Senaste kommentarerna i forumet

... kan vi börja gilla den där vardagslunken? Rumstemperaturen?
Där är lugnet. Jag börjar gilla grejen. Fatta att i jakten på ”helg” finns stressen. Det är rätt skönt med lugnet och tråket?
Inget dividerande. Nykter helg, va!??

Vahh? Vad hände? 44 dagar?

Jag? Som snubblat omkring på botten av ångest. Trodde väl inte att jag skulle må såhär bra?

Ni som är i början! Det finns hopp! Håll ut!

Visst kommer tankar på alkohol. Suget kommer. Men det går över. Och kommer alltmer sällan.
Jag är livrädd för alkohol! Jag vill gärna fortsätta vara nykter. Jag vill inte ner till botten av ångesten igen.

Tack snälla ni som svarat mig, som peppat och stöttat!
Ni är ovärderliga!

Nu ser vi fram emot en nykter helg! Visst?

????

Att dela en gemenskap är det finaste som finns ?

Och att skriva är väldigt bra självterapi. I mina svåraste stunder har jag alltid skrivit dagbok för min egen skull eller bloggat, och genom bloggen har jag haft möjlighet att interagera med andra.

På samma sätt funkar det här forumet för mig. Jag tvingas sätta ord på mina känslor och tankar, och genom att läsa vad andra skriver väcks nya tankar och känslor hos mig.

Det känns som vi tar oss igenom det här svåra gående hand i hand ?

Ikväll var det sista träffen på Livsstegen. Lite vemodigt men samtidigt har vi, i vår grupp, en sådan tur att vår engagerade präst äskat pengar så vi får åka en fredag till lördag till Sigtunastiftelsen utan kostnad om tre veckor. Där ska vi vandra, yoga och ha workshop om "write to self", ett slags eget skrivande som terapi. Är inte vi lyckligt lottade, så säg? Vilken fantastisk förmån! Jag mår redan lite bättre.

Det jag lärt mig under denna period med Livsstegen är att jag mår bra utav liknande sammanhang. Att delande berikar oss och vad mycket kärlek och acceptans man upplever i det äkta mötet med varandra. Hur olika liv vi än har så liknar vi alla varandra inuti. Våra rädslor, våra känslomässiga sår, våra förhoppningar. Jag är oerhört tacksam att ha fått tillhöra den här gruppen. ?

Idag kände jag ett sug efter vin, men jag tror att det var en känsla som kom på ren reflex.

Idag slutförde jag en arbetsuppgift som pågått ett tag. Sen höll vi en jobbintervju som kändes riktigt bra. Sen tillät jag mig själv att gå hem en timme tidigare för att jag hade ”jobbat så duktigt”.

Och då kom tanken som en blixt: ”Det vore ju så gott med vin nu när jag har varit så duktig”.

Jag tvärstannade både i steget och tanken. Var fan kom det ifrån? Varför ska min ”duktighet” gå hand i hand med vin?

Men jag kan nog fan dricka vin för att både höja och dämpa varenda förbannade sinnesstämning. Vid tråkigheter likväl som festligheter.

Varenda sådan situation och känsla måste jag framöver ”ladda om” i nyktert tillstånd.

Det låter jävligt övermäktigt och jobbigt faktiskt. Men det finns inga genvägar, det är bara att tugga i sig. En dag i taget. En situation och känsla i taget.

Ungefär som med sorg. Man brukar säga att det måste gå ett år, och man måste genomleva alla högtider, innan sorgen kan kännas hyfsat hanterbar.

Sorg har vi alla i någon form tagit oss igenom - och då klarar vi bannemej av att ta oss igenom den första och värsta fasen i vårt nyktra liv också. Och vi sörjer ju på ett sätt att vi inte kan dricka ”normalt”.

Jag punkterade tanken om vin direkt. ”Nej, glöm det!” Och jag känner mig fortfarande nöjd med dagens jobb ?

På mindfulness-träningen i vilorummet idag var jag ytterst nära att slockna och hamna i ”mellanlandet”. Jag har sovit ca kl 01.30-06.00 i natt. Tjoho!

