Senaste kommentarerna i forumet

När jag är riktigt stabil i min nykterhet ska jag också gå på krogen och nyfiket studera det där ”sociala experimentet” som jag själv varit en del av.

Givetvis har det hänt att jag har varit nykter i sådana sammanhang tidigare pga bilkörning eller graviditet. Flera gånger faktiskt.

Jag minns tex en personalfest, då jag var gravid med yngsta dottern, som var den roligaste av alla personalfester under mina 28 år på företaget. Personalfest för mig har annars förknippats med megafylla och dito baksmälla. Men på den festen var jag hundra procent närvarande, och hade svinroligt. Men som folk betedde sig ?

Jag minns också en hemmafest i närtid då jag körde bil, men ändå blev lika uppsluppen och glad och pratsam som fyllan brukar göra mig, till en viss gräns. Jag minns att jag tänkte där och då ”jag beter mig ju som om jag har druckit några glas vin, konstigt.”

Jag har inga problem att festa utan alkohol. Jag är typ född supersocial, med eller utan alkohol. Sällskapet och situationen är viktigast för om jag ska släppa loss och ha svinroligt.

Men jag behöver bli mer stabil i min nykterhet först. Stabil nog att hundra procent veta och känna inifrån och ut att jag inte kan dricka ett enda glas, för då är det kört. Stabil nog att stå emot grupptrycket. Stabil nog att argumentera för min nykterhet om jag måste.

Hur argumenterar du om din nykterhet i sådana sammanhang JoYo?

Och sen tror jag att alkoholfri öl är det enklaste att få på krogen. Men man måste kolla på etiketten så de inte tagit fel styrka på ölen!

När jag var på en musikfestival i somras tog den alkoholfria ölen slut efter halva kvällen. Många körde förstås bil, men det fanns säkert många nyktra alkoholister på plats också. Medelåldern var rätt hög, jämfört med andra musikfestivaler. Till nästa sommar hoppas jag att de breddar utbudet och har ett större lager.

Tack FinaLisa för din hälsning?

Drack inget igår och vaknar med en helt annan känsla inom mig?
Tror på att det ska bli en fin söndag??
Önskar även dig en fin söndag och alla andra här på forumet???

Verkligen tajming?
Skönt att få flytta lite fokus från sig själv. Tredje nyktra helgen⭐️Och igår var vi faktisk ute med ett par vänner och åt och jag brydde mig inte om alkoholen andra drack!
Märkte att jag upplevde maten och smakerna på ett helt annat sätt! Det lär mig att känna tacksamhet för det lilla?
När dagen är över summerar jag 17 dagar i nykterhet?
Heja oss???

Åh vad roligt med hundvalpen! Bra tajmning?
Heja oss i nykterheten?

Tack för era svar!!?
VaknaVacker - jag vet inte vad för slags terapi hon använder men samtalsterapi inom beroendevård. Kbt? Dbt? Ska fråga henne!
Hon har hjälpt mig enormt! Jag har gjort förändringar jag var livrädd för förr. Har lite lättare att sätta mig och mitt värde främst. Vågar ta fler beslut utifrån mina känslor istället för att ta hänsyn till alla andras åsikter. Men har mycket kvar att jobba med

