Senaste kommentarerna i forumet

kan jag bara gapflabba åt mina stolliga tankar :-))

Åkte förbi en nykterhetskontroll fast i mötande fil en morgon.
Åkte därför samma väg hem i förhoppning att de var kvar...och ja de det var de....i mötande fil :-)))
Som en reflex kommer tanken att jag ska vända och åka tillbaka igen så kanske, den stolta nyktra alkoholisten, ska få blåsa :-O

Varför ens lägga energi på såna fånigheter ?? Men det är skillnad på då och nu :-))

Och verkligen bra kämpat, även om du inte beskriver det som en kamp, utan mer som en acceptans för omständigheterna. Det är bra, vill tänka mer i de banorna! Önskar dig en fin fredagkväll (utan kamp), det är i vilket fall inte värt det. Kram.

Igenkänningen är stor: såDÄR full var jag ju aldrig, sådär illa var det inte. Tack för påminnelsen Andrahalvlek. Vi är många som stundtals behöver den.
Sen när vi kommer över på den säkra sidan så känns dessa tankar främmande, liksom förhandlingar.
Nu hejar jag dig framåt Javelin, och Andrahalvlek, du är en klippa.
Ha en njutbar och nykter fredagkväll! ???

Min topp 3-lista får mig nästan att rodna av skam ?

Helst vill jag förstås bara glömma - men jag tvingar mig att komma ihåg. Känslan, lukten, skammen, paniken.

När jag har kört den topp 3-listan på repeat i skallen några gånger så drar sig alkoholdjävulen tillbaka i sin grotta. För den här gången.

Jag tror att det är superviktigt att vara vaksam på alkoholdjävulens inviter att börja förhandla med vårt inre. ”Så farligt var det nog inte, lite kan du nog dricka, du kan ju bara prova lite.”

Nej, jag kan inte! Jag vill inte!

Trevlig nykter helg!

Det var ett tag sedan du skrev här Soffi och jag minns att du inte hade satt något alkoholförbud eller så. Jag hoppas bara du mår bra och har den balans du vill i livet. En del som skriver här sätter lite extra avtryck och du är en av dem för mig. ?

Jaha, hade en lite arbetsolycka.. en liten fylla. Men tillbaks här, 16 dager nykter nu.
Vill önska alla en trevlig och nykter helg?

Idag är första gången på länge som jag tänker att jag inte ska dricka. Måste göra en förändring, är trött på cirkeln av huvudvärk och återställare. Har druckit varje dag i minst två års tid, ibland med som mest 3-4 dagars uppehåll. Eskalerade när jag separerade i höstas och inte behövde gömma mina vindunkar längre, och dessutom fick mer ensamtid att dricka på.

Nu har det börjat påverka mig ordentligt, framförallt mitt minne och min prestation i yrkeslivet. För att inte tala om hur jag är som mamma..

Mina barn förtjänar bättre, och jag förtjänar bättre.. jag smygstartade igår med att dricka ungefär hälften av det jag brukar, kanske lindrar abstinens lite. Idag ska jag iallafall inte dricka alkohol, imorgon tar jag ett nytt beslut, förhoppningsvis samma.

Tack! Skönt att det går att förstå lite av mina tankar när jag försöker sätta ord på dessa. Jag är ju en introvert känslomänniska och mina inlägg är väl inte så ofta konkreta. Dessutom så är jag fortfarande lite nynykter, mör och rörig ?

Du har så rätt Andrahalvlek, inte ska man jämföra sig med andra, totalt intetsägande egentligen.

Men vilket bra tips att ha en topp 3-lista, jag har så mycket skit i bagaget att det blir en enda diffus tragisk soppa när jag tänker tillbaka. Att då välja ut de tre värsta omgångarna blir ju smärtsamt konkret för att inte vilja tillbaka. Tack för inspirationen, inte lika upplyftande att ta en walk down memory lane för att plocka ur de överjävligaste stunderna ? men desto viktigare.

Ha nu en riktigt trevlig helg! ?

