Senaste kommentarerna i forumet

Tack, jo det funkar och är jätte mkt bättre än det va för ett år sen.
Men vill bli helt nykter och jag vill aldrig mer berusa mig.
Det är målet!

...av en kollega på jobbet i dag, hen sa att jag såg "annorlunda" ut fast på ett positivt sätt.. hahaha... Du ser liksom ut som du har "flow" nu sa hen... Ja du anar inte hur rätt du har tänkte jag och log.. Jag har fanimej "flow" just nu!

att läsa din tråd! Tack för dina kloka insikter. Jag är på dag 10, lite trött men mår annars bättre än på såååå länge. Fantastisk känsla!
Trevlig helg! <3

Vad tufft av dig att du står pall och står emot suget när humöret svänger från ena dagen till nästa. Det låter som att du har mycket positivt att vinna på att hålla i din nyktra månad, när du redan märker att du känner dig klarare och att du har tappat i vikt. Finns det några andra saker som kan bidra till känslan av avslappning/bortkoppling efter jobbet? En promenad för att stå emot suget låter som en bra strategi, kämpa på!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag är det fredagsfeeling i luften på jobbet, blir tufft att inte styra mot systemet på vägen hem

Tack! Jo jag har självmedicinerat med alkohol. Äter antidepp men det hjälper inte helt. Ska till läkaren nästa vecka igen. Ska ta upp det då. Jag har levt med ångest sen jag var liten. Vet inte vart den kommer ifrån. Ska försöka ta tag i det och redan ut varför jag mår såhär.

Du är står du du med! Heja dig! Kram

Kommer ihåg dig från förra gången du skrev. Vad skönt att det verkar gå bra för dig och att du håller i viljan att inte dricka.
Du har väl sett att det är forumträff i Stockholm 14e feb? Väldigt väldigt bra ställe att träffa nyktra kompisar. Hoppas vi ses där.

Då va man tillbaka här.
Sen 14 februari har jag kanske varit nykter 80-90 procent av tiden. Men klarar inte helt släppa min goda vän alkoholen.
Så tänkte jag måste ta hjälp, det enda rimliga jag kom på va att ge AA en chans. Det har jag gjort, det funkar super och folket där är jätte trevliga och omtänksamma.
Men.. samtliga är män över 55år och har varit nyktra i 10,20 och 30år.
Jag känner mer och mer ett behov av att träffa andra yngre som varit nykter kortare tid. Som jag, som går genom det samma som jag just nu.
Dom jag träffar fikar mest och berättar gamla rövarhistorier från årtionden tillbaka i tid.
Intressant visst, men det känns lite avlägset och som att de inte har bekymmer längre.
Vad är era erfarenheter ?
Tipps på möten i Stockholm mottages med stor tacksamhet.
Ps två veckor nykter idag ?
Trevlig helg på er alla, helst nyktert!

Jag med?!
Så glad över det och så glad för
din skull ??!
Otroligt skönt med 0 sug ☑️ !
Riktigt bra jobbat Lennis ?! För även om det just nu känns som vi inte gör så mkt jobb, så är det ju det. Hua?, vad jag slitit med ångest senaste dygnen.. Men jag är över på andra sidan nu och känner bara frid?!

Så fantastiskt härligt o höra att du också "bara är" nykter. Om du förstår hur jag menar?? Den där frihetskänslan. Man hajjar till, som du nu, i situationer där man vet att man tidigare vanligtvis, hade känt det. Nu; bara går förbi ?!

Såklart, mamma är man alltid i första hand?! Skickar kryakramar till sonen din och förhoppning om en, trots läget, skön helg! Och att du finner tiden till lite träning mellan ompysslandet av honom ❤️!
Stora kramen!
/Fibblan ?.

