Senaste kommentarerna i forumet

För återkoppling och reflektioner, både Ensamintestark och Santorini.
Vad gäller kärlek till självet, ja likväl som vi kan älska våra nästa i vilka lägen som helst så är jag nästan övertygad om att det är en del av nyckeln till en varaktig nykterhet. Har nog inte sett det så tydligt bara. Jag vet att jag skrivit om att ha nån sorts helhetsbild på sig själv, även omfamna, på något sätt, mina sämsta sidor, och inte tro att det är någon yttre varelse som flugit in i mig. Jag är bra och uppbyggliga saker. Jag har sidor som krånglar till livet för mig, jag har också detta mkt problematiska förhållande till alkohol som riskerar att faktiskt ödelägga mitt liv om jag inte är ytterst vaksam, där avhållsamhet verkar vara det minst kämpiga.
Undrar vad jag vill säga med det? Kanske att tricket för mig handlar mkt om acceptans och självsnällhet.
Santorini- jag uppskattar din klara ”nyktra” och kloka röst. Önskar mig en sån i framtiden!

...om mig. Jag insjuknade i torsdags och har definitivt inte blivit bättre. Tack vare att jag kan puffa så blir andningen lite lättare... Tack Vinäger, FinaLisa och Lennis för era astma-pepp.
Gammal vindrickare so. Jag är så har jag många gånger fått allergiska reaktioner med nässelutslag och lite svårare med andningen när jag pimplat vin. Nu vet jag ju varför och det kan ju vara en undanflykt om någon frågar varför jag inte vill dricka - att jag inte tål sliten längre och det är ju en sanning med modifikation, eller hur? Vänner runt omkring mig vet ju att jag varken dricker öl eller sprit, och att jag faktiskt reagerat på vin emellanåt så ifrågasättandet kommer inte vara någon belastning för mig.

Psyket - vilken skillnad det är nu mot i höstas. Känslan inuti kroppen är sprudlande, som små pärlande bubblor som flyter fram i mina ådror. Ångest och nedstämdhet får jag endast i samband med PMS nu, till skillnad från innan så vaknade jag upp varje natt utav hjärtklappning, virvlande tankar, klumpen i magen och svettningar som fick mig att dricka efter jobbet dagen därpå igen... det slipper jag nu. Det är helt borta. Vinet är inte värt detta! Sakta men säkert börjar jag återfå mitt liv, ja det liv jag vill leva och kunna utveckla. Måste blicka framåt men samtidigt vet jag att jag även måste ta itu med mig själv för någonstans i grunden finns det en människa med beroendeproblematik och just den biten måste jag få hjälp med.

Hoppas att ni som var på träffen igår hade en fantastisk dag! Nästa gång hoppas jag på att kunna vara med. Just nu ska jag krypa ner under täcket och kurera mig, se till att bli frisk...

Kram PimPim?

Blir så glad och inspirerad av att läsa dina inlägg. Vilken enorm seger för dig att klara skidresan helt nykter, och uppleva den som positiv. Var på min enda skidresa i tonåren, och det var märkligt att det inte slutade med benbrott pga mitt skakiga tillstånd. Fy fan, att man ens utsatte sig för det.

Och min ångest beror inte varken på bakfylla eller att jag har lovat mig själv att sluta dricka. Ångesten har accelererat senaste tiden, men alkoholen har förstås inte gjort den bättre. Typisk självmedicinering som bara förvärrar i slutändan.

Jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression två gånger (2007, 2018). Jag är stressöverkänslig, kommer alltid att vara det. Båda gångerna har jag gått tillbaka till samma jobb, och har fått det att fungera. Jag har jobbat med mindfulness, sätta gränser, försökt att träna för att få upp pulsen etc. Jag medicinerar även med Venlafaxin.

Varje gång jag har försökt sluta med medicinen har jag blivit deprimerad med ångest, och har börjat med medicinen igen. Med svåra insättningssymtom. Men nu har jag inte slutat, jag äter fortfarande min medicin.

Nu i klimakteriet är mina hormoner dessutom häjkon bäjkon, känns som att ha ständig pms. Och det har pågått i många år. Jag är 50 år nu och hoppas att varje mens är den sista. I flera år har min mens betett sig som en senil gammal kärring.

