Senaste kommentarerna i forumet

Igår gjorde jag det igen. Drack vin. Tappade kontrollen. Jag är sjuk. Måste ta mig tillbaka till AA. ?

Det gick ju inte igår heller, blev så less på hela situationen så flydde...... igen. Men jag försöker igen. Låg kvar i sängen tills hon gått ut ur huset, har separata sovrum, nu är hon iallafall på gymmet så det är lungt ett par timmar. Få se vilket humör hon är på när hon kommer hem, känner jag henne rätt så kommer hon fortsätta tycka synd om sig själv och inte prata med varken mig eller ungarna, eller hon kommer kanske prata med ungarna beroende på om hon kommer göra mig till ensam syndabock eller inte. Hur som helst, jag måste försöka skita i henne och lägga energin på att hålla mig undan alkoholen ikväll.

Tack för din goa pepp Janus :) Jag känner precis likadant för dig - du kommer att fixa det här! Du är lika beslutsam som jag!
Kram

Så bra du är!!! Hälsar jag som är på dag 7. Ska snart ut med hunden på en lång och härlig runda i skogen. Det är bra med hund, för jag är bjuden på nyårsmiddag hos vänner och då är det ju inga konstigheter att man kör bil och inte dricker.
Sitter och summerar året o även decenniet som båda varit de sämsta i mitt liv med drickandet som en våt filt över allt. Försöker styra mina tankar från att jag dricker för att jag mår dåligt till att jag mår dåligt för jag dricker.
Måste kämpa och ser framemot nästa AA möte ikväll.
Skickar massor av pep till dig, du kommer fixa det här! Jag tror på dig!
Önskar dig en fin dag!

Ha en härlig dag:/ kram Strulan

Vaknar och märker att kroppen känns lite bättre för varje dag som går utan A. Igår första AA-mötet på 7 år plus fika med en väninna. Ingen ångest bara kroppsligt ont på olika ställen. Mitt höga blodtryck har sjunkit en rejäl bit och pulsen är jämn och stadig. Ser inte längre svullen ut i ansiktet när jag ser mig i spegeln. Ögonvitorna är klara för första gången på länge och det är så påtagligt att kroppen tackar mig för mitt beslut. Som den har fått kämpa - varje natt skulle den hinna bryta ner alkoholen medan jag sov - nu tror jag istället att den bygger upp någonting under nattsömnen, det känns så.

Jag har just fyllt 56 år och om jag har tur (generna har jag) så kan det mycket väl ligga 30 års liv framför mig, NYKTER. Det känns fantastiskt. Även om jag i dagsläget inte ens vågar gå på den nyårsfest jag blev bjuden till så vet jag att om jag bara tar en dag i taget, går på mina AA-möten och lever det liv som jag vill leva så kan mitt nyktra liv fortsätta. Är så tacksam att jag kom iväg till AA-mötet - det betyder så mycket, precis som ni här i forumet gör.

Hoppas det blir en fin söndag för er som läser detta <3

Får vara observant på både symboler på AA och mitt humör. Jag kommer att besöka kvinnomöte, ser att de är röda i färgen.
Igår mådde jag inte bra. Jag ryckte upp mig, tog med familjen på en ny restaurang. Det blev gott och mysigt. Mannen drack stor starköl. Suget kom. Men det var ok. Jag dricker aldrig ute inför barnen. (men hemma full som en gris efter att ha smugsupit?)
Men nu är jag nykter, dag 5.
Känns riktigt skönt.
Nu börjar det riktigt jobbiga jobbet. Att stå ut. Men jag ska ju inte ens tänka. Bara ”nej!”.

Kram?

Jag vill bara tacka och säga att ditt inlägg är bland det finaste jag läst. Tack!

Har last hela din tråd och imponeras av dig och din man! Inte dåligt att avstå vin nar man bor i vinlandet Spanien. Jättebra att skriva har tror jag. Jag ar sjalv ny men har last flera trådar nu. Kram och Gott nytt år!

Vastilgvind jag gjorde samma sak för ett par veckor sedan. Var kraftigt berusad inför min 14-åring. Stor ångest. Det du skriver kunde lika garna jag ha skrivit. Jag ar övertygad om att du reser dig igen. Har last hela din tråd och ser att du både ar motiverad och kan genomföra detta. Nar det galler barn så tanker jag i all enkelhet att du resonerar som jag. Vi måste prata med dem. Helt enkelt saga förlåt, beskriva vår ånger. Men, det viktigaste tror jag också ar att vi kan beskriva en plan framåt för dem. Du har den planen. Kram!

