Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack för pepp, det gör mig glad! 🤗

Vi hade ett ”måste-jobb” i torsdags på jobbet, ett jobb som var tvunget att bli klart. Kollegor kom dit sjuka med feber och förkylning och jag jobbade nära båda två. De testade senare båda positivt för Covid. Såklart blev jag smittad oxå.
Har legat däckad sen i söndags och känner mig fortfarande så risig. Inte kul alls.
Dag 11✅

Faran över för idag ✅
Varvar ner med en kopp te.

Har funderat en del kring drömmar också, häromnatten drömde jag att jag drack vin. Inte sådär härligt och festligt utan väldigt ångestfullt. Jag var ganska nykter men känslan av oro och ångest över att jag skulle spåra ur fanns där. Min kille var med också. Vaknade kallsvettig och insåg att det bara var en dröm. Var så otroligt lättad över att det bara var en dröm och att det där ligger bakom mig. Vill aldrig någonsin känna den alkoholrelaterade ångesten igen. Jag tror att jag kommer känna ångest igen i livet, men inte på grund av alkohol.

Jag har jobbiga dagar nu. Igår föll jag. Trots 2 rejäla promenader, mat, och en shoppingtur hade jag en gnagande odefinierbar oro. Det kröp i kroppen. Hjärnan snurrade på högvarv så jag inte kunde fånga mina tankar. Jag tror inte att det är A som spökar, utan en eller flera av mängden orsaker som har gjort att jag valde A som snuttefilt. Vet dock inte var det var nu. Möjligen anar jag att det är några djupt liggande, väl dolda skav sen många år tillbaka som börjar pocka på. Hursomhelst. Så vid 17 valde jag att dricka ett glas i samband med matlagningen. Inte i smyg, och inte mer än så. Men jag var alltså inte starkare än så. Idag känner jag lite likadant, dock snurrar inte hjärnan lika ohämmat. Så här jobbigt var det INTE i mars 2022. Det får inte finnas på kartan att jag ska behöva ”stärka” mig inför vissa sysslor. Jul och nyår ska vi bort. Jag har redan flaggat att jag är chaufför. Det känt tryggt. Ska nog sätta på en fantastik ljudbok nu!

Att genomgå trauma är ju extremt tufft. Man blir utsatt för något och sedan kämpar man med att förstå allt, landa. Man är väl även mycket osäker på sig själv och klandrar sig själv. Helt enkelt elak mot sig själv.
När man är sådär vilse är det inte ens enkelt att veta vad man behöver. Det är även lätt att andra misstolkar eller springer iväg för de är rädda att göra fel.

Det jag gjorde var att googla hur man bearbetar trauma inom det man varit med om. På så sätt fick jag verktyg och ökad förståelse. Lättare att bena ut allt och försöka förstå vad man behöver göra för att bena ut allt. Kan du börja där? Läsa in dig lite på vad man kan göra för att komma tillrätta med just din form av trauma?

Det finns hjälp. Kanske är psykolog inte fel för dig? Inom psykologins spektra finns olika inriktningar. Om du läser på om behandlingsformer för just din form av trauma så kan du säkert även få hjälp med vilken typ av psykolog som kan fungera för dig.
Googla på olika inriktningar inom psykologi så du kan läsa in dig på olika former.
Ex, kognitiva terapi. Där tittar man mer framåt med jobbar tankar. Gräver inte så mycket bakåt. Psykodynamisk terapi är istället mer historiskt. Man går tillbaka och hittar samband. Att förstå lite där kan hjälpa att hitta rätt. Sedan är det bara att googla efter kliniker, ringa psykolog och boka tid. I vissa fall har Universiteten sista året på sin utbildning 1 års praktik. Om man hittar en psykolog i sluttampen på sin utbildning så kan man få terapi under ca 1 år mycket billigare. De är generellt väldigt motiverade. De ska ju snart ut i arbetslivet och har ju även vägledning från sin utbildning. Du är absolut inte meningslös. Så tråkigt att du ska behöva känna så🤗

Har läst en del på sistone, bland annat "Skål, ta mig fan!". Mycket igenkänning kring hur tankeprocesserna funkar.
Har funderat väldigt mycket på framför allt två saker. Dels på det som jag varit inne på tidigare och även @vår2022 skrev ang den stora press jag lägger på mig själv att vara "perfekt", vad det kommer ifrån. Inser att det är en del av min barndom som spökar. Önskemålet att duga och bli älskad. Jag har inte fått lära mig att jag kan bli älskad för den jag är, jag har fått lära mig att mina prestationer gör att jag eventuellt kan få kärlek. Så det är så inrutat i mig att jag måste prestera, kan inte vara obekväm, inte sticka ut om det inte är genom att vara roligare, trevligare, smartare och bättre än alla andra. Det är ju förstås omänskligt och det blir en himla hård press på mig. Att jag sedan har varit i relationer med killar som försökt förändra mig för att passa in i den mall de har och deras förväntningar på den perfekta flickvännen har inte gjort det bättre. Min vilja att höra till och vara den andra förväntar sig har satt en otrolig press på mig själv, från mig själv. Jag inser det, ändå är det inte så enkelt att ändra. Detta tänker jag kommer vara tvunget att vara en del av det som jag behöver jobba med mig själv kring. Dels för att jag ska må bättre och dels för att skapa bästa förutsättningar för mig själv att hålla min nykterhet.

