Senaste kommentarerna i forumet

Vore jag du du skulle jag ge nykterheten en chans nu när du fixat 5 dagar. Testa! Tror du kan. Ha en fin dag... krya också. Kram?

Hej nystart
Jag vet inte om du kommer ihåg mig. Jag skrev på forumet 2015 tror jag det var. Vi peppade varandra en del du och jag. Jag hade alias ”orka”.
Jag har genom dessa år jobbat en hel del med mitt alkoholberoende och det tog mig lång tid att kunna benämna det som ett beroende för mig själv. Usch ja! Det känns jobbigt att se den delen av sig själv men man är ju så mycket mer oxå!! Så mycket mycket mer än bara sitt beroende?
Jag är mamma, dotter och vän. Och jag är omtyckt, accepterad och älskad. Jag är oxå jobbig, krävande och lite överviktig?
Men jag är beroende och jag har inte klarat av att sluta på egen hand. Jag har brutit så många löften till mig själv och gjort mig själv så illa! Hällt i mig vin och ren sprit för att orka med mig själv och mitt liv. Sårat och svikit de jag älskar mest av allt och det gör mig så, så ledsen.
Nu har jag tagit hjälp och insett hur många duktiga och kompetenta människor det verkligen finns, som kan och vill hjälpa. Som inte alls tycker att man är värdelös. Som inte alls har svårt att förstå och som hjälpt mig med mitt självförakt.
Jag är nykter sedan 8 dec. Jag äter antabus och går i samtalsgrupp en ggn i veckan.
Nu blev detta lite av saker som kanske skulle hamnat under en egen tråd.. ursäkta för det men när jag såg ditt alias här ikväll kände jag att jag ville skriva dessa rader till dig.
Du sliter och kämpar! Och du vill! Nystart, det finns hjälp att få?att hela tiden misslyckas är för djävla förödande för självkänslan.
Kram Sara

Från mig är följande.
Om du inte dricker så minskar stressen.
Att klara av vanliga (kaosiga) familjekvällarna- eller ett stressigt jobb- tar MINDRE kraft, om du inte dricker.
Alkohol triggar stress.
Så, jag kan trösta dig med att det inte är dig det är fel på.
Testa. En dag i sänder.
Och du, jag har också haft daglig ångest över att jag typ redan är döende i levercirros.
Stackars barn när det uppdagas.
Men det har konstigt nog också visat sig vara kopplat till dagligt intag av alkohol.
Ångesten är borta.
Några saker blir jobbiga utan alkohol. Men i första hand är det tankarna som är jobbiga, inte att vara nykter.
Och många, viktiga saker blir enklare. Andra saker blir lugnare.
Kram, ge dig själv en chans nu.

Hej.
Så fint att hitta dig här, igen och tack för läsning och kloka tankar i min tråd.
För mig är detta, skrivande och formulerande viktigt för att hålla mig nykter. Det är min rehab-tid, att vara här en stund ett par/tre gånger varje dag. Eftersom jag plötsligen har mer tid på jobbet (undrar varför...) går jag ibland undan en stund och läser här.
På fredag har jag klarat två av tre månader så då måste jag börja tänka på strategin framåt,
Vad coolt att du inte druckit något trots resa och vänner på besök,
Starkt! Heja dig. ?

Åh du är en pärla Charlie70?
Tack för att du är där??
Inte helt bra idag...men inte ledsen...men hoppfull??

Kram och Godnatt??

Nu har du klarat 5 dagar och är dessutom krasslig, bra jobbat! Det vore väl synd att bryta den sviten? Ta en dag i taget så fixar du helgen också. ?

Tack andrahalvlek!

Jag ger det ett försök iaf. Nu har jag 9 av 10 nyktra dagar bakom mig.

Jag tänker att jag borde klara det för att jag inte varit ”så djupt nere i skiten”. Men sen tänker jag på alla de gånger jag varit berusad ensam med barnen, handlat vin på lunchen och smygstartat på jobbet, försovit mig, mm. För mig är det ensamdrickandet som är det största problemet men också det jag tycker om. Men även jag blir lätt för full på fester och skämmer ut mig.

Skönt att vakna utan illamående imorgon iaf!

Här är en till Kaveldun. Som ofta tänkt som du att jag har ett till jobb, och som du, alltid levererat och i någon mån då över-presterat, som att simma med tunga stenar runt fötterna. Som att Ingen Ska Kunna Beslå Mig Med att inte fixa detta, oavsett omständighetens. Allt gilla för andra men inte för mig.
Sorgligt att tänka på och något att fundera över, vad en sån bestraffning haft för syfte.
Det berör mig mycket, att du känner igen dig. Tänker att det är något så viktigt att inte känna sig ensam, och udda. Det är en stor sak med detta ganska enkla forum. Man skriver och tänker och delar, och just nykterheten här är ju något mycket fint,
Vad vill jag? Stor fråga och den känns oroväckande nog ny.
Även om min omgivning aldrig skulle beskriva mig som varken velig eller osäker. Men lite samma där tänker jag. Stränga regler.
Ska straxt sova efter en bra dag. Den har glimrat till och skickat mig små meddelanden om vägen framåt,
Kram Kaveldun och alla som kämpar men också glädjs åt nya dagar, ikväll, nykter. (Minns inte om jag sagt det.)

