Senaste kommentarerna i forumet

Vinterflickan... jag har inte varit på behandlingshem men går på samtal regelbundet. Det hjälper, tar tid men hjälper, jobbar bort ångesten sakta.?

Lingon1svart - tack för din sköna pepp!?
Jag har lite planer inför helgen, sportaktivitet med barnen, bio på kvällen, fylla kvällen tills systemet stängt. Då är jag kanske trygg.
Kram och heja dig med!?

Vilken härlig start på din nykterhet med så sköna insikter!
Jag ser fram emot den känslan du har nu. Jag vet att den finns där.
Du inspirerar!
?

Vilken härlig start på din nykterhet med så sköna insikter!
Jag ser fram emot den känslan du har nu. Jag vet att den finns där.
Du inspirerar!
?

Way to go girl!

Härligt att läsa! Tack för att du delar med dig; du inspirerar mig???

O du har sagt det högt här; att du VILL förändring. Tror på dig! Läs andras trådar o skriv här för att resonera med dig själv och för att ”prata” ner suget o längtan efter A. Och GÖR något rent fysiskt; ta en promenad. Ta ett fotbad. Åk på loppis. Gå på bio.

Varm kram o heja dig! En sekund i taget, en minut och så vidare???

Jag känner precis som du vill bara ha hjälp.
Någon som varit på behandlingshem?

Jag känner precis som du vill bara ha hjälp.
Någon som varit på behandlingshem?

Vilken brännande het och levande berättelse du levererar Gojan. Du formulerar allt extremt bra och igenkännande! Din brors Alkohol ADHD känner jag typ igen av egen erfarenhet men vet inte hur mycket bullshit det ligger bakom ett sådant påstående?
För egen del blir jag oftast mer hyperaktiv i början efter några öl eller så. Men det lugnar sig efter hand tror jag? (Inte enligt min fru dock)
Fast visst snurrar min hjärna ännu fortare efter några glas.
Just nu mår jag faktiskt väldigt bra i livet, tror jag? Jag har av någon konstig anledning svårt att tillåta mig och riktigt veta om jag mår toppen eller ej. Samtidigt säga att jag mår just väldigt bra. Vet inte varför jag alltid tror det ska vara ännu bättre för att vara bra. Knepigt resonemang men någon kanske fattar? För att må bäst så behöver jag springa av mig överskottsenergi i skogen likt en rastlös älg, det gjorde jag igår men inte idag, så igår var bättre än idag. Men måste bara säga att jag kommit så mycket längre i att acceptera dagar utan fysisk ansträngning. Hurra!

En ganska märklig grej är turerna runt mitt jobb som jag berättat om tidigare. Jag är som bekant just nu sjukskriven då precis hela min snabbt spinnande hjärna efter åratal av resande i jobbet plötsligt fick nog. Kunde inte fokusera på något, extrem ångest, sorg och tårar.
Jag skickade efter någon vecka in mitt sjukintyg till firman, efter ett par veckor ville min chef ha ett möte på telefon för att prata om framtiden.
Vi hade ett första möte och efter det upplevde jag att jag själv vill sluta och gå vidare, men detta kommenterade jag inte rakt ut.
Nu har chefen hört av sig igen efter att ha läst mitt intyg mer noga, och säger då plötsligt att jag inte kan jobba kvar på företaget med en sådan åkomma som läkaren beskriver! Det är väldigt allvarligt det här, säger han. Jag varken förstår eller mår speciellt bra av hans hemsnickrade analys. Han vill att jag skaffar ett nytt arbete, för tänk om jag tappar kontrollen när jag är i exempelvis Kina, vad sker då? Kastar kineserna mig i arbetsläger månne?

Nu är jag inte alls främmande att lämna mitt arbete men kan man göra så här utan att erbjuda en "fallskärm" typ en ICA kasse i alla fall?
Får man göra så här mot någon som rest intensivt under 15 år för firman? Dessutom skapat mycket värde för dem.
Nu ska vi höras efter nytt läkarbesök på måndag och då kan jag gärna säga upp mig för att kunna gå vidare både mentalt och kroppsligt, men då hoppas jag att en uppgörelse kan presenteras som räddar mig ett par månader tills jag hittar annat arbete.
Vad skulle ni göra?
Tänkte höra med en advokat jag känner innan jag gör något hastigt och impulsivt som jag sedan ångrar. Det har hänt förut.