Jag har varit vuxen för 2 så länge jag kan minnas, det tär på krafterna. Visst jag har supit till det, men det är fan inte konstigt när man är under konstant mental stress. Att behöva gå på äggskal hela tiden för man inte vet när nästa bomb briserar..... Jag har ju förstås gjort dumma grejer på fyllan, men jag har aldrig kört psykiska lekar med varken fru eller barn vilket hon gör. Jag tror jag har en plan, men den kommer ta tid att genomföra. Men kommer det till en vårdnadstvist blir jag orolig, hon är fruktansvärt bra på att manipulera och kommer helt klart köra alkiskortet på mig. Men det som högg i hjärtat var att ungarna förstår att vi kommer flytta isär och att dottern säger att om jag har ett eget boende så kommer hon kunna köra med sin radiostyrda bil utan att någon skriker......

Nu är det bara att resa sig igen, lära av detta och fortsätta framåt. Ingen kan ta ifrån dig dina nyktra dagar och ja alla blir dumma i huvudet av alkohol mer eller mindre.
Så ömka dig själv i kväll men sen fortsätter du, du har kraften och modet// kram Strulan

Fy fan. Fick precis reda på att jag inte bar varit go och glad. Nej. Ångesten är inte nådig.
Jag har stått lite väl mycket för mina åsikter och det framför och även emot mitt barn. Jag skäms så jag spyr. Vill på riktigt kräkas. Måste prata med hen i morgon. Fan. Fan. Fan. Tankar som snurrar. Jag är glad att jag inte kör bil nu för jag hade nog kört rakt in i en bergvägg.

Fan vad jag ångrar detta! Jag som aldrig skulle dit igen. Helvete så svag man är som människa.

Läser trådar. Läser om er som klarade er. Avundas. Läser om att vissa vill lära sig dricka måttligt. Tro mig om ni läser detta. Det går inte. Vi alla har försökt. Mer än en gång. Ska inte säga omöjligt men det är väldigt nära omöjligt. Om du väl har problem med alkoholen så har du det. Om du är alkis så är du. Hela livet.

Hatar verkligen mig själv just nu. Läser min egen tråd. Om alla som trodde på mig. På alla goda råd. Alla råd som jag följde. Som jag klarade.

Men sen så föll jag. Utan tanke. Rakt ner i mörkret. Igen.

Hur går det för dig?

Svårt att acceptera att du tagit till alkoholen när stressen varit kopplad till dina barns val och ve skriver du och jag börjar fundera varför har det inte varit så för mig. Har levt ensam med frånvarande fäder och en väldigt stress under många år. Födde för 45 år sedan tvillingar var av en fick en hjärnskada och har behövt mycket stöd hjälp och insatser av alla de slag. För 30 år sedan fick jag en son, som aldrig har fungerat i skolan och har neuropsykiatriska diagnoser och idag psykiska problem och ett missbruk, självmedicinering i alla fall inledningsvis. Han hittade inget annat sätt att hantera sin livssituation. Nu till saken varför började jag inte dricka då jag levt under väldig stress. Detta är jag givetvis mycket tacksam för, men jag tror det är så att dricker jag alkohol när jag mår dåligt så mår jag ännu sämre. Kan bara dricka när jag mår bra och då kan man ju undra vad beror det på. Visst lugnar man ner sig med alkohol, men jag upplever samtidigt att jag tappar kontakten med mig själv och med så mycket stress och problem skulle det vara en katastrof känner jag dvs det är inte bara en tanke. Som sagt jag är jättetacksam för att jag sluppit egna problem med alkohol eller droger. Ni som har dom problemen har ju otroligt mycket mer att kämpa med. ?

Lennis: Egentligen kunde jag skrivit samma svar till dig som jag nyss skrev till Svagis. Det ar skrammande hur många NPF-familjer stångar sig blodiga för barnens skolgång. Som du förstår så funderar jag på vad detta gör, inte bara med barnen, utan för alla kampande mammor och pappor darute. Jag hoppas vi kan höras fler gånger har! Jag ar inne på min dag 6 som helt nykter. I morgon blir det dag 7.

