Senaste kommentarerna i forumet

Va kul! Jag har ju läst en massa inlägg av dig men är inte helt säker på om jag har läst din tråd ordentligt ännu...så det ska jag göra ikväll. Det är så fantastiskt att ha er underbara människor i detta forum där vi inte dömer varandra utan förlåter och hittar ljusglimtarna. Det verkar ha STOR betydelse för att det har gått så spikrakt för mig hittills. Från botten av mitt hjärta - TACK till alla som läser dessa rader <3
Kram
svagis (det har en psykologisk betydelse för mig att få vara "svagis" härinne så det tänker jag fortsätta med)

Har inte hunnit hälsa på dig ännu. Har läst din tråd och hittar en del gemensamma nämnare. Igenkänningen är stor vad gäller vissa delar.

Gillar ditt sätt att skriva. Språket, humorn och inte minst analyserna. Insiktsfullt och inspirerande. Ja, jag gillar det mesta, utom ditt nick... ?

Välkommen hit, om än lite sent!

Kram

Fina Femina, tvåsiffrigt = tvåbent = stadigighet. Äntligen går det din väg igen.

Du gör det så bra.

Kram

Dag nio idag. Tycker det går bra. Första middagen ikväll där det är kalas och en hel del vin. Kör bil, vilket känns bra...
Tror också på oss Hitofude ?. Har börjat med Yinyoga. Tyckte det var riktigt skönt och helt fritt från prestation.
?

Hon vill ju egentligen inte att vi flyttar isär, hon behöver mig och hon behöver någon att driva till vansinne. Men jag funderar på nästa steg. Jag vill ju inte mista barnen. Vill heller inte flytta ut ur huset. Men där jag bor är det enkelt att hitta boende snabbt om man inte är för kräsen. Har en helg borta nu som jag ska spendera med em vän. Ser verkligen fram emot det.

Du skriver i din tråd att du vill lämna din fru. Har du tänkt hur du ska göra det? Kan inte vara bra för dig att gå runt och köra samma metod som hon håller på med. Det låter inte så hälsosamt. Nu skriver jag bara hur jag hade gjort och hur jag uppfattar det. Alla har ju sin egna process. Tänker bara att de måste vara jobbigt att behöva bo tillsammans när det är uppenbart att båda inte vill vara med varandra längre. Usch, lider verkligen med dig ?

Många kramar,

N. ?

Först och främst, fint att du är tillbaka här.

Tänker att du har så många förutsättningar på din sida just nu. Inte bara att du är motiverad, för så är det ju ofta i början, utan också flera yttre omständigheter är med dig:

Du har redan hunnit känna minskad ångest
Du sover bättre och känner dig utvilad
Din man hänger på
Du har klarat av situationer som brukar ge panikattacker (hua, vet alldeles för väl hur det är)
Du har börjat träna
Du gläds över vardagssituationer som att kunna skjutsa barn

Åh, önskar att du får fortsätta i allt detta positiva.

Det är du så värd.

Kram till dig

Detta är terror, men jag ska spela hennes spel och se var det leder. Har inte pratat med varandra sedan hennes senaste utbrott i söndagsmorse. Hon kör silent treatment vilket är den mest klassiska narcissist terrorn, jag kör samma tillbaks. Outhärdligt men jag får inte backa denna gången.

Jag har snart varit nykter i 3 månader. Äter campral och naltrexon mot suget. Det hjälper inte speciellt längre. Går på AA flera gånger i veckan. Jag vill vara nykter för min son. Han föddes dessutom sjuk och jag måste vara nykter om man skulle behöva åka in till akuten plötsligt. Jag vill fortsätta vara nykter men jag får så mycket sug ofta. Jag försöker göra saker mot suget. Joggar 4 dagar i veckan. Ätit så mycket godis att jag gått upp 7 kg så nu går jag på diet. Vill ha den glädjen över nykterheten jag läst ni har här. Trött på att ha oro i kroppen och längta efter ett glas vin som absolut inte kommer bara bli ett...Ville nog mest skriva av mig och hoppas på att hitta glädjen och tacksamheten i ett nyktert liv.

