Senaste kommentarerna i forumet

Vill säga detsamma till dig - fortsätt kämpa! Du har det värsta bakom dig, dricker du nu får du börja om på ruta ett i värsta fall.

Det är egentligen inte du som vill dricka, det är alkoholdjävulen i din hjärna som har börjat skrika och gapa, och förhandla med dig.

Lyssna istället på den del av din hjärna som är stolt och nöjd med framstegen, som för varje dag mår bättre i nykterheten, och som ser fram emot ett ”nytt nyktert liv” utan en massa kaos i tillvaron. Jobb, hem, familj ❤️

Du har hela livet framför dig!

Kram ❤️

Hello! Ny här. Jag är 24 gammal och har druckit sedan jag var 14 och tagit droger sedan jag var 16.

Mitt missbruk eskalerade radikalt och frivilliga insatser var inte tillräckliga...tog för många och ”allvarliga” återfall så tillslut var det ett faktum. Jag fick LVM (tvångsvård för missbrukare). Tvångsvården gäller i 6mån och jag har lite drygt 2mån kvar. Har fått komma till öppnare former (först är man helt inlåst, på SIS-institution) och kommer verkligen inte överens med personalen som jobbar i helgen. Har som sagt ett sååå starkt sug och vet dessutom att en av tjejerna jag delar hus med har vodka...varenda jävla minut känns som en timma. Är så nära att bara skita i allt och fråga om jag kan få dricka med henne. Jag har på söndag varit nykter i 5mån. Snart varit drogfri i 2mån (tog återfall inne på låst avdelning...trots att det ska vara omöjligt att få in något där med alla säkerhetsrutiner), men det känns så hopplöst med detta jävla sug. Det som hindrar mig framförallt just nu är att jag INTE vill in på låst avdelning igen...och så blir det om jag torskar! Tankar? Tips? Stöd? Någon som också har eller har haft LVM... hur har ni hanterat situationer likt den situation jag beskrivit ovan?

Fortsätt kämpa alla krigare!

Fredagskram :)

Grymt bra kämpat! Det kommer att bli lättare och lättare för varje dag.

Försök att djupandas, då lättar ångesten lite. Andas in och räkna till 3, håll andan och räkna till 4, andas ut och räkna till 5, håll andan och räkna till 6.

Försök att repetera några gånger, och lägg handen på magen så att du känner hur den fylls med luft.

Läs andras trådar härinne, och känn gemenskapen. Du är inte ensam! Vi är många som sitter i samma båt.

Kram ❤️

Fortfarande nykter. Dag 5. Tufft även idag. Mannen är ute med våra gemensamma vänner, jag valde att stanna hemma vilket också är en utmaning med skåpen fulla med alkohol. Känner mig irriterad på barnen och har kort stubin, stackars ungar...
Jag brottas också mycket med ångest. Är så van att döva den, döva den tills jag slocknar. Jag bär med mig oerhört traumatiska upplevelser av övergrepp från min barndom som jag druckit bort. Nu finns inte den flyktvägen längre vilket känns oerhört tufft... vill bara domna bort kropp och själ...
Tänkte på det när jag körde hem från jobbet idag att det kändes så sjukt att inte åka förbi ett systembolag på vägen hem. Jag vet exakt var alla systembolag i vår storstad ligger. Jag för mentala noteringar om vart jag varit de senaste gångerna och roterar bland dem för att inte väcka uppmärksamhet. Allt jag tänker på på systemet är att de tycker jag är en äcklig alkis (vilket iofs är sant) och att de säkert pratar om mig.
Fredagkväll och ingen alkohol... vet inte när det hände sist. Det är säkert över ett år sedan.

Den var fin att läsa - din lista.
Ja - att människor behöver varandra och att man tillsammans kan göra så mkt mer än vad man klarar av på egen hand - blir tydligt här.
Att vara alkis ( jag väljer att kalla mig det.. så trött på omskrivningar:-) är att vara ensam....
Ensam i ånger och i skam och på ngt sätt även när man dricker....ensam i det där laddade begäret. När övriga var nöjda...ville jag har mer - men det måste jag dölja.
Det är fint att kunna skriva öppet här. Och somna nykter.

Jag försöker så gott jag kan att undvika alkoholen men det e sjukt svårt mellan åt. Och jag har många minnesluckor ibland efter jag druckit och gör min kille orolig för mig. För han tycker it om när jag dricker.

