Senaste kommentarerna i forumet

För din kommentar och berättelse. Jag ska läsa mer om dig. Nu biokväll!

Uppe före tuppen och skjutsade dottern. ?

Idag är det fredag och jag var i kyrkan igen. Förutom de fasta inslagen:andakt, mässa, lunch och guidad meditation så alternerar yoga/qi-gong/Heliga Danser och stilla rörelse.

Vet inte om jag håller på att bli sjuk eller nåt. Känner mig trött och låg idag. Fick en längtan att dricka vin men påminner mig själv om konsekvenserna. Kanske har det varit lite för mycket aktiviteter på sistone. Den lätta manin slår över i nedstämdhet och olust. Nu har jag inget att ta till för att ändra min sinnesstämning... ? Men, jag vet att det går över. Distraherar mig med nåt på SVT Play tills det är sovdags. ?

Plötsligt kom det. Suget. Hade jobbat, handlat mat och skulle köra hem. Suget. Vin. Whisky. Hungrig. Stress. Pms.
Stop! Jag vägrar argumentera med mig själv om det här, tänkte jag. Jag vill inte dricka alkohol. Jag ska äta mat och sen får jag se hur jag känner.
Jag har ätit. Fortfarande pms. Arg. Bråkade med mannen. Exploderade. ??

Suget svalnar. Jag ska inte dricka. Ska unna mig ett bad. Lite lakrits. En film.
Vad orsakade suget? Jag har inte lyssnat på kroppen, stressat mycket. Behöver återhämtning i helgen.

Ha en fin nykter helg!!
??

På måndag vet jag om jag kan eller inte, är det försent att anmäla sig då?
Om sambon jobbar och jag inte kan ordna barnvakt, skulle det vara okej att ta med min 2-åriga dotter till träffen eller skulle det bli konstigt?

De där extrakilona kommer säkert ramla av i en rasande fart nu när du inte dricker alkohol.
Förutom att det är fruktansvärt mycket kalorier i alkohol så äter (åt) åtminstone jag en väldigt massa onödiga saker i orimliga mängder när jag var berusad.

Jag var till VC idag. Fick prata med en läkare och fylla i ett papper där de satte poäng på mina svar. Tydligen hade jag väldigt höga poäng. Han skulle skicka det pappret till någon på psyk och jag fick en remiss dit. Han var väldigt duktig och jag kände mig trygg med honom men det var lite språksvårigheter så jag hade lite svårt att förstå allt han sa.
Jag fick lämna ett urinprov, drogtest. Sedan ska jag tillbaka på måndag och ta en massa blodprover. Det ska bli spännande och se om alkoholen har påverkat något.
Jag fick Cipralex utskrivet som jag ska börja med i morgon.
Så nu är bollen i rullning mot ett lyckligare liv.
Ha en fin fredagskväll och skål! (trocadero i glaset)
Kram ❤️

...vi är ju flera här som vill förändra vårt drickande, inte sluta helt. Jätteintressant att se hur det går för andra. Jag prövar, bromsade konsumtionen i november ihop med min man, som var den som mest behövde det. Sen började vi tillåta oss lite små mängder igen, jag bokförde och höll mig under nio glas i veckan. Det funkade till en början.
Sen dog min mamma...
Och där var vi igång igen. Nu är begravning och så avklarad, och jag har tagit tag i bromsen igen.
Jag tror att mitt exempel är rätt typiskt...vi är sårbara, vi som en gång har varit högkonsumenter+. En tuff livshändelse så är det lätt att trilla dit igen.
Nu får vi se. Fortsätt skriva, så kan vi dela erfarenheterna av våra försök.

Jag som satt här och såg fram emot att du skulle gå på fest! Så tråkigt att du måste avstå. Du som var så taggad och inte minst - väl förberedd. Blir nästan lite ledsen faktiskt... Men visst, det kommer fler gånger och hälsan är självklart ABSOLUT viktigast!

Först tack för kommentar i min tråd för ett par dagar sedan. Du vet ju att jag är på resande fot så jag skriver inte lika ofta just nu. Det låter kanon att du, sakta men säkert, tar tag i kost och motion. Se bara till att inte falla i den fälla som vi alkoholister ofta gör, dvs göra "för mycket" och "för fort". Det har säkerligen tagit många, många år att "bygga upp" kroppen och även slitaget, tex i form av artros som ju inte kommer över dagen.