Det tyder på att min hjärna börjar varva ner. Ångesten som brände och stack i huden i början veckan är borta, liksom ”orosklumpen” i magen.

No way ever never att jag skulle riskera detta ”tillfrisknande” genom att dricka alkohol i helgen.

Om ångesten och oron och nedstämdheten kommer tillbaka så ska det åtminstone inte bero på att jag har börjat dricka vin igen. Nope. Jag har bestämt mig.

Och det är stor skillnad på att vilja låta bli att dricka, och att verkligen bestämma sig för att låta bli. Tror jag.

Ja, jag är kaxig ? Om det är det som krävs så är jag det ?

Det här är ett väldigt snällt och tillåtande forum - och viljan att peppa och trösta varandra är enorm. Få hjälp, och ge hjälp vidare - som ringar på vattnet.

Det är också skönt att kunna ”prata” om det öppet, med likasinnade. Jag är verkligen inte redo för att prata med någon om detta IRL än.

Jag måste bli mer trygg i min nykterhet först. Måste nöta in bra argument för att kunna möta alla tänkbara reaktioner, positiva som negativa.

Men just nu vill jag lägga all min energi på att fortsätta vara nykter, dag efter dag, och med det som grund sedan må så bra som möjligt med hjälp av positivt tänk, motion, mindfulness, och att skriva/läsa här och lyssna på Alkispodden.

All-in som sagt, det är jag det ?

.. är nog det nya.
Härligt att läsa om dina tankar, och skönt att stå ut med förvirringen. Jag skulle tro, kanske, att det är en förutsättning för ett spännande liv. Jäklar vad mycket förvirring mellan stunder av klarhet, och då menar jag inte enbart den som är orsakad av vindrickande. Som jag har i fickorna. Men jag står på båda benen, och ungefär som du, en resonabel klippa med en insida som ett tivoli vissa dagar.
Med många kulörta lyktor iofs.
Fortsätt skriv om ditt förändringsarbete, hoppas jag!

Gulliga Andra Halvlek för kommentar och pepp. Ja, visst är det en kämpig årstid och blir inte bättre för att allt börjar blomma för tidigt...
tror som du att många av oss här varit dåliga på att vara i de trista känslorna. Går ju alltid att justera med ett glas. Otaliga är ursäkterna att dricka; mörkt, kallt, tråkigt, trött.
Har nu parerat en riktigt kass start på veckan, men nu är jag ute på andra sidan för denna gång.
Idag har jag känt mig väldigt stark och gått med stora kliv, även om jag inte är på överdrivet gott humör.
Det hjälper mig mycket att både läsa och skriva här. Som ett nätverk i Den Hemliga Historien om nån minns. Fint och snällt. Finns inte överdrivet många såna platser.
Kram varenda en som kämpar i med- eller motgång, jag har för avsikt att vara nykter idag. ?

Du mår verkligen inte bra just nu, du är insiktsfull och medveten om att du kan må både som du skriver "svart och vitt". Du skrev detta vid 13 tiden idag, kanske har ditt mående ändrats något sen dess? Hur mår du nu?

Du ska inte behöva må såhär dåligt och det finns hjälp att få, du tog steget att skriva här som en del i att försöka ta emot den hjälp som finns. Bra gjort verkligen! Vi finns här och försöker stötta dig på det sätt som går över nätet.

Du har tidigare nämnt att du haft mediciner som varit, om jag förstod rätt, för tillfällen då du mår som sämst. I och med det kanske du fortfarande har kontakt någonstans där du känner att du skulle kunna ta kontakt igen?

Tveka inte att kontakta 112 om du blir orolig att du faktiskt skulle kunna göra något för att göra illa dig själv, eller en mobil akutenhet eller liknande.

