Senaste kommentarerna i forumet

Ja...jag brukar ju själv alltid kalkylera med bakslag och Plan B osv. men nu drabbade det mig själv.
Som du skriver så har jag just kavlat upp ärmarna....till armhålorna :-DDD
Kram
svagis

??

Halloj svagis! Analysen har du säkert redan gjort. Förutom den senaste tidens stress/press finns det kanske andra ytterligare skäl till varför det blev som det blev i går? Skönt att du slipper ångesten. Det är bara att kavla upp ärmarna och köra vidare! Bakslag råkar vi ut för allihop kan jag tänka mig...
Stor kram från Charlie!

För påminnelsen!
Ja, bra dag idag är beställd.
Jag tror att jag i helgen liksom tappade bort detta att nykterheten ÄR ett arbete. Jobbigt att tänka på men några andra alternativ finns inte för närvarande.
Vi ska ha något att brottas emot för att lära känna oss själva, hörde jag på radio i helgen.
Det vill jag! Nykter idag, ska göra mitt bästa.

Så fina svar! ?
Jag är också rädd för att börja dricka efter en tid. Så har jag gjort innan. Försvunnit härifrån. Av skam. Druckit en period. Sen försökt igen.
Men nu tänker jag lite annorlunda. Den här gången har jag lite mer kraft, vilja, inre lugn. Jag har fått så bra hjälp med mitt inre av en terapeut. Det är det bästa, att gå i terapi, och boken ”tänka klart” gav mig så mycket strategier/kunskap.
När jag vacklar, är jag noga med att stanna upp. Backa, luta mig tillbaka i känslan, låta den vara där. Känslan vill säga mig något. Jag ska inte fly från den. Även om jag inte förstår den, behöver jag inte springa till närmsta exit. Som oftast varit alkohol. Den nödutgången leder ingenstans förutom ner i svart källare med ännu mer alkohol. Den dörren ska vi inte ta. Vi stannar kvar i ängslan, oron, tristessen, låter känna, slappnar av, tar inga beslut så länge det sker i panik. På så sätt sjunker vi inte ned i träsket av alkohol igen. Stannar kvar där vi är, tar snarare nästa steg uppåt, mot nästa delmål. Vart vill vi? Hur vill vi vara? Och varför? Så mitt tips är, stanna upp så som du gör nu och reflekterar! Lägg energin på något bra för dig. (Läsa ”Tänka klart” av Annie Grace) (en hobby) (träna) (meditation)...
Vi ska unna oss att må bra. Vi har rätt att känna allt vi känner. Vi behöver inte bli av med våra tentakler och känslor.

??‍♀️?

Men ja vad bra vi är ändå!

Jag tänkte fylla dagen med lite tråkiga saker, städning och tvätt.. sedan lite roligare saker som matlagning och biobesök med ungarna.

Huvudvärken är påtaglig idag, men det kan också bero på att jag har sovit väldigt kasst senaste tre nätterna.. inget sug eller ångest.

Misstänker starkt att suget kommer bli större till helgen, då jag är ensam och barnfri.. men det är inte idag.

Känner så igen mig i denna beskrivning du gör .

Grattis till dina 60+ dagar! Jag fastnade för dina ord om att dricka bort ångest. Det var länge min anledning till att välja alkohol, för att slippa känna allt, framförallt all oro och rädsla. Är som en svamp och suger i mig det jag ser på nyheterna, hör på radion, det andra berättar och om jag inte preppats med nåt dagsfärskt så har jag inga problem med att påminna mig om tidigare orosmoln...

Tyvärr har längtan efter en stunds avstängning många gånger bidragit till att jag börjat dricka efter en tids uppehåll. Är för tillfället inne i en period där jag känner mig lite låg och extra mottaglig och nervig. Vet inte hur jag hade fixat det om det hade hänt första veckan i nykterheten. Vet inte hur jag ska fixa det nu heller men det måste gå. Frisk luft och motion brukar underlätta och jag ska ge det en chans idag med. Tack för en intressant tråd! ?

fick jag ett konstigt ryck...jag köpte tre folköl när jag var och handlade. Åkte hem och drack upp dem. Gick ut igen och köpte 6 folköl till, åkte hem och drack upp dem. Stupade i säng och har sovit som en stock tills nu. Vad hände?