Nu har jag varit nykter sedan 18 september, med ett förargligt snedsprång då i mitten av oktober, som jag sagt tidigare så försöker jag skita i det och se helheten i detta faktum och även runt omkring mig.
Det har börjat smyga sig in tankar och lust att snart kanske dricka något igen. December månad är som gjord för att dricka rykande glögg och kall öl?
Jo, så sant, jag håller det på avstånd men gillar inte riktigt hur jag och min hjärna börjat resonera och förhandla med varandra.
Självklart mår jag så mycket bättre utan alkohol men i ärlighetens namn saknar jag kickarna den ger ända tills det är dags att lägga sig och vakna dagen efter med skam, ångest, bakrus och suget efter mer så snart klockan passerat lunchtid.
Inget kul alls!
Nej, jag fortsätter min nyktra resa för jag vet hur det slutar annars. Det är en ganska bra morot att tänka sig första glaset som blir andra glaset, tredje, fjärde och så vidare. Jag känner redan nu att det finns ingen gräns jag kan inte stoppa!
Därför tar jag inte första glaset.
Sköt om dig Gojan, så kul att du är här inne och ger mig styrka.
Till alla andra också givetvis, sköt om er!

GP

Det känns som en spännande träff, att mötas på riktigt. Jag kommer att presentera mej som santorini, det är liksom själva poängen. Ni på forum som läst min historia, ni känner mej bättre än nån annan människa. Jag har inte berättat detaljer för nån i min närhet. Det känns onödigt. Men det har varit väldigt viktigt att kunna vara öppen här på forum. Jag har mest mej själv att tacka för min nykterhet förstås men det vete sjutton hur det gått utan detta forum. Den allra viktigaste hjälpen var aha-upplevelsen när jag såg att det fanns andra som var som jag. Fler som drack för mycket och smög och gömde. Jag insåg att det var symptom på missbruket och inte att jag var helt galen. Jag var inte ensam i detta och det gick att sluta. Den viktigaste insikten för min bestående nykterhet är att inse att jag aldrig kan dricka igen. Att sk ”normalt drickande” inte existerar för en med beroendeproblematik. Och det jag önskar förmedla till andra är att det går att leva alldeles utmärkt utan alkohol. Det är ingen förlust utan en vinst.
Spännade blir det att ses!

Är helt ny på forumet, men kollade igenom den tidigare diskussionen på den här tråden och mycket var bekant.
Har själv prövat på allt möjligt mellan himmel och jord. Hypnos, medicin, terapi, men har inte lyckats "ta kontroll" över mitt drickande. Just nu prövar jag för första gången på Selincro och har märkt att behovet att dricka minskat men inte tagit slut. Som det nämndes tidigare på tråden så fast min plan för tillfället är att "ta kontroll" över eget drickande så lyckas det tydligen för få.
Ångest. hmmm. Får jag ångest för att jag dricker eller dricker jag för att jag har ångest? I mitt fall det första och jo, liksom ni så har jag ångest för att jag inför barnen bland varit full eller berusad. Brukar bli "akut trött" och går och lägger mig kl 20-21. Barnen berättar att mamma går tidigt och lägger sig, men kvällar då jag varit utan att dricka kan jag nog vara uppe till 12 hur bra som helst.
De har inte ännu gjort kopplingen med mitt drickande av någon konstig anledning eller så är det mitt "vanliga tiilstånd "och jag brukar inte sluddra då jag druckit. Jag sköter också mitt jobb utan att någonsin varit borta från jobbet pga av alkoholen, men här är just ofta problemet då alkoholister tros vara suputer som det syns milvis på att de super, men så är det ju inte.
Ungarna är redan vuxna, 19,23 men skäms för att inte varit mitt "rätta" jag utan alltid varit lite semi avtrubbad pga alkoholen.
Men tycker att ni bra jobbar med att få andra rutiner. Försöker också själv just nu fylla den tid som blir "över" då jag inte dricker lika mycket som förr.
Vill man kolla var man ligger alkoholmässigt så är Jellineks kurva intressant.

