Senaste kommentarerna i forumet

Tack sisyfos och Vinäger. Länge sedan jag hörde av dig vinäger! Fast sist hette jag Zorro! :-)

Jag känner mig inte stark. Då hade jag inte behövt göra just det.... Kämpa! Men är det inte det de allra flesta härinne gör? Kämpar! De senaste dagarna har jag funderat mycket. Över mitt drickande och resterande dagar av mitt liv.
Det jag skriver nu, ska ses som en vision eller en längtan. På onsdag är det löning och det finns en möjlighet att jag då åter är ”kung i baren”.

Just nu vet jag bara en sak med säkerhet. Jag VILL inte dricka mer. Inte någonsin mer i mitt liv vill jag ha skiten i min kropp. Jag har funderat mycket på varför jag under så många år frivilligt förgiftat mig. Det finns inte ett uns av logik i detta. Några exempel på hur snedvriden i huvudet man kan bli! Drickandet tär på ekonomin. Det ger ångest när det är för mycket månad kvar i slutet av pengarna. Vad gör jag då? Jo, går och köper ett flak 7,5or för 400 spänn. Detta när det är just detta som havererar ekonomin. Har under många år lagt c.a 4000 kr i månaden för äran att frivilligt förgifta mig.

När jag dricker, vilket senaste åren har varit större delen av dygnet, vaknar jag varje morgon med något som liknar panikångest. Vad gör jag? Jo, drar i mig ett par öl på morgonen, trots att jag vet att det är just detta som orsakar måendet.

Det minsta lilla praktiska problem….MER öl. Har jag därefter löst något av dessa problem? Gissa!

Jag har under många år lagt 4000 spänn per månad på något som inte ger mig NÅGONTING mer än att jag mår skitdåligt! Semester på sommaren i 4 veckor går ju semesterkassan till Systemet.
Vad i H-vete håller man på med?

Idag är det dag 12 nykter och jag vaknar utan ångest på morgonen! Visst är det väl underbart.
Jag har insett att Alkoholen inte ger mig någonting positivt alls. Bara skit och elände. Ändå kalkylerar jag med risken att jag faller på onsdag när jag blir ”rik” några dagar igen! Förstå varför jag själv anser mig vara inte bara svag, utan en äkta idiot!

Dag 12 föresten! Detta idiotiska sätt att räkna! Faller jag nu, är det då att börja om på dag 1 igen? Det klarar ingen av oss så många gånger! Läste ett inlägg här på forumet, ”Nu har jag varit nykter 12 dagar av 15”. DET är rätt sätt att resonera. Inte börjar man om! Processen har startat och även om det tar tid, tror jag inte den går att stoppa.

Har även funderat mycket på mångas önskan att bli ”normaldrickare”. Om man tagit sig hit, varför vill man bli normaldrickare och vad är normalt? Skulle jag vilja bli normaldrickare finns ju min längtan kvar efter skiten! Jag vill inte dricka en droppe A mer i mitt liv. Känner inget behov av att utsätta mig för detta (just nu). Min högsta önskan är att leva resterande dagar utan att dricka en droppe!

Jag VET att jag riskerar att åka dit igen. Jag VILL det inte, men har senaste åren blivit expert på 2 saker. Sluta och börja.

Vet inte om det var Nalle Puh som sade det på riktigt, men en skämtteckning visade en konversation mellan Puh och Nasse.

”Man lever bara en gång!”
”Skitsnack! Man dör bara en gång! men lever varje dag!”

Säg till de personer som ska hjälpa dig att du oroar dig för att falla mellan stolarna.
Ställ krav på att de måste vara tydliga så inte din ångest och stress blir värre. Fråga rent ut hur de tänker och vem som ska bli din kontakt person.
Du har rätt att få en riktig behandling och bedömning.
Lycka till ?
Kram ?