Det är helt riktigt, ta en dag i taget.
Det är på det sättet man får tiden att gå.
Har själv gjort exakt det, i 5526 dagar.( enligt kalkylator på nätet)

Mvh Bo

Du är på helt rätt väg i ditt tänk om både nykterhet och ”bubblan” som du vill spräcka, tycker jag ?

Efter att ha tagit del av massor av vittnesmål har jag gång på gång tänkt ”Jösses, SÅ illa var det INTE för mig.”

Jag tror att det är alkoholdjävulen som i det dolda börjat förhandla med mig. Så jag håller den stången genom att tänka på min topp 3-lista över fyllesynder ?

Allt är relativt, och det är meningslöst att jämföra sig med andra. Bara för att någon annan hamnat ännu djupare i sitt missbruk än vad jag gjorde så var min ”misär” fullt tillräcklig för mig.

Tvärtom är jag glad att jag hejdat drickandet nu - innan misären blev ännu värre ?

Jo men tack, Charlie! Helt ok. Nykter. Känner mig redo för att satsa på nyktert liv. Känner lite spänning inför vad som väntar. Många tankar som snurrar dock. Efter gårdagens inlägg föll polletten ner angående "min bubbla" och vad det står för. Lyckades släppa grubblerierna igår kväll för att istället fokusera på en skön kväll. Tänkte att jag kan tänka idag istället ?... Jag är ju ändå hemma från jobbet och har tid på mig.
Min bubbla har jag skapat de senaste månaderna, för jag har inte velat leva i det liv jag lever. Jag trivs faktiskt inte. Det var när problemen hopade sig, blev för många som alkoholen fick plats igen. Jag kunde inte vända problemen till utmaningar. Det är väl något jag måste lära mig va? Just nu vill jag inte riktigt titta på mitt liv... men jag tänker göra det lite ändå. Måste börja fundera över vad jag måste acceptera som det är och vad jag kan förändra eller förbättra.
Jag har ju levt i en bubbla i många år innan jag bestämde mig för ett nyktert liv i höstas. Men då var jag så van vid bubblan, den var det naturliga tillståndet. Men efter några nyktra månader lyckades jag kliva ut i livet. Nu känns "bubblan" eftersom jag nyligen varit utanför den.
Ehhh...? Jag tror jag förstår vad jag själv menar iaf.

Förmiddagar och kvällar är bra och sköna oftast. Eftermiddagar är min svåraste stund. Börjar klia i kroppen och själen, inget känns ok. Så nu är det bara att stålsätta sig för de närmaste timmarna. Äta lunch (!!!) och kolla på en film ska jag göra. Fortsätta fokusera på det positiva med nykterhet och glutta lite på mitt liv...
Det är inte svårt att vara nykter, jag vet redan att jag kan. Fast jag kan ju inte förren jag gör det, va?

Fredag och fjällen 2.0. Dagarna rullar på och jag är tacksam över semestern och nykterheten. Har känt mig lite låg i veckan. Vet inte vad det beror på, möjligen nåt hormonellt eller så anar jag lite gråfilter över tillvaron... farligt farligt... Två månader är ju mitt rekord som nykter och jag har nu precis klarat av 8 veckor. Kan det vara ett 2 månadersspöke..?

Har inte känt nåt sug alls efter att dricka. Har sett så många mammor i skick som får det att knyta sig i magen. På kvällarna kan jag inte låta bli att undra hur barnen i stugorna har det med onyktra föräldrar. Många har det så klart jättefint och tryggt med skötsamma familjer men jag var med om en händelse här som jag inte kan skaka av mig. Kan inte berätta utan att riskera anonymiteten men det var misär bara... stackars stackars barn.

Och när jag reflekterar över mitt eget drickande så vet jag att jag aldrig skulle visa mig i det skicket. Hur illa var det egentligen, jag har ju inga problem att hålla mig nykter. Jag drack mig aldrig full ute med familjen osv... Varför dyker de här tankarna upp nu? Jag vill ju inte ens dricka, jag känner ingen avund eller sorg. Försöker hjärnan släta över problemen för att jag åter ska falla i samma fälla? Det känns uppriktigt obehagligt, för att jag inte förstår.

