Senaste kommentarerna i forumet

Javisst är det en måndag idag, det märks precis överallt.

Ute är vädret surt och elakt, mörkt och hårda regndroppar som poppar på biltaket, vägarna fulla av vattenfyllda spår och pölar som ger kaskader av sprut helt oförberett.
Billyktorna reflekteras starkt på vägarna och rutorna blir lätt immiga, de stackarna som står vid busshållsplatserna ser inte ut att mysa precis i detta väderläge.

Och mitt läge då, lika sur och grinig, och egentligen utan anledning, precis som måndag brukar vara.
Gnisslar tänder och får stresshuvudvärk, blir otålig och omedgörlig, kort stubin och en fru som håller en lågmäld tillvaro.
Jag lagar maten och lyckas bränna den bara jag ska skära upp en röd paprika, tappar små bitar av rå lök på köksgolvet som jag envist halkar runt i och fastnar under strumporna, skvätter ut sås på spisen så att det bränner fast....
Och jag tänker varför Gud, är du så j-vla elak mot mig just idag, kan det vara en måndag?

Ja det är det, men egentligen ingen ursäkt, mina måndag blir ganska så ofta så här.
Vet inte om det ligger djupt rotat inom mig, men det verkar som om jag ska alltid hata dessa j_vla måndagar.
Har full förståelse till låttiteln I hate mondays, jag sällar mig in i ledet, men tänker inte begå någon skolskjutning för det.
Så ikväll gick jag och lade mig tidigt, för det bästa med måndagar är, att det är som längst tid kvar till nästa måndag.
Så det är lika bra att göra den så kort som möjligt, sov bort den bara....

Meeeen, så kom jag på en sak, jag har ju inte skrivit i forumet igår kväll, kan ju inte frångå sina principer.
Så det får bli en måndagskrönika istället, ja och ni ser ju hur bra det går, höhö!

Först och främst, tack för alla svar (och påminnelse Adde) och alla små söta röda hjärtan, blev riktigt glad.
Ibland funderar jag på om jag skriver för döva(!) ögon, och den blir en egen profetia som kanske bara blir löjlig i långa loppet.
Alla kan ju inte vara intresserade av vad som händer i en veckovis dagboksanteckning av en person som hållit sig nykter under en väldigt lång tid, allt blir lite same same...
Men någonstans mellan alla rader tror jag ändå att man kan urskilja några anledningar till varför jag valde att dricka, tidigare.
Så svaren finns nog där, men höljda i en dimridå.

Hursomhelst ni undrar nog varför det inte blev något på Söndagen, eller?
Enkelt svar, jag somnade, var alldeles utmattat helt enkelt, men hade tänkt att skriva...
Helgen följer en ganska så ny tradition vi har haft de senaste 5-7 åren i familjen.
Vi åker till Smålands gula-kassarnas heliga byhåla, det stället man kan se lite från på kanal 5.
Egentligen inte så mycket för att handla så där jättebilligt, utan att det har blivit en grej vi gör inom familjen.
Vi tar med oss våra barn som nu har blivit vuxna, sätter oss i bilen och åker tidigt dessa långa mil i bilen.
Vi har förberett frukost med kaffe och bredda smaskiga smörgåsar som inte tar speciellt många mil innan vi öppnar.
Godis, choklad och frukt blandas i omgångar innan vi når målet på tidiga eftermiddagen.
Jo vi hardcore shoppar ett par timmar, tar en fikapaus för att sedan köra ett par timmar till.
Till en början bodde vi på camping sedan vandrarhem och nu har vi blivit lata och tar hotellet som ligger på gångavstånd från entrén.
Kör kundvagnen ända ner i garaget och tömmer den i bakluckan, för att fräscha till oss och sedan gå och äta en god middag på stekhuset som ligger rakt över gatan, vi snålar inte utan kör hela registret från fördrink till efterrätt och kaffe.
Det här är våran helg, vår familjehelg som inte ens svärsonen får ( läs ”vill”) följa med på, men vi hade ändå en ny familjemedlem med oss.

Barnbarnet, som satte oss lite på pottkanten, herrejösses så mycket plats den lilla skruttan tar..
Bilbarnstol, barnvagn, skötväska, bärsele, vällingflaskor, blöjpaket ombyte och så vidare.
Har totalt glömt bort hur mycket grejer ett litet barn drar med sig.
Hur ska vi få plats med alla kassarna?
På med takboxen, men fästena passade inte på nya bilen, böjde och bände, vad hände?, de gick sönder.
Äh va’f_n det fick bli kattstrypare som min svärson säger, buntband.
Men dagen efter fick jag lite hybris, tänk om skiten släpper och alla kassarna som flyger runt på E4:an?
Så fick tag på några mycket smidigare samma dag, tur nog.
Nästa hållhake blev, kommer jag överhuvudtaget in i hotellgaraget, hög bil OCH takbox.
Det visade sig att jag hade hela 10 cm tillgodo, puh, inga repor i boxen...

