av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tors, 2020-03-26 - 18:50

Idag slutförde jag arbetsuppgiften som jag fick dumpad i knät igår. Nu inväntar jag ”bara” tusen frågor under några dagar. Hela dagen idag har jag tålmodigt svarat på frågor.

När jag kom hem var jag så dödens trött. Så trött som jag bara blir efter ”slutfört uppdrag”. Det känns som någon slagit mig med ett vedträ i bakhuvudet - jag är nästan färdig att rasa ihop i en liten hög.

Den känslan brukar jag alltid dricka vin på. Känslan av kombon avkoppling-belöning som vinet ger då är så skön!

Men ikväll händer det inte. Nu efter hämtmat och en stunds ligga-raklång-i-soffan-och-fånglo-på-tv så känns det mycket bättre. Blir nog tidigt i säng ikväll.

Snart helg igen och det känns inte ett dugg laddat vad det gäller nykterheten. Är nästan lite förvånad över hur snabbt jag har anammat det nya tänket. Sjunde nyktra helgen närmar sig och jag känner inget ökat sug för fem öre. Nada.

Den planerade resan till äldsta dottern nu i helgen har jag avbokat, men istället ser jag fram emot långa cykelrundor, en långpromenad i ett naturreservat vid havet, och en kort promenad med min mamma på söndag.

Och hämtmat ser jag fram emot också! Idag blev det kycklingtallrik till mig och nuggets till dottern. Imorgon blir det snitzel, på lördag räksallad och söndag har jag inte bestämt än.

Ingen kan göra allt - men alla kan göra något och jag köper gärna hämtmat ett tag om det gynnar vår lilla stads restauranger.

Jag ”sparar” ju en del pengar nu när jag inte köper vin längre, så jag lägger en del av de pengarna på hämtmat istället ?

Nykter idag, imorgon och inom överskådlig framtid.

Andrahalvlek
fre, 2020-03-27 - 15:44

Jag brukar vilja ”sova på saken”. Alla beslut som inte kräver omedelbart agerande blir bättre av två saker: 1) bollplanka med andra, 2) sova på saken.

Det som faktiskt händer när man ”sover på saken” är att den logiska hjärnhalvan låter den kreativa hjärnhalvan frispejsa lite. Och tada! Ett problem som kändes omöjligt igår är plättlätt nästa morgon.

Jag har upplevt det själv så många gånger att jag är övertygad om att det funkar precis så, men det förutsätter att hjärnan inte är indränkt i alkohol. När man somnar full får man ingen bra sömn, man slocknar bara som ett ljus.

Våra hjärnor jobbar i princip hela nätterna. Bearbetar och sorterar, stoppar in i fack och små lådor, katalogiserar. Tack och lov är vi oftast inte medvetna om det ??

De gånger jag har varit sjukskriven för utmattning har dock min hjärna varit så uppskruvad att det har varit omöjligt att somna - hjärnan har liksom tjötat och tjötat på tomgång som värsta fylltratten.

Då gäller det att sakta men säkert få hjärnan att dra ner på takten, vilket är lättare sagt än gjort när den beter sig som en stressad hamster i ett hamsterhjul. Hjärnan blir liksom som ett självspelande piano som bara maler på.

Jag har några knep som jag brukar ta till. Jag går, äter, pratar långsammare, försöker begränsa externa intryck, och utövar mindfulness.

Eftersom jag har tränat mycket mindfulness historiskt (sjukskriven första gången 2007) så krävs det inte så mycket träning för att kroppen ska känna igen sig och inta ett mer chill mood.

Mitt stora problem är dock att jag ”glömmer” att träna mindfulness förebyggande. När jag mår bra slutar jag att utöva mindfulness. Och det är väldigt dumt.

I morse vaknade jag kl 4. Det var min hjärna som väckte mig: ”Du får vakna nu, vi har snackat ihop oss - så här ska du göra....”

Och sen fick jag en lång to-do-lista levererad. Bara jobbgrejer - och riktigt bra lösningar, men varför väcka mig så tidigt? Klockan ringer ju först kl 6 ?

På lunchrasten gick jag in i vilorummet för att utöva mindfulness. Funkade inte alls. Jobbtankarna tog sig hela tiden in och störde. Suck.

Men jag har lärt mig att läsa av de tidiga symtomen, så jag gick hem kl 14.30 för att kurera min kvarvarande hosta och huvudvärk och släppa alla jobbtankar. Nästa vecka blir det mindfulnessträning i vilorummet varje dag.

Men först en riktigt lugn helg.

Andrahalvlek
fre, 2020-03-27 - 21:05

Hostig, huvudvärk, allmänt sliten efter en tuff arbetsvecka. Ynklig som sjutton ?

