Senaste kommentarerna i forumet

Fibblan - Tack! ❤️ Det är precis så det är.. Allt liksom bara snurrar på och min lilla egna stund, den där goa har varit när jag kan ta mig ett glas vin. Ledigt. Pusta ut. Slappna av. Den känslan har jag inte fått nu de senaste två helgerna alls tyvärr. Det kanske kommer vem vet. Jag tror vi är många kvinnor som är väldigt lika där.. Man gör så mycket för andra, råddar, har sig. Då är det lätt att den där lilla avslappningen bara slinker ner. Sen blir det mer och mer för man vill ju känna samla känsla som med första glaset. Det blir ju dock inte så.. Och jag kan inte stoppa ? Läste lite i din tråd, mest det sista.

Jag tycker du är så stark! Heja dig för att du aldrig ger upp! Jag hoppas, att om jag dricker igen så kommer jag resonera och vara som du ? Att börja om är inget misstag, misstaget är att inte börja om när det blir fel ibland. Det är så vi växer ❤️ Kram

Stormen lilla - Tack för fina ord ❤️ Ja vi är lite lika där du och jag. Dricker inte ofta men alltid för mycket på samma tillfälle. Mina misstag är många. Jag mår okej. Jag är piggare men samtidigt uttråkad. Hoppas det ska gå över snart. Fick lära mig en sak. Att alkoholen om man dricker lite mycket på en och samma gång påverkar hjärnan i flera dagar efter. Det är inte bara dagen efter drickandet utan faktiskt en längre tid. Och nu när jag hållit upp i två veckor kan jag faktiskt hålla med. Jag känner mig annorlunda, fast på ett bra sätt. Jag är mer vaken och fokuserad. Sen är det också roligt att man kan boka in saker tidigt på helgen. Jag vet ju att jag inte kommer vara bakis så jag behöver inte ens tänka på det :) Jag tar dag för dag helt enkelt. Försöker göra bra val :)

Allt gott ❤️

Det hjälper mig iaf att skriva här, hoppas det kommer att hjälpa dig också.

Så varmt välkommen!

Tack för uppmuntrande ord.
Följer din tråd o vet att du kämpar med massa frågor så kan bara önska dig allt gott med hopp att livet formar sig på ett bra sätt ☺️

Du känner dig allt annat än stark, skriver du. Men när jag läser om hur tufft du har det och all prövningar du går igenom så tänker jag att du är otroligt stark.
Jag har själv haft en h-vetesperiod i början av nykterheten, så jag tror att jag förstår vad du går igenom.
Bra det där att du kom på att sug efter alkohol faktiskt kan vara något annat behov som kroppen signalerar. Ta för vana att känna efter en gång extra varje gång du känner ett sug, så tror jag att du slipper våndan över om du ska till systemet eller inte fler gånger :-).

Det går ju bra för dig!
Såå skönt att du har en förstående och stöttande fru också, gör det nog lättare för dig tänker jag.

Keep going!

Jag kan förstå det där med att du blir trött på att fokusera på alkoholen och att du väljer att vara borta härifrån ett tag. Jag tycker det låter jättepositivt att du kommit så långt i din nykterhet! Att du vill släppa fokuset och bara leva livet nykter.

Önskar dig allt gott!!

Ja, jag är inne på dag 48!
Trots att jag när jag slutade dricka inte hade någon som helst ambition att vara nykter ett visst antal dagar, jag skulle ju bara dra ner på alkoholen till en "normal" nivå, så dök det upp en tanke när jag räknade dagarna att - nästan halvtid! Tror att jag börjat sikta på 100 dagar någonstans mer eller mindre medvetet.

