Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat!! Och jodå, jag känner precis igen situationen på jobbet. Brottas själv med en liknande situation där vissa kollegor osynliggör det arbete jag är tänkt att göra eftersom de inte vill se en utveckling av sina arbetsuppgifter i den riktningen. Men ledningen har andra planer och jag är satt att genomföra. Ingen okomplicerad situation men jag vet ju att det inte är något agg mot mig personligen. Vi får kämpa på med våra strategier! Inte fly.
Kram
svagis

Jag tänker så här enkelt om ditt exempel om "tvåglasdrickaren":
Den personen har aldrig blivit beroende på grund av att den aldrig har passerat gränsen som hjärnan har satt.
Om du har en vinflaska och dricker två glas på onsdag, två glas på lördag och nöjer dig med det så kan du hålla på med det utan att hjärnan blir beroende.
Men om du dricker en hel flaska vin på onsdag och en hel flaska vin på lördag så är mängden alkohol för stor och hjärnans receptorer blir beroende.
Då vill den ha mer. Och har man en gång druckit sig till ett beroende så går det inte att backa bandet och börja från noll igen. Tyvärr, så är det?
Men det kan ju finnas något enstaka undantag...men nä, tror inte det, inte i längden.
Så det enklaste är att inse sanningen och ställa om till a-fria drycker och hitta sitt nya, nyktra och fräscha jag?
Lycka till ?
Kram ?

Hurra! Jag är så stolt över 10 dagars nykterhet???. Jag vill hålla i känslan att detta är det enda rätta.

Igår blev en lite bättre dag. Jag pratade med en vän och inser att jag måste skapa strategier för att hantera några personer på jobbet som får sin energi av att fånga upp andra som är i ett svagt läge och få dem att känna sig dåliga (läs jag). Skulle tro det kan beskrivas som subtil mobbing. Inte så bra egenskaper precis. Men nu är personerna där och jag måste hantera det. Har fått höra att andra slutat på grund av detta. Så jag får tydligen slåss på två fronter framöver, känns dock som att a-djävulen är mer utmanande än situationen på jobbet. Det hade jag inte sagt för tio år sedan, då var jag inte lika trygg i mig själv och hade nog låtit mig ätas upp av dessa personer (ja inte bokstavligen snarare själsligt). Men nånting har jag byggt upp längs vägen efter skilsmässan och tillsammans med min sambo. Känns snarare som att jag ska ta situationen på jobbet som en utmaning på ett positivt sätt. Personerna är nämligen i grunden svaga och kommer att backa vid konfrontation.

Nå, nog sagt om detta, men säkert nån mer som har erfarenhet av jobbiga personer på jobbet. Igår kväll när jag kom hem var situationen som upplagd för att svepa lite alkohol innan maten. Ingen i närheten och sambon skulle jobba sent. Redan på väg in kom tankarna med full fart från ingenstans. Men det var ändå inte så mkt kraft som gick åt för att slå tillbaka mot tankarna. ?✊?

Nu ser jag fram emot ännu en dag nykter. Lycka till alla ni därute, är så tacksam att dela detta med er. ?Utan AH hade nykterheten troligen strandat vid detta laget?

Ha en bra nykter dag alla ???

Grattis Maggie???
Så målmedvetet och träget, du har insett värdet av att hålla alkoholen på avstånd?
Jag ligger ett par veckor efter dig men vi delar likadana upplevelser. Heja oss ?
Kram ?

Wow!//Charlie

Jamen nu är det ju äntligen partaj för dig i morgon svagis, kul! Du känns stabil i det tycker jag mig läsa (?) Minns att du uttryckt lite oro inför de här partajet tidigare. Det här med hälsan är ju inte bra att gå och oroa sig för heller... Det är ju bara du som vet om du har anledning till reell oro eller om det är troll i hjärnan som sätter igång tankarna. I vilket fall har jag upplevt din nyktra period som en exponentiellt uppåtgående kurva när det gäller att känna trygghet i nykterheten och förbättrad fysisk och psykisk hälsa. På bara några veckor har mycket blivit så väääldigt mycket bättre. Enbart tack var DITT superjobb med nykterheten svagis! Jag finns här och hejar på dig!
KRAM!

30 dagar nykter PimPim!! Hurra! ??
Bra jobbat ???
Kram ?

