Senaste kommentarerna i forumet

Doktor Mikael i Nyhetsmorgon:
https://youtu.be/wWSKsIKNnNk

Om hjärnans belöningssystem och postakut abstinens:
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Återfallsprevention, att lära sig att se sina egna tidiga symtom:
https://youtu.be/HfrUgyHmQ2g

Om acceptans, och mindfulness för sugsurfande:
https://youtu.be/HfrUgyHmQ2g

Så skönt du fick ordning på det? Fick rådet av läkaren att bara tvätta underlivet med vatten, absolut inget annat och efter det har det blivit mer sällan för mig med uvi. Sedan är jag känslig för stress och vätskebrist... så då kan det komma. Så för dig med?
Hoppas du kan sova gott. Kram?

Så sorgligt med din pappa. Tack för delar, känner stor empati❤
Jag hade tur i och med att min pappa slutade dricka i tid och jag har honom kvar i livet men gammal och sjuk nu.
Lagt mig i sängen nu. Så skönt, är så trött. Så skönt vi är nyktra fina du! ???

Sorgligt med din pappa Andrahalvlek❤️ Och vilken jobbig uppväxt du haft. Tänk vad den j•••a alkoholen ställer till det. Förstår att du känner dig stark i ditt beslut att inte dricka mer. Även jag blir ännu mer motiverad efter att ha läst din historia. Tack för att du delar med dig.

Kram/Torn

Jag tog 1 liter kokt vatten, 1 dl rött te, en stor matsked honung och blandade i en bunke. Lät svalna. Hällde genom en sil ner i en flaska och ställde i kylen några timmar.

Spetsar vid servering med ingefära/citron-shot för att få lite hetta. Jättegott! Gör en ny sats av båda delar imorgon. Jag ska låta tet dra ännu längre för mer smak.

Ingefära/citron-shot gör jag genom att riva 200 g ingefära och koka upp i 1 liter kokt vatten. Sen får det stå och svalna några timmar. Sen blandar jag detta med saften/fruktköttet från 2-4 citroner, och häller på flaska och ställer i kylen.

På tv ikväll bjöd Andra Chansen på den allra bästa showen i årets melodifestival, tack vare alla gamlingar ?

Tack Andrahalvlek för ditt svar och pepp?
Ja nu ikväll känner jag mig riktigt stolt över att jag klarade av att vara alkoholfri denna lördag???

Jag är så glad över era kommentarer ?. Det är ju ändå fantastiskt hur vi kan vilja hjälpa okända utan ansikte och kropp. Jag kommenterar för tillfället inte andra. Orken finns inte än. Men innerligt tack till er!
Jag har två böcker som ligger. En påbörjad men bortglömd sen säkert ett halvår och en till, obläddrad, som är lite obekväm...

Ofta är det ju så att när man är mitt i det jobbiga så inser man inte hur kämpigt det faktiskt är. Man bara stretar på. Sedan när man får distans och blir nykter också förstår man.
Dricker en Combucha och har det nyktert bra? Kram??

Många vittnesmål här på forumet och i andra nyktra sammanhang handlar om hur folk har nått sin yttersta botten, och sen inte haft någon annan utväg än att bli nyktra. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen.

Det var ingen megastor fyllesynd, dunderbaksmälla, eller annan katastrof som fick mig att ta beslutet att inleda min nykterhet för tre veckor sedan. Det här är mitt första allvarliga försök att bli nykter faktiskt. Tidigare har jag bara försökt begränsa drickandet, men det spårade alltid ur.

Det var snarare flera års grubblande över mitt drickande, återkommande skov med ångest och depressioner, och en insikt om hur mycket min tolerans har ökat det senaste året, som sammanlagt ledde till beslutet.

Jag vet att nästa steg med alkohol som livspartner skulle bli ytterligare ökad tolerans - eller kraftigt minskad tolerans - ytterligare ökad ohälsa och trasiga relationer. Jag vet det eftersom jag har upplevt det som anhörig till en alkoholiserad pappa.

Min pappa var så kallad periodare. I sin ungdom var han en festprisse, och han tog alla chanser att festa. Han skötte sitt jobb som målare, men sen drack han så fort han var ledig.

Jag minns att varenda semester var som att gå på nattgammal is, ytterst lite krävdes för att allt skulle gå överstyr. Jag minns att han aldrig orkade eller ville hitta på något kul på helgerna.

Jag minns att vi bråkade massor om hans drickande när jag var 17-18 år. En gång krävde jag att få bilnycklarna så att han inte skulle köra onykter. Han blånekade till att han visste var nycklarna fanns. Då böjde jag mig ner och såg att han slängt nycklarna under bordet, där jag inte såg dem när jag stod upp.

Jag minns när jag var 12 år och jag och pappa skulle åka på semester en långhelg. Han drack på hotellet, och sen körde han mot rött, rakt ut i en korsning och blev fast för rattfylla. Min mamma fick ta tåget till oss, och sen köra oss hem med bilen.

Jag minns deras gräl, och ibland slagsmål. Jag minns att jag tidigt hade konstant ont i magen av oro och att jag på kvällarna liggande i sängen tänkte ”bara jag blir vuxen så att jag får leva mitt eget liv.”

