Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Tack för ditt fina och stöttande inlägg. Jag ska läsa mer på forumet och de resurser som finns här. Absolut är det nog så att jag behöver ett avbrott eller åtminstone dra ner väsentligt på hur mycket jag dricker. Jag förstår att det är hjärnan som inte vill släppa tanken på att ändå kunna få dricka något. Men all förbättring är bra i det här läget. Ja toleransen har stuckit iväg, när jag inte dricker så har jag ångestmedicin jag kan ta och den leder till korstolerans vilket gör att det krävs ännu mer för att känna något. När jag höll upp i några veckor för ett tag sen var det en wow känsla. På slutet där kände jag mig nästan konstant lite påverkad och hög. Då fattade jag att det var min hjärna som började återhämta sig och må bättre på egen hand. Vill gärna nå dit igen.

@vår2022 Hej! Nä, i den simhallen jag beskrev fanns det ju inga märken att ta. Det var ju bara något man sade för att få folk att börja simma. På samma sätt gör man på Riddargatan. Jag vet det, eftersom jag lyssnat på läkare och forskare därifrån. Man lockar med att börja med alkoholstopp, för att de som inte klarar det får göra den insikten själva. Det kan innebära ett oerhört lidande för den stackars alkisen som tror att "Jag kan lära mig att dricka lagom, för det säger doktorn att det går". Har inte träffat någon med beroendetillstånd som direkt och insiktsfullt klarar att tänka på att de kanske inte kan dricka som "vanligt folk". Sen finns det ju Capral och Naltrexon och andra finesser som kan vara till hjälp. Nå, Dr Wåhlin skriver på ett trevligt sätt och det har nog hjälpt många att våga prova på nykterheten. Men inte ens jag som har högskolepoäng i beroendekunskap har lyckats se på mitt eget drickande med full klarhet. Däremot kanske det har hjälpt mig att ana vart det håller på att barka iväg. Det är jag glad för.
Hur länge kände du själv att du behövde vara nykter för att känna dig stabil i det?
Ha en fin kväll du med!

@Andrahalvlek Jag kan känna igen mig i dig. Gillar också att lära mig nya saker och prova på nya erfarenheter och det tror jag kommer väl till pass i min situation.

@Polerad Ja, det är en bra tankemodell och hur viktigt det är att lära sig och lyssna på kroppens signaler, ångesten, om att något inte stämmer. När man börjar förminska, förstora eller förtränga så sker det för att verktygen för att hantera sina känslor inte finns/räcker till, det blir ett försvar och ett sätt att försöka motverka ångest. Det är då man lätt tar till alkohol, ångestdämpande.

Låter som du är något på spåret om vad som ligger där nere i djupet, känslor av otillräcklighet och som kan vara grunden till andra jobbiga känslor. Kan känna igen det med att prestera och hur man kompenserat med annat för att ”täcka” över och ett slags ständigt tryck. Man behöver inte ta itu med allt på en gång, bara att ha kommit i kontakt med något som skaver under ytan är ett stort steg. Viktigaste är att vara nykter och komma i balans och känna sig stadigare i det. Det finns ingen brådska, ge det tid, ha tålamod och ha tilltro till sin egna förmåga att klara av att vara nykter. Det sker mycket med tankarna och känslorna under processens gång och när man känner sig redo kan man börja nysta allteftersom. Det är faktiskt en häftig resa om man nyfiket undersöker sig själv, litar på och följer med i processen.

Ha en fin kväll!❤️

@X-Strong Hej och välkommen hit! Vad bra beslut du tagit för att få ordning på livet och må bra. Du har hittat områden du behöver göra en förändring i och att inte ta till alkohol när du mår dåligt. Ökad tolerans är ju en indikation på hög konsumtion och att du sedan 1 år tillbaka är åter i dåliga alkoholvanor med att döva stress och ångest som blir värre i längden. Att ha en längre nykter period rekommenderas för att få återhämtning i hjärnan och få balans. Det finns ett självhjälpsprogram här på forumet som kan vara en hjälp och ett stöd i hur du ska gå tillväga och att göra en planering. Nykterheten kommer att göra dig mer stabil i tankar och känslor och då kommer du att få bättre förutsättningar att hantera det som du vill få ordning på i ditt liv. Min räddning var nykterheten som gjorde att jag tydligare kunde se vad som skavde och hitta strategier för att hantera det. Nu mår jag riktigt bra och det är så skönt att slippa all ångest och oro som alkoholen orsakade.

