Senaste kommentarerna i forumet

Vi kämpar ihop Västligvind! Vi vet båda att vi inte vill leva det livet mer. Kram ❤️

Tre timmar in på fredagkvällen, och jag har precis druckit klart två glas vin. Långsammare tempo än jag tänkt och planerat, och det känns helt okej. Det här är ingen ”duktighetstävling”. För mig är det viktigt att reflektera långt bakåt, hitta orsaker till att jag har betett mig som jag har gjort historiskt. Lika viktigt är det att planera - förutse ”falluckor” för att kunna undvika dem. Och sedan analysera, analysera, analysera. För att ge mig själv en schysst chans att klara av det här.

Första fredag helt nykter avklarad. Det är den första fredagen på länge. Kommer inte ens ihåg senast. Känns okej. Inte kalaskul direkt men vad kan man förvänta sig. Har huvudvärk och är trött. Tröttare än vanligt. Men det kanske är för att jag är nykter och känner efter för första gången på länge efter en arbetsvecka. Jag kanske egentligen alltid är så här trött på en fredag.

Ska bli intressant att se hur morgonen blir. Kommer jag vara pigg? Sovit bättre? Sovit längre?

Känns lite som att upptäcka sig själv på nytt.

Allt gott till er därute som kämpar på ❤️

Jag hoppas du klarar ditt mål att dricka mindre ❤️

Jag ska själv sluta helt några månader (kanske för alltid) innan jag försöker mig på ett mer "normalt" drickande om ens alls. Alltså ett sånt som inte går ut på att jag dricker hemma ensam. Jag är lik dig där. Att man skriver grejer, ringer folk på fyllan som man knappt kommer ihåg. Det är så pinsamt och ångesten tar ju död på en efter.

Kram

"Bemästra dig själv. 12 steg för balans i livet." heter en bok utav Harriet Marnell. Den har inget med A eller tolvstegsprogrammet att göra utan är snarare en självhjälpsbok för ett bättre liv allmänt. Klokskap.

Ikväll var jag på ett fint möte. Nu kurar vi skymning med levande ljus på borden som bidrar ytterligare till skön stämning. Jag har eventuellt en ny sponsor i åtanke. Kvinnan som igår sa "fake it until you make it". Varför inte? Jag kan alltid fråga henne. Dessutom har jag lärt mig att man först också ska vara överens om villkoren för hur samarbetet ska se ut. Båda ska vara nöjda. Vi hjälper ju varandra! Dags att sova! ?

Av någon anledning blir det glesare uppdateringar i forumet för min del. Kanske är det bara en naturlig utveckling? Min farhåga är dock att jag omedvetet distanserar mig. Fast det kan också vara så att det helt enkelt har varit mycket nu. Hur som helst, fredag idag och jag är nykter och tillfreds :)

Något som hjälper mig jättebra mot ångest och kärlekssorg är fysisk aktivitet. Jag sätter på ruschig musik och springer intervaller mellan lyktstolpar tills jag nästan kräks av ansträngning. Sen går jag hem och sjunker nöjd ner i tv-soffan. Kämpa på! Ska följa din resa ?

Senast idag sa min ex-sambo sen sex år, tillika mina numera stora barns pappa: ”Minns du den festen, det var då du cyklade i diket...” Öh, jo ? Eller minns och minns. Det är nog för mycket sagt.

Men jag minns hur arg han var ? Sannolikt beroende på hur rädd han blev. Jag cyklade ner i ett 1,5 meter djupt dike och landade några få cm från en massa avsågade småträdstammar, som kunde typ spetsat mig i magen. Klarade mig utan en skråma.

Att min ex-sambo stod ut i 24 år är egentligen otroligt. Så många bråk, så många hårda ord, så många gånger....

Tack för välkomnande!

Jag vet ju att risken är stor att jag tappar kontrollen så fort jag sänker garden. Jag vet också att det inte är lika kul att dricka kontrollerat som det är att bara släppa taget.

Men jag vet också att jag kraschlandar om jag släpper taget. Jag har gått över gränsen för många gånger. Så det är inte ett alternativ att släppa taget helt. Jag vill inte leva mitt liv så mer. Kroppen tar stryk, och psyket allra mest.

Jag ger mig en chans att visa för mig själv att jag klarar av att dricka kontrollerat, även över tid. Och klarar jag inte det så måste jag sluta helt. Om vinmängden jag dricker väcker okontrollerat mersug så får jag klara mig utan alkohol helt.

Jag umgås på allvar med den tanken nu. Tidigare har jag mest förnekat att jag har problem med alkoholen. ”Alla dricker väl så?” Nä, alla dricker inte så!

För att dricka ett glas per timme håller jag stenkoll på klockan ? Om fyra minuter har första timmen gått och jag har två munnar kvar i första vinglaset. Sticka och virka framför tvn sysselsätter händerna också! Och skriva här ?

Jag tror att tempot är helt avgörande för mig. Ju snabbare jag dricker de två-tre första glasen desto snabbare kommer jag till stadiet ”vad fan jag skiter i att försöka dricka kontrollerat utan köper mer vin imorgon, det är jag minsann värd.” Jag vill inte hamna där.

