Senaste kommentarerna i forumet

Tack fina ni! ???

Ni har så rätt. Bara att jag ärligt aldrig ens försökt sluta eller tänka tanken, förens senaste tiden vilket gör det tuffare för mig när jag inte klarar av det jag satt som mål. Jag har ofta alldeles för höga krav på mig själv när det gäller alla mina situationer. Men detta med att ta tag i mitt A beroende är något helt nytt, speciellt nu när jag aldrig varit mer ensam, men därför blir jag nog mer besviken o frustrerad för att jag inte lyckas så som jag vill. Men ja, jag ska nu försöka som min titel säger, day by day. Även försöka förstå att det faktiskt är "okej" att ta ett steg tillbaka, misslyckas eller prova igen.

Nej nu får det fan vara nog, nu ska jag öka insatsen i spelet. Hon kom en timme efter att hon vill skiljas och ska göra mitt liv till ett helvete och helt plätsligt är snäll och helt har glömt bort vad hon sagt tidigare. Hela kvällen har hon spelat kärleksfull och hur bra vi ska kunna ha det. Detta gör mig ju helt förvirrad trots att jag förstår exakt vad som pågår. Jag måste hitta ett sätt att spela ut henne utan att dopa mig med alkohol, annars kommer jag hamna i fördärvet.

... kan man också få vara, när man gör ngt stort och modig, som du gör nu. Bryta mönster, gå din väg. Heja dig.

Så många dagar du fixat. Ljuvlig promenad.
Ett litet snubbel på en rot på stigen.
Man kan vara arg på sig själv. Och troligen har du, som många av oss, låg tolerans för att göra fel (när det gäller oss själva då)
Var lika snäll mot dig själv som du skulle vara mot din allra bästa vän och kom genast tillbaks ?

... att ta tillvara fördelarna, och idag kände jag, första dagen, stark känsla av lugn, det tar jag till vara på.
Funderar över ”tjej(hehe)middagen ikväll som jag upplevde inte var så jättekul, lyfte inte riktigt som det brukar. Min man trodde att det berodde på att jag inte hängde med i vin-svirret. Så kan det vara. Min känsla ändå; ja, det kan jag leva med- om det nu inte är så roligt, nykter.
Tänkte på om jag aldrig ska få ha roligt/flamsigt igen m dessa vänner som jag gillar mkt.
Men det var helt okej, och det kan ju räcka, ikväll var bra nog.
Bonus: var glad som en lärka på jobbet idag och utsikterna för morgondagen ser bra ut ?

Bra skrivet Rolf, håller med till hundra procent!

Kärlek till dig, du behöver den, just nu är det inte lätt och jag tycker du ska vara snäll mot dig själv och förlåta dig själv. Det stora är att du börjat ta tag i problemet, må hände mentalt och inte fullt ut praktiken. Förändring börjar med tanken och den finns, vårda den, skriv om den, vad är det som driver dig? Ta en dag i taget, det går. det finns så många här som gjort det, det finns hopp, hopp om att vi alla har den förmågan att vara nyktra dag efter dag, du som jag. Jag dömer dig inte, vi är alla mänskliga vi fallerar och börjar om, det är ok. Du har rätt i att det är inte ekonomin som stoppar en att dricka, det är ditt eget beslut som gör det.

Som sagt kärlek till dig, vet att det finns hopp och jag tror att även du vet det.

Tänker att detta forum är just det, nånstans att falla både i med och motgång.

Kram

Tänker att detta forum är just det, nånstans att falla både i med och motgång.

Kram

Tack Vinäger?
Idag va jag på aa möte Nr 3, det börjar kännas som hemma. Tror faktiskt det hjälper mig mkt, längtar dit innan mötet. Och det är svårt att dricka när man vill dit, det liksom motiverar mig att hålla mig nykter.
Idag fick jag en bok på mötet, den ska läsas inom kort ?

Jag ska unna mig alkoholfritt och tänker att maten och sällskapet är det som jag vill lägga min fokus på.

Hoppas du fått ordning på spökena ?