Vi återgick till hotellrummet och provade lite kläder och vi killar lekte lite med elektronikprylarna som vi inhandlat.
Sov gott, men morgonen efter kom lite abrupt, morfar släppte en morgonfis så pass högt att han väckte barnbarnet,
Och när hon vaknar, ja då vaknar alla i dess sällskap, men det gav oss gott om tid vid frukosten.
En sista rajd i butiken innan vi for hem, bytte fel storlekar och plagg som inte godkändes av skönhetsrådet ( läs frun).
Köper i stort sett samma grejer år från år, slitvaror såsom strumpor och kallingar, ficklampor, hörlurar och verktyg.
I fjol så visade jag upp en ny jaktkniv för svärsonen, han tittade trött på mig och svarade, du köpte en likadan förra året.
Så vanemänniska är man, det enda man kan konstatera är att min smak inte har förändrats, bara minnet.
Jo jag hittade den första i verktygslådan på landet.

Men när man kommer till alkoholen då, tja det var inte mycket att prata om.
Restaurangen hade bara en enda ölsort som var alkoholfri, men säkerligen tjugo andra som inte var det, dåligt sortiment alltså.
Men ska ha en eloge för att en tredjedel av fördrinkarna var det.

Det var min familjehelg där vi skämmer bort varandra med både shopping, mat och mest viktigast, intensivt umgänge.
Man kommer varandra nära när man tvingas sitta bredvid varandra i många timmar, man hinner tala ut om många saker.
Ja det kostar en liten slant, men kommer inte i närheten av vad min alkoholkonsumtion skulle ha kostat.
Om man ställer det i jämförelse så är det goda pengar, jag investerar i familjen istället för bakfylleångest.

Men hundra mil bakom ratten tröttar ut föraren som var den enda som turligt nog inte kunde ta en tuppis.
Men som slog mot kvällströttheten istället...

Snart tisdag, bara minuter kvar...

Berra

Säger samma sak som Hannah74! Förstår att det är lätt att skämmas, det gör jag också, men försök att vara snäll mot dig själv och känn dig stolt över att du nu vill ändra din situation. Stor kram! ?

Den boken är nåt av det bästa jag läst. På vissa sätt förändrade den mitt liv!
Kram

ta hand om dig!
?

Härligt! Har haft sug idag också, efter drygt en vecka utan en droppe kom idag den första känslan av ett enormt sug. Stressigt på jobbet och skjuts av barn till aktiviteter efteråt.. helt slut. Så gött det skulle va.. och blablabla höll det på inne i hjärnan. Förhandling. Många skriver om det här inne. Denna ständiga dialog i huvet. Jo men nej men jo lite.. osv. Men jag försöker tänka att suget klingar av efter ett tag. Försöker ”surfa på suget” (läs gärna om det i ett inlägg från rådgivarna här) låter det komma, och så efter ett tag så släpper det. Man gör något annat, det går en stund och så helt plötsligt är det lugnt igen. Den vetskapen hjälper mig i alla fall. Bra gjort av dig att du än en dag varit nykter. Hoppas granen blev fin ?
Kram

Kan börja med ett hej nykter måndag!

Helgen började med en fredag som gick i rimlighetens tecken utan sug efter mer A trots flaskor i hemmet.

Lördagen tillägnades mängder av smårätter med tillagningsstart vid 14 o som fortsatte till midnatt. En promenad hanns med under kvällen också. En hel del viner till vår palett av matsmakande blev det också. Jag drack nästan två flaskor vin under dessa tio timmar av ätande. Inte det mesta jag druckit under mina dar och en flaska bubbel blev kvar i kylen. Något som inte var så klokt för min del.

Den flaskan skulle jag ha skickat med särbon eller hällt ut men istället blev den lite söndagsmys när jag kände mig ensam efter särbons avfärd. Har försökt att reda ut tankarna som gick i hjärnan där o då, men vet inte.... typ att vaffan; drick upp det du är ju jäkligt misslyckad ändå o det vet du.... gissar att tankarna hördes lätt i en kropp o knopp som förtärt A kvällarna innan o när jag kände mig ensam o lite skör. Behöver bättre strategier för den situationen inser jag✊ planera häng med en polare o ALDRIG ha A hemma just nu. Onödig frestelse som min AdHd-hjärna inte behöver tampas med?

