Senaste kommentarerna i forumet

@Polerad Att känna sig rädd för tanken på att släppa alkoholen för all framtid är fullständigt normalt! Jag hade inte minsta plan på det när jag startade min resa men med tiden som det tog för att läka min hjärna kom insikten i processer, jag hade hela tiden som mål att lära mig dricka måttligt men efter nio månader hade min hjärna läkt tillräckligt för att verkligen förstå hur oerhört bra jag mår av att slippa dricka alkohol, efter det vill jag verkligen inte dricka, saknar det inte, förstår inte varför jag skulle behöva det eftersom jag lärt mig vara mig själv och vara bekväm i det. Blir jag obekväm betyder det att jag inte bör vara med i sammanhanget jag blir obekväm av, det betyder inte att jag ska dricka alkohol för att få det att kännas bekvämt. Det är detta med tillit till processen och tålamod, avkastningen på dom bitarna är jackpot! Kram

God Morgon!
Jag är morgonpigg men idag vart det tidigare än vanligt. Vaknade redan halv fem på morgonen, men det gör inget. Mer tid att vakna till och tänka lite, innan jag ska ut och göra lite fysisk nytta.
Har läst senaste kommentarerna på forumet. En hel del igenkänning och en glädje att det är så många här som bryr sig om varandra.
Varma tankar till dig, oavsett om du delat med dig eller försökt vara ett stöd.
Dags för det där hjärtat i kalendern.

@Polerad tycker att det låter som en bra idé att prata med din kollega som även är en privat vän, om hans perspektiv på din upplevda otillräcklighet. Det ger mycket att få höra någon annans perspektiv för det är så lätt att fastna i sin egna bubbla om sig själv. Du berättar även om att du är så mycket mer än en polerad yta och att du vill förstå hur allt hänger ihop. Den processen kommer att stanna av om du dricker alkohol, för det krävs ett nyktert och öppet sinne för att kunna känna äkta känslor. Med alkohol trubbas känslorna av och skymmer sikten. Det är också värt att ta med i din utvärdering. Insatsen att vara nykter kan kännas hög men man kan också vända på det och se att insatsen att dricka är mycket högre. Det är en riktigt dålig investering och avkastningen kommer i längden att skapa skulder, till livet och till hälsan. Men en dag i taget, ge det tid och låt nykterhetsprocessen ha sin gång. Det klarnar för var dag som går.

Ha det gott!❤️

@Amanda L Hej.
Jo det är säkert så som du skriver att tiden ger det jag vill ha.
Svårigheten är ju såklart bara att inte ge upp.
Rötterna blir starka när det blåser heter det ju. Men inget känns så starkt som vanan att ta ”nappflaskan” när det blåser i livet. Påtagligt hur stor del av mig som försökt övertala mig om att allt skulle kännas bättre om jag bara tog en bärs och ett järn idag när livet inte har varit så enkelt i övrigt. Men då är det tur att man tog ett beslut imorse. För just idag ska jag inte dricka. Får se hur det blir imorrn. Jobbevent på gång med utemiddag som alltid innehåller representationsdricka. Idag ytterst oklart hur jag tänker att jag ska hantera det. Det får jag helt enkelt ta imorgon.

@Grävling I början av min nykterhet undrade vad folk menade med att ”lita på processen ”. Nu vet jag. Och säger samma sak. Tiden är en av de stora nycklarna, alltså tiden av nykterhet. Ju längre tiden går så kommer du må bättre, sova bättre, bli piggare, känna livets glädjeämnen. Det kan handla om några månader, vilket kan kännas länge, men jämfört med alla år du druckit eller som du har kvar i livet så är det ändå en ganska kort tid. ❤️
Så ha tålamod och håll ut. Så värt det!😀🎉

@Kennie Ja, och väldigt märkligt också.
Har hållit igång ganska bra med aktiviteter och lite homefix. Men har också varit trött och låg. Börjat irritera mig på motgångar och medmänniskor. Inser att det är lite varning att jag håller på att fastna i bitterhetens vinkelvolt, Kanske är nån sorts sjuklig njutning i det? Känns rätt osoft.
Kunde hejda det hela och lade mig och vilade en stund i stället.

Häftigt med meddelanden från vårt undermedvetna. Och fint och sant.

Något lättad och mer klar i sinnet kommer jag hem från min morgonpromenad. Det blev knappt milen medan jag upplevde hur solen sakta bröt fram.

Jag tycker att jag tänker bra när jag går. Så därför går jag gärna långt, för ibland behöver jag tid för att ta mig förbi ovidkommande tankar och röra mig mot lugn och klarhet.

Det här skriver jag mest för att ha det skrivet för mig själv.
Igår kväll började ett låt spela i mitt huvud;
" Han har öppnat Pärleporten, så att jag kan komma in". Vad är det för imbecillt Stolleprov? tänkte jag. Jag öppnade datorn och kollade in texten. Hörde låten sjungas av Christer Sjögren. Skrattade lite förläget åt den religiösa texten. Sen var det inte mer med det. Ja, ja det är så mycket konstigt hjärnan hittar på. Men jag har alltid beundrat Christer Sjögrens förmåga att leverera de mest banala texter med dansbandskomp, och klarat av att göra det så att det känns äkta. Magnus Carlsson klarar av samma sak.

