Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker du gör en bra reflektion över hur man kan vända på tankarna och fokusera på det man mår bra av. Jag brukar också använda den strategin med bra resultat. Boka träningspass på tider som gör att det inte funkar att dricka alkohol. Då gör jag en insats för hälsan i dubbel bemärkelse och jag har en möjlighet att välja. Må bra eller må som jag förtjänar. En dag i taget ?

Igår läste jag Rosettes inlägg om att ta hand om sig själv. Jag fick fundera länge. Hur gör man för att ta hand om sig själv? Hur kan jag ge mig själv lugn? Så idag avbokade jag ett stort socialt sammanhang. Jag blir alltid så uppskruvad efter sånt och då är det så frestande att varva ner med vin. Istället gick jag och tränade. Nu sitter jag nyduschad, trött och lugn i soffan. Är det kanske så jag ska tänka? Inte ”hur ska jag göra för att inte dricka alkohol?” utan ”vad kan jag göra för att ge mig själv lugn?”

Jag behöver oxå nåt mer än vardagen, blir grymt uttråkad av att bara följa ekorrhjulet.
Jag gör också saker som är utöver det vanliga nykter dock mer kontrollerat. Jag springer o cyklar nykter oxå, jag kan få för mig en morgon att ta en cykeltur. Den har slutat på 17 mil typ. Helt oplanerat i bar överkropp och Foppa tofflor på fötterna. Ingen frukost ens, tog ett par korvar på Statoil. Så det finns där nykter oxå, bara lite svårare att styra full då man helt går på känslan som infaller. När jag tänker efter så har jag lite svårt med det nykter oxå. Jag har jobbat mycket i mitt liv, rustat hus o grejer, jag är inte rädd att prova nykter heller. Varför dricker jag då? Känns avslappnande bara. Jag gör samma saker på fyllan, jag kan renovera och ha i princip samma fokus som nykter. Jag kan Motivera mig ännu längre om jag får alkohol. Kör tolv timmar utan A sedan fyra fem till påverkad.

Jag har kollat om jag har någon bokstavskombo, det har jag ej säger dom. Jag kan också vara lugn o sansad, sedan dyker impulsen upp nu kör vi, nykter som full. Oftast är det inga problem tycker jag men jag hör ofta hur hinner du med allt? Hur orkar du springa, cykla sådär.

Jag dricker oftast inte för att döva ångest eller liknande, dricker för att jag vill. Känner att jag skulle njuta av en öl nu, men får Ågren img isåfall. Vill inte dricka en öl men kan däremot vara nöjd med fyra fem st 0.5 liters. På fest o sånt spårar mängden alltid ur, men jag har inte druckit på fest senaste 7 åren med nåt enstaka undantag. Det la jag av med för länge sedan. Vad är problemet då? Jo tappar hämningarna för mycket vilket ger mig Ågren, börjar bli lite väl kär i A oxå.

Näe tristessen som gör det, vill ha nåt kul. Göra nåt som ger nåt, jag har driv att utveckla saker vilket ger mig en kick. Men jag måste ha variation annars börjar huvudet hänga efter ett tag.

Åh tack för era kommentarer! Det värmer så mkt !
Jag har ganska stora krav på mig själv, men det är sant att jag ska se det som att jag " bara " varit full 4 ggr istället för att se dem som att jag är misslyckad . Jag tror jag är så sträng mot mig själv o klarar jag inte allt på en gång så är jag dålig. Får jobba med det men det hjälper så otroligt mycket att läsa det ni skriver !
TACK ❤

Ja du : ) Hur lyckas man på fyllan ? Så konstigt, har liftar genom halva Italien full. Fått folk att gå upp och sjunga på scen, åkt taxi gratis , dragit igång så många fester och precis som du cyklat för att få tag på alkohol. Jag är egentligen ganska blyg men inte när jag var full . Då stod jag på bardisken och dansa . Skulle ALDRIG göra nykter?
Jag tror jag behöver " ngt mer än vardagen " det som får igång mig nu är att jag springer olika lopp . Tjurruset gillade jag , ner i vatten och lera och kämpa. Inte bara springa . Försöker hitta mina kickar med träning eller gå på föreläsningar ( få en" tanke uppvaknande ") vandrat själv i fjällen till att åka på yoga retreat ( var ingen fan av yoga tidigare men börjar hitta ro och gilla det nu ) finns så mycket annat man kan göra upptäcker jag. Livet börjar bli ljusare och kan känna pirr att göra saker nykter! Mer ärligt och mer jag liksom.