Både till jobbet och din rakryggade inställning till nykterheten ?

Idag var jag väldigt pigg och energisk på jobbet, fick mycket gjort. Sista halvtimmen dippade jag rejält energimässigt. Kände mig helt tom - inte minsta kraft fanns kvar i mig.

På väg till bilen tänkte jag ”för att dämpa den här känslan brukar jag dricka vin.” Mest som ett konstaterande. Det var så jag gjorde tidigare.

Sen åkte jag hem, värmde upp lite mat, slängde mig i tv-soffan och surfade på mobilen, drack mjölk och iste. Det funkade det också!

Och jag kommer tidigare och tidigare i säng har jag märkt ?

Sådär ja, nu har jag köpt mig ett kombinerad gym och badkort.
Måste träna simning innan Vansbroloppet och att gymma är alltid kul och nyttigt. Känner mig riktigt nöjd ?

Känner mig klarare i hjärnan på många sätt men feber och förkylning gör mig ändå seg.. undrar om det hjälper eller stjälper min nykterhet?

Å ena sidan vill jag inte dricka eftersom jag känner mig som en påse skit ändå, å andra sidan kan jag lika gärna dricka eftersom jag inte får uppleva den där nyförälskelsen i nykterheten så många pratar om..

Känner inget sug efter alkohol men inte heller någon större rastlöshet. Märkligt ändå. Räckte det verkligen bara med att bestämma sig på riktigt och skriva ner tankar i ett anonymt forum? Eller är det nu jag sänker garden och förstör allting?

Som sagt, helgen blir kanske en svårare utmaning. Känner viss stress. Om min pojkvän kommer hit så kanske jag vill dricka för att vara glad och social osv, men om han inte kommer hit så kanske jag vill dricka bort ensamheten? Är lite nervös.

Dag 5 strax avklarad, dags att släcka lampan.

Idag känns det som om söndagens återfall bara var en filmscen, en återblick på hur det kunde se ut förr, innan jag lovade mig själv att leva nykter. Och den filmscenen känns redan avlägsen. Jag har ju både Syster Anna och Forskaren vid min sida för det mesta, mina inre coacher eller alter egon som brukar kliva fram och stoppa mig när jag drömmer om en flaska vin för att fira något.

Idag har jag anledning att fira, men konstigt nog kände jag inget sug alls på hemvägen från jobbet. Fick besked att den permanenta tjänsten är min och dessutom frågade min nuvarande chef om jag skulle vara intresserad av en ledarroll på vår sektion, dvs. ett chefsuppdrag. Känns lätt overkligt men han sade faktiskt det! Jag är rädd om mig själv och ska bara njuta av glädjen av att vara fast anställd igen, lite drygt ett år efter att jag blev uppsagd från min förra arbetsplats. Fy satan vilken stress jag känt över osäkerheten - men ikväll har jag andats ut och känner mig bara stolt och nöjd :) Så jag firade med isté framför TV:n!

Vi kan, Vi vill och Vi törs - kom ihåg det alla som läser detta inlägg.
I söndags tog jag ett återfall - idag är jag rakryggad och beslutsam som om det aldrig hänt. Men det HAR hänt och jag ska lära mig av det. Ikväll är jag nykter och det gör inget om det tar 3 timmar att somna, jag är NYKTER!
Kram
svagis

Bra jobbat! Grattis till ditt nyktra liv!
Jag kan också vara lite sådär...dra mig undan....men numera så delar jag med mig härinne och det hjälper verkligen <3 Har längre än 10 veckors nykterhet nu med undantag för ett återfall som jag tog i söndags så det är bara några dagar bort, men konstigt nog känns det långt borta redan. Mitt nyktra liv har liksom "tagit över" märker jag och fördelarna med en nykter lite småtrist vanlig kväll har liksom blivit det nya normala i mitt liv. Det är så skönt!
Kram
svagis

Spontant känns det jättelänge till den 1 juni. Pallar din kropp och psyke det?

Vägen till beslut måste få ta den tid det tar helt enkelt, och det tar olika lång tid för olika individer.

Ett sätt att börja är att begränsa sitt drickande. I antal glas, bara dricka vissa dagar osv. Verkligen sätta gränser - och hålla dem.

