skrev IronWill i Dricker för mycket och ofta
Att du ”vet att du kommer vara nykter i två veckor/bara idag”, och sen två veckor/en dag till etc. ”Hyffsat säker” låter i mina öron som du lämnar en del förhandlingsutrymme?
Oavsett vad man får för hjälp så är det ditt psyke som får dra det tunga lasset.
Att verkligen bestämma mig var nyckeln till att klara den första tiden för mig. Lämnar du utrymme för att förhandla så kommer du att börja vela och till slut förlora. Jag kan garantera det.
Det tog en längre tids nykterhet innan min fru började lita på att jag lämnade korken på. Man vill gärna läka med ord, men de har man ju gjort så många gånger förr. Bara handling som kan bevisa att man menar det.
skrev Adde i Div åsikter eller...?
har växt till tonåring nu :-))) Och tänk vad 9 år går fort !! Grattis till er båda Mulletanten ! Jag hoppas att ni micklar till er en resa till forumträffen !
Jag glömmer aldrig min första aa-födelsedag som jag firade i den internationella aa-gruppen i Patong på Phuket !
Där sitter jag, nybörjare, i sällskap med bla 2 amerikanska herrar i 80-års åldern och som reste runt en sista gång i Asien där de en gång varit stationerade som militärer. Båda hade runt 40 år som nyktra alkoholister :-O
Jag blev dubbelt imponerad !! Såååå lång nykterhet och såååå friskt att resa runt i den åldern ! Jag kommer knappast att uppnå 40 årig nykterhet i levande tillstånd ( men jag kommer inte heller att självantända av brandfarlig vätska i krematorieugnen) och det är väldigt tveksamt att jag lever så länge så jag kan resa vid 80-års ålder.
Där satt också en yngre amerikan som var imponerad över att JAG tordes resa när jag bara hade ett års nykterhet ?? Jag fattade inte vad han menade men han förklarade att det ju fanns så mycket alkohol överallt så det var farligt bara det. Jag kommer ihåg att jag sa till honom att alkoholen knappast överfaller mig utan det är mitt egna val som avgör. Jag har inget minne av hur han svarade mig.
Där fanns också en indier som hade gjort den sk geografiska flytten för att komma undan alkoholen. Och som känt är hjälper inte det speciellt vilket han också hade insett efter ett halvår. En man kom med tipset att klä av sig naken, springa runt i centrum medan man äter en chokladkaka för att motarbeta suget !!! Kan kanske funka :-))) En helskön homosexuell tysk med lederhosen och ett sprudlande glatt humör.....
Ett av de bättre aa-möten jag varit på !!!
Näe...nu får det vara slut med nostalgi och gamla minnen jag ska ju leva dagen idag för i morgon kan det vara för sent.
skrev Humle i Första dagen här
Vad jag lider med dig! Förstår din oro nu när du är sjukskriven, jag var hemma förra veckan och då gick det tre BiB ? känns skönt att börja jobba igen.
Jag tänker så här: missbruket är ett slags självskadebeteende som vi inte kontrollerar. Men det blir enklare att styra om vi kan få syn på tecknen som visar att en ”självskadeattack” är på väg.
För att få syn på dessa tecken måste vi välja att öppna ögonen och se dem; även när det gör ont.
När vi sen ser dem kan vi med hjälp lära oss att undvika dem eller avbryta dem.
För dig låter det som om du aldrig fått tillräcklig trygghet med din behandlare för att våga öppna upp för att få syn på dina tecken. Kanske skulle en grupp; typ AA eller varför inte NA vara bättre stöd för dig (grupp som grupp, huvudsaken man trivs med folket)
Har du funderat på det? ❤️
skrev Pellis i Så kom dagen
Jätteroligt att du kikade in på min sida och vill starta 1/12 med att kliva på Fibblans framgångståg. Det kommer bli många stopp på vägen som gör att man verkligen undrar om man tagit rätt beslut? Men det finns ju inget bättre än att vakna helt vit.
Hoppas du får en fin första advent! Kraaam
skrev Nog nu i Det är dags
Jag är så innerligt trött på alkohol och dess baksidor. Nu ska jag ge livet utan en chans med första delmål en vecka. Denna tråd blir min dagbok.
skrev Anonym15366 i Då var man här igen..
Så gott med julmust! Det är ljuvligt att vakna nykter.. jag tror man/vi behöver fylla tomrummet av drickandet? En hobby som upptar tankarna? Iallafall för att orka nu i början? Lära oss nåt nytt?
Ha en härlig söndag! (älskar söndagar, då fattar hjärnan att man inte behöver dricka och det är lättare tycker jag ?)
skrev Anonym15366 i Leva nykter
Men... varför vaknar jag med lite ångest i kroppen... vaknar liksom tom... lite jagande känsla..
