Senaste kommentarerna i forumet

Här på Alkoholhjälpens förstasida görs reklam för en studie på Karolinska med orden "Vill du testa en app för att minska riskfyllt alkoholbruk?".
Ja, tänkte jag, alla hjälpmedel är väl bra - så jag anmälde mig och godkändes för studien.
Med stor förväntan loggade jag in i den utlovade appen, där jag föreställde mig en massa konstruktiv interaktion som skulle få mig att tänka till.

Jag hamnade på en helt statisk textsida, totalt befriad från interaktionsmöjligheter. Tre- eller om det var fyra - texter om alkoholens faror. Inget mer.

Jag provade att mejla den ansvariga för studien. Tänkte att jag gjorde fel på nåt sätt, inte riktigt hade lyckats logga in. Fick inget svar.

Det var då jag insåg att jag hade hamnat i en kontrollgrupp. Googlade studien och hamnade på en forskningsprojektsida på nätet och fick det bekräftat. Jag hade lottats till en grupp vars deltagare bara fick tillgång till en värdelös fejkapp.

Jag vet ju att det är så forskning går till. Hamnar man i kontrollgruppen är man den som tyvärr drog nitlotten. Man är där för att bekräfta att forskarna har gjort allt rätt med de andra, de som drog vinstlotten. I det här fallet förväntas jag kröka vidare, medan de som fått den verkliga appen ska bli nyktra eller i alla fall fantastiskt mycket nyktrare och leva lyckliga i alla sina dagar.

Så om jag ska vara forskarna till lags nu, då ska jag alltså inte lyckas med att förändra mitt drickande.

Eftersom jag inte bara är en beroendepersonlighet utan också har en släng av auktoritetstrots så peppar detta mig, även om jag också blev lite sur att jag inte fick pröva deras app.

Vilken jobbig situation. Förstår din irritation men kanske det här kan hjälpa dig? Förhoppningsvis kan du få hjälp!?

Idag är jag ynklig. Ångest.
Känner mig så ensam. Vill ha en vän bredvid mig i detta. Någon att kämpa tillsammans med. Mannen kommer inte hålla många dagar innan han ”borde få unna sig en öl eller två.”

Jag ska kämpa. Jag ska besöka AA. Kanske ensamheten slutar där.

Ser nu i efterhand att det verkar som att jag är förbannad på den som gjorde orosanmälan och socialtjänsten. Det är absolut inte så! Är självklart väldigt tacksam att någon bryr sig om min gullunge, såpass mycket att göra en orosanmälan! Det skulle säkert behövt göras många fler för barn som råkar illa ut. Och det är bättre att göra en anmälan om man är osäker än ingen. Men nu var inte det fallet just här. Och i min sits just nu så får det mig att må ännu sämre. Bara jobbigt att allt måste komma upp IGEN när jag försöker lägga det bakom mig. Och att mitt ex behöver veta vad jag gör eller inte gör när gullunge är hos honom. Tycker det är min ensak och ingen andras så länge mina barn inte råkar illa ut.

Hej ?
Viljan försätter BERG!
Du vill ju verkligen få till en förändring, du ”skriker” ut NYKTER, vill vara NYKTERIST!
Ibland tror jag att vi underskattar oss själva. Vi är mycket starkare än vad vi tror.
En dag i taget! Du väljer, ditt val. Men om du verkligen verkligen VILL så kommer du att fixa det. Det är jag bergis på.
Kram fylld med positiva energier och vilja av stål!

Tack Siggestardust69. Jag ska nog hitta dit igen. Jag skriker efter hjälp nu. Går hos terapeut men det är ett långsamt arbete. Jag behöver mer hjälp. Behandling. Har kollat runt idag och tagit kontakt med behandlare. Men det är så dyrt. Och att fråga chefen? Nää!
Jag vill bli nykterist. Inte dricka lite ibland. Det funkar inte. Nykterist. Nykterist. Nykterist. Snälla hjärna- programmera om dig till nykterist. Jag kanske kan lura mig om jag intalar mig tillräckligt. Trött. Men det finns hopp.

