Senaste kommentarerna i forumet

Tänka sig? Idag gav jag efter för suget. Känt så där... måste akta mig för att hålla i med de gamla vanorna.
Klart i början blev det ju frikostigt med alkoholfri dricka av lite olika slag. Sedan kände jag, måste få bort vanan med glaset... inte dricka något i veckan. Men idag föll jag till föga.
Drack en iskall Kombucha... på en vardag dessutom. Bara för att jag FÅR det. Bra va??
Supergott var det, mitt livs första. Tack för tips!! Och tänk jag kan ta bilen om en stund och hämta dottern också?

Förstår du är stolt över din dotter Andrahalvlek. Wow! Jag är också så stolt...härligt!!??

Hej Pilla!

Hoppar in här och skriver lite, först och främst, gratulerar till nyktra dagar?bra jobbat.
Och sen är det problemet med känslorna, de kan vara hur jobbiga som helst.
Men så här är det, känslor är faktiskt bara just känslor, och de är inte farliga.
Jag blir självklart överväldigad av känslor ibland, och det hjälper mig att tänka så.

Mvh

Ge det några dagar så mår du bättre. Man kan bara göra det bästa man kan. Just nu behöver du att du är snäll mot dig själv.

Stor kram

Klart du blir ledsen. När man dricker för mycket (som jag gjort) har man fokus inställd på alkoholen. Inte bra.
Har du pratat med honom om alkoholen när han är nykter??

Jag har visst varit nykter i 8 veckor nu :) Men har slutat räkna....och du kan ju göra det snart också tycker jag. Det viktiga är att bevara självrespekten och sträva efter nykterhet i alla lägen.
Du är duktig och det märks att allt positivt med ett nyktert liv överväger suget så jag tror du fixar det <3
Kram
svagis

Välkommen till oss. Du beskriver en situation som många med dig kan relatera till. Jag hoppas att andra användare kan vara ett stöd för dig. Ibland tar det tid innan en tråd tar fart och jag undrar om du skulle få fler svar om du skrev i anhörigforumet?

Vi kan hjälpa dig att flytta tråden om du vill eller så gör du det själv under "redigera".

Oavsett vad du väljer så har du nu tagit ett steg genom att sätta ord på det som oroar dig. Du nämner även att barnen märker att deras pappa blir påverkad. Att tala med barn om sådant kan vara svårt och samtidigt ofta avgörande för att de ska få chans att förstå att det inte är deras ansvar att försöka påverka situationen.

Vänligen och varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Att faktiskt inse och acceptera att man inte tål att dricka alkohol, och verkligen bestämma sig för att sluta dricka, det är nog det allra viktigaste steget.

Det finns ingenting att förhandla om längre. Hur jobbigt det än är att sluta dricka alkohol så är alternativet mycket, mycket värre.

Kämpa Femina ❤️

Som vanligt trygg och klok// kram Strulan

Jag får numera minnesluckor varje gång jag druckit. Vaknar dessutom upp med panikkänsla och ångest efteråt. Det hände inte på samma sätt förr. Jag kan inte dra ner - jag måste sluta.
Kram till dig! ?

Jag fick sova, gudskelov! Idag har ju varit bättre än gårdagen men ändå ångestfylld. Det är som om jag levt senaste tio åren i ett töcken och nu vaknar upp och ser mitt liv i ett annat ljus. Ungefär som när vårsolen börjar skina och man ser hur skitiga fönstren har varit. Det såg man inte i vintermörkret eller så bryr man sig inte. Riktigt otäckt att brutalt väckas utav sanningen, helt plötsligt. ??

Fyra månader utan en destruktiv fylla är kanonbra! Härligt att du kommit igång med träningen också. Det blir allt tydligare för mig som nu fyllt 50 år att jag tränar inte för att bli gammal, utan det handlar mer om HUR jag vill må när jag är gammal.

Keep up the good work!

