Senaste kommentarerna i forumet

Suck missade tiden till min läkare och fick ett argt handskrivet brev från läkaren. Det absurda är att det är just därför jag vill ha läkartiden för att börja reda om jag har ADD / ADHD. Jag missar tider rätt ofta, är alltid i sista stund för att jag ständigt har svårt att fokusera. Min svårighet att fokusera på en sak i taget leder till att jag ständigt växlar kontext och reagerar på intryck runt om kring mig. Intrycken fångar mitt fokus och får mig att missa det jag ursprungligen förtog mig att göra. Att inte bli klar med det som jag har prioriterat för att jag reaktiv gör andra saker leder till att jag blir stressad när jag kommer på att jag inte har gjort det jag borde. Jag tror inte att jag är unik i detta, vi alla har detta till mans mer eller mindre och vi behöver metoder för att kunna hålla fokus och stänga av de intryck som stör oss. Det kallas för uppmärksamhetstörning vilket det egentligen inte är, det är egenskap som är till stor nytta vid jakt efter föda. Men just den egenskapen är i vårt samhälle, där vi kan köpa antilop eller färdigstyckad ko på ICA, inte vidare värst högt värderad, till den milda grad nedgraderad att kallas en störning. Jag som reagerar på allt och inte kan hålla fokus mer än några få sekunder och blir galet otålig när någon inte kommer till saken får hela tiden bida mig och arbeta med att passa in i samhället. Pushnotiser är inte att tänka på, de har jag opererat bort ur telefon och datorn för länge sedan. Twitter är för mig helt obegripligt att någon överhuvudtaget kan hålla koll på och få något annat gjort samtidigt. Vidare i rangordning av microproakastineringsapplikationer som Instagram och Facebook går även det bort, jag fixar inte det helt enkelt, för då får jag intet någon annat gjort och hamnar efter i det som jag har lovat att göra. Nu har jag o andra sidan inte någon längtan till dessa verktyg, så det gör mig inte särskilt mycket.

Jag har inte fått diagnos och det är möjligt att jag kanske gissar mig själv fel, därav att jag vill komma till en läkare som har verktyg för att kunna reda i detta. Hur upplever jag mig själv då? Jag har ständigt i mitt liv alltid kommit sent, varit i sista minuten för att jag är alltid mitt upp i något och glömmer av tid. Min tidsuppfattning är nära obefintlig. Jag har alltid varit trött på morgon och pigg på kvällen då jag är upp i varv och kommer i mitt esse vilket leder till sena kvällar och med konsekvensen att jag är trött på morgonen. Jag var aldrig närvarande i skolan på förmiddagarna utan kom vid 10-11 eller vid lunch. Om jag förmodat var närvarande så tappade jag fokus levde i min egen värld. Jag var aldrig hyperaktiv fysiskt utan gick in i mig själv. Det finns en styrka i det hela och där när jag väl går in i en uppgift och blir engagerad så är det med 100% och jag upplevs som en virvelvind av de om betraktar mig vilket ofta kan vara entusiasmerande och energifullt, eller bara irriterande för de som vill ha ett metodiskt och strukturerat möte.

Att vara uppe i varv är underbart när jag får kanalisera min energi, när jag inte kan det så har A varit min medicin att komma ner i varv. Den medicinering slutade jag med sedan 54 dagar. Nu behöver jag hitta andra vägar. Det är dags att på riktigt ta tag i mitt grundproblem som har fått mig att hamna i mitt beroende.
Kram på er.

Hur konserten var verkar helt underordnat ? Helt rätt prioritering - att vara fortsatt nykter är viktigast ?

JoYo, precis som du skriver,
Vardagslunken utan tråk-gnället.
Skön temperatur, inga solskador, inte så stormigt.
Jag röstar för vit helg! Börjar med fredag, så långt kan jag definitivt sträcka mig :)
Och vad härligt att följa din tråd, särskilt som du är steget före!

Toppen ju Varafrisk! Ett viktigt steg på vägen :-) Hur var konserten då?
Kram!

Yes, jag fixade att inte köpa någon alkohol idag inte ens på Konserthuset före konserten!! Känner mig så nöjd???

Jag vågar absolut inte riskera mitt ”tillfrisknande” med att dricka alkohol i helgen. No way ever never!

Det funkar ?

Funkar ej..

Varför kommer inte hela mitt inlägg upp?