Det har gått bra, en knut i sänder? så löser det sig. Ligger i sängen nu och hoppas på mer sömn inatt.
Du får fortsätta krya på dig och dröm vackra drömmar?‍♂️?‍♀️?
Kram ?

Hur paniken kändes sist när du vaknade efter att ha druckit. Och tänk på hur skönt det känns när du vaknar och inte är bakfull och kan hänga med dina barn. Suget kan vara överjävligt. Jag förstår det. Vet hur det är när man sätter igång, men det är inte värt det.

Kämpa på! Jag hejar! Skriv här när det är som värst. Läs gamla inlägg när suget kommer och minns hur hemskt det var sist.

Kram

Hur har det gått med knutarna?
Förhoppningsvis ngt/ngn ut-trasslad ? under dagen ?!
Jag fixade jobbdagen med nöd och näppe, och Alvedon var 4e timme. Knyter mig för natten nu.
Önskar dig och mig en nykter god natt ?!
Kram
/Fibblan ?.

Förstår att det känns supertungt. Är väldigt glad att din partner stöttar. Har du provat att gå på något AA möte?

Stor kram

Det får en att tänka efter och som du säger spegla sig själv i vad du skriver. Håller med om att stödet man får här är ovärdeligt. Man behöver det så mycket och det är något riktigt fint i att alla förstår, ingen dömer.

Så bra att du stod emot suget, en dag till innanför bältet! Kolla vad grym du är! Det ger en så sjukt mycket när man har gjort valet att INTE ta det där glaset. Tänk vad skönt att du har börjat märka alla fysiska fördelar också. Sånt ger också pepp. Jag har tex psoriasis som envist inte vill gå bort på armbågarna, det blir ju inte lättare med alkohol direkt. Många psykiska och fysiska fördelar.

Kämpa på! Kram ❤️

Senaste dagarna sen jag skrev senast har rullat på, pendlat mellan självförakt, hopp, förtvivlan och lote mer självförakt.

Min partner stöttar mig på alla sätt hen kan ❤

I dag var det möte på vårdcentralen tillsammans med chef. Alla är överens om att jag ska få den hjälp jag behöver men ingen ser det som sitt ansvarsområde. Det var detta jag var rädd för, att nu när jag verkligen vill komma igång med min behandling, få kunskaper om det som händer i min hjärna vid sug och få verktyg för att kunna stå stark i varaktig nykterhet.

To be continued.... ?

Alkohol och de mekanismerna som styr vår syn på alkoholen är lömsk, riktigt lömskt. När suget sår sina frön av längtan så lurar det hjärnan att bara komma ihåg det som stärker möjligheten att få en fylla till.

Glamouren kring alkoholen är bara ett luftslott som rasar. Der finns inget glamoröst med att dricka, det är bara en illusion tyvärr.

Tillsammans med alla kloka människor här inne kan vi ändå överlista alkoholen, men det kommer att kräva sitt jobb.

Bra början att skriva och läsa här! ❤

Känner pulsen höjas; är stressad av suget som kom starkt från ingenstans. Eller ok. Är inte från ingenstans kommer jag på nu. Måndag em kan en ju åka o handla vin efter en duktig vit söndag. Gissar att det är den gamla vanan som kroppen signalerar. Blev bara så överumplad.... känns lite bättre när jag nu kom på varför suget kom. Känner att jag har mer kontroll när jag förstår varför suget kommer.

Så nä. Jag ska inte dricka idag. Jag ska uthärda o känna mig friskare, starkare och friare✊

Jag har sett att flera här slutar räkna dagar ganska tidigt i nykterheten, när livet trallar på och vanan att dricka är bruten.
Jag önskar att jag var en av dem, men nej, jag måste fortsätta räkna. För att se att tiden går och att jag kan vara nykter.
Skulle jag inte tro på att tiden kan läka och ha ett tidsmål att uppfylla så skulle jag dricka NU.
Dricka bara för att orka fungera som människa och hantera det tuffa livet.
Samtidigt är det mitt mardrömsscenario. Att jag ger upp kampen att kunna må bra utan alkohol.
Återfall av andra slag känns inte lika skrämmande och lättare att hantera. Livet är ju inte en fest jämt. Det är först om vardagen inte går att hantera utan alkohol som jag är rädd att jag ger upp för gott.

