Senaste kommentarerna i forumet

Jag gav mig själv ett nykterhetslöfte den 20 dec 2019 och jag har klarat det :) Det är 3:e gången gillt för mig, första svängen 2008 (beroendemottagning och Antabus) andra svängen 2012 (AA) men jag hade ändå inte riktigt accepterat att jag är alkoholist och inte KAN dricka alkohol längre. Så nu är det hög tid, jag är 56 år och kroppen börjar ta stryk av alkoholen. Men psykiskt mår jag riktigt bra - lugnt och skönt utan alkoholen som ställer till det i skallen. Jag tar en medicin som heter Paroxetin sen ett par år tillbaka och den hjälper mig enormt mycket att bli mindre rastlös, mer balanserad i humöret och inte ha ångest varje dag.

Jag älskar att vara NYKTER <3
Ville bara tipsa dig om att ljudböcker är suveränt när en inte orkar läsa i en fysisk bok. Jag använder Storytel, 169:- i månaden och det finns hur många bra böcker som helst. Har tillbringat många timmar i sängen sen jag slutade dricka den 20 dec och lyssnar på superbra böcker när jag inte kan sova eller bara behöver vila.
BRA att du kom tillbaka hit - du kommer också fixa det till slut!
Kram
svagis

Drack vinet medan jag skrev förra inlägget. Upplevde att jag blev snurrig och tung i huvudet precis som vanligt när ruset kommer. Däremot kände jag ingen euforisk känsla över huvud taget, det kändes mest jobbigt.
Den senaste timmen har jag funderat på om jag ska dricka mer vin men jag låter bli för att jag mår ganska illa just nu, det kanske är en bieffekt av medicinen

Har tagit ett par steg bort från mig själv och tittar på mig och mitt liv och förhållande med min fru. Tittar från dag 1 och kan minnas redan på en av våra första träffar var det något som inte stämde för att jag gjorde något hon inte gillade, men tog det då som att det var något hon verkligen inte gillade och tänkte om jag inte gör så igen blir det bra. Och så har det hållt på, år ut och år in. Jag har läst en massa om detta och det är psykisk misshandel hon utöver (även fysiskt till viss del). Hittade en sida om just detta och den listade 10 saker, alla 10 stämmer in till tusen procent. Jag inser att vad jag än gör kommer det aldrig bli bra. Verkar som jag har 3 alternativ.

1) Supa ihjäl mig och slippa detta skit
2) Mörda henne (ironi men jag börjar bli så arg att jag snart ger henne ett kok stryk)
3) Ta mina grejer och lämna henne och barnen och aldrig komma tillbaks

Alla dessa alternativ ser ohållbara ut så det finns ett fjärde. men jag vet inte hur jag skulle klara det - dvs ta barnen och fly......

Hänt mig alldeles för ofta, även om det inte varit botten men man kanske har sagt o skrivit saker man ångrar..
Tänker alltid iaf, ok det hände, går inte ta tillbaka men man kan visa sig själv och andra att det inte kommer att hända igen. Oftast gör det de tyvärr men man är iaf ärlig mot sig själv o andra. Och något folk uppskattar är att man tar till sig och ber om ursäkt.

Det svider i hjärtat på mig att ni har era egna tunga upplevelser och jag lider så mycket med er. Men det är fint, på samma gång, att dela känslor med andra som man inte kan annars, och att få hjälp med att hitta hoppet att det kommer bli bra till slut. Försöker påminna mig om att det enda jag kan göra i nuläget är att se framåt och göra bättre val framöver. Hjälper mot ångesten en stund iallafall.

Det är det som är så läskigt ? Att man glömmer bort hur man mådde under den jobbiga tiden. Känner igen mig så mycket av det du skriver.

Ja precis!
Ja tur är det, kämpa ?
Ja det är sjukt jobbigt. Men nog ska det lösa sig ?

Men tror det är bäst att tänka primärt på nykterheten än att tänka att visst ska man ta igen någon gång. Bästa med att skriva här är ju att man kan gå tillbaka o läsa hur det var när det var som värst, lite min tanke! Man kanske inte känner sig så sugen när man läser sina rader om hur det var att åka första parkett på spöktåget i 4-5 dagar. För det är just det för mig, man mår bra efter 4-5 dagar o sen håller man upp 5 dagar till, sen har man glömt o funderar på hur gott det vore med några öl ?

