Senaste kommentarerna i forumet

Usch ja...det är jobbigt så länge en förhandlar med sig själv. Hela 2019 (nästan) höll jag på så. Men den 20 dec bestämde jag mig: Nej, nu får det vara slut! Igår berättade jag för mina vuxna barn hur svårt jag har att se mig som alkoholist. Att jag har en kronisk sjukdom. Att jag kommer behöva deras stöd. Men de är underbara och jag känner verkligen deras stöd. Min kropper återhämtar sig så sakteliga nu. Detox. För 10 år sen märkte jag inte lika mycket om jag slutade dricka, men nu märks det överallt...symtomen har liknat influensa och det är först idag, dag 7 som det inte värker i kroppen längre :)

Lycka till med ditt beslut <3
Kram

Tack JoYo och Rolf! Ja, känslor måste få finnas. Trots allt. Och nej, utanför fönstret var samma evinnerliga lera som det varit hela hösten, det vita fick jag stå för själv :-). Blir kanske så hela vintern, att vi får stå för det vita själva? Skönt om ni hjälper mig då, tungt ansvar att bära! ;-)

Jag har haft en omtumlande natt. Den började med att jag gick och lade mig med funderingar om hur det går ihop att jag är högkänslig för andras känslor och tankar medan jag har så svårt att tillåta mig egna känslor. Samt att jag funderade över hur jag ska klara att hantera ett möte med min mor över helgen.
Under natten har ett antal pusselbitar fallit på plats. -Herrej-vlar! Är det så det hänger ihop? Det förklarar ju också varför jag omfamnade alkoholen så varmt redan i tonåren.
Lite kryptiskt för er kanske, men jag sitter fortfarande något perplex över samband jag tror att jag funnit. Får se om jag vill/orkar utveckla dem senare.

Allt gott till er alla!

Hej

För ett år sedan hade jag akut leversvikt, på grund av dels alkohol, men även troligen bakterieinfektion, samt lunginflammation. Jag hade druckit för mycket periodvis, under en tid. Nu för en vecka sedan var jag på ultraljud av levern för att kolla hur den återhämtat sig, läkaren jag var hos för ett år sedan sa att det sannolikt skulle finnas en viss cirros. Men tydligen hade den återhämtat sig fullständigt och var helt frisk och normal enligt ultraljudsläkaren. Nu väntar jag på att höra från min tidigare läkare, som då för ett år sedan sa att jag aldrig kommer att kunna dricka alkohol igen, att jag skulle "se min lever som allergisk" samt "1 droppe är en spik i kistan".

Jag har inte haft svårt för att hålla mig borta från alkohol det senaste året, och jag vill inte börja dricka igen. Däremot så vill jag inte känna att jag inte dricker för att jag inte "får", utan för att jag själv väljer det. Samt att jag hade velat kunna ta ett glas champange på nyår, eller en öl på sommaren. Jag vet bara inte hur jag ska kunna fråga denna läkaren angående detta, han kommer ju säkerligen inte vara positiv till det.

Någon som har något råd? Någon tanke?

Jag har svårt att klara av vardagen. Alla måsten ett krävande liv. Jag är så pressad av min livssituation. Då kommer den lilla saten fram och säger "ta den lättaste vägen" "idag känner du dig glad men du skulle må ännu bättre om du dricker lite" hur ska man göra när man inte klarar av det vardagliga livet pga stress å press? Aldrig känna sig lugn. Jaga efter något men vet inte vad. Sträva efter att må bättre men det man söker har bara infunnit sig antingen med alkohol eller medicin. Jag har fart illa i mitt liv och har tappat tron på att känna mig lycklig. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?

Skickar stor kram och du är så stark som kämpar! Kram ?