Men nu har jag ätit en god och jättestor snitzel (största jag sett faktiskt) och ligger i tv-soffan och glor på alternativt Lets Dance. (Som är väldigt bra!)

Dricker alkoholfri öl och äter chips och choklad. Så nu känns livet rätt bra igen. Jag är inte speciellt bortskämd utan nöjer mig med lite ?

Hoppas hostan ger med sig i helgen, för det känns obekvämt att hosta i andras närhet och jag behöver vara fullt frisk för att orka helt enkelt.

Sommaren närmar sig med stormsteg och jag har halkat efter massor med sommarschema och rekrytering pga allt annat som måste göras i dessa coronatider.

Och om jag har svårt att hinna med - hur väl hinner då vården förbereda sig inför sommaren? Inte alls sannolikt ? Och om man inte hinner med det planerade så blir det rejält akut och katastrof i slutändan tyvärr.

Trots en tuff vecka på många sätt så har jag inte en enda gång tänkt att alkohol vore en bra lösning på mina problem. *klapp på axeln*

VaknaVacker
lör, 2020-03-28 - 11:02

Hoppas du får en bra helg med god återhämtning?
Vi får hoppas på det bästa med saker vi inte kan påverka.
Heja dig! Så starkt jobbat med nykterheten? Kram

Andrahalvlek
lör, 2020-03-28 - 11:30

Stort tack för pepp kära Charlie70 och VaknaVacker ? Det jag skriver om betyder mycket för mig - det har liksom ett behov av att komma på pränt. Om det betyder mycket för andra också så värmer det verkligen in i själen.

Kram ❤️

Andrahalvlek
lör, 2020-03-28 - 23:58

Nu har jag även börjat lyssna på poddar som anhöriga till missbrukare sänder.

Först lyssnade jag på ”Missbrukspodden” och nu har jag börjat lyssna på ”Djävulspodden” med Ann Söderlund och Sanna Lundell.

De två gjorde en SVT-dokumentär som heter ”Djävulsdansen” för några år sedan. Ska kolla om den finns på svtplay eller yotube.

Jag har börjat fundera en del på hur mycket ”anhörig” och ”medberoende” som jag är i mitt eget beteende. Jag är ju liksom en mix av anhörig och alkis, vilket är en rätt vanlig mix eftersom missbruk ofta är ärftligt.

Fyra saker tror jag hänger ihop med medberoendet:

1) Jag vill vara omtyckt av alla och jag vill att alla ska vara nöjda. Kan typ slå knut på mig själv för att uppnå det.

2) Jag har riktigt svårt för att prata om svåra och jobbiga saker. Att gräla rejält och sen reda ut det nästa dag är skitjobbigt för mig. Tar aldrig initiativ till det själv. Pratar man inte om det så har det knappt hänt typ. Oerhört dysfunktionellt ?

3) Jag är enormt lyhörd för allt och alla i min omgivning. Scannar sekundsnabbt av kroppsspråk, ljud, ordval, läser av ”mellan raderna”. Känner också av andras dåliga mående, och det drabbar mig hårt. Ibland känner jag mig hudlös - allt negativt suger jag i mig som en svamp.

4) Jag är en gräsligt positiv människa. Mitt glas är alltid halvfullt, aldrig halvtomt. Det tror jag dels är en överlevnadsinstinkt, men också ett sätt att alltid se det positiva i det lilla, och vara tacksam för de ljuspunkter som faktiskt finns.

Konstigt nog kan jag som kontrast till det positiva bli väldigt deprimerad i perioder. Men det är nog mest pga hjärnans kemi, därav är jag hjälpt av SSRI.

Hoppas att min nykterhet ska stabilisera hjärnans kemi så att jag på sikt kan slippa medicinen, men var sak har sin tid.

Fortsättning följer i denna fråga.

Känner mig tyvärr sämre i min förkylning idag ? Hostar sönder min hals, värk i öronen och lite feber igen. En förkylning som kommer i två vågor alltså. Dotterns pappa är också genomförkyld så hon stannar hos mig några dagar extra.

Och det går så bra så, hon är ”lättroad” och kräver inte att bli sysselsatt direkt. Mycket tv, dator, chips och cola blir det.

På den punkten har jag aldrig dåligt samvete. Stimulans får hon på daglig verksamhet, här hemma behöver hon precis som jag vila och göra det hon gillar bäst.

Äta ihop framför tv:n gillar hon. Idag blev det ”Sunes sommar”, originalet från 80-talet med Peter Haber som pappa. Bästa Sune-filmen ?

Idag är jag nykter, och imorgon och inom överskådlig framtid.