Kram

Som om jag är bättre rustad nu....
Dock har jag fått några insikter, av att inte klara mer än 8 dagar utan vin.
1) Jag har inte nämnt mitt vinberoende för NÅGON. Och då menar jag INGEN. Inte ens för min man, trots att det oftast är vi två som delar på vinet.
Det innebär att jag inte heller berättar för NÅGON att jag försöker sluta. Inte ens för min man. Hur vrickat är inte det???? Som att smyga med det alkoholfria....
2) Trötthet triggar mitt sug. Hur tusan ska jag lyckas komma hem energifylld från en tjänsteresa, istället för helt slut??? Jag har dessutom ett slags dåligt samvete för att jag varit hemifrån flera dagar, så jag har svårt att gå och vila. Det här är ett "arv" från när jag reste i jobbet när barna var små, nu är de utflugna sen flera år men känslan, beteendet sitter kvar.
3) Att jag är osynlig utan vin. Är det en känsla? Är det mitt bekräftelsebehov som spökar? Är det min självbild, mitt självpåtagna skydd mot verkligheten? Jag vet inte, tänk om det bara är en gammal vana, som kommer från att jag trivs ganska bra som martyr.
Det här är insikter, men jag har ingen aning om hur jag ska komma vidare. Ingen aning.
På hotell igen, en ny stad. Men vinfri.

Jag köpte en låda vin igår, men det värsta va nog inte att jag köpte vinet utan att jag just nu har exakt 1kr på kontot. Min tanke va att tömma lådan igår, för att försöka börja om pånytt idag. Men jag kunde aldrig med att hälla ut det som va kvar, för jag har så svårt att stå o vaska något jag kan o vill dricka. Men just nu har jag två tankar, ska jag dricka upp det som är kvar ikväll o ta morgondagen som den kommer med inte en droppe A hemma, eller ska jag låta det som finns kvar vara, för att kunna dryga ut det så mkt som möjligt, då månadens pengar redan är slut. Men sen känns det lite också som att det kommer lösa sig innan lönen kommer, för det gör det ju alltid? En beroende mänska lyckas alltid lösa sitt beroende vilket är helt jävla sjukt. Men sen känner jag att jag vill försöka passa på att göra en förändring nu när man egentligen inte har mkt till val?

God kväll på er forumvänner,
Dag 10 är till ända och inget alkoholsug och inte en endaste tanke på att kunna ta ett glas i framtiden. Dock är livet inte helt enkelt att leva och redan börjar lite gammal skit komma upp till ytan.
Har i dagarna två haft häftiga diskussioner med min fru. Det rör egentligen rena familjeangelägenheter och jag tycker att jag har mycket på fötterna i min argumentation men faktum är att jag befinner mig i ett oerhört psykologiskt underläge. Så fort argumenten tryter dras "alkoholistkortet" fram och då har jag inte mycket att komma med.....
Jag vet ju vilken skada jag orsakat genom åren, även om jag också haft frekventa nyktra perioder då jag tror mig ha varit en omtänksam och empatisk partner. Men det räcker liksom inte. Nu får jag vara beredd på att möta vardagens alla problem, små som stora, utan att ha möjlighet att fly in i dimman.
Jag känner att jag måste undvika konflikter just nu för ännu är jag långt ifrån balans och att argumentera gör mer skada än nytta. Vad är det de säger i ordspråket; tala är silver men tiga är guld.....
Det är skönt att ha tagit ett definitivt beslut men sååå många tankar vimlar runt i huvudet. Jag stortrivs i mitt hus, min relativt stora tomt, omgivningarna och i stort sett allt. Ändå leker tanken med mig att jag/vi ska dra upp bopålarna och flytta någon helt annanstans. Om inte annat så för att "radera" alla otrevliga minnen vad gäller fyllor. I samma sekund jag tänker tanken slår det mig att det bara skulle bli en geografisk flykt. Jag kan inte fly från mig själv, inte heller mina tankar eller historien. Jag får nog nöja mig med att bo där jag bor, för tillfället. Utveckla mitt tålamod, besinna mig, arbeta för min nykterhet osv.
Det är mycket nu.......
God natt på er alla fina/Tjalle

Tack för att ni tror på mig!
Hoppas vi fortsätter den här vägen alltihop.
Vi kör på. Lite till!
Kram till er?