Igår var jag ute. Folk dricker, de flesta mycket. Jag tycker att vi beter oss pinsamt i vår kultur. Vuxna människor, ”gamla” människor, föräldrar till barnens skolkamrater. Vinglar och skriker och beter sig buffligt. Varför gör vi så? I vardagen är vi städade och lite stela....men med sprit i kroppen ute på krogen som marionettdockor vars trådar släppt. Fladdrar med armar och schluddrar och tror att vi är roliga, snygga och tuffa. Varför har jag ens gillat det där? Att bli totalt hjärnskadad? Mitt sällskap drack, 4 glas vin under middagen, sen ytterligare nåt glas vin och en drink i baren efteråt. Samtalen var faktiskt helt ok under större delen av kvällen pga det kloka sällskapet... men alkoholen fick deras ögon att liksom hamna lite snett och trött och orden kom inte längre så flytande utan munnen trögade ut allt lite grötigare och tydligen skulle allt sägas högt och skrattandes.
Jag drack cola och ramlösa. Det fanns inga roliga alternativ. Servitrisen skulle återkomma med namnet på det alkoholfria vinet men glömde bort mig. Mitt sällskap var roligare.
Jag hade en trevlig kväll som kunde förevigas på instagram. Men alkoholen hade inte behövts.
Min man sover än. Hör att han andas tungt. Jag ligger här, tycker att det är sorgligt att vår kultur innebär missbruk. Att våra barn ska in i den livsstilen?
Jag är glad att jag fick en ny chans att ge mina barn en chans. Jag vill gärna visa dem att jag njuter av livet fullt ut! Nykter såklart! Allt är mer njutbart som nykter!
61 dagar!
Heja alla! Vi kör på!
??‍♀️???

Jag känner mig som när jag var liten och hade lyckats med nånting som jag kämpat
med, just nu denna tidiga morgon?
Men jag är fortfarande på väg....
Jag vill fortsätta må bra,känna mig stark,frisk,alert,fräsch,ärlig ,klartänkt och det gör jag genom att fortsätta ta hand om min själ,mitt lilla Pilla, och sköta min nykterhet med jobb jag behöver göra varje dag för att hålla mig ifrån vinet.Skriva och läsa här på forumet?vilken härlig plats detta är med en massa kloka, erfarna ,intelligenta personer som hjälper o stöttar mig i detta.Tack igen alla som skrivit i min tråd och alla som delar här i sina trådar?Pilla

Har läst ikapp mig lite och vill skicka en stor styrkekram till dig.?
Hoppas du får en fin söndag!
???

Igår när jag kom hem var rastlösheten lite jobbig, men det är ändå tur att jag jobbar 13h pass den här helgen, både igår och idag. Mindre tid att dricka på.

Igår var suget där men helt klart hanterbart. Idag är Systembolaget stängt. Men jag har faktiskt alkohol hemma, både öl, vin och sprit. Min tanke är att jag måste kunna vara i närheten av alkohol utan att dricka. Kanske är det dumt och jag överskattar min förmåga men jag vill iallafall försöka på det här sättet. Än så länge går det bra.

De fysiska symtomen är inte så påtagliga som jag trodde. Händerna darrar lite men mest känns de ”varma” och nästan lite svullna. Av någon anledning är jag röksugen också, fastän jag aldrig varit rökare (feströkt men väldigt sporadiskt)

Ångesten kommer väl och går antar jag, men idag är den inte här ännu. Stämplade in på jobbet kl 5 och hållit mig sysselsatt. Förstår inte hur jag egentligen har klarat de här arbetstiderna och samtidigt druckit två flaskor vin varje kväll? Ibland mer!

Tack för dina ord! Det betyder så mycket att andra läser, känner igen och känner med en. Jag har alltid känt mig förlöjligad när jag försökt ta upp mitt mående, till och med nu när jag faktiskt äntligen får hjälp. Dvs inte av psykologen utan de i min omgivning som vet. Det ska alltid berättas om andra som ”mår dåligt på riktigt”, ”som verkligen har anledning att vara nära att gå in i väggen”, ”som verkligen haft det tufft och skulle behöva hjälp” osv. Det får mig att känna mig helt overklig och känns tungt. Igår bestämdes ett slutdatum för min psykologkontakt och jag känner mig ledsen. Han/samtalen har kommit att bli min trygghet.

Tack för dina ord. Senaste veckan har jag varit låg. Förstörde lite för mig själv också i ett av de få sociala sammanhangen jag har utanför jobbet. Framställde mig som en väldigt osympatisk person. Gör så ibland för att andra ska ”fatta hur värdelös jag är” och ta avstånd. Sen skäms jag efteråt. Men jag har hållit mig från vinet hela helgen (2 dagar...) vilket alltid är nåt. Loggade in här efter ett par veckor och blev glad att två okända själar ägnat mig en tanke. Tack!

