Senaste kommentarerna i forumet

En riktigt bra morgon. Är tyst i huset och jag får dricka kaffe i lugn och ro, scrolla igenom diverse internetsidor, tända ett par ljus och fortsätta läsa boken jag beställde efter tips här på forumet: "Tänka klart" av Annie Grace. Har kommit några kapitel in bara men den verkar riktigt intressant. Gäller att läsa sakta och verkligen ta in det som står, är ju annars en snabbläsare men det krävs att man är vaken för att kunna tillgodose informationen på bästa vis. Har höga förhoppningar om att polletten ska trilla ner även för mig.

Har nu gått in i sjunde vita veckan ?. Känns bättre och bättre men dålig sömn, stress och hormoner är mina värsta fiender. Hoppas jag kan luta mig tillbaka på en längre tids nykterhet när nästa attack kommer, tappar ju fokuset helt och litar inte en sekund på mina impulser under de influenserna.

Är nu klart att det blir en skidresa med familjen på sportlovet med. Så here we go again. Borde vara enklare den här gången även om vi ska dela stuga med en annan familj där föräldrarna är glada i alkohol...

Vi har umgåtts mycket med dem genom åren och känner varandra väl. De vet om att jag mått dåligt så klart efter allt som varit och även att jag nu hållit mig från drickandet dessa veckor. Fick ändå känslan att de (mamman som jag pratade med) blev besviken när jag sa att jag tänker vara nykter. Och jag förstår reaktionen till 100%. Om jag hade varit i hennes läge så hade jag garanterat reagerat lika med "och det säger du nu, då kunde vi ha åkt med en annan familj, åh nej, vem ska jag dricka vin med i backen, på kvällarna osv. Hur kul är det att ha en nykter med i sällskapet som ska vara stel och präktig och komma ihåg allt som sägs osv osv..."

Jag vet inte ens hur jag ska hantera hela den här situationen, att framstå som en trist gråsugga som blockerar glädje och förstör andras semester. Jag är också medveten om att de borde dra ner/upphöra med deras eget drickande och att jag nu blir en påminnelse om vad de egentligen borde göra. De vet och jag vet men ändå hamnar skulden hos mig och jag känner den fastän jag vet att jag inte borde.

Det får gå som det går med surheter och besvikelser, jag kommer vara nykter och ha skitkul med ungarna! Blir fylld med sån enorm glädje och värme när jag tänker på dem skrattandes i snön.

Och där kommer hon (den andra mamman) säkert känna sig träffad och tänka "jaha nu ska hon vara en så mycket roligare/bättre förälder med..." Det kommer oundvikligen bli så för jag känner henne som jag känner mig själv. Förhoppningsvis bidrar de tankarna/känslorna till att hon känner nån sorts moderlig tävlingsinstinkt och anstränger sig för att vara en bättre förälder själv. Hoppas m a o på en positiv kedjereaktion. Det kan hända!

Det känns så energikrävande att ens behöva ha såna här tankar inför en semesterresa. Men de är nödvändiga och reella. Dessutom behöver jag förbereda mig mentalt på alla möjliga lägen som kan uppstå. Skillnaden motför förra resan då jag var orolig för att inte kunna hålla mig nykter, är att jag bekymrar mig mer för hur jag ska kunna försvara mig inför andras åsikter. Det har alltså skett framsteg i nykterhetsprocessen.? Men knappast läge att slappna av och tro att jag är immun mot alkoholbegär.

Får försöka ha ett fågelperspektiv på den här resan. Det är en sak vi gärna gör varje år och då även en punkt som ska hanteras, liksom högtider, myskvällar, grillfester mm. Det kommer att bli ett "första nyktert" av allt med alla känslor, funderingar och oro. Tack för det här forumet som hjälper mig att ventilera dem och sätta ord på sånt som maler i innanför. ?

Och tack till Se klart och Andrahalvlek för era inlägg och tips. Fy f-n vad vi är bra som verkligen strider för ett bättre liv! Det gör vi alla härinne på ett eller annat plan. ?❤

Charlie, många långa år av dividerande med sig själv, ofta efter minnesluckor och ångest efter utekvällar. Det långvariga slentrian-drickandet som tar över mer och mer då det inte är så många utekvällar nu för tiden, är lättare att vifta bort. Men det är lika destruktivt för måendet. Mitt första mål är att hålla uppe helt mån-fre nästa vecka. Jag lovade min terapeut det och det är lättare att hålla löften till andra än sig själv.