Samtidigt... Min gubbe fyller jämnt nu i veckan. Ska jag inte få höja en skål och gratulera? Kommer säkert en hel del folk också, hur ska jag orka nu med alla sinnen överaktiva? Jag kanske inte bara vill ta ett par glas, jag kanske till och med borde göra det?
Jo, jag vet. I inlägget ovan har jag konstaterat att alkohol är ett gift och att det är just så det smakar också. Lösningsorienterad som jag är så vet jag ju precis vad som hände då, i helgen, och hur jag kommer runt det. Jag tog helt enkelt en för liten sipp på vinet. Kände bara smaken utan att promillen steg ens ett uns och kunde dra igång belöningssystemet och den sköna avslappningen. Räcker nog att ta typ ett halvt glas så är smaklökarna lite dövade, avslappningen kommer med glas två och då kommer jag också att tycka att vinet är precis så fantastiskt gott som jag brukar.
Hmmm, vilken del av hjärnan har räknat ut detta? Tja, ni vet nog.
Hur jag kommer att göra på gubbens stora dag? Det vet nog ingen, allra minst jag.

Imorgon är det partaj..det hade jag glömt. Men det gör inget för jag ska ju ändå inte dricka.
Känns bra att vara så bestämd.
En fest mitt i veckan, utanför hemmets lugna vrå, nej tack, här klingar alla tänkbara varningskloclor! Så det är bara att stå fast vid mitt beslut, som är mycket väl genomtänkt och baserat på alldeles för många tidigare erfarenheter.
INTE dricka mitt o veckan
INTE dricka "ute på fest"
Så.
Lätt som en plätt.
Nu ska jag bara ta mig igenom kvällen också.
Varför jag inte stannar hemma?
Ska väl inte låta alkoholen bestämma om jag ska träffa folk eller ej?
JAG bestämmer!
??

Så har snart en vit vecka gått, känns ok men suget finns där och lurar.
Känner varje eftermiddag/kväll att oj kanske vägen förbi Systembolaget för ett glas vin hade varit gott, skulle jag behöva, är jag värd osv...A djävulen som lockar..men än så länge har jag stått emot.
Har haft vita perioder tidigare med ångest, dålig sömn osv men den här gången funkar det bättre och tror det beror på att jag varit helt öppen för min fru denna gång sagt att jag har alkoholproblem och är alkolist. Reaktionen var att det hade hon ju förstått och sen har hon peppat och stöttat så alla ni där ute våga vara öppna mot någon som är er nära ☺️
Nu ska jag till gymmet för ett morgonpass vilket aldrig funkat tidigare i bakisdimman.
Önskar er alla en fin vit tisdag

Hej, jag har läst det mesta av din tråd. Du har ett tufft liv förstår jag. Att du tar till alkohol som självmedicinering när du känner ledsen, ensam eller stressad är ju ett symptom som jag inte tycker att du ska nonchalera. Det gör du såklart inte, men jag tänker att du skulle behöva annan hjälp än AA för att faktiskt komma till rätta med roten till det onda, lära dig hur du ska hantera dom här känslorna, istället för att "bara" fokusera på att minska alkoholkonsumtionen.

Jag tycker definitivt att du ska gå till beroendemottagningen! Tveka inte, bara gör det! Jag var på en beroendemottagning för första gången i augusti i år. Och jag kände också som du gör, att jag inte riktigt kvalificerar mig för att vara där. Det finns ju så många som är i så otroligt mycket sämre skick än vad jag är. Men jäklar vad jag är glad att jag gick dit! Bemötandet är fantastiskt! Jag ångrar att jag inte gått dit tidigare! Nu ser jag fram emot att gå dit för att få träffa den trevliga vårdpersonalen (är där för blodprov och lite snack var fjärde vecka). De får mig att känna mig välkommen och de verkar bry sig om en "på riktigt". Förvisso är jag inte lika långt ner i skiten som många andra är, men jag har ändå rätt att vara där! Jag har fått Naltrexon utskrivet, vilket fungerar jättebra för mig. Har inget sug överhuvudtaget.

