Senaste kommentarerna i forumet

Jag är tillbaka tråkigt nog..
Men vet ju att det här forumet är fantastiskt.
Hur är det med dig?
Kram ?

Första nyktra fredagen på länge. Känns magiskt! Hängt med kidsen hela dagen och bara haft det mysigt. Nu sitter jag i soffan o käkar godis o dricker läsk. Känns himla bra ❤
Hittade min gamla tråd. Helt galet, det var som om jag kunde kopiera det första inlägget och klistra in det nu. Exakt vid samma tillfälle i mitt liv började min överkonsumtion, exakt efter lika lång tid skrev jag mig första inlägg här.. Skrämmande!
God helg på er alla ??

Nykter en fredag liksom?! Fan va bra det känns ? Har också spenderat kvällen mysandes i soffan med kidsen. Känns magiskt.
Heja dig! ?

Här är jag helt nykter en fredag kväll!??‍♀️
Vid kl 18, stressad i matbutiken, var jag säker på att ett glas vin bara måste jag ha. Men jag sansade mig.
Har lagat god middag, spelat spel med barnen och nu är det soffan och vila för alla.
Tjohooo! Så skönt!
?

?

Måndag 9 december.. kanske kan jag hålla det målet. För att rensa kropp och tankar.

Fantastiska människa! Att du mitt i all kaos, oro och sorg runt omkring dig tar dig tid att skriva till MIG! ❤
Stor kram och hoppas din första advent blir precis så mysig som du önskar ?

Samma situation som jag varit i. Både med dryckesvanor och relation till fru samt tomrummet/tristessen.

Vill du verkligen förändra ditt liv gällande alkohol, så är det bästa sättet att ta hjälp. Erkänna för sig själv och andra.
Allt jag provat tidigare funkade inte, efter ett par dagar satt jag där igen.
Men nu är jag snart upp i 3 månader och mår kanon.

Har använt jobbet som en stor anledning till att jag behöver dricka. Men har visat sig att jobbet funkar bättre utan alkohol.
Stressar mindre och tänker inte lika mycket på jobbet. Trodde alkoholen funkade som medicin till problem, men var tvärtom.

Vet inte om det hjälper dig något, men du är i alla fall inte den enda. Vi är många som sitter i samma båt!

Mvh Broken

Tyvärr har jag inte den blekaste aning om vad alkoholmarkörer är för nåt, men jag ropar ”Whoop whoop Odette! Go get them tiger!” Nu håller vi tummarna för att det rätta jobbet blir ditt, och den rätta vägen utstakar sig ? Kram

Du har rätt, man känner sig så värdelös när man har små barn och ändå inte kan hålla sig ifrån alkoholen. Jag vet ju att jag är en jättebra och rolig mamma, men det är som att vinet gör att jag kan slappna av och jag anser aldrig att jag blir särskilt full. Men det är ju dagen efter jag märker att jag inte ens kommer ihåg vad jag o sambon pratat om kvällen innan, då kommer ångesten som en ångvält. Nu är jag riktigt pepp på att vara hemma nykter en fredagkväll med barnen. Köper lite godis o läsk som jag kan mumsa på när de somnat. Det godisfria livet får vänta en stund ?
Ja jag tror att det fortfarande är mycket hormoncirkus här, det är väl därför jag "unnar" mig vin.
Ska ut o käka med några jobbarkompisar på tisdag, har fortfarande inte bestämt mig om jag ska köra eller faktiskt dricka vin. Jag har iallafall bestämt mig att inte dricka något innan dess. Och nu när vi inte har något vin hemma så tror jag det blir enklare. Trodde först jag skulle kunna ha det hemma, men nej det var ju dödsdömt.
Har du några planer för helgen?
Tack för ditt pepp! Kram

Jag har köpt en råsaftscentrifug. Gillar att belöna mig med goda blanddrinkar med morot, rödbeta, apelsin, lime och ingefära.

Har städat. Adventsljusstakarna lyser i fönstren och det är läge för lite mys, avkoppling OCH belöning. Med vad? VAD?