Sedan finns det ju faktiskt ljusglimtar som börjar komma emellanåt.
Igår städade jag och putsade fönster i ett försök att ta hand om mig själv. Jag mår ju bra av att ha rent omkring mig, men orkeslösheten har gjort att jag låtit nivån falla här hemma. Döm om min förvåning när jag upptäckte att suget att ta ett glas vin kom först efteråt! Förut var det otänkbart att ens titta på dammsugaren nykter. Nu kom nog suget mest för att jag blev jättetrött av att fara runt och putsa och feja, och att koppla av utan något alkoholhaltigt går fortfarande inte riktigt... Men jag drack inget.
Idag har jag varit och kollat synen, har märkt ganska länge att jag inte ser lika bra som förr, men att gå till optikern när jag drack regelbundet fanns inte på kartan. Dels för att alkohol påverkar synen men också för att jag vet att hög konsumtion kan ge ett övertryck i ögat - som jag naturligtvis inte ville att någon skulle undra över och börja rota i orsaken...
Så nu äntligen, efter över två månader nykter, kan jag "få" ett par glasögon som jag behöver.

Så, jag håller utkik efter fler små ljusglimtar, de måste komma om jag håller ut över tid.
Dag 82 idag. Ska till 100. Därefter hoppas jag att jag antingen mår radikalt bättre eller att jag helt enkelt inte vill sabba ett tresiffrigt tal och skriva 0 igen...

Det är det som händer när vi nyktrar till..och det är också det som får en att vilja ta ett par glas vin..

så har det iaf varit för mig..
Oavsett om vi dricker eller ej, blir vi inte utan det som kallas livet. Och därmed både positiva och negativa känslor..
Jag har för egen del tampats med ångest både i nyktra och onyktra perioder. Och jag håller med dig, - det är en skillnad.
Den ångest som skapas i nyktert tillstånd, är många gånger mer sann upplever jag (med reservation för de som sliter med ångestsyndrom; generaliserat, GAD och/eller fritt flödande..finns så många former och beskrivningar för detta elände..?!)
Vi har våra skäl att känna ångest! Men det är en skillnad på reell sådan och inte!

Du med företaget och vad ev. barnen har med sig i form av en onykter mamma.. Har inget eget företag men det sistnämnda, känner jag tyvärr allt för väl igen..
Har in i det sista och så långt det är möjligt inte velat se eller öppna mig för det faktum, att de märkt, att de undrat, att de tagit skada..(!)
Det är detta som sitter hårdast inne..
Jag försvarar och håller på..
Jag har inte varit full framför dem, inte fått dem o känna otrygghet. Eller..? Vad gör det med ett barn, att märka att mamma inte är riktigt som vanligt, men anstränger sig kopiöst för att var just det..
Jag tycker det är så strakt gjort av dig att våga titta på detta?! Se verkligheten i vitögat. Det är smärtsamt, jag vet. Men du gör det!
Heja dig, för DIG?, för det jobbet du gör nu och för dina fina föräldraegenskaper??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Åh, så tråkigt att du trillade dit i helgen och mår så dåligt! Lider med dig.

Men du vet att du kan ta dig igenom ångesten som bakfyllan ger. Du vet att du inte vill tillbaka till helvetet med att dricka varje dag. Snälla, försök för din egen skull att inte handla något idag. Fortsätt en dag i taget som tidigare trots att du snubblade och föll i helgen.
Du vet inte hur du ska orka livet som det är, och det förstår jag, men addera då inte alkoholen igen.

Du kan!
Styrkekramar!