Jag och min exmake sa inte något till varandra heller. Skillnaden mellan oss var val att han låg på soffan och erkande trötthet medan jag sprang på med allt kring familjen som om det var som vanligt. Inte bra att inte prata... Kan det handla om någon form av medberoende?

Intressant och viktigt om andedrakten. Jag brukar halsa min 14-åring hem med en kram, oavsett tid på dygnet. Dock aldrig nar jag hade druckit. Skamdes då. Nu passar jag på att krama honom lite titt som tatt typ bara för att bevisa att JAG ar NYKTER!

Ja som sagt, vad säger era nära och kära? Hur reagerar ni på det beteendet?

Jag har en konstig situation med min sambo, då jag om och om igen kommer hem asplakat till honom och dagen efter är det som att inget har hänt. Han frågar ingenting, om vad vi gjort eller om det varit roligt. Verkar inte vara arg eller besviken heller, utan bara som vanligt. Jag har självklart alltid ångest men det är inte något jag tar upp heller. Vi bara beter oss som att inget har hänt, vilket har gjort det väldigt enkelt för mig att försöka kämpa mig igenom ångesten och inte bearbeta någonting.

Självklart tråkigt att du inte mått bra, vilket framkom i dina senaste inlägg i november.

Tänker att det ändå kunnat vara mycket värre. Hoppas att du inte tar det som att jag förminskar dina problem, för det gör jag inte. Jag tänker mest att du kunnat vara långt under isen vad gäller alkoholen. Du börjar må lite bättre, A ger dig inget positivt, dessutom har du förmodligen den här perioden inte hunnit dricka dig till ett fysiskt beroende. Dessutom är du här igen... ? Jag skönjer hopp, hoppas att du har förmågan att göra detsamma. Att du fortfarande har humorn kvar inger extra hopp, den kan göra underverk.

Varma kramar till dig

Grattis till dina 26 dagar, starkt jobbat!
Ja andedräkten har alltid vart besvärlig att dölja, det är ofta jag håller andan och munnen stängd när folk kommer för nära.
Ständigt ett tuggummi eller halstablett i munnen.
Poddar är bra, det lyssnar jag mycket på.
Det i kombination med att hänga här inne gör mig påmind om varför jag ska fortsätta vara nykter i stunder jag tvekar.

Jag tycker också ordet är negativt laddat, tror att det hänger kvar sen man var liten och var rädd för dom otäcka alkisarna i parken.
Men jag måste släppa det.
De är min sjukdom och jag måste inse det för att kunna bearbeta den.

Tack, min dag har varit kanon, hoppas din med var det.
Vi ska vinna. ?

Även om det som vanligt känns dubbelbottnat att önska någon det.

Hm, svårt att råda. Egentligen vet du ju vad som funkar och inte. Klurigt med funderingarna kring makens inblandning. Du kanske kan be honom att åtminstone ifrågasätta om du ber honom handla. Att han kollar om du är riktigt, riktigt säker på att du vill ha. Bara det kan göra att du hinner tänka till och ändra dig.

Annars gäller det väl att ringa in triggers och hitta strategier för att undvika dem. Är det en viss tid som är svår? Ett visst känsloläge? En viss situation? En viss rutin? Det finns mycket som kan spela in. Vilka kan alternativen till att dricka vara? En ny rutin?

Vet inte om du blev så mycket klokare av mitt svammel, ville mest visa att jag sett och uppmärksammat ditt rop på hjälp. Ropet som jag så väl känner igen... Tyvärr...

Kram till dig

Hoppas allt är bra och att du haft fullt upp med positiva saker.

Kram

Håller tummarna för att det är din (och min) tur att lyckas den här gången. Självklart många andras också, förstås. Tycker mig läsa in en massa extra beslutsamhet och en del positiv självsäkerhet i dina senaste inlägg. Så härligt. Förstår din känsla av att inte våga ropa hej ännu... Men samtidigt måste vi få glädjas när det går bra. En balansgång, det där.