När jag varit nykter i minst tre månader (när hjärnan inte är alkoholmarinerad längre) ska jag få gå till en psykolog för att börja bena ut VARFÖR jag bedövar mig med alkohol och förhoppningsvis bli bättre på att hantera situationer som triggar önskan att dricka. Jag ser fram emot det.

Idag har jag varit nykter i 92 dagar, och jag kommer att fortsätta att vara nykter. Jag kommer aldrig att gå tillbaka till att tro att jag ska kunna dricka normalt igen.

Med detta sagt (ursäkta om jag snöade in på mig själv) så ville jag egentligen bara motivera dig att faktiskt ta det där steget att gå till beroendemottagningen, du kommer inte att ångra det!

Lycka till!

Kram /M

Helnykter idag??
Så jävla stolt att jag inte spårade ur under mitt snedsteg. Kör vi vitt till lördag kväll ???? Kanske jag kan börja dricka normalt.

Tack Odette! ❤ Känner mig allt annat än stark.. Hur har du det själv?

Idag har prövningarna avlöst varandra... Men det mest triviala skedde när jag satt i bilen och skulle handla efter jobbet när tanken på alkohol dök upp. "Det är måndag och jag kommer inte svänga förbi systembolaget, men några 3,5:or kan ju åka med i kundvagnen... " Jag var sååå trött, stressad och nere att tanken på bedövning var överhängande.

Sen tänkte jag på er alla som kämpar här på forumet. Hur pissigt allt än känns så kan jag inte ge upp åtminstone än... Väl inne i affären var lyckan fullständig när jag hittade julmustburkar. Jag svepte en i bilen och kan bara konstatera att jag varit så sjukt törstig. Tankarna på alkohol var som bortblåsta.

Är det så här simpelt, man misstolkar basala behov och tror att alkohol är lösningen. Undrar hur många gånger man fallit för samma sak... Har iofs skojat om alkohol som universalmedel genom åren. När man är glad, ledsen, trött, pigg, hungrig till och med mätt... Finns alltid anledning att korka upp...

Tror att beslutet att skriva här på forumet faktiskt var det som hindrade mig från att ge upp idag. Jag har gjort någonting konkret till skillnad mot för tidigare gånger. Å andra sidan har livet aldrig varit så här brutalt som nu heller.

Är i slutändan glad över beslutet att skriva av mig här oavsett om någon läser eller inte. Mitt barn har en spiknykter mamma idag tack vare det.

Jag gick ikväll på 90-minuters mötet som är på måndagar. Har inte varit där så många gånger men det var jättefint. Fullt med folk och varm stämning med levande ljus på bordet.

Min "vän" hörde plötsligt utav sig idag, flera gånger. Det känns som isen lossnat mellan oss och han var lika omtänksam och peppade mig som tidigare. Det känns bra. Han bryr sig fortfarande. ?

3 veckor avklarade och det går så mycket lättare just nu!! Suget känner jag nästan aldrig just nu och mina tankar är inte så upptagna med alkoholen längre.
Jag fokusera mycket mer på hälsan och barnen - äter massor med nyttigt, dricker mycket vatten och te, har gått till 2 träningspass sen i lördags, har lekt mycket med barnen och dottern och jag har gjort fina hårbehandlingar igår.
Jag är bara lite orolig att suget kommer tillbaka med hämnd snart - jag litar inte alls på mig! Och varför skulle jag? Jag har ju trillat dit igen varenda gång hittills. Dessutom kommer min mamma hälsa på snart...

Kommer ju givetvis - denna gång i förhoppningsvis starkare skimmer än sist <3

Mod och styrka, en extra kram till Li-Lo <3
Kram,
Dee

..ett sådant tillfälle får man inte missa, årets höjdpunkt.
Kittlande, skrämmande, spännande, intressant, förlösande, igenkännande, gruppkänsla, förståelse, positivt, underfundigt, glädjande, ja en massa till.