Kämpa på och skriv här, det är fint med det stödet som finns på forumet😁

@vår2022 Att inte veta hur man ska hantera en situation kan definitivt leda till motstridiga känslor, vilket i sin tur kan skapa ångest. Det är en bra tankemodell att ångesten är en signal att man saknar verktygen för att hantera en given situation. Jag tänker mig att när de generella verktygen (förminska, förstora och förtränga) inte räcker till längre, eller ännu värre när de generella verktygen gör mer skada än nytta, det är då ångesten kommer krypande.

Det är jobbig process att så sakteliga faktiskt upptäcka vad det är som ligger trycker under ytan, speciellt när man förstår hur alkoholen har förvanskat bearbetandet av känslor till oigenkännlighet. En stor del abstinensen är ett behov att undertrycka det som kommer upp till ytan nu. Rent rationellt förstår jag att jag måste hantera det, men när det är som värst längtar jag bara efter att bedöva mig med alkohol.

Just nu är jag i hygglig balans och när jag gläntar på locket känner jag mest otillräcklighet. Otillräcklighet att ta tag i det som finns där nere, men också att det är mycket gammal otillräcklighet som ligger och pyser där nere. Det skulle kunna vara ingången till en djupare förståelse av mitt själsliv. Jag har alltid varit högpresterande och känslan av otillräcklighet skulle kunna vara det som är grunden för alla andra jobbiga känslor. Viljan och drivet att alltid leverera och nå de uppsatta målen är förvisso inte enbart positivt. Baksidan av att alltid tvinga sig till att leverera är att när man skjuter upp saker, eller levererar med en sämre kvalité, skapar det en olustkänsla. Jag tror att jag måste rota i detta när jag kommit längre fram, men just nu sopar jag det under mattan och skjuter det framför mig! :)

Glömde tillägga att jag tror att det också handlar om att det ska vara festligt och roligt på helgerna. Jag var rätt ensam i tonåren och aldrig bjuden på fester så när jag upptäckte alkoholen så tyckte jag att jag kunde ha roligt på egen hand. Men det är inte roligt längre. Jag får inte samma effekt som jag fick då vilket förmodligen beror på toleransen och att jag antagligen är deprimerad nu. Jag måste försöka sluta jaga den känslan för den kommer inte hur mycket jag än dricker.

@Jempa123 Beklagar sorgen❤️. Tänk vad bra att du håller dig fortsatt nykter trots den hemska händelsen. Det går att hantera på ett helt annat sätt än om man dricker och bedövar. Att tänka på sommaren kan skapa mer oro och sug, det är långt dit så du hinner med att ta ställning till det senare. Fokusera på mer här och nu och var stolt över varje dag som nykter. Bra jobbat! Sköt om dig❤️

Har läst här ett tag utan att skriva något. Jag har nog alltid varit medveten om att jag har svårt att hantera alkohol samt har alla möjliga slags riskbeteenden. Första gången jag var full var jag 17 år. Fastnade direkt, hade haft en svår uppväxt och det var så härligt att få må bra för en stund. Gömde alkohol hemma och drack i smyg. Drack också när jag var i skolan, hade otrolig tur att jag kom undan med det. Lärde mig tidigt hur man döljer tecknen på olika sätt från omvärlden. Höll på att sabba min skolgång men skärpte till mig och var helt nykter sista halvåret på gymnasiet.

Sen flyttade man hemifrån och drickandet kom och gick i perioder. Ofta vin eller öl, mer sällan starksprit. Ibland kunde jag klara att hålla det till några glas en fredag eller lördagskväll. Andra gånger tappade jag kontrollen och kunde dricka hur mycket som helst. En gång tror jag att jag var nära att dö. Var så berusad att jag började få svårt med andningen och kändes som jag skulle tuppa av. Tvingade mig själv att hålla mig vaken hela natten, der var hemskt men jag tog mig igenom det. Lät bli att dricka ett tag efter det.