Jag tror att jag längtade så mycket efter en total black-out från all skötsamhet och medvetande om alla faror i livet. Jag ville bara glömma allt jag vet och bli full och somna :(

Men nu känns det ändå bra konstigt nog. Det var så äckligt med all denna öl :( Vidrigt! Kroppen känns ok och jag har ingen ångest, bara förvåning över mitt eget beteende....jag tog ett återfall alltså. Check på den tyvärr....

Så idag är det en ny dag och jag väljer nykterhet - jag har haft (ännu) en pressad tid som kulminerade i fredags men det är bara att backa tillbaka och påminna sig om alla skäl som gjorde att jag valde nykterhet den 20 dec 2019. Upp ur diket igen och fortsätt gå svagis....
Kram
svagis

Tack FinaLisa?

Ja, ny vecka och ny månad ...dessutom vårmånad kan det bli bättre....jo om veckan blir fylld med alkoholfria dagar???Tar en dag i taget...
Önskar även dig en fin och bra vecka???
Kram??

Tack för din fantastiska krönika! Jag ska försöka lära mig av ditt sätt att förhålla dig till människor som ifrågasätter din nykterhet. Jag gillar särskilt bilden av att du har alla ess. Den tar jag med mig! Tack!

Bra där Se klart, positiva tankar! Det blir en bra dag, så gott med blå himmel. Den här vintern
har varit bedrövlig vädermässigt, men nu är det vår!

Från mitt fönster.
God morgon alla kämpar och livsnjutare, båda ryms i mig,
Idag bestämmer jag mig för en bra dag, med kraft från 8 veckors nykterhet i ryggen.
Det är någonting, kanske större och viktigare än jag anar!
Ha en fin måndag. ?

Du klarade dag tre igår och jag klarade dag två. Bra gjort av oss??
Så ska vi tillsammans tänka att idag fyller vi dagen m positiva saker ..att tänka så och inte tänka ” inte alkohol” för då blir fokus på alkoholen. Idag klara vi denna dag tillsammans???

Så gott att läsa din berättelse om helgen samt höra om vinsterna med ett nyktert liv?Det inspirerar??
Tack???

Ny vecka, nya tag!
Första vårmånaden dessutom! ?
????
Bara det ger ju hopp!
Varafrisk, hoppas din vecka blir riktigt bra! ?
Kram ?

Håller med Torn till 100 % och din krönika är så upplyftande och rolig att läsa! Den ger en bra startenergi på min vecka! ??
Kram ?

Tack för ett underbart inlägg Berra! Dina inlägg här på ah gör att min motivation till att aldrig börja dricka alkohol igen blir starkare och starkare. Härligt!

Dessa ångestfyllda kvällar... Fattar inte varför det ska skruvas igång en massa ångest innan jag ska sova. Har varit än värre hela veckan men jag har tänkt att det berott på att jag inte varit hemma.

Är hemma nu men stressen och ångesten håller mig vaken. Funderar över drickandet och nykterheten. Över sånt jag inte kan påverka och hur sprängfylld av saknad jag känner mig. Dessa känslor är vedervärdiga, de gör så ont och driver en till vanvett. Maktlösheten och det obegripligt svåra med aldrig mer...

Har nog halkat lite ur kurs. Behöver få ordning på kosten och motionen igen. Jobb och vardag. Skulle verkligen behöva gråta en rejäl skvätt för det har byggts upp ett ordentligt tryck i bröstet den sista tiden.

Tänker på alla som skriver här. Alla som någon gång har skrivit här och som försvunnit härifrån av olika anledningar. Hur anhöriga lider och vad mina anhöriga skulle kunna skriva om mig om jag inte stoppade det här skenande tåget. Vad de skulle kunna skriva om mig redan nu...

Jag undrar över hur pass skadad jag blivit av drickandet. Hur min personlighet har formats genom åren av alkoholförtäring och att den här nynyktra personen har en lång väg att hitta sig själv. Två månader av nykterhet, det är ju ingenting i sammanhanget.

Jag läser om dem som varit nyktra i flera år. Som fått gå igenom de prövningar som väntar mig. Frågorna, nejtackandet, trugandet, skitsnacket, missunnsamheten, tvivlet, sorgen, tristessen, stunderna av genuin tacksamhet, lycka, stolthet, sinnesro och förhoppningsvis förlåtelse och tron på en äkta framtid.