Hur har du det?
Har det blivit något ylande mot månen ?! Tyckte det var en go idé, Strulan ?! Man kan väl säga att jag gjort det i viss mån.. Sena promenader, bara jag och kvällshimlen..?..
Haft ett litet helvete, men känner nu äntligen att jag är ur det??❤️! (För denna gång, åtminstone..☺️).
Hoppas du haft det bra och att din energi och positivitet har hållt i sig, surmupparna, månen, mensen och sömnbristen, till trots..??❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Hej Vinäger! Jag hoppas också att vi lyckas nu.
Jag känner mig annorlunda, tack vare en ängel, min terapeut! Efter förra mötet, grät jag av tacksamhet, för att jag fått en ny chans, att jag fått så många chanser, att jag får den här hjälpen! Ödmjukhet. ?? Vi kör på nu!!?

Kaffetanten88; så trist att du inte blir av med suget. Jag funderar genast på om du har en underliggande orsak till oron och att alkohol/själmedicinering är ett symptom?
Efter 1 år i terapi insåg jag att alkohol är ett av mina symptom, som en konstig försvarsmekanism/självdestruktivitet mot den oro och ångest som skapats av trauman.
Jag har försökt sluta i flera år men inte lyckats eftersom jag gjort det med viljestyrka (som inte håller i längden). Den här gången har jag gått inifrån och utåt. Istället för att angripa ett symptom utan att förstå var den har sin rot. Givetvis är det bra att sluta med alkohol! Det är det absolut viktigaste. Men för att hålla långsiktig nykterhet krävs nog lång terapi för att rota fram orsak och angripa orsaken. Då är det lättare att ta tag i symptomen som uppkommit.
All styrka till dig! Och stort grattis till din nyktra tid!!!! Den är imponerande och du inspirerar! Trots ditt sug, väljer du rätt! Du är stark!⭐️

Välkomnade dig tillbaka i min tråd☺️!
Precis som du själv säger, det handlar om beslutsamhet, mkt av den, inte minst till en början! Men det räcker oftast inte hela vägen. Det ska annat till också, och för din del vet du med dig att det här med impulskontroll, är en svag punkt. Med detta sagt, vill jag ändå betona att ett beroende är ett beroende, oavsett hur mkt eller lite impulskontroll, vi hade med oss från början in i dryckesmönstret. Det ligger liksom i själva beroendet natur, att vi upplever att vi inte kan styra vårt agerande. Förstår du hur jag menar?
Eftersom din man är högst medveten om, och involverad i vad du kämpar med, tror jag liksom Vinäger, att de frågor hon föreslog, kan vara en hjälp på vägen, att ta reda på☺️. Inte minst det förstnämnda; att ni bestämmer att ha en dialog om huruvida han ska köpa, innan han gör det. Han ställer kontrollfrågor, som ni gemensamt kommit överens om, och du vinner på så vis betänketid och kan göra ett mer överlagt beslut.

A-? är ju lite som ett bångstyrigt barn. Vill ha det den vill och bara måste ha det nu och skiter fullständigt i vad som är bestämt och de egentliga reglerna, som t.e.x. inga godsaker innan maten. De kan ju t.o.m gå bersärk och slänga sig på golvet och sprattla?. Jag vill! Jag vill! Jag vill! Betrakta det som det vet'ja☺️! Hur skulle du göra då?

Kanske skulle du sätta dig ner, möta det med lugnande röst, "såja,såja, jag vet att du vill lilla vän, men just nu ska vi inte ha ngt godis. Vi måste ha riktig mat i magen först. Annars får du ont i den. Kom, kan du inte hjälpa mamma skala potatis..? Snälla, jag skulle bli så glad om du ville hjälpa mig med det" ☺️. Funkar inte det, kan man alltid ta till ngn annan avledande manöver. "Men titta, var det inte en ekorre jag såg där ute.."
Lång utläggning av Fibblan, som vanligt..?. Det jag menar är att, det kanske skulle va hjälpsamt i stunden, att prata lugnande till sig själv, bekräfta att känslan finns där, men att du är den vuxna i sammanhanget, och att du påminner dig om att vilja och att agera på den känslan inte är samma sak. Skapa ett litet utrymme däremellan, genom att t.ex. bestämma dig för att varje gång du vill skriva köp vin på hemvägen, så ska du ta 3 riktigt djupa andetag, innan du gör det. Och om du då ändå skickar iväg det, kommer dessutom mannen svara med en motfråga. Vips, så har du köpt till dig lite tid! Låter lätt, har all respekt och förståelse för att det är svårt..❤️
Nåja. Säger som Vinäger ?, vet inte om detta är ngt att bli klokare av. Men man vill ju så gärna hjälpa till☺️. Och som jag skrev i min tråd, du vet att du klarar det här Stor-Babs, för du har gjort det förut?!
??!
Kram!
/Fibblan ?.