Är så glad över att vara nykter och pigg men den här känslan jag inte blir av med.. som en generell ångest jag flyttar runt till olika rädslor.. just nu ångest över en semesterresa (flygrädd!!) i sommar! Förra veckan hade jag oro över ett läkarbesök. Jag har ofta rädslor jag fokuserar på. Trots livsglädje, jag tränar, läser, jobbar, etc.. men nåt gnager inombords..... jag ska inte dämpa med alkohol... ska lyssna inåt...
Skön söndag framför oss!!
?
skrev FinaLisa i Då var man här igen..
Läste din tråd och ville bara skicka en stor styrkekram?.
Du kämpar på bra och står emot alkoholdjävulen ?.
Min egen lördagkväll bestod av tv-serie, skumtomtar, choklad och vindruvor ?
Lite för mycket av allt men bättre än vin?
Kram ?
skrev mulletant i Div åsikter eller...?
jag läser din tillbakablick. Det är drygt nio år sen jag hade hittat hit och läste, läste, läste.... fattade att jag inte var ensam med en man som ’’gömmer, smyger och ljuger’ och att det hör till.... Hör till ett alkoholistiskt beteende. Tack och lov läste jag lika mycket på forumets båda sidor och fattade för första gången kampen, hur svårt det faktiskt är för den som är beroende att välja ett nyktert liv. De jag speciellt fäste mig vid var dig Adde, Berra och Fenix.... Ni gav mig hopp om att ’vuxna karlar’ kunde bli.... nej välja nykterhet. En gång skrev jag, som jag trodde då, att det var såna som ni som var Di Gamle - när du skrev om att ’ta rygg på Di Gamle’ . Då skrattade du nog gott när du läste. I alla fall gjorde du noga klart för mig att så var inte fallet - att ni var typ småpojkar... och nu vet jag vilka Di Gamle är för jag har mött dem. Och ni har blivit äldre alla tre....
Lätt att bli nostalgisk - ja! Alldeles i dagarna är det nio år sen jag gick min väg, ut genom hemmets dörr med tanken att start ett ’eget liv’. Det blev inte så, istället blev det en nykter man. Det är jag tacksam för, och för forum; utan dig, Berra, och många andra, nyktra och onyktra - en del våra gemensamma, speciella vänner - tvivlar jag på att det varit så. Att jag varit kvar. Vägen till ett nyktert liv är inte enkel och rak. Inte heller till den nyktra tvåsamheten. För oss två, mig och mullegubben, har det fungerat så här långt. Olika bra olika tider och dagar, men värt.
Jag önskar dig - som ser med fasa fram emot den hysteriska jultiden - en bra tid med glädjeämnen och sinnesro! Tack för allt du bidrar med här och annanstans! / mt
skrev FinaLisa i Vad gör man nu?
Det är ju jättebra att du klarat 90 dagar!!?
Men varför ska du lyssna på andra människor om detta? Du ska lyssna på din egen röst.
Det fanns väl en anledning till att du sökte hjälp för att förändra ditt alkoholintag?
Jag hade gått på mina egna känslor och inte brytt mig om vad andra tycker och tänker. Det är ju din kropp och ditt mående som är viktigast!
Stå på dig och gör ingenting förrän du är verkligen säker på att det känns helt rätt.
Kan rekommendera Mirabelles tråd som också hade målet 3 månader men fortsatte hålla sig helt nykter då hon mådde mycket bättre av det.
Lycka till ?
Kram ??
skrev FinaLisa i Leva nykter
Första veckan gjord☑️
Bra jobbat???
Kram ?
skrev Fridas i Förväntas dricka
Hej IronWill, skönt med sån företagskultur. Det kan ju stämma att förväntningarna till viss del kommer från mina egna tankar. Dock har det uttalats från chef att det bör vara sprit med i bilden och det återberättas mycket historier där det ”blivit för mycket” men att det ”hör ju till”..
skrev Biggie i Leva nykter
Kanontoppen ju! ?
Förstår att man lätt hade fallit för frestelsen när en dag blir stressig.
Men du är jätteduktig!
Känns väl skönt? O skönt att förhoppningsvis vakna utvilad i morgon ?
skrev Anonym15366 i Leva nykter
Lördag! Nykter! Dagens triggers: stressig shopping dag och sen middag hos oss med släktingar.. som jag tycker om men blir stressad av situationen.
Nu; soffan, barnen borde sova...???
skrev Timetostop i Vad gör man nu?