Det hela får en att undra vad fan man gjort mot sig själv. Som om inte livet har med sig svårigheter ändå. Men jag vet också att de erfarenheter jag redan tagit mig igenom pga drickandet, även gjort mig till en bättre människa, eller åtminstone förstärkt en del egenskaper. Jag känner oerhörd empati för människor och djur, hjälper där jag kan, förväntar mig inte mycket och är tacksam för det lilla. Det påminner ironiskt nog om min pappa som också drack. Vi är väl stöpta ur samma form. Skillnaden är att mina barn ska slippa betala för dessa extra kvalitéer man ändå fått som alkoholberoende.

Så, då var ytterligare en helg passerad, och ligger åter i min säng och konkretiserar vad som blev bra.
För precis som jag skrev förut, det är för helgerna jag lever, det finns inget som händer i arbetsveckan.
Fredagen var inget speciellt heller, somnade direkt efter tionyheterna precis vid sporten i soffan.
Vaknade med ett ryck när frugan petar på mig, kvart över tolv, suck, om lite dryga fem timmar ska jag kliva upp igen.
Det är dags för årsmötet med herrföreningen som alltid sker på en ålandsbåt, billigaste sättet att hyra en konferenslokal faktisk, men kräver att man stiger upp vid halvsextiden för att hinna in till stan innan klockan sju.
Evinnerligt trött, tar en snabb dusch för att få liv i den hängiga kroppen, rakar av några dagars stubb och ser nog piggare ut än vad egentligen är med en kavaj på mig.

Hämtar upp några närboende medlemmar som är lika slitna de med, en av dem har sovit över hos den andre och det märks att de festade kvällen innan, frågan är väl om de överhuvudtaget nyktrat till helt.
Väl på båten sätter jag mig längst bak vid fönstret i konferenslokalen, för det som passerar utanför är oftast mer intressant än vad som sker i lokalen, jag är ingen mötesperson egentligen, ” är mötet behörigt utlyst?”, rösta om två rösträknare tillika mötesprotokoll-kontrollanter...

Nej det där suger och jag tycker att det är ett slöseri med mitt liv, alla är livrädda att bli inröstade i styrelsen.
Varför åker jag med då, ja det är väl de fria aktiviteterna som lockar mig, få träffa och prata med gubbarna som först är lite inneslutna innan de fått några öl innanför västen, sedan mjuknar de upp och blir desto mer pratglada.
Så typisk svenskars, säger de alltid, vi är så typisk svenskar, men verkar inte ha någon vilja att förändra det.
Denna gång hade vi två ”prospekt” ja eller lärlingar som måste gå ett år innan de väljs in i efter en hemlig invigningsprocedur som går ut på att häckla de stackarna, ett mandomsprov.
Jag märker att jag får mer att prata med gubbarna om för varje år, kanske för att jag själv börjar hamna i det segmentet, gubbe?

Försöker blanda upp med mig nya personer för varje år för att inte alltid fastna med samma sällskap, och får alltid nya Intressanta livshistorier till mig återberättade, en del tragiska, men lika många roliga.
Varje år är det en eller två av åldringarna som som har dött, och vi har en tyst minut.
I år var det det Bertil, en gammal mysig gubbe med en trassligt skägg som jag gillade mycket, alltid ödmjuk och tillmötesgående, men med en haltande hälsa, minns hur vi puttade upp den skrangliga gamla gubbskrälle upp för klipporna under en aktivitet, för trots hans skröpliga kropp så ville han alltid vara med på våra aktiviteter.
Ja jag kommer sakna honom mer än andras bortgång.