..och det ringer fortfarande i mina öron.
För två timmar sedan var det fullt ös i vårat hem, delar av tjocka släkten trängdes i vårat kök, det är alltid högljutt när alla försöker överrösta varandra, vi var ”bara” 14 personer men det kändes som en hel skolklass höga på socker.
Dammet har lagt sig och vi har hunnit plocka undan en hel del, men diskhon är full och väntar snällt på sin tur i maskinen.
Man ligger ständigt en maskin efter hela tiden känns det som, alltid fullt i hon.

Jag både älskar och hatar julen på samma gång.
Älskar att umgås med de mina, men inte all hysteriskt plockande och jagande som det innebär.
Vi umgås alltid på båda sidor av släkten, både frugans och min, julafton ena gången, och annandagen den andra.
Juldagen är ett andningshål mellan stormarna, då vi återhämtar oss lite, sen på’t igen.
Dottern med barnbarn har bott hos oss konstant sedan i måndags, så det har varit full fart hela tiden med barnskrik och hundar.
Tiken löper och hanen får kåtslag och är knappt mottaglig för en åthutning, så där får man jaga honom hela tiden.
Han är helt förändrad varje gång han känner lukten av henne, han äter knappt heller.
Hon biter sönder sina blöjor och vi har fläckar tamigf_n överallt.
Har jag sagt det att jag är en kattmänniska?

På julafton fick vi dela upp oss eftersom delar av släkten (hennes alltså) är allergiska (läs simulanter).
Så vi firade hemma under dagen själva, och åkte på kvällen till svägerska med familj utan jyckar.
Eftersom de flesta vuxna ville ta något med alkohol under dagen och vi har en bil som har fler än fem säten så ploppade vi in alla i vår bil, men hallå!, alla klapparna då?
Hakade på släpet och sjukt nog så fyllde vi det helt med klappar, ja det är ett överdåd minsann.
Men säkringen gick i skallen på mig när jag skulle koppla på det, hade det utlånat senaste gången och han som lånade det verkade glömt att lossa på elkablaget och säkerhetsvajern när han åkte iväg, för båda var trasiga.
Och farbror blå stoppar en direkt om man kör med nedsläckt släp, så det blev till att börja mecka släp i finkläder, regn och en pannlampa, behöver jag säga att jag var högst irriterad när alla andra tjatade på hur det gick hela tiden.
Finbyxorna hade stora lerfläckar på knäna resten av kvällen, och varje gång var jag förbannad när jag såg dem.
Högst tveksam om jag ska låna ut släpet framledes, trodde inte att det skulle gå att ha sönder på så många sätt,
Men man skall aldrig sluta förvånas över att det sista klantarslet är ännu inte född.
Nåja nog om det.

Annars så blir det alltid lite friktion med frugan när det skall dukas fram med maten.
Hon är alltid irriterad över att jag inte hjälper till tillräckligt mycket, men kan heller inte lita på att jag gör det tillräckligt bra heller.
Så hon skall sköta sitt och samtidigt kontrollera att jag gör rätt, och blir irriterad när hon får frågor som hon ännu inte har ett tillräckligt bra svar på, ska potatiskastrullen stå längst fram på spisen, med locket på eller med hushållspapper inuti?
Nej det ska inte vara vare sig matskedar eller kaffeskedar i rörorna, utan dessertskedar, och inte de vanliga utan de som ligger i finservisskåpet....
Hur ska en man överhuvudtaget kunna vet något sådant?
Jag menar att så var det inte förra gången, så det är inte konstant, inte en rutin, en regel utan alltid ett undantag på något sätt.
Nu tycker ni säkert att jag är larvig, men i mitt hushåll vet man aldrig var sakerna är längre.
Kaffet till exempel, kan ligga i en helt ny burk i ett helt annat skåp än det gjorde förra gången, och har det legat så i två veckor så har det observera ”alltid” gjort det.