Livet rullar fortfarande på, jag dricker fortfarande inte. Visst kan jag tänka att det vore trevligt med ett glas rödvin till helgen, men det kostar för mycket. Vet med mig att det inte är så jag vill dricka egentligen. När jag dricker vill jag att det ska finnas mycket så att jag kan ta glas efter glas. En sån kväll skulle kosta alldeles för mycket. Den skulle kosta motionen som jag kommit igång med, den skulle kosta alla roliga aktiviteter och all tid med nära och kära. Oftast tänker jag inte på alkohol längre utom just tiden vid pms. Att veta att jag är svagare då har hjälpt mig att mobilisera. Ingen stress, vara snäll mot mig själv och vila.
Kort sagt, jag mår bra! Trevlig helg på er :)

Va du kämpar... tycker ändå du e stark som sjutton som orkar skriva här och berätta. Dina ord går att känna igen sig i <3 . Vet inte om detta kan vara till hjälp... men jag har börjat med andningsövningar.. först var det en grej jag testade.. nu har jag kommit så långt att jag verkligen tar tre gånger om dagen då jag gör just det.. fokuserar på andningen... tvingar mig själv att sitta still och ANDAS... djupt och nästan forcerande. det konstiga är att det hjälper.. mot både det ena och det andra. Ett lugn infinner sig efter en stund... det e temporärt såklart.. men det hjälper. Kanske kan detta tips hjälpa dig. Jag tror på dig och beundrar din styrka trots allt. kram önskar dig en lugn och fin helg om det går <3 . / Odette

Du har ett så klokt resonemang Soffi. Du är en förebild och jag är genuint glad att det verkar ha lättat för dig på slutet! Vill bara pusha dig att fortsätta framåt för vem vet hur bra det är där. Och tack igen för alla fina kommentarer i min tråd, om du visste vilken skillnad de gör. ❤ Kram

Kampen fortsätter...

Fredag igen tack och lov! Energinivå på noll. Ligger efter med allt och det enda jag vill är att sova. Har alltid älskat jul och advent och tyckt synd om de som inte gör det. Förstår att det är en tid av saknad, ensamhet och förluster blir överväldigande. Igårkväll var stentung, snön yrde utanför och det kändes som om alla som gått bort under året blev lämnade där och att vi andra går in i en ny tid. Man vill bara skrika nej stanna och trycka på stoppknappen.

Har verkligen kämpat denna vecka, som att simma motströms medan någon drar en bakåt i håret typ.

Har druckit lite, inga mängder men ändå. Vill ju egentligen inte och det vore säkerligen bättre att försöka hitta nåt piller som tar bort den värsta ångesten. De jag provat har gjort mig alldeles väck dagen efter med, håglös och slö. Som om inte a gör det... men ....suck...Jag vet inte ens vad jag ska skriva för försvar. Mitt logiska jag vägrar delta i något försvarsresonemang gällande alkohol, Så Klart är det bättre att inte dricka. Jag vet det men piller är läskigt och jag har dåliga erfarenheter av sånt. Baksmälla är välbekant och det är väl där någonstans problemet ligger, vanan att dricka.

Trevlig helg!

Hej vänner! Kan någon här hjälpa mig med information angående alkoholmarkörer? Hur det fungerar och hur det mäts? Vore tacksam för svar. KRAM till er.

Förstår så väl hur du känner och kan relatera till mycket.. men det går att ta nya tag.. du klarar det.. det vet jag <3 . Önskar så att det lättar för dig snart <3. Varm kram från Odette. och tack för dina fina rader i min tråd. VI kämpar!

Vad bra att du du hällde ut vinet, det är en tydlig markering för vart du vill. Jag känner så fruktansvärt mycket med dig och det du berättar om din pappa. Har tyvärr egen erfarenhet av det...

Jag delar även det självförakt man känner när det går upp för en att man dricker för mycket trots att man har barn... Kan inte komma på en värre känsla än det. "Vi som vet borde ju veta bättre-känslan"... Man måste nog försöka använda det som en drivkraft att hålla sig nykter. Mina ursäkter har varit att det spelar ingen roll hur mycket jag än dricker så kommer jag aldrig bli så urspårad som han, och förmodligen är det sant. Men faktum är att jag dricker mer än jag borde och det är ett problem oavsett tidigare erfarenheter.

Ta hand om dig och försök njuta av den här tiden. Minns att jag själv kände mig så ensam när jag var mammaledig. Drack första glaset vin 2 veckor efter födseln, absolut inga volymer men ändå... Så onödigt, men det är ju en hormoncirkus utan dess like som pågår lång tid efter födseln med.