Det enda man vet om framtiden är att man inte vet något om den....brukade en kollega till mig säga ibland.
Det låter fint med a-fritt bubbel och soffa. Själv har jag ätit god mat och druckit vatten och berättat för min man att jag inte kommer att dricka på tre månader. Det kändes ganska odramatiskt. Jag har inget sug alls ikväll ( men ska ha semester nästa vecka och gå på jazzklubb..och det blir en utmaning)
Det jag vet om min framtid är ju ändå att jag har...:eller har skaffat mig ..ett rejält problematiskt förhållande till alkohol. Och det kommer jag ju att behöva förhålla mig till hela livet. Ett tag tänkte jag att jag var/är så gammal att jag kunde acceptera ngn sorts alkoholism de sista 25-30åren,
Vilken sorglig tanke! Och några 25 år hade det knappast blivit heller. Nu hoppas jag på något helt annat....kanske att genom detta steg också komma vidare med annat.
Men nu ska jag inte gå igång i din tråd:-)....hjärnan är ständigt på språng..men hjärtat och kroppen säger stopp.
Ha en finfin fortsättning på fredagskvällen ...och vad framtiden har att ge får vi - förhoppningsvis - se.

Tack! ? Och grymt jobbat du med!
Nu njuter vi av en fin, nykter helg!

Det finns inga garantier för någonting här i livet. Men just idag är jag trygg i mitt beslut att sluta dricka alkohol ?

Heja oss!

Svinbra jobbat! Själv är jag på 13 nyktra dagar. Känns lite ovant så här fredag kväll, men det känns bara bra samtidigt. Jag är trygg i mitt beslut.

Heja oss!

21 dagar! ?
Inte vågat skriva det än för ikväll var det nära. Väldigt nära. Sjukt att min hjärna tänkte att jag ska fira det med att förstöra allt.
Men ikväll är jag nykter och imorgon är en ny dag. ?

En stund i soffan efter lång dag, och vecka (även om den varit bra)
Dricker a-fritt bubbel, helt ok och jag gillar att ändå få hälla upp något som inte är läsk.., vet inte om det är ok för alla men för mig funkar det bra, och dricker aldrig a-fritt på vardagar.
Idag har jag funderat i lite vidare perspektiv. Ang nykterheten alltså.
Jag tycker de senaste två veckorna varit enkla. (Utmaning imorgon m middag ute.) Överlag mår jag väldigt bra, men funderar inte ofta på framtiden. Men när jag gör det, växlar tankarna mellan att det nog är helt ok/skönt att vara utan a. Den andra tanken är att det inte verkar klokt. Nästan knäppt. Orimlig tanke.
Ja, jag kommer därför inte ta några mer vidsträckta beslut idag än att vara nykter ikväll.
Tacksam att sug och överlevnad dessa veckor varit rimliga.
Ingen fjärrstyrning, ingen oro att det ”bara ska hända”. Men såklart väldigt mkt jobb med tankarna, beteenden, psyket. Mycket hjärn-träning, mycket vilja.
Fortsättning följer.
Kram alla kämpar på AH den 21 februari 2020.

Skjutsade dottern extra tidigt imorse. ?

Idag var jag på Fredagsfrid i kyrkan och denna vecka hade vi qi-gong. ?

#mulletant
Idag hämtade jag boken från biblioteket som du rekommenderade.?

Ber att få önska er en fin helg! ?

Att komma ut som nykterist innebär ju i praktiken att erkänna att man är alkoholist. Förstås. Att man inte kan hantera alkohol på ett normalt sätt. Att erkänna det för sig själv är en sak, men att erkänna det inför andra känns väldigt mycket svårare.

I kväll kommer min yngsta dotter och jag vet att hon kommer att säga ”du får dricka vin mamma”. Det säger hon av två anledningar: 1) hon vet att jag gillar vin, 2) då får hon dricka cola ? Smart tjej!

Jag tänker bara svara henne ”nej, inget vin idag”. Sen upprepar jag det tills hon slutar fråga. Det får ta den tid det tar. Hon kan ändå inte ta in vidden av detta. (För er som inte vet eller har glömt, så har min yngsta dotter en utvecklingsstörning.)

Imorgon kväll kommer äldsta dottern hem till oss. För henne måste jag berätta. Förstås.

HUR jag ska berätta har jag ingen aning om. Jag vet att hon blir glad. Men jag tror att hon är skeptisk inför om jag faktiskt klarar av att vara nykter. Och det kan jag bara visa henne, så hon får tro vad hon vill tills vidare.