I samband med att jag blev arbetslös fick jag väldiga svårigheter med social fobi. Har alltid varit lite obekväm bland folk men det gick så långt att jag inte ens tog mig utanför dörren om jag inte druckit några öl. Så började ännu en period av att dricka mer och oftare än jag borde. Träffade min nuvarande i samma veva och försökte skärpa mig för både hennes och vår del. Ändå blev det en del skåpsupande och det var inte ovanligt att hon var förvånad att jag blev så påverkad av "bara några öl". Fick i samma veva ett bra jobb - bra som i att det var ett stort steg i min karriär. Tyvärr också väldigt stressfyllt och ångestframkallande.

Sen lyckades jag hålla drickandet ganska minimalt under ett par år men sedan cirka 1 år tillbaka så är jag igång igen utifrån gamla rutiner. Håller mig nykter under jobbveckan men på helgerna så spårar det ur. Nu går det åt stora mängder då jag både dragit upp toleransen och lagt på mig en del vikt. Jag kan köpa en BIB på fredag efter jobbet och på lördag natt så är den slut. Dricker jag starköl ska det helst vara minst 7% och det krävs flera långburkar bara för att känna av något överhuvudtaget. Måste hela tiden planera för att ha tillräckligt hemma och får ofta åka till systemet igen på lördag eller i sämre fall, lassa på med folköl på ICA. Dricker mig ofta igenom bakfyllan på lördag och fortsätter vara lite lullig hela dagen. Sen blir söndag riktigt jobbig och känns som jag hela tiden håller på med att avgifta mig själv. Min partner har väl inte sagt så mycket och jag har iallafall slutat upp med att skåpsupa men jag förstår ju att det inte är roligt för henne. Jag blir inte aggressiv eller bråkig när jag är berusad men trött, sover mycket, har mindre sexlust osv.

Mitt problem är att jag gärna tar till alkohol när jag inte mår bra. Vilket jag inte gör just nu pga jobbet och att det varit en del privat också. Då försöker jag döva stressen och ångesten men det blir bara värre i längden. Jag måste verkligen ta tag i detta nu och minska ordentligt på drickandet. För jag kommer ta kål på mig själv i längden, det är inte bra för min kropp. Jag väger alldeles för mycket nu också och är rädd för komplikationer av fetman. Vill inte slösa bort mitt liv på alkoholen. Jag vill få vettiga saker gjorda på helgerna och skapa fina minnen med den jag älskar. Just nu är det bara slummigt och tragiskt här hemma och jag har varit skakig och haft ångest hela morgonen. Det är inte värt det.

Jag vill inte pressa mig själv att avlägga löften jag kanske inte kan hålla. Men jag ska verkligen försöka att dra ner på min konsumtion. Jag måste helt enkelt. Jag behöver inte åka till systemet varje fredag och jag behöver inte välja att alltid knäppa den där första bärsen. Jag kan låta bli och har klarat av det i tidigare perioder av mitt liv. Sen behöver jag göra förändringar och kanske byta jobb samt börja äta bättre och gå ner i vikt. Försöka hitta ett välmående så jag inte har behovet att ta till flaskan. Min pappa har alltid druckit för mycket och flera i min omgivning har supit ihjäl sig. Jag ska inte hamna där jag också. 2024 får bli en nystart för mig. Tack för att du läst.

@Denlillamänniskan Jag funderade en hel del ang vilken tiden det tar för återhämtning i början gällande organen. Hittade denna pdf skriven av Sven Wåhlin, överläkare på Beroendecentrum på Riddargatan. Jag tyckte den var intressant. Det finns på sidan 8 en lista på hur lång tid det tar för olika funktioner i kroppen att återhämta sig.

Han skriver att den medicinska återhämtningen är beroende på hur man druckit, genetisk sårbarhet i organen, vår känslighet för alkohol mm. Han säger att grovt generellt så torde de flest funktioner återhämtat sig på 1-2 veckor för en med lågriskkonsumtion. För en som druckit regelbundet men med bara måttlig högt riskbruk tar det någon månad och vid högre konsumtion tar det längre tid för vissa organ. På sidan 9 pratar han om psykologisk läkning.

http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/Alkohol/alkoholpaus_varför_och_hur.pdf

Så på så sätt det kan finnas mål med att ta ett simmärke i form av tid, för att få återhämtning i hjärnan som tar tid. Jag har mer en syn på en livsstilsförändring för livet och då finns inte något mål jag ska nå. Utan det är en riktning framåt, mot och i samklang mina värderingar som jag strävar efter, inte ett mål i sig. Mål hade jag på vägen i början, mina dagar som nykter, att de skulle bli fler. Sen har jag olika mål för andra uppgifter som ska lösas i livet.