Från att känt mig ensam om mina problem så har jag nu min makes stora och starka stöd. Jag har ju berättat för honom tidigare, erkänt och blivit påkommen med smygsupandet, men han blev bara arg en stund och sedan en uppmaning om skärpning och sedan var det liksom slutdiskuterat och allt återvände till det normala... för honom.
Men jag drogs ju fortsatt med en skam utan dess like och de tillfällen när han kommit på mig med mina glas som jag gömt spelades upp i huvudet ideligen som en film och plågade nästan livet ur mig, skammen var så stark att jag knappt kunde se honom i ögonen, jag låg vänd ifrån honom i sängen och ville inte vara i hans synfält, bokstavligt talat drog jag täcket över huvudet och ville bara försvinna.
Jag slutade prata och svarade bara på tilltal, jag ville bara vara på jobbet så jag slapp vara hemma och skämmas.
En dag tog han tag i mig och ville veta varför jag var så nere, varför jag inte sa något och krävde svar för annars kunde han inte hjälpa mig menade han.
På något sätt lossnade allt då, jag berättade hur jag kände mig, hur man liksom avskyr sig själv efter vad man gjort och ställt till med, alla svek mot honom när jag lovat sluta smygsupa osv...Det var skönt att lätta på hjärtat, få berätta och mötas av förståelse och någon som lovar hjälpa mig.
Så nu har vi infört förändringar här hemma, det är på mina initiativ och jag har utformat reglerna, maken är helt med på detta, stöttar och ser till att det efterlevs till 100%
Jag vill dricka några glas på fredagen och några på lördagen och bara i hans sällskap, han serverar. Sedan är det slut. Punkt.
Dagen efter vinet (som ju varit mitt stora problem med att fortsätta drickandet) vill jag inte att han ska spana in mig och behöva fundera på om jag ser lullig ut eller ej, då blåser jag i alkoholmätaren på morgonen och visar honom att det står 0.00, sedan blåser jag innan läggdags för att visa att inga nya intag av A har skett under dagen.
Först var han besvärad och tyckte att jag inte alls behövde blåsa för han litar på mig, men jag stod på mig och sa att jag VILL blåsa, både för min och hans skull.
Jag har talat om att man inte kan lita på en alkis, så han finner sig i att jag blåser.
Det är lite humor över det hela, "dags för blåsning" konstaterar jag och tar fram apparaten och blåser lite nu och då :D
Vilken sporre det har blivit, jag har kunnat dricka några glas vin, nöjt mig med det. Varit pigg på morgonen och har inte alls känt av vinet sedan kvällen innan.
Förut så har man ju själv fyllt på och mest stått vd den där jävla boxen och "kranat" som Gudrun Schyman sa :D, och då har det inte stannat vid ett par glas, ett par liter snarare.
Så här har vi kört några veckor nu och det fungerar för oss/mig, för en utomstående låter det väl galet sjukt, men det må så vara, så länge det fungerar så kör vi så här.
Så himla skönt att vi är två om det här, man har någon att kämpa med och dela "en dag i taget" med <3

Vilken skillnad på dina inlägg på endast 2 dagar. Fredagsinlägget vittnade om styrka, positiva energier och glädje! Läs det igen.
Du hittar dit igen, tror på dig!
Framåt!
Kram

Jag vet inte hur jag ska bli av med det här alkoholmissbruket. Jag drack lördag och söndag. Nu - ångest. Har inte kunnat sova inatt. Tankarna maler och maler. Känner mig utbränd av jobbet. Jobbtankar och drömmer om jobbet. Känns övermäktigt.

Måndag morgon, innan klockan ens hunnit bli 9 har utbrotten haglat. Redan helt förstörd. Jag jobbar hemifrån mycket, det är ett helvete. Morgonens möte blev jag tvingad att sitta på mute första minutrarna då ungarna och frugan skrek och bråkade, gick ut och bad dem sluta bråka och vara lite tystare och blev idiotförklarad och skulle ta mitt djävla möte någonstans... Satt och funderade innan allt detta hände om jag skulle klara detta bara genom att på något sätt hantera henne annorlunda och ignorera allt elakt, men det går inte efter att blivit skriken och svuren åt. Det började redan innan detta med att jag tydligen hade lagt i plastgranen i fel ordning i lådan och när hon plockat upp den när jag inte var med så hade hon satt i fel del först. Att ens orka dra upp en sån sak, det ör det jag inte blir klok på. Allt, precis allt, oavsett hur viktigt, oviktigt, litet eller stort ska tas upp - allt ska kritiserar, precis allt. Jag är nog på väg att tappa det helt och jag har så mycket ilska i mig över detta och snart rinner det nog över, det känns inte långt borta att bara klippa till henne. Jag vill verkligen inte dit och om hon inte kan skärpa sig (vilket hon inte kan) måste en av oss ut ur huset. Jag har tills nyligen lyckats tygla och dämpa all den ilska och alla dessa känslot med alkohol, men inte ens det hjälper längre.

