Senaste kommentarerna i forumet

Kände att jag fick en annan respekt när jag inte drack vin i ett större socialt tillfälle.
Kanske jag respekterar mig själv helt enkelt?
Jag har inte druckit vin på åttio dagar idag.Känner inte "fy fan vad jag är bra"borde jag det??Vet inte för detta är nytt för mig,har inte varit utan vin så länge nån gång på väldigt lång tid.
Dagarna rullar på och jag är tacksam över att inte känna sug just nu?Pilla

Tack ❤

Jobb- ja superbra att nästan alla kan jobba hemifrån, men en del kraft och energi för att samla resurserna. Och få all teknik att fungera.
Gillar inte hemma/toffla-runt-livet,
Men det gäller väl att kapitulera här med. Se tiden an. Vara i nuet.
Vi får öva.
Torn, var rädd att jag räknat fel (igen) på mina dagar, men iom godkännandet av dig här så är det på riktigt ??
Jag är stolt och glad över vad jag åstadkommit!
Är nykter idag. Lägger denna nyktra dag i den lite oroligare lådan. Men det går bra det med, lite oro betyder inte att jag dricker. Skönt att veta.
Tänker på er alla! ❤️

Minskad halsbränna, svullnad, värk,
Tre tecken på att du är på rätt väg.
Oron kring läget delar vi, många av oss. Bara att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, kram.

Lite positivt iaf
Jag kan gå utan att få ont i ryggen det är en stor förändring.
Svullnad i fötterna är så gott som helt borta och det gick rätt snabbt.

Aptiten är ett problem men dricker väldigt mycket vatten.
Men när jag äter får jag inte halsbränna på samma sätt längre och ibland inte alls.

Är väldigt trött men sover dåligt iom ångesten och oron jag har över allt som är.

❤️....mkt jobb nu.
Kramar till alla

Det är ett par dagar sedan du skrev ditt inlägg. Respekt för att du skriver här och fortsatt arbetar för att hitta en balans i livet. Om jag förstår dig rätt så har du en uppriktig dialog med din läkare och trots en, ibland, känsla av uppgivenhet så är du beredd att prova nya behandlingar/mediciner.

Hoppas din helg varit okej,
vi finns här,
vänligen,
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag fortsätter leva så vanligt jag kan. Busspendlar till jobbet, stannar hemma och jobbar om jag är sjuk. Bor i ett län med ytterst få coronafall hitills, alla har rest till Kina respektive Italien och Österrike.

Tänk att jag ska berätta för mina barnbarnsbarn ”När jag hade varit nykter i fem veckor slog coronakrisen till på allvar.”

Oerhört märkligt allting, omöjligt att sia om framtiden.

Har ändå sovit gott och vaknar på bättre humör.
Ska förtydliga att det inte är Kronofogden som tar någon ränta utan mina långivare och KF fördelar bara löneavdraget mellan dem men eftersom en långivare tar ockerränta (24%) på min skuld till dem vilket gör att skulden inte sjunker med en enda krona. Men jag håller med om att när skulden väl går till KF så borde det innebära att räntorna justeras till en låg nivå så att inbetalningarna verkligen går till kapitalskulden.

Men så ställde jag mig på vågen och insåg att jag äntligen nått mitt delmål på 88 kg och blev jätteglad :) Jag behöver bli lättare igen och eftersom det var alkoholen som skapade min övervikt så hoppas jag att vikten nu återgår till något mer normal. Kommer jag ner till 75 kg så är jag överlycklig. Jag är bara 160 cm :)

Jag har inte hamstrat någonting. Arbetar hemifrån. Håller mig nykter. Går bara ut för att handla mat och för att besöka min dotter. Har handskar på mig när jag åker kollektivt. Spritar och tvättar händerna. Tja, vad mer kan man göra än att vänta?
Kram
svagis

Tack FinaLisa???

Ja, det gör vi??
Nya möjligheter är härligt och en ny måndag bäddar för en ny chans??