Kriga på Halvdan ??‍♀️

Jag känner igen mig rätt bra i det du skriver... Att vara så energisk, kreativ och levnadsglad och samtidigt så... frustrerad? Ångestfylld? Rastlös? Uppgiven? Äsch jag hittar inga bra ord. Under senare tid har jag tänkt att det kanske inte är dödsångest man lider av, utan livsångest. Man har detta enda jordeliv, en enda livstid. Så många valmöjligheter. Så litet tid. Man väljer det ena, och går miste om det andra. Bara var man ska bo, eller vad man ska jobba med tex. Man kan inte bo i tre olika länder samtidigt. Man måste välja. Man kan inte ha tio olika jobb, eller gå fem olika universitetsprogram samtidigt. Man måste välja. Hur man än vänder sig har man alltid rumpan där bak. Att välja något är att välja bort annat, som man också vill. Och man har ju bara ett liv. Ett. Men kanske energi nog till att leva flera liv. Wow, ju mer jag skriver desto mer rubbat låter det ? Jag lyckas inte förklara vad jag menar. Jag antar att du fattar ändå om du är på samma vis...

Hjärnan, som blir. Får förgiftad och skadad av alkohol behöver tid att läka det den kan läka, jag var vansinnigt trött de första månaderna jag med. Det gäller att komma ut i naturen, gå i skogen för att tanka energi av den. Och att lyssna på sin kropp.
Det är mitt hetaste tips.

Trevlig nykter helg!

/Dee

Jag drack mig också igenom en utmattning, eller liksom fusk-tillfrisknade med vinaren som snuttefilt. Jag upplevde, som du skriver, att jag dippade igen efter att jag slutade helt med alkohol. Jag blev sådär förvirrad och vilsen igen. Och arg. Och nedstämd. Ungefär en månad efter alko-stopp kom semestern. En vecka in i semestern var jag fortfarande helt utmattad. Sedan började det vända. Och jag blev sakta men säkert ”frisk på riktigt”. Är nu livrädd för att sjunka ner i utmattningsdepression igen...

Skurit ner på alko och är sjukligt trött...påsig under ögonen, hjärntrött mm. Helt totalt fullkomligt slut! Inte kan jag formulera mig i skrift som tidigare heller. Stor kraft går åt bara att skriva korta inlägg här. Misstänker att utmattningen som kommer o går under stora delar av mitt arbetsliv, blir mer påtaglig nu?
Tack o God natt???

Då det blivit mkt senaste veckorna o jag fått lite ändring i min medicin, så skrev min läkare ut Naltrexon mot A sug då jag just nu inte känner mig redo att börja på antabus igen, är detta något ni provat? Har det gjort någon skillnad för er?

Nej, alkohol på det här är inte vad jag behöver, är faktiskt inte alls sugen heller.
Och skönt att inte vara ensam om att känna så här.

Är mer orolig och rädd för vad som är på gång i kroppen. Har jag skjutit upp "det riktiga" tillfrisknandet från min utmattning genom att dricka eller tillhör jag "bara" dem som faktiskt mår jättedåligt av att inte dricka?
Vet inte vilket som är att föredra, men skulle vilja ha en uppfattning om vad som väntar....
Min förväntning när jag skruvade på korken var ju att "nu ska det bli fart på tanten - pigg, frisk och nykter!" Jomenvisst… :-s

Har iaf lyckats handla för att kunna laga en riktigt god middag imorgon kväll, tycker det är roligt när man går och funderar över smakkombinationer som kan sätta pricken över i. Och, nej, jag har inte lagt ens en millisekund på att tänka på vilket vin som skulle passa till och förhöja måltiden.
Min älskade gubbe erbjöd sig att fixa sitt vin själv och jag tar nog en alkofri öl till. Det blir bra :-)

Kära Nystart,
Tack för ditt inlägg, det är alltid skönt att höra att någon känner igen sig.
Jag har en underbar fru som efter många år tillsammans med mig fått göra våld på sina egna värderingar och mentalitet, precis som jag.
Nu efter alla dessa år har vi det så bra och förstår precis vilka behov den andre har. Jag är i praktiken fri att utforska och göra det jag vill. Om jag vill resa iväg för att bestiga ett berg eller åka skidor så är det alltid OK. Det jag tycker är synd är att jag helst önskat dela min äventyrslusta mer med henne.
Nu gör vi väldigt mycket tillsammans också så det är en fin balans i det hela.
Jag har extremt mycket frihet, hon också.
Förståelsen för varandra har dock inte alltid varit tydlig. Skilsmässa har snurrat extremt många gånger i min skalle, ofta då under ett rus. Men även otaliga gånger nykter.
Jag skulle, om jag skilde mig, troligen flytta väldigt långt bort och börja ett helt annat liv.
Men summa summarum är att jag älskar min fru enormt mycket och vet att jag snabbt skulle ångra mig.
Om jag som i ditt fall inte haft förståelse hade jag avslutat med en gång.
Men tänk först efter vad du skulle vinna, om du verkligen skulle göra verklighet av dina drömmar utan din partner?