Jo du...märkligt att det är lättare att se vad andra ska göra än att hjälpa sig själv...? Men jag har ju bara mig själv att ta hänsyn till så det underlättar lite, barnen är vuxna och utflyttade, skild sen många år, inte ens några husdjur :-D

Vad menar jag då att jag ser i din text? Jo, Rolf, när du räknar upp allt som är ditt liv så tänker jag att om inte DU fungerar dvs. kan hålla dig nykter och få in träning i din vardag - vad finns det då kvar av allt nedanstående? Om inte du prioriterar ditt eget mående så funkar ju inget annat!?

"Problemet är att jag inte får ihop min träning och arbete på ett bra sätt. All min tid går ibland till pendling och arbete. När jag kommer hem står vardagen och väntar, mat, städning, läxor och vara projektledare i hemmet. Träningen blir lidande och mitt välmående fallerar. Det är lätt att säga att jag ska prioritera mig själv men det innebär att jag behöver välja bort något annat. Barnen, familjen, jobbet, sambon, hemmet? Vad väljer man?"

Jag känner igen mig själv i dina ord, det är nog därför jag blir så entusiastisk över att skriva till dig. Det första jag tänker på är att "projektledare i hemmet" kan du nog abdikera ifrån, tror du inte det? Ni är ju flera i familjen eller? Pendlar du med bil? Kan du åka kollektivt istället och därigenom få lite egentid, slippa bilköer och sånt?

De här sakerna övar jag mig på just nu:
1. att inte alltid svara direkt när anhöriga ringer (svårt)
2. att inte alltid försöka lösa deras problem ( väldigt svårt)
3. att vara lite mindre tillgänglig och duktig (börjar bli lättare)
4. att tänka mer på mig själv (och lyssna på Syster Anna som bara har min hälsa och välmående i fokus)

Kram!
svagis

Träningen börjar redan på måndag kväll så i helgen ska jag ladda mentalt. Provtränade faktiskt MMA först och lyckades skada ena axeln när vi gjorde submissive-övningar....det var ju bara jag och en massa yngre män/tonårskillar vilket var synd. Men det finns tydligen inte så många 56-åriga, överviktiga damer med högt blodtryck som vågar sig på MMA....synd för det var kul! Men lite för tufft kanske så jag gick på Krav Maga istället vilket också är tufft men passade mig mycket bättre. Sen så kom jag inte igång riktigt pga att jag höll på med jobbletande och drickande under 2019 tyvärr men nu har jag ju nytt jobb och nykterhet så nu är det dags igen :)

Jag älskar att leka och skojbrottas - men har inte hittat någonstans där man får använda kroppen på det sättet förut. Håll tummarna för mig! Men först blir det AA-möte på lördag. Hoppas jag inte blir uppretad den här gången...

i din tråd och lyckönskar till det nyktra livet. Ja äntligen känns det som om alkoholen försvunnit, inget sug och ingen längtan. 2020 ska bli ett bra år när det gäller hälsan!