Någon som kan svara på mina frågor? Hur kommer man till acceptans? Vänder mig till er som varit nyktra länge, någon att ta rygg på ?

Kram tillbaka till dej Nurture ?
Ja det är ett skit med ständig smärta o ständig sömnbrist ?
Mina tankar har idag varit totalt fokuserade på att jag vill dricka. Skit,skit,skit-jobbigt!!!
Som jag skrev tidigare att jag tar en dag i taget men ibland får man typ ta en timme i taget.

Det kunde varit jag innan jag fick min op på Spine Center norr om Sthlm på Löwenströmska. Lessen att du har så ont. Även jag drack länge för att ens få sova.

? Styrkekramar

Vilken makalös historia! Härligt att du kan skratta åt den. Jag känner igen mig, även jag orkar hur mycket som helst med alkohol i kroppen. Jag har använt alkohol för att få ny energi till att fixa det som behövts hemma när jag varit slut efter arbetsdagen. Inga flera mil långa cykelturer än så länge ? men jag har inte din kondition heller.
Tack för att du delade med dig av denna historia!

Tack för dina fina meddelanden. Haha, hustyrann var ett bra ord. Jag försöker tygla henne så gott det går men är ju inte lätt direkt. Mitt mål är att kunna hantera/ignorera henne men samtidigt förändra henne då det går ut över barnen. Fungerar inte detta så får jag väl kasta ut henne eller flytta. Trots allt så älskar jag ju henne och vi har levt ihop länge. Hon har något bakomliggande det är helt klart, jag tror hon hade en tuff uppväxt med en galen pappa och en psyko morsa. Hon berättar inte så mycket men jag tror hon fick mycket stryk som liten och hon har alltid haft ett bekräftelsebehov från sin mamma som aldig är nöjd med henne. Just nu har hon mycket kontrollbehov och lider av ätstörningar och träningsmani. Jag vill ju hellre hjälpa henne än stjälpa henne, men om jag inte kan hjälpa henne måste jag rädda mig och barnen. När det är bra är det riktigt bra, men i de mest oväntade situationer kan en blöixt från klar himmel slå ner och detta för det minsta.

Men för mig är det att få till en förändring i mig själv, måste må bättre, dricka mindre, äta bättre, träna mer, göra saker för mig själv och barnen. Jag har en plan, jag hoppas kunna följa den. Hela rutinen måste ändras.

Felade igår, ska inte fela idag.

är så glad att jag själv bestämmer vart jag ska åka :-)) Och jag har aldrig någonsin ens funderat på det resmålet !!!

Har också läst på om 15-metoden. Jag ska på mitt besök på FHV på torsdag (troligtvis) så får se då vad de rekommenderar för mig.

Allt gick bra igår och idag känner jag mig stark igen!

Hejsan Randi
Välkommen hit!
Här är vi många sköna beroendepersonligheter som har erfarenhet av alkoholberoende och dess konsekvenser. Fan vad bra att du hittade hit och bestämde dig för att skriva ett inlägg modigt och ansvarsfullt ❤️. Jag är 50 bast och jag känner igen mig i din situation. Jag drack som du ngn gång i månaden men då rejält. Blev LOB ad 3-4 ggr. Dyngfull med en satans jövla ångest efteråt. Folkskygg check, orolig check
Vad gjorde jag? Såg någon ? Vem träffade jag ? Osv.
Ta detta som en varningsklocka! Jag var som sagt i din sits och utvecklade (fan det lät konstigt) som om det skulle vara utvecklande att bli alkoholberoende.
Men du har alla förutsättningar att ändra och göra skillnad i ditt liv nu i o m att du är här och ventilerar din oro. Så surfa runt och sug in all visdom från oss på forumet och se till att vara rädd om dig själv.
Du kommer fixa det så bra!
Kram med energi & styrka till dig

Jag har inte samma erfarenhet men förstår att det just nu är tungt! Men vad bra att du hittat hit! Jag är också ny här och behöver ändra mitt drickande. Bara hängt här några dagar men det hjälper och jag tycker det är skönt att se att en inte är ensam och att få läsa allas tankar, upplevelser och reflektioner. Alla styrka och kärlek till dig!