Okey jag hade ett annat utbrott under juldagen, dottern hade gjort en jättefin fotokalender med barnbarnet på.
Frugan tjatade om att hon behövde en spik, en liten spik, hade hittat hammaren men ingen spik.
Så hon bad mig hämta i garaget, och jag visste var lådan låg på ett ungefär.
Men det låg en massa bröte i vägen fram till hyllan längst in i garaget, krukor och grejer som vi tagit in för vintern osv.
Så jag gav henne ett lite kraftigare häftstift i stället, men det dög ju inte för det var ju grönt!
Nej, det ska var en spik, en liten spik!
Jag sträckte mig så långt kan kunde men nådde inte riktigt lådan, tappade balansen snuddade vid plastlådan med småspik i som ramlade ner i golvet och sprack med ett par tusen småspikar i som nu låg utspridda över en kvadratmeter med trädgårdsprylar och dessutom så trampade jag sönder ett antal lerkrukor för att ta emot mig ifrån själva fallet.
Nu kom det en hel del högt utskrikna ord med inriktning på könsdelar från garaget.
Nu förstod hon att jag verkligen inte hade varit lat utan verkligen hade försökt att nå den där lilla j-vla spikj-veln.
Så hon smög tyst ut i garaget för att hjälpa till och städa, men jag skrek att det där kommer att ta tid att ordna upp, utan får ligga till nästa garagestädning som brukar bli runt mellandagarna varje år, men inte detta året då det redan är uppbokat.

Så som ni ser så tär julstöket en hel del på mitt tålamod, allt är inte bara glöd och glam.
Jo jag är evinnerligt trött på julen, ofta till och med innan den ens har hunnit börja.
Annandagen som det är idag är oftast den dagen då jag ser med ljusning på allt stökande, ska bara se till att alla andra jobbiga traditioner runt nyårsfirande också har gått förbi så återgår allt till det vanliga igen.

Imorgon är det en kort liten enda arbetsdag kvar för den här veckan, och vet ni...
Som jag skrev förra gången hade jag lite ångest inför måndagen, ett svårt och tungt arbete låg framför mig.
Det blev uppskjutet till imorgon, och det som det normalt behövs tre man till får jag nu ordna med helt själv.
Men vet ni?, trots allt skit det innebär med ett helvetiskt slit så räds jag inte morgondagen.
Jag vet att jag kommer att fixa det, några klämda fingrar och svordomar senare, och dessutom ganska skönt att komma ifrån julstöket.

Någonstans inuti mig finns det en ensamvarg som behöver lite egentid med sig själv.
För ibland blir det lite för intensivt med allt umgänge alldeles inpå mig, och jag behöver både yta och luft för att må riktigt bra.
Ensam är stark, ja ibland så.

Lite granna som med alkoholen, ett högst personligt val som väldigt få utifrån kan påverka.
Övertygelsen måste komma inifrån, och beslutet tar man oftast helt ensam, även om den påverkar alla i ens närhet.
En persons beslut som påverkar många andra, man måste vara stark men man behöver också stöttning ifrån andra.
Det är därför forumet funkar så bra, ni vet inte vad jag heter egentligen men vet ändå vem jag är.

Och ett läglig hälsning kan vara dubbelbottnad just nu...
God fortsättning säger man just nu i dessa tider....
God fortsättning på er nykterhet är ännu mer viktig...
Finns fortfarande inga bra anledningar till att välja att dricka alkoholen, vare sig jular eller nyår.
Även om ens tålamod sätts ideligen inför nya prövningar..

Berra

Nu vet jag inte var i Sverige du bor men där jag bor var det inte en vit jul utanför fönstret. Men du valde en vit egen Jul. Så modigt och starkt mötte du dina känslor utan att ta till A som sköld. Att du har passerat ditt mål och fortsätter att välja ditt långsiktiga välmående framför det kortsiktiga stundens sötma inspirerar. Jag är fast besluten att klara mina 100 dagar och tror att jag redan nu ska sätt upp nya nyktra mål efter dessa 100 dagar.
Tack för att du fortsatt skriver och dela med dig.

