Senaste kommentarerna i forumet

Det där med endast tio min av avkoppling och fnissighet känner jag verkligen igen. Sen sätter begäret igång ”meeer, meeer, meeer”. Och allra kraftigast kommer begäret om jag har gjort några dagars uppehåll från drickandet. Det är som om hjärnan vill ”supa ikapp”.

Det är verkligen INTE värt det. Vi måste istället hitta andra sätt för att hitta avkoppling och fnissighet. Andra sätt som inte ger livsfarliga biverkningar.

Läsa och lyssna på böcker berikar mitt liv, liksom motion och naturupplevelser i alla former. Just nu är vädret trist som fan, men våren kommer snart och det ser jag fram emot så oerhört mycket ?

Det är nyttigt som sjutton att både se bakåt och framåt. Det är viktigt att dra lärdom av vår historia, och vara ärlig med hur den faktiskt såg ut. Sluta se mellan fingrarna, sluta skylla på än det ena eller andra.

Nej inte som antabus. Man kan dricka på naltrexon men den blockerar belöningssystemet i hjärnan på något vis så man känner ingen eufori av att dricka lite grann och tack vare det så blir det inte intressant att hinkar i sig massa mer när det inte ger någon effekt.
Biverkningarna jag har haft är stort illamående, yrsel och trötthet men det blev bättre efter ett par veckor :)

Precis så är det. Vi ska ta oss igenom alla vanliga situationer på ett nyktert sätt. Och det finns inga genvägar, vi måste igenom det.

Alternativet, att begränsa våra liv genom att avstå från vissa aktiviteter, är betydligt sämre.

Bry dig inte om vad den andra mamman tänker och känner. Förhoppningsvis börjar hon fundera över sitt eget drickande, och tar chansen att uppleva en åtminstone nästan nykter skidsemester ?

Fy vad vidrigt jobbigt att få en kasse öl i näven när man precis bestämt sig för att vara nykter.

Du skulle sagt ”nej tack, den kassen kan du behålla själv” ? Men jag antar att du blev överrumplad och inte hittade orden i hastigheten helt enkelt.

Som antabus? Ger naltrexon biverkningar? Inte för att jag känner suget övermäktigt på något sätt hittills men jag är mest nyfiken.

Det låter som ett naturligt steg att du endast tar medicinen när du vet att du kan utsättas för frestelse.

Jag brukar skriva i rubriken ”Till Sadsince1995” om jag vill svara på ett specifikt inlägg i min tråd.

Alla inlägg, dina och andras, hamnar i rakt flöde i kronologisk ordning.

När du börjar följa andras trådar regelbundet så ser du i listan när något nytt inlägg skrivits i respektive tråd. Då hamnar den tråden överst i listan med texten ”uppdaterad”. Då väljer du inuti den tråden att se ”senaste oläst” (knapp uppe till vänster). På det sättet uppdaterar du dig snabbast hos dina vänner här på forumet.

Jag funderar på att sluta äta naltrexon dagligen nu och bara ta en tablett när jag vet att det kommer bli jobbiga situationer.
Visst känner jag sug då och då men jag kan hantera det.
Känns så skönt att vara nykter=fri.
Jag är enormt trött just nu men det beror nog mest på att kroppen slappnar av efter en hektisk arbetsvecka.
Tack till alla er som läser ❤️

Jag har inte riktigt fattat hur man svarar en specifik person (kan man tagga?) men hur som helst - tack för peppande ord och tipset Andrahalvlek! Jag ska definitivt lyssna på podden.

Det betyder väldigt mycket att du och ni andra lägger tid på att svara mig. Jag är inte van att andra i min närmaste krets tar det här på ”riktigt” allvar, det beror såklart även på att jag inte vågar blotta mig riktigt så mycket som jag gör här.

Kram

Det betyder oväntat mycket att få svar från er som förstår. Tack!

Det där med kontroll tror jag är en viktig nyckel hur jag hanterat mitt liv historiskt. Det ständiga upprätthållandet av kontroll som till slut blir för jobbigt och som jag hanterat med totalt kontrollförlust - en skön, men bedräglig, känsla i stunden av rus. Och sen dagen efter panikkänslor och vetskapen om att nu är allt förstört, nu har allt rasat. Oro och ångest för vad som gjorts och sagts. Minnesluckor som jag fyller med ibland helt påhittade historier om vad som hänt - ofta katastroftankar - och jag blir helt säker på att det påhittade hänt. Detta i kombination med tvångstankar kring att jag måste tänka dessa katastroftankar för om jag inte gör det så kommer det definitivt gå åt helvete. Den lilla självbevarelsedriften som finns kvar börjar sakta åter försöka ta kontroll och startar en slags ”damage control”. Sen efter ett litet tag är man tillbaka på ruta ett och cykeln börjar om igen.

