Senaste kommentarerna i forumet

Tack JoYo och Fibblan, tyvärr så drack jag igår. Ångrar det bittert idag. Mår skit.

Jag kan inte ha alkohol hemma, det går inte. Allt är slut nu i alla fall... fortsätter kampen.

Tack Dee ❤️ Tack för att du skriver allt jag behöver just nu.
Jag behövde verkligen höra de orden. Föreställer mig att du lite argt och varnande säger det till mig ?
Ja, jag är ur fokus. Vacklar och är lättpåverkad. Jag är nykter fortfarande. Och vill så förbli. Anledningen till att jag mår så dåligt över dessa fester är ju för att jag känner mig svag i mig själv just nu. Och jag vill ju inte dricka (eller jo det vill jag men det går inte). Jag både vill och inte vill. Jag ska försöka hålla fokus. Har lovat mig till söndag. Jag ska definitivt vara nykter till söndag. Det är ett löfte.

Fibblan ?
Tack för dina ord. Tyvärr menade jag att det driks rejält. Och slutar inte bra. Det brukar ju sällan göra det. Jag har förstått att det är en kritisk period jag får igenom nu. De första veckorna hade jag sånt driv. Ett driv som tyvärr börjar sina.
Tillbaka till fokus igen. Jag tycker ju också det är förbannat tråkigt. Blir nästan arg. Varför ska alla andra få dricka och ha kul! Medans det aldrig blir bra för mig. Satsar på söndag nu. 4 veckor ska gå. Jag ska klara det.

Tack för all stöttning ❤️ utan er här inne hade jag inte klarar ens andra veckan ?

Hej!

Vad glad jag blev att du skrev här igen ❤️ Jag har undrat över dig ? Eller glad.. Jag vill ju inte att du ska ha problem med alkoholen.. Men du förstår nog vad jag menar ?

Hur mår du? Det låter som det hänt något...

Ta en dag i taget. Välj varje morgon att vara nykter. Planera inte för långt fram. Vi klarar det! Tillsammans ❤️

Kram

Det rullar på för mig, jag har inte druckit en droppe på 18 dagar och känner mig glad över att kunna prova en annan livsstil nu när jag bestämt mig för att jag inte vill dricka. Jag måste komma förbi mina grundläggande problem innan jag eventuellt dricker igen. Jag drabbades av utmattningssyndrom 2017 som jag börjar märka nu att jag inte bearbetat på riktigt till exempel. I övrigt rullar det på bra och jag är positiv till den nära framtiden för första gången på länge. Normalt brukar min ångest sträcka sig in på onsdagen. Att man ens kan kalla det normalt är helt sjukt. Det är inte normalt någonstans och det borde fått mig att vakna betydligt tidigare. Å andra sidan har jag nog vaknat till tidigare än de flesta andra, kanske inte i konsekvenser i mitt privatliv men åtminstone i ålder.

I helgen blir det att hänga med sambon på fredag och heldagsfest på lördagen. Jag känner mig taggad på att prova på den utmaningen helt nykter.

Vad kämpigt du verkar ha det nu..?
Vill sända dig lite styrkekramar ?, och en önskan om en god natts sömn!
Finns inga råd att ge i det läget du är i nu, annat än att gråta, stå ut utan att bedöva med a, gråta lite till..
Imorgon är en annan dag.
Stor kram på dig!
/Fibblan ?.

Imorgon börjar jag en kurs i "Livsstegen" i en närliggande kommuns kyrka. Det är den kända prästen och f d alkoholisten Olle Carlssons variant utav 12-stegs arbete för personer utan beroende problematik. Det finns även en bok med samma namn. Jag ser verkligen fram mot detta så #Mulletant, om du läser det här, nu är det min tur! ?