Jag är i Sverige för tillfället, det har varit fullt upp och har handledsinflammation i båda handlederna?pga för mycket mobilanvändande. Detta är är anledningar till min frånvaro härifrån. Har undvikit att använda telefon så mycket som möjligt.

Vilket fall som helst, det går inte 100% enligt plan. Hade en kväll med 4 glas vin kvällen innan jag åkte till ??. Sen valde jag att ha vinkväll på lördagen med min vännina i Sverige. I övrigt inget. Bor på ett ställe som varit väldigt kopplat till a tidigare. Har inte druckit en droppe här trots att jag blir bjuden nästan varje kväll. Det är jag mycket nöjd med?Är inte heller speciellt sugen. Just nu är jag inte speciell orolig. Är mycket nöjd med att vakna utan baksmälla. Mår bra i övrigt. Även min pmds lyser med sin frånvaro.

Nu behöver jag vila min handled så inflammationen läker (är bättre idag).

Tack ni fina som peppat mig?Kommer art stanna kvar här för jag tycker detta forum är toppen.

Ha en fin kväll?

... kan vi börja gilla den där vardagslunken? Rumstemperaturen?
Där är lugnet. Jag börjar gilla grejen. Fatta att i jakten på ”helg” finns stressen. Det är rätt skönt med lugnet och tråket?
Inget dividerande. Nykter helg, va!??

Vahh? Vad hände? 44 dagar?

Jag? Som snubblat omkring på botten av ångest. Trodde väl inte att jag skulle må såhär bra?

Ni som är i början! Det finns hopp! Håll ut!

Visst kommer tankar på alkohol. Suget kommer. Men det går över. Och kommer alltmer sällan.
Jag är livrädd för alkohol! Jag vill gärna fortsätta vara nykter. Jag vill inte ner till botten av ångesten igen.

Tack snälla ni som svarat mig, som peppat och stöttat!
Ni är ovärderliga!

Nu ser vi fram emot en nykter helg! Visst?

????

Att dela en gemenskap är det finaste som finns ?

Och att skriva är väldigt bra självterapi. I mina svåraste stunder har jag alltid skrivit dagbok för min egen skull eller bloggat, och genom bloggen har jag haft möjlighet att interagera med andra.

På samma sätt funkar det här forumet för mig. Jag tvingas sätta ord på mina känslor och tankar, och genom att läsa vad andra skriver väcks nya tankar och känslor hos mig.

Det känns som vi tar oss igenom det här svåra gående hand i hand ?

Ikväll var det sista träffen på Livsstegen. Lite vemodigt men samtidigt har vi, i vår grupp, en sådan tur att vår engagerade präst äskat pengar så vi får åka en fredag till lördag till Sigtunastiftelsen utan kostnad om tre veckor. Där ska vi vandra, yoga och ha workshop om "write to self", ett slags eget skrivande som terapi. Är inte vi lyckligt lottade, så säg? Vilken fantastisk förmån! Jag mår redan lite bättre.

Det jag lärt mig under denna period med Livsstegen är att jag mår bra utav liknande sammanhang. Att delande berikar oss och vad mycket kärlek och acceptans man upplever i det äkta mötet med varandra. Hur olika liv vi än har så liknar vi alla varandra inuti. Våra rädslor, våra känslomässiga sår, våra förhoppningar. Jag är oerhört tacksam att ha fått tillhöra den här gruppen. ?

Idag kände jag ett sug efter vin, men jag tror att det var en känsla som kom på ren reflex.

Idag slutförde jag en arbetsuppgift som pågått ett tag. Sen höll vi en jobbintervju som kändes riktigt bra. Sen tillät jag mig själv att gå hem en timme tidigare för att jag hade ”jobbat så duktigt”.

Och då kom tanken som en blixt: ”Det vore ju så gott med vin nu när jag har varit så duktig”.

Jag tvärstannade både i steget och tanken. Var fan kom det ifrån? Varför ska min ”duktighet” gå hand i hand med vin?

Men jag kan nog fan dricka vin för att både höja och dämpa varenda förbannade sinnesstämning. Vid tråkigheter likväl som festligheter.

Varenda sådan situation och känsla måste jag framöver ”ladda om” i nyktert tillstånd.

Det låter jävligt övermäktigt och jobbigt faktiskt. Men det finns inga genvägar, det är bara att tugga i sig. En dag i taget. En situation och känsla i taget.