Jag har själv ingen övervikt utan haft turen att väga lika mycket som jag gjorde när jag gjorde lumpen. Men det är inget jag tänker över. Det är förmodligen genetiskt plus att jag inte gillar sötsaker, förutom alkohol, då...………

Börja med stilla promenader. Försök att ta i lite extra i någon uppförsbacke. Det kan räcka med 10-20 sekunder. Det viktiga är bara att du får pulshöjning. Gör du det tillräckligt ofta kommer blodtryck mm att bli bättre.

Gröt på morgonen är alldeles utmärkt. Det har jag ätit de sista 30 åren. Havregrynsgröt (ibland blandat med andra gryn), skivad banan och någon annan frukt, beroende på säsong. Förutom att det är nyttigt håller man sig mätt. Jag har aldrig något sug efter mat innan lunch.
Lycka till och kämpa på men i din egen takt.
Tjalle

och det är väl märkligt men precis så känner jag också. Ibland när jag drack förut så var det en känsla av ett "jobb som skulle göras" - om jag köpte 6 starköl så var jag liksom tvungen att dricka upp alla oavsett om jag ville ha mer....? Det är precis så det känns nu för mig också, att jag "slipper" att dricka. Det måste ju vara den som vi kallar alkoholdjävulen som var min slavdrivare eller hur? Som satt på min axel och sa: Så, drick nu....drick upp nu! Å sen så knäpper du nästa!

Hur konstigt som helst när man får lite distans till sitt eget beteende.
Idag ska vi vara nyktra <3 Ha så trevligt på konserten!
Kram
svagis

här sitter jag med mina mörktturkosa naglar som skulle matcha klänningen i krossad sammet inför kvällens fest....
Men jag går inte så bra att jag klarar av att gå :( Även om jag lindar knät med elastisk linda, tar alvedon osv så får jag ont efter ca 5000 steg (har testat under veckan) och jag måste fortsätta med mina övningar här hemma och ta det lite lugnt däremellan. Idag när jag vaknade var knät stelt och ont och när jag dessutom fick yrsel på förmiddagen lade jag ner den här dagen.

Det är bara att inse att när jag slutade dricka alkohol så fick jag syn på andra problem i mitt liv. Alkoholen fungerade som ett slags smörjmedel för att få mig att orka fortsätta med saker som jag egentligen borde skippat. Och i grunden handlar det nu om att jag väger för mycket fortfarande, det är ju därför jag får ont. Pratade med min mamma imorse och hon har ju redan gjort denna resa...med fetma och alla krämpor som kommit på köpet (men hennes drog är socker). Hon berättade hur det började med knäna i 55-årsåldern, att hon började gå med krycka, tackade nej till operation, försökte gå ner i vikt, lyckades ett tag men gick upp allt plus lite till så småningom osv. Idag är hon nästan helt rörelsehindrad, har diabetes, högt blodtryck och jag inser att det är hög tid att jag prioriterar upp kroppen som helhet i mitt liv. Jag har gjort en del försök, precis som med att sluta dricka A, men det har inte fungerat så länge som jag druckit alkohol! I mitt fall har alkohol gjort att allt annat har fallit och allt känts meningslöst.

Fortfarande är det nykterhetsarbetet som är viktigast och jag har nu varit nykter i 1 månad och 9 dagar. Men eftersom avsaknaden av berusning gjort mig mer klarsynt och rädd om mig själv ska jag nu försöka mer aktivt att bli lättare så att leder och brosk orkar bära mig. Det är skönt men samtidigt jobbigt att behöva tänka på.

Om jag släpper fram min inre röst "Forskaren" lite i tråden då: Jo om det ska ske en livsstilsförändring så är det bra att göra det i etapper och göra små ändringar, låta dem bli del av den nya livsstrukturen innan du gör nya skruvanden på livsstilen. I det här fallet har det nyktra livet kanske hunnit bli såpass vant att det är lagom att skruva lite på kost och motion för att må bättre. Men inga drastiska ändringar! Ändra på småsaker, t.ex. ät gröt till frukost istället för kaffe latte och smörgås. Köp inget godis alls ett tag. Låt bli att baka focaccia hela tiden :) De ändringarna tillsammans med frånvaron av alkoholkalorierna borde märkas på vågen om några veckor.