Tack Fina-Lisa, ja känslan av återtagen kontroll är fan amazing! ??

Jag har saknat dig här. Så fint att du kör dina barn, jag förstår att det uppskattas på fleras sätt. Ont gör det att läsa om allt du har att kämpa med. Jag hoppas Livsstegen ger dig klarheter och ro. Frid och sinnesro. Det är så bra att du fortsätter göra bra saker fast du har att kämpa med. Varm hälsning / mt

Ha en fin arbetsvecka - eller bästa möjliga?
Puss på kinden? / mt

Bra jobbat?!
Jag föll ju som du vet. Men tar nya tag idag. Det är det fina i kråksången..?! Aldrig försent. Alltid en ny chans. Denna gången håller det?!

Vad härligt o höra att du redan märker av flera fina fördelar?!
Lyckönskningar ? inför veckan!
Hejar på?!

/Fibblan ?.

Så häftigt FinaLisa?!
Tack för fina ord hos mig i helgen?!
Bättre till mods idag?! Hoppas du vaknat på rätt sida och att det blev en fin julkonsert och julmysigt hemma???️?!
Önskar dig en fin dag!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Godmorgon Lingon!
Det blir en bra måndag det här tror jag, för både dig och mig?! Jag har sovit helkass, men mår under förutsättningarna väl ändå ☺️. Helgens misslyckande och jobbiga känslor lämnar jag bakom mig ☑️.
Skönt du sovit gott och vaknar med samma beslutsamhet som du somnade med?!
Ha en fin dag☀️!
Kram!
/Fibblan ?.

Vaknar utsövd och bestämd. Också idag håller jag löftet till mig själv att vara nykter. Tänker inte bryta löftet till mig själv om jag så ramlar ner i en vintunna!

Ok, här fick mitt skämt mig att stanna upp o fundera; skulle jag verkligen det? Absurd tanke eftersom sannolikheten för scenariot är noll. Men hann känna doften o tanken på en kallsup och ett längt uppstod. Jävla dumt skämt med andra ord.

Eller så kan jag konstatera att jag kan hantera tanken på A utan att agera på tanken o längtan. ✊

Nu ska jag ha en måndag i december. Det tror jag blir en bra en?

...med del 2! Så himla härligt att läsa hur bestämd du är. Ingen kan rubba dig, du står stadigt! Jag kommer absolut att följa din nyktra resa.

Jag har aldrig nått någon botten liksom men behöver verkligen ta itu med mitt liv. Har hängt här inne i ganska många år men aldrig riktigt lyckats vara spiknykter en lång sammanhängande period. MEN är på god väg och ger inte upp! Ha en fin dag! Kraaam

Godmorgon, nu startar del 2 på min 14 dagars snurra. Usch, ska tillbaks till ”brottsplatsen” där jag för en vecka sen spårade ur totalt, kastade inredning, slog sönder fin och dyr inredning, gjorde hål i taket och jo kastade blommor in i fönstret.... allt detta när kvällen var över, en jättetrevlig kväll med ett annat par. När de gått då började jag supa... jo men visst hällde i mig en vinare och gick bananas. Varför? Ingen anledning alls, jag bara spårade... jag som är en hyfsat högt uppsatt chef inom ett väldigt aktat företag. Vem är jag?? Tydligen två helt olika människor. Fy fan vilken ångest att ens tänka på det ?. Nu ska jag tillbaka, han lovar allt är återställt och jag behöver inte ens tänka på det. Ehhh nääää men lätt då ?. Vill inte, vill bara stanna här hemma hos mig själv i min egen säng, själv. Men jag har lovat... jag kommer.