Det känns skruttigt nu, men det lättar. Snart. Jag känner mig också skruttig, frustrerad, apatisk och livstrött ikväll. Fylld till bredden av harm. Om du har missat följetången om den dementa snigeln i min tråd, så rekommenderar jag att du fortsätter vara lyckligt ovetande. Gaaaaah! Fast om man behöver en anledning att supa skallen i bitar så utgör hen en utomordentlig sådan. Nån nytta ska väl det fanskapet också göra här på jorden... Men nu har jag ju bestämt att jag inte gör så längre, så jag får väl harma klart och gå vidare istället. Kram på dig ❤️

...hej och tack för att du besökte min tråd.
Jag återkommer en kväll när jag inte är i spinn och halvhavererat närmar mig marken i 666 km/h.

Hittade alldeles nyss en tom vinflaska i städskrubben ?
Livet som nynykter alkis...

Precis som många andra har jag tagit upp rökning sen jag slutade dricka. Hade hållt upp åtminstone ett halvår... Vilken skillnad det blev ekonomiskt när jag slutade röka! Jag hade råd att supa mycket mer! Men som sagt, tog upp det igen och nu ska jag försöka sluta röka igen, sista ciggen igår morse.

I början skrev jag mina önskningar framåt, bland annat att resa. Jag har ett mål, helst till våren. Hittills i nykterheten har jag inte sparat något till det ? jag har unnat mig och fyllt luckor. Fokus hittills har varit nuet och det är superviktigt, men att planera och drömma framåt måste också få sitt utrymme. Så nu är det dags att strama åt unnandet. Åtminstone lite grann...

Har varit väldigt sugen på att dricka idag, men dag 73 blev nykter även den. Och dessutom rökfri ?

Var inte så hård mot dig själv. Att klara av och förändra sina dryckesvanor och samtidigt befinna sig i en utmattningsdepression kan ju inte vara det lättaste. Jag har varit där och minns att jag inte kunde ta några beslut alls. Helt ork-och viljelöst lät jag dagarna passera medan jag grät floder. Så var så snäll mot dig själv som du bara kan. Försök ta dig ut även om det tar emot. Promenader är bevisat välgörande för kropp och själ. Medveten andning ett annat sätt lindra oron. Funkar iaf. för mig

Jag måste sluta dricka helt. För gott, eller åtminstone ett bra tag till att börja med. Har börjat lyssna på boken ”Vägen ut” av Kjell-Olof Feldt och hans fru Birgitta von Otter för att peppa mig själv till max.

Att du uppskattade begravningen. Då jag jobbar i " branschen" är man beredd på det värsta. Men faktiskt...Vi försöker möta anhörigas önskan. Då är det bra med Vita Arkivet. Begravning är.. svårt före..under...å efter. Inget som
man "river av ". Det sätter spår. Livets
spår. Döden...är ju som slutet för oss alla.....oavsett.

JUST NU känns det lite botten alltså. Lille Skutt- tårar flödar. Försöker att.hålla mej på banan. Läser min egen tråd å alla goda råd jag fått. Fantastiska männoskor som brytt sig. Nä jag är nog lite lost och ensam just nu.

Tittar in för att säga hej, du skriver så berättande kring hur du har det och hur det går för dig i din förändring. Det låter som att du hittat mycket som du är hjälpt av för att hålla dig i den riktning du vill gå med alkoholen. Aktivera dig med allt mellan syltkok till äta grapefrukt eller annat. Olika "verktyg" olika gånger och att du reflekterar här och med dig själv.

När du skriver att du vill stanna i sängen och slippa möta livet låter det som du just nu inte mår så bra och sätter ord på det här. Du har tidigare nämnt att det går upp och ner och att hormoner och att jobba med denna livsstilsförändring är sådant som tar en hel del energi. Finns det något du kan ge dig själv för att berömma, belöna och ge till baka något för det jobb du lägger ner? Om inte annat ord och pepp från dig själv till dig själv?
Trots att det går upp och ner i hormoner eller annat ger du inte upp även om en tanke flyger förbi att det vore skönt. Du sätter ord på det och trampar vidare framåt!

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det samma här.

Varför tvåla in det i mitt nylle varje kväll? Det hjälper inte! Gaaahhhh.