Blir glad att läsa att något av det jag svamlar fram inspirerar er, men jag har lite svårt att ta till mig det, kanske för att jag inte står för total nykterhet här trots min historia och mina krascher.
Ärligt talat tycker jag att oavsett om man klarar att vända ett missbruk till normalbruk eller blir helnykterist är det en stor prestation, båda löser problemet så länge det hålls. Inget av det är definitivt enkelt.
Jag räknar absolut inte in mig till en stabil normaldrickare än, det finns nog inget antagningsprov till den gruppen mer än tid som bevis. Men med snart 4 månader utan en destruktiv berusning känner jag mig på rätt väg!
Vill poängtera att jag verkligen ser upp till er som slutat helt. Att sluta helt leder ju till att man tvingas ta tag i det som kommer fram när man inte längre dricker för att döva vad det än är och man hittar de underliggande problemen mycket snabbare.

Alkoholism är en otroligt komplicerad sjukdom. För några kommer den tidigt i livet, något att göra när helgen kommer och arbetsveckan är över. En diskret övergång från skoltidens oskyldiga festande till att sitta hemma och bli full. Ett lyckorus man alltid kan räkna med som en belöning för att man varit "redig"
För andra (mig) kom den senare, när livet blev tuffare och tid och ork till det som varit meningsfullt tidigare sakta bytts ut mot uppbyggda luftslott av måsten.
Oavsett så handlar det om att fylla tomrummen med en känsla av mening.

Vi är de flesta plikttrogna våra arbeten, strävar efter högre levnadsstandard och besatta av att hålla upp en fasad och inte känna oss sämre än "alla andra"
SKAM är tydligen en av de känslor som driver människor till nästan vad som helst..

Jag vet att många precis som jag har ett mål och en önskan att nå en slags inre frid. Den som känns när man kan sätta sig ner, göra ingenting och bara vara till freds. Den där känslan av att må så bra att det inte finns någon anledning att ta det där glaset för det har ingen effekt att tillföra
Den känslan kommer, hos mig, när jag både har gjort lite av de där som man måste, upprätthållit någon form av ordning omkring mig, vare sig det är ekonomisk, saklig eller rutinmässig ordning, samtidigt som dagen har haft en mening, en riktning och en glädje som tagit dig närmare något.

För mig har träningen blivit den meningen. Jag har haft ett komplicerat förhållande till träning hela mitt liv. Velat så mycket men aldrig räckt till. Börjat och slutat så många gånger att självförtroendet varit när på utplånat.
Nu har jag börjat om på noll, min största utmaning är att bromsa mina ambitioner men ändå känna att jag gjort tillräckligt. Min djävul som alltid sitter på axeln och säger att jag kunde gett lite mer. Skulle jag missa en träning så är den djävulen hemsk.
Jag har mycket att kvar att jobba på här, ett mycket mer långsiktigt tänk och att hitta en trygghet i min riktning, även som sist när jag blev sjuk.
Men som det är nu är jag på en bra väg. Jag gör det jag kan. Så länge jag får gå hemma i lugn och ro och packa min träningsväska, förbereda min shaker, gå och lägga mig i tid på lördagskvällen för att vakna pigg på söndagsförmiddagen som är den absolut bästa träningstiden på gymmet. Träna "tillräckligt" hårt, duscha och komma hem, äta mig mätt och sen sätta mig med en inre frid så känner jag någon slags mening och kommit längre än jag nånsin varit.

Minnesluckor är vidrigt och så ångestframkallande. Min erfarenhet är att det hjärnspökena kokar ihop i efterhand sällan stämmer överens med det som faktiskt skedde. Misstänker att det ligger i alkoholens natur att framkalla de överdrivna tankarna/rädslorna för att man ska sträcka sig efter nästa drink...

Sen kan de vara en god idé att dra ner på drickandet för att slippa dessa minnesluckor. Finns massor av tips här på forumet och det är jättebra att sätta ord på det man upplever. Gör en förändring och var inte för hård på dig själv för det som varit, fokusera på det du vill bli istället! ?

Livet suger rent allmänt och i helgen blev jag full. Det var party ute och jag var inte ensam. Men självklart har jag ångest från helvetet. Alla säger att jag inte har något att ha ångest över.. Men vad vet jag. Usch. Jag klarar verkligen inte detta.. En månad klarar jag varje gång sen tillbaka ner i sliten igen.