En annan sak jag tänkt på, i relation till att det är så enkelt för mig att hålla mina nyktra perioder när jag väl bestämt mig. Det står i flera böcker att det inte är svårt att vara nykter ett tag men att de flesta har svårt att lova och hålla "resten av livet" och att man därför ska lova en dag i taget. Jag har svårt att se varför detta skulle vara rätt. För mig skulle det bli som en situation där man lämnar öppet för förhandling, varje dag. Det verkar otroligt mycket jobbigare än att bara landa in i insikten att det inte kommer gå att dricka mer - någonsin.

Alkoholen blir lätt både en gas & broms. Alla nätter folk sitter uppe och dricker där de skulle somna utan. Glaset när man kommer hem efter arbetsdag. Alla som såg Dallas vet ju vad JR gjorde när han kom hem...

Även jag var rädd för vad en personlighetsförändring skulle innebära. Att jag inte skulle orka allt som förr och att man skulle bli lite grå. Tråkig.

Faktum är att jag håller med Flarran. När man förstår sig på sig själv bättre och inte behöver bedöva sig så kan man ju plötsligt styra sitt liv dit man vill. Gasen kvarstår, man blir coolare och man slipper ångest. Vi är så lurade in i alkoholträsket. Håll ut i minst 3 månader och känn skillnaden. Jag blev själv lite lyrisk när man insåg hur mycket bättre man mådde. Sedan såg man snabbt typ 10 år yngre ut. Hyn, hållningen typ allt ser mer friskt ut.

@linkan79 Ja, och att röra på sig. Då bildas ju kroppen egna endorfiner och dessutom är det avstressande att bli fysiskt trött. Finns det något kul du kan göra i närheten? Danspass , skidåkning eller vattenjumpa, nåt som du verkligen gillar?
Det gäller att fylla livet med goda vanor, vips blir alkoholen mindre viktig.😀❤️

@Rehacer Heja dig!

Kram 🐘

Dag 10✅

@VaknaVacker
Godmorgon

Ja acceptansen fattas och det får ta lite tid men tufft nu när den inte sitter i ryggen än.
Vi pratade mycket om det på behandlingshemmet... om just acceptans !
Att många vet de är sjuka men eftersom det fattas acceptans så blir det mer att man får inte dricka, eller kan. Accepterar man så är det mer åt jag vill inte.
Får se hur processen fortsätter.
Fortsätt lycka till i din nykterhet
🙏🌹⭐️

Hej! @christina81, Det här med att varva ner hjärnan med alkohol blir lätt det helt motsatta till att hitta sina känslor och ett verkligt lugn, vilket är något som infinner sig med tiden. För när det gått en månad eller två om man bara orkar hålla ut emot känslan att bara kasta sig över en flaska så blir det lättare att tänka logiskt och strukturerat på det mesta här i världen tror jag. Ha det gott!

Jag har förstått att jag inte hittar mina känslor utan alkohol och heller inget lugn
Jag är en impulsiv rolig människa och i andras ögon skulle de aldrig se skillnad på mig berusad eller inte
Men JAG behöver alkohol för att varva ner hjärnan!!
Jag tänker att mitt liv kanske är bäst så , med alkohol för att varva ner annars skulle jag och bli slutkörd / uttråkad

Kände igår på dagen att jag var på väg att bli sjuk. Vaknade imorse med feber, halsont och genomförkyld.
Idag har jag inte gjort många knop alls. Å inte haft ens en antydan till att vara sugen på A.
Dag 9✅

@Em och nykterheten Jag brukar tänka att man måste praktisera på nykterheten. Precis som när man i högstadiet praktiserade på en arbetsplats. Man lär sig nya saker och får nya erfarenheter med sig.