Jag tänker inte förbereda något ”allvarligt prat” med henne. Det får bli som det blir - och oavsett så blir det bra ?

Och efter henne har jag inte behov av att ”komma ut” som nykterist för någon annan faktiskt. Resten av min omgivning får märka det själva när tillfälle ges helt enkelt.

Jag är bara halvvägs klar med årsredovisningen till överförmyndarnämnden.

Typiskt nog hade jag glömt att ta med mig sladden till datorn, så det blev ett naturligt slut på den jobbstunden ?

Jag ”hittade” i alla fall de 6 kr som diffade, hurra! Så nu går ekonomin ihop - och en massa utskrifter har jag gjort pdf på. Återstår att efterlysa lite kvitton och fylla i blanketter, och det hinner jag med nästa vecka.

Som vanligt siktar jag mot dead-line, den 1/3 är nästa söndag så fre 28/2 tänker jag lämna in pärmen.

Varje år tänker jag att jag inte ska vänta tills hela året är slut, men ändå sitter jag här med allt i en enda röra på slutet. Jag måste hitta en bättre struktur på något sätt.

Jag hade aldrig varit god man om det inte var min dotter det handlar om. Det vore lika dumt som att jag skulle söka jobb som ekonom ? Nä, skrift är min grej - siffror är arabiska för mig. Jag är dessutom fullständigt oekonomisk för egen del.

Samtidigt är jag väldigt organiserad på mitt arbete, så jag borde kunna få till en hyfsad struktur även på detta.

Men det här är kanske ännu en surdeg som jag faktiskt tar tag i på allvar nu i mitt nyktra tillstånd, och inte bara håller näsan ovanför vattenytan med nöd och näppe.

Efteråt blev det en mil på cykel, i härligt väder, och nu njuter jag av ett varmt bad innan yngsta dottern och hennes pappa kommer. Vi äter alltid ihop när dottern ”byter hem”.

Och från årsmötet igår blev det en hel smörgåstårta över, så jag slipper laga mat både idag och imorgon. Nice ?

Tack Andrahalvlek och Vinäger. Ja, det är något kraftfullt över att kunna ändra en dålig vana, speciellt när det handlar om en beroendeframkallande drog såsom alkohol (vill inte förminska drogen eller beroendet men bara inflika att vi kan ta kontrollen!). Nu ska jag inte ropa hej innan jag har kommit över ån (är detta rätt ordspråk, låter skitkonstigt i mina öron. Jag har varit borta från Sverige för länge, haha), men egentligen finns det väl ingen å med att sluta dricka. Man är ju aldrig "klar", utan man bygger på sin nykterhet hela tiden med återfall, händelser, insikter, erfarenhet och vita perioder. Tillslut så hamnar man förhoppningsvis i ett tillstånd där nykterheten ses som en gåva och det enda naturliga valet. Jag vet inte om jag är där än men jag är nyfiken. Hur kommer jag må vid 3 månaders, 6 månaders, 1 års nykterhet? Jag vet vad alkohol gör, nu vill jag testa utan.

Man ska inte tänka så mycket, ibland är det bäst att ta vissa saker på volley. Ska man tänka något innan så är det ”det går bra”. Och det tror jag att det gör för dig faktiskt ? Fokusera på ”kökstjänsten”.

Det är i alla fall nästan alltid min utgångspunkt, att ”det går bra”. Gör det inte det får jag hantera det då, på volley!

Först tack vinäger för kommentar. Du behövs här.
Som jag skrev om tidigare kommer frugans syskon med make/makar imorgon. Det är verkligen inget jag ser fram emot. Känner mig som en social analfabet och gruvar mig å det värsta. Jag har alltid haft två alternativ tidigare för hur jag ska bemöta situationer som denna. Antingen "flyr" jag iväg någonstans, rent geografiskt eller också stärker jag mig med några glas och "härdar ut"......

Att helt plötsligt möta detta helt nykter, dessutom att för min frus skull vara lite extra "vänlig och tillmötesgående" är en uppgift som heter duga. Rent fysiskt yttrar sig problemen att jag blir spänd i hela kroppen, ont i nacken och huvudet etc, med andra ord jag mår skit....

Det vore så himla enkelt att "stänga av där uppe" och ta ett par drinkar när gästerna kommer. Det hela blir, åtminstone till en början, så mycket enklare och lättare. Det är dock otänkbart denna gång. Jag vill absolut inte riskera att jag "förstör" ännu en födelsedag nu när vi har folk hemma hos oss.