”No matter how bad you feel, alcohol will only make it worse.”

?? Kom ihåg det här, Wasabi. Alkohol är inte en lösning, utan ett problem.

Uppväxt som jag är i en dysfunktionell familj så tänker jag väldigt sällan på min pappas alkoholism och min uppväxt, och pratar om det ännu mer sällan. Då har det knappt hänt. Inbillar man sig själv.

Men jag har aldrig skämts över att berätta att min pappa var alkoholist. Då skäms jag betydligt mer för att jag också har blivit det ? Har man upplevt det så nära borde man springa åt motsatt håll liksom.

Men jag måste nog ta den tjuren vid hornen också, och berätta för mina närstående. Även om det inte är panik alls med det. För många kan det ta flera år innan de vågar ”komma ut” med hela sanningen. Jag har ingen skyldighet att prata öppet om det.

Men här på forumet vill jag skriva om det - för att jag behöver tänka bakåt och minnas.

Viktigast först - vara nykter!

Doktor Mikael i Nyhetsmorgon:
https://youtu.be/wWSKsIKNnNk

Om hjärnans belöningssystem och postakut abstinens:
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Återfallsprevention, att lära sig att se sina egna tidiga symtom:
https://youtu.be/HfrUgyHmQ2g

Om acceptans, och mindfulness för sugsurfande:
https://youtu.be/HfrUgyHmQ2g

Så skönt du fick ordning på det? Fick rådet av läkaren att bara tvätta underlivet med vatten, absolut inget annat och efter det har det blivit mer sällan för mig med uvi. Sedan är jag känslig för stress och vätskebrist... så då kan det komma. Så för dig med?
Hoppas du kan sova gott. Kram?

Så sorgligt med din pappa. Tack för delar, känner stor empati❤
Jag hade tur i och med att min pappa slutade dricka i tid och jag har honom kvar i livet men gammal och sjuk nu.
Lagt mig i sängen nu. Så skönt, är så trött. Så skönt vi är nyktra fina du! ???

Sorgligt med din pappa Andrahalvlek❤️ Och vilken jobbig uppväxt du haft. Tänk vad den j•••a alkoholen ställer till det. Förstår att du känner dig stark i ditt beslut att inte dricka mer. Även jag blir ännu mer motiverad efter att ha läst din historia. Tack för att du delar med dig.

Kram/Torn

Jag tog 1 liter kokt vatten, 1 dl rött te, en stor matsked honung och blandade i en bunke. Lät svalna. Hällde genom en sil ner i en flaska och ställde i kylen några timmar.

Spetsar vid servering med ingefära/citron-shot för att få lite hetta. Jättegott! Gör en ny sats av båda delar imorgon. Jag ska låta tet dra ännu längre för mer smak.

Ingefära/citron-shot gör jag genom att riva 200 g ingefära och koka upp i 1 liter kokt vatten. Sen får det stå och svalna några timmar. Sen blandar jag detta med saften/fruktköttet från 2-4 citroner, och häller på flaska och ställer i kylen.

På tv ikväll bjöd Andra Chansen på den allra bästa showen i årets melodifestival, tack vare alla gamlingar ?

Tack Andrahalvlek för ditt svar och pepp?
Ja nu ikväll känner jag mig riktigt stolt över att jag klarade av att vara alkoholfri denna lördag???

Jag är så glad över era kommentarer ?. Det är ju ändå fantastiskt hur vi kan vilja hjälpa okända utan ansikte och kropp. Jag kommenterar för tillfället inte andra. Orken finns inte än. Men innerligt tack till er!
Jag har två böcker som ligger. En påbörjad men bortglömd sen säkert ett halvår och en till, obläddrad, som är lite obekväm...

Ofta är det ju så att när man är mitt i det jobbiga så inser man inte hur kämpigt det faktiskt är. Man bara stretar på. Sedan när man får distans och blir nykter också förstår man.
Dricker en Combucha och har det nyktert bra? Kram??