Alla varningsklockor borde ringa, jag känner mig lite nere, tycker det känns grått trots semester, länge sedan det fanns några euforiska inslag i tillvaron, håller på och mäter mitt eget drickande med andra och förmodligen förskönar sanningen. Ja, befinner mig i en nedförsbacke just nu och där nere väntar enbart sorg, smärta, ångest, självförakt mm. Får se det här som en mental lift och ta mig upp härifrån så fort det bara går.

Hej Ensam1984! Det låter som att du har ett bra fokus för dagen - jobba, äta och sova. Vakna fräsch på lördag morgon. Det är så fint att ta del av dina intentioner, din vana att avsluta många inlägg med "Jag väljer att inte dricka idag, istället …" Just dagens fokus känns som något vi alla borde påminna oss om, om och om igen. Att vara extra snäll mot sig själv och att ta det lugnt, så viktigt.
Med hopp om en vilsam helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej igen! Det låter som en stabil plan för helgen, att ta hjälp av din man för att klara fredagen utan alkohol. Du formulerar dig oerhört kärnfullt, troligen kan många här känna igen sig i det du skriver - "Jag vet varför jag dricker. Jag vet att jag inte kan sluta när jag börjat. Jag behöver helt enkelt lära mig att inte börja." En väg till det är kanske att hitta andra sätt att hantera ångesten och du tänker dig att du nu är i ett läge där du faktiskt skulle kunna ta till dig en KBT-behandling. Det ser förstås olika ut på olika orter, det här med tillgången till KBT-behandling, men många vårdcentraler har psykologer eller KBT-terapeuter kopplade till sig numera, det kan vara en väg att kolla upp. Nu finns det ju också flera aktörer som erbjuder psykologsamtal via videosamtal, med vanlig patientavgift.
Trevlig helg och lycka till med din fredag utan alkohol!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

VaknaVacker, ja det är så jobbigt. Har tidigare fått bort det med sockerfri tranbärsdricka. Men det fungerar inte längre?Fick nu ett antibiotika med brett spektrum och för svåra uvi. Idag är det som bortblåst, tack och lov för antibiotika ?

Först och främst BRA JOBBAT!!

Du har brutit ett skadligt mönster, den värsta tiden är över och du kommer att må bättre och bättre för varje dag som går.
Några små tips vill jag gärna få komma med.
Det här är en perfekt tid för att föröka skapa sig nya mönster, jag brukar rekommendera motion, men du väljer själv vad du mår bra av.
Och sen, fundera på om du kanske ska prata med dinna nära och kära(inte barnen) om problemet. Det finns en otrolig befrielse i att erkänna sitt problem. Och jag personligen upplevde att min läkning började efter mitt erkännande.

Jag tackar så mycket för att du skriver så ärligt, det berör mig verkligen.