Är slutligen ambivalent i mina tankar om helgen. Ser fram emot att träffa en behandlare på beroendekliniken på onsdag o resonera o reflektera där. Hoppas kunna få testa ngn medicin som dämpar suget/dämpar A-effekten när en dricker så att en lättare sänker konsumtionen under en kväll. (Om ngn har erfarenhet, positiva eller negativa, mottages dessa gärna!)

Nu ser jag fram emot en lugn natt efter att ha fixat brunkål, Jansson och fyra sorters sill till julaftons matfrosseri. Fick oväntade gäster o min o barnens plan att baka pizza i pyjamas får stuvas om. (Ska nog hinna det också under helgerna?)

Du skriver helt underbart ?

Nya tag! Jag vill verkligen tipsa om boken ”promille”!! Har laddat ned den och läst färdigt! Försvinner gärna in i böcker under min detox ur alkohol. (Min detox ska gärna vara för evigt).
Nykter=jag älskar att vara nykter! Och vakna normal!

Jag är glad över att ha hittat hit?Suget startade idag redan vid 12-tiden på dagen. Vi har haft en del sjukdom i familjen. Sonens lärare hörde av sig att sonen har ont i foten. Mannen var på vårdcentralen för att få friskskrivning från familjeläkare. Hon var sjuk, för tredje gången. Själv känner jag av smärta i hals, öra och huvud. Allt på höger sida?Hämta sonen, hämta kartonger från förråd. Slockna på soffan 1 tim sen planerad uppsättning av julgran. Så stort sug hela tiden. När väl gran var uppsatt och det blev fint så åt vi middag framför en tecknad julfilm. Mysigt och kunde känna det och lite glädje?Dagen avklarad utan alkohol!

Bra jobbat Grodis ?

Jag har inget möte med kommunen. Jag har inget möte med dem, jag ska gå på företagshälsovården via arbetsgivaren. "Gjorde slut" med VC idag eftersom familjen snart åker iväg för att fira jul så när vi kommer tillbaka blir det företagshälsovården.

Har hört att de använder Femtonmetoden som lär ska vara framgångsrikt, sen blir det troligtvis PRISM via frivården om rätten går på frivårdens rekommendationer.

Känner igen mig i mkt det du skriver , jag lyssnade på en podd om alkoholism där de pratade om dopamin brist relaterat till alkohol. Jag kunde bli gränslös o kunde hamna i en annan stad när jag vaknade upp efter en fylla o var känd som en craaazy tjej ( positiv bemärkelse ) Som alla ville vara med och ha med . Nu börjar mitt nya liv o kan sakna den där crazy men hon var ju egentligen inte så rolig ... för mig själv iaf .
Jag tror du kommer fixa julen ! Jag ska zooma in den på att sova mycket, äta gott och LYSSNA på vad folk pratar om istället för att underhålla andra .. får se om ngn känner igen mig ?
Kram o lycka till !

Så impad ska du inte vara, det hackar rejält. Ikväll orkade jag inte stå emot, jag hade kunnat stuckit till gymmet men vet att hon spårat ur då. Nu tappade hon iof humöret ändå, denna gången på ungarna. Ska va helt tyst i huset kl 19 när hon sätter sig fram för teven för att äta (ensam förstås eftersom inget får störa henne).

desto mer får du gjort. Jag har just läst denna pärla utav Tommy Hellsten.

Uppe med tuppen och skjutsat dottern. Sonen har blivit sjuk men honom har jag ju skjutsat varje morgon kl 06 senaste månaden. Det betyder mycket för mig.

Jag kan avslöja att jag går kursen i Sundbybergs kyrka. Jag tror inte den informationen röjer min anonymitet. ?

Har nog inte så många råd att ge just nu men en STOR kram kommer här ?
Förstår din känsla av att skämmas men försök att stoppa den känslan där den hör hemma... i soptunnan!
Du är bra och du ska vara stolt över dina insikter om ditt eget förhållande till alkohol.
Kram igen ?

Hej Louise! Önskar även dej lycka till ?
Grattis till 6 dagar ??
Jag är väldigt glad över att ha hittat hit. Skönt att ha en plats att skriva av sig på.
Du är också stark ???

Hej och tack för att du delar med dig! Känner igen så mycket av det du skriver, man kämpar inte bara med sitt eget drickande utan även med sin partners. Och allt himla bråk som uppstår och barnen som kommer ikläm.. så tufft. Men vi är många här inne som står tillsammans. Känns som ett tryggt rum där man får massor av kärlek och inget fördömande. Alla trillar vi dit och reser oss igen och ibland funkar det som tåget och ibland är vi på dag ett igen. Men många härinne skriver att de lyckats ta sig vidare till ett liv utan alkohol. Det ger sån tröst och hopp.
Stor kram ?