Ha det gott!

@Jempa123 Beklagar sorgen ❤️ Vilken chock. Vid starka känslor gör sig suget påmint, då gäller det att än hårdare bevaka sina intressen. Som nykter har man bättre förutsättningar att klara av allt.

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Jag älskade din liknelse med simhallen! Och tänk att alla är inte ens lockade av simmärket, en del vill lära sig simma för att de älskar att lära sig nya saker. Man behöver inte ens bli bäst, att bara lära sig nya saker är en seger i sig.

Sådan är jag, och det har varit en enorm fördel i mitt yrkesliv. Jag kan inte ens gissa hur många programvaror jag har lärt mig under mina 31 år på samma arbetsplats. Och den viljan att lära sig smittar av sig även på mitt privatliv. Nya hobbies - bring it on! En del blir långlivade, en del blirdagsländor, men de berikar alla mitt liv.

Kram 🐘

Ja, jag vet att jag är enerverande aktiv på forumet. Det är inte för att skapa uppmärksamhet runt mig själv eller ta utrymme ifrån er andra. Men idag har jag fullt sjå att hålla ordning på apan och inte tänka på alkohol. Och jag har märkt att apan är barnsligt förtjust i berättelser. Så ni får ursäkta mig. Säkert blir det några inlägg till innan dagen är slut.

@Adde Kommer du ihåg att du rådde mig att bli "kompis med apan"? Jag har försökt titta lite närmare på det. Tänker ofta i bilder som jag sedan kan sätta ord på. Apflickan som var medberoende, var en sån där liten stackars circusapa med vippkjol och hårband. Med rött läppstift påmålat på apmunnen för att se mer betagande ut. Gjorde sig till med sina konster för att få aplåder och göra domptören nöjd. Den apan har tack och lov sluppit ifrån det livet.

@Adde Jaha, ja. Klockrent!! Så där såg det ut för mig när jag fortfarande kämpade på i relationen med min exman. Samtidigt som jag ömsom smög och ömsom slamrade runt på Beroendekurvan enligt Jelinek. Jag är så glad att jag tagit mig ur Medberoendekurvan och nu bara ägnar mig åt mig själv och alkoholen. Ibland är en bild mer klar och verksam än långa rader med text. I alla fall för mig.

@Kennie God Morgon/ förmiddag!
Fick mig ett litet leende efter din vänliga respons på min ilska. Ja, just så kände jag mig; Som en galen ko som far runt på ängen utan styrsel och sans. Liksom för dig är Gud och Naturen (fast det är ju egentligen samma sak) en stor källa till återhämtning och tillförsikt.
Tack för att du och andra finns här på forum för att ge stöd.

@Adde Du skriver så med sådan klarhet och ett sådant lugn, vilket ger mig tillförsikt. Märkligt sammanträffande att jag just igår kväll kollade på Jelineks Kurva. Känner till den sedan tidigare och visste redan då att det låg mycket sanning däri.
Tänkte också på det du skrev om hur man ska fira olika tillfällen, när jag var ute och gick idag. Tänkte på dig och hoppades att du kände dig tillfreds i stunden av att ha uppnått något/ att ditt liv blivit behagligare. För mig blir det mer och mer tydligt att mänsklig kontakt är det jag uppskattar mest med firanden. Att få glädja mig tillsammans med dem jag älskar eller tycker om.
Tack för dina ord. Jag önskar dig en bra dag.