Nu har det gått 90 dagar tror jag sedan jag bestämde mig att ändra mitt drickande. Jag har varit helt nykter hela tiden. Har gått ut o varit på restaurang o barer där sällskapen drack men jag valde alkofri öl. Har fått en massa frågor: varför? Är du gravid? Jag köpte extra vin för dig ska du inte dricka ett glas? Och sedan har jag också blivit kallad en party pooper för att jag ville inte dricka och var inte gravid. Jag var rasande, minst sagt.
Men nu undrar jag vad ska hända? Det var aldrig tänken att jag skulle vara nykter för evigt. Jag ville bara sluta dricka så mycket. Jag har pratat med en läkare o vi har bestämt att jag få dricka max 2 drink per dagen/ Max fyra per vecka. Men jag kände mig att jag ville köra 90 dagar nykter först för det rekommenderas av nykterprogrammet jag kör.
Men Det känns nu fel att dricka... Som om det vore något dåligt. Som jag sviker mig själv o andra runt omkring. Jag är nästan rädd att dricka något nu.
Någon annan som har känt så? Var gjorde du isf?
skrev Biggie i Då var man här igen..
Blev två stycken julmust istället. Fantastiskt skönt. Men att säga att jag inte ägnade vin en tanke vore lögn. Jag var riktigt sugen, men har ju hällt ut allt ?
Nu somnar jag gott ikväll och vaknar goare!
Hur har eran lördagskväll sett ut?
?
skrev Återfaller ofta i Dricker för mycket och ofta
Jag har fru och barn, dom börjar tröttna på mitt drickande jag måste få stopp på detta. Dom litar inte på mig när jag säger att jag ska sluta vilket jag förstår. Jag litar ju inte heller på det. Jag kommer minst vara nykter nu till på fredag det är jag hundra på. Jag är hyfsat säker på att jag klarar två veckor och då vet jag att jag kommer tänka ähhh det är inga problem med två tre öl som slutar med fler.
skrev Återfaller ofta i Dricker för mycket och ofta
Jag dricker för mycket, jag dricker sällan i veckorna, tränar mycket osv. När jag dricker så tycker jag inget är omöjligt bara kör på. Jag kontaktar folk och skämmer ut mig sådär lagom. Jag är alltid trevlig för trevlig så troligen tror nån kollega att jag flirtar fast jg egentligen bara överdriver när jag druckit. Detta sker oftast via facebook eller liknande forum där jag tar kontakt med folk jag inte skulle ta kontakt med nykter.
Jag har uppehåll i två veckor ibland, när jag haft det så blir suger så stort när jag väl dricker att jag i princip varje gång dricker för mycket. Dag två är jag lite mer begränsad i hur berusad jag blir men börjar då tidigare istället för att kunna vara full längre.
Jag började tråden med att säga att jag tränar osv jag vet att jag är alkis så det var inget försvar. Jag lovar mig själv att sluta dricka men faller alltid tillbaka efter två tre veckor. Blir då typ Tors, fre, lör man dricker för att få en grym ångest på söndagen som håller i sig fram till ons Tor veckan därpå. Provar det här forumet nu för att se om jag kan få tips, jag har läst många trådar hör och skulle vilja lyckas bli nykterist. Det är fan inte lätt har jag märkt.
Har druckit torsdag fredag men håller mig nykter nu på lördagen. Kanske nåt litet framsteg. Jag är less på det här livet med alkohol nu.
skrev Adde i Div åsikter eller...?
slår nostalgin till med full kraft och jag blir en aning vilsen ett tag.
Jag vet inte vad som sparkade igång det idag men det kan ha varit i morse när jag läste Systembolagets undersökning om hur mycket alkoholen kostar samhället ett år (2017)
103 miljarder.......smaka på den siffran :-O Etthundratremiljarder kronor....
Tack vare den läsningen kom jag in på hur många som passerat revy här på forumet genom åren och jag undrar ju naturligtvis hur det har gått för dem ? En del har jag kontakt med irl och de knallar på med sina liv utan alkohol medan så många försvann snabbt ur rullorna. Tex mannen som skrev här ett tag och var småfull i varje inlägg vilket han ivrigt förnekade var gång. Han försvann lika snabbt som en avlöning när hans dotter skrev i hans tråd och sa åt honom att inte ljuga :-O Lever han idag ?
Många öden har gripit hårt i hjärteroten och verkligen gett övning i att se på saken med neutrala ögon. Absolut inte lätt alla gånger men av avgörande betydelse för mitt eget mående. Ibland får jag ju samma impuls som många andra som bryr sig och känner empati och det är ju att kasta sig in i oredan för att hjälpa, reda ut, fixa och dona.....vilket ju självklart inte fungerar alls.