Att skriva här ger så mkt. För mig har det inneburit insikter om mig själv och startar tankar som nog stannat upp om jag inte satt dem på pränt. Suget efter alkohol kan dyka upp när som helst när vi minst anar. Det blev jag medveten om senast förra veckan. Det gäller att vara ett steg före adjävulen så man är beredd när de kommer. Och när de kommer - låt dem vara där ett tag utan att agera direkt. Jag har många gånger lyckats genom att vänta ut suget och gjort nåt annat en stund. Det är lättare sagt än gjort, men vill bara dela med mig av min (ganska korta) period som nykter. Än en gång välkommen?

Är vi många som är här! Och jag känner igen mig i din ovilja att skriva när löftet att dricka inte håller hela vägen. Men å andra sidan skriver du ju nu! Jag tänker att det är viktigt att fortsätta skriva här även när det inte går så bra. Det är för din egen skull du skriver och ibland kan man få nya insikter av att sätta sina tankar på pränt. Helgerna är jobbiga för de flesta med a-problem. Och det är ju super att du mår bra idag! En dag i taget, tänk framåt och inte bakåt??

Tack alla för ert pepp!!

Blir riktigt varm i hjärtat av det:) Tyvärr så fixade jag inte fredagen och lördagen..å då tystnar jag här på forumet. Det är jag i ett nötskal...att vara duktig flicka och bara skriva, berätta när jag gör något bra...å suger i min bekräftelsen då som ett litet barn.
Å jag är min störste kritiker...har alltid haft svårt att se att jag duger som jag är i min egna person, att duga som mamma osv vad jag dock känner mig stark i är min yrkesroll...å det här med att inte känna att jag duger skapar ju en viss oro inom en....men jag går i terapi vilket hjälper mig oerhört mycket. Det är precis som Adde skrev självkänslan får man jobba med hela tiden...den är precis som konditionen en färskvara! Men mer och mer för varje dag landar känslan i min kropp och själ att jag behöver lyssna till mig själv...vad behöver jag för att må bra..jag har som oftast funnits till för varandra både privat och i mitt yrkesliv.

Om jag nu har svårt att ha alkoholfria vardagar så är fredag och lördag ännu svårare...då mys dessa dagar är så förknippat med alkohol...jag känner igen mig i Vinägers beskrivning av dessa dagar. Men jag kan också känna den här längtan efter att ha känslan på morgonen att inte ha druckit något alls kvällen före, att kunna ta bilen för att åka iväg och träna. Det blev inte mycket alkohol vare sig fredag el lördag pga att min dotter var hemma och jag ville inte visa något för henne. Men, jag skäms SÅ oerhört att jag beter mig så eftersom hon ger mig så mycket stöd i att träna för att få en bättre hälsa. Å grejen är den att även om jag försöker att inte visa mig påverkad...så är det inte alltid att jag kommer ihåg dagen efter allt vad vi har pratat om. Med stigande ålder kan jag känna att alkoholen gör mig mycket tröttare än tidigare och påverkar även mitt minne mer...bara det är två faktorer till att sluta dricka...jag har ju även vissa värden som inte är helt bra men jag går på kontroller. Har dock inte kunnat träna på grund av förkylning.

Så även om detta inlägg låter kanske lite nedstämt så känner jag mig faktiskt inte så idag. Jag har fortfarande med mig känslan från träffen i Stockholm och det var så inspirerande. Jag försöker fylla dagarna mer med innehåll istället för alkohol och jag tänker att det på sikt ska ge resultat. Å i denna vecka ska jag äntligen till frissan för att göra slingor och bara det bidrar till att veckan är kanon...å på lördag avslutas den med konsert med min gamla kör.

Tack för att ni finns och allt gott till er alla!!

Kram

Det du skriver om självkänsla och självförtroende ger stor igenkänning. Jag är en s.k. högpresterande alkoholist med oftast stort självförtroende på jobbet. Men självkänslan som aktiv alkoholist var i botten. Och bara det förhållandet att jag vill sluta dricka och med ett undantag hållit mig nykter i en månad gör ju inte att självkänslan växer nämnvärt. Man måste jobba med sig själv hela tiden för att bygga nåt nytt att utgå från som nykter. Tar rygg på dig och många andra här som har hittat strategier i nykterheten?.

