skrev Strulan65 i Dricker för mycket och ofta

Tycker du skall gå är skönt att träffa andra med samma problem.
Att ta all hjälp man behöver och erkänna för sig själv att man har denna sjukdom är en sådan lättnad.
Så gå dit och pröva om det är något för dig// kram Strulan


skrev Återfaller ofta i Dricker för mycket och ofta

Det du skriver är helt sant, problemet är att jag bestämmer mig men sviker mig själv. Det här med ord känner jag igen, orkar inte ens ursäkta mig mer. Det börjar kännas patetiskt. Jag litar inte ens på mig själv längre. Det är ändå första gången jag tänker att jag ska bli nykterist. Jag är väl lite trögfattad men det börjar klarna att jag inte kan dricka måttligt.

Tänkte faktiskt testa ett aa möte ikväll. Det är ett öppet möte. Behöver lite stöd i det här känner jag. Jag vill lita på att jag bestämt mig. Svårt att få nån annan att lita påsen när man inte gör det själv.

Tack för att nån svarar !


skrev Strulan65 i Första dagen här

Vill tipsa om självhjälpsprogram här, samt två bra poddar alkis och beroendepodden det har hjälpt mig många gånger.
Fint att ni kan stödja varandra❤️kram Strulan


skrev Milliemus i Första dagen här

Är du med i någon grupp? Känner du att du kan kontrollera det så långt? Allt känns hopplöst när det är flera dagar med motgång än positiva... Det känns skönt att dela med sig eller hur? Letat efter något som det här en god stund?


skrev Milla89 i Dag 3

När går detta över? Jag har bestämt att sluta dricka helt. Idag är första dagen och kroppen känns lite skakig och jag får värmevallningar.


skrev Humle i Första dagen här

Jag fattar känslan, när man känner många blir det inte kul att visa sitt inre. Men kanske det att bli igenkänd på AA inte är värre än att bli igenkänd på det sätt du beskriver?
Jag önskar verkligen du kunde få finna din tillhörighet ❤️ Jag tänker det här forumet är en slags gemenskap oxå.


skrev Garageper i Märkligaste beteendet ever

Kära Antonia, jag såg ditt inlägg sent igår natt när jag satt på dass! Jag satt där länge och läste, benen domnade och jag haltade svårt när jag återvände tillbaka till sängvärmen. Det värmer fantastiskt skönt att få meddelanden och kloka tankar från dig och alla andra vänner som kämpar med samma problematik.
Jag blir "glad" när någon känner igen sig, för det innebär att man först och främst inte är ensam, för det andra att man kanske inte är helt unikt knäpp ändå?
Uppriktigt sagt blir jag rörd när jag upptäcker att det finns någon därute som läser det jag skriver och eventuellt även kan finna fragment som är värda att kommentera eller fundera över.
Min rastlöshet och allt annat bedövar jag som vanligt med träning och prestation, inte alkohol! Jag ska ta en lång löptur in till stan idag där vi ska fira ett kalas. Perfekt tillfälle för mig, fast visst ligger det en del ångest att "behöva" göra det. Väl framme är det underbart i varje cell och resten av kvällen är jag i ett lyckorus, är snabb i tanken, skämtar och håller låda. Tror det stavas endorfiner.
Antonia, det du skriver om eventuell glädje och nyttan över att få en diagnos på papper är samma för mig. Jag är tveksam och vet inte om jag skulle må bättre av att någon expert sätter en stämpel på ett papper? Ibland tror jag att jag har alla de kombinationer du beskriver, ibland är jag övertygad om att jag helt enkelt bara ÄR sån här, en livlig, skön typ där det surrar mycket tankar och funderingar. Väldigt mycket livsglädje, empati, känslorna utanpå kroppen, kreativitet och allt annat. Sedan andra dagar då kemin i hjärnan ändrat sig kommer känslorna av att allt är meningslöst, jag är patetisk och bättre död än levande, allt är så svårt att ta sig över. Att exempelvis behöva ringa ett enkelt telefonsamtal som plötsligt blir en barriär av tankar och känslor även om det på förhand är ett samtal helt utan obehag eller svårigheter inblandat.
Jo jag är kreativ och driver på men just nu behöver jag komma till ro med jobbet och nykterheten.
Jag kommer inte lämna arbetet så enkelt som vissa kanske tror, på dass i går natt läste jag även om arbetsrätt! Hahaha, inte konstigt man tappar känseln i skinkorna då?
Har formulerat ett mail till VD som han får läsa tidigt måndag morgon. Tror det löser sig, allt har en tendens att göra det till slut.
Antonia, skönt att ni kan göra nykterheten tillsammans din man och du, även detta med LITE vin känner jag extremt mycket igen. Min fru har inga problem med alkohol, varje gång jag tar upp ämnet "Lite vin till maten ska väl en vuxen man klara" så blir det självklart spänning och oro i luften, så just nu och framöver är det helt enkelt vita dagar och nätter som gäller för mig.
Alla mår bättre av det, inte minst jag själv.
Försöker tänka mer på mig själv nu och ett tag framöver. Det är jag värd.
Kram GP