Fundera inte, anmäl er och kom, man kan alltid vända på gångvägen, porten, trappan, entrén, dörren eller tröskeln till möteskummet.
Men de som vågar hela vägen brukar inte ångra sig, den som inte satsar har inget heller att vinna.
Vi är många som delar samma historia, samma skamfyllda känsla, men när trollen tas fram i ljuset försvinner de bort.
Man tömmer den tunga ryggsäcken och känner sig lättad efteråt, och får många nya vänner, en varm kram mjukar upp stämningen rejält.

Så gå inte miste om denna möjlighet, vi är alla helt vanliga människor men med en dold hemlighet, det är den som för oss samman.
I skrift på forumet, men så mycket häftigare i verkligheten.
Ett proffsigt och tryggt bemötande av personerna bakom forumet, god mat i ett högljutt och glatt gäng.
Man går därifrån helt mentalt utmattad men lättad, glad och styrkt.
Om ni vill kan ni läsa mina erfarenheter från tidigare två-tre möten i min tråd, "Ångesten tar mitt liv".

Berra

Vad spännande, jag tycker ju sådana sociala tillställningar kan vara lite krystat men samtidigt spännande.

Definitivt något att fundera på, skulle vara så kul att få ansikte på de man pratat med i snart 4 månader.

Jag var med på förra träffen. Tycker det var givande att få träffa flera av forum vännerna Irl. Har jag möjlighet dyker jag även upp på den här träffen.
/Mrx

Bra initiativ att skriva. Jag tror att det här är gången det funkar. Välkommen! ?

Undrar om jag vågar den här gången.

är texten i det borttagna inlägget :
Av Dr. Sanna Ehdin 18 oktober 2019
Uppskattningsvis är 20–30 procent av alla människor fast i olika sjukliga beroenden, och andelen närstående – särskilt barn – som på olika sätt berörs är givetvis ännu högre. Många av dem blir "vuxna barn" när de växer upp, eftersom de tvingats ta för stort ansvar för tidigt och växa upp för fort.

Det här föder osäkerhet, höga inre krav, känsla av att aldrig räcka till etcetra. Men det går att läka detta som vuxen. Här nedan är ett par förslag samt en övning som stärker relationen till dig själv.

Varför blir man ett vuxet barn?

Att man blivit ett vuxet barn beror ofta på att en eller båda föräldrarna varit frånvarande av olika skäl, som i sjukdom eller för mycket arbete. Annat har varit viktigare än barnen, eller så har föräldrarna varit fast i något beroende och deras energi och uppmärksamhet har gått till det. Eller så har de suttit fast i varandras outredda konflikter, i ett beroende och medberoende som tagit för mycket energi.

Det finns många skäl men reseultatet blir samma: så kallad omvänd föräldraroll. Helt enkelt för att mamma eller pappa inte tagit (eller kunnat ta) sitt föräldraansvar, utan kanske har regredierat (blivit som barn själva). Då får barnen sköta sådant som de inte ska – eller är mogna för – utan att få hjälp och handledning.

Utmärkande för vuxna barn är att de försöker förstå och klara av världen så gott det går.
De allra flesta vuxna barn fungerar ofta väl, ibland för väl, men ofta känns det förvirrande och osäkert. Det måste man då dölja till varje pris för att framstå som kapabel och kompetent.

Misstag och ”svagheter” vill man helst inte kännas vid, när det egentligen är det man behöver göra för att ge utrymme för en förändring. Men när man har hanterat livet genom att tidigt klara av stora saker, och det varit så viktigt att just till varje pris ”klara av det”, så föds en stor inre stress, och stora prestationskrav som kan vara orimliga.

Foto: Paulina Westerlind (mitt montage med text)

Gemensamt för vuxna barn

1. Förvirrad självbild

Man blandar ihop självkänsla med självförtroende. Man är en sann överlevare, men vet egentligen inte vem man själv är. men vet egentligen inte vem man själv är.