Har efter besök hos gyn försökt tillföra hormoner med Provera och Novofem, men upplever att jag mår ännu sämre psykiskt då, så jag har slutat helt. Ringa till gyn och få hjälp känns lika lönlöst som att ringa till yttre rymden. Ny gynläkare varje gång som tycker helt annorlunda än den förra, och de pratar dessutom så dålig svenska att jag knappt förstår dem, och de förstår inte mig.

Samtidigt har jag omsorg om en åldrande mamma som i höstas var riktigt dålig, trodde knappt hon skulle överleva julen. Hon mår mycket bättre nu, men hon är ett ständigt dåligt samvete. Har fixat färdtjänst, hemtjänst, handlat, hämtat ut mediciner, ringer varje dag, besöker henne varje helg eller oftare.

Min yngsta dotter fyller 21 år i sommar och har en utvecklingsstörning. I somras slutade hon gymnasiesärskolan och började på daglig verksamhet. Övergången var kämpig för oss alla, men nu stortrivs hon. Bor växelvis hos mig och sin pappa. Också ett ständigt dåligt samvete eftersom jag inte orkar sysselsätta henne i den grad jag borde göra.

Till detta jobbar jag heltid med personal i en organisation som krymper och krymper, färre ska göra mer. Jag är inte ansvarig för besluten, men jag måste hantera alla förändringar och vakanser. Och folk mår jättedåligt. Typ alla.

Jag har dessutom en chef som jag inte har tillit till, vars beslut och ickebeslut går ut över mitt arbete hela tiden. Klagar jag får jag bara höra om hur mycket hen minsann gör hela tiden, som en ursäkt typ.

Jag brukar säga att min empati är både min styrka och svaghet. När jag mår bra kan jag distansera mig från andras dåliga mående. När jag mår dåligt känner jag mig hudlös. Allt dåligt mående hos andra slukar jag upp som en svamp.

Kolla på nyheter och se krig, klimatkris, och andra trauman är en mardröm. Jag borde inte ens titta på det liksom.

Senaste året har jag dessutom försökt dejta, vilket varje gång har kastat mig mellan himmel och helvetet. Med två olika killar. Bottennapp däremellan. Nu har jag gett upp dejtandet. Jag vill inte leva ensam, men alternativen hittills har fan varit värre.

I natt hade jag ångest när jag skulle sova, precis som flera andra nätter senaste veckorna. Lyssnade på ljudbok, uppe och rantade några gånger. Jag har historiskt enorma problem med sömnstörning, och får ångest direkt bara av att se symtomen. Kan inte förhålla mig cool till det, jag vet ju hur viktig sömnen är för hjärnan.

Har tidigare tagit immovane för sömnen, men för två år sedan slutade de verka helt och det fick motsatt verkan. Nu vill jag inte börja med det igen.

Nedstämdheten kan jag hantera och acceptera, men ångesten är vidrig. Som en klump i magen, eller som brinnande stickningar i huden. Nu senast känns det som hela skallen liksom spänner sig, mest framtill. Ångesten kommer som födslovärkar i vågor. Jag andas lugnt och tänker ”det är lugnt, det går över”, och sen några minuters vila innan nästa ”värk” kommer. Vidrigt.

Jag försöker agera och låtsas som att allt är okej, även om jag sagt sanningens ord till min chef om situationen på jobbet många gånger. Hen vet ju om min historia, men har aldrig varit utmattad själv så förståelsen finns inte riktigt.

Tidigare gånger jag mått så här har jag helt slutat dricka, för jag märker att ångesten blir etter värre då. Den paus alkoholen ger gör bara att ångesten kommer tillbaka mycket kraftigare. Men när jag mått bättre igen har jag börjat dricka igen. Men det ska jag inte göra denna gången.

Behövde skriva av mig. Även om ingen orkar läsa.

Det är den här stunden jag hade som målbild innan resan, att vakna utsövd med en rykande kopp kaffe och känna nån sorts tilltro till framtiden och mig själv.

Är inne i sjätte nyktra veckan. Har midsommarafton som målbild nu. Brukar ha rätt lugna midsomrar men alkoholen har haft sin roll ändå. Inte i år. Det som är avgörande för att jag ska klara detta är att det inte sker några katastrofer igen. Inga fler dödsfall eller alltför svåra situationer. Ångest, panik, extrem stress... nej låt mig få vila från den sortens helvete och fokusera på det liv jag vill leva.