Det som gör mig så arg på mig själv är att jag ser och vet detta, ändå faller jag in i beteendet gång på gång. Det är nästan som en självuppfyllande profetia: ”jag är ju så här”.

Fredag kl 17:00 får man en påse starköl i handen av en släkting för dessa blir ”aldrig uppdruckna”.

Suck!

Nu är påsen i garaget, var så sugen där klockan 22 men tänkte på en morgon nykter! Är så trött på morgonen utan alkohol så med så kommer man inte upp.

Påsen åker till tippen inom kort!

Vi sitter alla i varsin båt och guppar fram på vår resa mot nykterhet. Ibland ramlar vi i vattnet, men vi vill snabbt ta oss upp i båten igen. Och det finns en massa hjälpande händer härinne ❤️

Läs och kommentera andras trådar, och ”skriv av dig” så mycket och ofta du vill. Det är självterapi att tvingas sätta ord på vad man tycker och känner. Ju mer aktiv du är på forumet - desto starkare gemenskap upplever du.

Vi gör det här ihop! Heja oss!

Jag kan rekommendera Alkispodden, tex avsnitt 52 med Rebecka Åhlund som gäst. Hon har skrivit boken ”Och jag som var så rolig att dricka vin med”. Boken är också svinbra!

Rebecka var precis som du är en ”högpresterande” alkoholist. Och det missbruksbeteendet slår igenom på alla områden.

Att ”bli hög” på stress tex, att handla saker man inte ens behöver, och sen förstås de klassiska missbruken nikotin, mat, socker och sex.

Go girl! Kram ❤️

Det finns en gräns även för mig. Att ge mig ut och cykla i ösregn bara för att jag hade planerat det vore bara dumt. Och otroligt onödigt med tanke på att jag nyss har varit rejält förkyld och inte känner mig hundra frisk än.

Jag behöver verkligen jobba med mitt all in-tänk. Ska jag banta öser jag järnet. Några veckor. Ska jag bli nykter öser jag också järnet. Men det här är inget ”projekt”, det är en ny typ av livsstil som jag vill anamma.

Istället för cykelrunda gick jag upp kl 9, åt frukost och drack tre koppar kaffe. Sen ägnade jag 2,5 timme åt att läsa ikapp veckans morgontidningar.

Det är väldigt skönt att slippa vara bakfull idag. Ovant, men väldigt skönt. Jag känner inte samma rastlöshet i kroppen som jag brukar göra på helgen. ”Vad ska jag hitta på? Jag måste göra något!”

Ja, eller inte. Jag chillar lite till och känner efter om jag blir sugen på att göra något. Fixa den ekonomiska redovisningen till överförmyndarnämnden kanske. Att faktiskt få den gjord hade gjort mig oerhört nöjd.

Jag har ett knep på jobbet när jag märker att jag drar mig för att göra vissa saker. Jag säger till mig själv ”Jag ska bara kika lite på det.” Och vips är jag igång och snart infinner sig flowet så jag blir klar innan jag knappt har börjat. Ska nog börja göra så lite mer här hemma också.

På jobbet har jag börjat lyssna på en spotifylista som heter ”Instrumental Pop Covers”. Popmusik tolkad med klassiska instrument, helt utan sång. Jag sitter med mina hörlurar på mig och stänger ute omvärlden. Smådiggar i takt med musiken och får ett himla flow i arbetet, en-två timmar flyger raskt iväg. Den låtlistan rekommenderas!

Jag somnade nog ca 00.30 och har sovit hela natten till kl 8.30 utan att vakna. Det är nästan magiskt. Tror knappt att det är sant.

För att stabilisera min sömn ytterligare så ska jag inte sova länge på helgerna eller ta en tupplur. Jag dricker inte heller kaffe efter kl 12, så därför blev det tre koppar i rask takt. Tre koppar innan kl 12 är min dagliga kafferanson. Därefter örtte eller rött te.

Förskjuta sömnen med en timme max på helgen rekommenderade min psykolog. Klockan ringer normalt kl 6 på vardagar och idag vaknade jag av mig själv kl 8.30. Funderar på om jag ska ställa klockan på 8 imorgon.