Jag vet inte ens hur jag ska förmedla glädjen och lättnaden jag känner efter att ha läst "Tänka klart" av Annie Grace. Jag är evigt tacksam till den här på forumet som tipsade om denna livsförändrande bok. Min tacksamhet visar jag bäst genom att uppmana alla som vill förändra sitt drickande att verkligen ta sig tiden och läsa den.?

Jag skulle vilja gå tillbaka och korrigera mina tidigare inlägg och ge ett helt nytt perspektiv på det jag då upplevde som svårigheter.?

Första gången jag skriver i detta forum trots att jag varit medlem ett tag. Tror det mest är för min egen skull egentligen.
Fyller snart 30 år och det längsta jag har varit nykter sen jag började dricka som 14-åring är 7 månader vilket var för några få år sen. Det var först när jag närmade 20 som jag faktiskt medvetet försökte dricka mindre på grund av alla konsekvenser drickandet gav mig, trots att alla tonårsår var totalt kaos..
Jag vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att sluta dricka, eller försökt kontrollera mitt drickande på alla möjliga olika sätt. Med bara några veckors nykterhet som resultat.

Jag är inne på dag 17 nu (yey, 2 veckor!) och varje dag är osäker. Jag vet hur lätt det är för min hjärna att gå från "ska aldrig mer dricka" till "jag åker och köper en flaska vin!". Det kan gå på en minut och det är riktigt skrämmande..
Ville nog mest skriva av mig nånstans. Det kanske motiverar mig att nå 3 veckor när jag öppet skrivit om detta nu.

...för kloka tankar om självomhändertagande och att självkänslan är en färskvara som måste skötas om! Lyssnar och lär av er som "går före". Kram

Vill förtydliga varför vi i admi ibland redigerar eller tar bort inslag i inlägg. Om en länk leder till en blogg som erbjuder försäljning av något slag är det "reklam" och då behöver vi ta bort den.

Tack för att ni vill erbjuda tips samtidigt hopp om att ni förstår vårt ansvar gällande detta.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Heja heja!

Skulle varit en hel månad nykter, men lyckades ju få i mig vin i onsdags. Men glad att ha klarat det så långt. Helgen var lite svajig. Många tillfällen med starkt sug och enda sättet att omdirigera blev med hjälp av onyttig mat. Känner att jag måste fokusera på annat att ta till när suget kommer. Blir så modlös när det ena missbruket byts till ett annat.

Men, som sagt ändå tacksam för de 27 nyktra dagar jag haft hittills. Och även idag får bli en nykter måndag.

Så bra sagt! Kanske den slås ut av redan ett glas. Rolf, dina inlägg och efterföljande kommentarer triggar mej att tänka och frestar mej att skriva. Härligt med input som sätter igång tankarna. Fredrik Lindström kommer till min ort i maj, ska gå och lyssna på honom.

Jag bokade resor på fyllan. Tyckte jag blev kreativ och hade bra idéer. Dagen efter kunde jag märka att jag bokat fel datum eller skrivit upp fel bokningsnummer. Eller att det inte var en så bra idé i alla fall. Min rationella del av hjärnan fick sedan reda upp det. Åratal efter att jag blivit nykter då vi planerade en resa sa min man att han aldrig fått vara med och bestämma förut. Och det är alldeles sant. Jag visste varför men jag ville inte påminna honom om det. Det var för att jag blev inspirerad då jag druckit. Alkoholhjärnan är väldigt egotrippad.
Det finns resor jag gjort som jag inte vill tänka på. Där jag drack för mycket. Alkoholen blev huvudsaken. Skam då damen i Supermarket säger att det finns kallt vitt vin i kylen då man handlar på förmiddagen. Och man tycker att det är bra att det är kylt redan...
De mest minnesvärda resorna, bokstavligt talat, är dom jag gjort sen jag blev nykter.

Förlåt att jag kapade din tråd nu;)