Men tror det är bäst att tänka primärt på nykterheten än att tänka att visst ska man ta igen någon gång. Bästa med att skriva här är ju att man kan gå tillbaka o läsa hur det var när det var som värst, lite min tanke! Man kanske inte känner sig så sugen när man läser sina rader om hur det var att åka första parkett på spöktåget i 4-5 dagar. För det är just det för mig, man mår bra efter 4-5 dagar o sen håller man upp 5 dagar till, sen har man glömt o funderar på hur gott det vore med några öl ?

Åkte till stan ikväll. Jag och min man tog bilen för att inte trilla dit. Vi har pratat att man kan dricka kaffe på ett café istället för att gå till en bar och dricka öl. Vi var tysta och blev snåla med kaffet. Konstigt när man lägga 80 kr på en öl. Åt god lunch buffé och servitrisen skulle av ren slump servera oss öl som skulle till ett annat bord. Såg gott ut. Tänk att man glömmer sina tabbar och ångesten efter en vecka bara. Mådde så dåligt för exakt en vecka sedan då jag var full framför båda mina barn och min man också. Skämdes och hade minnesluckor. Sov ingenting den natten kan inte när jag dricker. Väntade på att barnen skulle vakna så jag skulle be om ursäkt, inte dricka mer. Båda hade pyjamas och tandborstarna var lätt fuktiga. Mindes inte allt från kvällen. Den här gången ska det hålla. Jag ska läsa forum här och få stöd i att man inte är ensam med skammen. Den går över. Mina barn ska kunna lita på mig igen. Inga tomma ord den här gången. Bevis - jag ska visa alla.

det verkar som om det är väldigt väldigt bra för kroppen att sova i början av nykterheten. Om man kan sova vill säga. Själv har jag upplevt följande symtom under de första 10 dagarna av min nykterhet: feber, frossa, svettningar, huvudvärk, värk i kroppen, dålig aptit, dålig mage, yrsel.....plus att mina gamla alkoholrelaterade krämpor: högt blodtryck, halsbränna och gikt i högerfoten funnits kvar förstås. Så jag har varit mycket sängliggande...lyssnat på ljudbok, radio...haft en varmvattenflaska i sängen och värmt mina iskalla fingrar på...och sovit några timmar i stöten de första dygnen. Jag blev förvånad att min kropp reagerade så starkt eftersom jag tycker att jag inte har druckit så mycket den senaste tiden, men varje dag...

Min själ har tack och lov mått väldigt bra under hela tiden och jag har pysslat om mig själv som en konvalescent utan något dåligt samvete då jag ända varit ledig från jobbet över helgerna. Nu verkar det värsta kroppsliga vara över, någon skrev att det kan ta ca 10 dagar. Inre organ återhämtar sig på 4-6 veckor (om de inte har skador som inte går att läka).

Kram och ge inte upp - trötta ut alkoholjävulen istället :)
svagis

Gick med idag efter värsta lågvattenmärket i natt. Dicker i smyg hemma. Igår kväll gick jag o lade mig. Hade sedan gått upp, ramlat o smällt i ansiktet. Allt framför min 20 åriga son som försökte hjälpa mig upp. Vaknar ned svullen blå kind o blåöga. Botten är nådd. Det kommer att vara en lång och tuff väg upp men det måste få ett slut.

Tack! Försökte få tag i sjukvården och sen självmordslinjen. Verkar vara många som ringer idag. Får ta några riktigt djupa andetag och försöka imorgon igen. Kram alla. Här verkar vara ett ställe man äntligen kam slappna av på❤️

Kontakta närmsta akut och förklara läget. Att du måste få hjälp direkt. Snälla kom ihåg att saker blir bra igen, jag lovar. Det är aldrig så illa som man tror, det är paniken man är i i stunden. Jag lovar ❤️

Stor kram

Gick med idag efter värsta lågvattenmärket i natt. Dicker i smyg hemma. Igår kväll gick jag o lade mig. Hade sedan gått upp, ramlat o smällt i ansiktet. Allt framför min 20 åriga son som försökte hjälpa mig upp. Vaknar ned svullen blå kind o blåöga. Botten är nådd. Det kommer att vara en lång och tuff väg upp men det måste få ett slut.