Jag minns hur min pappa fick fängelse för rattfylla i två månader, men att vi absolut inte fick prata om det för det var så skämmigt.

Jag minns alla gånger han fick hjälp av vården med antabus och SSRI och var nykter några månader. Jag minns hur glad jag blev då, och hur besviken jag blev varje gång han började dricka igen. Jag minns hur jag till slut blev så luttrad att jag inte vågade tro på att han kunde hålla sig nykter.

Jag minns när mina barn var 4 och 2 år gamla och min pappa blev asplakat hemma hos oss på ytterst lite alkohol. Eller ett annat tillfälle när vi märkte på en whiskyflaska i barskåpet att han hinkat i sig en halv 75:a på natten när vi andra sov.

Jag minns hur jag då tänkte ”Min egen barndom kan jag inte göra något åt, men mina egna barn kan jag skydda.”

Då sa jag till min pappa ”Du är inte välkommen hos oss igen förrän du på allvar gör något åt dina alkoholproblem”. Och han svarade att han inte alls hade problem med spriten, men han respekterade mitt beslut.

Tre månader senare ringde han och jag hörde på rösten hur nervös han var. Det var jul snart, och han undrade om han och min mamma var välkomna till oss. ”Ja, du är välkommen om du har gjort något åt dina alkoholproblem.” Även då nekade han till att ha problem. Den julen kom mamma ensam till oss. Min pappa fick sitta ensam hemma.

En månad senare tog han själv en taxi till akuten. Fyra dagar senare dog han. Söndertrasad lever. Mot slutet var han så förvirrad att han inte visste var han var knappt. Det slapp jag se.

På begravningen sörjde jag inte att han var död. Han hade fått frid. Men jag grät och sörjde för att ingen någonsin lyckades nå fram till honom, att han inte fick hjälp på sina villkor medan tid fanns.

Efteråt berättade min mamma att hon hittat bilen i garaget fylld med starköl 10% och alvedonpaket. Han tog typ långsamt självmord.

Hon berättade också att han förlorade sitt körkort pga rattfylla redan 1976, och att han efter det körde både rattfull och utan körkort. Hon berättade att han fick ett brev efter sin död, där han återigen hade dömts för rattfylla.

Han blev 61 år gammal och det är 18 år sedan han dog. Jag behöver inte nå mer botten än jag redan har gjort, min pappa gjorde det för oss båda.

Finns han här i närheten någonstans och vakar över mig så vet jag att han både gråter och skrattar av glädje och stolthet över mitt beslut att vara nykter. Han vill verkligen inte att jag ska följa i hans fotspår längre än jag redan har gjort.

Älskade pappa ❤️ Så mycket kärlek hade du inom dig, och allra mest älskade du mig som var ditt enda barn och stolthet. Men alkoholen gjorde dig med åren oförmögen att uttrycka en enda känsla.

Alkoholen gjorde dig till slut känslomässigt helt dränerad och gav dig social fobi. Min roliga, busiga, lättsamma pappa som älskade att ”slänga käft” med allt och alla förvandlades till en svårt sjuk gammal gubbe som fick tunghäfta och var handikappande nervös för allting.

Älskade pappa ❤️

Ibland får vi påminna oss med det uppenbara.
Läsa/lyssna på böcker?
Funkar mkt bättre i nyktert tillstånd.
Och en övergripande plan för ett bättre liv!

..,snarare.
Har grejat med olika saker hela dagen, städning och trädgårdsfix och sånt som jag (även som nykter) skjutit upp. Det går det med, att skjuta upp saker. Skillnaden är nog att jag inte ger mig själv dåligt samvete. Kanske för att jag tycker att jag själv är helt ok, hinner det jag kan. Behöver jag vila istället för att klippa äppelträd så gör jag det,
Väldigt lite ”tvingar” jag mig till saker just nu. Och det går bra det med.
Idag har horisonten varit något vidare, för att vara helg då. Vanligen ser jag inte så mkt fram emot de här lediga dagarna då jag tycker de ställer höga krav på mig,
Jag funderar mycket på alkoholens roll genom mitt liv och var allt började. Minns alla ordentliga år med småbarn. Men jag tror att något hände i samband med skilsmässa, så var det.
Sån genomgripande livskris fast jag inte riktigt förstod det då.
Men i efterhand,
Ändå; en fixa-allt-människa (och alltså uppenbarligen inte något att skryta över.)
Funderar: kan det vara så att vi som ”fixar allt”, väljer en utväg, som vi också tvingas vara helt ensamma om/i.
Som ett sorts utökat straff?
Inte bara brister vi i att inte orka/klara, fixa allt.
Vi brister med ett så skamfylldt beteende som är så tabu att det inte går att dela med någon.
Och kan- med stor möda- upprätthålla ett ”klarar allt”- liv.
Tills det inte går längre.
Grubblerier i en soffa. Tar en tanke i taget. Behöver lägga dem som räls, reda ut.
Kram alla som kämpar, men också njuter av en nykter lördag. ❤️

Tack Andrahalvlek och Rolf för att ni läser, och läser sånt jag inte ser själv ?
Klarsynt, pepp och kärlek till livet, så känns det ju inte riktigt, men något som känns är autenticitet.
Något jag funderar mycket på, och som kommer enklare när en inte fyller på med vin.
Hoppas ni båda har en fin helg!