Starkt att kunna hälla ut skiten.
Fint av din vän att finnas som stöd.
Lycka till, en dag i taget ?

Hej Alta! Ditt inlägg är fullt av egna argument för varför du inte ska hantera motgångar med alkohol.
Du skäms dagen efter
Sover inget på natten
Blev inte lugnare av vin
Hade inte roligt när jag drack
Tycker inte ens alkohol är gott
Dricka är ett sätt att straffa mig själv

Ett sätt är att tänka på dina egna erfarenheter och argument när suget sätter in. Att tänka igenom effekten/konsekvensen av att dricka när du överväger att ta ett glas. Saken verkar ju stå alldeles klar för dig, nämligen att alkohol inte är ett bra sätt för dig att hantera motgångar. Det gäller nu för dig att finna grejer DU gillar att göra i stället och som kan ge dig det du behöver när du upplever motgångar. Det är ett jobb vi alla gör här - att finna alternativen.
Känns som om det blev ett litet rörigt inlägg från min sida och vet inte om det hjälper dig ett dugg. .
Charlie

Ja jag har läst nu. Inser att det blev ju bättre hela tiden utan A. Samlar nu ork att fortsätta resan. Drack igår lite, ångest idag. Högt blodtryck, kallsvettas till o från.
Tog en öl idag. Kände genast att det kändes dåligt. Hällde ut allt jag hade. Nu får det räcka. Imorgon ska jag kliva upp o inte vara bakfull.
Ska ha kontakt med en god vän så fort det känns jobbigt.

Är precis det jag tror tar tid, som du skriver.
Min man avslutar också den vita månaden till helgen. Vi får heja på varandra här, och jag tänker som du. Sovmorgon och vila behöver vi.
Kram!

Men kanske är det som du skriver att något mätbart skiljer oss från Jensen-människorna.
Något som jag funnit viss frid i genom erfarenheter i mitt privata liv, främst har det handlat om ett av mina barn som haft det väldigt kämpigt. Men även i mitt jobb som är i en bransch med stora strukturella förändringar (läs besparingar) och där jag också varit chef under många år.
Det är hur verkningslöst det är att
1) jämföra sig med andra (barn)
2) lägga energi på det som inte går att påverka (jobb)
Men jag tänker såklart precis som du, också. Tankarna kan flippa mellan grinighet över att det är synd om mig som inte kan dricka som min man tex. Eller att ens hålla på med allt detta, och kanske i onödan för jag kanske kommer kunna vara måttlig hela livet bara jag sätter upp rätt regler.
Men ännu oftare landar jag i att jag mår väldigt bra av den här nykterheten. På många sätt. Jag upplever att jag ger mig själv något viktigt. Tid och kraft.
Vilka svåra och olika balansräkningar vi står inför.
Om jag någon dag ska ta mig ett glas vin blir det dock inte på Jensens ?
Det låter väl bra att fundera över nya strategier när månaden går mot sitt slut.
Och som jag skrivit förut så hoppas jag att du berättar hur det går!

Och vilken härlig läsning, fortsätt verkligen att vara stolt. Det är något stort!
Tack för att du delar med dig och inspirerar oss månads-gluttare.

Grattis till dina fyra veckor, jag tycker att du är fantastisk. Så mycket du delar med sig av och inspirerar,
Och grattis till att du låter dig vila. Inte pressa. Jag känner mig då och då väldigt lat i de här nyktra dagarna. Just för att jag tycker att jag har så mkt viktigt arbete på insidan. Och då behöver man vila!
Nu tar vi den här veckan också. Stor kram och heja dig!

Grattis till dina fyra veckor, jag tycker att du är fantastisk. Så mycket du delar med sig av och inspirerar,
Och grattis till att du låter dig vila. Inte pressa. Jag känner mig då och då väldigt lat i de här nyktra dagarna. Just för att jag tycker att jag har så mkt viktigt arbete på insidan. Och då behöver man vila!
Nu tar vi den här veckan också. Stor kram och heja dig!

