Senaste kommentarerna i forumet

Hej M,

Du skriver vackert. Läser att du sliter och vet vad du borde göra. Det du skrev om att inte känna glädje av vårsolen utan några starköl innanför fick mej att undra om du känner glädje i andra situationer?

Ville mest säga ’sköt om dej’ och jag tror att du kan bryta mönstret. Absolut kan du det.

Styrkekramar ?

Hej Dee, och tack för svar! Jag ska göra det! Hoppas vi kan prata vidare! Kram MBS

Tack Sofia, Soffi och Odette för er omtanke!

Har försökt jobba och fixa lite hemma i veckan, är skönt när tankarna fokuserar på annat än sorg. En sämre dag idag. Satt ute på trappen i duggregnet och overklighetskänslorna var bara så förlamande. Det gick inte att urskilja tårarna från regnet och jag tänkte på tipset att sitta i en pool och låta tårarna rinna... Vill inte gråta framför familjen och det kändes skönt att kamouflera det en stund. Som jag gjort med alkohol.. gömt och spelat teater... Vad är man för en människa egentligen som håller på så här. Försöker jag skydda dem eller mig själv? Är det här i själva verket en konsekvens av drickandet, har det blivit ett naturligt läge att gömma och fejka mitt tillstånd även när jag är nykter. Undrar hur jag hade hanterat det om jag aldrig druckit från början.

Märker ändå en skillnad i ångestnivån motför innan han dog. Det känns lugnare nu, det har ju redan hänt, han kan inte dö igen. Nu handlar paniken om saknaden och det obegripliga i att det är för alltid. Det går inte att ta in.

Funderar över mitt val att vara nykter hans sista tid i livet och känner mig stolt över att jag var det. Efteråt spelade det ingen roll längre, jag vet ju att jag egentligen inte vill dricka men den här situationen jag befinner mig i är helt absurd. Så mycket negativa aspekter att det är ett under att jag ens tar mig igenom dagarna. Tackade nej till alkohol idag utan att ens överväga det. Det är nu när jag sitter i soffan och pulsen är obehagligt hög av känslomässig stress som längtan efter bedövning blir påtaglig. Hur gör de som aldrig druckit när de mår så här?

Har inte haft någon som helst ork att planera för framtiden. Inte ens för eftermiddagarna. Ikväll är första gången som jag reflekterar över december -advent som jag verkligen har uppskattat förr. Ska den bli nykter och mysig som jag vill innerst inne, klarar jag av att hantera sorgen, ångesten och oron utan bedövning? Vill ju så gärna gå på träffen i februari men det gör jag bara om jag klarat att hålla mig nykter som mitt mål med det här forumet är. Jag vet att jag kan men skulle verkligen behöva en stor dos tur och medvind ett tag, för det här konstanta vattentrampandet är fullkomligt utmattande.

Ligger i sängen och är så nöjd med mig själv men ledsen för så många andra här på forumet som kämpar med sitt beroende men även relationer och andras beroende.
Det är så svårt att råda andra hur de ska tänka för det är ju inifrån en själv som övertygelsen måste komma.
Man kan ju bara vara ett stöd och lyssna och bekräfta men det svåra jobbet måste man ju göra själv.
Att kämpa sig igenom de första dagarnas abstinens och sedan stå emot alkoholdjävulen när han börjar viska i örat att det inte är någon fara att unna sig att dricka lite vin nu när man varit så duktig och hållit upp i 4-5 dagar..?
Med detta vill jag säga att jag hade aldrig klarat mig såhär långt utan alla fina och kloka forumvännerna här inne.
Såsom jag hållit på fram och tillbaka och nu äntligen verkar ha fattat och känner hur obetydlig alkoholen har blivit för mig.
Det finns inget sug eller längtan och jag är så tacksam för det gör ju också att det känns så lätt.
Godnattkramar ? ?
???

Det behövs inte mycket för att trigga igång drickandet, känner så väl igen mej i det. Det räcker med att känna sej missförstådd eller nån annan dålig känsla. Men låt det inte slå ner dej.
Jag såg också Skavlan igårkväll, mycket bra och starkt av Anna Hellqvist att berätta så öppet.
Nya tag mot alkoholen nu! ?