Oavsett hur jag gör så ska jag gå upp direkt när jag vaknar, och inte ligga kvar i sängen och våndas med ångest över att jag inte kan sova längre.

I hela mitt liv har jag sovit länge om helgerna, typ till elva-tolvtiden. Ligger man på minus hela veckan behöver man ”sova ikapp” på helgen, har jag tänkt. Men sömnen till måndag blir ju typ noll då, och det är en urusel start på arbetsveckan.

I eftermiddag ska jag besöka min mamma vid tretiden. Hon hade några saker hon behöver hjälp med. Hon bor bara fyra hus från mig, men jag ska ta en rejäl omväg på minst 45 min. Promenera i regn känns bättre än att cykla i regn. Mina hälsenor gör fortfarande ont så någon löpning blir det inte idag. 30 min på motionscykeln får det bli istället.

Men först chilla lite till.

Jag har tänkt tanken ”bolaget stänger kl 13” några gånger sen jag vaknade. Av ren reflex liksom. Så brukar jag tänka på lördagsmorgnar. Behöver jag köpa mer vin eller inte? Utifrån det planerar jag sen resten av dagen. Vissa lördagar är besöket på bolaget det enda som kan få mig utanför dörren.

Men jag har inte börjat förhandla med mig själv. Jag vill verkligen inte äventyra det tillfrisknande som jag faktiskt har upplevt den första nyktra veckan. Utan jag är enbart nyfiken på hur mycket bättre jag faktiskt kan må min andra och tredje nyktra vecka osv.

Det finns tusentals värre ”handikapp” än att inte kunna dricka alkohol. Det är fan inte ett dugg synd om mig. Punkt.

Så himla bra! Att du redan kommit en bit. Det vore fantastiskt om du hittar en bra terapeut att fortsätta med. Ovärderligt. Jag har liknande problem med självkänsla, oro, vånda över andras tankar, tvång/kontroll... dessa saker behöver vi komma till botten med. För att lösa upp och leva fria.
Håll ut!! Du är på väg!
??‍♀️?

En riktigt bra morgon. Är tyst i huset och jag får dricka kaffe i lugn och ro, scrolla igenom diverse internetsidor, tända ett par ljus och fortsätta läsa boken jag beställde efter tips här på forumet: "Tänka klart" av Annie Grace. Har kommit några kapitel in bara men den verkar riktigt intressant. Gäller att läsa sakta och verkligen ta in det som står, är ju annars en snabbläsare men det krävs att man är vaken för att kunna tillgodose informationen på bästa vis. Har höga förhoppningar om att polletten ska trilla ner även för mig.

Har nu gått in i sjunde vita veckan ?. Känns bättre och bättre men dålig sömn, stress och hormoner är mina värsta fiender. Hoppas jag kan luta mig tillbaka på en längre tids nykterhet när nästa attack kommer, tappar ju fokuset helt och litar inte en sekund på mina impulser under de influenserna.

Är nu klart att det blir en skidresa med familjen på sportlovet med. Så here we go again. Borde vara enklare den här gången även om vi ska dela stuga med en annan familj där föräldrarna är glada i alkohol...

Vi har umgåtts mycket med dem genom åren och känner varandra väl. De vet om att jag mått dåligt så klart efter allt som varit och även att jag nu hållit mig från drickandet dessa veckor. Fick ändå känslan att de (mamman som jag pratade med) blev besviken när jag sa att jag tänker vara nykter. Och jag förstår reaktionen till 100%. Om jag hade varit i hennes läge så hade jag garanterat reagerat lika med "och det säger du nu, då kunde vi ha åkt med en annan familj, åh nej, vem ska jag dricka vin med i backen, på kvällarna osv. Hur kul är det att ha en nykter med i sällskapet som ska vara stel och präktig och komma ihåg allt som sägs osv osv..."

Jag vet inte ens hur jag ska hantera hela den här situationen, att framstå som en trist gråsugga som blockerar glädje och förstör andras semester. Jag är också medveten om att de borde dra ner/upphöra med deras eget drickande och att jag nu blir en påminnelse om vad de egentligen borde göra. De vet och jag vet men ändå hamnar skulden hos mig och jag känner den fastän jag vet att jag inte borde.

Det får gå som det går med surheter och besvikelser, jag kommer vara nykter och ha skitkul med ungarna! Blir fylld med sån enorm glädje och värme när jag tänker på dem skrattandes i snön.