Låter kämpigt med ditt tighta schema med aktiviteter som ska hinnas med samt därpå ett högpresterande arbete. Låter också som att du har väldigt högt satta krav på dig själv. Vad är egentligen perfekt, hur är man när man är perfekt, vem vill man vara perfekt inför och varför? Jag minns att jag hade en bild av att vara perfekt på alla sätt och vis, minns speciellt att jag ville vara en perfekt mamma när barnen var små. Min dotter var väldigt aktiv som barn och jag tog kontakt med en psykolog för jag undrade om det var något fel på min dotter, om jag kunde göra något för jag ville ju också ha den perfekta dottern… Psykologen träffade oss och sade, din dotter är verkligen nyfiken på livet, aktiv och vill undersöka saker, det är inget fel på henne, men det kan vara svårt att tillfredställa den perfekta mamman. Jag blev helt paff, det tog verkligen när hon sade detta, jag minns ju än idag över 25 år senare, men jag förstod direkt. Det handlade om mig! Vi pratade om den perfekta mamman och där och då förstod jag också att det finns ingen perfekt mamma. Jag förstod att det var mig själv jag skulle jobba med, mina höga krav på mig själv och mina skeva bilder om att vara perfekt. Jag började i terapi för att söka efter mig själv, hur jag såg på mig själv och var mina skeva bilder kan ha sitt ursprung.

Så du är något på spåren även här tycker jag och det är en väg framåt att reflektera kring. Idag tänker jag att det räcker med good enough, man gör sitt bästa och skulle det bli lite fel så är det inte hela världen. Shit happens!

Sköt om dig❤️

Just den här årstiden så snurrar mina tankar väldigt mycket på hur min sista tid som aktiv alkis var.
Det var så mycket som hände inom mig när jag för första gången letade efter en riktig lösning på mitt missbruk. I mellandagarna "förhandlade" jag med behandlingshemmet om pris och inställelse och det slutade med att jag bestämde att jag skulle vara på plats den 13 januari = min första helnyktra dag <3
MEN.....med facit i handen så kan jag ju se att i och med att jag själv erkände för mig själv att jag var en alkoholist (alltså det första steget i 12-stegsprogrammet som jag då inte visste om) så gick allting helt plötsligt så mycket enklare !! Det var inget jag tänkte direkt på då utan det kom senare.
Men att erkänna för mig själv att jag ÄR en alkoholist förenklar så otroligt mycket !

@vår2022 Tack! Jag tror att jag kommer behöva läsa ditt inlägg både en och två gånger för att bottna i vad du (och Annie Grace) skriver. Jag fattar spontant det där med den inre konflikten och att fokusera på det positiva, men sen ska jag få till och applicera det i vardagen.

Igår kände jag mig ensam, deppig och lite nere. Jag var trött av att fixa sleepover för barnen och som ensam vuxen i hushållet hade jag varken någon att dela belastningen med eller umgås med när barnen var med sina vänner. Det kändes trist. Jag valde att skriva till min pojkvän och i alla fall berätta att jag kände mig ensam för att få lite support. Han ringde upp och det hjälpte lite. Men det kanske bara handlar om att vänta ut de jobbiga känslorna. Att vara utmattad är en av de svåraste känslorna för mig, ändå tar jag på mig för mycket. Har ett högpresterande jobb, mina barn är aktiva i flera idrotter vilket gör att jag har många förpliktelser i form av föräldraengagemang i sporterna, skjutsande till träningar etc. Jag har inga dagar med barnen då jag bara kan koppla av efter jobbet utan det är alltid en aktivitet som ska passas in mellan matlagning, tvätt av kläder etc. Till det har barnen ofta många kompisar hemma, det är nästan alltid ett par stycken som sover över på helgerna, äter middag på vardagarna, behöver hämtas innan träningar eller matcher etc. Jag stretchar mig till det yttersta och är ofta helt slut när barnveckorna är över. Jag vill inte ändra på det heller, det är några år nu och sen är de borta.

Jag ser mig själv som en person med hög kapacitet, jag orkar mer än de flesta, är ett ess på att planera, optimerar varje vardagssituation till att hinna mer. Vill vara den perfekta mamman, den perfekta flickvännen, den perfekta vännen och den perfekta anställda.

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg, bara skriva av mig antar jag, och reflektera kring vem jag är och vad som driver mig.

@vår2022 Tack för dina fina ord🙏. Ja, jag mår egentligen väldigt bra och har mer energi nu. Det är ljuvligt. Önskar dig också en fin första advent☃️🕯️

Morgonpromenaden avklarad. Vi går när det börjar ljusna och kommer fram till en vacker utsiktsplats där himlen är orange i öster, sjöfåglarna simmar runt i havet och klipporna är magiskt vackra. Jag försöker verkligen vara närvarande på promenaderna. Supa in allt det vackra i naturen, förundras över skönheten, känna mig varm inombords och få ett skrattbryt när vår hund får totalfnatt när ekorren hoppar mellan tallarna.

Efter frukosten ska jag nog pynta adventsljusstaken. Kanske blir det en dörrkrans också.

Önskar alla fina vänner här en harmonisk och fridfull första advent!

