Senaste kommentarerna i forumet

Då börjar det dra ihop sig för semestern... I vanliga fall hade jag längtat och varit ivrig att komma iväg. Visst känns det härligt att få byta miljö och umgås med människor jag verkligen uppskattar, men så finns det där orosmolnet...

Har ansträngt mig för att förbereda mig på de lägen som kan komma att uppstå. Afterski, bastning, förfest, lunch i backen osv. Det är skrämmande hur stor plats alkohol har på dessa resor.

Min strategi är att hälsan går först, jag anstränger mig för att äta nyttigt, röra på mig, sova bra mm och då har alkohol ingen plats. End of story liksom, känner inte för att ge några andra förklaringar och detta är ju också sant, även om det är en del av sanningen bara. Tror inte det blir några sura miner pga det. De andra kan ju festa på bäst de vill. Däremot vill jag vara med, har ingen lust att sitta ensam medan de andra roar sig. Jag vill ha kul utan alkohol, jag vill vara kul utan alkohol, det gör mig vansinnig att det ska behöva vara en så stor sak.

Vad är det som känns så obehagligt egentligen? Att tappa kontrollen och konsekvenstänket. Att ge efter för "jag tar tag under här sen, det är ju semester- tankarna". Ordet sen är förödande, sen kan vara om fem år.

Får försöka hålla fast vid att jag faktiskt är inne i femte helvita veckan, kroppen och psyket mår så mycket bättre. Dessutom vore det en riktig bragd att klara av att vara nykter en hel vecka under dessa omständigheter. Jag behöver känna mig stolt över egen prestation, finns inte mycket övrigt i livet jag stoltserar över för tillfället. Utåt sett kommer dessa nyktra dagar inte nämnas om inte någon frågar, skulle aldrig göra en grej av att jag inte dricker, jag vill att det ska verka som en självklarhet. Rätt missvisande och falskt men det har ju med skam och självbevarelse att göra så klart...

Då så, sista sakerna ska packas ner, om några timmar ska nejtackandet börja. ??

Önskar er en fin fredag.
Jag är stolt idag, bara för att, ni vet!
???

Hej,

Vad jobbigt det låter. Det låter ju som du rankar dej själv lägre än dina patienter- du skambelägger dej dubbelt. Du är ju ingen superhero för att du jobbar med beroende; inte immun mot den problematiken i dej själv.

Hoppas vi kan hjälpa dej här. Förstår om du inte kan anförtro dig åt en kollega.

Hur mår du ?

Styrkekramar ?

Jag tror faktiskt att det mesta av fysiska symptom kan rätta till sig. Kroppen är ju en fantastisk läkningsmaskin om vi bara tar hand om den. Och det gör du ju nu! Vad spännande med festen i kväll. Jag ser mycket fram emot en rapport! I dag arbetar jag hemma. Har haft en helt under isen vecka här. Skriver mer om det i min tråd.
Kram!

Jag beundrar dig. Och vilket fint stöd du är för din vän under denna svåra tid. Förstår att du får tankar på a, men du klarar ju dig utan.
Kram!

Bra Ensammenintestark! I dag ser vi fram emot lördag morgon i stället. Vår nya fredag kväll. Tänk att vakna pigg, klar, utan dåligt samvete och känna att hela helgen ligger framför oss!
Kram!

11 dagar som nykter och på väg mot två veckor.?

Tack för era kommentarer svagis, Charlie och solstorm! Idag är det fredag och en av adjävulens favoritdagar. Men jag hoppas att inte behöva slåss så mkt idag för jag ska på konsert direkt efter jobbet med vänner som inte dricker?. Det känns faktiskt som en trygghet att se fram emot, vilket tidigare hade stört mig och fått mig att dricka när jag kom hem. ”För att inte missa fredagskänslan”.

Jag hade en mardröm inatt om att jag drack i smyg ur flaskor som min sambo och jag hade med på nån semester och att min sambo upptäckte att flaskorna var nästan tomma. Känslan av skam och hans oförstående min var obehaglig. Han vet ju inte om mitt beroende. Det var ingen rolig dröm som jag inte vill uppleva i verkligheten?. Och i drömmen var det närmast tvångsmässigt som jag drack, precis som det många gånger är i verkligheten. Ingen njutning, bara för att uppnå berusningen.