Skicka oss gärna en liten uppdatering om hur du har det.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

För att hitta ett citat, för jag vet inte vad som ska sägas när livet är så smärtsamt.
Citatet handlar iaf om en kardinal, (fråga mig inte varför jag hade den här boken till hands just nu...) som promenerade längs en flod i Cambridge, och tyckte sig se ett ”filosofiskt bevis” i ett ungt träd:
”På dess sköra och böjliga grenar var nya skott som ivrigt tog emot den vår som var på väg.
När jag stod och betraktade dem slog det mig plötsligt, kraftfullt och utan förvarning som en uppenbarelse, att dessa små skott i sin oskuld och ödmjukhet spelade en roll eller följde en lag som jag ännu inte kände till.”
Du spelar roll. Våren är snart här. ?

Espandrill, vill bara säga att jag följer dig även om jag inte skrivit i din tråd på ett tag.
Kram!

Du nystar Se klart, vissa saker du skriver är absolut klargörande, andra saker ger mig andra perspektiv. Det skönaste av allt är att du känner igen och förstår, för det är läskigt för mig att vara så här labil känslomässigt. Jag är annars den som andra lutar sig mot, saklig och ganska klok.

Jag mår lite bättre nu, har pratat med en familjeterapeut på telefon. Han fick mig att slappna av och inte vara så drastisk i min iver att rätta till saker. Jag ska jobba med att lära mig att leva med katastroferna i mitt underbara liv, eller se det underbara i mitt katastrofala liv.

Inbillar mig en liten kursändring i mina tankar om alkoholen. Jag börjar tycka att det känns mer ok att blicka framåt och tänka på nyktra kvällar. Får nästan lite ångest över tanken på att festa loss, även om jag är rätt så bensäker på att jag kommer att göra det utan problem när läget uppstår och jag gett mig själv tillåtelsen. Men, gläder mig åt att jag inte sammankopplar alkoholfria dagar med att livet är över.

Träffade en vän häromdagen som har samma problem med alkoholen som jag. Hen fick ångest av att höra att jag dragit ner. Jag försökte försiktigt och opräktigt förklara varför jag dragit ner och hur och så vidare. Och mådde så dåligt för hens skull eftersom jag såg jag mig själv för bara två månader sedan, hopplösheten, den avmattade livslusten, oviljan och den upplevda oförmågan att förändra och paniken över avgrunden som närmar sig.

Jag är så glad att jag har tagit tag i detta och kommit så här långt. Jag är på resande fot men i rätt riktning. Jag är glad igen, tycker lite mer om mig själv och idag har det varit sol på blå himmel.

Tack Rosa-Vina för ditt pepp?
Läste ett inlägg av dig Vinäger för några dagar sedan gällande den där dialogen som förs i hjärnan....där den ena hjärnhalvan tänker...”inte ett enda glas idag” och den andra tänker ”jo, men det ju mysigt ...bara idag...imorgon är det nya tag” så har dialogen förts hela dagen...för att hela tiden tänka vinsterna m att inte dricka...jag tror jag kan klara det idag??Har inte jobbat idag och tänkt att jag ska inte göra mig några ärenden in t stan. Nu måste jag in i duschen och när jag väl är på Konserthuset så kan jag nog avstå. Hoppas????

Tänk dig att den där rösten är en liten alkoholdjävul som sitter på din axel och viskar i ditt öra. Vifta bort djävulen och trampa ner den hårt med foten! Låt inte hen påverka ditt beslut att vara nykter ?

Vad annars ska jag skicka till dig?

Massor av kärlek.

Du är inte värdelös. Det är inte du som talar, det är den förbannade alkoholen. Du har visat så många gånger och så länge vilken fantastisk människa du är. Omtänksam och insiktsfull.

Använd de fina egenskaperna till att inse att DU är bra. Du behöver dem nu för att orka bryta det destruktiva drickandet. Det förbannade tvånget vi så väl känner igen.

Vi vill inte, vi mår inte bra av skiten, men vi kan inte låta bli. Just då. Just då går det inte.

Men så...

Plötsligt hittar vi kraften. Den bara finns där. Åh, jag önskar av hela mitt hjärta att den snart finns hos dig. Med dig. Kraften alltså.