Efter några kilometers gående (där jag lägger märke till, att jag börjat få lite schwung i steget igen) så börjar det igen i huvudet. Jag har precis passerat där vägen går förbi ett hem för gamla alkisar. Väldigt naturskönt alldeles vid en medeltidskyrka som ligger vid sjön.

"Han har öppnat Pärleporten, så att jag kan komma in"
Nämen vafaaan!! Vad är det här?
Provar att byta ut Han mot Jag. Sjunger lite tyst; Jag har öppnat Pärleporten, så att jag kan komma in. Vad är det för en Pärleport?? Är det ingångsdörrarna till Simhallen? Kanske står det en frälsningssoldat vid dörrn och säger Gud Välsigne dig, när man går in för en simtur.

Sen kopplar jag ihop det.
Gick en längre sväng med vovven sent i höstas. Solen hade gått ned och jag var inne i den perioden då jag höll igen duktigt med alkohol, oftast med stor framgång. Inga karatefyllor eller något socialt blamage. Men jag visste någonstans att jag höll på att lura mig själv. När jag gick där i mörkret och valt en väg som jag var lite osäker på men gick den iallafall var det som att jag hörde en lite röst som sade "Jag vill höra till"!! Nej, det var ingen tanke. Det var en liten röst. Kände igen rösten. Hade hört den senast när jag tänkte ta livet av mig. Då jag fulgrät och snorade och så hörde jag den lilla rösten; förtvivlat bad den; "Jag vill vara med"! Fattade aldrig vad det där kom ifrån. Inte då och inte senare heller.

Pärleporten är öppen och jag hör till och får vara med.

@Adde Någonting blev väldigt fel med mitt förra inlägg i din tråd.
Du hade så rätt vad gäller circusapan.
Förklädda skamkänslor kan hos mig yttra sig i "förståndigt babbel".
Förlåt mig.

@Se klart Tack för ditt välkomnande och stort grattis till 4 år! Det här forumet är verkligen till stor hjälp, jag har både läst och skrivit mycket här. Utan AH hade jag nog redan trillat dit. Det är ovärderligt att få stöd av er veteraner, att förstå hur andra upplever processen och framför allt att få perspektiv på sin egen situation. Jag hittade hit efter några dagars nykterhet när det kändes fullständigt för djävligt på ren svenska. I det ögonblicket var jag redo att göra vad som helst för en fylla, men istället satte jag mig och googlade. Tur var det!

Att ta nykterheten steg för steg tror jag är viktigt för många. Mitt mål är en månad i taget, men som du säger, ibland är det timme för timme. I bakhuvudet vet jag att jag med stor sannolikhet måste sluta helt, men än är jag inte på den platsen att jag ens kan föreställa mig ett helt alkoholfritt liv utan att ångesten infinner sig.

Jag inser att det är en farlig snuttefilt att tänka att "efter månadsskiftet får jag dricka vin igen", det blir som en nedräkning. Min strategi är att utvärdera den gångna månaden och med facit i hand ska jag försöka med ytterligare en månad. Det blir lite som en investering. Antingen sätter jag sprätt på investeringen och förlorar all avkastning, eller så fortsätter jag investera och ser avkastningen öka. Det är bara insatsen som är högre, det handlar om mitt liv och min hälsa.

@Himmelellerhelvette Aha, ibland funkar inte hjärnkontoret som det ska! Den "filmen" använder jag ofta när jag har mycket abstinens!

@Denlillamänniskan Fin morgonrutin. Ett ❤️ i kalendern.

Kram 🐘

@Polerad Med filmen brukar vi mena att spela upp senariot för dig själv med dig själv i huvudrollen. När du tänker på ditt första glas alkohol, dricker det, fyller på det, spela filmen om hur kvällen ser ut, när du går och lägger dig, när du vaknar på natten, ångesten, inte kunna somna om, sova oroligt, vakna, ännu mer ångest…… hade jag druckit tillräckligt mycket kom återställaren där någon gång. Det är min film, och känslan när jag vill krypa ur mitt skinn!

God Morgon, vänner!
Ja, här sitter jag och vaknar till i lugn och ro. Tänkte en kort stund efter att jag klivit ur säng på alkohol. Det känns tröttsamt att göra det, eftersom mitt mål är att göra alkoholen oviktig i mitt liv. Men det kanske är så att jag måste tänka på det tvångsmässigt för att "bli klar"?
Att sätta dit det där hjärtat i kalendern känns bra i det läget. Idag slipper jag dricka, oavsett vad som händer.
Jag önskar er en fin dag.