God fortsättning och hoppas att helgen varit vilsam!

Jag har missat att du ska ut på äventyr, GP! Vad roligt, berätta!

Tankarna som kretsar kring A kommer att suddas ut och till slut blir det bara ett a, en krumelur bland en himla massa andra krumelurer. Ju fler situationer som vi tar oss igenom där alkoholen inte närvarar, desto mindre roll kommer den att spela. Kruxet är väl när man tycker att man har avdramatiserat det och just därför tänker att man väl kan ta ett socialt glas. Det funkar helt säkert ganska många gånger - och det är kanske inte ens gott eller ens behagligt - men sedan flyger den där djävulen i en igen. Beroendehjärnan hittar vägar till träsket och då flyger analyserna all världens kos. Jag tror att det är superviktigt att ha något annat att försvara och måna om som är större än det egna livet, för att kunna hålla sig på rätt sida. Människor som vill en väl, till exempel.

På omvägar har jag fått höra att min brors dotter har krävt att han slutar dricka. Nu har han accepterat att gå till en beroendeklinik. Jag tror inte på det förrän han verkligen har gått dit och att han har träffat någon som han inte kan lura. För luras, det kan vi! Vi lurar alla, i alla fall så länge vi har ett någorlunda fungerande socialt liv, förutom dem som ser oss berusade. Men prataprataprata tror jag verkligen på. Och fysisk ansträngning. Min hårt tränande son har beslutat sig för att bli min PT. 2020 ska bli himla mycket bättre än 2019.

Sköt er - och sköt om er.
/Gojan

Så inspirerande att läsa. Jag förstår det du beskriver. Jag har också dämpat alla känslor, särskilt ilska, med alkohol. Vi ska komma ihåg att våga vara i alla känslor. Känslor kommer och går, vi behöver inte slåss emot dem. Snarare observera dem, surfa på dem, acceptera dem, låta dem försvinna.
Tack för en viktig påminnelse!

Dag 5
Kunde inte sova i natt igen. Får inte ordning på tankarna då de far åt alla håll. Känner mig trött och utmattad dock inte lika fullt som för några dagar sedan. Jag vägrar ligga i sängen och vrida mig, vill att det är en plats där man somnar. Tittade på Mr.Robot på Netflix tills jag var tillräckligt trött och att mina tankar inte längre spelade någon roll. Sov till kl 12 idag. Det här är en trend som jag behöver bryta. Imorgon blir det väckarklocka och gå upp kl 08 avsätt hur trött jag är. Jag behöver rutiner. Trots nattens bekymmer hade jag energi idag och tog tag i ett projekt som blivit liggande i två år, frosta av frysen. Är grymt nöjd! Jag har även bestämt mig för att ta tag i träningen i går blev det en kort löprunda på 3km och idag en lättare crossfit-träning med en egen påhittad WOD. Suget efter A kommer då och då men min vilja att må bra överträffar just nu varje tanke att ens ta en öl, även fast de stirrar på mig i kylskåpet. Är märkbart lättirriterad och stör mig på att min sambo och jag inte kan samarbeta. Vi tenderar att spegla varandra, är jag sur blir hon sur och då blir jag än mer sur. *suck*. Just nu tänker jag det får vara så, jag kan inte lösa hennes bekymmer just nu, jag behöver se till mig själv och vad jag behöver.