Nu är det bara att ta en timme i taget. Koncentrera sig på "kökstjänsten" som någon rådde mig till. Om frågan kommer om varför jag inte dricker något med A i så tar jag det lite på volley. Orkar inte hålla på att förbereda mig för det också. Nåväl, gästerna åker nog vid lunch på söndag så om två dygn blir det väl lugnt igen.

Jag har druckit så många år att jag inte riktigt vet hur man umgås helt nykter. Visst har det hänt men jag har då alltid känt en irritation inombords, tyckt att det varit jobbigt när alla andra blivit salongsberusade (en mild västanfläkt mot min egen berusning, dock), tycker inte att folk har något vettigt att säga, tiden släpar sig fram etc.. Ibland frågar man sig hur det kunde bli så?? Jag har inget svar men nu är det dags att möta verkligheten nykter och slippa tankarna på var jag har mina små gömmor så jag kan ta mig några extraglas mellan maträtterna....Usch...

Nåväl, solen skiner idag och jag satte mig i ett vindskyddat hörn en timme och bara njöt... Härligt. Jag längtar till våren.
Trevlig helg på er alla
Tjalle
PS. dag 48 idag...

Rosa-Vina, utredningen har dragit igång men den går segt. Har pratat med sjuksköterska och läkare nu i utredningssyfte men har psykolog kvar och lite till. Så vi får se. Det är ju Autism (högfungerande) och ADHD som jag utreds för men läkaren konstaterade även att jag har viss social fobi och ev. PTSD. Men inget jättesynbart. Just nu är fokus på NPF. Så jag vet inget ännu, tankarna kring det har lagt sig men det har varit mycket stress kring det.

Det är ingen ursäkt, en orsak till varför alkoholen fick ta plats igen kanske. För alkoholen är en belöning i form av att huvudet stängs av, att känslorna förtrycks och lyckoruset (om än för bara några timmar) infinner sig i den euforiska känsla och komfort som alkohol ger mig.
Men det är ju bara på fake, som jag sagt så många andra gånger. Bara fake. Och jag vet ju att jag inte vill leva fake. Jag vill orka, jag vill VILJA göra annat än att sitta hemma i min ensamhet med min bag in box.

Andrahalvlel, dag 13, det är ju grymt. Inget tji. TJOHO skulle jag säga. Tänk om man var där, vad stolt jag skulle vara.

Jag vet inte om det var optimalt att sluta i dag, fredag (ja, ni vet allihopa) men och andra sidan, så är detta kanske den ultimata dagen att börja.
Tanken på att inte få dricka igen skrämmer mig så sjukt mycket, jag kan bara lova att jag inte gör det i dag men vet att ingen förändring kommer ske om jag inte väljer detta varje dag. Men just nu får jag bara vara lycklig om jag fixar dagen.
Det kommer bli mycket skrivande nu i början, men det behöver jag. Så småningom kommer jag skriva hos andra mer också men just nu handlar det bara om att överleva. Nya strategier, ta till gamla strategier för att få bort tankarna från A.

Och jag älskade att vara nykter när jag väl kom över den där tuffa starten. Att vara nykter var det bästa jag varit med om. Men hatar man sig själv (innerst inne) och inte tror man förtjänat det bästa så förstör man för sig själv. Det är jag expert på. Men jag måste resa mig och försöka bättre. Slutar jag att försöka så är livet över.