Så är det söndag igen och det har gått över en vecka som nykter. Veckan har varit hemsk då en nära anhörig dog plötsligt. Men nykter har jag varit. Livet känns lite allmänt tufft just nu men jag tänker fortsätta vara nykter en dag i taget. Inget hade blivit bättre nu av att jag drack. Är knappt sugen heller men tänker på alkohol till sommaren eller andra sammanhang men tänker inte ta den frågan om hur jag ska göra sen nu. Nu ska jag ivf vara nykter. Ta hand om er där ute, livet är verkligen skört ❤️

God morgon,
Här är det lite senare start på dagen. Njuter av tredje påtåren kaffe. Tänker på ilskan du skriver om. Har sett flera här inne som haft perioder med ilska i samband med att de slutar dricka. Kanske är det så att vi dövat en massa känslor med alkohol så att de när de släpps fria beter de sig som korna när de släpps ut efter en vinter i ladugården? Hoppar runt och lever rövare ett tag innan de lugnar ned sig och börjar beta.. Promenader är även min bästa medicin mot jobbiga känslor. Läste också ditt inlägg om besöket i kapellet. Jag upplever att det ger mig lugn och hopp att be. Utan att behöva definiera vad jag riktigt ber till, det handlar ju om att tro, inte veta. Var på Katarina- mässan på Södermalm för en tid sen. Väldigt fin. Önskar dig en fin söndag.

@Adde Intressant med Jellinek kurvan för alkoholister och för medberoende. Har kollat i den första kurvan tidigare och idag igen. Kan enligt den kurvan se att jag inte riktigt hade nått min botten, den kroniska fasen, som tur är, men var på fler punkter i den kritiska fasen. Känns läskigt med hur det lätt skulle kunna ha blivit så mycket värre och att jag lyckades båda kraft och energi till att få stopp. För mig hade jag nått min botten där jag var och förstod att det kan bara gå åt ett håll och bli värre om jag inte slutar att dricka helt. Det måttliga hade med tiden blivit omåttligt beroende.

@Denlillamänniskan Tack för de vänliga orden! Glad om jag kan bidra till det viktiga samtal som pågår här på alkoholhjälpen.

Hemkommen från en längre morgonpromenad.
Tänker att våra föräldrar har gjort det bästa de kunnat utifrån sin situation. Att det finns en genetisk sårbarhet också. Vi har alla fått en släng av sleven vad gäller uppväxt och genetik. Jag skärskådar mig själv och vet att det enda jag kan göra är att odla min medkänsla med mig själv och med andra. Sen är jag den jag är och andra människor är på sitt sätt.

Har också funderat en del på det här med att deltaga i detta forum. Dagens tanke är hur man ska hantera nykterheten och vara i den.

Här rekommenderas 3 månaders nykterhet innan man kan ta ställning till alkoholintaget. Annie Grace har en 30 Days Challenge som man kan deltaga i. Anna Lembke säger också att man borde vara någotsånär återställd i hjärnan på en månads nykterhet. Själv har jag ingen aning hur det förhåller sig eftersom när jag var nykter en månad sist, så var alkohol inte det stora numret som det sedan utvecklat sig till.

Efter några kilometers gående nu på morgonen så kändes det som att jag ville köpa en box vin och bara sitta och dricka för mig själv i lugn och ro. En liten tröst är att det är söndag, så det går inte. Nödraketer från ICA skulle inte göra den tillräckliga effekten. Och jag behöver inga nödraketer. Sansade mig snabbt och ägnade mig åt det jag brukar. Bara vara i nuet. Andas och se på himlen. Hörde att talgoxen börjat sjunga så smått och såg att naturen omgav mig tyst och stilla. Förstår att mitt återfall kommer att se ut såhär. Lugnt och städat köpa en box och i största medvetenhet om vad jag pysslar med dricka på ett metodiskt sätt. Men just idag lockar inte det. Har redan ritat ett hjärta på kalendern i köket och tar inte bara en dag i taget utan även varje ögonblick i taget.

Känns som att jag befinner mig i en simhall. Den heter Nykterhetens Paradis.
Där kan man glida ned i bassängen och simma sitt 30-dagars eller 3-måndares märke. På kanten av bassängen går väldigt vältränade och entusiastiska personer som är personal på simhallen. De hejar på och ger lite råd om effektivare simtag och att stå ut även om det är kallt, man får kallsupar eller nästan domnar av ansträngning.
Vi är några som simmar runt där. Vi sneglar lite på den som simmar i fållan bredvid..... Ser han trött ut? Undrar om hon simmar bättre än jag?.... Tycker dom andra att jag simmar på ett töntigt sätt? Har jag inte en väldigt snygg baddräkt och balla simglajor? Allt för att framstå som en rätt proffsig simmare som personalen ska heja lite extra på.