Kram

God morgon och tack andrahalvlek. Bra idé med kökstjänsten. Jag är inte helt oäven i köket så då blir det aningens lättare. Tänkte att jag skulle skissa lite på någon form av meny så att jag får annat att tänka på. Till huvudrätt blir det nog oxkind, som jag gjort några gånger. Får koka en hel dag i lergryta med en massa godsaker och en flaska rödvin. Blir otroligt mört och brukar vara uppskattat. Till det lite stampat mos. Problemet är att få tag på råvaror. Jag bor på landet så jag får se om man kan beställa i den lokala affären.

I natt jag har jag sovit som en "medvetslös" och jag har förmodligen väldigt mycket sömn att ta igen. Just nu vräker regnet ner och jag tror inte att det blir så mycket utomhusaktiviteter. Måste lära mig att ta det lite lugnt emellanåt. Det är också en form av "träning".

Ha nu en fin lördag allihopa i ruskvädret.
Tjalle

Jag känner igen mig i så mycket du skriver JoYo och det låter så klokt att skynda långsamt men det är så otroligt svårt. Mindfulness är något av det värsta och mest ångestframkallande jag vet (kan inte andas om jag försöker mig på någon dylik aktivitet). Jag har också stressat fram massa diagnoser och i princip lagt orden i munnen på den terapeut jag träffat ett tag nu för att bli klar snabbt och inte vara till mer besvär. Vi har kommit en bit på vägen och nystat i mitt inre en del - mycket handlar om väldigt låg självkänsla, orimlig prestationsångest, överdriven oro kring andras tankar om mig och en del tvångstankar. Han har hjälpt mig få upp ögonen för hur hårt jag slår på mig själv (i princip i varje mening jag säger...) vilket jag inte såg innan. Så en liten bit har vi kommit men jag skulle behöva verktyg för att hantera det framåt. Nu ser jag men vet inte hur jag ska hantera det. För mig har även detta känts som ett misslyckande men jag ska försöka se på det långsiktigt. Tyvärr får jag snart inte gå till terapeuten längre och dessutom verkar vi inte komma så mycket längre. Jag vill hitta en bra terapeut att bekosta privat, annars känns det jag påbörjat ogjort.

Kram

Det är bara att skriva på! Något svammel såg jag inte susen av i ditt inlägg. Läs och skriv. Som flera många redan sagt här så är vi många här som fattar precis hur du har det. Att dra ner eller att sluta helt och dricka tar tid av förberedelser. I bland lång tid kantat av återfall. Jag har bestämt mig för att sluta helt efter hundratalet försök att dra ner under 10 år. Inte värt att hålla på att dividera med sig själv om alkohol eller inte. Lättare att bara säga nej tack så kan fokus ligga på det viktiga i livet i stället! Mina tankar bara.
Charlie

Jag läser i ditt inlägg att du redan har flera strategier ju! Slå bort tanken på vin när den kommer. Tänka cafe i stället för pub osv.

Jag rullar på just nu. Vet inte om du har läst min tråd? I vilket fall har jag mycket tankar kring barnen, särskilt det ena, som jag dricker på. Det senaste är att jag försöker jobba på att släppa de tankarna efter kontorstid. Precis som jag gör med jobbet. Vila och ta pauser är en annan strategi. Stressen är inte vår vän i arbetet mot ett nyktert liv. Jordnötter och bubbelvatten går det åt mycket av här nu. Jag har pratat med några vänner. Sagt som det är, även berättat lite om mina mörkaste erfarenheter av alkoholen. Fått enormt fint gensvar från de jag berättat för. Börjat träna. Börjat virka. Ja, det är mycket jag jobbar med. Det gör säkert du också, bara det att man inte alltid tänker på allt man egentligen gör. Sätt det gärna varenda strategi du kommer på, på pränt här på forumet. Hjälpsamt för dig själv framförallt men säkert även för andra!
Kram!