Men idag ska jag slippa dricka?. Och ser fram emot en nykter helg.?

Undrar oxå hur man sett ut! Om man hade varit nykterist son senaste 10 åren. Garanterat 20 kilo lättare.
Men inget att hänga läpp över, utan kämpa ?
Det är intressant att läsa din tråd. Mitt problem känns mer futtigt när man läser om din kamp. Men det är inte mängden alkohol som gör det. Utan hur man mår av alkoholen ?
Ja det är bara köra på, kommer boosta självkänslan enormt när vågen börja röra sig neråt. Är ganska säker att dom sämre dagarna oxå blir färre.

Oroa er ej! Skriver mer imorgon bara varit mkt just nu. Hur går det för er? Dagar, känslor, tankar?

Kram ?

Hej! Jag kan förstå hur du känner med tanke på ditt yrke. Men det finns ingen som gör mer fel än någon annan när det handlar om den här typen av problematik. Starkt av dig att skriva - och jag håller med - det här forumet är bra för att få ta del av andras berättelser, tankar och funderingar. Skam... Denna skam, vad den kan ställa till det för oss. I viss mån är det ju bra att ha tillgång till känslan, men att känna skam inför sina svårigheter känns så dumt. Dock förstår jag, skam i relationer till A kan jag gott och väl känna igen. Ta hand om dig!

Tack för att ni finns, jag är inte där än, jag jobbar på en beroendemottagning och extra känsligt för mig att söka hjälp, men att jag inte är ensam med min skam är ett stort stöd, läser allt, skriver sällan, tack för allt ni delar med er av som hjälper oss ”tysta”. Skammen är värst - varför? Jag skuld- och skambelägger aldrig våra patienter. Tror jag att jag är bättre än dem?

Det heter Akamprosat och ska göra så att suger minskar och att man inte dricker lika ofta. Googlade jag mig till. Testat`?

Tack för värmande ord. Hur går det för dig? Är det jobbigt? Hur går det med kost? Undvika socker då eller? Eller är det tvärtom, du ska äta socker så du inte blir sugen på socker som finns i vin eller? Otroligt pannben du har!! Skördat några fördelar? Är du inte mer alert på morgonen och orkar mer?

För mig är det ju kolhydratfattig mat från nu, inget socker, skittråkigt. Kastade mina Tutti Frutti godispåsar. Saknar dom. Läser på matförpackningar så att det inte är för mycket kolhydrater. Tog en halvtimme att köpa ett paket hårt bröd på Coop idag. Sockersuget promenerar ju inte iväg från dag 1 bara för att man köper nyttigare mat. Men men jag fixar det.

Jag får vara glad bara om inga organ tagit skada. Ska kolla upp levern nästa vecka. Lika bra o ta tag i hela skiten på en gång. Man blir ju lite skraj. Sportar en del och är i ganska bra form. Då kan det väl inte vara nåt fel med drickandet, invaggar man sig. Yeah right.. En sak i taget. Magnesium och glutamin är på väg. Vit månad rullar på, det funkar. Sen tagning av leverprover är på g, och nu en kopp kvällste! Alltid något.

Tack... ja på lördag kör och jag jag ska upp hyfsat tidigt på söndag för att bege mig till min väninna som förlorat sitt barn. Vi ska luncha lite ihop, prata, mysa och hon kommer gå igenom begravningen med mig ???❤️ Det är två veckor sedan hennes fina barn valde att avsluta sitt liv. Att vara helt nykter i kris är det bästa, om än svårt, så allt som hänt har egentligen varit en extrem prövning för mig nu och jag har kunnat stå emot. Har man inget hemma kan man ju inte dricka vilket är bästa lösningen. En utmaning är att befinna sig nära en glasbank och passera förbi den. Och varje gång jag gör det tänker jag på dem där inne, vilka av er har samma problem som mig? Förmodligen är svaret: Alltför många!
Nu har ju jag haft några dagar då suget varit stort och jag är avundsjuk på dem som kan dricka ett glas och vara nöjd med det... samtidigt finns det de som är avundsjuka på mig för det jag lyckats med i livet och det jag åstadkommit och den kärlek jag har till min partner ? Så livet är inte så himla lätt alla gånger och låt det svaja... stormar kommer och måste redas ut. Just nu håller en bris i sig jävligt hårt och jag vill att den ska mojna, men det gör den först efter att jag jobbat extremt mycket med mig själv...