skrev Milliemus i Första dagen här

Tack för din respons? Innan allt blev så här kunde jag inte fatta för allt i världen varför eller hur folk kunde låta allt gå så långt!? Skämma ut sig, ligga dyngrak och nerkissad bredvid en bänk i stan där 100-tals människor bara kunde stå och stirra! NU förstår jag.... Jag tycker inte synd om mig själv, det är mina älskade ungar jag tycker synd om. Jag kan nästan se puben som jag blev portad ifrån förra helgen från mitt fönster. Ena killen som har varit här dom 2 sista gångerna från räddningstjänsten jobbar jag med, och vi hade ett jättebra kompis förhållande på jobbet. Nu har han sett mitt värsta, nerblodad och äcklig, ful i munnen, förbannad, även frågat honom om sex. Jag tycker så synd om honom, men skäms för att be om förlåtelse. Jag fick erbjudande om att vara med i AA-grupp men jag tackade nej. Jobbade många år på våran lilla vårdcentral som receptionist och 90% av vår lilla befolkning här vet vem jag är. Jag är den hjälpsamma glada tjejen som hjälper allt och alla. Därför skulle det vara så otroligt skämmigt att komma in i ett rum där alla vet vem jag är... Kanske dumt att tänka så, men jag gör det...


skrev IronWill i Dricker för mycket och ofta

Att du ”vet att du kommer vara nykter i två veckor/bara idag”, och sen två veckor/en dag till etc. ”Hyffsat säker” låter i mina öron som du lämnar en del förhandlingsutrymme?
Oavsett vad man får för hjälp så är det ditt psyke som får dra det tunga lasset.
Att verkligen bestämma mig var nyckeln till att klara den första tiden för mig. Lämnar du utrymme för att förhandla så kommer du att börja vela och till slut förlora. Jag kan garantera det.
Det tog en längre tids nykterhet innan min fru började lita på att jag lämnade korken på. Man vill gärna läka med ord, men de har man ju gjort så många gånger förr. Bara handling som kan bevisa att man menar det.


skrev Adde i Div åsikter eller...?

har växt till tonåring nu :-))) Och tänk vad 9 år går fort !! Grattis till er båda Mulletanten ! Jag hoppas att ni micklar till er en resa till forumträffen !

Jag glömmer aldrig min första aa-födelsedag som jag firade i den internationella aa-gruppen i Patong på Phuket !
Där sitter jag, nybörjare, i sällskap med bla 2 amerikanska herrar i 80-års åldern och som reste runt en sista gång i Asien där de en gång varit stationerade som militärer. Båda hade runt 40 år som nyktra alkoholister :-O

Jag blev dubbelt imponerad !! Såååå lång nykterhet och såååå friskt att resa runt i den åldern ! Jag kommer knappast att uppnå 40 årig nykterhet i levande tillstånd ( men jag kommer inte heller att självantända av brandfarlig vätska i krematorieugnen) och det är väldigt tveksamt att jag lever så länge så jag kan resa vid 80-års ålder.

Där satt också en yngre amerikan som var imponerad över att JAG tordes resa när jag bara hade ett års nykterhet ?? Jag fattade inte vad han menade men han förklarade att det ju fanns så mycket alkohol överallt så det var farligt bara det. Jag kommer ihåg att jag sa till honom att alkoholen knappast överfaller mig utan det är mitt egna val som avgör. Jag har inget minne av hur han svarade mig.

Där fanns också en indier som hade gjort den sk geografiska flytten för att komma undan alkoholen. Och som känt är hjälper inte det speciellt vilket han också hade insett efter ett halvår. En man kom med tipset att klä av sig naken, springa runt i centrum medan man äter en chokladkaka för att motarbeta suget !!! Kan kanske funka :-))) En helskön homosexuell tysk med lederhosen och ett sprudlande glatt humör.....