Lagom tuffa gränser så man faktiskt klarar av dem. Då stärks självkänslan ”Jag klarade det!”

Att hela tiden känna sig misslyckad är inte bra för självkänslan, även om man hamnar där väldigt lätt.

Och man kan analysera sina triggerpunkter. Själv drack jag ofta på känslorna glädje/fest, trött, ledsen, uttråkad.

Du verkar dricka för att orka vardagen. Finns det något annat du kan göra för att orka vardagen? Delegera visst ansvar till din man? Dina barn? (Beroende på hur gamla de är förstås.) Finns det saker i vardagen som du kan sluta helt med?

Fortsätt läs och skriv här, sätt ord på dina tankar ?

Det ska bli spännande att följa dig!

Idag har jag funderat en hel del på AA och tolvstegsprogrammet. Jag lyssnar ju mycket på Alkispodden, och där vurmar de väldigt mycket för just tolvstegsprogrammet.

Budskapet är att man måste jobba med sig själv hela tiden, och att den gemenskap som AA står för är så viktigt just för nykterheten.

Fyra veckors semester, utan att gå på möten, hade tydligen gjort en av poddarna till en ”oskön snubbe”, värsta griniga Ove-gubben. Efter flera års nykterhet.

Först tänker jag att det är lätt att sitta i Stockholm och vurma för AA-möten. Där finns en hel del grupper att välja på om man säger så. Här i min hemstad finns en enda grupp, och jag är livrädd för att gå dit. Jag känner garanterat någon!

Om jag inte ens har velat berätta för mina alla närmaste att jag numer är en nykter alkoholist så har jag inte lust att berätta för ytligt bekanta.

Där finns kanske folk jag känner via jobbet, kanske föräldrar till barnens kompisar. Jag har ingen aning, och vågar inte ta reda på det. (Funderar på att kanske åka på ett möte i grannstaden. Inte funderat klart än dock.)

När jag lyssnar på Alkispodden får jag nästan intrycket att AA är det enda sättet att bli varaktigt nykter. Att det är snudd på omöjligt att bli nykter, och fortsätta vara nykter, utan AA.

Jag är dock ingen person man säger ”gör si och så” åt. Jag kan inte ens följa ett vanligt recept fullt ut ? Jag vill ha ramarna - sen vill jag utforma innehållet på mitt sätt. Och det blir alltid bra. Faktiskt. På den punkten har jag god självkänsla.

Så AA känns inte klockrent för mig faktiskt. Jag får lite sektvibbar. Jag gillar inte flockbeteende - kissar en ko så kissar alla.

Och att jag skulle lägga mitt liv i en ”högre makts” händer känns helt befängt. Jag tror på min egen förmåga - och tror jag på något annat så är det ödet. Men jag tror inte på någon ”högre makt”, om inte ödet räknas som det förstås.

Jag tänker att det här forumet ger mig flera saker som AA skulle kunna ge mig - gemenskap, dela mina erfarenheter, ta del av andras erfarenheter, och möjlighet att jobba med mig själv och min egen nykterhet genom att vara aktiv och både skriva och läsa på forumet ofta.

Jag tänker också att boken ”Tänka klart” verkligen får mig att tänka nya tankar och ifrågasätta mina fördomar. Och det finns en massa annan litteratur på samma tema, youtube-filmer etc.

Så jag tänker att jag kanske på egen hand faktiskt kan jobba med tolvstegsprogrammet - i en form som jag själv utformar efter mina behov. Ungefär som när jag lägger till och drar ifrån ingredienser i ett recept ?

Jag förstår att man med tiden blir mindre aktiv här på forumet, om nykterheten fortskrider år efter år och man tänker allt mindre på den.

Men jag ska verkligen försöka fortsätta att skriva/läsa regelbundet. Det här forumet får bli mina ”möten” helt enkelt.

Jag säger inte att jag aldrig kommer att uppsöka AA. Jag blir kanske värsta nykterhetsfundamentalisten i slutändan. Men då har jag ju bara ersatt en besatthet med en annan. Besattheten i alkohol övergår till en besatthet i att prata, tänka, agera i nykterhetens namn 24/7.

Jag vill ju leva ett vanligt liv - skapa plats för andra intressen och upplevelser.

Jag känner precis som dig en stor oro. Men jag vägrar att tro att det är kört! Nej, inte kört för varken dig eller mig om vi lär oss att ta hand om oss själva.

Imponerad, 19 dagar idag!! Tack!

