféet. Var på massage/hälsocouchning efter det och nu ikväll har vi sett filmen "Min pappa Marianne".
Imorgon en ny dag...ska inte tänka att jag ska inte dricka alkohol för då blir det fokus på alkoholen utan jag ska försöka tänka på att jag ska till optikern och jag ska gå ut och gå när jag kommer hem. Hoppas att de positiva tankarna ska vinna!

Kram:)

Tack Charlie!
Den långsiktiga planen är egentligen väldigt enkel, jag vill kunna dricka normalt! Men jag känner inte riktigt att jag är där så tänker fortsättningsvis ej dricka nått, tex en öl efter jobbet, vin till middag etc. Men på semester eller nått speciellt sammanhang så må det vara hänt att det blir 1glas eller 2. Men det räcker lixom där :)

Har idag funderat mycket på varför jag dricker, varför jag inte kan låta bli osv.

Tror egentligen att jag är uttråkad och rastlös i grunden, tiden går fortare med alkohol utan tvekan.

Dag 3 snart över för min del och jg känner inga större problem med att låta bli alkoholen som finns i kyl och barskåp. Känner mig däremot väldigt törstig och dricker mycket vatten. Kroppen är väl van vid att bli konstant ”vattnad” vid den här tidpunkten.

Imorgon väntar en annan utmaning, del är systemet öppet så jag kan lätt ersätta den alkohol jag har hemma (jag bor ensam (med barnen vv) men har ofta sällskap som skulle reagera om alla alkohol bara försvann) dels är jag ledig utan några större planer. Vi får se, jag ska iallafall vara nykter imorgon också, hur jag ska lyckas med det vet jag inte än.

Det stämmer nog! Känner mig vaken utan att vara pigg just nu, men är inte orolig att jag inte kommer kunna somna när det väl är dags.

Handlar om psykisk ohälsa och droger, och samsjukligheten är stor:
https://youtu.be/QV2keOY6XDU

Alkohol och droger kan leda till psykisk ohälsa, och vice versa.

Inte byta ut min personlighet.
Jag har inget dramatiskt emot min hjärna som tagit mig genom livet, på helt ok sätt.
Jag önskar tvärtom få behålla min personlighet och förstås utvecklas i livet.
Men jag vill absolut inte bli en annan.
Andra halvlek ska absolut kolla dina förslag och klipp och menar absolut inte att låta otrevlig. Bara lite trött idag ☺️ men nykter.

Tre nyktra veckor, tre nyktra helger, 22 nyktra dagar. Tre sätt att beskriva min bedrift ? Tjoho!

Inte en enda gång under dessa tre veckor har jag upplevt det som en kamp. Det som var svårt att hantera var ångest och sömnstörningar första veckan, men jag tog mig igenom det.

Jag vet ju att det mänskliga psyket är så konstruerat att man glömmer allt jobbigt och plågsamt rätt så snabbt. Det är nog orsaken till att man släpper garden efter ett tag, och då riskerar att ta ett återfall.

Jag vet precis hur det brukar låta, ofta redan på onsdagar efter endast två helnyktra arbetsdagar.

Mitt undermedvetna börjar plötsligt viska, när jag är som tröttast och mest sliten:

”Men du, ärligt talat. Nu när du jobbat så duktigt, och alla andra är idioter och fattar ingenting, utan sätter dig i skiten, så är du faktiskt värd lite vin. Faktiskt. Tycker du inte det själv? Bli lite lugn och skön och nöjd med dig själv. Du är värd det!”

Jag tvekar en millisekund - och pannloben är lite trött efter en hel dags problemlösande - så känslohjärnan tar raskt chansen:

”Ja, jag är faktiskt värd lite vin. Ja, det är jag. Ingen annan ska bestämma om jag ska dricka vin eller inte. Jag bestämmer över mitt eget liv. Jag får minsann dricka hur mycket vin jag vill, när jag vill.”

Nästa gång mitt undermedvetna, som jag brukar kalla alkoholdjävulen, börjar viska så ska jag istället svara:

”Nej, glöm det! Det går bra några glas, kanske några dagar, men sen spårar det ur igen. Det vet jag. Och det vet du. Tänk på när du din vettvilling gjorde det här ...”

Och sen ska jag rabbla min topp 3-lista över fyllesynder på repeat tills mitt undermedvetna ger upp. Och sen ska jag upprepa det varje gång mitt undermedvetna får luft igen, men det kommer att ta allt längre tid mellan gångerna.

Helgen har varit lugn. Cyklat 12 km både lördag och söndag. Läst fyra kapitel i boken ”Tänka klart”, tittat på mello, promenerat med min mamma, handlat mat och lagat lasagne. Gjort en ny sats iste, och en sats ingefära-citronshot.

Helgen känns mycket längre när man slipper vara bakfull hälften av tiden ?

Såg ett avsnitt på youtube igår om hjärnans olika delar och dess påverkan på oss i kombination med alkohol.

Pannloben är sunt förnuft, konsekvenstänk, planera och strukturera. Har växt klart först i 20-årsåldern. (Hos de allra flesta i alla fall.)

Amygdala är känslohjärnan, sitter liksom mitt i alltihop. Den tar över när vi har druckit några glas, och då kan pannloben gå hem och lägga sig.

Slutligen reptilhjärnan, som tar vid när fyllan blir destruktiv, då börjar man bråka och slåss typ. Påverkar också motoriken negativt, och talet.

Och vissa av oss styrs mycket av känslohjärnan även när vi är nyktra. Vi söker kickar i allt - äventyrssport, spela poker, hitta på kul saker hela tiden. Otroligt rastlösa liksom.

Och har man den tendensen måste man träna pannloben att ta mer plats. Exakt hur man gör det framgick inte av just den filmen jag såg igår. Men jag förstod att det faktiskt går att träna upp pannloben!

Det finns filmer på youtube som handlar om återfallsprevention, och jag tror att de övningarna tränar pannloben, dvs vårt sunda förnuft.

Jag tror att det är lite samma tema i boken ”Tänka klart”, men där pratas det om att det medvetna ska ta kontroll över det omedvetna. Känns lite same-same tycker jag.

Jag är väldigt pannlobsstyrd, förutom när jag dricker ? Så då låter jag bli det! Och du också!

Kram ❤️

Högt och lågt, ytligt och djupt - det är jag det ? Till 98 procent är jag en positiv glad skit, så därför blir jag lika förvånad varje gång jag kommer in i en depression. Vem bytte ut mig själv liksom?

Min senaste läkare gav mig diagnosen ”kronisk depression”, eftersom den kommer i skov. Det gillade jag inte ?

Att sluta dricka alkohol tror jag kommer att påverka min psykiska hälsa oerhört positivt. Sen tar jag dessutom alla chanser att medvetet påverka mig själv i rätt riktning. Med motion, kost, sömn, mindfulness, och med mitt mindset.

Ni här på forumet betyder oerhört mycket för mig. Med er är jag hundra procent ärlig. Med er får jag möjlighet att stöta och blöta mina tankar och idéer.

Och det finns alltid någon som svarar, som ser mig ❤️ Och detsamma försöker jag därför göra för andra, för det betyder så oerhört mycket.

Tillsammans är vi inte ensamma om det här svåra längre.

Kram ❤️