Ett av de bättre aa-möten jag varit på !!!

Näe...nu får det vara slut med nostalgi och gamla minnen jag ska ju leva dagen idag för i morgon kan det vara för sent.


skrev Humle i Första dagen här

Vad jag lider med dig! Förstår din oro nu när du är sjukskriven, jag var hemma förra veckan och då gick det tre BiB ? känns skönt att börja jobba igen.

Jag tänker så här: missbruket är ett slags självskadebeteende som vi inte kontrollerar. Men det blir enklare att styra om vi kan få syn på tecknen som visar att en ”självskadeattack” är på väg.
För att få syn på dessa tecken måste vi välja att öppna ögonen och se dem; även när det gör ont.
När vi sen ser dem kan vi med hjälp lära oss att undvika dem eller avbryta dem.

För dig låter det som om du aldrig fått tillräcklig trygghet med din behandlare för att våga öppna upp för att få syn på dina tecken. Kanske skulle en grupp; typ AA eller varför inte NA vara bättre stöd för dig (grupp som grupp, huvudsaken man trivs med folket)

Har du funderat på det? ❤️


skrev Pellis i Så kom dagen

Jätteroligt att du kikade in på min sida och vill starta 1/12 med att kliva på Fibblans framgångståg. Det kommer bli många stopp på vägen som gör att man verkligen undrar om man tagit rätt beslut? Men det finns ju inget bättre än att vakna helt vit.

Hoppas du får en fin första advent! Kraaam


skrev Nog nu i Det är dags

Jag är så innerligt trött på alkohol och dess baksidor. Nu ska jag ge livet utan en chans med första delmål en vecka. Denna tråd blir min dagbok.


skrev Anonym15366 i Då var man här igen..

Så gott med julmust! Det är ljuvligt att vakna nykter.. jag tror man/vi behöver fylla tomrummet av drickandet? En hobby som upptar tankarna? Iallafall för att orka nu i början? Lära oss nåt nytt?
Ha en härlig söndag! (älskar söndagar, då fattar hjärnan att man inte behöver dricka och det är lättare tycker jag ?)


skrev Anonym15366 i Leva nykter

Men... varför vaknar jag med lite ångest i kroppen... vaknar liksom tom... lite jagande känsla..
Är så glad över att vara nykter och pigg men den här känslan jag inte blir av med.. som en generell ångest jag flyttar runt till olika rädslor.. just nu ångest över en semesterresa (flygrädd!!) i sommar! Förra veckan hade jag oro över ett läkarbesök. Jag har ofta rädslor jag fokuserar på. Trots livsglädje, jag tränar, läser, jobbar, etc.. men nåt gnager inombords..... jag ska inte dämpa med alkohol... ska lyssna inåt...
Skön söndag framför oss!!
?


skrev FinaLisa i Då var man här igen..

Läste din tråd och ville bara skicka en stor styrkekram?.
Du kämpar på bra och står emot alkoholdjävulen ?.

Min egen lördagkväll bestod av tv-serie, skumtomtar, choklad och vindruvor ?
Lite för mycket av allt men bättre än vin?
Kram ?


skrev mulletant i Div åsikter eller...?

jag läser din tillbakablick. Det är drygt nio år sen jag hade hittat hit och läste, läste, läste.... fattade att jag inte var ensam med en man som ’’gömmer, smyger och ljuger’ och att det hör till.... Hör till ett alkoholistiskt beteende. Tack och lov läste jag lika mycket på forumets båda sidor och fattade för första gången kampen, hur svårt det faktiskt är för den som är beroende att välja ett nyktert liv. De jag speciellt fäste mig vid var dig Adde, Berra och Fenix.... Ni gav mig hopp om att ’vuxna karlar’ kunde bli.... nej välja nykterhet. En gång skrev jag, som jag trodde då, att det var såna som ni som var Di Gamle - när du skrev om att ’ta rygg på Di Gamle’ . Då skrattade du nog gott när du läste. I alla fall gjorde du noga klart för mig att så var inte fallet - att ni var typ småpojkar... och nu vet jag vilka Di Gamle är för jag har mött dem. Och ni har blivit äldre alla tre....
Lätt att bli nostalgisk - ja! Alldeles i dagarna är det nio år sen jag gick min väg, ut genom hemmets dörr med tanken att start ett ’eget liv’. Det blev inte så, istället blev det en nykter man. Det är jag tacksam för, och för forum; utan dig, Berra, och många andra, nyktra och onyktra - en del våra gemensamma, speciella vänner - tvivlar jag på att det varit så. Att jag varit kvar. Vägen till ett nyktert liv är inte enkel och rak. Inte heller till den nyktra tvåsamheten. För oss två, mig och mullegubben, har det fungerat så här långt. Olika bra olika tider och dagar, men värt.
Jag önskar dig - som ser med fasa fram emot den hysteriska jultiden - en bra tid med glädjeämnen och sinnesro! Tack för allt du bidrar med här och annanstans! / mt