Kram??

Härligt att ha 78 vita dagar i ryggen?Bra jobbat!!???
Kram ?

Jag har ett motto: ”För mycket och för lite skämmer allt.”

Dina helger låter jättemysiga, men era barn måste ju bidra också! Inte bara glida in och bo som på pensionat.

Godmorgon!?
Ny vecka, nya tag?
Nu kämpar vi vidare!
Kram ?

Helgen var bra. Kändes lång, även om jag sovit några extra lurar. Fattar inte hur jag orkade jobba när jag drack!! Det var som att ha två heltidsjobb och samtidigt hålla masken och se pigg ut?

Nu är det så mycket lättare. Stark som en?
Kram??

Grattis till nyktra dagar! Så värdefulla?
Ha en fin måndag! ?‍♀️?

Allt kretsar kring den här pandemin nu. Det är minst sagt väldigt oroligt. Värsta krisen sedan andra världskriget säger en del. Och just nu jobbar man med att hålla sin nykterhet. Fast vi är väl värda att fira dag 70 Se klart !?? Och året det skedde på kommer vi aldrig att glömma.

Nu kör vi vidare och känner oss stolta för vad vi har åstadkommit hittills! ❤️

Kram

Till 75 dagar i frihet, ett jättejobb och ett nytt bra liv ??
Önskar dig en vecka med leende nöjdhet som kommer av att ha åstadkommit något stort, varaktigt.
Du kan så mycket nu! Också superviktigt, heja dig framåt och stor kram från en kämparkompis! ???

Jag tycker oron kring viruset stundtals är jobbigt och jag känner av stress kring nykterheten.
Kanske för att det är ett typiskt tillfälle för mig att dricka. Oro, och att mina rutiner blir annorlunda. Jobba hemma avstår jag helst då jag behöver mina rutiner.
Och så inser jag att jag kommit till en fas- efter exakt 70 dagar idag- då jag måste jobba lite annorlunda med tankarna för att detta ska bli långsiktigt, vet inte riktigt hur, det får ge sig,
Tacksam att jag får växa, utvecklas.
Nykter (idag med viss möda) men utan tvekan. Glad för mina 70 dagar som var och en inneburit ett beslut av omsorg om mig själv och mitt liv. Snällt om något. ?

Ja man får välja sina slag, mycket ligger i förväntningar och upplevelser.
Klart man kan bli besviken när det inte blir som man hade hoppats på, då närmar man sig hissen nedåt.

Men å andra sidan, om det blev inte som man hade förväntat, utan till det bättre, så blir man positivt förvånad.
Ibland kan det bästa vara att sätta förväntningarna lågt från början, så kan det nästan bara bli bättre.
Det är lite min devis, jag hoppas inte för mycket, utan låter livet komma till mig som det kommer.
Jag tycker mycket om att göra impulsiva grejer, då har man ingen aning om vad som kommer att ske när man vaknar på morgonen, inget planerade utan bara hänga med, hoppsan det där hade jag inte räknat med.
Det finns oftast en anledning till allt, försöker förstå mig på varför, och när jag inte får någon rätsida på det....
Så låter jag det vara, outforskat, cest la vie, sånt är livet.

Det enda jag vet är att...om jag hade druckit så hade dagen varit en dag i helvetet, både dryckeslagen och dagen efter, man får två på köpet av en.
För mig fanns ingen lycka kvar i att dricka alkoholen längre, bara nackdelarna.
Så jag håller mig nykter, och tar en dag i taget, sätter ribban lågt och låter mig överraskas, och som oftast till det bättre.