Men man behöver ha lite flyt emellanåt med, det finns en gräns för hur länge man orkar trampa vatten... Just nu går det bra, det är det enda jag ska fokusera på, vetskapen om livets förgänglighet finns alltid ändå.

Nästa anhalt blir sportlovet med familjen. Det kommer gå bra, känns alltid fel att dricka inför dem ändå. Sedan väntar påsk och ännu mer ledighet och eventuella resor. Viktigt att inte slappna av för mycket och riskera överrumplas av alkoholsug. Absolut fara att börja romantisera drickandet, det var så det havererade för två år sedan efter två vita månader. Var på kryssning och det stod en flaska bubbel i kylen... Så idiotiskt men då var det klippt. Gäller att inte utsätta mig för samma sak igen. Tog 1,5 år att göra ett seriöst försök igen efter det...

Samtidigt vill jag utsätta mig för den typen av situationer, livet måste levas ändå och jag måste klara av att stå emot. Har massor av små knep att ta till efter den här resan. Hur jag ska styra tankarna t ex. Men allt sånt är beroende av bra sömn, mat, eget space osv. När det kör ihop sig och jag inte hinner sortera och parera uppstår farliga lägen. Är väl mest rädd för det jag inte kan påverka, oväntade plötsliga lägen där jag inte har någon beredskap. Allt är så nytt och skört och jag har inte hunnit bygga upp en solid grund. Längtar till när nykterheten är självklar. Undrar hur många år det tar tills dess. Undrar hur lång tid det tog att känna mig som en ickerökare... mindre än ett år iallafall. Räknar med längre tid för detta. Är rent av svindlande att tänka att man har flera års nykterhet bakom sig... Det kommer att ske en dag.

Läser era kloka tankar. Jag håller med om att det på sitt sätt blir lite tråkigare att vara nykterist. För min del så undviker jag vissa fester eller sammanhang. Fast jag har inte varit nån festprisse innan heller, drack helst ensam hemma. Nyårsafton orkar jag inte träffa folk t.ex, den blir för lång. Fast jag kan ha mycket roligt också i rätt sällskap.
Det har blivit jämnare nu, inte så mycket upp och ner. Kan ha med åldern att göra också förstås.

Men okej om det ibland var roligare förr. Det hjälper inte nu eftersom det finns inget alternativ till nykterheten. Jag har druckit på ett sånt sätt att jag blev beroende. Alkoholist, vare sej jag gillar ordet eller inte. Då finns inget alternativ.

Fördelarna överväger helt klart många gånger om men man får tycka att det känns lite tråkigt ibland.

Tack för att ni delar med er utav gårdagen till oss som inte var där! ?

Läser det du skriver om vår egen obarmhärtighet mot oss själva när vi kan vara så empatiska och stödjande till andra. Och att hålla sig kvar till a kan vara ett sätt att inte släppa kärleken in på livet. Tror du fångat något där. Alla vi som faller gång på gång trots alla goda föresatser. Och som har väldigt lite empati för oss själva. Det ligger ju en väldig destruktivitet i det. Så hur gör de som trots allt lyckas leva ett nyktert liv i tillfrisknande? Tror det till stor del handlar om en kärlek och respekt till sig själv. Det är nog det som gör det så svårt att ta sig upp ur missbruket. Kärleken till sig själv måste liksom komma ”före” missbruket. Men finns ju inte så goda förutsättningar för självrespekt när man är mitt i det. Så lite av ett moment 22. Men för vissa av oss lyckas det ju trots allt till slut?.

Mycket flummiga tankar från mig ( och jag är också garanterar spik nykter)?.

