Senaste kommentarerna i forumet

/ mt

Tackar Javelin! Dagarna rör ju sig ändå och alkoholsug har jag inte direkt. Däremot många tankar osv.
Det är väl så i början av en nykter period!
Fortfarande hemma från jobbet och väntar på att syrran ska hämta hunden jag lånat i några dagar.
Ha de gott,

....tack för inlägg.
Ska skriva mer i helgen

Lagom är inte min gren....och just nu finns det så mkt att springa på...som jag också ( till dels) måste springa på.
Har varit så nära att dricka dessa dagar ...haft otaliga resonemang i huvudet om att ’nu är jag ju värd’ - detta är extraordinärt osv
I helgen ska jag vara ledig och hemma ( jag har inte ö h kunnat vara hemma....inte alls unikt såklart och jag jobbar inte i vård - som såklart är stress på helt annan nivå)
Jag går också igång på att jobba...finns ett rus i det med.
Men det är inte hållbart.
Ibland tycker jag att människor i Coronatider ( mig själv inberäknad) blir som lackmuspapper) man stoppar ner dem i krisen och alla egenskaper/mönster förstoras.
Fast det låter så negativt ...menar inte att det bara är så förstås.
I helgen ska jag försöka gå in i mig själv och ta det mkt stillsamt.
Läsa och skriva här! Behöver det.

Och du undrar varför du är nedstämd? Snuset! Jag skulle aldrig sluta snusa just nu. En sak i taget ?

När jag var utmattningsdeprimerad slutade jag dricka alkohol helt. Inga problem. Sluta snusa hade jag dock inte fixat. Nikotinberoende är mycket starkare än alkoholberoende. Det är i alla fall min upplevelse.

Ett helt riskfritt sätt att uppleva baksmälla är att lägga sig vid midnatt och sedan bli väckt av ett litet barn 05:15. Ungefär samma huvudvärk, och tankar kring hur dagen ska genomlidas. Men kaffe, kaffe, och möjligen en treo förlitar jag mig på. Och den monumentala tryggheten ändå, i att imorgon kommer jag vakna om inte pigg så iaf utvilad. Bestämt av mig.
Idag ett stort antal telefonmöten, räkningar, pappa/mamma samt nya tag med dieten som vilat ett par veckor. Vill gärna bli av med ytterligare 4 kilo till, då är det -10, så skönt. Snuset håller jag i med vita knogar. Nu nyheter och koll på läget. Vet att många tycker det är urjobbigt och ransonerar, men för mig är det viktigt (och nödvändigt) att veta vad som händer. Ger mig mer trygghet än det omvända, ungefär som att ha koll på räkningar. Vill veta hur det är.
Allt annat ger mig möjlighet att fantisera, att tro, oroa mig.
Att vara i verkligheten var ett av mina mål med den längre periodens nykterhet. Att inte fly.
En annan viktig tanke var hur jag skulle fixa en kris, som den tröst/känslodrickare jag utvecklats till. Det vet jag ju inte nu, eftersom jag varit nykter.
”Nån dag kommer jag att få sluta dricka” var ju en tredje underliggande tanke, eller snarare oro. Det handlade mycket om min hälsa, min kropp, att jag vill leva länge. Jag vet att alkohol- inte minst överkonsumtion- minskar möjligheterna att få vara med i livet, länge. Jag vill vara med.
Så om ungefär 10 dagar behöver jag nytt beslut. Ett halvår, ett år, ett liv? En dag i taget kommer att gälla fortsatt men frågan är om ändå inte ett övergripande beslut behöver tas.
Ha en fin dag alla, jag är nykter idag utan tvekan.

40 dagar är svinbra!

Det är så fantastiskt skönt när dagarna går. Grattis!???
Tänker hela tiden att tröttheten inte blir bestående. Det blir bättre! Så mycket värt att vara nykter?
Heja oss alla?????

Dag 40 och fortfarande nykter! ?

Min medicinering handlade denna gång om en lång period av nästan orimlig oro för en mig mycket nära. Det, ihop med ytterligare utom-faktorer gjorde att vi testade detta. Som fungerat bra. Har liksom inte haft några depressioner sedan jag var ung, men fick förklarat att även oro påverkar signalsubstanserna.
Men jag längtar faktiskt efter att bli av med dessa, vilket nog ligger i linje med att Se klart ?
Jag känner mig lite modigare i livet just idag men absolut inte övermodig. En sak i taget.
Tack för grattis!

Grattis till 80 nyktra dagar! Och grattis till att de mörka molnen har skingrats något ?

Funderat en del på hur SSRI-medicineringen påverkas av nykterheten. Jag tar ju också SSRI.

Alkoholen påverkar ju upptaget av serotonin. Vilket också SSRI påverkar. När man dricker skjuter nivåerna i höjden, för att sedan störtdyka under baksmälla.