Skrev nyss i din tråd, jag hoppas detsamma för dig! <3

Läser och läser och läser om narcissism, empater och alkohol. Ju mer jag läser ju mer förstår jag både vad min fru är och varför jag gör som jag gör. En narcissist och en alkoholist har väldigt liknande drag, en alkoholist blir självisk, saknar empati och jagar sin alkohol medans en narcissist också är självisk och saknar empati, men en narcissist jag makt och att trycka ner människor och då främst sin partner. Jag har ju skrivit förut att jag dricker för att glömma hur värdelöst allt är, men jag undrar också om det undermedvetet har varit för ta bort så mycket empati som möjligt och framhäva narcissisten i mig och ta en fight. Så har det iallafall varit i många år, hon har försökt trycka ner mig och jag har gått all in på en fight och det har slutat med världskrig. Jag dricker fortfarande, men inte alls lika mycket och på samma sätt, suget har i princip försvunnit sen jag tagit ett steg bakåt och kopplat bort. Jag orkar inte bråka, full eller nykter, spelar ingen roll, jag kan inte vinna. Enda sättet att vinna på är att helt ignorera henne. Imorse hörde jag hur hon försökte provocera mig trots att hon ignorerar mig, ena dottern frågade mig om jag kunde gå med dem till skolan istället för att min fru ska köra dom i bilen. Visst inga problem söger jag, detta gör att vi måste vara klara 20 minuter tidigare. Hör hur min fru klagar till min andra dotter hur onödigt det är att promenera, slöseri med tid och nu hinner vi inte klart allt på morgonen och det blir så stressigt. Vilken annan familj behöver en timme och 40 minuter för att göra sig iordning på morgonen? Jag skrattade inombords åt eländet, i vanliga fall hade jag gått och sagt vad jag tycker och ett bråk hade startats, men som sagt jag har kopplat bort. Ikväll åker jag bort över helgen, få se om hon hittar på något stunt för att försöka stoppa mig eller inte.

jobbat Nilja!! Grattis till dig och mig som klarat 10 dagar i dag! <3 Jag läste att du funderar på att skära ner på sockret, det försöker jag också. Jag är inte bara alkoholberoende utan också en riktig sockerjunkie... Jag försöker, har gått upp 15 kg de sista åren och vill och behöver verkligen gå ner men tänker lite att en sak i taget, är rädd att det blir övermäktigt om jag plockar bort allt på en gång. Så jag fokuserar på att ta bort alkoholen helt, sen sockret också tänker jag och till sist ska även snuset bort.. Hatar känslan av att vara beroende!
Jag drömmer också mycket nu sedan jag blev nykter, tyvärr mycket ångestdrömmar om mitt ex, jag tror att det är det undermedvetnas sätt att rensa upp gammal skit som A har hjälpt mig förtränga..
Jag önskar dig en fin helg!
Kramar!

på allt du skriver! Jag har också väldigt mycket i mitt liv och runt mig som är tungt och problematiskt. Saker och ting som ligger utanför min kontroll, jag levde i en destruktiv relation där jag blev utsatt för psykisk misshandel under väldigt många år och efter att jag bröt mig loss så forsätter "eftervåldet" med bråk från exet om barn, ekonomi, rättsliga processer mm.mm... Jag fastnade vid det du skrev att du varit som "ett bortskämt barn" eller något i den stilen.. haha Lite så känner jag mig också, jag har också känt lite "fuck it", inte orkat vara "duktig" i det här med alkoholen, när jag rannsakar mig själv så har jag nog skyllt mycket av mitt missbruk på exet och allt skit han kastar på mig och barnen... Har tänkt att när han bara lugnar ner sig och låter oss vara i fred så kommer det här med alkoholen lösa sig också...

Men jag kom till en punkt då jag insåg, precis som du, att nej det här funkar inte längre. Det är så mycket jag inte kan kontrollera, jag MÅSTE i alla fall kunna ta kontroll över mitt eget liv och det jag själv kan bestämma över, dvs alkoholen får inte ta plats i mitt liv längre. Den är som en ovälkommen "kompis" i mitt liv som jag bestämt mig för att göra slut med, typ så känns det. Precis som jag för tre år sedan bestämde mig för att göra slut på den toxiska relationen jag levde i och istället ge mig själv och barnen en chans till ett bättre liv. Jag fixade det! (något jag aldrig trodde jag skulle klara av) Så jag kommer fixa det här också! Och det kommer du med!! <3
Ha en fin helg med familjen!

Kramar

Gud vad kul! Nu blir jag avis, det är sååå kul med kampsport. Det är som att gå en danskurs utan slut, det finns ingen ände på träningen. Det går alltid att lära sig mer tekniker och strategier hur bra man än blir. Och det bästa med det att man blir stark, smidig, får bra självförtroende och förhoppningsvis har kul samtidigt. Go for it!