Smygande ar precis ratt ord i sammanhanget. Nar jag ser tillbaka på de senaste åren så ser jag så tydligt att det var iom att mitt NPF-barn fick sin diagnos som det började bli en riktig ovana att börja dricka rödvin på fredagkvallarna. Och mer och mer blev det med åren. USCH. Samtidigt har jag någonstans alltid vetat att jag legat i riskzonen för alkoholism da jag har en nara slakting som ar nykter sedan 1994 och innan dess var kraftigt under isen. Tack för att du delar med dig Svagis. Kanns otroligt bra att veta att jag inte ar ensam. För det ar man nar man har barn med NPF. Samhällets stöd ser sallan likadant ut i praktiken som på papperet. Jag har två barn. 14-åringen som såg mig kraftigt berusad vid två tillfallen samma vecka ar normal. NPF-barnet har varit förskonat från sådana erfarenheter. Men herreminje att jag skulle utsatta min 14-åring för detta. Det hade jag aldrig kunnat fantisera om. Jag har i princip alltid blivit full på "egen" hand. Nar jag suttit i barnfri zon. Å andra sidan ar denna extremt trista erfarenheten kanske något som behövdes för min del för att besluta mig för stanga min sedan lange komplicerade relation till alkoholen helt. Jag har förstått ett tag att mitt NPF-barn aldrig kommer att kunna leva ett helt självständigt liv. Vetskapen om att jag måste fortsatt finnas dar i alla dagar fram till min död, kan trigga min langtan efter alkohol. Det vet jag. Jag ar på dag 6 och an så lange går det bra, men jag vet att utmaningarna kommer. Hoppas vi kan skrivas mer om detta framöver. Tack igen Svagis!

Har själv en son - nu 18 år som har ADD. Har varit många turer kontakter med skola ADHD enheter, försökt få till hjälp o stöd under skoltid som allvarligt har funkat skitdåligt. Man stångade sig blodig till ingen hjälp alls...gick igenom en skilsmässa med barnens pappa för 6 år sen också. Allt summa sumarum (ja det var dåligt redan innan gjorde att det var ett enkelt sätt att ta till lite vin för att få lugn o ro... med mer ångest o att må dåligt efteråt...
Du gör ett bra val för ditt barn att sluta dricka! Det finaste man kan ge faktiskt! Jag själv har lovat mig en kväll med vin till innan nyår som för vår del blir helvit o sen fortsätter det ett bra tag efter nyår (helst vill jag komma till för alltid ?

Så himla märkligt, tänkte på dig i dag. I dag! Varför vet jag inte. Hade en fundering på att leta upp din tråd och fråga hur det det gått för dig. Och så skriver du efter så lång tid just i dag.

Tråkigt dock att höra att det inte gått så bra för dig. Självmordstankar/-försök är riktigt allvarligt. Du skriver att du utreds för ADHD, vad får du för hjälp genom den? För jag tänker att någonstans måste du ju sjukvården alternativt annan instans göra något. Du har haft det jobbigt så länge nu.

Känns aldrig kul att hälsa någon välkommen tillbaka, men när du är i den situation du är, är jag ändå glad över att du hittat tillbaka hit. Skriv gärna och berätta mera.

Kram

Jodå, jag har en dotter med Aspergers, ADD och Bi-polär sjukdom, idag 29 år gammal. Min alkoholism kom smygande under precis de år som du beskriver då jag som ensamstående med två barn, precis som du skulle sköta mitt heltidsjobb och alla kontakter för dotterns behov. Dessutom gick det inte bra ändå utan dottern slutade skolan efter år 7 och har aldrig återvänt. Just den grejen, att hon inte ens fick något slutbetyg från 9:an, var mycket jobbigt för mig och drickandet tog mer fart.

Idag lever min dotter ett hyfsat liv och ska snart börja arbetspraktik och mitt liv har utvecklats bra, idag forskar jag inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i skolan, men drickandet har jag inte slutat med förrän precis för 8 dagar sedan. Så det är väldigt tufft men samtidigt inser jag att jag trodde/hoppades att om jag bara ordnade allt så skulle min dotter kunna vara som alla andra. Nä, det kommer hon aldrig att bli och det hade varit bra om jag insett det mycket tidigare....