Du kom på mötet och det visar att du har styrkan och viljan. Det var trevligt att ses igår och härligt att se supporten du har från din man, som kom med på mötet.
Idag skiner solen och om du är kvar staden vet jag att den lyser även på dig.
Kram

Jag hade så mycket energi när jag kom hem, fylld av glädje. Tack för träffen allihopa som bidrog med sin presentation. Jättefint av er på AH att ordna träffen och ta av er tid.
Avlutningen på fiket var som grädde på moset, fiiint. Vilket kraft det är när vi samlas, ger styrka och motivation om det nyktra livet. Så tacksam att få en liten del av er resa.
kram

Tack för era kommentarer andrahalvlek och Charlie! Ja, kände mig väldigt stolt och nöjd med min nykterhet igår. Det hade aldrig gått för två veckor sedan. Då hade rösterna i hjärnan övertalat mig att skjuta på a-stoppet nu när tillfälle gavs att dricka. Det var nästan märkligt vad bra det gick. Nu står det fyra kalla starköl i kylskåpet och resterna (inte mkt kvar) av vinboxen i köket. Jag måste stoppa undan ölen någonstans så att jag slipper se den varje gång jag öppnar kylskåpet. Min sambo kommer inte att dricka dem så där finns ingen ljusning. Men de måste bort så inte adjävulen börjar förhandla igen. Så stark är jag inte. Men tänkesättet nu är att jag måste skydda mig från triggers för att må bra. Det är verkligen annorlunda mot tidigare och hoppas det håller i sig. Har ni andra som klarat längre nykterhet sådan erfarenhet?

Jag kan dock inte låta bli att tänka på personen som hälsade på och är fast i missbruket. Han säger att han inte räknar med att bli gammal. Insikten om sjukdomen finns ju, men kapitulationen känns långt borta. Känner mig dålig själv för att jag inte kunnat prata mer öppet med honom om detta. Min egen sjukdom har jag ju inte erkänt för någon irl än, inte ens min sambo.

Jag önskar er alla en riktigt bra söndag. Jag tänker vara nykter även idag, trots de frestelser som finns i huset.?

Imponerad av ditt försök att dricka begränsat. Du kommer fixa att sluta helt. Heja dig?
Ta en dag i taget då det passar dig. Många tycker det är lättare. Själv slog jag spiken i kistan på en gång och kan lixom inte låta bli att skratta åt mig själv då jag snuvar mig själv på "konfekten"?

Nu kör vi! Stor kram????

På dig? tråkigt och höra men skönt du fått något som kan hjälpa. Ha en fin söndag. Kram?

... mot sig själv
Läser om alla här; tankar av ömhet, kring kämpandet, misslyckanden-eller snarare små gupp på vägen.
Allt ok. Allt är kärlek och omtanke.
Jag själv, noll tolerans mot mina egna misstag.
Det har ”tagit” mig någonstans; karriär, viss framgång, bra inkomst; inte bara dåligt med höga krav
Men finns ett mått av obarmhärtighet här som jag plötsligen får syn på.
Kan det vara den funktionen som A har för mig?
1. inbilla dig inte att du är så ”bra”, hur du än kämpar, för igår morse gick du upp och drack ur ett glas avslagen cava medan du städade köket
2. Att bära en hemlighet som gör att även om du har jordens finaste vänner och partner och barn, som älskar dig allt de är kapabla till.
Så vet du ”bättre”. Sett till dina handlingar, som bara du vet om, är du inte värd all den där kärleken.

Kan alkoholen fungera som ett sätt att, inte släppa på kärlek för nära, den som finns? Att villkora den, för sig själv.
Kan beslutet att vara nykter vara långt mycket större än du anar.
Och kan det i så fall vara förklaringen till att det känns så farligt?
Dessa tankar ”skrev sig själva” den här morgonen och jag kände mig snarare som en sekreterare åt mig själv. Vet inte riktigt vad de betyder, men tror att det är något att fortsätta utforska.
Vakna nykter, inte dumt.
Ps- Rolf! Jag överrumplades av mina egna tankar här, så jag vågade inte pausa för svara ditt kloka inlägg. Jag uppskattar verkligen det du skriver, (vodka redbull har dock aldrig hört till favoriterna?) För mig är det lite så att jag måste grotta ner mig även i det som varit roligt.
Liksom noga titta på den här både glimrande och grå stenen jag håller i handen just nu och överväger att kasta över bord för all framtid....Hoppas du förstår vad jag skriver om än det låter flummigt (är helt klart nykter) Kram!