Tack Andrahalvlek och Rolf för att ni läser, och läser sånt jag inte ser själv ?
Klarsynt, pepp och kärlek till livet, så känns det ju inte riktigt, men något som känns är autenticitet.
Något jag funderar mycket på, och som kommer enklare när en inte fyller på med vin.
Hoppas ni båda har en fin helg!

Jag vet... ?
Jag är definitivt inte fullärd. Jag saknar bara kickarna från första försöket. Det gick så bra till en början, livet var ljuvligt ett tag. Nu känns det bara trist.
I en minimalt liten stad finns knappt AA-möten eller böcker på bibblan. Inte mycket pengar att röra mig med heller. Känner mig rätt låst.
Brukar nörda ner mig i vissa saker periodvis men tyvärr svalnar intresset efter ett tag. Rastlös själ.

Jag tampas också med den då och då. För min del så tar jag igenom den med någon sorts acceptans, och tankar om att bakis-dagar är ÄNNU tråkigare... för mig handlar nykterheten om att acceptera att inte alltid försöka förhöja livskänslan utan låta höjningarna komma när de kommer.
Tråkigt råd kanske, eller inte ens ett råd... men tänker att vi som matat hjärnan m så mkt direkt behovstillfredsställelse behöver tona ner, hitta en ny baslinje.
Så tänker jag när jag känner leda.
Det brukar gå över!

Bäst idag var att jag börjat läsa boken ”Tänka klart”. Nu bannemej ska mitt undermedvetna få sig en match!

Jag följer rådet i boken och har bara läst två kapitel hittills. Innehållet i boken måste liksom landa lite i mig lite i taget.

Näst bäst idag var ca 13 km på cykel på ca 60 min. Lite duggregn, rätt kallt, men skönt. Längre sträcka och högre tempo har det blivit, och idag blev det pass 12 av 12 under februari. Imorgon blir det samma cykelrunda, pass 1 av 12 under mars.

Tredje bäst var maten jag hämtade hem ikväll - kyckling med röd curry och nudlar. Lite ovant att inte behöva planera när man kan köra bil, nu kan jag köra när som helst ?

Trygg i mitt beslut att vara nykter idag också ?

Jodå, det finns nya böcker, bloggar, youtube-filmer att frossa i ?

Som så många andra av oss är du en all in-personlighet. Kanske ska du nörda ner dig i en hobby? Virka/sticka, måla, eller renovera hus?

Skriv och läs på forumet! Få ord på dina tankar och känslor, låt dig inspireras av andra. Och var glad och stolt över att du är nykter idag!

60 dagar är mäktigt mycket! Och ditt mindset har verkligen kommit långt också ?

60 dagar, en stor bedrift,
Men tänker att det är så mycket ”mer” i din beskrivning av din nykterhet som är fantastiskt att få ta del av. Inspirerande och något jag har stor glädje av! Ha en fin firar-kväll. Själv firar jag med städning i hus som ligger mot blåsigt hav = mkt intressant hur det kan bli stökigt helt av sig självt ?

Jag har spenderat dagen på retreat i en församlingsgård idag. Det är spännande att delta i olika församlingars retreat dagar för alla har ju lite olika program och olika förutsättningar.

Ikväll blir det väl lite Mello på TV. Jo, vanligt är nog bäst. Jag hade väl egentligen varken roligare eller mer spännande tillvaro tidigare men i min alkoholmarinerade hjärna upplevde jag att jag hade fest, alla dagar i veckan... Iaf några timmar innan jag slog över i självömkan, ilska och ångest. Jag tror inte barnen upplevde minsta "fest" under tiden men det förnekade jag förstås i min sjuka verklighetsuppfattning... Jag får lära om, lära nytt. Mitt liv var inte minsta festligt med A, bara destruktivt.

#Se klart
Roligt att du läser min tråd! Ja, jag hoppas att mina små framsteg/snedsteg ger något vidare till alla er andra som läser.

En fin kväll önskar jag er alla! ?

Åh Grattis t de tio veckorna????
Fantastiskt???

Du har fått tre hjärtan också! Ett från mig och så två till. Häng här bara om det känns som om det ger dig något. Jag håller utkik efter dig! Jag hänger här från och till hela helgen. Behöver det. Att läsa framförallt. Jag har inte något akut sug eller så just nu men behöver hela tiden påminna mig om varför jag inte ska dricka. Det är så fortfarande, trots att det blir 10 veckor i morgon.
Kram!

Tack Charlie70 att du finns där?
Det är trösterikt??Det betyder mycket med att få en kommentar/ett svar för mig. Har inte varit på systemet så jag klarar mig idag utan alkohol ..så himla skönt??

Kram

Har inte mycket till tröst att komma med. Men jag läser vad du skriver. Vad bra att du har din man! Vila nu.
Kram!