Puh, en stark påminnelse. Never again. Som det känns nu är det helt onödigt att dricka, det kommer inget positivt ur det över huvudtaget. Såg att det kommit alkoholfritt bubbel, kanske läge att prova? Har absolut inte tänkt klart överhuvudtaget kring hur jag ska hantera alkohol framöver. Men att vakna till den ångesten, vad sa jag, vad gjorde jag, hur kom jag hem?? Det orkar jag inte med igen. Aldrig mer! Tyvärr tror jag att när jag väl tagit första glaset så har jag dragit ur pluggen och då kan det följa 10 eller oräkneliga glad efter det utan att jag kan hindra det. Jag kan vara en aning seg på att ta första glaset (kanske för att jag vet att sen är det klippt?) men sen är det nedförsbacke... varje gång.

Men nu är det måndag och en massa jobb att sätta tänderna i. ??

Ett härligt citat som jag hörde i tisdags kväll, känner så väl igen det.

Jag satt på den abonnerade bussen som jobbet hade hyrt för att köra oss till julbordet.
Bakom mig satt en nyanställd med sin chef, och han myntade detta som jag själv har sagt tidigare.
Smålog för mig själv när jag tjuvlyssnade på dem båda...
Chefen lite nyfiket frågade varför, och han sade lite undanflyende att det hade aldrig varit hans grej.
Jojo tänkte jag, finns det sådana?, eller ligger det något annat i bakgrunden?
För en tiondels sekund tänkte jag vända mig om och se mannen i ögonen och säga, ..verkligen?
Men höll på inandningen och avbröt vridningen av kroppen med att ta höger hand och låtsades klia mig i nacken istället.
Jag vill inte sätta sanningen på prov och avslöja något som skulle genera honom, jag är ju inte elak av mig.
Tänkte på hur det skulle ha tagits emot om det var jag i min nyktra början, kanske hade det stjälpt mer än hjälpt.
Nej, jag fortsatte att tjuvlyssna med stort intresse, det här kan bara bli bättre tänkte jag...
Han fortsatte...Nej det är ett helvete faktiskt...
Jasså va’då’rå frågade hans chef?
Man får sådana konstiga blickar och frågor, folk tror att man är från en annan planet, liksom...
Precis som om man undanhåller något, de blir misstänksamma på något sätt...
Chefen tvärtystnade som om hans frågor hade blivit pinsamma, eller hade de det?
Chefen harklade sig tittade ut genom bussfönstret i mörkret och säger, men vilket snöoväder vi har fått hörrö!
Och genast byttes samtalsämnet till något så vardagligt som vädret, det som var så intressant att lyssna på.
Suuuuuck, tänkte jag för mig själv inombords, fanken också.
Nu tänkte jag på om jag skulle återkoppla till föregående samtalsämne genom att vända mig om och säga att jag har också varit nykter under en längre tid, men varför sätta grodd i något som andra kanske inte har något intresse i.
Chefen som drickare skulle nog känna sig i minoritet i en klunga av tre personer, ha!
Det enda som skulle kanske kunna hända att jag avslöjade mig som tjuvlyssnare, vad vet jag.
Men det gav mig en tankeställare, jag är inte ensam, vi är fler som har problemet med alkoholen, både när vi drack, och även efteråt.

På julfesten lottades jag till ett bord med bara herrar, de andra mycket yngre än mig, och jag fick en form av ofrivillig ledarposition.
Kämpade med att hålla igång konversationen vid bordet, de andra ifrån olika avdelningar och hade inget gemensamt alls.
Utan mig skulle det ha varit tvärtyst, ingenjörerna för sig, programmeraren, utvecklaren, snubben på golvet osv.
Men vi lyckades hålla igång ändå, vid kaffet kommer killen på golvets kumpan slirande, kaffekoppen skvätter oroligt över oss andra med tårtfatet i andra handen, den som han koncentrerade blicken på att inte tappa, men kaffet då?
Han sätter sig ner med blöta och röda ögon, pratar långsamt och osammanhängande, jagar tårtan med skeden och dräller den ena tredjedelen utanför fatet, en tredjedel i munnen (eller mer runt), resten i knät på hans fina kostym.
Det är svårt att för oss andra att svara allvarligt på hans frågor då vi alla andra bara fäster blickarna på grädden på näsan och en sladdrig jordgubbe i mungipan, det fnissas lite bland grabbarna, men det uppfattar han aldrig.
Igenkännande känner jag en orolig känsla i min mage, det där var jag för kanske 25 år sedan, så ser det ut, fyllan.
Biter mig lite i underläppen när minnena flödar över hos mig, men tänker...det där kan jag inte göra någonting mot.
Inte ändra på min historia, och inte förändra hans som skapas här och nu, vi måste alla genomlida förnedringen tills vi inte klarar av den längre, och därefter ta konsekvenserna av den och förhoppningsvis göra någonting mot den.
Ni har hört det förut, förändring är bra, lite läskigt till en början, men det blir bättre med tiden.