Igenkänningen i din tråd är enorm för mig med. Läste den nu.. Har också försökt att minska fast mer genom att köpa "lagom" mängd. Halvflaskor och småtetror. Med samma resultat som du att jag druckit ikapp.
Förstår du är strong som stått och hällt ut vin i vasken... så vi får vara varandras idoler?
Så många mornar jag vaknat och tänkt: nu slutar jag! Aldrig mer! Och så lik förbaskat är man på systemet och köper mer? Så jag bestämde mig för att sluta dricka helt. No way jag klarar det annars. Den lätta vägen för mig faktiskt.
Stor kram????

Forum träffen igår var verkligen i höjdare. Det var roligt att träffa både nya och gamla forum vänner. Vi sitter i samma båt och kämpar mot samma mål. Jag hoppas det går att arrangera två träffar per år om resurserna räcker till. Tack till både deltagare och arrangörer. En dag i taget ?
/Mrx

Vad kul det var att träffa dig och din man i går. Du grep tag i mig. Hoppas ni får en fin helg i Stockholm och att vi hörs mer här framöver!
Charlie

Hur är det med dig i dag? Skitväder här. Te som vanligt. Bytt frallorna mot yoghurt. I dag skulle jag vilja dra igång med virkningen igen. Blev en ofrivillig paus när jag blev förkyld med feber häromveckan. Har fortfarande inte börjat använda mitt nya fina ljusgråa garn. I bland kan ändå pauser vara bra. Under den virkfria tiden har jag funderat en del på virkning som t.ex., hur hårt jag INTE ska virka, tittat på filmer och FB och inspirerats av olika mönster osv. Jag har laddat liksom. Också en process. Jag är förstås fortfarande på grytlappsnivå (eller motsvarande :D) men har en bild av att jag skulle kunna fixa en grytlapp med raka kanter nu. Kanske.
Kram!

Vad bra att kvällen gick bra! Känns ju skönt för alla att det inte blev någon bartömning ändå, tänker jag.
Kram Charlie!

Mysigt med familjen! Vad gött... Det är där med saknaden av rutinerna och lixom ceremonierna runt drickandet så gör det tråkigt ibland. Gäller att se fördelarna och skapa nya fina o låta glädjen i det anfalla en?
Inte mått bra alls denna helg. Fick antibiotika igår kväll i a f så jag hoppas bli ok nu då. Sånt är livet?
Ha en fin söndag! Kram???

..såväl arrangörer som deltagare! En för mig speciell träff. Underbart med alla dessa till det yttre extremt olika personligheter som alla sitter i samma båt så att säga. Jag är jätte glad att jag valde att delta!
Kram!

Tack för tipset om Billgrenska...?? Verkligen intressant ?

Så fint att få träffa dig igår ?
Hoppas och tror att du kommer fixa detta? En dag i taget ?
Kram ?

...Tack för igår alla ni som var där!! ? Så kul att se så många glada och nöjda ansikten?
Och tack Rosette, Li-Lo och Magnus för att ni fixade detta!
Det var en jättetrevlig och mysig Forumträff!?

Skön stämning som startade med mingel runt ett fikabord med massa "goa grejer".
Därefter satt vi i en stor halvcirkel och presenterade oss och delade det vi ville för stunden. Väldigt fint att få höra hur mycket forumet betytt för alla.
Sedan blev det stor smörgås och kaffe igen. Därefter pratade Magnus om lite statistik och om Forumets start och utveckling fram till nu.
Och att undersökningar visar att det är de beroendepersoner som klipper helt med alkoholen som har bäst förutsättningar att hålla sig nyktra över tid.
Det är alltså inte så troligt att man kan lyckas bli en "normaldrickare" igen om man väl har utvecklat ett beroende.

Vi avrundade träffen med att konstatera att vi skulle nog vilja ha två träffar per år då det alltid blir så att folk faller bort av olika orsaker. Och att tre timmar går väldigt fort! Så kanske man ska utöka tiden dessutom?
Något att fundera på...?
Så, det var min lilla rapport från gårdagen.? Over and out?

Kramar ???

Varit på 40-års fest ikväll - helt nykter! Och dessutom hade jag fantastiskt trevligt ? Ser alla överförfriskade festdeltagare och tänker " det är alltså sådär man själv ser ut".. Såå skönt att ta bilen hemåt och lägga sig klar i knoppen och veta att morgondagens kaffe kommer smaka underbart! God natt!