Mvh Bo

eller något.. frustrerad. Irriterad. Glad. Nere. Uppåt. Sorg. Alla dessa känslor. Varför. Hur.När.
Jag har jobbat och jobbar mycket med mig själv. Jag vill så mycket. Men jag tycker mig ha fastnat. Fast ändå inte.
Jag tänker inte lika alls mycket på A längre. Varje dag, ja. Men inte lika intensivt. Det jag mest har i min hjärna är att nu har jag klarat mitt år. Du kan hantera det på ett helt annat sätt nu. Du klarar det. Men jag vågar inte prova. Tänk om jag faller tillbaka i det destruktiva mönster jag har?
Nä, bättre att jobba upp sig själv. För jag har ganska kul nykter också. Och är tacksam över det. Att jag har varit så mycket runt alkohol det senaste året. Och inte druckit. Jag vill känna mig stolt. Och lite gör jag väl det. Men frågan som kommer, varför i helvete kan inte jag dricka normalt? Jag kanske kan, men är det värt det. Så som jag har mått vill jag ALDRIG må igen. Men det gnager. Jag har det mycket bättre nu. Jag har lärt mig att hantera stress lite bättre. Att jag duger som jag är. Med mera.. men det är gnagande tanke ändå. Kanske man skulle prova bara för o se. Så kanske man kan släppa det sen.. det är ett svårt avgörande. Jag tänker nog få mer ordning på mitt liv. Själsligt, ekonomiskt m.m.. Men det är svårt att släppa taget. Jag är på väg att flytta till min man. Från min kommun jag bott i 32 år. Det känns. Men välkomnar en förändring. Sen vet jag inte om jag flyr från problemen eller om jag helt enkelt följer mitt hjärta. Det är svårt att släppa allt. Jag har tagit mycket ansvar för min mamma eftersom hon har alkoholproblem. Denna ständiga oro. Vad gör hon nu? Dricker hon? Kör hon bil? Är hon död? Tänk vad jag har fått leta efter henne. Hämta henne för hon har varit full på jobbet. Listan kan göras lång. Det kanske är där min frustration ligger. Att jag inte kan hjälpa henne. Tror också det kan vara en anledning till att jag tänker mycket på alkohol. Min mamma började dricka när jag var i tonåren. Då jag hade behövt henne som mest, när man är i den åldern för att hitta sig själv. Jag vill inte klanka ner på henne. Hon är en underbar mamma. Men man blir ledsen och arg. Efter varje löfte om att hon ska sluta. Så håller hon upp. Men faller igen. 20 år har det varit så. Men jag älskar henne innerligt. Men det har också medfört beteenden hos mig som jag inte gillar. Enormt kontrollbehov, misstänksamhet med mera..Men det kanske dags att släppa allt nu. Det är på tiden att jag lever mitt egna liv. Med min älskade man som ger mig stöd i vått och torrt. Mina bonusbarn som jag älskar som om dom vore mina. Älska mig själv. Älska livet. Njuta.

Blev ett långt inlägg men ville skriva av mig.
Önskar er en härlig helg! Ska på födelsedagsfest. Lär bli mycket vin. Men för min del alkoholfritt då jag ska köra. ??❤️

Hur mås det i dag?
Kram!

Jag har ju sportlovsledigt här och det känns toppen med barnen. I går var jag och flickan på en koldioxidsnål tripp till Thailand. Vi cyklade bort till Thaimassagen och fick oss var sin timme välmående. Inte gratis, men å andra sidan har flickan pratat om den underbara massagen hon fick i Thailand när vi var där för tre år sedan, utan att vi någon gång tagit tillfället här hemma. Men i går hände det! I dag ska vi i väg och studsa och i morgon ska vi alla tre i väg till ett museum. Blir mysigt.
Hoppas du får en fin dag!
Kram!

Se klart. I bland kan det vara bra att blicka lite tillbaka när det känns skavigt. Om du t.ex. läser din #160 igen så kanske den kan vara till hjälp nu när det känns jobbigt och dessutom är fredag och allt.
Kram!

Jag behöver absolut ta tag i drickandet, jag behöver vila utan alkohol. Men utan snuttefilten blir det dagliga livet med frun outhärdligt. Dålig ursäkt ja visst men det är stressen här hemma jag inte klarar av, att vandra på det där minfältet och hennes humör kan skifta från bra till dåligt till bra 5 ggr om dagen. Vore lättare om hon var elak hela tiden istället för att varva elakheterna med att vara bra, det gör en bara konfunderad och helt omöjligt att kunna ta ett beslut och hålla fast i det. Jag funderar allvarligt på att boka en semester själv för att vila upp mig, är dock rädd för mig själv att jag bara skulle utnyttja det till att dricka ändå.

Bravo Andrahalvlek! Det låter som om du har en toppenhelg framför dig! Underbart.
Kram!

Känslan av att vakna nykter och klar en lördagmorgon är oslagbar!
Kram!