Så vad händer annars i mitt liv, tja allt och samtidigt ingenting, kanske inte jätteintressant för er andra att läsa om.
Men jag lever nyktert, och det fungerar alldeles jättebra, ett kalas och en glögg utan minsta tvekan.
Som vi brukar på morgonfikat på fredagar så frågar vi varandra vad vi ska göra i helgen.
En kollega som är jämnårig med mig söker kärleken på tinder efter att levt ensam i nästan tio år, förra helgen lös det i hans ögon när han skulle på typ tredje daten med samma brutta, nu försjunken ner i bordet och svarade motvilligt på förra helgens brinnande förhoppning, det verkar inte gå så bra och jag är uppriktigt ledsen för hans skull, han förtjänar bättre.
Ett ämne som vi nog ska ta på tu man hand, och inte inför en grupp där gärna grabbigheten kan få ett fäste.
När frågan kom till mig så svarade jag utan att tänka mig för, jo jag ska på födelsedagskalas.
Jasså, vem är det som fyller år?
Det är syrran svarade jag stolt.
Jahaja kom responsen omedelbart, hur mycket fyller hon?
Jag....sjuttio år!
Det tystnade direkt i rummet, och genast gick det upp för mig, herrejesus så j.vla gammal jag kände mig.
Jo jag är en sladdis, och mitt mellannamn skulle nog ha varit spruckna kodisen, oväntad med älskad ändå.

På kalaset träffade jag svågerns syrra, hon hade aldrig sett mina barn så det är minst 26 år sedan.
Hon hade blivit gammal hon med, men fortfarande en väldigt trevlig och omtänksam person, och social måste man nog vara om man har varit hårfrisörska i hela sitt yrkesverksamma liv.
Men som alltid med gamla människor så halkar man nästan alltid in på sjukdomar, jag hatar att prata om sjukdomar.
Vet inte varför man alltid ska prata om det, det är mig det är mest synd om, eller?
Känn medömkan, ja oj vad synd det är om dig med ischias, Parkinson, gikt, onda knän, sover dåligt och en ojämn avföring.
Det är som om de letar efter fel på sig själva, de har tid för att hinna känna efter.
Jag har nog också en väldigt massa fel på min kropp, men jag orkar inte riktigt känna efter, då skulle jag nog bli ännu mer nere.
Ja själv är jag en alkoholist, en nykter sådan!
Undrar hur det skulle mottas, nä ser du, det där är ingen sjukdom, det är något som du själv ansvarar för, det handlar om disciplin.
Skitsnack, ska vi ta en allvarlig diskussion?

Nu är det där ingenting som togs upp då, utan bara tankar som kom efteråt, när man blir så där bra eftertänksam.
Man hinner tänka igenom mycket när man ligger ensam vaken en sen söndagsnatt i sin säng och sammanfattar veckan som gått.
Som vanligt har jag umgåtts med de som jag älskar mest, min familj, min energireserv, mitt livskapital.
Söndagsmiddagarna är ovärderliga med barn, svärson, och barnbarn, önskar bara få en god svärdotter också så jag får en komplett familj och en lite lyckligare son som just nu känner sig lite vilsen och ensam.
Det gör ont i ett fadershjärta att se sin son ledsen, men man kan inte välja ut en flickvän åt honom, det vore att backa generationer bakåt i tiden, men han jobbar på det, och jag kan inget annat än att heja på.

Så veckans roman tar här sin ände, tack för att du orkade läsa, skulle uppskatta om ni ville bara säga ett hej tillbaka eller lämna ett hjärta där nere i hörnet så jag vet om ni fortfarande läser mina inlägg.

Berra

Fin helg med barna o vänner med granpynt o julmys. Två alkoholfria öl o pop corn till På spåret...

Viskningar från A-hjärnan men eftersom helgen varit upptaget med massa annat pyssel har jag lätt distraherat mig. Skönt.