Och där kommer hon (den andra mamman) säkert känna sig träffad och tänka "jaha nu ska hon vara en så mycket roligare/bättre förälder med..." Det kommer oundvikligen bli så för jag känner henne som jag känner mig själv. Förhoppningsvis bidrar de tankarna/känslorna till att hon känner nån sorts moderlig tävlingsinstinkt och anstränger sig för att vara en bättre förälder själv. Hoppas m a o på en positiv kedjereaktion. Det kan hända!

Det känns så energikrävande att ens behöva ha såna här tankar inför en semesterresa. Men de är nödvändiga och reella. Dessutom behöver jag förbereda mig mentalt på alla möjliga lägen som kan uppstå. Skillnaden motför förra resan då jag var orolig för att inte kunna hålla mig nykter, är att jag bekymrar mig mer för hur jag ska kunna försvara mig inför andras åsikter. Det har alltså skett framsteg i nykterhetsprocessen.? Men knappast läge att slappna av och tro att jag är immun mot alkoholbegär.

Får försöka ha ett fågelperspektiv på den här resan. Det är en sak vi gärna gör varje år och då även en punkt som ska hanteras, liksom högtider, myskvällar, grillfester mm. Det kommer att bli ett "första nyktert" av allt med alla känslor, funderingar och oro. Tack för det här forumet som hjälper mig att ventilera dem och sätta ord på sånt som maler i innanför. ?

Och tack till Se klart och Andrahalvlek för era inlägg och tips. Fy f-n vad vi är bra som verkligen strider för ett bättre liv! Det gör vi alla härinne på ett eller annat plan. ?❤

Charlie, många långa år av dividerande med sig själv, ofta efter minnesluckor och ångest efter utekvällar. Det långvariga slentrian-drickandet som tar över mer och mer då det inte är så många utekvällar nu för tiden, är lättare att vifta bort. Men det är lika destruktivt för måendet. Mitt första mål är att hålla uppe helt mån-fre nästa vecka. Jag lovade min terapeut det och det är lättare att hålla löften till andra än sig själv.

Kram

God morgon och tack andrahalvlek. Bra idé med kökstjänsten. Jag är inte helt oäven i köket så då blir det aningens lättare. Tänkte att jag skulle skissa lite på någon form av meny så att jag får annat att tänka på. Till huvudrätt blir det nog oxkind, som jag gjort några gånger. Får koka en hel dag i lergryta med en massa godsaker och en flaska rödvin. Blir otroligt mört och brukar vara uppskattat. Till det lite stampat mos. Problemet är att få tag på råvaror. Jag bor på landet så jag får se om man kan beställa i den lokala affären.

I natt jag har jag sovit som en "medvetslös" och jag har förmodligen väldigt mycket sömn att ta igen. Just nu vräker regnet ner och jag tror inte att det blir så mycket utomhusaktiviteter. Måste lära mig att ta det lite lugnt emellanåt. Det är också en form av "träning".

Ha nu en fin lördag allihopa i ruskvädret.
Tjalle

Jag känner igen mig i så mycket du skriver JoYo och det låter så klokt att skynda långsamt men det är så otroligt svårt. Mindfulness är något av det värsta och mest ångestframkallande jag vet (kan inte andas om jag försöker mig på någon dylik aktivitet). Jag har också stressat fram massa diagnoser och i princip lagt orden i munnen på den terapeut jag träffat ett tag nu för att bli klar snabbt och inte vara till mer besvär. Vi har kommit en bit på vägen och nystat i mitt inre en del - mycket handlar om väldigt låg självkänsla, orimlig prestationsångest, överdriven oro kring andras tankar om mig och en del tvångstankar. Han har hjälpt mig få upp ögonen för hur hårt jag slår på mig själv (i princip i varje mening jag säger...) vilket jag inte såg innan. Så en liten bit har vi kommit men jag skulle behöva verktyg för att hantera det framåt. Nu ser jag men vet inte hur jag ska hantera det. För mig har även detta känts som ett misslyckande men jag ska försöka se på det långsiktigt. Tyvärr får jag snart inte gå till terapeuten längre och dessutom verkar vi inte komma så mycket längre. Jag vill hitta en bra terapeut att bekosta privat, annars känns det jag påbörjat ogjort.

