Senaste kommentarerna i forumet

utan alkohol. Känns så bra!

Jag är uppvuxen i en familj med alkoholproblematik och hade en väldigt otrygg barndom. Min pappa drack mycket på helgerna och modellen var "pappa super och familjen lever uteliv".

Han var inte snäll när han drack, slog mitt syskon och min mamma. Sällan mig vilket gjorde att jag fick dåligt samvete. Han slutade tvärt att dricka när han var 45. I den vevan började min mamma dricka mer och gömde flaskor med vin lite varstans i huset. Mitt syskon insjuknade i allvarlig psykisk sjukdom och lever inte längre.

Alltid tänkt att jag är strong och att detta har då inte påverkat mig. Att jag tagit med lärdomar bara... men när jag läser det här jag skriver här så inser jag att så är det ju verkligen inte. Livet har inte varit snällt emot mig efter det heller. Det har ju gjort att jag druckit än mer?

Många av oss har våra gener. Kan säga mina barn är medvetna om det... Och så är det ju så att tillsammans med livets bekymmer kan det bli så fel, så fel.

Men bättre att rätta till det sent än inte alls...????

Du måste söka hjälp. Din sjukdom tillsammans med alkoholen är som en tickande bomb. Din man motarbetar dig. Du måste finnas för dina barn. Sök dig till en kvinnojour snälla du. Du måste börja någonstans.
Kram, Charlie!

8 Veckor det är! Så befriande och den här gången känner jag att det är något som är bestående. Vill helt enkelt bara fortsätta njuta av det friska nyktra livet. Grattis till er båda.

Önskar er en trevlig söndag.

Härligt att läsa att du kämpar på Charlie70 ❤
Jag har kommit i gång m träningen igen och upptäckt yoga . Har haft svårt för det tidigare och bara tränat explosivt och styrka men nu känns yogan mer som jag. Försöker hitta meditation och har hittat en app som verkligen funkar när jag känner stress , huvudvärk eller bara har svårt att landa i mig själv. Det är också strategier så en har en hel del men det hjälper att sätta ord på allt. Det hjälper också att gå tillbaka och läsa här och läsa andras inlägg. Löste mitt inlägg när jag hade varit full sist och ångesten ramlade över mig. Det ska jag läsa igen nästa gång jag känner ett sug !

Vilket härligt firande av din mamma! Känslan av lycka när man förnimmer den där segerkänslan över alkoholen är oslagbar! Vi firar 8 veckor i dag svagis. Det kanske är fler här på forumet?

Kram!

Har nu läst klart "This Naked Mind" av Annie Grace (Finns även på svenska "Tänka Klart"). Jag var aningen skeptisk från början, men den fungerar verkligen för mig. Boken har skiftat mina tankar, både de medvetna och undermedvetna tankesystemen har fått lära sig nya sätt att se världen.

Idén med boken är att gå igenom olika upplevda sanningar kring alkohol dess kultur och vad som vi tar för givet. Hur vi under år av intryck, observationer, iakttagande och erfarenheter har gjort antaganden och till slut dragit slutsatser och skapat oss värdering kring vad A betyder för oss i vårt liv. När hon i boken går igenom just hur våra värderingar har blivit förvridna av felaktiga observationer, antaganden och slutsatser som vi har dragit av dessa observationer så skapas en grund för att just ändra vårt undermedvetna och medvetna. Detta är en befrielse att komma till ro med att inte bara sluta dricka A, utan faktiskt inte ens längta till det någonsin mer.

Jag kommer aldrig kalla mig nykter alkoholist på grund av det ger ett felaktigt ett intryck att det är normalt att kunna dricka alkohol på ett friskt sätt. Jag dricker bara inte A för att jag inte vill det. Det finns inte något friskt sätt att dricka alkohol, punkt. Med andra ord alla som dricker regelbundet är alkoholister med mer eller mindre problem, det finns inget normalt drickande, det är en drog och det är inte normalt för människan att droga sig utan konsekvenser. För de som känner att de tycker om det, längtar till det, känner ro eller behöver det för glädjen är i ett beroende till A och det är inte friskt att vara beroende till en substans som får dig att i längden må skit. Det är för mig helt tydligt och det finns de som kommer känna sig kränkta för det, men tyvärr så fattas det bara fakta och förståelse för att de har blivit lurade till att tro att A är något som går att konsumera "normalt". Mitt tips till er som läser detta och känner att det jag skriver är främmande, läs boken och bilda er egen uppfattning. ?