Bra att du hittat hit!
Jag känner så väl igen det du skriver: rutinmässigt drickande - jag tyckte det smakade apa med den där ständiga sura smaken av vin i munnen.
Kan du inte skapa dig en egen tråd här på forumet och berätta lite mer om hur din relation till alkohol är?
Har du kollat runt på forumet? Det finns bra med information, berättelsens från oss är många och så finns det möjlighet till självhjälpsprogram på startsidan du kan anmäla dig till.

Mod och styrka,
Dee

Har ägnat så lång tid att ’stand up tall’ och leva min sanning att den här gången kommer jag med ?

Ser verkligen fram emot det. Får väl gå som mitt nick, tänker jag ?

Behöver kanske bara skriva av mig lite, men funderat på en del som återkommer i många trådar.. Mycket känns igen.

Man upplever livet så grått och trist som nykter. Jag har de senaste åren varit nykter max 8 veckor. Det är ALLTID den gråa, trista vardagen som gör att jag inte orkar hålla emot. Man undrar lite hur lång tid det tar innan glädjen som alla "normala" känner utan alkohol. Jag kan inte gå ut på tomten en solig vårmorgon och glädjas av fåglarna som kvittrar. Inte utan 3 eller fyra skarköl först.

Många diskuterar andras önskan att uppnå ett "moderat" drickande och omöjligheten i det. Jag har funderat mycket på detta och kommit fram till att alla har sin egen väg att gå och vill inte döma någon. Jag kan bara se att jag aldrig kommer vara bland er som kan uppnå detta. Ibland när jag läser vissa trådar där man vill kunna dricka "normalt" känns det dock som man inte riktigt är mogen att ta steget. Men jag kan bara döma mig sälv och det är evig nykterhet eller evig alkis som gäller. Det finns inget däremellan.

Dricka socialt. Vad är det? För min egen del är socialt drickande fullständigt meningslöst. Ska jag i sociala sammanhanhang bara dricka ett par öl ett ett par glas vin? Vad är det för mening med det? Varför ska jag dricka något som oftast inte ens smakar gott om det inte leder till en hygglig fylla?

Många beskriver hur man dricker sig redlöst berusad, bakfylla, sjukskrivning med mera. Av någon anledning dricker jag mig aldrig riktigt berusad. Har tydligen någon spärr kvar som gör att jag drar åt bromsen innan dess. Har ju dock utvecklat en tolerans som gör att jag kan dricka kopiösa mängder och i princip vara påverkad dygnet runt. Vet att vi alla har olika beteenden, men har funderat en del på detta. En farlig tanke en bit in på nykterheten eftersom jag då funderar över om jag verkligen är en "riktig" alkis. Dricker mig ju inte redlös och vaknar sällan bakis och sjukskriver mig aldrig. Kan ju inte vara så farligt då, eller...... (Ironi)
Drar man i sig 3 flak 7.5-or på en vecka då ÄR det galet!

Ursäkta lite vimsiga funderingar, men som sagt.... behövde skriva av mig lite! :-)

Dag 3 lider mot sitt slut och jag kommer gå till sängs nykter och vakna likadant dag 4, imorgon!

Kram på er alla därute!

Känner mig som om det fastnat i mitt huvud att på ett rutinmässigt sätt dricka. Jag tycker det smakar illa, vrf fortsätter jag? Mår jättebra de dagar jag lyckas låta bli att dricka. Hjälp!

Så kom helgen igen! Igår tänkte jag på hur otroligt skönt det är att slippa dividera med sig själv om man ska dricka i helgen, bestämma sig för att göra det och sedan ångra sig i samma stund som bakfyllan slår till. Just nu är jag i ett läge där jag verkligen inte vill dricka. Det är liksom inget alternativ. Tänk att jag förr nästan tyckte synd om dem som inte unnade sig lite alkohol till helgen. Förstod inte hur de kunde klara sig utan guldkanten. Trodde deras liv måste vara trista och grå. Så otroligt absurda tankar. Nu är jag så glad över att slippa. Har slutat räkna dagar men är lite mer än två månader nyktert nu (förutom 1,5 glas vin på en tillställning). Känner att hjärnan blir mer och mer hel. Jag resonerar klarare och är mer jämn i humöret.