Länge har jag tänkt skriva här, och nu är tiden inne för det. Jag har beroendesjukdom och druckit till och från sendan 11 års ålder (39 nu). Det hände något magiskt vid fösta mötet med berusningen... Hem, det kändes som att hitta hem, så jag fortsatte fly mina negativa känslor, och här är jag alltså idag... Med antabus i 3 veckor, vilket jag nu slutat med då biverkningarna gav bölder som kliade samt mjäll, så kämpade mig igenom en vecka utan hjälpmedel och vet ni... Jag överlevde trots sug efter ruset. Varje känsla av behag av att vara full surfade jag förbi. I 2 veckor var mina känslor likt en depression. Det är svårt att göra slut med sin trygghet (även om det tillslut blir en illusion av ett förhållande) och hårt att veta att det är jag som måste lämna. Efter snart 4:e veckan som nykter börjar jag se färger, nyanserna i vardagen blir en aning skarpare och känslan av att det är okej existerar alltså...

Det är enkelt att låta blir att dricka när man har fullt upp. Ikväll blir det hemmakväll och det är då utmaningen kommer.

Tack Fibblan för ditt stöd! Klart barnen märker skillnad! Men jag hade nog väntat mig det motsatta nu dvs en kommentar om att jag inte dricker vin. Det har inte kommit. Men det är klart att det är välkommet när man kommer hem och mamma fixar good smoothie till alla tre i stället för att hälla upp ett glas vin till sig själv.

Inatt har jag sovit hela natten för första gången på länge, utan ångestdämpande tabletter alltså. Märklig känsla. Jag mår ju oerhört mycket bättre utan alkohol och den där ångesten jag kände i helgen har inte infunnit sig sedan dess. Jag känner mig ren inombords. Märker också att jag har mindre aptit. Alkoholen kan ju göra en sjukt sugen på onyttigheter. Trodde att jag skulle äta mer godis under en period men så har det inte blivit.

I morgon ska jag på en tillställning och jag vet att jag kommer att dricka. Sedan vet jag att jag kommer att vara nykter i minst en vecka till.

Ikväll kom den där rastlösheten igen som jag förut alltid botat med vin. Men nu har jag ärenden med bil inplanerat i minst tre timmar till så jag tar en kopp kaffe så länge...

Jag vill också på ett nykterhets-retreat. Hoppas någon här har tips.
I övrigt har jag provat mindfulness, meditation, yoga, träning, akupunktur,, kbt mot ångest, samtalsterapi..
Allt det hjälper, OM jag kunde hålla ut, om jag inte föll emellanåt. Så länge man vidhåller AA eller vad man än ersätter alkohol med så kan det gå.
Terapi är bra. Hitta grunden, varför är jag självdestruktiv?
?

Tack för svar!?
Känns som att jag gjort allt.
Minns inte om jag gjorde färdigt programmet här.
Går hos terapeut (är starkare psykiskt nu).

Men det där drickandet. Det liksom går överstyr varje gång. Det blir alltid mer än jag tänkt. Jag borde vara på noll konsumtion nu. Jag har barn och deras framtid att tänka på. Jag vill vara sund.
Varför är jag förälskad i den djävulen ’alkohol’?!
Jag skulle vilja byta ut helgdrickandet mot helg-träning. Yoga och styrka/kondition.
Skulle vilja ingå i ett gäng som ses och tränar tillsammans, mot samma mål, nykterhet, sundhet. Har lyckats med att sätta ihop ett gäng tjejer som ses för yoga men det sker för sällan. Jag saknar en gemenskap, sunda vänner.
Jag har egentligen sån livslust. Så mycket jag vill göra.
Idag är min 4:e nyktra dag.
Jag tänker ofta på känslan efter ett halvt glas whisky. Ett glas rödvin.
Men det slutar ju inte där. Jag blir sjuk! Jag försvinner från mitt och barnens liv.

Varje gång jag försökt sluta har jag haft ett ”mindset”. Leva i nuet. Eller annat för att stärka mig i nykterheten. Den här gången kör jag ”jag sår min framtid idag”.
Jag har nämligen börjat känna att kroppen inte klarar den ständiga läkningsprocessen under veckodagar för att åter brytas ned under helgen.
Så: idag sår jag min framtid!
?

Åh så inspirerande att läsa. Jag hoppar gärna på tåget också, förvisso i ett antal vagnar bakom.