Hej Hannah !
Är också ny här !
Vi skrev inlägg ca samtidigt ?
Ville bara säga hej, önska dig lycka och säga att du är stark som skriver här och att du varit nykter i 10 dagar . Jag är på min 6:e dag nu efter ha " restartat " om

Hej! Är ny här på forumet.
Är långtidssjukskriven sedan 2016 pga nervskada i ländrygg och ben samt fibromyalgi.
Har sedan ca 2 mån tillbaka druckit ungefär 5 dgr i veckan. Har liksom inte slutat när jag börjat. Går upp nästa morgon och bara fortsätter... den stora anledningen till att jag dricker är att jag lättare kan hantera min smärta, eller rättare sagt skiter i att det gör ont. Det gäller både den fysiska smärtan och den mentala.
Har nu varit nykter i 10 dgr. Hade antabus hemma så har tagit hjälp av det.
I lördags morse var första ggn jag kände sug efter alkohol men jag tog snabbt som attan en extra antabus vilket gjorde att jag helt enkelt inte kunde dricka.
Har nu en helt förjävlig fysisk smärta och jätte-mycket ångest som jag helt enkelt måste lära mej att hantera utan alkohol.
Det känns både bra och dåligt på samma gång.
Skönt att kunna skriva av dej lite här dock ?

Jag har traglat mig igenom att jag ÄR alkholist , besökt AA men fastnade inte för konceptet men vill prova igen . Förut drack jag mig full 4 ggr / vecka i snitt. Har ändå jobbat heltid och pluggat på distans , har 4 barn o sköter det mesta i hushållet. Lyckats hålla den polerade fasaden uppe.
Har druckit 4 ggr detta ÅR varav senaste var på en arbetsrelaterad fest och blev full. Så full att jag ej minns resten av kvällen . Jag har haft så mkt ångest över detta och gråtit floder ! Jag orkar inte dricka mer och jag har börjat förstå att jag måste gå ut mer att jag ej kan dricka för risken är att jag gör det i sällskap där de ej vet om mina problem som mina vänner och familj gör men jag skäms! Jag vet att jag inte ska skömmas men jag behöver råd , och tröst .. tror jag. Känner mig så otroligt sårbar ,misslyckad och utlömnad . Tar tacksamt emot tankar och funderingar från er i samma sits eller som varit i samma sits.

Jag hittade din tråd när jag var ny här på forumet och har sedan dess följt dig. När jag läste vad du skrev fick jag en aha upplevelse. Trodde jag var ensam om att tänka och fungera som jag gör men har förstått jag inte är det. Du skriver ned saker som jag ofta oxå funderar och reflektera över. Ska jag vara ärlig läser jag inte varje vecka nuförtiden. Jag är nämligen inte lika aktiv på forumet längre.
/Mrx

Jag är också grymt impad av att du håller dig nykter och tar hand om dig själv med träning. Bra. Du behöver bygga styrka och självförtroende, för att orka tackla framtiden och driva igenom en förändring. Min värsta skräck är att bli/göra som din fru. Jag känner mig ungefär lika galen mellan varven. Men all galenskapen pågår inne i mitt huvud. Faaaen vilka elaka bindgalna tankar jag kan tänka, i all hemlighet. Utåt blir jag sammanbiten och tyst. Har man inget snällt att säga så ska man hålla tyst. Visdomsord man borde brodera med korsstygn och rama in. Kram på dig!

Vill bara skicka dig styrka och mina tankar! Har också en tuff dag idag och kämpar också med att stå emot. Men vi ska klara det! ❤️

Ja, det kändes bra men också enkelt och naturligt. Men som sagt värre idag. Men i kväll ska det bli fokus på tvättstugan och pepparkaksbak med mina tonårsbarn ?

Har också anmält mig till programmet här på sidan. Det ska bli en förändring nu!

Lantliv- När är ditt möte med kommunen? Skickar dig all styrka och värme inför det! ❤️

Heja dig!
Det är starkt att kunna stå emot när andra dricker.

Stress på jobbet kan trigga en hek del. Har du verktyg för att stressa ner? Träna mindfullnes eller annat som kan hjälpa?

Tack Miomi för ditt svar! Det låter som att du har haft det tufft en lång tid. Så bra gjort att du hållit upp 15 månader. Jag känner mig stärkt av ditt svar att det är rätt av mig att ta detta på allvar nu. Precis som du berättar har ingen av de jag vågat berätta för hållit med mig. De har sagt att jag oroar mig för mycket (vilket i och för sig är sant) men i denna fråga är nog oron befogad ändå.