En del slutar simma och häver sig upp på kanten av bassängen igen. De orkade inte, de stod inte ut, eller så var det inte viktigt för dem att ta det där märket. Vi ropar mellan simtagen till dem; Det går bättre nästa gång! Bra kämpat. Sen tar vi ett nytt andetag och ett nytt simtag. Och ett till.

Och då tänker jag; Vad fan gör jag i den här bassängen och i den här simhallen? Vad är det för märke jag försöker ta. Jag vet inte ens det. Jag har bara börjat simma. Jag tar en längd i taget och hoppas på att själva Badmästaren ska träda fram till bassängkantens kortsida och säga; Nu är du klar, lilla vän. Kom upp och vila nu. Det finns egentligen inga märken att ta, men folk får gärna tro det så att de hittar motivationen att simma.

Först : Tack Andrahalvlek och Denlillamänniskan för gratulationerna <3

Sen......ÄNTLIGEN har har jag hittat Medberoendekurvan som motsvarar vår beroendekurva av Jellinek !!!! Jag har den på papper men inte fixat att lägga upp den här men NU !!!

- Borttagen länk pga försäljning -

Att bli arg är ingen bra lösning men det vet du redan :-))

Det är så många som försöker förminska sin egen alkoholkonsumtion för att kunna fortsätta dricka. Så gjorde jag med på den tiden när Systembolaget hade nåt som hette "Alkoholsnurra" (tror jag det hette ??) och där jag skulle ange hur mycket jag drack. "Märkligt" nog så "glömde" jag rätt så mycket av alla flaskor som jag senare bar till pantmaskinen ! (Ja, på den tiden fick man pant för liken och ibland kändes det som en extra lön !)
Efter åren här på Alkoholhjälpen så ser jag 2 olika typer människor (förutom anhöriga) :
1) De som verkligen är färdiga med drickandet och som är villiga att göra allt för att slippa den destruktiva livsstilen.
2) De som skriver här för avlasta sitt samvete men inte är nere i sin botten än utan vill fortsätta fast lite mindre..... Man kan inte vara lite gravid....

Jag själv har ju en historia på ca 10 år (innan jag hittade "hem") med olika soc-tanter som inte kunde ett jävla dugg om beroende men som gu'bevars gått på högskola för att lära sig att "hjälpa" oss alkisar. Hela tiden kände jag, med facit i handen, att jag gick till dem för att få tyst på tjatet hemma. Jag gick inte dit för min egen skull ! Det var inte förrän jag seriöst, på egen hand, började leta efter en utväg för jag var så otroligt trött på krökandet som jag ärligt erkände för mig själv att jag drack alldelse för mycket och att det hela tiden ökade. Det var en process på kanske 7-8 månader med återigen bråk med okunniga soc-tanter innan jag själv hittade en väg ut mha ett behandlinsghem som jag minsann fick betala själv. "Sånt betalar inte vi för" var beskedet från den sista soc-tanten. Egentligen var det nog en chef på alkoholmottagningen som drog igång mitt sökande då hon menade på att jag inte var alkis utan hade familjeproblem !!! Undrar hur många liv den nöten har förstört ??

Det är många som inte vill se att vi beroende har samma sjukdom med samma beteende och vandrar samma väg till undergången. Bra info om det är att kolla på Jellinek-kurvan (googla !) och där se hur vår sjukdom beter sig.

Du skriver så bra och nu gillar jag definitvt "offerkoftornas finklänning" :D :D

Kram <3

@Em och nykterheten Hej! Ja, det är så skönt att vakna upp från en mardröm och inse att den inte är sann. För mig var också sorgen över att inte dricka mer ganska snabbt över när jag såg och fick ta del av alla goda effekter som nykterheten förde med sig. Så här i backspegeln så var det ingen större förlust som vid en riktig sorg, för den man allra mest i början saknade och förlorade var en sämre och alkoholberoende version av sig själv. Det är skönt och befriande att den versionen är borta. Jag är också så tacksam för den nya friska, fräscha och balanserade versionen av mig själv.

Skönt att ditt liv känns stabilt och vad härligt att bara kunna fokusera på vad du ska ha på dig😁

Ha det fortsatt gott!❤️