Tror jag det!
Tänker själv alltid på baksmällan när jag får sug på att dricka. Morgonkaffet smakar så gott när man vaknar utan att vara bakis?

Om jag kunde skulle jag hålla om dig och viska i ditt öra att allt kommer att bli bra. Det är en sådan sorg när livet inte blir som man tänkt sig och maktlösheten rider en. Jag har inga råd att ge men jag hör dig och din förtvivlan.

Jag säger som mulletant, du har "rest dig" tidigare och hittat tillbaka. Jag är säker på att alla vi som läser din tråd sänder helande kraft till dig. Jag bär med dig i mina tankaroch böner idag.

och känner igen en del. En hel del faktiskt... från förr. Nu är mycket annorlunda och grunden till det är nog att mannen min är nykter - men det började å andra sidan med mig. Att jag gick - rakt ut bara till en vän. Men jag hade tryggheten med arbete och egen försörjning så jag förstår och har respekt för att den ekonomiska sidan kan vara ett stort dilemma.
Du har ’rest dig’ och hittat (nån slags) menig och ro flera gånger - det vet vi som följer dig här. Jag önskar dig den kraften också idag! Det är så att vi aldrig vet vad som väntar efter nästa krök. Det har jag fått erfara många gånger. Jag ska hålla dig nära mitt hjärta idag och önskar dig Sinnesro? / mt

Så här sent brukar jag inte få vara uppe för Syster Anna i vanliga fall :-D
Men jag har varit med mina barn och firat min mamma som fyllde 80 år idag! Jättemysigt med trerätters på en herrgård utanför stan där mamma bor. Jag höll ett litet tack-tal till mamma och vi skålade (jag och de två chaufförerna i a-fritt mousserande, undrar om det kan ha varit Rikard Juhlins för det var gott!)
Sen missade vi näst sista tåget precis och fick vänta en stund på sista tåget och då satt jag och tänkte på hur lycklig och stolt jag är över mitt liv, min familj och mig själv :) Noll sug idag - har vant mig såå vid att vara nykter och tillräknelig och jag älskar det!

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova gott - sovmorgon imorrn <3
Kram
svagis

SHL. Jag och ena barnet var ej hemma. Kommer hem. Då är redan öl nr 3 avverkad (1700) råkar påpeka det o får mothugg. Ifrågasätter varför det andra barnet spelat tvspel sen vi åkte? Men visst, han har ju lagat mat (för en gångs skull) o ska ha duktighetspoäng.. Matcherna avlöper varandra o efter jag o barnen undvikit hans numer då snarkande i tvsoffan, smyger vi in med popcornskålen för att få titta på Mellot. Svajande sätter han sig upp. Jag som vid detta laget håller en rimlig konsumtion sen december har hällt upp rött vin i ett vinglas som jag ställer framför mig. Vi ser Mellot. Han svär o klagar sluddrigt. Jag ser hur barnen märker. Han går ut i köket o häller upp rödvin i ett dricksglas som sen gör röda märken på bordet. Mellot är slut o jag frågar om vi ska se en film ihop? Barnen går o lägger sig för det är träning imorgon. Träning som han oxå är ansvarig tränare för. Han somnar.
Ledsen.

... till mig alldeles nyss? Att varför har jag (i princip) stått ut/godtagit hans beteende i alla år?

Vad ska jag svara på det? Att jag (när barnen var små och jag fortfarande inte förstod att han blivit alkoholist)

Att jag var kär och trodde på vår familj och på oss och på framtiden...? Att jag ville hjälpa honom och att jag trodde på oss?

Vad hände sen? Jag svek mig själv och mina barn. Jag drack A med min man och blundade för vårt gemensamma svek mot barnen för att kortsiktigt få känna gemenskap med min man. Mitt i allt detta med min mobbande chef och min obotliga diagnos, CADASIL.