Ingenting har i alla fall blivit bättre, varken för henne eller mig, genom att jag missbrukat A för att lappa ihop mitt inre - så du har tagit ett strålande bra beslut som kommer att hjälpa dig (och dottern) att hitta vägar framåt.
Kram

Tack alla fina för era kommentarer och inspel.
Jag förstår att din svåger är hopplös att arbeta med Berra, det skulle jag tycka å!
Min noggrannhet är nog som din fast jag kör fast i skallen och summa summarum är troligen att allt handlar om min ångest som helt plötsligt kastar sig över mig. Då försöker jag radera ut det, eller kanske låter det gå ut över det jag gör precis då när det slår till. Ekvationen blir fullbordad av att man inte bygger speciellt bra på vare sig fyllan eller ångest, fast man kanske tror det?
Det blir att göra sig själv en Björntjänst.

Idag är dock en 80 procent bättre dag än igår både byggmässigt och mentalt.
Tänk vad skönt när det svänger tillbaka och att jag faktiskt vet att det vänder till glädje hux flux.
Bygget står nu redo i väntan på att kläs utvändigt med panel. Jag tror jag låter det vila ett tag och låter mig själv njuta av att ha kommit så långt och att resultatet är enastående bra.

Mitt och frugans ryggsäcks äventyr kommer närmare och det enda vi egentligen planerat är att vi är borta 6 veckor och flyger in till Manila, Filippinerna.
Vi gjorde en lång turné i Asien på detta vis i början av 1990 talet före vår äldsta dotter kom till världen. Nu tänkte vi återuppleva en del av detta projekt dryga 27 år senare. Vi ser fram emot det och är ödmjuka inför möjligheten att kunna göra detta tillsammans. Vila, upptäcka, njuta tillsammans.
Vi har tur för frugans gips åker av om ca 2 veckor, perfekt att köra rehab och rörlighet i värmen på en palmkantad strand.
Själv är jag lite oroad över min egen rastlöshet och att det ska trigga mitt alkoholsug.
Men inget tyder på att jag kommer svikta, inte i dagsläget i alla fall.
Det lär bli en och annan djungelvandring upp för vulkaner, till vattenfall och givetvis mycket strand och båtturer. Jag ska hålla mig lagom sysselsatt och ta med sköna böcker.

Igår var jag värdelös i mina egna ögon.
Idag är det helt annorlunda och livet är skönt igen. Jag vet att jag duger och har en stor portion talang och kunskap inom många områden.
Tänk att ens egna tankar, självrespekt och omdöme kan förändras så dramatiskt i ett nafs, över en natt. Det är både skrämmande och skönt på en och samma gång.

Tack ännu en gång för allt stöd och kommentarer ni sänder mig. Det är så viktigt för mig att kunna återvända hit gång på gång för att läsa och skriva.
Det har verkligen hjälpt mig mycket i min resa mot förändring.

GP

för era fina inlägg - jag behöver er alla <3

Ni är banne mig inte dåliga ni heller på olika dagar av er nykterhet - även om vi alla cyklar i diket någon gång så cyklar vi tillsammans mot ett rikare och mer harmoniskt liv utan A. Jag kan ikväll inte komma på en enda anledning till att riskera mitt beslut. Blev bjuden på nyårsfest men ska inte gå den här gången. Hur stark jag än är idag så vill jag inte utsätta mig just nu. Jag stannar hemma den här gången.

Så glad att läsa att du Janus går på möten - det är så viktigt att hämta kraft ur vänskapen och beslutsamheten hos andra alkoholister som valt att leva utan A. Tack för att du inspirerar mig - ja, vi har en del gemensamt på det sättet :)

Stora kramar till er alla

Det är nog du, ni har barn och kan inte fortsätta så här.
Är inte bra för er eller era barn, så skydda dig och barnen.
Hade du varit kvinna hade alla sagt att du skulle fly med barnen. För det där är inget annat än misshandel av både dig och barnen.
Har du ingenstans att åka så du och barnen får lite lugn och du tid att tänka hur du skall göra

Fint att ’höra’ av dig! Önskar dig en fin kväll och god natt! / mt
PS Lyssnade nyss på Helgsmål i P1 med Camilla Lif - en av mina absoluta favoritpräster. Lyssna gärna om du vill. DS

Utav Tommy Hellsten läser jag just nu. En klassiker. Ingen rolig läsning men nyttig. ?