Trevligt att du hittat till min tråd och att du börjat skriva här :) Det är en hkmla bra början. Känner igen mig i en del av det du skriver, men jag lovar att det finns något bortom alkoholen som är så mycket bättre. Jag vet att det kan kännas som att det är omöjligt, men så är det. En dag i taget har hjälpt mig massor. Inga förbud, bara kngen alkohol just idag.

Du har varit nykter 3 månader, rökfri 3 veckor, sagt upp dig från ditt jobb OCH fått ett nytt! Läser bara styrka i ditt inlägg.
och ett stort GRATTIS till det nya jobbet!
Kram!

På ytan så gör jag redan det. Jag vill vara nykter och jag vet att det är det bästa jag kan göra för mig själv. Men ändå så finns tvivlet i det undermedvetna. Jag kan se en ölreklam eller en middagsscen i en film där de dricker vin, och direkt börja romantisera alkoholen och ev i tankarna börja planera när/vad/hur jag ska dricka. I stunden får ångest och jag börjar tvivla på att jag gör rätt. "Har jag verkligen problem?" "Jag kommer aldrig kunna vara nykter hela livet?" "Varför kan andra, men inte jag?" "Livet är tråkigt utan alkohol." osv. De här tankarna är en ond spiral som leder till att jag dricker inom de närmsta dagarna om inte samma dag om jag inte upptäcker dem och jobbar bort dem. Jobbar bort dem gör jag genom att, istället för att distrahera mig själv, låta dem vara där och fundera på varför dem är där och bryta ner dem en efter en. Sen visualisera hur jag kommer må om jag dricker vs inte dricker. Romantiseringen av alkohol är ett samhällsproblem och jag hoppas att den väl bevarade "hemligheten" kommer ut snart och folk förstår vad de faktiskt riskerar varje gång de tar ett glas.

Jag klassar mig inte själv som alkoholist och har aldrig gjort. Jag upplever just nu ett beroende till alkohol, det är en erfarenhet jag har i livet tyvärr och något jag måste kämpa med just nu. Men det är bara en aspekt i mitt liv. JAG ÄR INTE MITT BEROENDE. Det är det jag försöker komma fram till. Tankarna eller rösterna inne i mitt huvud är alltså inte jag - det är beroendet som snackar med min egen röst. Flummigt som fan jag men hoppas att det makes sense om någon har läst såhär långt.

Hej Typiskt,
Hur länge har du varit nykter? I början så kan mycket kännas tråkigt eftersom vi är vana vid att dricka för att göra det "roligare". Men vi måste rewire våra hjärnor eftersom de har blivit dränkta i alkoholen så länge. Livet är inte tråkigt utan alkohol, vi måste bara hitta saker vi vill göra för att fylla tiden då vi drack. Typ hitta nya hobbies, vänner etc. Det är svårt... men ett livsprojekt kan man väl säga. Jag är inget proffs, utan har som längst varit nykter 2 månader och den här gången 4 dagar so far men jag VILL vara nykter - för min egen skull. Och det är väldigt viktigt - för du kommer bara så långt om du försöker göra det för någon annan eller. Sen att städa kommer nog aldrig vara världens roligaste syssla...

3.e dagen
Tack Odette för ditt fina inlägg. Har läst det flera gånger och det värmer varje gång. Kram!
Så här otroligt dåligt har jag aldrig mått tidigare. 2 dagar mer eller mindre sängliggandes. Vet sen tidigare försök att det brukar vända dag 3. Så också denna gången.
Efter lunch idag mår jag lite bättre och har så sakta kunnat börja ta tag i en del småsaker härhemma. Men orken är absolut noll.
Märkligt att man håller på med detta h-vete. Jag vet mina triggers. Både varför jag dricker och varför jag vill sluta. Jag dricker för kicken och jag dricker som självmedicinering mot ångest och oro. Vad är logiken? Jag oroar mig för att månaden är för lång fram tills löning. Jag går och köper ett flak öl!!! Man är på allvar dum i huvudet!
Jag vill sluta för min ekonomi och hälsa tar stryk. Jag vill få tillbaka en kropp som jag inte skäms för. Ja, det kan vara viktigt även för en man! :-)
Trots all denna självinsikt fortsätter man sakta ta livet av sig med denna förb... alkohol!
Säjer inte längre att jag aldrig ska dricka mer, men ska återigen ge det ett allvarligt försök. Denna gång kom jag i alla fall tilbaka under samma nick! :-)

Kram på er alla, som kämpar! Glad för alla er som lyckas. För er som har det lika kämpigt som jag, hänger jag gärna på i kampen!
Att få så fantastiska inlägg från flera av er, som Odette och Vinäger nu senast, hjälper så otroligt mycket och gör dagen enklare. Tack!