Kram PimPim ?

Jag skrev just i Kontentans tråd att det är precis som om min kropp plötsligt upptäckt att den bär runt på 20 extrakilon (de flesta alkoholrelaterade) och blev jävligt förbannad över det! För mina leder, brosket i axlar, knän och fötter knakar och brakar när jag går och jag har kontaktat en sjukgymnast som ger mig dagliga övningar att göra de närmaste 6 veckorna. Samtidigt vet jag att min kosthållning är rätt ok och att det var alkohol som utgjorde den största anledningen till att jag blev tjock i 45-årsåldern så det borde ske en justering på naturlig väg nu när jag avstår de där 1200 kalorierna i alkohol varje kväll.

Ett problem i taget funkar bäst men som sagt, jag är inte vän med kroppen just nu. Dock har ju de där abstinenssymtomen som jag hade de första veckorna klingat av och det är ju jätteskönt. Så detta är mer som du skriver Ensam, att utan ruset och det bortdomnade tillstånd jag gått omkring i tidigare så KÄNNS allt så starkt och verkligt. Känslor, kroppen, vädret, naturen, musik och andra glädjeämnen så totalt sett är det ju positivt.
Nu är det dags att krypa ner i bingen och läsa. Just nu en ny bok, "Testamente" av Wähä - gripande och en hel del om fylla faktiskt:-D men bara negativt så jag blir bara påmind om varför jag slutat dricka A.
Kram
svagis

Sådär ja! Nu har vi först tagit bort snuttefilten, alkoholen, och det är först då som man kan ta tag i de riktiga problemen tror jag. I mitt fall säger kroppen ifrån fysiskt pga mina 20 kg övervikt som jag burit på i ca 10 år nu (många alkoholkalorier har varit med och byggt upp kilona). Så länge jag drack A så kände jag inte efter på allvar, det var som att vara lite bortdomnad på något vis, även när jag inte hade druckit något. Men nu jäklar, nu protesterar mina leder och jag har blivit tvingad att börja träna mer som sjukgymnastik för tillfället. Ska även se över hur många kalorier jag äter under en dag - tror inte att det är så farligt men lite för många är det antagligen. Inget problem som inte går att lösa iaf!

Framåt sommaren ska vi nog kunna vara rätt fit for fight du och jag :-D
Lycka till på VC imorgon nu - jag vet att det är rätt väg att gå och du ska tacka ja till den hjälp de erbjuder dig även om det känns läskigt. Du utvecklas och det är ju meningen med våra liv faktiskt, att fortsätta utvecklas även som vuxen.
Stor kram
svagis

Idag provade jag en annan kör i en annan kyrka. En kör helt utan krav eller kostnad. Dock var det inget för mig men det vet man ju inte förrän man har provat! ?

Ikväll har jag varit på Livsstegen igen. Man får en sådan respekt och ödmjukhet av att lyssna till varandras "life stories". Det är berikande. ?

Jag har just läst "Tid att vara ensam" utav Patricia Tudor-Sandahl. Hon är bra. ?

#Charlie70, #Rosa-vina och #mulletant
Tack, snälla ni! ?

Känner verkligen igen mig i det du skriver ? det var ju alltid enklare att dricka lite när det kändes jobbigt i livet. Hoff vilket spån man har varit.

Vaknade som planerat inte bakfull ?
Joo det hjälper verkligen. Hade glömt bort hur illa ångesten kan te sig. Fick sån panikångest idag. Precis som sist men denna gång tyckte jag att jag drack mycket måttligare.
Jo en dag i taget ?

Starkt otroligt starkt jobbat tjejen med tanke på hur tufft du haft det med ??
Förstår oron med stora fester o massa flera helger med. Men visst hade du en plan att du skulle köra? Det går säkert bra bara man gett sig sjutton på det o det har ju du!! Jag kör något mellanting just nu dricker lite vin o tränar som en besatt galning massa...att träna så här mycket var länge sen så något bra där ?
Det kommer gå bra i helgen!! Håller på dig härliga fina PimPim ?? kram kram

Det låter bra, jag blir lätt obekväm om jag ska vara i centrum.
Jag gjorde slag i saken och ringde min VC idag och berättade hur jag känner.
Jag fick en läkartid redan i morgon!