Hjälp, jag måste sluta dricka.
Vet att det finns helgkurs och veckokurs som drivs privat.
Är det någon som provat detta ?
Eller har ni förslag på bra terapi ?
Psykodynamisk ? Kbt ?

Snälla dela med er vad som funkar för er

Vad härligt att du sovit så riktigt gott☺️! Trist att vädret inte speglar solstrålen inom dig?. Du slipper fönsterputs iaf..?
Men det mest betydelsefulla är ju att du känner 0 lust för alkohol ?!
Och stort GRATTIS till 6 veckor ?!

Denna dagen gång stannad räkneverket på dag 37, för mig. Övervägde att inte säga något, eftersom det skulle kunna vara en trigger. Vi har ju haft vår stabila armkrok. Så var väl lite orolig att om jag snubblade till, så skulle jag dra med dig i fallet. Men det är jag inte det minsta orolig för egentligen ?! Och det var bara att jag vrickade foten lite grann, snubblade till, men allt gick bra och jag har inte släppt armkroken. Jag fortsätter nu i samma stabila anda som förut ??!
Nykterhet är det enda självklara valet! Så tåget tuffar vidare och jag med det ???️ ?!
Ha en fin dag ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Som jag känner igen mig i det du skriver. Rationella tankar om beslutsamhet och kampen för avhållsamhet, men så plötsligt går man som på autopilot när suget och alkoholjävulen kidnappat hjärnan. Var tog alla kloka tankar vägen då?

Men så länge du (och vi andra med) försöker igen och igen och igen för varje ny dag så är vi liiite närmare målet än igår!

Önskar dig en fin alkoholfri dag!❤

En fika med en bekant igår fick mig att längta hem till vinglaset, tystnaden och stillheten. Hon pratar oavbrutet, om sig själv Går det inte bra är det någon annans fel. Lyssnar inte på vad andra säger för tycker man inte som hon är det fel och en ny förklaring tar sin början, med olika stickspår kors och tvärs och så är vi tillbaka där vi började bla bla bla....
Tröttsamt, utmattande, irriterande. Men det är ok, jag får känna så. Jag behöver inte döva den känslan med vin. Jag är inte så svag att jag inte klarar av det utan vin, men jag blir det om jag dricker.
Så även idag tar jag beslutet att vad som än händer så ska jag inte dricka.

Tack för era uppmuntrande ord ❤ De värmer mer än ni tror och ni är guld vörda!
Stormenlilla- nej jag har inte gått på AA-möten. Jag bor i en liten kommun, där risken är överhängande att jag blir igenkänd av personer jag träffar i jobbet. Just nu utan körkort så är det inte heller ett alternativ att åka till annan ort heller.

Gårdagen var fylld med telefonerande till olika instanser inom beroendevård, för om ingen annan tar ansvar för och roddar i att jag kan närma mig behandling så får jag väl sjlv rodda i det och servera arbetsgivaren förslag på vad jag ser som möjlighet. Tjurskallen i mig vaknade till liv.

Helt slut i hjärnan tog jag en promenad på närmare milen, i regn. Jag hann fundera rätt mycket under den promenaden. Kommer nog att sammanfatta de tankarna i annat inlägg.

Kram på er ❤

Idag sov jag till 6.45!!! Det har inte hänt på flera år?
Jag kände igår på träningen att det gick ovanligt trögt och misstänkte att jag fått för lite sömn senaste tiden. Även om jag sover bra när jag sover är det för få timmar.
Men idag är jag pigg som en mört (varför heter det så ???) och ser fram emot en ledig dag.
Synd att det ska regna men får väl hitta på något inomhus grej. Tvätta fönster behövs men inte när det regnar.
Så härligt, oavsett väder att jag inte har lust efter alkohol!!!
Ha en skön onsdag ?
Kramar
???

Hur lyckas jag få dubbla inlägg?? Solly?

Hej JoYo!
Som de övriga skriver så går det att bryta (o)vanan. Med mycket vilja så går det. Jag måste själv tro på det för jag är i början av ett hållbart förändringsarbete för hållbar nykterhet.

Har du testat programmet på den här sidan? Det är bra även om all text är tuff för min utbrända hjärna, men jag har fått lite mer kunskaper om mina triggers. Har du koll på dina?