skrev FinaLisa i Vad gör man nu?

Det är ju jättebra att du klarat 90 dagar!!?
Men varför ska du lyssna på andra människor om detta? Du ska lyssna på din egen röst.
Det fanns väl en anledning till att du sökte hjälp för att förändra ditt alkoholintag?
Jag hade gått på mina egna känslor och inte brytt mig om vad andra tycker och tänker. Det är ju din kropp och ditt mående som är viktigast!
Stå på dig och gör ingenting förrän du är verkligen säker på att det känns helt rätt.
Kan rekommendera Mirabelles tråd som också hade målet 3 månader men fortsatte hålla sig helt nykter då hon mådde mycket bättre av det.
Lycka till ?
Kram ??


skrev FinaLisa i Leva nykter

Första veckan gjord☑️
Bra jobbat???
Kram ?


skrev Fridas i Förväntas dricka

Hej IronWill, skönt med sån företagskultur. Det kan ju stämma att förväntningarna till viss del kommer från mina egna tankar. Dock har det uttalats från chef att det bör vara sprit med i bilden och det återberättas mycket historier där det ”blivit för mycket” men att det ”hör ju till”..


skrev Biggie i Leva nykter

Kanontoppen ju! ?
Förstår att man lätt hade fallit för frestelsen när en dag blir stressig.
Men du är jätteduktig!
Känns väl skönt? O skönt att förhoppningsvis vakna utvilad i morgon ?


skrev Anonym15366 i Leva nykter

Lördag! Nykter! Dagens triggers: stressig shopping dag och sen middag hos oss med släktingar.. som jag tycker om men blir stressad av situationen.
Nu; soffan, barnen borde sova...???


skrev Timetostop i Vad gör man nu?

Nu har det gått 90 dagar tror jag sedan jag bestämde mig att ändra mitt drickande. Jag har varit helt nykter hela tiden. Har gått ut o varit på restaurang o barer där sällskapen drack men jag valde alkofri öl. Har fått en massa frågor: varför? Är du gravid? Jag köpte extra vin för dig ska du inte dricka ett glas? Och sedan har jag också blivit kallad en party pooper för att jag ville inte dricka och var inte gravid. Jag var rasande, minst sagt.

Men nu undrar jag vad ska hända? Det var aldrig tänken att jag skulle vara nykter för evigt. Jag ville bara sluta dricka så mycket. Jag har pratat med en läkare o vi har bestämt att jag få dricka max 2 drink per dagen/ Max fyra per vecka. Men jag kände mig att jag ville köra 90 dagar nykter först för det rekommenderas av nykterprogrammet jag kör.

Men Det känns nu fel att dricka... Som om det vore något dåligt. Som jag sviker mig själv o andra runt omkring. Jag är nästan rädd att dricka något nu.

Någon annan som har känt så? Var gjorde du isf?


skrev Biggie i Då var man här igen..

Blev två stycken julmust istället. Fantastiskt skönt. Men att säga att jag inte ägnade vin en tanke vore lögn. Jag var riktigt sugen, men har ju hällt ut allt ?
Nu somnar jag gott ikväll och vaknar goare!
Hur har eran lördagskväll sett ut?
?


skrev Återfaller ofta i Dricker för mycket och ofta

Jag har fru och barn, dom börjar tröttna på mitt drickande jag måste få stopp på detta. Dom litar inte på mig när jag säger att jag ska sluta vilket jag förstår. Jag litar ju inte heller på det. Jag kommer minst vara nykter nu till på fredag det är jag hundra på. Jag är hyfsat säker på att jag klarar två veckor och då vet jag att jag kommer tänka ähhh det är inga problem med två tre öl som slutar med fler.