Jag skickar dig en stor bamsekram och hoppas du hittar en varm och mysig adventsstämning. (även om du inte firar jul) Kanske baka några hälsosamma pepparkakor eller liknande? (kämpar också med vikten, så jag vet värdet av att känna att man gör bättre val) Du fixar det här, mammor är urstarka! ❤

Hej GP,
vill bara tala om att jag läser dina inlägg med intresse, jag är ännu en av dessa som känner igen mig i dig och din personlighetstyp. Heja dig!
Jag funderar för egen del om jag skulle ha glädje av en diagnos - ADHD, kanske, bipolär, kanske, kryddat med lite lätt OCD och kanske GAD. Mycket rastlöshet, prestation, tävling, oro...MEN också livsglädje, kreativitet, empati med andra och den stackars värld vi lever i.

Om ditt jobb - mitt råd: håll i det! Gör inget impulsivt, åberopa i stället arbetsgivarens rehabiliteringsansvar! Jag gissar att du inte är med i något fack, eftersom du nämner en advokat som den som kan företräda dig, annars hade ju facket varit de som skulle agera å dina vägnar.

Själv har jag ibland impulsivt sagt upp mig, det ingår väl i bergochdalbanamänniskans sätt att vara. Gör inte det. Ska du köpas ut så se till att det blir för minst 18 månadslöner, men ha inte bråttom dit. Först rehabilitering.

Själv har jag nu varit nykter ihop med min man (som har lite större problem än jag) i två veckor. Inser hur mycket självmedicinering det har handlat om för mig. Middag ikväll...ska vi verkligen inte dricka lite vin? (NÄR sist drack vi LITE vin??).

Ha det fint!

Jag gick med i Karolinskas studie för den som vill förändra sitt alkoholbruk med hjälp av en app. "Appen" verkar vara ett skämt, tre små texter och ingen interaktionsmöjlighet. Hade väntat mig nåt helt annat.
Vet någon om det finns någon app med interaktionsmöjlighet och pepp i? Helst på svenska, men engelska går också.

Vill skicka dig en hälsning inför Adventstiden. Hoppas allt är bra med dig ❤️
/ mt

Jag har förnekat och förnekat. Förtjänar jag inte att slappna av lite? Jag jobbar ju så mycket och kämpar för vind och våg. Så, det blir soffan efter jobbet. Inte riktigt, jag har pliktkänslan att prata och leka med min nyfödda dotter efter jobbet, men när hon väl somnat blir det soffan och alkohol. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt här. Jag känner skuld och skam. Jag vill ge min fru ett fint liv. Vill att hon ska vara glad. Vill att hon ska skratta och njuta av livet. Jag skriver detta, men varför hamnar jag då på soffan med alkoholen? Jag har ju läst om problematiken, ”jag har det under kontroll”. Men för det första, vad är det för skit att ha kontroll över? Varför isolerar jag mig från omgivningen, för att sitta där i min ensamhet? Vad är meningen? Jag vet inte. Men jag hamnar där ändå. Idag, har jag inte gått till jobbet. Det var ett viktigt möte. Jag drack hela natten. Det var ju ingen som kunde se mig. Fru och barn hemma, och jag på affärsresa. Föräldrafritt säger idiot-hjärnan och korkar upp framför Tvn på hotellet.

Jag har pressat mig själv de senaste åren på jobbet. Men egentligen har jag alltid gjort allt för mycket, oavsett vad jag gör. Det senaste i tillskottet, alkoholen. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta. Min fru är i förnekelse. Hon dricker sällan själv. När jag inte druckit på några dagar kan jag ”belönas” med en flaska vin eller så. Jag förstår ju att hon bara vill göra mig glad. Samtidigt så blir jag så ledsen av tanken att hon känner att den gåva hon känner kommer göra mig glad är alkohol. Jag säger inte nej. Jag har gjort det. Sagt att nu är det nog! Rekordet är 14 dagar och sen skulle jag unna mig igen.