En helg som löpte bra tycker jag nog, fick lite hjärnsläpp nu på söndagskvällen bara, kommer till det.
Dottern bjöd in sig under hela helgen, när svärsonen jobbar hela helgen.
Hon kom med barnbarn, två hundar och en massa väskor med barngrejer, bilbarnstol, barnvagn osv.
Lördagen hade vi en jättemysig frukost, grabben hade åkt till affären och köpt färskt bröd och frukt.
Vi satt länge och mös med morgonteven på i bakgrunden, med kaffe och färskpressad juice.
Ute sken solen så där starkt den bara kan göra på våren, och vi bestämde oss för att ta en jättelång promenad.
Påpälsade i bittra kylan som fick våra näsor och örsnibbar att snabbt bli röda, travade vi med hundar barnvagnar genom det nybyggda området, genom kohagar och längst med bäcken med ett tunt lager med iskorpa.
Tillräckligt tjock för att klara av lilljycken men inte bamsevofsingen.
Jag hade lilljycken som drog hårt i kopplet, men spann loss ordentligt med klorna på isfläckarna.
Lät han dra så han skulle få ta ut sig ordentligt, då sover han sött i soffan resten av dagen.
Efter en och en halv timmes lugn promenad var det riktig tungt att ta sig upp för de sista backarna, hade hoppas att hunden skulle hjälpa mig att dra mig upp för dom, men då hade batteriet tagit slut i jycken, typiskt!

Efter att fått en välmående promenad så smakade det extra gott att få frossa i våfflor med sylt och grädde.
Vi for till affären igen efter det att vi hade kommit överens om vad vi skulle ha till middag.
Åt så att magen stod i fyra hörn för tredje gången under den här dagen.
Kvällen blev inte så lång när vi alla somnade tidigt i soffan, hundarna gjorde mig och frugan sällskap i sängen.
Lillen sov sked med mig under täcket, storhunden låg mellan mig och frugan på en egen kudde, och hon spände tassarna i ryggen på frugan så hon nästan höll på att trilla ur sängen.
Hon var inte så väl utvilad på söndagsmorgonen, lite smågrinig, men vad gör väl det när dottern kommer och väcker oss med barnbarnet som skiner som en sol på morgonen i fotänden på sängen.
Ännu en skön frukost med båda barnen närvarande trots att grabben kom hem sent på natten.
Vi åkte iväg med bilen för att shoppa lite allihopa, men det känns trist att vara ute i på byn i dessa virustider,
Det ligger lite av en sorti bland folk, de få som är ute och rör på sig, inte många alls.
Så vi åkte hem och överraskade svåger och svägerska som man inte ser så speciellt ofta under vinterhalvåret, men desto mer av under sommaren då vi delar på samma sommarställe.
Vi lät barnbarnet få fullständig uppmärksamhet som underhöll oss under lång tid, hon ville envist bara röra på sådant som hon inte fick röra vid, det hushållet var inte småbarnssanerat.
Bäbisen blev mer och mer grinig och skrek i ett gällt skrik som skulle kunna få tunna glas att börja spricka.
Så vi for hem igen och påbörjade middagen, det stod köttfärs på diskbänken, det och söndagsmiddagen är som oftast adresserad till Berras cousine.
Men där började mitt tålamod att ta slut, efter att ha lyssnat på det gälla barnskriket i ett par timmar och en välkänd stresshuvudvärk komma tillströmmande, så var det färdigt.
Alla köksbänkar var belamrade med en massa bröte, det stod hushållsmaskiner och fritöser, grabben hade gjort en smoothie till oss alla men inte städat efter sig, två paket med barnvälling, decilitermått osv.
På köksön stod matvaror som ännu inte kommit in i sina skåp efter affären, två påsar med illaluktande hundfoder.
En högtalare på laddning, en ugnsplåt osv.
Öppnade kastrullskåpet och då fastnade den vridbara hyllan och kastrullocken åkte ner bakom nedersta hyllplanet.
De i sin tur tog med sig ljuslisten som sitter överst i skåpet, så det blev till att börja mecka.
Köttfärsen var fortfarande frusen och det blir aldrig bra när man måste dela den och tina den i mikron.
Mitt tålamod blandat med stresshuvudvärken börjar nu få sig en törn.
Familjen kommer med disk som de ställer i i diskhon där jag ska börja skala potatis.
Ungen skiter ner sig och det stinker barnskit i hela undervåningen, dottern kommer med blöjan som hon slänger i soporna under diskbänken, tack för det, det blir en pikant krydda till kökets dofter minsann.
Dessutom sköljer hon händerna i slasken där jag håller på att skala potatis, nämen fyf_n.
Jag stirrar henne blint in i ögonen och hon fattar inte först vad hon har gjort för fel, kommer på sig sedan och rycker på axlarna, hon tyckte nog att en bajsblöja hade högsta prioritet över allt annat.
Och det kanske den har, men inte över matlagningen, där går min gräns.
Nu är jag rejält förbannad och skramlar nog lite extra bland köksredskapen, frugan frågar vad som är fel och jag försöker förklara allt runtomkring men ber bara alla hålla sig borta ifrån köket, hon kan få komma och duka när jag säger till senare.
Hon surnar till för att jag är pissed, och det sprider sig ett visst missmod i resten av familjen, alla är sura.
Middagen intages under ett lågt humör, och det känns som om jag har förstört det goda helghumöret under kvällen.