@Rehacer Snyggt! 🥳 Skönt att det känns så mycket bättre utan alkohol och att du får ta del av den goda effekten. Det blir så tydligt hur alkohol sliter på såväl kropp och knopp.

Ha en fin första advent❤️🎄🤎

@Vinägermamman Ville bara kika in och säga att jag ser en sådan förändring i ditt sätt att både tänka och hantera alkohol. Du känns så mycket mer tillfreds och glad och med så mycket mer energi😁. Du jobbar på så himla bra och nykterheten ger dig så sköna effekter. Fortsätt så!

Ha en fin första advent❤️🎄🤎

@Em och nykterheten Annie Grace skriver i boken ”Tänka klart” om kognitiv dissonans. Att det finns en inre konflikt och två motstridiga tankar/värderingar. Den ena tanken kan vara tex ”vad tråkigt det är för mig som inte kan dricka som andra, vad synd det är om mig som inte kan dricka normalt”. Den andra tanken kan vara mer rationell ”jag vet att jag inte kan dricka alkohol för det kan då spårat ut”. Dessa tankar går i konflikt med varandra och det skapas en dissonans. Man slits mellan tankar om önskan att kunna dricka, oftast en omedveten tanke och att inte dricka, som är en medveten tanke. Dessa tankar tar massor av energi och viljestyrkan att inte dricka och motivationen, som är en färskvara, kan mattas av. Det skapar också lätt sug.

Det gäller att kunna jämka ihop den inre konflikten, rädslan för att missa något när man inte kan dricka och behovet av att inte dricka. Att bli medveten om sitt mentala omedvetna och medvetna perspektiv på alkohol, skönja sanningen om sitt drickande. Låter på dig som att du befinner dig lite mittemellan. Du vet att alkohol är problematiskt för dig och kan ge oönskade konsekvenser, men att du ändå har kvar den romantiserade alkoholbilden kvar, det lyxiga och festliga, när du kollar på sociala medier. Det ger dig ledsna tankar på att du inte kan dricka och missar något. Dessa tankar ger negativa känslor och skapar sug.

Ett sätt som jag tidigare nämnt är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att det man fokuserar på växer i tillväxt. Tex det festliga och lyxiga med alkohol som du inte kan ta del av och missar, så växer tankarna och tillväxten på detta. Man får också negativa och tråkiga känslor. Om man istället flyttar fokus på tex så bra att jag inte dricker alkohol och riskerar att bli full och med följden av negativa konsekvenser, så bra jag mår av att vara nykter, så växer tillväxten där. Man får positivare känslor och det ger hopp. Man får massor av styrka också. Så tricket är att flytta sitt fokus från tankar som inte ger energi eller som tar energi till tankar som ger energi och positiva känslor.

När man får ihop sina motstridiga tankar och värderingar, det omedvetna och det medvetna, till en tanke och värdering av alkohol, så skönjer man sanningen om sitt drickande. Då krävs det längre ingen viljekraft till att motstå, det blir en fröjd att inte dricka. Man behöver träna på att flytta fokus på sina tankar, det skapar nya banor i hjärnan.

Ha en fin första advent❤️🎄🤎

God morgon, acceptansen är viktig. För mig har den gjort och gör att jag fortsätter vara nykter.
När tanken kommer... ("om man skulle ta ett glas vin") så kommer svaret direkt på automatik numera: nej det kan och vill jag inte.
Jag vill inte må som gjorde när jag drack och vara slav under alkoholen.
Det är MITT svar inte alkoholens. Jag ha tagit kommandot och tar hand om mig själv. Och jag går inte miste om något alls för att jag inte dricker. Tvärtom ju.
Heja dig💪 kram🌺

Oj oj oj va intressant det här var att gå tillbaka här.

Nuläget är helt annorlunda
Jag går på möten på NA och delar mina tankar mm där. Har vart på behandling men skrev ut mig pga mitt medberoende till mannen jag nämt i andra inlägg.

Vilka fina svar ni gett här 🫶🌹
Jag minns innan NA så gick det så långt med alkoholen, att jag fick återfall av droger, och konsekvenser av det plus alkoholen vart för allvarliga. Det här med att dricka kontrollerat fungerar inte för mig alls.

Idag vet jag hur beroendesjukdommen yttrar sig. Ser i tråden här att den har tydliga tecken lite var som.

Idag slåss jag fortfarande om just accepterande....
Jag har inte acepterat min sjukdom än och hävdar att det har med att göra att jag någonstans vill kunna välja att ta några öl eller ej.

Jag var nykter och drogfri i nästan 2 månader igen men fick 2 dagars återfall och är tillbaka in i nyktert tillstånd just nu.

Det var lärorikt att gå tillbaka här och läsa 🌹🙏

Hoppas ni mår bra och har det gott
Sänder värme och tankar till er från mig
🌹❤️

Dag 8✅