En dag i taget, fyll kvällarna (antar att vinet kommer fram på kvällarna) med något annat du tycker om och vakna stolt dagen efter när du vaknar upp utan att ha druckit dagen innan.

Kämpa på, vi är mång som är i samma sits!
Kram ?

Känns bra idag!

Igår em viskade A i skymningen. Jag satte ena foten framför den andra, funderade på om jag skulle åka hem o våndas i suget eller göra något helt annat och distrahera mig. Valde det senare och tog med en nära o kär på loppisrunda och lite adventsshopping. Hade supertrevligt, blev tröttare än tröttast och kände inget sug öht under hela kvällen hemma och inte heller några tankar när jag skulle sova. Inte ens tankar på att jag inte hade tankar! (Har jag nämnt att jag är en tänkare??) Yey me! Vi åt toast, drack te o kollade film här hemma. Allihop! Mysigt❤️ Sedan blir ju jag rastlös ändå, trots trött o nöjd i livet. Så jag vek tvätt, ställde in i diskmaskinen osv. Skönt att familjemedlemmarna inte stressas av det. (Frågade just yngste barnet om han reagerar på när jag gör det men nä. Han tittade frågande på mig som om varför det skulle störa honom?)

Min AdHd kan yttra sig i en febril hyperaktivitet internt eller externt. Mest internt... Jag har nog också lärt mig att dämpa den för att inte spatta omkring och stressa andra (alt avvika från andra; min uppfostran är att en ska vara normal och en normal kvinna ska inte bete sig och uppföra sig på ett visst sätt. Så jag har lärt mig att tygla min energi inåt; många tankar blir det... och rivna naglar, uppkliade sår, sönderriven hud osv.

Med åren har det dämpats; just att pilla sönder mig själv. Dels pga medicineringen; hyperaktiviteten dämpas och min energi blir mer jämnt fördelad på dygnet. Men dels också på grund av genomgångna utmattningar och depressioner; tror att hjärnan helt enkelt dämpats?

Det som jag tänker just nu är att jag önskar att jag hittat och valt en annan väg att kanalisera min hyper. För min hyper är såklart en del i det jag dämpat med alkohol. Eller med mat. Eller med annat självskadebeteende som tonåring såsom att skära mig. Som äldre genom att jobba, jobba, jobba. Och i att acceptera att leva i psykisk nedbrytande äktenskap....

För om min hyper går igång och all min energi hamnar i huvudet så snurrar det jäkligt fort. Och min adhd-hjärna snurrar jäkligt fort ändå... och om hjärnan får analysera o tänka så börjar det som är fel med mig. Det är tankar som rotat sig sedan barnsben då ingen förstod varför jag var som jag var. Allra minst jag själv. Pratade för mycket. Kunde för mycket. Tyckte för mycket. Ville för mycket. Skrattade för mycket. Var nyfiken på för mycket. Ifrågasatte för mycket. Var inte NORMAL! Och varför gjorde jag inte bättre ifrån mig i skolan när alla visste hur smart jag var? Det sista är min ständiga svåraste börda; varför gör jag inte saker skitbra alltid för jag både kan och vet hur?

Den bördan är livsfarlig för mig för den skapar självförakt som jag inte förtjänar. Och jag sliter med det varje dag; att älska mig o den person jag är, min historia o de lyckade och misslyckade erfarenheter jag bär som människa.

Där i de vacklande stegen där livet blev för mycket och självföraktet var allt jag såg o kände dämpade jag mig med A. Mer och mer. Och sakta blev A självföraktet som jag redan badade i. Inget annat fanns. Med skillnaden att A lurade mig att tro, en kort sekund, att jag är ok. Att jag inte självhatade mig just då. Men vändningen skulle komma... och när den kom var mitt självförakt så totalt.... Blev rädd för mig själv. Någonstans hörde jag då något viska; en svag viskning om att jag är värd mer; att jag är älskad och att jag älskar mig själv. En bön om att minnas att jag älskar mig själv.

Jag valde att höra min viskning. Börja tro på den. Börja återerövra känslan och handla med kärlek till mig själv. Just nu. Just idag är det A o självföraktet som är den svaga viskningen. Idag är det JAG som står stark o min självrespekt är tydlig.

Idag är jag nykter. För att jag hellre vill det. Så det så?♥️