Ja, en lördag med tvätt, städ, fix, plock och andra måsten. Så tråkigt och deppigt som jag tycker det är! Och nog fan hade det varit roligare med vin inom synhåll. Försökte prata med min sambo och ventilera men fick bara taskiga kommentarer som svar.
Har man som ”normalt” så här tråkigt eller vad finner man glädje?

Välkommen Snurran .. Häll ut glaset .. Du vet att du kommer att må bättre av det..Läs runt här i trådar och skriv .. Här finns forumvänner .. Och Du Snurran ..Grattis till nya anställningen ?

Jag är väldigt verbal, medveten och expert på att skriva när det går bra....medveten på så vis att jag ändå vet vad jag bör göra...men jag tystnar lätt när det inte går bra..så därför har jag bestämt att jag ska skriva när det inte går bra för då behöver jag ju stöd egentligen ännu mer. Onsdagen gick jättebra utan alkohol men torsdagen och fredagen gick inte alls...När jag vaknade på torsdagmorgon var jag så inställd på att inte dricka för jag hade en go känsla när jag vaknade. Under fm träffade jag en fd kollega/vän som jag tycker mycket om men som kanske inte alltid förstår mig. Hon vet om mitt alkoholberoende. Vi hamnar lätt i att hon ställer frågor och jag berättar vilket blir att vi hamnar inte på samma nivå. Jag tänker att hon känner inte så men för mig blir det så...och efteråt kände jag mig så dränerad och så ledsen....så det var lätt att köpa glögg...och igår var det vin och fredagsmys...Men ngt som ändå inspirerade var Anna Hellqvist som var med på Skavlan som berättade öppet och ärligt om hur hennes förhållande till alkoholen hade varit/har varit...kände igen mig i det där med att ha koll på hur mycket man kan dricka för att kunna jobba nästa dag och att tanken på alkohol alltid finns med en..så himla tröttsamt...men när hon beskriver livet att kunna rida på Fårö så känns det befriande....
Nu blir det en promenad i novembermörkret men naturen är så läkande och befriande! Ha det gott:)

Drack vin igår. Vet inte hur mycket. För mycket. Vet inte hur länge men garanterat för länge. Kontrollförlust igen. Inte bra. Inte bra alls... ?

Hej Varafrisk!

Bra kämpat av dej ? Ja, det är bra att ha andra saker än alkohol som ”guldkorn/belöningar att fokusera på, i vardagen. Som bra tv-serier (jag följer också ”Vår tid är nu”) eller bra film. Man får mycket bättre behållning av att uppleva saker nykter, med öppna och klara ögon. Lycka till i fortsättningen! ?

I går kväll bakade jag min patenterat goda pizza, frugan hemkommen från arbete och matinköp satte sig ner, den mörka kvällen var för länge sedan ett faktum, hällde upp ett glas rött vin och höll mig sällskap.
Precis i det ögonblicket slog suget till med sin värsta uppercut. Jag började svamla om allt möjligt som saknade relevans och fick till slut säga, Fan vad jag vill ha ett glas vin precis nu.
Det gick många tankar genom skallen tills jag landade i mig själv och enkelt avstod vinet. Det hade blivit tomt på vin i huset om jag satt första glaset till mina läppar. Skönt beslut och skön lördag väntar. Sköt om er.
GP