Just nu hatar jag honom! Han utmanar mig! Han erkänner att han utmanar mig för att slippa! Han vill inte ta hand om mig mig när jag blir sjuk (CADASIL). Istället provocerar han mig (att bete sig illa och egoistiskt) så jag ska "göra slut" med honom.

Jag vet inte vad jag ska säga mer.
Hela familjen mår dåligt. Vi alla är sjuka. Han hjälper inte till, ens för barnens skull. Jag vet inte hur jag ska göra?

Han har ju rätt? Varför har jag stannat kvar i äktenskapet/relationen i alla dessa ca 12 år sedan hans alkoholism blev tydlig? För att jag varit blind, en idiot, feg, inte tagit ansvar, trott på en förändring? För att jag inte hade nåt jävla manus???

Är det dags för mig att skiljas? När barnen är vuxna? När jag är arbetslös och inte kan få ens en hyresbostad? När jag är totalt dränera på energi? När jag inte ens tror på mig själv? Gud, snälla Gud, hjälp mig! ?

Så glad att få input från dig, mulletant. En av de som varit med på forumet länge och som lyckats. Det är så inspirerande och ger mig kraft att fortsätta.....

Nu till sängs med min spännande bok.
God natt på er alla/Tjalle

att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. ?

Säg inte förlåt - ut med det bara! Förstår så väl din irritation och vanmakt och hopplöshetskänsla.

Har inga råd att ge dig tyvärr ? Vill bara att du ska veta att jag läser det du skriver, och att du har all rätt i världen att vara pissförbannad!

Men ingenting blir bättre för att du dricker. Tvärtom. Då blir din ångest bara ännu värre ?

Kramar i massor ❤️

Jag vet inte hur man ska räkna? Sön, mån, tis, ons, tor, fre, lör blir 7 dagar. Och 7 dagar är en vecka, men först imorgon söndag har jag varit nykter en vecka.

Jag är värdelös på matte ? Skitsamma, det viktigaste är att jag är nykter!

Fyra alkoholfria öl festade jag till det med ikväll. Och ölkorv och mögelost. På något sätt känns det viktigt att fre-lör känns fortsatt lite festliga, för att skilja vardag från helg.

Förutom cykelrunda och besök hos min mamma har jag inte gjort så mycket nytta här hemma. Jo, ljusslingan från balkongräcket tog jag ned. På tiden.

Den ekonomiska redovisningen till överförmyndarnämnden är inte gjord, men alla papper och datorn ligger här bredvid mig i tv-soffan. Imorgon kanske.

Jag hoppas också att det ska vara uppehåll från regn åtminstone en kort stund imorgon så att jag kan cykla en runda igen. Det kändes verkligen härligt idag ?

Historiskt har jag cyklat jättemycket, från tidiga tonår. Inte tävlingscyklat eller så, men som motion. Ett tag hade jag som målsättning att träna till Tjejvättern, som är tio mil.

I september 2014 vurpade jag med cykeln, eller rättare sagt jag flög över styret när jag ”råkade” låsa framhjulet med handbromsen. Jag landade på huvudet och höger arm, och resten av kroppen kom efter som en fällkniv. Jag trodde att jag hade brutit ryggen.

Jag hade hjälm - tack och lov ?? Annars hade jag dött eller fått svåra hjärnskador. Jag klarade mig undan med skrapsår i ansikte och panna och på höger underarm, där jag tog hela smällen. Inga frakturer. Jag cyklade hem 5 km efter vurpan. Så jävla chockad.

Efter det blev jag rädd för att cykla. Minsta grop eller sten i vägbanan gav mig hicka av rädsla. Sen skaffade jag hund, som inte ville springa bredvid cykeln, så cykeln åkte in i förrådet.

Först i höstas, fem år senare, plockade jag fram den igen och cyklade några gånger. Väldigt försiktigt.

Idag kände jag mig inte rädd alls, men jag tar det väldigt lugnt nerför, och jag bromsar aldrig mer med frambromsen. Och jag har alltid hjälm på mig.

Det känns otroligt skönt att övervinna rädslan och hitta tillbaka till cyklingen, som jag alltid har tyckt så mycket om ?

Hej alla!
Någon som har ett konkret tips som hjälper?