Väljer nu att avhålla mig från alkohol efter ca. 25 års drickande. Sista 2 månaderna ca 1 flaska vin varje dag. Känner mig nu värd ett annat liv och hoppas och tror på mig själ. Hoppas det funkar denna gång?❤️?

Är i nuet. Får panik vid tanken på att vara utan rödvin, torsdag, fredag, lördag!
Nu vill jag vara nykter!
För min skull, för mina barn!

Inget vin varken lördag eller söndag och jag är nöjd. Hade inget direkt sug och dessutom var jag nöjd över att jag hade möjlighet att sätta mig i bilen och köra lite oplanerat. Jobbigt att behöva säga nej - och erkänna att man druckit. Nästa steg blir väl att inte ersätta alkoholen med godis och läsk, men en sak i taget.

Har mycket stress och oro idag. Reella grejer såsom ett av mina företag som är på randen till konkurs och jag behöver jobba arslet av mig i det andra bolaget för att täcka skulderna. Måste bara klara det! Klart att jag tidigare dövat det här med alkohol i stället för att ta tag i mina problem.

En annan typ av ångest har infunnit sig. Den skiljer sig lite från alkoholångesten. Den har kommit de här nyktra dagarna. Förmodligen är det den jag flytt från. Den där känslan jag behöver möta och bearbeta utan alkohol. Samma känsla som jag fått i vissa yogapositioner. En stark obehagskänsla. Jag ska försöka välkomna den som något jag måste möta för att bli hel. Ta in de här starka känslorna och hantera dem utan min vän vinet.

Jag skäms över hur mycket jag druckit när jag varit med mina barn. Jag hoppas att de glömmer det här när de blir vuxna. Jag har väl inte blivit märkbart berusad men däremot somnat i soffan ett par gånger. Hoppas att det inte är för sent att reparera.

Nu slog det mig var det gick snett. Det hänger ihop med ett negativt besked jag fick i torsdags. Minns att jag tänkte att helgen snart skulle vara över och vardagen som är så tung just nu blev så påtaglig. Utan att reflektera över det så styrde hjärnan in på bedövnings-och flyktläge. Ingen partykänsla, inget sug bara slippa känna det svåra.

Helgen är över och inte känns det bättre nu. Det kändes inte så mycket bättre i lördags heller trots generösa mängder alkohol. Blev aldrig så där mysfull eller vad man ska kalla det. Kändes mest konstigt faktiskt. Några kortare minnesluckor på morgontimmarna, inga större katastrofscenarion men tillräckligt för att skämmas och ångra det. Onödigt är nog ordet som passar bäst.

Idag då... satt uppe tills sista alkoholen var uppdrucken igår så det krävs en shoppingvända om den här tåget ska fortsätta sin destruktiva bana. Handla på systemet på måndagar är ett no no.. Har tidigare åkt till kringliggande städer när det krisat, för att slippa möta någon jag känner. 3,5:or har varit nöddricka.. Fy fasen jag vill inte tillbaka till det helvetet igen men jag förstår inte hur jag ska orka med livet som det är.

Hej.

Har tagit mig in här igen, skrev för något år sedan och höll mig nykter i 3-4 veckor.
Har druckit varje vecka sedan tonåren, är i 40-års åldern idag och har det senaste året druckit mer eller mindre varje dag.
Det blir alltid mer fredag och lördag kvällar men ett par öl om dagen även i veckorna.
Dricker måttligt när jag är med andra men dricker väldigt mycket i smyg, bla när familjen sover.

Lider av svår ångest och tar Sertralin sedan i somras.
Kan inte sätta fingrarna på varför jag har så svår ångest då mitt liv egentligen är underbart?
Har en fru och två barn och ett arbete jag trivs med och god ekonomi.

Jag dämpar ångesten med Alkohol och sedan blir den mycket värre dagen efter, då måste jag dämpa den igen och igen och igen...

Har läst runt här på forumet och bestämde mig för att göra ett nytt försök och vara lite mer aktiv här i forumen denna gången.
Måste sluta dricka nu för mig själv och för min familjs skull.