Nu när inte alkoholen påverkar serotoninet längre så borde det ju ta ett litet tag innan nivåerna stabiliseras, och samtidigt borde ju SSRI-medicinens påverkan indirekt påverkas av det på något sätt. Hur har jag dock inte klurat ut.

Summa summarum tar det nog helt enkelt tid innan hjärnan läkt fullt ut, och tills dess kommer nog vårt humör gå upp och ner helt oförklarligt. Så tänker jag.

Helst vill jag sluta med SSRI, men just nu vill jag inte bråka med hjärnan i onödan. Var sak har sin tid.

Nykter = sover bättre = psykiskt stabil.

Tror ni att det finns ett samband? Jaaaa, självklart!

Tack, detsamma mulletant! ??

Fortsatt kaos på jobbet, och idag fick jag ännu en arbetsuppgift dumpad i knät. Förvisso ska den arbetsuppgiften hamna i mitt knä, men tidsfristen jag fått är minst sagt tajt så jag får ösa järnet.

Det var en arbetsuppgift som det tog mig själv tre timmar att begripa fullt ut, via telefon och mailväxling med lönekontoret.

Nu när jag äntligen har fattat så ska jag ge XX antal medarbetare besked om något som jag med nöd och näppe begriper själv. Så resten av veckan lär jag få tusen frågor och till slut kan jag nog förklara i sömnen ? Det känns plötsligt lååångt till helgen. Suck.

Har man inte att göra så får man, eller så får man ännu mer att göra och klar blir man aldrig. Lika bra att ge upp den tanken helt, att bli klar alltså.

Men jag känner mig stabil psykiskt just nu och därför äter det mig inte inombords. Jag jobbar mina timmar, sen går jag till bussen och släpper jobbet helt. Kollar inga mail när jag är ledig. Just därför gillar jag inte att jobba hemifrån, mitt hem är min fredade zon liksom.

Ikväll har jag sjungit med en LIVE-kör på Facebook ? Vårens körträning i vår lilla stad är satt på paus pga coronakrisen. LIVE-sändningar är förstås inte samma sak på långa vägar - men det är bättre än ingenting.

I hela mitt vuxenliv har jag velat sjunga i kör. Hösten 2018 kom jag äntligen till skott - och det är ett av de bästa besluten som jag har tagit. Körsång är verkligen nice för både kropp och själ - ren glädje från topp till tå ?

Efter kören kollade jag Rapport lite snabbt och sen kröp jag ner i badkaret - också ett nice sätt att uppnå avkoppling.

Jag har bestämt mig för att stötta min lilla stads restauranger genom att köpa hämtmat till middag varje dag. Olika restauranger varje dag, till att börja med i alla fall. Idag blev det nudlar med kyckling i röd curry ?

Imorgon väljer jag nog kycklingtallrik och dottern vill ha nuggets med pommes. Inte så nyttigt, men jag köper räksallad på lördag. Har redan beställt och swishat pengarna.

Jag tänker lite som med klimatkrisen vad det gäller coronakrisens påverkan på näringslivet. Om alla försöker bidra med litegrann utifrån sina egna förutsättningar så tror jag att det kan påverka mer positivt än man kan tro.

Nykter? Självklart! Idag, imorgon och under överskådlig framtid.

Här i min värld är begränsningarna fler men vi har ändå rörelsefrihet. Vänner i Spanien och Frankrike får inte alls gå ut, det kostar dryga böter. Jag hoppas som du att nåt gott ska växa fram ur den här erfarenheten.
Var rädd om dig och lev väl? / mt

Charlie70: Tack för tipsen!!! Jag tittade på klippet om PAA och förvånades över att det kan komma så sent som ett år efter alkoholstopp! Känns faktiskt lättare att tänka att hjärnan behöver tid att återställa sig. Det blir en mer klinisk förklaring, det tar tid, stå ut... Blev nyfiken på vad man själv kan göra för att få dopaminduschar som han nämnde. Får söka efter det avsnittet.

Se Klart: Vad skönt att du kommit ur mörkret, det finns hopp alltså. Jag är för trött fysiskt och psykiskt för att ens utvärdera eventuella känsloskiften. Har tränat mig mör som jag sa, hoppas det hjälper ?. Ska definitivt titta på filmtipset!

Vilket underbart forum detta är med ovärderliga tips och igenkännanden, är så glad att jag hittade hit en gång i tiden. ❤

Idag åt jag och barnen våfflor med grädde & hjortronsylt till lunch. Mums! ?

Ikväll har jag varit på gudstjänst med taize sånger. ?

Livsutrymmet krymper hela tiden och jag är tacksam idag för det som var otänkbart för några veckor sedan. Hoppas vi alla på jorden kan lära oss något utav denna erfarenhet, att vi alla får lära oss vara tacksamma över sådant vi är bortskämda med att ta för givet.???