Hej @joakimmedc
Det låter väldigt tufft det du beskriver men det går att förändra! Så många år har jag hängt här att jag sett personer komma och stanna- söka hjälp och bli hjälpta. Av vården, av forumet och av att läsa böcker och lyssna på poddar.
Jag tänker att du (chansar lite nu) som många av oss som ska komma till rätta med ett missbruk och beroende, kan ha nytta av hur hjärnan (inte) funkar ihop med alkohol. Det finns massor av tips här på forumet, läs till exempel @torns tråd här i Det vidare livet, liksom @andrahalvleks första tråd- proppad med tips och råd,
Och du. Bestäm dig. Ta en dag i taget. För din skull! Skriv och läs mycket här, kram 🤗

Livet är svårare igen. Livet som NPF-förälder. Samhället är så fyrkantigt och BUP gör inte si om inte skolan gör så. Och däremellan står föräldrar som försöker få de båda parterna att förstå, allt för att ens barn ska ha en fungerande vardag och skolgång. I slutet av veckan bröt jag ihop fullständigt. Jag har blivit bra på att schemalägga bryten och tar det när ingen ser. Men då sprutade tårar framför chef och kollegor, i bilen, på fritids, i trappuppgången och väl hemma brast det totalt. Fick i alla fall fram till barnen att inget allvarligt hänt så jag kunde låsa in mig och gråta färdigt. När det var så här illa förra gången så drack jag mycket. Jag intalade mig att jag behövde det för att orka. Orka kampen, orka vara en bra förälder. Nu har jag inte druckit en droppe ensam sen i somras och är så tacksam över det. Det kommer reda sig den här gången också men just nu är det uppförsbacke. Men jag är nykter och det är bra. Jag har inte ens tänkt i banorna att jag behöver vin för den här kampen. Vet inte vad jag behöver. Ett förstående samhälle som inte bollar runt en kanske? Men inte vin.

Vurpade lite i helgen. Men har blivit bra på att registrera antalet enheter (använder appen TryDry) och kan ändå se en positiv trend, vilket känns bra.
Idag stod jag på systemet för att köpa ”påfyllningssprit” till en av makens spritflaskor som jag nallat ur (skammen!!). Maken jobbar sent idag så mina fötter styrde mot vinhyllan, det fanns ju tillfälle att dricka lite i fred. Men - jag köpte inget vin. Och inte tog jag nåt av spriten heller. Det känns som en seger!

Hej! Några tankar från mig, utifrån mina egna erfarenheter: Jag velade länge länge om jag skulle söka hjälp, det var så otroligt läskigt. Till slut insåg jag att det inte gick längre så jag kontaktade Beroendemottagningen. Det har bara varit positivt hittills. Har inte upplevt något dömande bemötande eller krav på vit månad eller något sådant. Jag har fått lämna blodprover och fått prata lite om vad min målsättning är (måttlighet). Sen har jag fått prova två olika mediciner, varav den andra (Campral) verkar fungera ganska bra. Jag är inte alkoholfri och vurpade lite i helgen men jag försöker tänka att det handlar om ”progress, not perfection”. Jag registrerar mitt intag i appen TryDry som jag tycker ger en bra översikt. På det stora hela har det varit mycket mindre dramatiskt när jag väl fick kontakt med vården än vad jag hade föreställt mig. Inget tal om körkortet eller orosanmälan (och jag har ganska små barn, om det gör någon skillnad). Tänk på hur positivt det är att du är hjälpsökande och har många kloka tankar om ditt alkoholintag och vad du behöver göra. Stort stort lycka till!! Fatta mod!

@Andrahalvlek Okej. Andra andningen! Den känner jag igen sedan löpträningen. Bara att trycka på alltså :)

@Se klart Helt underbar kommentar! Jaha.... är det ut i skärgården det leder? En riktigt skön bild att vila i.

Dag 13-14: Nöjd att jag tagit mej igenom helgen på egen hand. Nu väntar några lediga dagar i stugan. Det är starkt förknippat med utevistelse på förmiddagen och sedan alkohol och film eller sport på TV. Ytterligare en vana som behöver bytas ut. Även dagliga bastubad som hör ihop med öl. Bastu utan öl går verkligen inte. Jag har bunkrat upp med alkoholfri öl, vatten är inte ett alternativ i bastun.
Två nyktra veckor har passerat. Jag och maken har nu bestämt att vi fortsätter på den inslagna vägen resten av månaden.

Motionssimmat!

@Se klart Och vi som somtionssimmat IRL vet att de 15-20 längderna är allra viktigast, sen kommer man in i andra andningen och det går av bara farten och man kan kötta på längd efter längd.

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Min inre apa vill både dricka alkohol och äta sötsaker. Nu har vi klarat oss igenom fyra nyktra år och vi sliter hårt med sötsaker. Sömn, och tid för att både analysera och planera behöver vi, och min apa vill ha kul ibland 🥰 Imorgon utemiddag och bio, den nivån nöjer hon sig med numer tack och lov.

Kram 🐘

Hej @Adde och alla andra i tråden! Kul att ni diskuterar och delar med er av erfarenheter och tips! Och det känns tråkigt att behöva gå in i ett sånt läge, men jag var tvungen att ta bort länken till medberoendekurvan, eftersom det också sker försäljning på webbplatsen. Men om man söker "medberoende kurvan Jellinek" på webben så hittar ni nog om ni är intresserade.

Ha en fin dag alla!