Santorini – Tack för att du skriver och lyssnar. Jag håller med dig, det är för mig en utmaning att ge upp alkoholen. Ruset har jag lättar att göra upp med, det kan jag var utan, tror att jag kan få ut mer glädje av andra saker som träning, det ger mer lycka än vad ett tillfälligt rus gör, jag har så bitter erfarenhet av alla bakfyllor så det är inte värt det längre. Det jag har svårare att göra upp med är att A är en smakförstärkare i både drycker och i mat. Jag älskar mat och dryck för smakens skull och att leva resten av livet utan att kunna använda A som smakförstärkare är för mig ett fattigare liv. Tyvärr har det sin baksida att man blir påverkad och så fort jag blir det så trampar jag upp gamla spår i min hjärna som lockar idén om att även ruset är en bra idé. Jag hör och ser vad du skriver. Jag behöver bearbeta detta. Ett glas och tripp, trapp trull så är man där i samma gamla hjulspår och jag avundas ditt definitiva beslut. 7,5 år nykter är ett tydligt bevis på ett recept som fungerar, är uppriktigt glad att höra detta. Ska foka på vad jag får av att sluta dricka, ska göra en bucket list av mina vinster ?

Suget kom kl 16:30.
Sen igen vid 19:30.
Och nu känns det ganska ok.

Jag inser att det är beroendet som viskar till mig. Att jag överdriver. Att jag inte är alkoholist. Att jag gillar att dricka lite rödvin.

Jag vill komma en bra bit längre den här gången. Hålla mig nykter längre tid. Tillräckligt för att hinna ta tillbaka en del av mitt förstånd som känns kidnappat av alkohol-fan.

Den gången jag höll i ca 53 dagar var jag så bestämd. Jag argumenterade inte med mig själv. Det var bara ”nej!”.
Så jag försöker nu vara bestämd. En vit månad måste jag fixa. Sen får jag dricka hur mycket jag vill. Men en vit månad kan jag väl ge mig själv, börja det nya året med en detox.
Ja, jag vill detoxa mig själv.
Jag vill se hur bra jag kan må, helt ren ifrån giftet.
Inte argumeneta, inte känna efter. Bara bestämma! Nej. Nej. Nej.

Hej
Fan vad bra att julen är slut snart då!
Imorgon är en ny dag, en ny dag att göra skillnad för dig och ditt liv.
Framåt !!
Kram Sigge

Å vad glad jag blev för dina ord!
Har haft hyfsad koll på alkoholen ett tag men jag bryter alltid ihop och blir ett fullständigt vrak på julen.
Å vad gör en idiot som jag då..... länsar
vin hyllan.?

Å vad glad jag blev för dina ord!
Har haft hyfsad koll på alkoholen ett tag men jag bryter alltid ihop och blir ett fullständigt vrak på julen.
Å vad gör en idiot som jag då..... länsar
vin hyllan.?

Ja det är en sorg. Just nu funderar jag -3 mån nykter, sen kan jag dricka normalt igen?Kanske kan jag redan nu???Allvarligt, min hjärna är kidnappad!!!

En sak i taget, helt rätt. Nu vilar jag ut pmdsen så jag kommer ut på andra sidan och försöker lägga förhandlingarna med mig själv åt sidan.

Underbart väder här idag! Men jag vilar efter ozonbehandling som gav mig lite smärta i livmoder. I morgon tar jag nya tag.

Inte kul med förkylning men om det hjälper dig att hålla dig borta från vin så är det kanske inte så dumt. Själv pimplade jag mig igenom alla typer av sjukdomar.

Ha det fortsatt bra i Spanien☀️Kramar

Tack Loppan och TessMa för er omtanke!

Ja, på något vis gick det att ta sig igenom julen nykter. Ironiskt nog var nog framgångsfaktorn att jag mådde dåligt på ett sätt som är perfekt att dricka på... Det hjälpte mig att vara på min vakt och väckte fightern i mig.