Kram

Hej,

Det verkar finnas många nya som tampas med samma problematik här. Tränar dagligen men ofta på dagtid just nu, men kommer köra mer på kvällar och mitt problem har ofta varit tränar jag för sent är sömnen svår.

Skulle jag inte träna på kvällen finns det andra saker att aktivera sig med som att ta en promenad med min hund ? Har en bra plan och etablerat en bra stödperson med en plan så detta ska gå vägen även om det kommer finnas mycket prövningar.

Får du bra stöd av din man? Solsemester kan ju vara nyckel fullt så mycket då sol, bad och vin brukar förknippas ? Klokt att byta ut dessa!
Hejar på dig med och du kommer också ta kontrollen!

Kram

Tack för tipset och en vännina till mig har provat samma tabletter som dig (dock beställt via UK) och tänkte göra samma sak. Hon hade fått en bra effekt redan efter några dagar :)

Underbart att du också hittat rätt väg. Det behövdes visst ett nytt år!
Ja, nu kör vi!!
Dag 9! Wow!!
Inget sug idag heller.
Kram?

Melantonin. 10 mg
Receptfria i USA. Inga biverkningar. Läkare skriver ut här.
Imovan- lite starkare. Sover du bra på.

Melantonin. 10 mg
Receptfria i USA. Inga biverkningar. Läkare skriver ut här.
Imovan- lite starkare. Sover du bra på.

Hej Torino.
Jag är ny här sedan en vecka.
Är på semester med min man på solig ort.
Ett jättebra tips är att gå och träna/ om än så lätt, på kvällen när suget sätter i- endorfinerna ersätter suget och du blir trött och lite utmattad i kroppen. Att slänga i sig en flaska vin efter det känns långt borta! ( Ja, jag kunde heller inte ta mig ett glas, drog alltid i mig en hel flaska-glupsk som en pelikan!
Ett problem jag hade de flesta kvällar i veckan-utan att vara bakis...
Tränar regelbundet också... 2-3 ggr/v.
Men nu har jag flyttat träningen till kvällarna. Då det är min akilleshäl.
Jag hejar på dig.
DU ska ha kontrollen över ditt liv tycker jag. INTE en flaska vin..
Du kommer att klara det.
Ps jag är inne på min 1:à vecka... kommer säkert att ha några rejäla svackor också...
Kram

Eller hur! Jag tog tjuren i hornen och har satt upp en plan tillsammans med en kontakt här ifrån linjen, där vi kommer ha en avstämning om en vecka och det känns mycket bättre. Speciellt när du sätter mål och speciellt skriftligt. Visst känner man igen sig i mycket som andra skriver och nästa kusligt på många sätt tycker jag.

Jag hoppas också att han blir mer förstående och han vet inte heller hur svårt det kan vara att sluta. Men jag gör något åt saken och det är han väldigt glad för så det känns skönt – första veckan är som värst är min erfarenhet då jag hade ett uppehåll tidigare i år på några veckor. Planen är en vit månad och går det som planerat ytterligare två till så att man verkligen får tillbaka kontrollen. Lätt att säga nu men en dag i taget precis som du skriver ? Jag är hoppfull i alla fall och glad att JAG vill ändra på mina vanor.

Jag visar inte heller upp allt eller berättar, jag skäms och det är ju dessvärre skamfyllt fortfarande för många. Fick kommentaren igår att jag lika gärna kunde gå och sätta mig med alkisarna nere i parken och att drickandet är patetiskt, sånt känns rätt bra men de ger effekt. Han är också stöttade och dricker inte under tiden vilket uppskattas av mig. Men som du säger väldigt glad för att detta forum finns så att man kan skriva av sig och få stöd ?

Ville bara kolla läget och hoppas att du mår bra?
Kram ?