Många vittnesmål här på forumet och i andra nyktra sammanhang handlar om hur folk har nått sin yttersta botten, och sen inte haft någon annan utväg än att bli nyktra. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen.

Det var ingen megastor fyllesynd, dunderbaksmälla, eller annan katastrof som fick mig att ta beslutet att inleda min nykterhet för tre veckor sedan. Det här är mitt första allvarliga försök att bli nykter faktiskt. Tidigare har jag bara försökt begränsa drickandet, men det spårade alltid ur.

Det var snarare flera års grubblande över mitt drickande, återkommande skov med ångest och depressioner, och en insikt om hur mycket min tolerans har ökat det senaste året, som sammanlagt ledde till beslutet.

Jag vet att nästa steg med alkohol som livspartner skulle bli ytterligare ökad tolerans - eller kraftigt minskad tolerans - ytterligare ökad ohälsa och trasiga relationer. Jag vet det eftersom jag har upplevt det som anhörig till en alkoholiserad pappa.

Min pappa var så kallad periodare. I sin ungdom var han en festprisse, och han tog alla chanser att festa. Han skötte sitt jobb som målare, men sen drack han så fort han var ledig.

Jag minns att varenda semester var som att gå på nattgammal is, ytterst lite krävdes för att allt skulle gå överstyr. Jag minns att han aldrig orkade eller ville hitta på något kul på helgerna.

Jag minns att vi bråkade massor om hans drickande när jag var 17-18 år. En gång krävde jag att få bilnycklarna så att han inte skulle köra onykter. Han blånekade till att han visste var nycklarna fanns. Då böjde jag mig ner och såg att han slängt nycklarna under bordet, där jag inte såg dem när jag stod upp.

Jag minns när jag var 12 år och jag och pappa skulle åka på semester en långhelg. Han drack på hotellet, och sen körde han mot rött, rakt ut i en korsning och blev fast för rattfylla. Min mamma fick ta tåget till oss, och sen köra oss hem med bilen.

Jag minns deras gräl, och ibland slagsmål. Jag minns att jag tidigt hade konstant ont i magen av oro och att jag på kvällarna liggande i sängen tänkte ”bara jag blir vuxen så att jag får leva mitt eget liv.”

Jag minns hur min pappa fick fängelse för rattfylla i två månader, men att vi absolut inte fick prata om det för det var så skämmigt.

Jag minns alla gånger han fick hjälp av vården med antabus och SSRI och var nykter några månader. Jag minns hur glad jag blev då, och hur besviken jag blev varje gång han började dricka igen. Jag minns hur jag till slut blev så luttrad att jag inte vågade tro på att han kunde hålla sig nykter.

Jag minns när mina barn var 4 och 2 år gamla och min pappa blev asplakat hemma hos oss på ytterst lite alkohol. Eller ett annat tillfälle när vi märkte på en whiskyflaska i barskåpet att han hinkat i sig en halv 75:a på natten när vi andra sov.

Jag minns hur jag då tänkte ”Min egen barndom kan jag inte göra något åt, men mina egna barn kan jag skydda.”

Då sa jag till min pappa ”Du är inte välkommen hos oss igen förrän du på allvar gör något åt dina alkoholproblem”. Och han svarade att han inte alls hade problem med spriten, men han respekterade mitt beslut.

Tre månader senare ringde han och jag hörde på rösten hur nervös han var. Det var jul snart, och han undrade om han och min mamma var välkomna till oss. ”Ja, du är välkommen om du har gjort något åt dina alkoholproblem.” Även då nekade han till att ha problem. Den julen kom mamma ensam till oss. Min pappa fick sitta ensam hemma.

En månad senare tog han själv en taxi till akuten. Fyra dagar senare dog han. Söndertrasad lever. Mot slutet var han så förvirrad att han inte visste var han var knappt. Det slapp jag se.