Kan dra en historia, rätt sjukt, men ändå kan jag skratta åt det.

Drack lite för mkt en lördag, snackade lite skit. Fick ångest, egentligen var det väl inte så farligt. Jag tänkte på söndagen, jag tar en bärs o lugnar mig lite. Jag brukar aldrig ta en återställare men gjorde det då.

suget drog igång så jag tog dampirran i garaget, tänkte jag köper ett sexpack folkisar. Säg i mig tre sittandes på en stubbe. Sen fick jag en idé, jag cyklar till en by 2 mil bort och köper ett sexpack. Jag köpte tre sexpack, cyklade o drack en öl konstant. Det slutade med att jag cyklade 8 mil och hittade en badstrand mitt i skogen. Det var två grabbar där i 18 års åldern som jag var jättetrevlig mot. Dom skrattade väl bara åt mig, dom trodde knappt på mig vart jag kom ifrån. Dom fotstöd att jag cyklat långt för det var 4 mil till närmsta ort. Grabbarna drog och jag gjorde iordning sovplats i ett vindskydd där. Tänkte här ska jag bo, vaknade vid 18-19 tiden halvnykter. Ångesten kom som en slägga i magen. Shit det är långt hem, vilka var grabbarna, det tar lång tid hem. Vad säger frugan? 40-50 missade samtal från frugan. Ringde upp frugan, sa att jag var ute o cyklade en sväng. Vart är du? Njae kör en runda kommer om ett par timmar. Slutade med att hon hämtade mig, fick vänta ett tag med superångest. Hon trodde inte på att jag var där jag var förens hon såg mig? När vi åkte hem satt jag i bilen o funderade? Hur i helvete har jag lyckats med detta? Det är ju svinlångt!

Jag har bra kondis o älskar att röra på mig, men kanske inte under dom där omständigheterna. Det var ångest o alkohol som drev mig. Jag orkar hur mkt som helst under alkorus. Jag säger bara tur man inte har aggressioner. Hade det när jag var yngre. Men det har iaf försvunnit helt senaste 10 åren.

Sånt har hänt mig oxå, helt oplanerat så hr jag vart flera mil hemifrån. Tur att man inte är otrevlig. Jag lyckas alltid få skjuts av okända normala människor. Konstigt, skulle aldrig lyckas nykter kan jag säga. Ändå är jag man, brukar nog vara enklare för tjejer att få skjuts dit dom vill och så. Får nån bra övertalningsförmåga så okända tycker jag är rolig tror jag.

En gång var jag påväg till Arlanda, tur jag glömt passet och hann nyktra till innan jag kom iväg. Fick ångest av att bara veta att jag tänkte genomföra. Tänk att vakna på flygplanet påväg till Thailand, så ska man jobba på måndag morgon egentligen. I fyllan tycker jag inte det är några problem, nykter tycker jag det är en mega issue.

Dopaminbrist? Kan det nog vara, springer mkt, mår bra då. Det ger väl dopaminpåslag. Kan man göra nåt åt den bristen, kosttillskott lr nåt kanske?

Hej FL
Känner igen mig ... mål uppnås.. eufori kraft, fokuserad.. sedan vardag och ibland som vanligt i livet upp och ibland tristess/ låg lite deppigt. Men bara var i det. Omfamna känslan och var i den, plötsligt skiner solen igen och du känner dig glad igen. Livet är underbart, så jävla gött att leva, känna och att inte fly.
Härligt att läsa att du kör med träning ? om läkarna fick bestämma skulle de ordinera motion/ hälsosamt liv istället för att skriva ut antidepressiv medicin.
Du ger styrka och glädje FL !! Du motiverar och peppar inte bara dig själv utan tamigfan hela forumet. Fortsätt så ❤️
Du gör skillnad !
Kram Sigge

Har sovit dåligt inatt men slumrade till nu på morgontimmarna. Vaknar av min värk och min första tanke är att jag vill dricka.
Så jävla sjukt att det första man tänker på är alkohol.
Då jag har svårt att gå (går med kryckor) så har jag svårt att få utlopp för min ångest och oro på ett fysiskt sätt och det är väldigt frustrerande!
Målet för dagen, förutom att vara nykter, blir att fundera på någon stillsam aktivitet för att skingra mina tankar något.
En dag i taget ?