Många kramar till dig

Hej och tack för svar.
Jag fick ingen mer abstinens än att jag hade svårt att somna de 2 första nätterna.
Sov kanske bara 1-2 timmar de nätterna innan det var dags att sticka till jobbet.
Drömde lite mysko drömmar när jag väl somnade, det var allt jag kände av typ.
Hade dock sett till att äta ordentligt och dricka mycket vatten och få i mig bra med B-vitamin innan jag slutade.
Kände dock att man fick mer energi sen när man varit nykter några dagar.
Tror det var rastlösheten som gjorde att man "ville ha nåt att göra", när man fick mer energi.
Blir till att ta det nyktert idag igen och se gårdagen som ett olycksfall i arbetet med att bli nykter.
Tror att jag ska försöka ut och promenera om rastlösheten sätter in igen.
Det SKA gå denna gång!!!

Dessa dagar har det varit värre. Och jag vet inte vad det beror på. Jag har energi. Jag är inte lika trött längre. Men ändå diskuterar huvudet med mig. Hjärnan har liksom inte fattat än att jag inte vill ha någon alkohol. Jag klarar mig bra utan den. Den är inte bra för mig. Ändå tänker jag på den. Kan det vara så att jag tänker på den för att min mamma dricker varje dag nu i princip och går o oroar mig? Jag hatar det förbannade giftet och det borde förbjudas!

Jag tror det är väldigt viktigt att inte glömma. Tvärtom. Varje gång vi ”glömmer” eller ser mellan fingrarna med sådana saker förvanskar vi verkligheten. Jag tror att vi måste se sanningen, hur ful den än är.

Obs: Ha inget vin hemma!

Helt obegripligt. Men jag kunde inte somna igår kväll. Och plötsligt hade jag gått ner för trappan och hällt upp resterna av den vinbox vår gäst i helgen druckit ur. Kanske 4 dl. Och jag drack vinet. Jätteäckligt. Och gav egentligen varken berusning eller ro att sova. Tankarna var typ jag kan inte somna, sambon inte hemma det är lika bra att dricka upp resterna av vinet???

Vet inte vad jag ska tycka om detta. Vill glömma men samtidigt ta fasta på vad ovärt det var. Adjävulen är så lömsk. Gav mig liksom inte en chans att stoppa.

Ska ta extra propavan ikväll så jag inte hamnar i ett sömnlöst läge igen. Förutom hunger så är sömnlöshet en trigger.

Jag vill ju leva men har svårt med balansen mellan vitt och svart.
Behöver lite hjälp just nu om jag ska fortsätta leva eller inte.
Fy fan vad jobbigt i mitt sinne.
GP

Hej Sassenach. Hur är det idag? Du fick väldigt fina reflektioner igår av Se klart. Hoppas du har haft möjlighet att läsa dem.

Det låter som en väldigt knepig situation att jobba med beroende och samtidigt brottas med det själv. Eftersom möjligheterna till stöd kan kännas begränsade i din situation så vill jag tipsa om att du förutom forumet även har möjlighet att få stöd av rådgivarna här på Alkoholhjälpen genom att skriva en fråga till dem eller anmäla dig till programmet. Du kan även prova och ringa till Alkohollinjen om du även skulle vilja prata.

Varma hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Hälsan är guld värd!Va roligt att det såg bättre ut med diabetes,o lever o njurar.Du är ju en av oss Gustav och jag tycker 3,5 vecka är jätte starkt ?/Pilla

Att läsa din positiva inställning till att må bra och ta hand om sig?/Pilla

Får säga detsamma?
Jag prövade i höstas att dricka normalt efter en tids uppehåll men
Det blev pannkaka.Så nu avstår jag helt.Igår kände jag sorg över att det är så.Ibland kommer sådana känslor.Jag kände även sorg över att när jag drack så mycket vin och inte hade kontroll över det.

Då är vi på väg,andrahalvlek?/Pilla

Får säga detsamma?
Jag prövade i höstas att dricka normalt efter en tids uppehåll men
Det blev pannkaka.Så nu avstår jag helt.Igår kände jag sorg över att det är så.Ibland kommer sådana känslor.Jag kände även sorg över att jag drack så mycket vin och inte hade kontroll över det.

Då är vi på väg,andrahalvlek?/Pilla