Tack snälla❤️. Tror jag behöver söka akut hjälp har väldigt dåliga tankar just nu.

Strulan 65, Nilja, FinaLisa, VaknaVacker mfl. Så tacksam för att ni ger support och stöttning. Idag var dagen från helvetet och trots att jag egentligen inte orkar är jag mest upp och rantar 5-10 minuter i taget för att sedan styra stegen till sängen. Jag har lyckats få i mig en liten fiskbit och två potatisar och en halv liter mjölk. Det tog emot men kom i alla fall ner i magen.

Är stressad inför den kolsvarta natten. Jag har inte ens ork att läsa en bok. Helt galna, tokiga och ångestfyllda tankar fyller min hjärna. En del är helt befogade, andra enbart förvirrade. Jag vet inte om jag kommer tillbaka denna gång. Vill ju inget hellre men det blir svårare och svårare desto äldre man blir. Hur kan en fullt fungerande man sätta sig i denna veritabla skitsituation??? Har jag inte lärt mig någonting under alla dessa år?? Jag trodde, i ärlighetens namn, att jag inte skulle falla lika djupt längre. Tro mig, det gäller inte. Det finns alltid ett litet, litet steg kvar ner i alkhoholtrappan. Alltid ett steg närmare botten. Just nu verkar det bottenlöst men det är inte lätt att tänka konstruktivt i mitt läge.
En stor kram till alla er där ute
Tjalle
Ps. Jag hoppas kunna vara snäppet piggare imorgon så kanske jag kan ge en något redigare rapport.

Du kommer att må bättre. Men jag vet hur det är när man är inne i det värsta. Man blir arg och ledsen och förstår inte hur det kan ställas till med så mycket men du är här, du skriver, finns många likadana. Vi alla här jobbar på att bli friska och göra bra val som inte leder till det där. Det finns stöttning här ❤️

Det är tufft absolut. Men med lite motivation kan man göra under. Träning kan också vara ett knep för att distrahera tankarna på något annat ?

Varje gång tänker jag att det nog ska gå bra, rycks med och vill alltid ha mer, vill inte gå hem och dricker så mycket att jag gör bort mig på alla världens sätt och sen ligger man där med grov bakfylleångest. Jag kände att jag inte hanterade bakfyllorna längre; gick under. Det är inte lätt men det är inte värt det. Att dricka sig sjuk och göra saker man ångrar.

Det är inte lätt att avstå men man blir så glad när man gör det. Det enda du kan göra för att komma ur det där är att rida ut stormen av senaste gången, be om ursäkt om du behöver det och sen faktiskt förändra. Ut på promenader, träna, läs böcker. Saker som får tankarna på annat håll och ger lite endorfiner. Det är ett vidrigt tillstånd att må sådär och det enda man kan göra är att ta det på allvar och försöka förändra. Vi är massvis här som blir likadana.

Det kommer att gå över och du kommer att må bättre.

Kram

Finns nog inget värre än att behöva be om ursäkt till vänner, kolla bankkonto och bilder och samtalslistor för att reda ut kvällen, fundera över hur och när och var kvällen utspelade sig. Nu sitter jag här och pepprar inlägg men behöver lätta på sinnet annars imploderar jag.

Välkommen hit ❣️
Vi finns här om du vill prata. Ibland kan det vara skönt att bara skriva av sig här. Ingen dömer någon, utan vi stöttar varandra ❤️

Kram,
Nilja ?

Ja, kanske skrev lite väl svart/vitt. Alltså fortsätt strävan att frångå alkoholen, e mitt tips, annars sitter man en dag på A-lagsbänken
(vilket jag ännu inte gör).
Tufft det här, fy faan.

Hur har jag kunnat utsätta mig för det här?!! Jag är så arg på mig själv just nu och ledsen... hur kunde de det bli så hör...känns som jag håller på att bli galen av sorg...faan ta mig,,,,

Relaterar så mycket. Självdisciplinen som inte finns, blandat med självdestruktivitet, kanske. Ville inte ens ut den kvällen, men följde med ändå. Skulle bli tidigt och bara några glas, men det blir det ju aldrig heller.