Du har helt rätt i att jag har självmedicinerat.
Det har nog alltid varit så, jag har nog aldrig mått bra.
Jag kommer ihåg när jag bodde hemma hos föräldrarna fortfarande när jag var 16-17 år och hade sprit och vin välgömt under sängen, hur jag kunde dricka det på nätterna när de andra i familjen låg och sov.
Jag har alltid försökt fly ifrån mina egna tankar och verkligheten.
Men jag är bestämd nu, jag ska vara öppen för hjälp och kämpa för att få må bra

Hej!
Tack FinaLisa och Charlie70 för er stöttning! Så här nu efter en månad utan A så är min nästäppa och därmed ytterligare ett beroende borta - Otrivin Menthol. Så jäkla skönt att slippa få panik så fort näsan täpper igen och behöva ha nässprayet tillgängligt. Jag är fri från det ena, men det är jag ju inte direkt från alkoholen på så kort tid. Det blir man aldrig.

På lördag blir mitt första möte med alkohol i socialt sammanhang sen jag slutade vid årsskiftet. Sen kommer alla helger i februari innebära detta och min partner förstår inte riktigt att jag inte riktigt vill detta för jag är jätteorolig att jag inte kommer klara det. ? Känner att jag inte riktigt blir lyssnad på och vet inte hur jag ska gå vidare...

Kram PimPim?

Jag känner igen mig exakt så som du beskriver det! Känner att jag verkligen måste ta itu med problemet nu! Är också orolig för den där djävulen som helt plötsligt dyker upp när man mår bäst! Dricker ju inte för att jag mår dåligt utan för att jag mår bra!??‍♀️?

Grattis till dem Ensammenintestark! Tiden flyger iväg här inne, dag läggs till dag...

Idag är det torsdag, igen.
Dagarna tuffar på med väldigt få inslag av sug efter vin, däremot fortfarande mycket reflektioner kring de här första veckornas erfarenheter.
Jag vet inte varför det är annorlunda för mig den här gången, jämfört tidigare vita januari. Men i samma stund jag skriver det så inser jag ju att det som ÄR annorlunda, är att jag skriver och läser här.
Det är i det närmaste trolleri, även om det handlar om grundläggande saker som:
Gemenskap. Att vara lyssnad på/läst. Uppmuntran. Stöd.
Helt enkelt (fast svårt) det som människor behöver för att kunna skapa förändring i livet. Ingen människa en ö.
Många gör den här resan på egen hand.
För mig är det milsvid skillnad i perspektiv och horisont, i och med detta forum.
Makes you think. Andras erfarenheter, möten. Det är ju så vi människor blir till från allra första dagen i livet.
Det jag vill säga med det, är egentligen tack för att ni finns här, läser och tänker, åt varandra ibland. Stöttar när någon halkar. Tar emot när någon faller. Och puttar på när någon tvekar.
Så för mig har erfarenheterna så här långt, inte bara handlat om att klara av mina vita dagar. Utan också nya insikter kring vad det betyder att få dela med sig.
Oavsett hur våra vägar löper framåt, parallellt eller åt olika håll, så kommer jag alltid känna mig berikad av de insikterna.

Ja, mina tankar rör sig mellan evigheten och fredag kväll.
Inte konstigt att det svindlar till ibland, inte de vanliga perspektiven.
Jag känner inte att jag slåss mot något. Inte ens suget. Jag känner mig arg ibland, över den situation jag befinner mig i, arg över sånt jag missat. Men jag försöker verkligen ha en holistisk syn på mig själv. Alla delar hör ihop, allt är jag, men jag kan förändras. Upplever inte heller någon kidnappning. Än.
Jag är dock varje dag väldigt ödmjuk. För mig är tricket, så här långt, just detta: En dag i taget. Att plocka sönder ”evigheten” till ögonblick som jag förhoppningsvis- och om jag bestämmer mig för det- vart och ett kommer att kunna hantera.
Livet är ju megastort och magiskt, och på samma gång:
Ja eller nej till det där glaset.
Varken större eller mindre beslut än just det.
Kram alla som läser, och kämpar!