Tja....nu fick ni titta in i mitt huvud lite :) Sådär låter det! Tacksam att jag inte känt något sug efter A idag och inte heller börjat med något annat som ersättning.
Som sagt, Charlie, det blir ingen fest den här gången - så ingen rapport heller. Men vi får ha tålamod just nu och tänka på sommaren och andra roliga tillfällen till fest som ligger framför oss <3
Kram
svagis

Detta forum stärker mig varje dag i mitt beslut att inte dricka A något mer. Själva dagboksfunktionen är också motiverande då det räcker med att gå tillbaka i sina egna inlägg när nykterhetsprocessen började...de anledningar man hade att sluta. Så BRA gjort Se klart och alla andra att vi hittade varandra härinne!
Kram
svagis

Du skriver om den upplevda gemenskapen och stödet här och jag tänker som du, att det skulle vara så mycket svårare att rikta tankarna åt rätt håll om jag inte läste vad du och andra skriver här. Min vita månad skulle inte vara mer än en one-hit-wonder och jag skulle vara tillbaka i gamla hjulspår till 100 % imorgon. Även om jag dricker imorgon har jag hunnit rikta om mitt sikte under dessa fyra veckor efter att ha kommit till en massa insikter. En stor skillnad för mig är att jag nu också vågar prata med verkliga människor om alkohol på andra sätt än bara som ett roligt inslag i livet.
Härligt att du har hittat din särskilda bonus med att sluta. Jag letar efter min bästa grej, har ju många bra men vill ha något som slår de saker jag jag försöker byta ut med att sluta med A.
Önskar dig en härlig helg! kram

sig, bara drygt en vecka kvar! Spännande. Skriver här för att lyfta upp tråden, så att de som eventuellt missat att det är en träff kan få chansen. Kollar på min nykterhetsapp och räknar in 69 dagar, känns rätt otroligt och fortfarande är jag nöjd och tillfreds med livet 95 procent av tiden. Kramar /Fenix

Och några funderingar som utvecklat sig under dessa veckor är:
-Det var inte alls så svårt som jag trodde med en vit månad. Lite tråkigt men inte svårt. Jag kommer att göra det igen men har inte bestämt när.
-Känner mig som en lite bättre (läs duktigare och hälsosammare) människa.
-Tycker att mitt liv känns lite tråkigare utan alkohol, mer intryckslöst.
-Tycker synd om människor som är bakis :) Som idag, några arbetskamrater var på AW igår.

Jag har satt upp regler och mål för mig själv fr o m imorgon. Jag oroar mig lite för att jag inte ska ha så bra kontroll som jag tror att jag ska kunna ha. Mitt nya mål är att aldrig dricka ensam. Varken ensam i rummet eller vara den enda som dricker i ett sällskap. Jag har också som mål om hur mycket jag får dricka vid varje tillfälle, men mängden är inte mitt största problem, det är frekvensen. Min man dricker sparsamt, så han kommer inte att sabba för mig (och han vet om mitt mål). Det är bara jag själv som kan sabba för mig.

Hur ser ni andra på detta, ska jag formulera ett straff som faller ut om jag misslyckas med mitt nya mål?

Och sedan undrar jag om ni tycker att jag är illojal när jag håller på och drömmer om att kunna dricka normalt och skriver om det här.

för ett mycket tydligt och begripligt perspektiv på min fundering. Det är ett bra sätt att undersöka djupet av mitt beroende. Jag är inte alls säker på att jag skulle fixa att dela en flaska vin under en vecka. Och om det visar sig vara problematiskt, ja då hoppas jag att poletten trillar ner även hos mig.
Bra att ha dig framför mig på min vandring, läser att du för en tid sedan har beslutat och genomfört förändringen i ditt liv. Jag är kanske på väg men kommer att tillåta mig misstag och snedsteg för att jag vet att jag är en person som mår dåligt av att tänka i termerna perfektion/felfri. Tack igen för ditt inlägg! kram

Då börjar det dra ihop sig för semestern... I vanliga fall hade jag längtat och varit ivrig att komma iväg. Visst känns det härligt att få byta miljö och umgås med människor jag verkligen uppskattar, men så finns det där orosmolnet...

Har ansträngt mig för att förbereda mig på de lägen som kan komma att uppstå. Afterski, bastning, förfest, lunch i backen osv. Det är skrämmande hur stor plats alkohol har på dessa resor.

Min strategi är att hälsan går först, jag anstränger mig för att äta nyttigt, röra på mig, sova bra mm och då har alkohol ingen plats. End of story liksom, känner inte för att ge några andra förklaringar och detta är ju också sant, även om det är en del av sanningen bara. Tror inte det blir några sura miner pga det. De andra kan ju festa på bäst de vill. Däremot vill jag vara med, har ingen lust att sitta ensam medan de andra roar sig. Jag vill ha kul utan alkohol, jag vill vara kul utan alkohol, det gör mig vansinnig att det ska behöva vara en så stor sak.