...denna sida eftersom jag aldrig skrivit här innan men jag gör ett försök. Jag vill poängtera att jag inte dricker särskilt ofta. Nån gång i månaden typ. MEN när jag dricker-då slutar jag inte. Detta har resulterat i att jag i helgen åkte på min tredje LOB på 4 år. Jag har nu sån extrem ångest att jag inte vet vad jag ska göra och kände att jag måste skriva av mig någonstans. Det är ju inte heller något man vill prata med vem som helst om... känner mig således följande: extremt ångestladdad, paranoid, folkskygg och extremt folkskygg. Kan någon, snälla, prata med mig?

Hmm.. vaknade på dåligt humör?
Känner inte igen mig, ☹️
Har jag drömt något tråkigt kanske?
Har varit vaken två timmar och läst nyheter, druckit kaffe, gosat med katten. Allt är som vanligt men ändå har jag en dysterhet inom mig som jag inte kan förklara bättre än så.
Ja, vi får se vad dagen kommer att innebära. Ett träningspass kanske piggar upp?
Ingen alkohol iallafall!! Det finns inte på kartan.
Kramar
???

Herregud vilken hustyrann... Kan hon ha ”osynlig” problematik i grunden? Högfungerande autistisk? Eller, så värst högfungerande är hon inte om hon inte klarar av att jobba iaf litet, och bibehålla någorlunda friska mellanmänskliga förhållanden. Önskar dig kraft och mod att impa på oss idag istället ? Kram

Mysig skildring av en utflykt till ett mål som inte finns på min önskelista...?
Kram ?

Du är fantastik GP, önskar jag kunde vara lika stark som dig. Det går framåt för mig men kanske lite för sakta..... Karatefyllor, ja det har jag med, inget man skriver hem om men det kommer fram ändå - jag ska skiva om dem i min tråd när jag är redo. Må väl!

Du är inte misslyckad!
Du har bara druckit fyra gånger detta året!?
Bara det är värt en stor guldstjärna och all respekt. Att man blir full och inte minns ibland är något som händer oss med alkoholproblem titt som tätt.
Slå inte på dig själv för det hjälper inte speciellt mycket. Jag vet allt om det.
Skäms inte heller för du är bara människa.
Det är så många verkligt hemska saker som sker varje minut på denna jord och att du blev full och inte har minne av det är inte en av dem.
Jag har gjort samma sak flera gånger. Men allt läker faktiskt om man är snäll mot sig och låter sig förlåta och förstå sig själv.
Ta det bara med ro och inse att du är på väg att göra något stort för dig själv och dem du älskar.
Du har bestämt dig, eller hur?
Stor, mjuk styrkekram till dig från mig!

GaragePer

Drömmer de sjukaste, mest levande episoder där jag är tvungen att väcka mig själv ur drömmarna för att gå upp och kolla om jag fick en blåtira när knivpsykopaten attackerade mig, eller om jätteormen faktiskt ligger kvar i köket och äter upp resterna av fikat jag lämnat kvar på diskbänken?
Hahaha, så ser mina nätter ut, jag vet aldrig vart drömmen tar mig härnäst.

Ingen alkohol, skön glädje, dålig sömn som vanligt, men lugnare i sinnet och stressen över att känna mig fel och orolig är lägre.
Om det enbart beror på att jag inte dricker alkohol vet jag inte men det hjälper givetvis fantastiskt mycket att vara nykter.
Träna min kropp och bli ansträngd, behöver inte ens göra det varje dag längre och bara det att jag duger ändå är helt sjukt skönt. Bygga på uthuset, även om regnet öser ner och jag blir genomblöt och kall in i märgen så blir jag glad för varje bräda eller regel som hamnar rakt och gör nytta. Att bygga utan ritning har ju sina sidor. Ibland får jag riva det jag byggt för att göra om, göra rätt eller för att jag helt enkelt vill ha det grymt bra. Jag klandrar inte mig själv så extremt mycket som jag skulle gjort för ett år sedan. Det är skönt. Det är som livet i stort.
Jag jobbar fortfarande inte och kommer så inte heller göra förrän jag är stabil och frisk i hjärnkontoret. Tänker en del på mitt arbete som jag var nära att säga upp. Det hade inte varit bra, det förstår jag nu med lite mer distans och klarhet. Tack o lov att jag inte var så impulsiv som jag brukar vara. Ett friskhetstecken månne?
Jag har börjat fundera och jag vill troligen tillbaka till mitt arbete när tiden är mogen. Vill fortsatt resa för jag blir väldigt rastlös av att vara på en plats hela tiden. Blir även sjukt rastlös och orolig av arbete framför datorn. Frågan är dock vilka planer ägare och ledning har för mig då jag säger att jag är redo för arbete? Allt detta har ni hört förut, jag går på repris.