Tack för ert engagemang! Skönt att det finns folk som bryr sig om främlingar. Jag känner mig alltid som en som inte får gnälla (när jag försöker prata om dessa saker med mina närmaste så känns det som att ingen riktigt svarar, nästan en overklighetskänsla - hittar jag bara på eller tycker de jag är tjatig/gnällig? Det kanske inte är så allvarligt? Det finns miljarder människor i världen som har det så mycket svårare osv osv). Det känns bra att bara kunna skriva utan en dömande ”lyssnare”.

Jag går på alkoholmottagning men tyvärr har det ännu inte hjälpt mig att dra ner på drickandet. Min största ångest/panik slår ju till när jag inte är där och det är i dessa stunder som jag får ett desperat behov att prata med någon. Men då finns det aldrig någon där. Jag ska försöka använda detta forum för att skriva av mig i dessa stunder.

Strax innan jul fick jag rätt kassa värden på mina alkoholmarkörer vilket på något sätt blev ett bevis för att jag faktiskt dricker för mycket, på riktigt. Även om man redan vet det så får man det svart på vitt. Efter lite julledigt klarade jag en hel vit vecka och var väldigt stolt. Så snart jag berättat den glada nyheten för min kontakt på mottagningen så gick jag hem och firade med ett glas vin. Så himla puckat, klart man vet det. Men det hjälper inte att man vet. Alkoholen är en så stark magnet - när man ska fira, när man är stressad, när man är orolig, när man är deppig...ja ni vet ju. Hur som helst så slog slentriandrickandet igång igen och de senaste veckorna har jag kännt mig väldigt sliten. Det tar ut sin rätt att jobba hårt, ta hand om barn och sedan varva ner med några glas för mycket varje kväll.

Det här blev ett svamligt inlägg. Men som många av er tipsade om så bara skriver jag. Det gör att jag åtminstone får ur mig några tankar som svamlar runt i huvet.

Tack för att ni finns där ute!

46 dagar i friheten! ?

Idag svarade jag en ny människa här på forumet. Mitt svar blev en lång sammanfattning av min lilla kamp.

Jag kopierar in en del av mitt svar här, för att sammanfatta och påminna mig själv:

Jag är 40 år, med hög prestationsångest på alla sätt, tre barn, man, hus, bra jobb, hela fasaden.
Under min fina fasad döljer sig fruktansvärd ångest och trauman.
Jag har druckit mycket och destruktivt. Galet, destruktivt, men ingen har fattat, bara trott att jag ”inte tål alkohol så bra”. Försökt sluta många gånger med viljestyrka ”nu jävlar ska jag inte dricka”.
Och fallit tillbaka lika många gånger. Huvudsaken är att viljan finns där. Man får resa sig och söka nya strategier. Jag har läst massa böcker, hjälvhjälp, neuropsykologi. Mindfulness, träning, mm. För ett år sen fick jag kontakt med en terapeut som jobbar med alkoholmissbruk. Vi började nysta. Och nysta. Det gick upp och det gick ned med måendet och drickandet. Nu, efter ett år hos terapeuten har jag kommit en bra bit på vägen inifrån, och lyckats vara nykter i 46 dagar nu. Med liite viljestyrka men mest lust att ta hand om mig själv, att inte vara destruktiv, inte gå ”all in” i allt. Vi har verkligen grävt på djupet och gått igenom mitt liv. Jag har förändrats. Blivit mera jag. Och mindre ”vara perfekta fasaden och till lags”.

Jag inser äntligen att det inte finns snabba fix i livet. Jag har varit snabbast med allt, väldigt effektiv, så pass att jag försökt analysera fram en diagnos.?
Vi ska tillåta oss att vara långsamma, ha långsiktiga mål, inte få panik och fixa oss själva här och nu. Tillåta oss att känna alla känslor, våga vara i obehaget, lyssna inåt. Varför reagerar kroppen? På vad?

Vi måste ta våra egna steg mot nykterheten. Ge dig tid! Se tillbaka, den långa tiden av missbruk, behöver lång tids läkning och återhämtning i lugn och ro.