Någon hemma här? Hur är det och hur går det svagis?
Kram!

Den senaste perioden, 10-12 dagar kanske, har verkligen varit jobbiga. Som att gå ner i en källare och liksom gnugga in mörkret.
Inte specifik alkohol-sug men nån blandning av sorg, leda, och en ofantlig trötthet, adderat till det, en ständigt pågående besvikelse på mig själv för allt ovanstående.
När jag försöker läsa på för att förstå så finns väldigt lite skrivet kring detta på svenska. Mer finns i amerikanska och brittiska tidningar/sajter. Den vanligaste ordinationen är self-compassion. Självsnällhet. Jag testade att vila, sova, promenera, dra ner krav, ställa undan dator. Men alltså, det är väldigt svårt då man inte direkt ser någon anledning att vara så låg.
Efter stormen, nu. Funderar jag över mina (få) depressioner som ung vuxen. Jag äter ju anti-depp nu, som snart ska börja sättas ut. Men med lite fördröjning pga vård-läget. Jag har inte känt så mycket på länge, och jag känner igen de här starka svängningarna från ”förr”. Borde dock inte komma nu, med mitt ssri tänker jag, men på något vis ändå väldigt tacksam att känslorna slår igenom.
I morse var det som ett oväder hade passerat. Sol. Hämtat små barn. Fick syn på mina (högst ytligt älskade) krämer i badrummet och blev glad. Har inte sett min omgivning på nästan två veckor. Är säker på att det finns nån lärdom, men inte säker på vilken. Helt säker på att det både har med allmän nykterhet att göra, men också med mitt specifika jag.
Har glömt räkna dagar på länge, men tror det är 80 dagar idag.
En världsomsegling!
Kram till dig på dag ett och år 14.
En dag i taget, idag nykter.

Du startade en tråd här för en liten tid sedan med en intressant och kreativ titel. Vill du berätta lite mer om hur det är för dig? Så blir det enklare för oss att följa dig och ge dig stöd, om du vill såklart!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

❤
Ska försöka och även ta till mig av era råd och vad jag läst i olika trådar härinne.
Nu har hela familjen varit dyngförkylda i en vecka medans jag klarat mig bättre och är bara lite småsnorig och huvudvärk.
(Fick jag givetvis oxå till leverskada först även om resten låg nedbäddade här)
Det är lite ovanligt faktiskt eftersom jag tidigare alltid varit den som blir sjukas här så fort det går något.
Men istället för att aktivera mig blir jag sittandes med kaffe och röker för mycket av ångesten och oron.
Samtidigt så är det kanske inte konstigt heller att ångesten ökar eftersom alkoholen är det som tidigare "botat" den.
Jag är inte van att hantera den biten själv.

Men ska göra så att jag släpper allt googlande och läsning av symptom och sluta kolla ögon och annat och låta det vara.
Ska försöka imorgon att tänka att kroppen behöver tid och lugn och ro och att det trots allt har blivit förbättringar som jag måste kunna se ordentligt.

Vi har väl samma dag, Javelin?
Känner igen vartenda ord du skriver. Med tillägget att idag kändes det äntligen bättre. Ropar inte nåt hej för jag kan vara under isen innan klockan slår fyra. Men idag fick jag ändå insikten om att detta slit har lönat sig.
Om du inte sett My Brilliant Friend på HBO vill jag tipsa om den. Livet, vackert och hårt på samma gång.
Kram!

Tänk om du kunde testa en tanke; Att du är frisk.
Och att du har goda förutsättningar att fortsätta vara frisk, om du inte dricker.
Att hjälp finns att få, att du har kärlek och omsorg omkring dig.
Mycket som är fint och bra! Precis inom räckhåll!
Kram på dig.

Att jag satt två månader är för att jag behöver den tiden och har ingen direkt baktanke med det.
Men är så väldigt rädd att förlora allt om det är svåra skador.

Är långtidssjukskriven men har nu själv bett om att få börja arbetsträna och vill gärna komma igång med det.
Det kanske låter som ett konstigt beslut mitt i allt det här men känner mig fysiskt förutom tryck ömmande från lever rätt bra.
Har urusel kondis dock iom att jag har vart stillasittande länge och gått upp bedrövligt i vikt.
Är inte så säker på att det är vatten i buken som jag var övertygad om förut det kan lika gärna vara övervikt som satt sig även där ?‍♀️

Välkommen tillbaka! Det viktiga nu är ju att du faktiskt stannat upp och reflekterar över det som sker. Du är här och har dessutom din tråd att falla tillbaka på, det är ju ett facit till dig själv. Sist mådde du bra och det kan du göra igen! Bra att du hittade hit igen! ?