Jag försöker hålla mig till att berätta hur jag gör för att behålla min nykterhet och framförallt, hur jag gjorde i början av den nyktra karriären. Råd är ingen hjälpt av. Min egen erfarenhet är ju att jag lärde mig mest av Di Gamle som vandrat vägen före mig och visat vad som skulle komma i olika skeende av tillfrisknandet och därmed räddade mig från många fällor. Och de som tog återfall visade ju klart och tydligt vad som skulle hända mig om jag inte gjorde det som var bra för mig. De tog ju mina återfall så jag slapp lida mig igenom dem.
Alkoholen är listig, falsk och stark och dessutom progressiv och dödlig. Sjukdomen är botbar genom att sluta dricka alkohol. MEN...den finns inuti mig genom hela mitt liv och väntar bara på att få en liten sup för att vakna igen.
Så därför är det så enormt viktigt att jag inte tar det första glaset !!! 100 glas är alldeles för lite för mig medan ett glas är alltför mycket. Glas och glas...de sista åren var det ju onödigt att gå omvägen över ett glas, det var ju mycket smidigare att halsa ur vodkaflaskan direkt ! Snabbt och enkelt och alkoholen kom direkt ner utan omväg. Det första snabba, rogivande, ruset som rätt fort bara övergick i ångest.
I kväll går jag och lägger mig nykter och om inget händer i natt så vaknar jag nykter i morgon. På så vis så har livet knallat på genom tråkigheter och en del glädjeämnen och det är ett "vanligt" slentrianmässigt liv jag lever idag och allt beror på den lilla detaljen att jag inte tar det första glaset.
Ta hand om er alla okända och kända medlemmar i detta fina forum !
skrev Milliemus i Första dagen här
Har försökt det, men jag tog för lång tid på mig så dom beslutade att jag inte skulle få fortsätta. Och ja, jag gick väl där i kanske ett år till och från. Men var inte riktigt "där" och behövde kanske lite mer "spark i baken", men då måste väl en alkohol och drog terapeut vara det bästa att gå till? Jag vet inte... Har väntat på att träffa "rock bottom" och verkligen sätta ner foten för att få hjärnan på rätt bana. Som dom man hör om... Som ALDRIG skulle tänka sig att en röra en öl igen och mår illa bara av tanken. Det är dit jag vill och helst i går?
skrev FinaLisa i Otroligt
Jag är neråt just nu men försöker se framåt och hoppas att det släpper.
Tack o lov ser jag ingen mening med att dricka heller, vad skulle då hända?
Bli full, ja, och sen då?
Nää, det hoppar jag över. Så meningslöst ?
Äter skumtomtar????? istället, ger ingen ångest, bara lite konstigt mage om det blir för många?
Ha en trevlig helg och första advent ?️
Kramar ???
skrev MondayMorning i Första dagen här
Nej jag vet att det inte är lätt. Tror dock att det inte handlar om "att säga till sig själv"
Det nog ännu djupare. En insikt. Kanske man behöver hjälp med att hitta den förståelsen
till sig själv.... Hjärnan är kidnappad vid alkoholism så det är svårt. Jag kan skriva under
på det.
Kan du ta hjälp av kommunen där du bor?
skrev Hel i Ny i klassen
Det är bara att gratulera! ? Vilka härligt beslutsamma kliv du tar dig fram med och röjer undan hindren på din väg. Kloka tankar, kloka val.
Trevlig helg!
skrev IronWill i Förväntas dricka
Tvärt om, hos oss reser folk runt mkt men det snarare förväntas att man har koll på sitt drickande. Sponsras extremt lite från arbetsgivarens sida.
Förväntningar ligger ofta i dina egna tankar, hur du tolkar situationen. Så vida det inte sägs rakt ut så klart.
Tack för din respons? Innan allt blev så här kunde jag inte fatta för allt i världen varför eller hur folk kunde låta allt gå så långt!? Skämma ut sig, ligga dyngrak och nerkissad bredvid en bänk i stan där 100-tals människor bara kunde stå och stirra! NU förstår jag.... Jag tycker inte synd om mig själv, det är mina älskade ungar jag tycker synd om. Jag kan nästan se puben som jag blev portad ifrån förra helgen från mitt fönster. Ena killen som har varit här dom 2 sista gångerna från räddningstjänsten jobbar jag med, och vi hade ett jättebra kompis förhållande på jobbet. Nu har han sett mitt värsta, nerblodad och äcklig, ful i munnen, förbannad, även frågat honom om sex. Jag tycker så synd om honom, men skäms för att be om förlåtelse. Jag fick erbjudande om att vara med i AA-grupp men jag tackade nej. Jobbade många år på våran lilla vårdcentral som receptionist och 90% av vår lilla befolkning här vet vem jag är. Jag är den hjälpsamma glada tjejen som hjälper allt och alla. Därför skulle det vara så otroligt skämmigt att komma in i ett rum där alla vet vem jag är... Kanske dumt att tänka så, men jag gör det...