Jag låter mötesordförandes röst långsamt försvinna bort i ljudhorisonten medans jag drömmande låter blicken glida ut genom möteslokalens fönster, jag ser den svenska skärgården långsamt vakna i dagsljuset,
Det är grått och kallt ute, snöflingorna far med en konstant hastighet så de syns knappt, om man inte följer de med blicken.
De pratar om att vattennivån är så jättehög i Östersjön, hela 107 cm över normal vattennivå, men det kunde jag inte se något av, alla fasta bryggor låg fortfarande ovanför ytan, men det såg dött ute, denna sista dagen i februari, ja så väldigt sist att den bara förekommer vart fjärde år, skottdagen.
Roddbåtarna låg uppdragna och uppochner med en avblåst grön presenning på strandkanten, lövträden stod kala utan kläder och gräsmattorna var gröna men vetskapen om hur leriga de är så här års så fanns det ingen längtan ut till dessa stugor, allt såg fortfarande vinterbonat ut och helt lämnat för vintervindarna.
Vid en av öl och kisspauser från mötet mötte jag upp Affe, en gubbe som jag för ca 12-13 år sedan diskuterade hans dryckesvanor med, han var fortfarande nyfiken på min nykterhet trots att han har frågat så många gånger förut.
Han frågade igen varför, och jag svarade lite sarkastiskt att det var han som startade den...
Han tittade förvånat på mig, men jag övergick snabbt till sanningen.
Han som lever ensam som pensionär brukar dryga ut pensionen med att köra lite extra som busschaufför tills en dag då han blåste rött på bussens alkolås, han förlorade sin extra inkomst i samma sekund.
Han sade att han blev så besviken på sig själv att han inte hade något bra försvarstal, utan sade att han nog skulle dricka redan samma kväll igen, och då ville de inte ha honom bakom ratten igen.
Han har försökt att hålla sig nykter och gått på AA men gav upp, för han tycker att han blir så j_vla tråkig när han inte dricker...
Jag frågade honom om han tyckte jag var tråkig?, nejdå det tyckte han inte.
Ja, det ligger i skallen svarade jag, låter du alkoholen få företräde till din glädje så kommer du inte kunna släppa fram den nykter heller, om du däremot ger upp alkoholen så har du inget val kvar, ska du vara tråkig för resten av livet?
Han såg på mig med lite bekymrad blick, och jag kände nog att jag hade varit lite brysk i mitt uttalande, men samtidigt så var det nog de äkta men samtidigt lite hårda orden han behövde höra, alkoholen är knappast ödmjuk.

Resten av resan förflöt som den brukar göra, gubbarna blir mer pratsamma i samma skala som promillehalten.
Jag har blivit härdad och byter sällskap när jag tycker att de börjar bli allt för flamsiga.
Vid middagen lyssnade jag på kvällens största skrävlare, han är väldigt gammal och jag trodde inte att man behövde hävda sig lika mycket som när man är ugn och osäker, jag synar honom och han känner nog sig ännu mer otrygg när han vet att jag sitter där nykter, jag låter mig inte imponeras av honom.
Jag har alla ess på hand, fördel Berra.

När jag kliver av båten med en välfylld taxfree-kasse för att skämma bort mina familjemedlemmar med överraskningar så får jag kliva över tre spyfläckar i trappen med några meters avstånd mellan dem.
Det luktar surt och det är en doft som jag har svårt för att stå ut med, så jag skyndar mig ut.
Tullen har full personalstyrka och jag förlorar ansiktet som jag brukar, kryper längs med väggen och kassen gömd bakom kroppen och troligen med ett alldeles vettskrämd ansiktsuttryck.
Inte för att jag har för mycket, utan att jag torskar på 20 timmarsregeln, men jag klarar mig helskinnad.
På vägen hem får jag ytterligare en passagerare som lyckats tjata till sig skjuts hem, tänk att vi nykterister alltid är så förbaskat tråkiga på fester, men duger alldeles utmärkt när det är dags att åka hem!!!
Nu var det ingen omväg utan sinkade resterande passagerare med fem minuter, så det var okey ändå.
Jag hann hem till en ensam och sällskapstörstande fru så vi kunde se mellon på teven.

Söndagsmorgonen vaknade jag till att se min elfte Vasaloppstart utan bakfylla, ett mysigt uppvaknade.
Strax därefter kommer dotter med barn och hundar in genom ytterdörren, och hela våran säng fylls av lyckliga barnskrik och hundar som hoppar runt av glädje, en glödande värme sprids utifrån mitt hjärta, jag känner lycka.
Resten av dagen umgås vi och äter en fullspäckad frukost, bakar och lagar mat tillsammans.
Vi hyr en rulle på teven, och slappar tillsammans medans barnbarnet sover tryggt i soffan på eftermiddagen.
Middagen som blev en mustig gryta och hemmagjord potatismos tömdes till sista lilla munsbit så att det bara blev sås för hundarna att slicka grytan ren med.
Vi åt frugans kaka med grädde till kvällskaffet och dottern gav tidigt order om att bli hemkörd.
Vi var alla väldigt nöjda med helgen, en slitsam lördag för mig att vara trevligt och tillmötesgående och sedan en söndag då jag kunde få vara mig själv med de jag älskar allra mest.
Helgerna är bra men frågan är om inte söndagarna ändå är de bästa.