Nu vill jag dricka igen. Vi skulle ha gått på visning av en stor renoverad men dyr lägenhet i en ort nära där vi bor. Nej, då börjar barnen tokprotestera. De vill bo kvar i vår lilla lägenhet eftersom den ligger nära deras skola och det är deras hem (vilket jag förstår). Men en ny fin lägenhet hade tagit bort mig från krogarna i centrum där jag känner halva gästerna. Jag blir översocial när jag är full och ska prata med allt och alla. Skäms ALLTID över det dagen efter och gömmer mig nästan för att inte möta någon som jag pratade med på fyllan.

Vi bor trångt, men barnens reaktion var inte nådig. Jag trivs också men vi behöver en större lägenhet punkt. Nu ser jag inte meningen med något. Hatar mitt liv så djupt. Är jag fast i detta mörker förevigt? Trillade dit för en vecka sedan. Jag tror att drickandet för mig är som ett sätt att skära mig armen typ. Sov ingenting på natten nästan trots att det bara blev tre glas vin. Blev inte lugnare av vinet, hade inte roligt när jag drack och har kommit på att jag egentligen innerst inne inte ens tycker att alkohol är gott. Har länge glorifierat alkohol som min lyx och ensamtid. Nästan alltid druckit när vi haft barnvakt, annars bara två glas vin om än ofta. Men om jag är destruktiv och negativ och ser drickandet som ett sätt att straffa mig själv. Hur ska jag hantera suget då? Orkar inte söka hjälp, men är den någon som känner igen perspektivet? Hur hanterar man motgångar utan att bedöva - straffa mer med alkohol ??

Det är inte så det fungerar. Socialen är inte några monster som tar barn från föräldrar utan mycket stark anledning De är utbildade och kompetenta och förstår mycket väl din situation. De bedömmer barnens bästa och det ska mycket till att ta ett barn från en förälder. De är där för att hjälpa och inte ställa till det.
Du behöver inte oroa dig är min mening.

Vilken kämpe du är! Så bäst!

Kram PimPim?

Jag får ta mod till mig och boka en tid. Gå dit och lägga mig platt på golvet och bryta ihop, försöka att ta den hjälp som erbjuds och ge det en ärlig chans. Jag har problem med att jag är så kritisk mot folk jag inte känner så det är väldigt viktigt att det är en läkare/terapeut som jag klickar med på en gång annars kommer jag nog att ge upp.
Jag har provat en gång för länge sedan men det vart bara ett möte för jag kände mig inte bekväm att sitta i det där stela rummet och prata om mig själv och mina problem med en vilt främmande människa.
Jag får försöka igen och inte ge upp för lätt.

Tack för din historia svagis och jag är glad för din skull att det faktiskt fungerade för dig. ❤️
Psykisk ohälsa skulle jag tro är ett samhällsproblem som är minst lika stort som alkoholism.
Kram

Hej!
Jag har läst ditt inlägg och det låter verkligen som det är en felbedömning. Tyvärr sitter en del människor på fel stol. Det är orättvist att du är med om detta när du skött dig så bra under din utredning och du verkar ha stor insikt. En anmälan borde verkligen inte ha gjorts. Ibland så tror jag att vi människor möter hinder och motgångar av olika anledningar. Jag tror att det kan vara bra om du tänker att det är en felbedömning och att allt går bra. Tänk gärna på ordvalen när du möter den människan. Har hört hur en del vänner som varit inlagda inom psykiatrin fått påtvingade besök från soc. Finns det barn under 18 så kommer soc på besök. Så förnedrande. Undrar om soc kommer om någon varit inlagd för exempelvis ett benbrott.

Håll dig bara lugn. Lycka till!

Tänk jävla sug jag har, men står emot.... igår firade jag fyra veckors nykterhet. Är inne inne i ett sug efter Rosé just för att det är så gott. Jag drack inte bara vin för ruset utan också för att jag får orala orgasmer av det. En saknad! Men jag har ju faktisk gjort slut! Vill inte ha ett on and off-förhållande då jag faktiskt mår bättre utan. Mitt psykiska mående är tusen gånger bättre än vad det var kring jul, trots många sorgliga besked det sista. Denna pärs har jag kunnat hantera bra tack vare min nykterhet I suppose...✨??✨
Ikväll somnar jag nykter och imorgon firar jag 30 dagar! Wohoooo!!! ??‍♀️??‍♀️??‍♀️?

Hoppas ni alla andra har det bra!!!?

Kram PimPim?