Igår hade jag sug efter alkohol. Jag stannade i känslan. Lät den vara där. Den gick över. Som en våg av lust att slappna av, dämpa obehag i kroppen, bli lite fnissig. Jag vet att fnissigheten knappt infinner sig mer av alkohol. Kanske i 10 minuter. Sen skulle sjukdomen ta över. Meeeer, meeer, begäret skulle ta över. Galenskapen skulle svälja mig. Mitt jag skulle sjunka djupt ner i svart helvete av ångest.

Dit vill jag aldrig mer. Det är inte värt 10 minuter av fniss eller dämpning.

Det finns så mycket annat som ger långvarig skön känsla i kropp och själ.

För mig är det träning, konst, promenad.
Vad får dig att njuta i själen?
???‍♀️?

Fredagsmyset nuförtiden består mer eller mindre av att jag dör i soffan och i stället längtar till lördag morgon. Orkar knappt titta på TV ens. Jag och flickan kom i säng tidigt. Har sovit gott och länge. Nu te och apelsin för mig. Flickan äter pasta som är en vanligt förekommande frukost här hemma. Spinningpasset ger sig tillkänna så tillvida att jag har trötta muskler, men inget annat. Känns bra att jag inte tagit i så jag får ont. Då går ju allt i stöpet för ett tag. Nu hoppas jag att vi här på forumet får en fin lördag!
Kram!

Tack detsamma?
Hoppas du kan göra fler framsteg med ångesten. Den har så stor betydelse för livskvalite'n. Ge dig inte bara. Finns det metoder du inte provat som kan hjälpa?

Skönt du kan välja, dricka eller ej! ?Hade ovanligt mycket sug på alkohol igår. Inser det var det vackra lite vårlika vädret. En trigger förstås.
Men jag mår bra, tack! DU är grym ju, nu kör vi så det blir som vi tänkt???

Hej Charlie!
Har ingen riktigt ännu förutom att jobba bort tanken när den kommer. Det kanske är en strategi? ?
Jobbar aktivt varje dag med böcker och poddar om beroende ,det hjälper mig .
Tänkte på sportlovet åka bort och tänkte ta tåget . Första tanken : mysigt, läsa bok och sedan gå till resturangvagnen och köpa rött vin... kan nu känna huuuuur gott d skulle vara o sitta skönt o låta berusningen komma och titta ut genom fönstret !
Istället för att surfa vidare på den tanken försöker jag slå bort den och byta ut vinet mot kaffe o njuta av det ..

Fick en aha grej häromdagen . Var ute o gick o tittade in på ett café o tänkte att d skulle vara mysigt o sätta sig och ta en fika . "Vanliga jag " brukar titta in på barer och tänka vad mysigt och ta ett glas vin.
Jag tror att jag kommer få andra aha upplevelser ju längre tiden går utan alkohol. Vill byta ut tanken : åhh sol, sitta på uteservering o dricka rosé mot : åhh, sol, sitta på kajen och äta glass ?

Hur går det för dig Charlie?
Kram !

Se klart! Du räknar upp flera grejer som du njuter av i ditt inlägg. Det är bra att lägga fokus på dessa ting. På en mer övergripande nivå finns ju det där med att du alltid kan vara klar, ren och ärlig i dina möten med familjen, inklusive barnbarnen. Oslagbart tänker jag! Det du saknar inom ramen för den s.k. "vanans makt". För att vi ska ta makten över vanan behöver vi tid. Men allt det där et jag att du vet. Kanske mest bara pratar för (och om) mig själv här :D
I vilket fall: Kram!

Se klart! Du räknar upp flera grejer som du njuter av i ditt inlägg. Det är bra att lägga fokus på dessa ting. På en mer övergripande nivå finns ju det där med att du alltid kan vara klar, ren och ärlig i dina möten med familjen, inklusive barnbarnen. Oslagbart tänker jag! Det du saknar inom ramen för den s.k. "vanans makt". För att vi ska ta makten över vanan behöver vi tid. Men allt det där et jag att du vet. Kanske mest bara pratar för (och om) mig själv här :D
I vilket fall: Kram!