Se klart
lör, 2020-03-28 - 21:49

som du gör kring din nykterhet är imponerande. Som en inventering av resurser, tänker jag apropå just denna tid och samhällets kraftsamling inför att besegra viruset. Några saker är lika, kanske? Hålla huvudet kallt eller åtminstone svalt. Hjärtat varmt.
Nu vet vi väldigt lite om framgången för regeringens mfl strategi. Vi däremot, vet till hundra procent att om vi avstår att dricka så klarar vi det här. Jag säger alltid fel på låga eller höga odds, men när det kommer till dina investeringar kring att vara nykter, så känns det otroligt stabilt.
Och vad bra att ni kan njuta av kvällen, utan krav.
Tack för att du delar med dig, hejar och stöttar!

Andrahalvlek
sön, 2020-03-29 - 10:33

Hostar skallen av mig ? Sjunde nyktra helgen och den andra förkylda helgen och det suger verkligen.

Om intet gick typ alla mina storslagna utomhusplaner i helgen. En lugn cykelrunda igår och idag och en stilla promenad med min mamma ska det bli ändå.

Men vi måste hålla rejält avstånd. Jag har inte Corona, men den här långdragna förkylningen önskar jag ingen annan. Den har liksom kommit i två vågor också, jag jobbade ju tidigare i veckan och hostade då endast sporadiskt.

Inte kul just nu ?

boink
sön, 2020-03-29 - 10:39

Hej andrahalvlek, grymt bra o klara 7 helger ju :-) förkylningar är aldrig roliga och just nu är det väl ännu viktigare att hålla sig hemma och vila. Ha de gott,

Andrahalvlek
sön, 2020-03-29 - 11:02

Ja, sju helger är mäktigt mycket. Innan den här nyktra resan har jag aldrig på allvar försökt sluta dricka. Begränsa periodvis, men aldrig sluta helt. I 36 år typ, från 14 års ålder och sen hela mitt vuxna liv. Endast varit nykter under mina två graviditeter för 21 respektive 23 år sedan.

Att inte dricka vin fredag-lördag var innan beslutet fullständigt otänkbart. Varför liksom? Det vinet kändes ju som livets enda uppsida stundtals.

Tänk att man kan förändra sitt tänk så radikalt på några få veckor. Magiskt.

Torn
sön, 2020-03-29 - 15:12

Jobbigt att förkylningen inte ger sig❤️ Hur vet du att det inte är Corona?
Fick du göra ett test? Man läser ju att dom bara testar svindåliga personer.
Krya på dig, och grattis till den sjunde helgen!

Andrahalvlek
sön, 2020-03-29 - 15:26

Tack för grattis och omtanken ❤️

Det känns som en helt vanlig, jobbig förkylning. Vi har inte fått samhällsspridning av corona i vårt län än, och jag har inte rest och inte heller träffat någon som rest.

Så sannolikheten att det är corona är yttepytteliten. Men helt säker kan jag förstås inte vara. Inte andningspåverkad alls åtminstone. Hostan är värst, den river sönder min hals ?

Andrahalvlek
mån, 2020-03-30 - 14:53

Med anledning av en kommentar som jag skrev i Hillarys tråd idag så började jag fundera över varför jag är så bestämd i mitt beslut - och varför jag är det just nu.

Min ”botten” var inte speciellt dramatisk på något sätt, jämfört med många andras.

Jag har aldrig tidigare ens tänkt tanken att sluta dricka alkohol helt. Har inte erkänt för mig själv att jag är alkoholist. (Har knappt gjort det än faktiskt.) Dricker lite mycket kanske, borde begränsa drickandet möjligen. Försökt begränsa också, men det har bara funkat ytterst korta perioder.

Det är som att röka ett paket cigg per dag och sen försöka begränsa till fem cigg om dagen. Funkar kanske en vecka eller två (med MYCKET viljekraft) men det funkar aldrig i längden.

Jag har rökt sen jag var 14 år och lyckades inte sluta helt förrän jag var 32 år - när jag bytte till snus. Däremot har jag slutat röka flera hundra gånger, så jag vet precis vad jag pratar om.

Uppehåll med alkoholen har jag haft under mina graviditeter för 21 respektive 23 år sedan. Jag avstod också helt från alkohol under mina sjukskrivningar som utmattningsdeprimerad våren 2007 och våren 2018. Helt frivilligt, eller snarare ren överlevnadsinstinkt.

I övrigt har jag druckit sen jag var 14 år och jag fyllde 50 år i höstas. Innan i höstas, då jag gjorde ett seriöst försök att begränsa mitt drickande, har jag inte velat erkänna allvaret alls.

Varför skulle jag avstå vinet fredag-lördag kväll? Som periodvis varit livets enda uppsida typ. (Tragiskt ?) Nä, glöm det. Rör inte mitt vin!