Inte för att jag är någon expert men jag tror inte det är så "lätt" att omhänderta barnen efter en enda orosanmälan. Som du själv skriver, din man finns ju också som vårdnadshavare. Det finns idioter överallt och du har väl råkat ut för en nu. Men jag har själv blivit utredd av Soc två gånger som förälder, även om det berodde på att min dotter skolvägrade. Nej, stå upp för dig själv och ditt nykterhetsarbete - du vet ju själv precis hur det ligger till så du har inget att skämmas för. Och lycka till <3
Kram
svagis

är envis och beslutsam som fan....måste bara få ur mig alla känslor härinne i tråden - mycket surt och bittert för tillfället tyvärr men det tar väl slut. På fredag ska jag ju gå på fest och ser jättemycket fram emot det ändå, trots att jag inte dricker någon alkohol längre, men herregud - vem är det som har fått oss att tro att det endast är alkoholen som är grejen med fest?? Då glömmer man ju kläderna, maten, talen, skålarna i a-fritt och förhoppningsvis en chans att få flirta lite ;-)

Just nu har jag mest oroat mig för hälsan och det påverkar ju humöret förstås. Har undrat hur mycket skada mitt tidigare drickande hunnit ställa till med i kroppen....fått en del svarta tankar om att jag rätt vad det är ska få en stroke eller nåt annat oväntat men peppar peppar, jag gnetar på.
Tack för ditt inlägg Charlie - vi kämpar på och vi är så nyktra :)
Kram
svagis

Hm...du behöver nog inte vara så rädd för att öppna upp dig tänker jag bittert....det är så svårt att få träffa en psykolog nuförtiden...om du går till VC och bokar läkartid för att prata om ditt psykiska mående så får du ju träffa en läkare och eftersom jag gjorde det i jan 2018 efter att ha slutat dricka A (näst sista försöket) så vill jag berätta vad som hände mig. Läkaren bad mig beskriva hur jag mådde och jag beskrev att jag hade ångest mest hela tiden nu, fobier mot hissar och annan klaustrofobi och att jag var rädd att behöva bli sjukskriven osv. Hon skrev ut Paroxetin till mig och skrev remiss till VC:s egen KBT-terapeut som jag fick träffa 10 ggr. Detta funkade faktiskt för mig. Paroxetin gjorde att jag kom i balans, ångesten släppte och energin återvände. KBT-samtalen var också bra för vi pratade om saker jag oroade mig för och jag fick lite övningar (som jag inte gjorde) men terapeuten var sympatisk och jag kände att jag var ganska normal trots allt....

Efter detta var jag i princip i toppform och fortfarande nykter. Sen kom uppsägningsprocessen på jobbet och jag började dricka så smått igen :( Så nu är det bara att ta nya tag. Men vet du vad...jag känner faktiskt ganska ofta det där som du längtar efter - glad, lycklig och nöjd med tillvaron. Men jag tror att jag måste ha Paroxetin för att det ska fungera för mig fullt ut. Det är något med mina signalsubstanser i hjärnan som inte fungerar som det ska och det skulle kunna vara så för dig också...? Ring VC och boka tid - det är inget att spara på <3
Kram
svagis

Just nu mår jag inte bra, jag mår faktiskt skit. Jag har svårt att känna glädje i saker. Har prestationsångest och dålig självkänsla. Det har vart så i många år. Vissa dagar är bättre och vissa sämre. Jag har alltid trott att det är pga alkoholen och jag hoppas att det ska bli bättre efter en tid nykter.
Men än så länge så tycker jag inte att det blir bättre.
Jag tror att nästa steg i mitt tillfrisknande är att ta tag i min psykiska hälsa.
Men av någon anledning så är jag livrädd för att öppna upp mig för psykologer.
Jag får så fruktansvärt svårt för att vara ärlig över hur jag egentligen mår.
Visst känner jag kärlek till min dotter och mina nära, men den överträffar liksom inte den tomhet och mörker inom mig.
Jag gråter ofta när jag är själv. Minst ett par gånger i veckan, oftast helt utan förvarning.
Jag vill bara få veta hur det känns att vara genuint glad, lycklig och nöjd med tillvaron.
Missförstå mig inte, jag är absolut inte självmordsbenägen. Det är ingen utväg