2. Ur kontakt med sina behov

Man har svårt att veta sina behov eftersom man lärt sig att inte ha behov, alternativt att man har fel behov. Man omvandlar de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etc) till att bli duktig och klara av saker. Det har skett en felkoppling på behovssystemet, och man är inte själv medveten om det.

3. Svårt att sätta gränser

Gränserna mot andra blir antingen för stora och man bygger murar för att skydda sig, eller så är man helt gränslös och låter andra människor gå över en.

4. Förvrängd verklighetsuppfattning

Man är uppväxt med dubbla budskap, och man visste att något var fel men ingen lärde en vad det var. Allting blir mixtrat och tilltron till andra människor och en själv blir då låg.

Det beror på att man blivit lurad och förd bakom ljuset av dysfunktionella föräldrar som till varje pris måste dölja sitt missbruk och framstå som bättre. Det gör att man växer upp till att vara högfungerande och välanpassad – men det blir väldigt tomt inuti …

5. Växer upp för fort

Man förväntas kunna saker utan att ha fått lära sig det, och växer därför upp snabbt. Man blir pseudoanpassad och lär sig genom att iaktta och härma andra, vilket kan leda till att det kan bli riktigt tokigt ibland. Känslan av att aldrig vara bra nog – vilken är grunden för Jantelagen – kommer ju från detta.

Hur kan man läka sitt vuxna barn?

En av de saker som utmärker vuxna barn är oro. Det är för att man tvingats ta för stort ansvar för tidigt. Oro är egentligen en existentiell osäkerhet – vi känner inte oss själva och känner inte tillit till livet. Vi tror inte att saker ordnar sig och att vi får det vi behöver, vilket gör oss psykiskt svagare.

Detta är särskilt uttalat bland personer som är vuxna barn och medberoende, då har man svårt att känna ett inre lugn, en trygghet, och har ofta svårt att tillgodose sina egna behov.

Jag menar att oro och otrygghet är ett inlärt beteende.
Det går att hantera och bli av med dessa negativa tankemönster genom att träna med kognitiva och emotionella tekniker, som exempelvis NPH programmering (tidigare Happy Heart-metoden). Med denna kan du direkt bryta stress, oro, ångest, ohälsa, negativa tankar etcetera – när de kommer. Du bryter reaktionen och kan träna om ditt beteende, och därmed dra om dina hjärnbanor för alltid.

NPH programmering innebär att du kan ta dig ur kampen genom ett teamwork där du använder dina olika högre funktioner – ditt oslagbara dream-team:

• hjärnans högra center
• hjärtats kraft
• ditt högre/visa jag (själskraften)

Genom att fånga sig själv varje gång oro, stress, orimliga prestationskrav, irritation med mera slår till, och träna NPH programmering i tre minuter så kan du helt förändra ditt beteende, för det bygger om den plastiska (föränderliga) hjärnan och ger samtidigt tillbaka kraften i vårt liv.

NPH programmering gör att vi kan bryta gamla, oftast omedvetna negativa och destruktiva mönster, och medvetet välja någonting annat.

Svag självkänsla

En annan sak som utmärker vuxna barn är en svag känsla för egna behov. Du har svårt att veta vad du har för behov, eftersom de aldrig blivit mötta. Kanske har du lärt dig att du inte har behov eller du har fel behov. Du tillfredsställer de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etcetera) genom att bli duktig och klara av saker.

Det har skett en felkoppling i behovssystemet, vilket gör att du inte är i kontakt med dina behov och kanske inte ens är medveten om det.
Bästa sättet att stärka detta är genom att bygga en stark, positiv och kärleksfull relation till sig själv. För hur man har blivit speglad som barn, är oftast hur man behandlar sig själv. Som vuxen kan man dock ändra på detta med en medveten insats.
Övning: Stärk relationen till dig själv

Relationen till dig själv är viktig, och ju mer du är i kontakt med dig själv, desto lättare är det att knyta an till andra.