Paradis eller helvete, tja, man får nog lite av varje under den gångna helgen.
Men jag vill inte lida av samma stresshuvudvärk som jag har under veckans fem arbetsdagar på helgen också.
Det finns gränser för vad jag klarar av, och blir familjelivet allt för intensivt så är inte heller det bra.
Det gäller att finna en bra balansgång, och ja...jag behöver lite av min egentid att koppla av på mitt egna sätt.
Känner jag mig trängd så börjar jag likt katten att klösa....

Snart ny vecka, visst den börjar med en sketen måndag, kören hade ju fått upp förväntningarna lite,
men någon med namnet covid-19 har ju hjälpt till att sätta käppar i hjulet för det också.
Inget bra läge att påbörja en ny vecka med ett jädrans humör.

Men har jag sagt det förut, jag är ju en känslomänniska?

Berra

Jag är med och peppar oxå så klart?

Välkommen hit?

Tre gelikar är starkare än en ❤️ Och konstigt nog är det alltid lättare att ”svika” sig själv än andra.

Och vi andra ska peppa er järnet!

Kram ❤️

Åh tack Vinäger för ditt inlägg:)

Ja, jag tycker vi tar stöd av varandra...jag är med ...och jag skrev även till Hillary:)
Veckan som har gått har jag haft fler alkoholfria dagar än dagar med alkohol..inte i rad men alla dagar räknar.

Jag måste åter igen säga att jag blev så glad för att du frågade om vi skulle ta stöd av varandra.
Nu kör vi!!

Stor kram till dig också ...vackra starka kvinna:)

Än så länge vet bara ni om att jag är nykter alkoholist. Men jag tar det på uppstuds när tillfälle ges helt enkelt.

Jag har ingen redovisningsplikt till någon. Jag känner bara att det här kan bli en viktig del av mig, och då vill jag vara sann med det.

Tror inte att någon reagerar negativt, inte ens på mitt jobb. Så jag vet faktiskt inte varför jag tvekar. Men mest handlar det nog om att jag just nu måste fokusera på mig själv. Allt annat får vänta liksom.

Grattis till dig och alla dina dagar:)

På tal om att berätta...så först berättade jag endast för professionella...sedan berättade jag för tre nära vänner...fast jag vet inte om de är så nära....de vet ...och jag berättar ibland..men jag vill inte prata om mitt beroende med dem...min man vet..han var med mig på träffen i februari..och mina två barn vet...inte hur allvarligt det är men de vet...och i synnerhet min dotter känner stor oro för mig och min hälsa...vi tränar en del tillsammans men kan inte göra det så mycket nu pga coronan.
Jag känner att jag kan inte berätta på mitt jobb för då kan jag inte längre jobba med vad jag gör...då förlorar jag ansiktet totalt...så det är jag inte beredd att göra ..iaf inte nu.

Har också sett Min pappa Marianne..en jättefin film.

kram :)