Kram

Det är bara att skriva på! Något svammel såg jag inte susen av i ditt inlägg. Läs och skriv. Som flera många redan sagt här så är vi många här som fattar precis hur du har det. Att dra ner eller att sluta helt och dricka tar tid av förberedelser. I bland lång tid kantat av återfall. Jag har bestämt mig för att sluta helt efter hundratalet försök att dra ner under 10 år. Inte värt att hålla på att dividera med sig själv om alkohol eller inte. Lättare att bara säga nej tack så kan fokus ligga på det viktiga i livet i stället! Mina tankar bara.
Charlie

Jag läser i ditt inlägg att du redan har flera strategier ju! Slå bort tanken på vin när den kommer. Tänka cafe i stället för pub osv.

Jag rullar på just nu. Vet inte om du har läst min tråd? I vilket fall har jag mycket tankar kring barnen, särskilt det ena, som jag dricker på. Det senaste är att jag försöker jobba på att släppa de tankarna efter kontorstid. Precis som jag gör med jobbet. Vila och ta pauser är en annan strategi. Stressen är inte vår vän i arbetet mot ett nyktert liv. Jordnötter och bubbelvatten går det åt mycket av här nu. Jag har pratat med några vänner. Sagt som det är, även berättat lite om mina mörkaste erfarenheter av alkoholen. Fått enormt fint gensvar från de jag berättat för. Börjat träna. Börjat virka. Ja, det är mycket jag jobbar med. Det gör säkert du också, bara det att man inte alltid tänker på allt man egentligen gör. Sätt det gärna varenda strategi du kommer på, på pränt här på forumet. Hjälpsamt för dig själv framförallt men säkert även för andra!
Kram!

Tack för ert engagemang! Skönt att det finns folk som bryr sig om främlingar. Jag känner mig alltid som en som inte får gnälla (när jag försöker prata om dessa saker med mina närmaste så känns det som att ingen riktigt svarar, nästan en overklighetskänsla - hittar jag bara på eller tycker de jag är tjatig/gnällig? Det kanske inte är så allvarligt? Det finns miljarder människor i världen som har det så mycket svårare osv osv). Det känns bra att bara kunna skriva utan en dömande ”lyssnare”.

Jag går på alkoholmottagning men tyvärr har det ännu inte hjälpt mig att dra ner på drickandet. Min största ångest/panik slår ju till när jag inte är där och det är i dessa stunder som jag får ett desperat behov att prata med någon. Men då finns det aldrig någon där. Jag ska försöka använda detta forum för att skriva av mig i dessa stunder.

Strax innan jul fick jag rätt kassa värden på mina alkoholmarkörer vilket på något sätt blev ett bevis för att jag faktiskt dricker för mycket, på riktigt. Även om man redan vet det så får man det svart på vitt. Efter lite julledigt klarade jag en hel vit vecka och var väldigt stolt. Så snart jag berättat den glada nyheten för min kontakt på mottagningen så gick jag hem och firade med ett glas vin. Så himla puckat, klart man vet det. Men det hjälper inte att man vet. Alkoholen är en så stark magnet - när man ska fira, när man är stressad, när man är orolig, när man är deppig...ja ni vet ju. Hur som helst så slog slentriandrickandet igång igen och de senaste veckorna har jag kännt mig väldigt sliten. Det tar ut sin rätt att jobba hårt, ta hand om barn och sedan varva ner med några glas för mycket varje kväll.

Det här blev ett svamligt inlägg. Men som många av er tipsade om så bara skriver jag. Det gör att jag åtminstone får ur mig några tankar som svamlar runt i huvet.

Tack för att ni finns där ute!

46 dagar i friheten! ?

Idag svarade jag en ny människa här på forumet. Mitt svar blev en lång sammanfattning av min lilla kamp.

Jag kopierar in en del av mitt svar här, för att sammanfatta och påminna mig själv:

Jag är 40 år, med hög prestationsångest på alla sätt, tre barn, man, hus, bra jobb, hela fasaden.
Under min fina fasad döljer sig fruktansvärd ångest och trauman.
Jag har druckit mycket och destruktivt. Galet, destruktivt, men ingen har fattat, bara trott att jag ”inte tål alkohol så bra”. Försökt sluta många gånger med viljestyrka ”nu jävlar ska jag inte dricka”.
Och fallit tillbaka lika många gånger. Huvudsaken är att viljan finns där. Man får resa sig och söka nya strategier. Jag har läst massa böcker, hjälvhjälp, neuropsykologi. Mindfulness, träning, mm. För ett år sen fick jag kontakt med en terapeut som jobbar med alkoholmissbruk. Vi började nysta. Och nysta. Det gick upp och det gick ned med måendet och drickandet. Nu, efter ett år hos terapeuten har jag kommit en bra bit på vägen inifrån, och lyckats vara nykter i 46 dagar nu. Med liite viljestyrka men mest lust att ta hand om mig själv, att inte vara destruktiv, inte gå ”all in” i allt. Vi har verkligen grävt på djupet och gått igenom mitt liv. Jag har förändrats. Blivit mera jag. Och mindre ”vara perfekta fasaden och till lags”.