Jag kommer ständigt i kontakt med alkoholen och dess biverkningar, men som tur är drabbar den inte mig personligen, men att hela tiden få se dess nackdelar hjälper mig faktiskt att fortsätta vilja hålla mig nykter.
Jag håller mig uppdaterad på andras bekostnad, bara genom att hålla mina sinnen öppna för intryck.

Jag lever idag, och kommer få en bra morgondag genom att hålla mig nykter idag, imorgon och alla framtida dagar som jag kan överblicka, vad som händer innan dessa behöver jag inte lägga all energi på.
Jag tar dagarna som de kommer, jag väljer att leva i nuet, det enda jag kan påverka.

Min slutkläm denna söndag är att det blev en fortsatt bra helg, precis som den förra.
Jag känner mig närvarande i min egna verklighet, så länge jag inte flyr ifrån den.

Berra

Tack Andrahalvlek??❤️

hos svägerskan innebär alltid bubbel och vin. Jag tackade nej idag. Ser fram emot en alkoholfri vecka!

Nu har det gått en vecka sedan jag bestämde mig för att sluta helt med alkohol. Fyra av dessa sju dagar har min man druckit vin. Varför skriver jag det, tänker jag nu. Det skulle ju handla om MIN konsumtion. Kanske för att han erbjudit mig dessa fyra dagar och jag har tackat nej. Jag kan inte låta bli att tänka på hur många av dessa gånger jag hade tackat ja om jag fortfarande haft målet måttlig konsumtion och om jag varit nöjd när jag summerade veckan.
Det har gått lättare än förväntat och det är jag glad och tacksam för. Igår bjöd vi 12 pers på middag, enbart nära och kära. Några drack vin, några inte. Jag drack Loka och det var ingen som kommenterade det över huvud taget. Det känns som en befrielse efter några trista erfarenheter med bekanta som ifrågasatt mig när jag druckit alkoholfritt. Familj och goda vänner låter mig dricka vad jag vill utan att behöva förklara något. ?

Mitt gnäll här hemma resulterade i ett gräl- som jag vill beteckna som ett BRA gräl. Och alldeles relevant och sant. Jag har inte grälat m någon på snart två månader.
Det gick rätt snabbt över och det var väldigt skönt att gräla nykter och utan överdrifter.
Andrahalvlek- jag förstår, min känslohjärna behöver komma ut och rastas.
Eller snarare springa- joyo, jag längtar efter att komma igång, idag har jag tvättat mina träningskläder, så nu är det nära.
Tror just Hansen-hormonerna fattas mig. ?
Kram på er!

Livet känns så mycket. Det är livsfarligt att leva. Man kan ju dö liksom! Jag inser att jag druckit ”bort” mycket ångest. Ni anar inte hur jag läst mig igenom gällande Corona. Jag byter ångest. Är det inte TBE-skräck så är det flygfobi eller virus-skräck eller oro över att mannen ska vara otrogen eller att det ska hända nåt annat katastrofalt.
Jag går inte omkring och visar min ångest. Jag är en ganska lugn person med mycket humor. Men den finns där underliggande. Ångesten. Alltid. Värre förr, då fick jag panikångest och rädslor för olika sjukdomar/döden. Nu serveras man så mycket hemska nyheter att gå och oroa sig över så jag behöver inte ens hitta på nåt själv. Jag har ganska mycket självdistans och kan se det komiska i mitt neurotiska sätt. Önskar jag var lite mer känslokall, kunde hoppa bungyjump och fallskärm och dyka bland hajar. Men nej, jag har haft så enormt mycket stress och drama i mitt liv att jag nu bara tycker om lugnet, se på naturen, vara vid havet, träna, baka med barnen, spela sällskapsspel, gå på bio, äta gott, promenera...
Jag har även börjat gilla mig själv och låta mig själv vara operfekt. Bara vara. Inte vara till lags. Bara vara jag. Allt blir lättare så. Och ångesten, den har krympt så pass att jag ofta kan se på den med distans...den kan få åka med mig genom livet på min axel. Kanske den blir så liten en dag att den stackaren kan få hoppa ned i fickan. Det viktigaste är att den inte ska påverka mitt liv. Allt känns skönt! Så länge jag är nykter!
?