Jag har lagt en stund idag på ett läsa de trådar som kommenterat mitt första inlägg och det är så mycket som jag känner igen...jag är så full av beundran att ni tagit steget och ni är kämpar. Jag säger varje morgon att nu får det vara slut..vaknar vid 4 med alltid samma ångest...det är redan kört!..hur kunde jag hamna här?..hur kan jag göra så här mot min familj?...hur ska jag kunna se mina barn/min pappa.. i ögonen och berätta när följdsjukdomarna från mitt missbruk träder fram? Ja, jag har druckit även ikväll men jag är inte på något sätt full, det blir jag aldrig. Jag "hanterar" mitt missbruk på ett "snyggt" sätt (patetiskt). Jag kan dricka mycket men har också nått en hög toleransnivå och det märks inte i all familjekaos som det normalt sätt är på kvällarna med mat, läxläsning, tonårsbråk och tonårsråd, lägg sedan till maken som också vill få sin stund att hinna prata med sin fru. Jag tar två snabba groggar bara för att orka.. Känns hemskt att bara skriva detta, det finns så många som klarar detta varje dag utan att ens fundera på ett glas vin eller en GT MEN jag måste ta detta för att bara klara en vanlig kväll med familjen. Jag vet att jag har allvarliga problem men jag klarar inte att tänka att jag aldrig mer ska få dricka ett glas vin, öl, bubbel eller GT. Jag tänker att jag i första hand skulle kunna sätta ett mål, 1 juni åker vi utomlands med bästa vänner, hade jag bara kunnat få "vara med" den veckan så tror jag att jag hade klarat att hålla upp. Är det ett knäppt sätt att se på saken eller är det ok? Tack för era fina meddelanden det värmer/Rosa

.....hej igen
Känner igen mig i så mkt av det du skriver.
Hur kunde jag jobba så mkt? Och varför började jag dricka på ett problematiskt sätt?
Hörde ett intressant samtal som några chefer hade - och som lyfte det faktum att man fokuserar så mkt på leverans - och brist på leverans - när man misstänker missbruk av alkohol.
Men många som dricker presterar väl. Kanske presterar de ’ för väl’ för att kompensera för alkoholen?
Jag tänker att det varit så ( ofta ) i mitt fall.
Jag har liksom haft två jobb - ett krävande verkligt och ett ( hemligt) som handlat om att dölja min alkoholkonsumtion...
alltid leverera, stiga upp tidigt osv.
Att sluta dricka är ju ( också) att börja lyssna inåt.
Vad vill jag? Hur mkt vill jag jobba?
Att tänka dessa tankar ( utan skuld och behov av att dölja ngt) är nytt och stort

Hej Se Klart

Loggar in och blir så glad över att se att din kommentar.
Jag har varit på resande fot och även haft gäster som stannade i nästan en vecka - och jag har inte tagit mig tid att logga in här.
Och det är dumt! Jag har flera gånger varit väldigt nära att dricka ...att bara ta ett glas och ’glömma’ varför jag fattade beslutet att vara nykter i tre månader.
Tror att det är fåfänga som hindrat mig - mer än något annat.
Jag vill inte dricka eftersom det påverkar min kropp så mkt.
Men själen?
Jag har liksom observerat/registrerat mina tankar utifrån ...och tankarna skrämmer mig. Hur nära jag är att glorifiera alkoholen och underskatta problemen.
Och detta att inte skriva här - inte ta hjälp . Det är också ett mönster.
Att kräva av mig själv att jag ska klara allt på egen hand. Att aldrig be om hjälp/ta hjälp.
I går åkte mina gäster och nu är jag här igen.
Jag behöver vara här - läsa, skriva, tänka. Ta del av era erfarenheter - och ta rygg på er.
Så dumt att inte fortsätta skriva....jag måste öva mig i att berätta hur det är - ups and downs...
Nu är det tisdag kväll - en vanlig kväll utan alkoholdimma....varken särskilt lycklig - eller olycklig.
Den är.

Idag dansade jag i en, för mig, ny kyrka. Jag har alltid tyckt om att besöka kyrkor. Jag tycker alla är vackra, på sitt sätt. Ofta föredrar jag det enkla framför det pampiga, pråliga. Att dessutom få dansa i kyrkorummet ger en annan känsla. Man får liksom inta rummet, äga utrymmet, ta plats med hela sin kropp och själ. ?

Hade dessvärre räknat lite optimistiskt men jag tackar ändå o förskott! Kram ?

Grå dag. En sån dag jag skulle köpt hem vin. Som om solen skulle spricka fram då? Eller för att sluta känna? Eller för att fnissa en stund? Just nu vet jag att jag behöver träna (hur ogärna jag än vill så är det just det jag behöver och ska!).
Så, ingen självömkan. På med träningskläderna och på tuffaste passet.
Här kommer jag!??‍♂️

(är inte alls så tuff som jag låter men jag försöker fake it til I make it!)
????‍♀️?

Tack för ett av de bästa inlägg jag läst, detta råd måste jag följa.

Mäktigt många dagar! Klokt att noga planera framtiden tror jag ? Det ska bli spännande att följa din planering!