Jag inser äntligen att det inte finns snabba fix i livet. Jag har varit snabbast med allt, väldigt effektiv, så pass att jag försökt analysera fram en diagnos.?
Vi ska tillåta oss att vara långsamma, ha långsiktiga mål, inte få panik och fixa oss själva här och nu. Tillåta oss att känna alla känslor, våga vara i obehaget, lyssna inåt. Varför reagerar kroppen? På vad?

Vi måste ta våra egna steg mot nykterheten. Ge dig tid! Se tillbaka, den långa tiden av missbruk, behöver lång tids läkning och återhämtning i lugn och ro.

Igår hade jag sug efter alkohol. Jag stannade i känslan. Lät den vara där. Den gick över. Som en våg av lust att slappna av, dämpa obehag i kroppen, bli lite fnissig. Jag vet att fnissigheten knappt infinner sig mer av alkohol. Kanske i 10 minuter. Sen skulle sjukdomen ta över. Meeeer, meeer, begäret skulle ta över. Galenskapen skulle svälja mig. Mitt jag skulle sjunka djupt ner i svart helvete av ångest.

Dit vill jag aldrig mer. Det är inte värt 10 minuter av fniss eller dämpning.

Det finns så mycket annat som ger långvarig skön känsla i kropp och själ.

För mig är det träning, konst, promenad.
Vad får dig att njuta i själen?
???‍♀️?

Fredagsmyset nuförtiden består mer eller mindre av att jag dör i soffan och i stället längtar till lördag morgon. Orkar knappt titta på TV ens. Jag och flickan kom i säng tidigt. Har sovit gott och länge. Nu te och apelsin för mig. Flickan äter pasta som är en vanligt förekommande frukost här hemma. Spinningpasset ger sig tillkänna så tillvida att jag har trötta muskler, men inget annat. Känns bra att jag inte tagit i så jag får ont. Då går ju allt i stöpet för ett tag. Nu hoppas jag att vi här på forumet får en fin lördag!
Kram!

Tack detsamma?
Hoppas du kan göra fler framsteg med ångesten. Den har så stor betydelse för livskvalite'n. Ge dig inte bara. Finns det metoder du inte provat som kan hjälpa?

Skönt du kan välja, dricka eller ej! ?Hade ovanligt mycket sug på alkohol igår. Inser det var det vackra lite vårlika vädret. En trigger förstås.
Men jag mår bra, tack! DU är grym ju, nu kör vi så det blir som vi tänkt???

Hej Charlie!
Har ingen riktigt ännu förutom att jobba bort tanken när den kommer. Det kanske är en strategi? ?
Jobbar aktivt varje dag med böcker och poddar om beroende ,det hjälper mig .
Tänkte på sportlovet åka bort och tänkte ta tåget . Första tanken : mysigt, läsa bok och sedan gå till resturangvagnen och köpa rött vin... kan nu känna huuuuur gott d skulle vara o sitta skönt o låta berusningen komma och titta ut genom fönstret !
Istället för att surfa vidare på den tanken försöker jag slå bort den och byta ut vinet mot kaffe o njuta av det ..

Fick en aha grej häromdagen . Var ute o gick o tittade in på ett café o tänkte att d skulle vara mysigt o sätta sig och ta en fika . "Vanliga jag " brukar titta in på barer och tänka vad mysigt och ta ett glas vin.
Jag tror att jag kommer få andra aha upplevelser ju längre tiden går utan alkohol. Vill byta ut tanken : åhh sol, sitta på uteservering o dricka rosé mot : åhh, sol, sitta på kajen och äta glass ?

Hur går det för dig Charlie?
Kram !

Se klart! Du räknar upp flera grejer som du njuter av i ditt inlägg. Det är bra att lägga fokus på dessa ting. På en mer övergripande nivå finns ju det där med att du alltid kan vara klar, ren och ärlig i dina möten med familjen, inklusive barnbarnen. Oslagbart tänker jag! Det du saknar inom ramen för den s.k. "vanans makt". För att vi ska ta makten över vanan behöver vi tid. Men allt det där et jag att du vet. Kanske mest bara pratar för (och om) mig själv här :D
I vilket fall: Kram!