Tack för att ni skriver och reflekterar mina tankar.

Tack snälla Picklad för ditt förslag. Onekligen sitter vi i samma sits. Vissa dagar sneglar jag på ett par av mina kollegor och undrar om de kanske har det som jag. Men man skulle inte ens ta i samtalsämnet A med pincett på jobbet. Tur att detta forum (och andra) finns, så att människor får chans att mötas och spegla varandra.

Jag har tuffa dygn. Hjärnan kör logaritmer, variabler, statistik, gudstro, kemiska föreningar, korsord, inälvor, fransk löksoppa, skärmflygning, blåklint och svart.
Trumpetsvamp.
(Skriver - raderar - skriver - raderar)

Mer blir det inte ikväll. Hjärnan går i spinn.
Ta hand om er!
(hjärta)

Kan jag stanna här? Slippa möta livet? Insåg att jag har två personer att ringa till om kris..förutom 112. Resultat av socialisering i 40 år. Är det godkänt?

Mår så där bra...ibland kan det kännas lite konstigt att må bra och helt enkelt vara nöjd med tillvaron...men det är ändå en välkommen känsla.
Har haft möte med min terapeut idag...förut blev jag stressad av att träffa honom för jag trodde att jag behövde ha alla svar i förväg, men nu när jag insett att jag är där för att lära mig så är jag betydligt lugnare.
Hade tänkt följa med några jobbarkompisar på bowling om några veckor...men inser att det är dumt att utsätta sig för frestelsen så jag väljer att stå över...det är egentligen inget jobbigt beslut.
Kan önska att jag hade vänner som inte dricker så att man kunde umgås under andra premisser...men det kommer med tiden, det är jag helt säker på☺

Låter som en väldigt fin begravning och ett vackert farväl av en människa som behövt kämpa mkt i detta jordeliv..?
Vi har verkligen haft olika saker för oss idag, men delar tacksamheten för att vi inte ens i tanken gått till alkohol..?

Med varmt deltagande
/Fibblan ?.

Ibland blir begravningar extra fint genomförda. Jag är inte troende eller med i kyrkan men respekterar präster som är humanister och håller kärleksbudet högst.
Idag begravdes en människa som levt med psykisk sjukdom och missbruk stora delar av sitt liv.?
Och prästen höll ett så fint och innerligt tal om denna människa och det blev så himla bra.
De vuxna barnen grät högt och det kändes inte ett dugg jobbigt bara precis så som det skulle vara.
Ett avsked som blev fint och vackert.
Efteråt kaffe och smörgås, titta på gamla fotografier, prata minnen.?
Och för min del inte en tanke på alkohol!

Kramar
???

Det du skriver Nordsaga låter som att jag hade kunnat skriva det. Lärare, tre barn, en man, 50 år, full mitt i veckan, döljer hela dagen, längtar till 18:00, hemma två dagar med stressymptom. Ska jobba imon och kommer troligtvis att dricka när jag lagar mat ikväll.
Hatar detta men vet inte hur jag ska ta mig ur det. All energi går åt på jobbet. Var nykter i 10 år, 93-03. Varför klarar jag det inte nu?
Skaffade barn under de åren.
Känns som jag har fastnat i ett tomrum och skulle gärna byta jobb. Dra upp gräs eller nåt.
Jag förstår precis hur du har det.
Ska vi bestämma en datum för start och mål och se om vi kan klara det tillsammans?
Kanske lite påfluget från min sida, men jag frågar ändå.
Styrkekramar!

Jag tänker på dig och hoppas att du lyckas.

Glömde skriva att jag har en terapeutkontakt och det är siperbra??

Tack JoYo för ditt svar!

Jag känner igen mig mycket i din berättelse. Å även om jag vet mycket så är det ändå gott att höra vad som har varit verksamt för andra. Det är ju först nu som jag har vänt mig ett forum där jag möter andra som har/har haft liknande problem.
Jag tror mycket på både fysisk aktivitet och mental träning...jag behöver prioritera mig själv där.

Ha det bra?