.. helgen på intågande.. alltid en speciell känsla eftersom det är då alkoholen tagit mest plats. Även om jag druckit på vardagar också. Men helgen har varit för att fira helg. Men jag firar helg nu också. Men med alkoholfria drycker och god mat. Lite finare kläder. Jag är fortfarande i det stadiet att jag måste ha något att göra. Och sån har jag alltid varit. Kommer till insikt om mina beteenden varje dag. Från när jag var liten. Alltid känt att jag är annorlunda. Men alltid velat hjälpa mina medmänniskor. Få bekräftelse och kärlek. Och jag har alltid jobbat med människor. Och kommer nog göra på ett eller annat sätt. Men det blev för mycket av det också och jag gick in ett beteende där jag tyckte synd om mig själv. Varför ser ingen att jag mår dåligt? Jag har pendlat i vikt sen tonåren. Jag har spytt upp mat för att gå ner i vikt( som tur är har jag inte fastnat i det) det jag fastnade i var i träning och enorm kontroll på vad jag åt. Det var i gymnasiet. Har även varit besatt av pengar. Pga av att jag råkade ut för blufföretag. Har aldrig haft en bra ekonomi. Jag liksom, det löser sig, man måste ha kul i livet. Oavsett om det var kläder, saker, m.m.. självmord har alltid funnits i mitt huvud. Och av denna tillbakablick på mitt liv och trauman jag varit med om så har jag kommit fram till att allt ligger i en jäkligt låg självkänsla. Tagit efter beteenden från folk som jag sett upp till. Även om jag mått dåligt av det. Men det är så det varit. Jag har anpassat mig för att folk ska tycka om mig. Likadant med alkohol. En kompis sa att en gång att jag blir roligare när jag fått i mig lite. Mitt ex jag hade tyckte jag blev snällare och foglig när jag drack. Och tyckte gott och väl att jag kunde ta ett glas varje dag. Trots att han visste om min mammas alkoholproblem. Och till slut blev det mer och mer. Han tryckte ner mig ordentligt i skorna samtidigt som jag försökte hjälpa honom med hans problem. Blev medberoende där också.
Jag har mycket att arbeta med. Men det går framåt. Och det kommer vara ett arbete varje dag för resten av mitt liv. Men det kommer bli lättare. I mitt fall beror inte allt på alkoholen. Inte i grund och botten. Och tror inte att det gör det i någons fall oavsett vilket beroende man har. Det är känslorna och demonerna man inte vågar möta. Och i det stora hela så handlar det om självkänsla. Och den går att förändra. Man kan förändra allt i sitt liv. Det är helt fantastiskt! Men det tär på mig emellanåt. Frustration och avundsjuka. Ibland svartsjuka. Mycket varför. Varför har alla andra det så lätt? Men det är faktiskt ingen som har det lätt i livet. Alla har vi våra problem. Och så länge vi finns där för varandra och stöttar så kan vi gå hur långt som helst.
Blev lite långt inlägg.. men tacksam för all läsning och feedback. Jag skriver mest för mig själv. Men alltid roligt om man kan hjälpa någon annan eller få själv få tips på sina texter.
Önskar er en underbar helg?

Ta små steg! Trappa ner stegvis, att sätta för stora mål gör risken större för återfall. Träna, försök prova ut vad du kan mata ditt belöningssystem med ist för alkohol. Sätt långsiktiga mål, vad vill du med dig själv? Vad vill du med barn/ man?
Jag har valt att inte sätta högre mål än dag för dag. Du löser detta med rätt fokus, tänk FAMILJ

Som vanligt, tack för dina rader och för att du bryr dig.

Det går upp och ner, mest ner tyvärr. Dricker fortfarande dock, men känner att jag börjar kunna kontrollera det bättre även om det fortfarande är för mycket. Var ute och reste nyligen och stod emot frestelsen att hälla upp dricksglas med whiskey i loungen, för mig är det iallafall ett steg framåt.

Men med frun har jag nog nått en ny botten, det värsta är att hon anser sig helt utan ansvar. Var ute och körde bil och hon tappade förståndet helt och började gapa och skrika på mig medans jag körde, till slut blev det för mycket då jag inte kunde koncentrera mig på att köra längre så knuffade undan henne varpå och attackerade mig fysiskt vilket slutade med rivsår och blåmärken. Inte ens det fick henne att fatta, det vara bara mitt fel för att jag hade knuffat undan henne och hon till och med anser att det var jag som började. Orkar inte längre, men måste få bukt med alkoholen först och främts och sedan när jag kan peka på att det inte blir bättre kan jag ta nästa steg.

Dag 13 inleds idag och redan igår skrev jag en lista över de fördelar jag upplevt med nykterheten hittills. Inte ett dugg futtiga fördelar ? Och jag tänker utöka listan efterhand. Lyfta de positiva exemplen med nykterheten tror jag mycket på.

Vi fixar det här, vi kämpar ihop!

52 dagar i nykterheten!
När ska jag ta ett beslut om ”det vidare livet”? När vet jag att det här håller för evigt? Har kollat tillbaka,,,,hängt här till och från i 3 år och försökt sluta! Den här gången är rekord! Det känns bra nu. Kan jag lita på det här nu? Kan jag lita på mig själv? Kommer jag att sätta värde i mig själv? Kommer jag att hålla nykterheten ”foreverever”? Jag vill!
Jag vill VILL VILL VILL!
?????

Jag trodde också att jag kunde dricka ”reglerat”, men tji fick jag. Dag 13 som nykter idag. Låter futtigt lite, men jag samlar på mig nya nyktra insikter varje dag.

Vi gör det här ihop!