Men försöket att begränsa drickandet i höstas, som gick åt bahia, fick mig att fundera på mitt drickande - och min pappas drickande, som tyvärr slutade med hans död vid 61 års ålder.

Jag tvingades erkänna för mig själv att toleransen för alkohol hade ökat enormt de senaste ett-två åren. En flaska vin är ingenting - det märks knappt på mig. Vid två flaskor sluddrade jag möjligen lite.

Totalt tre boxar vin per vecka var mot slutet inte ovanligt. Två-tredjedels vinbox en fredagkväll hände det ibland att jag drack - vilket faktiskt chockade mig lite.

Eftersom jag oftast drack onsdag till söndag var det inte många dagar som jag slapp vara bakfull. Innan jobbdag höll jag igen hyfsat, men jag måste ändå ha underpresterat massor på jobbet ?

Samtidigt var inte ens fyllan nice. Inte en enda gång mot slutet. Möjligen kändes det första glaset nice efter några dagars uppehåll, men det försvann snabbt i mängden.

Och de glas vin som jag suktade enormt efter för att lindra baksmällan förtog liksom nöjet helt. Klockan kunde inte gå snabbt nog, fast den segade sig fram.

Jag märkte också att jag nästan alltid fick minnesluckor. Jag blev osams med folk på sms och sociala medier, förnedrade mig på dejtingsajter, och jag kom sällan ihåg hur jag kom i säng.

De sista veckorna drack jag så mycket att jag kräktes. Det var många år sedan det hände senast, och då endast vid enstaka tillfällen.

Jag fortsatte må illa och kräkas dagen efter. Det var som om min kropp ville göra sig av med giftet. Som om kroppen verkligen protesterade våldsamt, vände sig ut och in i protest.

Slutligen kom den fysiska ångesten och sömnproblemen. Ångesten, som på mig bränner och svider i huden, har jag upplevt förut tyvärr och den önskar jag inte min värsta ovän.

Även det var en signal från kroppen - jag hade ju faktiskt slutat dricka tillfälligt och frivilligt två gånger när jag hade ångest pga utmattningsdepression.

Sen började jag tänka på min pappa. Mindes det stadium då hans tolerans hade ökat. Även om jag visste hur mycket han hade druckit ibland så märktes det knappt på honom.

Jag minns också stadiet efter det. Då började han dagen med att dricka, i smyg, för att få bukt med skakningarna både utombords och inombords. Han körde bil rattfull varje dag - vilket jag förstod först efter hans död.

Jag minns tyvärr det sista stadiet för honom också. Då tålde han knappt någon alkohol alls. Efter två glas vin började han sluddra. Han raglade och ramlade, kissade på sig, tappade helt kontrollen över kroppen. Gjorde bort sig så in i helvete. Inför mig och mina barn till och med.

Hans lever var sannolikt då så skadad att den inte kunde hantera alkoholen alls, och hjärnskadorna måste ha varit enorma. Ofta kunde han inte ens svara på tilltal, han satt som en zombie och stirrade tomt framför sig.

Hans blå ögon hade bleknat till en ljust grå nyans och i blicken ”fanns ingen hemma”. Han var så socialt skygg att han knappt kunde gå till affären utan att skaka av skräck.

Från det stadiet tog det 1-2 år innan han var död. Obduktionen visade att hans lever var söndertrasad. Mot slutet drack han öl 10% och kombinerade med Alvedon. Hela bilen var full med ölburkar och alvedonpaket. Han måste ha suttit i bilen, i det stora garaget som tillhörde hyreshusen där han bodde, och stirrat tomt framför sig - ”suttit av tiden” liksom. Ett långsamt självmord.

Så jävla tragiskt ?

Så när jag kom till stadiet toleransökning och minnesluckor nästan varje gång jag drack så satte jag ner foten rejält. (När jag väl tvingade mig att se att jag hamnat där, det tog ett tag.) Jag vill inte uppleva resterande stadier i alkoholförfallet helt enkelt. Jag vill inte. Jag vill inte dricka.

Och det känns mer och mer naturligt och självklart. Jag har inte plågats av svårt sug en enda gång på 50 dagar. Jag tror att det beror på att jag har bestämt mig med hela hjärnan - både mitt medvetna och mitt omedvetna.

Idag är jag nykter och imorgon, och inom överskådlig framtid.

Tack för alla grattis ❤️

Torn
sön, 2020-03-29 - 22:20

Där satt den, dag 50!??Otroligt bra kämpat, stort grattis! Alla dina inlägg och kommentarer här på forumet är väldigt mycket värda för många av oss, och för dig själv såklart.

Kram