Drack ett flak 0,5l starköl i helgen, 10st på fredagen och 10st på lördagen.
¨Kompleterade även med vin under båda kvällarna och mådde inte bra igår söndag.
Drack ändå nästan en halv flaska vin för att dämpa den västa ångesten.

Nu är det måndag och precis som jag läst andra skriver så är det den västa dagen i veckan.
Helgen gör sig påmind och det går inte att dämpa ångest med öl efter lunch som på helgerna.

Har en förhoppning att kunna sluta dricka helt men inser att det blir väldigt svårt.

Tack alla för era inlägg som är väldigt läsvärda, är det någon som känner som jag och vill sluta dricka idag så är jag beredd att vi pushar varandra att hålla oss borta.

till dina elva år!!!!! /Fenix

Vad hände? Sitter här med helt sjuk ångest och försöker pussla ihop helgen. Jag var på väg och skulle gå ut på en långpromenad i lördags... och den promenaden ledde till slut in på krogen uppenbarligen. Har inte ens kommit till besvikelsestadiet, är nog mest i chock över hur jag kan släppa taget om allt pga några glas.. Jag var ju inte ens sugen på alkohol. Lite uttråkad och min vän var helt inställd på att dricka vin. Jag har ju inte haft problem att tacka nej tidigare. Vet inte varför jag inte gjorde det den här gången.

Mådde inte så bra innan men det här är ju löjligt hur illa det känns. Nu då? Ska det bli en flera månader lång dimma innan jag orkar ta mig ur det igen? Den här typen av ångest har varit den största anledningen till att jag druckit. Jag ska vara ärlig, jag vet inte hur det kommer att gå.

Tittar på det jag skrev här i lördags och ser ju att jag släppte garden lite och mådde lite bättre för en stund. Kanske lurade jag mig själv till detta för att jag andades ut en aning. Det är verkligen galet med tanke på att jag inte drack nåt när jag mådde som absolut sämst. Kände ingenting när jag tog de första glasen, jag funderade inte ens på om det var rätt beslut. Som om jag bara var ihålig och ingenting spelade någon roll.

Det känns ändå viktigt att skriva om detta här, för att kunna gå tillbaka och minnas hur hemskt det var. Hur absolut panikslaget det kändes att vakna av svettningar, hjärtklappning och darrningar när alkoholen gick ur. Alla hemska mardrömmar som kan sammanfattas som ur nån film om LSD-trippar, har tack o lov ingen erfarenhet av sånt. Hur jag dagen efter kände mig tvungen att fortsätta att tippa i mig mer trots att det smakade fruktansvärt, enbart för att försöka mota ångesten och baksmällan. Nu efter en olidlig natt så går ångesten som vågor genom kroppen, elektriska stötar. Det behöver gå tid för att den ska släppa, frågan är hur lång tid och om jag står ut. Nu känns drömmen om en nykter äkta framtid så avlägsen igen. Det riktigt knäppa är att jag inte ens är intresserad av själva drickandet. Skulle lika gärna kunna ha en droppställning med alkohol med mig. Ja, självmedicinering som förr.

Nånstans måste man väl börja!!! Just nu känns allt tungt och väldigt jobbigt! Måndagen är här och helgen har passerat!! Inte utan alkoholen somnjag lovade mej själv å min familj att jag skulle lämna bakom!!! Men det går inte,samma visa när veckan börjar lida mot torsdagen och man tänker att nån öl kan man köpa,för man ska ju bara ta en ”bastuöl” Förstör å sårar så mycket för familjen med ständigt ljug att aldrig mer..... Blir aldrig våldsam eller liknande men problemen växer. Jobbet sköts så pengaproblem finns det inte men jag kan inte hitta dendära knuffen jag behöver....