Därför är det alltså bra att tillbringa tid med dig själv, precis som du skulle vilja vara med den du tycker om för att vårda relationen. Här är en utmärkt övning som hjälper dig att stärka relationen till dig själv. Upprepa den gärna flera gånger, för varje gång befästs det positiva och upplevelsen förändras:

Sitt bekvämt i en stol eller ligg på soffan eller sängen. Ta ett par djupa andetag och slappna av. Sänd flera vågor av avslappning genom kroppen, från toppen av hjässan ända ner till tårna. Slappna av på framsidan, baksidan, längs sidorna och i mitten av kroppen. Känn hur du blir allt tyngre och sjunker djupare i avslappning för varje andetag.

1. Säg tyst till dig själv: ”Jag vet vem jag är när jag älskar (uppskattar) mig själv helt och fullt som jag är.” Upprepa frasen flera gånger medan du rör ögonen från höger till vänster bakom slutna ögonlock. Håll sedan ögonen stilla och riktade neråt bakom ögonlocken och upprepa frasen flera gånger tills den känns helt sann.

2. Ta kontakt med ditt ”barnjag” i valfri ålder, och föreställ dig att du sitter vid sidan om ditt lilla jag. Det går bra att hålla om henne eller honom om det känns bekvämt. Låt ditt lilla jag säga: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är” flera gånger tills det känns helt sant.

3. Ta sedan kontakt med ditt ”tonårsjag”. Stanna med den delen av dig medan du låter den säga samma sak. Upprepa det tills det känns som en sanning för dig.

4. Rikta din medvetenhet mot ditt vuxna jag igen. Upprepa affirmationen: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är.” Säg det tyst för dig själv ett par gånger så att eventuell laddning är borta och det känns avslappnat och positivt.

5. När du känner dig redo kan du sakta komma tillbaka till vaket tillstånd. Sträck ut armar och ben lite försiktigt, ta ett par djupa andetag och res dig långsamt upp. Sträck på dig stående, sänk axlarna och skjut fram bröstkorgen – känn dig lite stolt över den du är och det du kan dela med dig av.

6. Tacka dig själv för att du tog denna tiden för att ge ditt inre barn kärlek.

vanligt ett viktigt val att göra :-))
1) Träffen på Liljeholmsberget......ELLER...
2) Blomsterfestivalen i Chiang Mai....
?????????

Ok då finns en plan, kämpa på? ?
Skönt att få saker gjorda, det städar bort ”vanlig” ångest ?
Ha en bra vecka och kriga på ?‍♀️

Men jag e otroligt imponerad av dig! Vilken enorm styrka du visar ❤️ En inspiration för mig. Varmaste kramen från mig till dig.

Hej alla användare

Som ni säkert redan vet vid det här laget är vi måna om anonymiteten här på forumet. Samtidigt vill vi ge er som skulle vilja ses en chans att faktiskt göra det.
Sedan ett par år har vi anordnat en liten träff där vi bjuder på tilltugg och lite aktiviteter i våra lokaler. Och när jag säger aktiviteter så är det såklart frivilliga övningar, ofta lika lekfulla som allvarliga. Mest är det ett tillfälle att ses. De som tidigare valt att komma har ibland presenterat sig med sitt ”nick” eller med sitt förnamn, påhittat eller inte gör ingen skillnad.

Nu är det dags att bjuda in er igen. YIPPI!

Lördagen 8 februari 2020 står våra dörrar öppna. Vi börjar klockan 12 och avslutar runt 15. Som vanligt bjuds det på något ätbart och vi håller till i våra lokaler på Liljeholmsberget i Stockholm. En tydligare vägbeskrivning kommer då det närmar sig! Vilket forum ni än är i så är ni välkomna, du som håller på att förändra dina alkoholvanor, du som har förändrat, du som undrar om du ska och du som är anhörig till någon som dricker alkohol.

Anmäler dig gör du på vår mejl kontakt@alkoholhjalpen.se

Ser fram emot att träffa er som kan, vill och kommer!
Vi på alkoholhjälpen :-)