Vad är det som känns så obehagligt egentligen? Att tappa kontrollen och konsekvenstänket. Att ge efter för "jag tar tag under här sen, det är ju semester- tankarna". Ordet sen är förödande, sen kan vara om fem år.

Får försöka hålla fast vid att jag faktiskt är inne i femte helvita veckan, kroppen och psyket mår så mycket bättre. Dessutom vore det en riktig bragd att klara av att vara nykter en hel vecka under dessa omständigheter. Jag behöver känna mig stolt över egen prestation, finns inte mycket övrigt i livet jag stoltserar över för tillfället. Utåt sett kommer dessa nyktra dagar inte nämnas om inte någon frågar, skulle aldrig göra en grej av att jag inte dricker, jag vill att det ska verka som en självklarhet. Rätt missvisande och falskt men det har ju med skam och självbevarelse att göra så klart...

Då så, sista sakerna ska packas ner, om några timmar ska nejtackandet börja. ??

Önskar er en fin fredag.
Jag är stolt idag, bara för att, ni vet!
???

Hej,

Vad jobbigt det låter. Det låter ju som du rankar dej själv lägre än dina patienter- du skambelägger dej dubbelt. Du är ju ingen superhero för att du jobbar med beroende; inte immun mot den problematiken i dej själv.

Hoppas vi kan hjälpa dej här. Förstår om du inte kan anförtro dig åt en kollega.

Hur mår du ?

Styrkekramar ?

Jag tror faktiskt att det mesta av fysiska symptom kan rätta till sig. Kroppen är ju en fantastisk läkningsmaskin om vi bara tar hand om den. Och det gör du ju nu! Vad spännande med festen i kväll. Jag ser mycket fram emot en rapport! I dag arbetar jag hemma. Har haft en helt under isen vecka här. Skriver mer om det i min tråd.
Kram!

Jag beundrar dig. Och vilket fint stöd du är för din vän under denna svåra tid. Förstår att du får tankar på a, men du klarar ju dig utan.
Kram!

Bra Ensammenintestark! I dag ser vi fram emot lördag morgon i stället. Vår nya fredag kväll. Tänk att vakna pigg, klar, utan dåligt samvete och känna att hela helgen ligger framför oss!
Kram!

11 dagar som nykter och på väg mot två veckor.?

Tack för era kommentarer svagis, Charlie och solstorm! Idag är det fredag och en av adjävulens favoritdagar. Men jag hoppas att inte behöva slåss så mkt idag för jag ska på konsert direkt efter jobbet med vänner som inte dricker?. Det känns faktiskt som en trygghet att se fram emot, vilket tidigare hade stört mig och fått mig att dricka när jag kom hem. ”För att inte missa fredagskänslan”.

Jag hade en mardröm inatt om att jag drack i smyg ur flaskor som min sambo och jag hade med på nån semester och att min sambo upptäckte att flaskorna var nästan tomma. Känslan av skam och hans oförstående min var obehaglig. Han vet ju inte om mitt beroende. Det var ingen rolig dröm som jag inte vill uppleva i verkligheten?. Och i drömmen var det närmast tvångsmässigt som jag drack, precis som det många gånger är i verkligheten. Ingen njutning, bara för att uppnå berusningen.

Men idag ska jag slippa dricka?. Och ser fram emot en nykter helg.?

Undrar oxå hur man sett ut! Om man hade varit nykterist son senaste 10 åren. Garanterat 20 kilo lättare.
Men inget att hänga läpp över, utan kämpa ?
Det är intressant att läsa din tråd. Mitt problem känns mer futtigt när man läser om din kamp. Men det är inte mängden alkohol som gör det. Utan hur man mår av alkoholen ?
Ja det är bara köra på, kommer boosta självkänslan enormt när vågen börja röra sig neråt. Är ganska säker att dom sämre dagarna oxå blir färre.

Oroa er ej! Skriver mer imorgon bara varit mkt just nu. Hur går det för er? Dagar, känslor, tankar?

Kram ?

Hej! Jag kan förstå hur du känner med tanke på ditt yrke. Men det finns ingen som gör mer fel än någon annan när det handlar om den här typen av problematik. Starkt av dig att skriva - och jag håller med - det här forumet är bra för att få ta del av andras berättelser, tankar och funderingar. Skam... Denna skam, vad den kan ställa till det för oss. I viss mån är det ju bra att ha tillgång till känslan, men att känna skam inför sina svårigheter känns så dumt. Dock förstår jag, skam i relationer till A kan jag gott och väl känna igen. Ta hand om dig!