På begravningen sörjde jag inte att han var död. Han hade fått frid. Men jag grät och sörjde för att ingen någonsin lyckades nå fram till honom, att han inte fick hjälp på sina villkor medan tid fanns.

Efteråt berättade min mamma att hon hittat bilen i garaget fylld med starköl 10% och alvedonpaket. Han tog typ långsamt självmord.

Hon berättade också att han förlorade sitt körkort pga rattfylla redan 1976, och att han efter det körde både rattfull och utan körkort. Hon berättade att han fick ett brev efter sin död, där han återigen hade dömts för rattfylla.

Han blev 61 år gammal och det är 18 år sedan han dog. Jag behöver inte nå mer botten än jag redan har gjort, min pappa gjorde det för oss båda.

Finns han här i närheten någonstans och vakar över mig så vet jag att han både gråter och skrattar av glädje och stolthet över mitt beslut att vara nykter. Han vill verkligen inte att jag ska följa i hans fotspår längre än jag redan har gjort.

Älskade pappa ❤️ Så mycket kärlek hade du inom dig, och allra mest älskade du mig som var ditt enda barn och stolthet. Men alkoholen gjorde dig med åren oförmögen att uttrycka en enda känsla.

Alkoholen gjorde dig till slut känslomässigt helt dränerad och gav dig social fobi. Min roliga, busiga, lättsamma pappa som älskade att ”slänga käft” med allt och alla förvandlades till en svårt sjuk gammal gubbe som fick tunghäfta och var handikappande nervös för allting.

Älskade pappa ❤️

Ibland får vi påminna oss med det uppenbara.
Läsa/lyssna på böcker?
Funkar mkt bättre i nyktert tillstånd.
Och en övergripande plan för ett bättre liv!

..,snarare.
Har grejat med olika saker hela dagen, städning och trädgårdsfix och sånt som jag (även som nykter) skjutit upp. Det går det med, att skjuta upp saker. Skillnaden är nog att jag inte ger mig själv dåligt samvete. Kanske för att jag tycker att jag själv är helt ok, hinner det jag kan. Behöver jag vila istället för att klippa äppelträd så gör jag det,
Väldigt lite ”tvingar” jag mig till saker just nu. Och det går bra det med.
Idag har horisonten varit något vidare, för att vara helg då. Vanligen ser jag inte så mkt fram emot de här lediga dagarna då jag tycker de ställer höga krav på mig,
Jag funderar mycket på alkoholens roll genom mitt liv och var allt började. Minns alla ordentliga år med småbarn. Men jag tror att något hände i samband med skilsmässa, så var det.
Sån genomgripande livskris fast jag inte riktigt förstod det då.
Men i efterhand,
Ändå; en fixa-allt-människa (och alltså uppenbarligen inte något att skryta över.)
Funderar: kan det vara så att vi som ”fixar allt”, väljer en utväg, som vi också tvingas vara helt ensamma om/i.
Som ett sorts utökat straff?
Inte bara brister vi i att inte orka/klara, fixa allt.
Vi brister med ett så skamfylldt beteende som är så tabu att det inte går att dela med någon.
Och kan- med stor möda- upprätthålla ett ”klarar allt”- liv.
Tills det inte går längre.
Grubblerier i en soffa. Tar en tanke i taget. Behöver lägga dem som räls, reda ut.
Kram alla som kämpar, men också njuter av en nykter lördag. ❤️

Tack Andrahalvlek och Rolf för att ni läser, och läser sånt jag inte ser själv ?
Klarsynt, pepp och kärlek till livet, så känns det ju inte riktigt, men något som känns är autenticitet.
Något jag funderar mycket på, och som kommer enklare när en inte fyller på med vin.
Hoppas ni båda har en fin helg!

Tack Andrahalvlek och Rolf för att ni läser, och läser sånt jag inte ser själv ?
Klarsynt, pepp och kärlek till livet, så känns det ju inte riktigt, men något som känns är autenticitet.
Något jag funderar mycket på, och som kommer enklare när en inte fyller på med vin.
Hoppas ni båda har en fin helg!