Här sitter jag nu skamsen, i min egen vidriga självömkan, ”sjuk” från jobbet. Jag har ett fantastiskt barn, en fantastisk fru, men jag bär bara på bitterhet över saker. Dags att vakna. Är bara så rädd att jag är där igen efter en vecka. Medan jag successivt druckit mer alkohol har jag raderat intressen, hobbies, aktiviteter. Jag märker av tomrummet när jag inte dricker på några dagar och då börjar jag dricka igen eftersom jag ”inte har något att göra”. Det är tomrummet efter som jag tycker är svårt att hantera. Känner någon igen sig? Jag vet ju att jag måste sluta dricka för alltid. Samtidigt så har jag en fantastisk dotter och fru, så varför pratar jag om ett tomrum. Lägg tid och energi på aktiviteter för dem! Men den tanken kommer liksom inte automatiskt. Fy skäms. Jag känner en sån skuld gentemot min fru, för det var inte den här mannen hon gifte sig med. Vi brukade vara aktiva. Nu känner jag att hon har börjat anpassa sig efter mig. Hon sitter hemma för att jag sitter hemma.

Den andra tanken som slår mig när det kommer till att sluta dricka är ”jaha, så jag ska vara nykter nu då när vi firar högtider och träffas över middagar?”. Det är främmande i min släkt. Ett invant mönster. Vet inte ens hur jag skulle umgås annars. Vet ju att det låter fånigt. Ska jag berätta för dem att jag har problem eller ska jag bara säga att jag lagt av min alkohol? Vill inte ha ”förståelse”, vill inte bli behandlad som en sjukling.

Hej Plopp. Härligt att du tar kontakt. Känner igen det där med att somna. Jag blir dock lite piggare på kvällen av alkohol tidigare på kvällen men jag har en benägenhet att somna i soffan kring 22. Inte så trevligt...

Det blev en blöt kväll med kollegor igår. Jag hade väldigt trevligt. Idag har jag huvudvärk och känner mig trött. Det blir extra tydligt nu när jag varit nykter i flera dagar. Jag tror att den här bakfyllekänslan nästan blivit ett normaltillstånd och när jag nu märker hur fantastiskt bra man mår av att inte dricka varje kväll så blir jag ännu mer motiverad. Det är helt enkelt inte värt att göra det mer än max en gång i veckan och definitivt inte när man ska försöka producera något vettigt dagen efter. Jag vill skriva Aldrig Mer! Men som vi alla vet så är det ett löfte jag inte kan uttala just nu.

Jag har en hel del på att göra listan idag och nu är klockan 9.17 och jag är redo för sängen. Definitivt ovärt!

Är jag naiv som tror att jag faktiskt har fått tillbaka kontrollen nu? Jag har inget jättesug som jag kämpar med utan jag håller fast vid mitt löfte att endast dricka tillsammans med andra under festliga omständigheter och inte hemma själv.

Nykterheten består.
Rastlös och otålig som jag är önskar jag dagarna på nyktra kontot rullade in snabbare. Fast varför räkna om man bestämt sig?
Jag upplever att ju mer jag kollar och räknar antalet dagar jag har i min nykterhets säck så ligger det ofta en liten baktanke eller plan på lur långt bak i medvetandet.
Den surrar ungefär så här: Tänk när jag kommit till 100 dagar, då kanske jag kan testa lite vin till maten igen? Eller, tänk när vi åker på semester senare i vår frugan och jag, då måste jag väl ändå ta några glas på kvällarna i den ljumma kvällsbrisen?
Tror inte det är ovanligt, bara korkat att tro att drickandet skulle bli något jag skulle kontrollera om jag började igen.
Det är helt enkelt underbart att slippa fylleångest, systembolagsångest, skam, rödsprängda ögon och andedräkt som stinker alkohol efter lång natts pimplande från spritbuffén.
För varje dag nykter blir fallet så mycket högre, att börja om på den berömda siffran 0 igen är bara fyllt av Ågren och misslyckande. Men så får man ju inte glömma alla nyktra dagar man har bakom sig, oavsett om man faller. Jag vet dock att om jag faller så kommer det bli en ny alkoholresa innan nästa nyktra period blir ett måste. På många olika sätt har jag gått igenom detta så plågsamt och tårfyllt.
Jag vill verkligen inte dricka mer.
Just idag är jag stark, just idag mår jag bra, så tänker jag fortsätta.
Kram på er alla.
GP