Grymt bra jobbat med 10 nyktra dagar ?
Hoppas att du får en fin helg ??

Ledsen själ - Ja verkligheten kommer i kapp en. Det är nu som jag på riktigt behöver hitta de verktyg som jag behöver och hjälper att ta hand om de verkliga problemen i mitt liv. Vet att jag fortfarande har ett skadat belöningssystem som kommer ta tid att läka eller att komma till normala nivåer. Samtidigt kommer mina grundproblem bli tydligare för varje dag. 47 år har jag levt med dem. För 5 år sedan förstod jag att jag behövde börja jobba med dem. Tyvärr har jag inte hitta hur än, det är frustrerande när idéerna börjar ta slut. Träning har jag lärt mig är min bästa medicin, efter ca 3 månaders kontinuerlig träning så kommer klarheten i sinnet, en ro i kroppen, lusten och glädjen av det jag företar mig. Problemet är att jag inte får ihop min träning och arbete på ett bra sätt. All min tid går ibland till pendling och arbete. När jag kommer hem står vardagen och väntar, mat, städning, läxor och vara projektledare i hemmet. Träningen blir lidande och mitt välmående fallerar. Det är lätt att säga att jag ska prioritera mig själv men det innebär att jag behöver välja bort något annat. Barnen, familjen, jobbet, sambon, hemmet? Vad väljer man? I en perfekt värld så tränar alla tillsammans, någon annan än jag tar hand om hemmet, barnen är självgående, jobbet är något som är enkelt och nära hemmet.

Svagis - Mycket kloka ord, jag behöver inte lösa allt på en gång, jag har ett helt nyktert liv att göra det på, så sant, om jag sköter mig så får jag mer gjort och på sikt löser jag en sak i taget. Du har även rätt att stress är en trigger, har inte tänkt på det i även fast det är helt uppenbart. Behöver jobba med att ha ro att ta tag i mina projekt. Tänker även att jag ska bli allergisk mot uppdragsannonser där det står att man ska vara stresstålig, det är något allvarligt fel då. Bättre med uppdrag som är anpassad efter oss människor och inte tvärtom.

Kram på er och tack för ert stöd - det hjälper!

och tacksam att jag inte vaknade bakfull i dag! Två små trotsiga damer hemma som vägrade allt från påklädning till tandborstning... :) Det blev "en sån" morgon i dag... haha...

Så i dag var jag extra glad över att vakna hyfsat pigg och utvilad utan huvudvärk.. Jag är van att starta dagen med kaffe och Ipren, nu har det bara varit kaffe de senaste 10 mornarna och det är såååå skönt! I kväll ser jag fram emot härligt fredagsmys med mina älskade ungar! Fredagsmys UTAN att mamma har ett vinglas i handen... Eller ett en kaffemugg med vin i rättare sagt, har inte velat visa barnen att jag dricker vin utan "mörkat" även för dem. Usch och fy... Och i morgon är det upp i ottan för att åka med sonen på match, något jag prioriterat bort ofta (läst varit för bakfull för att orka).... Han är så glad för att jag ska följa med och titta!<3

Jag har inget som helst sug efter att dricka nu .. vet inte varför riktigt för det har jag ju alltid annars, speciellt när helgen är i antågande. Men jag är tacksam så länge lugnet varar, kan tänka mig att nästa vecka blir svårare då det är "barnledigt".... Vilket brukar vara lika med orimligt hög konsumtion. Men en dag i taget..

Trevlig nykter helg från mig! <3

Tack för ditt svar och din pepp! Alltså jag tror jag har sjukt dålig impulskontroll. SJUKT. I förrgår satt jag beslutsam och tänkte skriva till maken att nu djävlar är det slut med vinet. Vin. Åh. Omnomnom! Panik! Fingrarna skriver köp vin istället och hjärnan låser sig på det. Men nu är det sagt. Och jag har gått med i det där programmet igen. Behöver dela min beslutsamhet med någon/några.

Till oss båda! :) Jag är också på dag 10 och känner mig stark! Trevlig helg!