Jag förstår din känsla av att vilja ha snabbare hjälp, snabbare kommunikation.
Jag är 40 år, också hög prestationsångest på alla sätt, tre barn, man, hus, bra jobb, hela fasaden.
Under min fina fasad döljer sig fruktansvärd ångest och trauman.
Jag har druckit ungefär som du. Galet, destruktivt, men ingen har fattat, bara trott att jag ”inte tål alkohol så bra”. Försökt sluta många gånger med viljestyrka ”nu jävlar ska jag inte dricka”.
Och fallit tillbaka lika många gånger. Huvudsaken är att viljan finns där. Man får resa sig och söka nya strategier. Jag har läst massa böcker, hjälvhjälp, neuropsykologi. Mindfulness, träning, mm. För ett år sen fick jag kontakt med en terapeut som jobbar med alkoholmissbruk. Vi började nysta. Och nysta. Det gick upp och det gick ned med måendet och drickandet. Nu, efter ett år hos terapeuten har jag kommit en bra bit på vägen inifrån, och lyckats vara nykter i 46 dagar nu. Med liite viljestyrka men mest lust att ta hand om mig själv, att inte vara destruktiv, inte gå ”all in” i allt. Vi har verkligen grävt på djupet och gått igenom mitt liv. Jag har förändrats. Blivit mera jag. Och mindre ”vara perfekta fasaden och till lags”.

Vad jag vill säga med mitt långa svar är att jag inser äntligen att det inte finns snabba fix i livet. Jag har varit snabbast med allt, väldigt effektiv, så pass att jag försökt analysera fram en diagnos.?
Vi ska tillåta oss att vara långsamma, ha långsiktiga mål, inte få panik och fixa oss själva här och nu. Tillåta oss att känna alla känslor, våga vara i obehaget, lyssna inåt. Varför reagerar kroppen? På vad?

Jag ber om ursäkt om mitt svar är helt fel. Jag har bara ditt inlägg att utgå ifrån och min egen erfarenhet.
Önskar jag kunde förmedla mitt budskap snabbt och enkelt. Men alla vi måste ta våra egna steg mot nykterheten. Ge dig tid! Se tillbaka, den långa tiden av missbruk, behöver lång tids läkning och återhämtning i lugn och ro.
Häng kvar här! Ett steg i taget!
???‍♀️

Finns mycket värme här. I bland kan det ta en stund innan responsen kommer bara. Goda råd har du redan fått av de andra! Hör av dig igen!
Charlie

Har du ju redan fått av två kloka personer. Här finns mycket hjälp att få, men vi är alla lika här, vår expertis är våra egna erfarenheter.
Jag vet att konsulenterna här är tillgängliga för frågor/kontakt via programmet. De har ju detta som profession.
Vi andra är vanliga, ovanliga människor som delar att inte hantera alkohol så som vi önskar.
Här finns alla sorter, även Högpresterande, duktiga, framgångsrika, lyckade- finns gott om. Samma människor är snåtrasiga, ledsna, ibland uppgivna.
De allra flesta av oss tar en dag i taget, välkommen, och skriv, skriv, det hjälper och lindrar.

Idag vet jag hur det känns att inte druckit vin på femtio dagar.Och hur känns det måste jag fråga mig?
Jag känner mig fri,ärlig,stolt,ren,hälsosam,nöjd,frisk,fräsch,en känsla av att göra rätt?
Istället för eländet som jag kände förr när jag drack vin.Jag jobbar varje dag för detta o i det ingår att skriva här och läsa om er andra här på detta hjälpsamma forum.50 stycken tack ?till er,ni är betydelsefulla ?för mig!
Tankar från Pilla

Hur ser dina tankar ut kring att försöka sluta dricka? Alkohol är en jäkla skitdrog som spär på alla de ångestsymptom som du beskriver. Vi är många här som kämpar/har kämpat med ångest och självförakt och som upplever positiva effekter när vi slutar dricka (eller åtminstone drar ner radikalt) Här finns en jäkla massa högpresterande kvinnor också som du kanske kan känna igen dig i.

Forumet här är till hjälp för många, genom att läsa och kommentera i andras trådar får man också lite perspektiv på sin egen situation. Sen går det tyvärr inte så snabbt alla gånger som Vinäger skriver Men om man är aktiv på forumet och skriver i sin egen och andras trådar så brukar det finnas någon som svarar.

Hoppas du hittar ut ur mörkret och välkommen hit!