Det svåraste var inte ens att tacka nej till alkohol, utan att jag inte kunde förklara varför jag var så ledsen och nedstämd. Ingen verkar förstå att jag kan vara det utan att veta varför.
Men det går ju inte att klandra någon för, jag har varit hos tre eller fyra psykologer som inte heller verkar förstå hur jag hela tiden måste "analysera baklänges".
Någon som känner igen sig i att man får kroppsliga symptom först, sedan får man leta efter känslan för att först därefter försöka förstå varför?
Det normala är ju typ: Chefen är dum - jag blir stressad - jag får ont i magen.
Jag funkar typ tvärtom: Jag har ont i magen - analys; har jag ätit något dåligt eller blivit magsjuk eller är jag kanske stressad? - ok, jag är nog stressad, varför då? tänka, tänka... jo men chefen var ju ganska orättvis igår... För att ta ett väldigt enkelt exempel.
Och det här gäller på sååå många områden och alltför ofta hittar jag inte svaret på varför. Blir jättetydligt nu när jag är nykter. Förut har jag ju druckit på de flesta kroppsliga symptom utan att ens försöka förstå och komma åt orsaken. Ont i magen - ett glas vin hjälper nog! Spänd i axlar och nacke - lite vin får mig att slappna av! Huvudvärk - ah, dags för ett glas! Nedstämd - inget piggar upp som ett glas vin! Sjukt...

Så, julen har gjort det än tydligare. Min resa handlar inte så mycket om att "bara" låta bli att dricka, den handlar mer om att våga se allt jag tidigare dränkt. Eller.. vissa trauman är jag ju väl medveten om att jag varit med om.. men kanske dags att också erkänna att de påverkat mig starkt.. Så verkar det ju finnas en del som jag förträngt ännu bättre, så att jag inte ens minns...

Usch! Det här lät kanske tungt...
Men, på något sätt känns det bra! Varje dag som jag kommer till bredare och eller djupare insikt om varför jag måste, nej, VILL fortsätta vara nykter är en bra dag.
Idag kan jag till och med känna ett skönt lugn, ett lugn som kommer av att jag är nykter!

Läs tillbaks i din egen tråd. Livslust. Glädje. Eufori. Energi. Du sprakade här på forumet i din nykterhet.
Du har svaren där i din tråd - svart på vitt.
Lita på att DU kan ta dig dit igen.

Kram

MM

Du har kommit till min räddning tidigare och nu kommer du igen. Tack #MM?

Hej
Tack för de SUPerlativen ❤️
Jag FULLkomligt älskar att INTE fira jul.
Så skönt och slippa ankajävelen och bingoberra ??.
De har varit ett av många skäl varför jag bedövat mig med whiskey tidigare.
Ha en fridens liljor dag
Kram Sigge

De orden skall jag lägga på minnet// kram Strulan

Fylla och återställare är som att kissa på sig.
Det blir varmt en stund.
Sen blir det iskallt.
Igen.

Vet du? Vi vet att du kan detta, du kan de listiga knepen och du vet hur bra du mår när du inte dricker.
Vi vet det också - för att det lyser igenom när du skriver i forumet. Just nu är det kanske styrkan som saknas.
Det där jobbiga steget att bara ta tag i skiten och göra det. Det steget är det svåraste i hela nykterheten.
Att kliva över den höga tröskeln.

Så kom igen nu.
Hitta styrkan och modet att ta steget mot ett liv utan alkohol.
Se ett mål framför dig
Se hur bra du mår utan
Hur många människor som behöver dig nykter

Du kan detta Femina.

Kram

MM

Fan du är fantastisk Sigge!

Och angående tråden, usch jag känner med dig utan att veta detaljer. Det är skitjobbigt med julen, känns ibland omöjligt att stå emot. Även om jag inte drack mycket så föll jag lite också. Då är jag väldigt bestämd. Försök att inte vara hård mot dig själv just nu, just nu behöver du en snäll röst som påminner dig om att du är bra ändå och att det går att ändra det.

Stor kram

Jag måste verkligen hålla mig nykter nu. Måste.

Tack för din delning❣️
Du är på rätt plats. Här finns många som vet vad du går igenom. Du är inte ensam.
Idag är första dagen på resten av ditt liv. Bara för idag kan du välja att vara nykter.
Kram, respekt och kärlek / mt