Ungefär som med sorg. Man brukar säga att det måste gå ett år, och man måste genomleva alla högtider, innan sorgen kan kännas hyfsat hanterbar.

Sorg har vi alla i någon form tagit oss igenom - och då klarar vi bannemej av att ta oss igenom den första och värsta fasen i vårt nyktra liv också. Och vi sörjer ju på ett sätt att vi inte kan dricka ”normalt”.

Jag punkterade tanken om vin direkt. ”Nej, glöm det!” Och jag känner mig fortfarande nöjd med dagens jobb ?

På mindfulness-träningen i vilorummet idag var jag ytterst nära att slockna och hamna i ”mellanlandet”. Jag har sovit ca kl 01.30-06.00 i natt. Tjoho!

Det tyder på att min hjärna börjar varva ner. Ångesten som brände och stack i huden i början veckan är borta, liksom ”orosklumpen” i magen.

No way ever never att jag skulle riskera detta ”tillfrisknande” genom att dricka alkohol i helgen.

Om ångesten och oron och nedstämdheten kommer tillbaka så ska det åtminstone inte bero på att jag har börjat dricka vin igen. Nope. Jag har bestämt mig.

Och det är stor skillnad på att vilja låta bli att dricka, och att verkligen bestämma sig för att låta bli. Tror jag.

Ja, jag är kaxig ? Om det är det som krävs så är jag det ?

Det här är ett väldigt snällt och tillåtande forum - och viljan att peppa och trösta varandra är enorm. Få hjälp, och ge hjälp vidare - som ringar på vattnet.

Det är också skönt att kunna ”prata” om det öppet, med likasinnade. Jag är verkligen inte redo för att prata med någon om detta IRL än.

Jag måste bli mer trygg i min nykterhet först. Måste nöta in bra argument för att kunna möta alla tänkbara reaktioner, positiva som negativa.

Men just nu vill jag lägga all min energi på att fortsätta vara nykter, dag efter dag, och med det som grund sedan må så bra som möjligt med hjälp av positivt tänk, motion, mindfulness, och att skriva/läsa här och lyssna på Alkispodden.

All-in som sagt, det är jag det ?

.. är nog det nya.
Härligt att läsa om dina tankar, och skönt att stå ut med förvirringen. Jag skulle tro, kanske, att det är en förutsättning för ett spännande liv. Jäklar vad mycket förvirring mellan stunder av klarhet, och då menar jag inte enbart den som är orsakad av vindrickande. Som jag har i fickorna. Men jag står på båda benen, och ungefär som du, en resonabel klippa med en insida som ett tivoli vissa dagar.
Med många kulörta lyktor iofs.
Fortsätt skriv om ditt förändringsarbete, hoppas jag!

Gulliga Andra Halvlek för kommentar och pepp. Ja, visst är det en kämpig årstid och blir inte bättre för att allt börjar blomma för tidigt...
tror som du att många av oss här varit dåliga på att vara i de trista känslorna. Går ju alltid att justera med ett glas. Otaliga är ursäkterna att dricka; mörkt, kallt, tråkigt, trött.
Har nu parerat en riktigt kass start på veckan, men nu är jag ute på andra sidan för denna gång.
Idag har jag känt mig väldigt stark och gått med stora kliv, även om jag inte är på överdrivet gott humör.
Det hjälper mig mycket att både läsa och skriva här. Som ett nätverk i Den Hemliga Historien om nån minns. Fint och snällt. Finns inte överdrivet många såna platser.
Kram varenda en som kämpar i med- eller motgång, jag har för avsikt att vara nykter idag. ?

Du mår verkligen inte bra just nu, du är insiktsfull och medveten om att du kan må både som du skriver "svart och vitt". Du skrev detta vid 13 tiden idag, kanske har ditt mående ändrats något sen dess? Hur mår du nu?

Du ska inte behöva må såhär dåligt och det finns hjälp att få, du tog steget att skriva här som en del i att försöka ta emot den hjälp som finns. Bra gjort verkligen! Vi finns här och försöker stötta dig på det sätt som går över nätet.

Du har tidigare nämnt att du haft mediciner som varit, om jag förstod rätt, för tillfällen då du mår som sämst. I och med det kanske du fortfarande har kontakt någonstans där du känner att du skulle kunna ta kontakt igen?