I den sitsen som vi sitter i här inne måste vi vara egoister för klara oss. Det pratade dom lite om i alkispodden som du fått mig att börja lyssna på.
Kanonbra podd som lyst upp min dag. Väldigt många igenkänningsfaktorer på det dom pratar om ?

Ja min hjärna behöver en ordentlig uppbyggnad efter många slitsamma år så jag får hoppas att det är de som pågår ?
Kryssningen blir lättast att avstå, gillar i alla fall inte båtar.
Jag får ta mig ett par Alvedon, men jag plågar mig själv lite med att inte göra det och tänker "du kan gott ha ont i huvudet, skyll dig själv" ?.

Jag har sedan några dagar tillbaka börjat anstränga mig lite för att må lite bättre i form av bättre kost på fasta tider, B-vitamin och omeprazol.
Då magen har varit trasig i många år så ska jag göra ett försök att laga den tänkte jag.

Ikväll har jag och dottern varit i kyrkan på Stilla mässa i taize anda. Efteråt var det introduktion för nybörjare i za-zen meditation. Jag är ju van. Jag hoppade tom in som vikarie för prästen när han var sjuk för många år sedan och ledde några pass själv. Men dottern har ju aldrig provat på att meditera så jag tycker det är kul att hon är nyfiken och följer med mig. Äpplet faller väl inte så långt från trädet... ?

Häng med oss ändå! Du är säkert på G snart igen som du säger, men det finns väl inget som hindrar att du hänger här under tiden?
Kram!

Usch, jag föll redan ikväll. Känner mig så misslyckad. Kan inte klura ut riktigt varför heller då mitt liv varit stressfritt. Men är väl beroendet.
Tar en paus med härifrån då det känns så trist att det blev så här. Känslan är att det är svårt att vända direkt när det väl börjat igen.
Men önskar alla er andra lycka till då alkohol trasar sönder relationer och saboterar för hälsan för en själv.
Håller tummarna att ni lyckas! Jag är snart på g igen! ??

Du ska ju unna dig alkoholfritt! Vin är inget vi unnar oss längre. Eller hur? Hela dig! Jag har också kört några rundor med mina hjärnspöken i dag...
Kram

Tack för tips på bok. Sökte just efter en bok att låna på bibblan. Har svårt att lyssna på ljudböcker - blir så sömnig. Trevlig kväll ?

Hon manipulerar barnen och om hon får fortsätta så kommer hon att bryta ner dem totalt. Barnen går på mellanstadiet nu och ser att vad hon gör är fel men kommer att bli manipluerade att vara på hennes sida. Det hela har eskalerat pga att jag har stått upp mot henne, det får man inte göra. Nu har jag fått berättat att nästa gång jag lämnar huset kommer hon byta ut låsen och sen förstöra mitt liv, för ingen kommer tro på mig. Tyvärr har hon nog rätt, hon är enormt manipulativ och otroligt smart och bra med ord. Själv är jag väl hyfsat smart, men eftersom jag inte är en elak person kan jag inte besvara personangrepp på ett bra sätt. Att gå igenom en skiljsmässa som hon kommer driva genom lögner, manipulation och personangrepp är inte något jag är säker på att jag klarar. Hon kommer garanterat dra in hela sin familj som inte har några problem att ljuga för att förstöra min karaktär. Mina föräldrar är alldeles för mesiga för att kunna vara till någon hjälp alls. Just nu känns det bäst att bara supa ner sig.

Kram
svagis

Vad skönt att du tagit dig tid att röja! När det gäller inbjudningarna måste du så klart känna efter själv. Men jag har i varje fall varit hjälpt av att inte vara inbjuden på festlighet under jul- och nyårshelgen när jag gjorde mina första dagar. För mig var det bra att få tid och kunna umgås med bara mig själv. Vara lite förpuppad och egoistisk - för min egen skull.
Kram