Just här på forumet funkar det så att vi skriver och om vi har tur är det någon inloggad som kan ge respons. Dock är det inget vi räkna med, speciellt om det gäller snabba svar. Däremot kan du räkna med att det finns massor av erfarenhet när responsen väl kommer.

Just nu kan jag inte göra mer än att önska dig välkommen hit.

Ett tips är att läsa i andras trådar, kanske hittar du någon som är extra intressant för just dig. Igenkänningen brukar vara stor.

Kram

Hur funkar sånt här? Någon som har tips på snabbare kommunikationsvägar när det är väldigt mörkt? För mig eskalerar det snabbt till självskadebeteende om jag inte kan prata med någon. Söker desperat tips på snabbare kommunikationsvägar.

Tack Charlie, ja vilan är livsviktig, öva, öva.
Jag kämpar en del med mitt försök att leva livet som ”vanligt”, men det är ju inte som vanligt
Jobbet går toppen. Sömnen bara bra. Barn, barnbarn, förpliktelser i form av hjälp till föräldrar - ua.
Men just det här sociala tycker jag är svårt.
Middag som ikväll;
Blir sugen på vin (överväger inte att dricka)
Jättegott med maten. Men känns tyvärr som att något saknas, och det är framförallt själva känslan av något släpper. Lite lätthet, pratsamhet och njutning.
Letar mina andra njut-tillfällen.
Promenad och fika m bästis.
Mjuk morgon i sängen.
Måste fixa de att ersätta den gamla njutningen med ny och det är svårt...
Nykter ikväll och godnatt ??

Hej Dee, inte lärt mig gränssnittet riktigt. Skrev extremt kort om min historia i tråden. Jag behöver (ofta) någon att prata med när jag går ner mig, men har ingen. Försökt diverse hjälplinjer men mer i akuta lägen och har sånt enormt behov av att kunna skriva/prata med någon som förstår även de tillfällen då inte självmordstankarna är nära utan bara ledsamheten, ensamheten och ångesten. Finns någon bra chat?

Senaste åren har jag druckit gissningsvis i genomsnitt 3 glas vin/kväll dag efter dag, vecka efter vecka. Helger kanske 6-8 glas/kväll och vid utgång betydligt mer. Jobbar hårt och är uppskattad på jobbet. Utåt sett glad, positiv, energisk fasad. Tar väl hand om mina barn (vin endast när de somnat!) och eftersom jag är pedant mycket fint och välstädat hem. Men inombords...det är så jobbigt och tomt. Mitt inre vill inte leva. Men för mina barns skull gör jag inget dumt. Fast eftersom det tunga innuti bara blir värre med tiden så blir allt så outhärdligt. Vad man bör. Vad man vill för sina barn. Vad man inte vill för sin egen skull. Vad man orkar. Vad man man inte orkar. Söker avlastning i mina tankar.

Var börjar man historien? När man som 15-åring drack 1 liter ren vodka och blev medvetslös och tyckte det var den bästa upplevelsen? Eller när man som 25-åring spydde ner en taxi på vägen in till psykakuten för att snabbt bli avfärdad som ”någon som är lite nere på grund av alkohol”? Eller när man i många långa år alltid blev fullast, galnast, ”roligast” och mest utflippad? Kanske när man snodde sprit på ett hotell i England (under tiden man skrev kandidatuppsats på fint Universitet)? Eller när man som 40-årig högpresterande yrkesmänniska hamnar på beroendeakuten efter en vanlig aw efter jobbet? Eller kanske när man som 42-åring överväger att hoppa ut från fönstret efter jobbets sommarfest? Det tar aldrig slut. Jag är alltid högpresterande med en fasad. Jag försöker försiktigt förklara att den där fasaden inte riktigt är sanningen men ingen orka förstå eller bry sig. Jag är bortskämd och har det bra. Tänk om det bara kunde gå in i min tröga hjärna. INGEN ORKAR BRY sig om någon som har bra jobb, jobbar ihjäl sig, har två barn, fin man och helt okej boende. Den som föraktar allra mest är jag själv. Kvar finns bara alkoholen. Och det går åt sånt förbannat fel håll.

Välkommen!

Vill du berätta lite mer?

/Dee