Ja få var det dax igen att göra ftt försök att föränfra mitt drickande.
Har inte haft ork och mod att skriva här för jag vetat att jag kommer att misslyckas.
Men nu idag måndag har jag viljan att kämpa denna vecka till att börja med och nu bara för min egen skull

Helt fantastiskt att kunna tycka att november är underbart! Jag kan känna igen mig i att det är skönt att kunna gömma sig i mycket kläder, och mössa är ju fantastiskt när man inte orkat tvätta håret och fixa sig! Men jag har långt kvar till att finna nöje i gråvädret och mörkret ändå.
Och det är absolut ett friskhetstecken att vilja gå ut och promenera i skogen, att söka sig till något bra för att hitta ro, styrka och tröst istället för att gömma sig i alkoholdimman.
Så starkt att kunna hitta den "mikroglädjen" nu i att ditt elände.
Du klarar dig igenom det här på ett bra sätt, jag tror på dig!

KRAM!

Jag kan inte annat tycka att du resonerar fullt logiskt när du skriver att det snart blir dricka för att stå ut.
Jag känner så väl igen mig i att livet är skit, att inte orka göra mer än absoluta måsten och att allt är novembergrått i kvadrat. Så mycket bättre att må bra med hjälp av alkohol och orka mer!
Men. Ja, det finns ju alltid ett men.
Jag tänker att det är inte hela värden om jag tar ett återfall för att jag inte kan stå emot suget att dricka för det är ju så gott!
Eller, om jag är på fest och låter mig ryckas med och dricka med andra för att det är så trevligt.
Kanske kan jag tom tänka mig att dricka om det dyker upp något stort att fira.
Men, jag är livrädd att börja dricka igen för att jag känner att jag måste för att ens fungera som människa, för att orka och för att må bättre. Vad ger jag då mig själv för signaler? Hur kan jag då någonsin igen hitta motivation att försöka sluta eller minska drickandet igen?
Jag har fått rådet här, av andra som ligger långt före i nykterheten, att låta det ta tid. Bättre mående kommer enligt dem och det enda man kan göra är att försöka ta hand om sig och låta tiden jobba. Något som inte alls ligger för mig, att bara vänta. Men jag har ändå valt att tro på att de har rätt. Det måste bli bättre.

Så håll ut!
Och, så länge du tycker att "det gör ingen skillnad" om du är nykter eller dricker så välj att vara nykter!

Känner igen mig i dina tankar Hel... Vill inte slentriandricka och kanske ska jag inte dricka alls? Just nu har jag ett måldatum som jag ska vara nykter fram till. Därefter tar jag nästa måldatum o mål för den perioden, strategier osv. Måste bevisa för mig själv att jag KAN hålla ett löfte till mig själv o ha kontrollen.

För mig är det här forumet ett måste för MIG just nu. Jag skriver minst en gång om dagen just nu. Behöver reflektera kring vad som händer i mig fysiskt o psykiskt; hur mår jag och vad tänker jag? Det hjälper mig att hålla fokus på mitt måldatum men också att inte ducka för hur mitt Alkoholbruk påverkat o fortsatt påverkar mig utan istället ta mig själv på allvar o inte låta A lura mig att tro att A styr mitt liv. Det är JAG som väljer nykter eller inte. Men jag behöver se när beroendetankarna uppstår för att kunna hitta strategier för att ta kontrollen igen, tänker jag. Och då hjälper det att skriva av sig här, tycker jag.

Ett andetag i taget kan du vara nykter. Sedan kan du besluta dig en minut i taget. Sedan fem min, tio, femton, en timme och sedan en dag? (åsså får en ett sug o en får andas o tänka att jag ska vara nykter nästa andetag också. Och nästa. O nästa. Välja att göra något annat medan en väljer att vara nykter tills suget avtar. Så händer det för mig. O det är inte enkelt alla gånger. Inte alls. Men det går eftersom jag bestämt mig för att visa mig själv respekt o att mitt löfte till mig själv är mest värt❤️

?