Tveka inte att kontakta 112 om du blir orolig att du faktiskt skulle kunna göra något för att göra illa dig själv, eller en mobil akutenhet eller liknande.

Skicka oss gärna en liten uppdatering om hur du har det.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

För att hitta ett citat, för jag vet inte vad som ska sägas när livet är så smärtsamt.
Citatet handlar iaf om en kardinal, (fråga mig inte varför jag hade den här boken till hands just nu...) som promenerade längs en flod i Cambridge, och tyckte sig se ett ”filosofiskt bevis” i ett ungt träd:
”På dess sköra och böjliga grenar var nya skott som ivrigt tog emot den vår som var på väg.
När jag stod och betraktade dem slog det mig plötsligt, kraftfullt och utan förvarning som en uppenbarelse, att dessa små skott i sin oskuld och ödmjukhet spelade en roll eller följde en lag som jag ännu inte kände till.”
Du spelar roll. Våren är snart här. ?

Espandrill, vill bara säga att jag följer dig även om jag inte skrivit i din tråd på ett tag.
Kram!

Du nystar Se klart, vissa saker du skriver är absolut klargörande, andra saker ger mig andra perspektiv. Det skönaste av allt är att du känner igen och förstår, för det är läskigt för mig att vara så här labil känslomässigt. Jag är annars den som andra lutar sig mot, saklig och ganska klok.

Jag mår lite bättre nu, har pratat med en familjeterapeut på telefon. Han fick mig att slappna av och inte vara så drastisk i min iver att rätta till saker. Jag ska jobba med att lära mig att leva med katastroferna i mitt underbara liv, eller se det underbara i mitt katastrofala liv.

Inbillar mig en liten kursändring i mina tankar om alkoholen. Jag börjar tycka att det känns mer ok att blicka framåt och tänka på nyktra kvällar. Får nästan lite ångest över tanken på att festa loss, även om jag är rätt så bensäker på att jag kommer att göra det utan problem när läget uppstår och jag gett mig själv tillåtelsen. Men, gläder mig åt att jag inte sammankopplar alkoholfria dagar med att livet är över.

Träffade en vän häromdagen som har samma problem med alkoholen som jag. Hen fick ångest av att höra att jag dragit ner. Jag försökte försiktigt och opräktigt förklara varför jag dragit ner och hur och så vidare. Och mådde så dåligt för hens skull eftersom jag såg jag mig själv för bara två månader sedan, hopplösheten, den avmattade livslusten, oviljan och den upplevda oförmågan att förändra och paniken över avgrunden som närmar sig.

Jag är så glad att jag har tagit tag i detta och kommit så här långt. Jag är på resande fot men i rätt riktning. Jag är glad igen, tycker lite mer om mig själv och idag har det varit sol på blå himmel.

Tack Rosa-Vina för ditt pepp?
Läste ett inlägg av dig Vinäger för några dagar sedan gällande den där dialogen som förs i hjärnan....där den ena hjärnhalvan tänker...”inte ett enda glas idag” och den andra tänker ”jo, men det ju mysigt ...bara idag...imorgon är det nya tag” så har dialogen förts hela dagen...för att hela tiden tänka vinsterna m att inte dricka...jag tror jag kan klara det idag??Har inte jobbat idag och tänkt att jag ska inte göra mig några ärenden in t stan. Nu måste jag in i duschen och när jag väl är på Konserthuset så kan jag nog avstå. Hoppas????

Tänk dig att den där rösten är en liten alkoholdjävul som sitter på din axel och viskar i ditt öra. Vifta bort djävulen och trampa ner den hårt med foten! Låt inte hen påverka ditt beslut att vara nykter ?

Vad annars ska jag skicka till dig?

Massor av kärlek.

Du är inte värdelös. Det är inte du som talar, det är den förbannade alkoholen. Du har visat så många gånger och så länge vilken fantastisk människa du är. Omtänksam och insiktsfull.

Använd de fina egenskaperna till att inse att DU är bra. Du behöver dem nu för att orka bryta det destruktiva drickandet. Det förbannade tvånget vi så väl känner igen.

Vi vill inte, vi mår inte bra av skiten, men vi kan inte låta bli. Just då. Just då går det inte.

Men så...

Plötsligt hittar vi kraften. Den bara finns där. Åh, jag önskar av hela mitt hjärta att den snart finns hos dig. Med dig. Kraften alltså.

Många kramar till dig