Finnes: Desperat medelålders kvinna utan hopp. Arbetslös. Om vi skiljer oss finns inte pengar kvar nog för att köpa två nya boenden. Även om pengar finns går det inte att få hyreslägenheter utan fast inkomst.

Hur gör kvinnor som lever i misshandel/våldtäkt beroende? Jag bara undrar? När jag som "bara" lever i medberoende/alkoholism inte ser någon utväg?

Det här man läser om att fysiskt misshandlade kvinnor ska "gå vid första slaget"? Vad är det för jävla dumheter? Det finns INGEN som gör! Därför att vi lever i förnekelse, förhoppningar och blir totalt jävla paralyserade!

Jag är bara så ledsen och uppgiven... Orkar inte ens förklara för er... Ser ingen utväg... Vet inte ens vart jag ska vända mig för att få hjälp...

Allt är inte en fråga om tro på Gud och gemenskap. Många saker är mycket mer jordnära än så. T ex pengar, jobb, fast anställning, bostad...

Ibland hatar jag min man... Trots att jag älskar honom. Han förstör och har förstört "allt" i så många år... Svårt att förklara. Alla gånger, som bara ikväll, hans humör förstör för oss alla! Han är för full för att laga mat men för full att tåla minsta kritik! Han är alltså skitfull redan klockan 16.30 när jag kommer hem efter retreaten med min mamma för att vi ska äta middag och se Mello tillsammans!

Det lustiga är att jag får kritik även utav min mamma om jag uttrycker minsta missnöje över min man (när han är ute och röker). Man kunde ju tycka att hon borde fatta VEM det är som framkallar min irritation! Jag får skit från alla håll!

Igår hämtade jag dottern kl 20 från jobbet. Vi hade en konversation när jag fick höra att hon "hatade" sin balklänning från åk 9. Hatade! Den som var så vacker i gammelrosa rosor... Som gav mig huvudvärk i flera veckor och skulle lämnas in till skräddare för att sys om...

Jag orkar inte... Jag får skit från min mamma och från min dotter... Jag har väl gjort mitt bästa efter omständigheterna, även om det inte varit tillräckligt...

Gud, hjälp mig! Jag kämpar nästan dagligen med varför jag ska leva vidare. Ingen förstår vilken ångest jag bråttas med. Ingen ser. Jag gör allt jag förmår för att dölja det. För vad händer annars?
Förlåt. ?

Det är sant. Sluta skylla på allt möjligt för att dricka. Det är väl en del av sjukdomen, att hitta ursäkter. Men i tillfrisknandet hör ärligheten.
Jag längtar också efter vår. Sol. Blommor. Livet utomhus.
???

Mitt tips: häng kvar här!
??‍♀️

Japp lite så faktiskt.
Även om de där 2h är nice när man börjar dricka ölen och komma ner i varv för att sen blir suddig så förstör det verkligen heeeela dagen efter!

Imorgon ska jag försöka få på löparskorna tidigt!

Själv är jag på dag 7, och min första nyktra helg på evigheters evigheter. Härinne finns en massa klokskap och stora hjärtan ❤️

Läs andras trådar och kommentera, och skriv, skriv, skriv i din egen tråd. Att skriva blir en form av självterapi, man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Go girl!

Så imponerad av dig! Vilket jäkla go det är i dig. Vad skönt att vara så nöjd med sig själv, så mycket bättre känsla än att vara bakfull och skämmas!

Jag går också och lägger mig innan 00 på helgerna nuförtiden minus några gånger när jag varit ute senaste gångerna. Annars går jag aldrig ut längre i princip.

Njut av känslan och håll i den!

Stor kram

Bra val att hitta hit ! Det hjälper ( har jag upplevt ) att skriva av sig. Skriv på och läs runt här , det ger mig styrka när det känns motigt.

till och med i orkanvindar... huuu. Det kan vara otroligt viktig träning att stanna upp och vara ’i sig själv’. Så mycket en kan springa undan och svettas ut! Mitt allra varmaste Lycka till? till dig och ambitionen att ge din fru en glad födelsedag❣️ / Allt gott.... Du håller just på med att bevisa det som blev mitt mantra: det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

att du har lördagsfrid? Vila i den!
Kram / mt