Balans är viktigt på alla sätt och vis, i alla sammanhang. Harmoni, kreativitet och förnöjsamhet är mål jag skulle vilja uppnå, tror jag är på väg om inte så upplever jag det emellanåt i vilket fall som helst. Korta stunder är bättre än inga stunder alls, eller hur?

Angående alkohol så har jag inget tydligt mål, det kanske jag borde ha? Jag fick helt enkelt nog och kommer mer o mer över på rätt sida av oroshärden att ha svårt att stå emot eller styra mina egna tankar i rätt riktning. Men jag är ändå helt övertygad om att jag i framtiden, långt eller kort borta i tid kommer dricka igen på ett eller annat destruktivt eller kontrollerat vis. Men just NU dricker jag inte alls och det har jag valt på alldeles egen hand, det känns riktigt bra.

I torsdags var jag faktiskt inne på Systembolaget, handlade en BiB till min fru. Brutet ben och väldigt less på sin situation, lite rött i lagom mängd på kvällskvisten kan väl aldrig skada? Hon kan kontrollera det, inte jag.
Känslan av att gå in och handla och samtidigt veta att jag själv inte kan eller vill ha något gjorde mig bara ännu starkare på något vis. Inga som helst problem med det fast det lär inte bli någon vana. Jag är bara glad att slippa hetsen runt bolaget och mängden man behöver köpa på sig för att bli full och nöjd för stunden.
Farbrorn framför mig i kön köpte öl, vin och sprit för dryga två tusen kronor. Jag reflekterade över det som extremt bortkastade pengar och varför vi "behöver" dessa drycker. Ytterligare ett tecken på friskare själ och hjärna kanske?

Var på suveränt julbord i går kväll med nära och kära, alla drack kallt, friskt kranvatten till maten förutom två som tog varsin julöl. Det var allt dricka som passerade vårt bord och stämningen var allt annat än låg trots detta. Vi skrattade så det värkte i magen och folk runtomkring tänkte nog vi var lite fulla ändå.
Gamla minnen gjorde sig påminda om tidigare års julbord som firats med firma och arbetskamrater, som i och för sig varit kul men där maten kommit i tredje hand och fyllan i första. Mitt senaste "bjudbord" slutade med att jag blev så knölfull att jag gick hem först av alla, bra gjort tänker kanske någon? Sanningen var att jag kom på mig själv vara så berusad att jag knappt skulle kunna gå hem för egen maskin och att jag var tvungen att få några timmars sömn innan jag dagen därpå skulle flyga till Kina igen. Jag tog mig hem men ramlade två gånger pladask på trottoaren och är bara glad att farbror polisen inte såg mig ragla hem den natten.
Dagen efter hade jag värsta ångesten över att bara ha fragment av samtal och tokigheter jag kanske gjort. Skrev till kollegor och bad om ursäkt för saker jag eventuellt gjort eller sagt. Inget visade sig stämma med min egen bild jag hade bara varit askul hela kvällen enligt dem som svarade.
Själv kände jag mig extremt okul i flera veckor efteråt och var glad att kunna fly till Kina i två veckor utan att behöva komma in till jobbet efter helgens julbord.
Pust!
På något märkligt vis tänker jag att detta aldrig mer ska hända igen.
Kan jag vara så säker på det?
I vilket fall som helst är det ett minne jag aldrig glömmer, trots karatefyllan och läxan är faktiskt lärd, om än en något dyrköpt sådan.
Ta hand om er och tack för ni orkar läsa?
Jag mår bra, önskar och hoppas ni andra gör det också.
Vi förtjänar det.

GP