Imorgon peth-prov på beroendekliniken. Hoppas att en tydlig nedgång syns. Borde göra det. Oavsett så är morgondagen en nykter måndag. Ska bara fylla min kropp med klok näring o omhulda med kärlek under veckan. Då får inte alkoholen plats.

Kram till mig och till dig som behöver en mitt i kampen?

Alltså vänta lite nu... 60 dagar kvar tills målet är uppnått ? Jag räknar hellre ner än upp, tycker det är psykologiskt enklare. Vad är kvar liksom? 60 sköna dagar ??

Just nu känns utmaningen görbar, utan större ansträngning. Men förmodligen lurpassar A på mig i skuggorna och anfaller när jag minst anar det och jag är invaggad i en falsk trygghet. Så det gäller att ha ögon och öron öppna. ?

Nåt lite skumt är att mitt luktsinne har förändrats, det är mycket känsligare nu efter en veckas nykterhet? Ville bara notera ner det för mig själv för att komma ihåg det... inget mer med det.

Helgen har varit lugn och skön, har en berg och dalbana inom mig när det gäller mina känslor och jag har ett stresspåslag som är lite jobbigt. Det är just dessa känslor jag reglerat med hjälp av den hjälpsamma vännen A. Nu när A inte är bjuden in i mitt liv så får jag oxå hantera känslorna själv. Lite utmanande, men det ska nog gå. ??☹️???????????????? Alla känslor i en enda röra... ?

Nä, nu är det dags för lite reparerande sömn. ?❤️

Varje söndag skejtar jag i en ramp här i närheten, idag var första gången jag inte var bakfull... Det gick mycket bättre än vanligt.
Skönt med ett kvitto på en av fördelarna med nyktert liv.

Mindgasm- visst är det helt crazy? ?? Tänk dig den semesterresan... den vi druckit upp både du och jag... usch. Jag är uppe i plus 800 kr idag. ?? ? Dricker för ca 100 kr per dag (eller gjorde) men har såklart handlat på systemet för bra mycket mer... ??

Fina Lisa - du är en förebild för mig, 54 dagar - wow!! Bra jobbat. ?? Jag har som mål att nå 66 vita dagar denna sväng och hittills nemas problemas, älskar att vara nykter! ? Är inte sugen alls.... men ska vara ytterst vaksam på bakslag runt dag 17 då. Jag lever i en 14 dagars cykel och mina största utmaningar är nog barnveckor... då är jag ensam vuxen och helt ensam när barnen somnat. ?? Ensam med mig själv och A ?

Vara Frisk - jag håller på dig! Du klarar det, vi är här tillsammans och stöttar och peppar. ?? det är vad som är skönt kan jag tycka, vi möts här och verkligen förstår varandra. Jag är oxå väldigt ensam, alla mina vänner har försvunnit efter vägen... av olika anledningar. Ensam är stark tänker jag ibland... men frågan är om det stämmer? Jag håller på dig och hoppas du bestämmer dig för att det är dags att låta kroppen och knoppen läka. Stor kram ?

Mindgasm- visst är det helt crazy? ?? Tänk dig den semesterresan... den vi druckit upp både du och jag... usch. Jag är uppe i plus 800 kr idag. ?? ? Dricker för ca 100 kr per dag (eller gjorde) men har såklart handlat på systemet för bra mycket mer... ??

Fina Lisa - du är en förebild för mig, 54 dagar - wow!! Bra jobbat. ?? Jag har som mål att nå 66 vita dagar denna sväng och hittills nemas problemas, älskar att vara nykter! ? Är inte sugen alls.... men ska vara ytterst vaksam på bakslag runt dag 17 då. Jag lever i en 14 dagars cykel och mina största utmaningar är nog barnveckor... då är jag ensam vuxen och helt ensam när barnen somnat. ?? Ensam med mig själv och A ?

Vara Frisk - jag håller på dig! Du klarar det, vi är här tillsammans och stöttar och peppar. ?? det är vad som är skönt kan jag tycka, vi möts här och verkligen förstår varandra. Jag är oxå väldigt ensam, alla mina vänner har försvunnit efter vägen... av olika anledningar. Ensam är stark tänker jag ibland... men frågan är om det stämmer? Jag håller på dig och hoppas du bestämmer dig för att det är dags att låta kroppen och knoppen läka. Stor kram ?