..mår jag inte så bra.
Jag drack igår, inte mer än vad jag hade bestämt men eftersom jag faktiskt minskat mitt generella drickande så är det uppenbart att jag påverkas desto mer av det.
Så gårdagens tillåtna "dos" blev lite för mycket.
Jag har sovit uselt, vaknade vid 3 och var helt ångestfylld, vaknade vid 4 av att yngsta sonen kom in och ville ligga hos oss, men det är svårt då vår dubbelsäng är 140, bara. Så han fick gå in till sig igen, och medans min man la sig hos honom, låg jag och våndades.
Min tonårsson sa att han inte tycker om när jag blir konstig, men sen pratade vi och han förstod att så påverkad var jag inte. (eller var jag?)
Jag tyckte jag var ansvarsfull, jag minns bara inte riiiktigt idag vad de pratade om på Skavlan igår. Fast sånt minns jag sällan ändå.
När jag kollade tv-tablån var det lite aha-upplevelse.. men jag minns (faktiskt) att jag tyckte det var sådär och att jag inte tittade helhjärtat på det.
Jag minns också att jag pussade mina barn god natt.
Kvällen igår var ingen katastrof på något vis, vill jag påstå.
Det var bara onödigt med alkoholen.
Jag har haft tillräckligt många pauser i veckan för att vara igång igen och känna hur mycket bättre jag mår av minskat drickande. Så idag är jag bara onödigt trött och irriterad över att jag trodde att jag tål alkohol som förr.
En halv flaska vin är exakt vad som är lagom för mig.
Inte en halv flaska och sen drinkar efter det.
Borde verkligen fatta och hålla mig till det.
Om jag tvunget ska ha något alls.
Jag lär mig.
Långsamt, uppenbarligen.
Men jag tränar, och vill ändå tänka att det går framåt..

Nu är det kanske andra eller tredje gången det händer.(som ja minns) Det har varit nån vecka/månad med ett antal fina fester som börjat spåra ur för min del. Jag får be om ursäkt till folk jag sårat och skämmas över mitt eget agerande. Förra gången det hände provade jag vara nykter ett tag och det var skönt, tänkte då det gått ett tag att nån öl kan man väl ta, det gick också bra.

Sen hände nått, började på universitet och träffade massor av roligt folk. Naturligtvis fest, varje dag i ca en månad, sen kanske 2-3 dagar i veckan. Allt gick väl hyfsat förutom lite ”spela Allan” grejer som man fick skämmas för. Tills jag fick en riktig blackoutfylla och sabbade mitt rykte ganska kraftigt.

Jag förstod redan i somras att jag va tvungen att skärpa mig men ”glömde” det fram tills nu, va väl tvungen att va lite mer destruktiv bara för att. Min fråga är egentligen hur ska jag gå vidare, kan man trappa ner eller är det cold Turkey som gäller. 2a dagen nykter nu och ser bara ett helt liv framför mig utan dedär mysiga kvällarna med några polare. Värstingfyllorna vill ja ju va utan..... men hur fan ska jag hålla mig, kan inte sluta ibland då ja liks börjat dricka och antingen blir jag festens centrum eller ett riktigt svin.
Jag behöver råd, för även om jag kan lura mig själv att jag håller drickandet på en normal nivå så kommer jag glömma den här dager och om 6-12månader kommer dedär svin-kvällarna.

Jag skulle jättegärna vilja va nykter på heltid. Jag har gått på andra droger men alltid fallit tillbaks på alkohol, den är så lömsk. Sen känns det som jag super mer för att komma till samma stadium som tyngre droger, vet inte om nån känner igen sig. Vad fan ska man göra. Jag känner nu att min onda spiral har börjat, jag vill stoppa detta.
De är så pinsamt också att jag, som alltid varit den glada festprissen ska bli nykter. Kompisarna ger inte precis stöttning...

Rätt beslut värker fram så småningom, om än vägen dit är plågsam. Första steget mot livet man vill leva är att bli säker på vilket liv man inte vill leva. Det låter bättre på engelska, men är ord jag har haft som mantra i perioder med stora förändringar och idel ovisshet om framtiden. Bra att du ändå hänger kvar här. Du har inte gett upp.

Tack för era fina meddelanden. Jag vet inte vad jag ska säga, har inte mycket att skriva just nu. Pendlar mellan ett svart hål och att sväva på molnen. Ena stunden vill jag bli nykterist, andra bara köra på och tredje hitta en mellanväg. Har iallafall kapar mitt whiskeydrickande vilket gjort att fyllorna uteblivit. Är osäker på vad jag vill med livet i övrigt vilket gör allt väldigt svårt.