Nu börjar helgen snart här nere och det är sommarvarmt med 27 grader och klarblå himmel. Jag har haft en del kvällar efter jobbet med riktigt svåra tankar på återfall. Jag går varje kväll efter jobbet till lokala handlaren för att köpa kvällsmat. Ni vet hur det ofta är här nere i syd, halva butiken är fylld med öl, vin och sprit av alla de slag. Att det nästan är gratis gör inte saker o ting lättare.
Hittills har jag vandrat förbi utan större problem men har skyndat mig därifrån innan tankarna blir fel.
Väl hemma på urtråkiga hotellrummet har jag kraschat en stund på bädden men snabbt bytt om till träningskläder för att jogga ner till gymmet och köra ett hårt pass, basta, simma i poolen. Låter väl som en dröm?
På många vis är det magiskt men det är definitivt ingen semester. Hemma vid 18:30, träna, äta en macka på rummet, tv en stund och sedan sova.
Ensam är jag ofta stark men tillsammans hade varit lättare.
Att träningen är och alltid varit min ventil är så det är helt enkelt. Nu har jag kört hårt sedan i måndags och ikväll kanske jag tar en vilodag.
Det kommer bli en tuff kamp mot alkoholen i kväll och i helgen. Är fed up med att jag måste träna hårt för att känna mig lugnare eller vara OK i mitt eget skinn.
Det är dag 24 idag och jag brottas verkligen med mig själv just nu.
Har troligen inte ADHD, som jag ska utredas för, helt enkelt en alkis med mycket energi, rastlöshet, ångest och tankar som spinner okontrollerat.
Många kanske skulle kalla det ADHD?
För mig har det inneburit ett kreativt driv men när drivet blivit för tufft och för mycket så har alkoholen ALLTID varit en enormt härlig ventil.
Jag får ju tillägga att jag sällan är ledsen eller deppad, även om jag tycker döden är en vettig utväg många gånger. Är otroligt levnadsglad så varför dessa tankar ofta poppar upp förstår jag ej. Jag har i 9 fall av 10 alltid druckit när energi och lust varit som störst.
Nu börjar jag tveka om jag ska fortsätta med min utredning eller bara ställa av allt för gott, leva mitt liv med allt jag har i bagaget, tackla det som jag alltid gjort, med alkoholen som flykt och katalysator?
Så här blir det alltid när det gått några veckor in i nykterheten. Vart ska jag göra av alla känslor, energi, rastlöshet och storslagna planer?
NEEEEEJ!
Det funkar inte!
Hjälp någon, ett par ord på vägen skulle hjälpa mig med motivationen.
GP

Du verkar vilja göra din egna resa även om du antagligen redan nu vet innerst inne att det blir ett tuff resa. Så länge du är stenhård i din kontroll och verkligen disciplinerad och enbart fokuserar på hur lite du ska dricka så kommer det fungera. Dock tror jag du kommer uppleva det som begränsande och inte lika kul som att kunna släppa taget och varva ner eller bara vara lite chill och kontaktsökande.

Nu är vi ju alla olika men rätt lika i det stora hela ändå. Jag har gjort massor av olika resor. Jag har testat det mesta och det har slutat likadant hela tiden. Just för att jag sänkte min gard. Det var enkelt de första gångerna att dricka kontrollerat. Speciellt om jag hade en annan huvudsak som jag fokuserade på och gjorde, t ex spelade ett bra datorspel. Då glömde jag nästan bort drickandet. Men ofta dricker vi ju för att det är huvudsaken under kvällen och sen blir allt omkring endast bisysslor. Då är det nog kört dessvärre.

Jag testade även att dricka saker med lägre alkohol och begränsade mig etc. Just nu dricker jag inte mer. Om jag i framtiden gör det så kommer jag utsätta mig för stora risker. Så det bästa för mig är att stå över helt och faktum är så mår man oftast bättre på lång sikt.

Lycka till med dina beslut!

Jag har gått en del på AA senaste åren och gör fortfarande. Hade dock ett längre uppehåll ett tag och det slutade som det gjorde. Men jag tycker AA ofta är bra. Trevlig gemenskap framför allt, sen får man sålla och ta det man vill och tror på och övrigt som sägs kan man ju låta vara därhän.

Mycket handlar dock om att "hamna" i rätt grupp så man trivs. För det är (stor) skillnad mellan de olika grupperna!

Dag 6.
Inget vin inköpt idag heller. Kom hem efter jobbet tidigt och ska gå och lägga mig en stund.

Är helt slut. Behöver vila och vila och vila. Kroppen är helt överkörd käns det som. Har ingen energi.
Har ingen ångest idag. Känner mig helt kall och slut på känslor. Bryr mig inte om nått längre känns det som. Vill bara vara ifred med mig själv.

Har noll fredagsfeeling. Hur kan jag ha det? Det står ju inte en flaska vitt i kylen.. Det känns som måndag. Kommer det vara så här nu? Måndag hela veckan lång..

Efter helgen så nådde jag botten, har kontaktat en bekant som ska följa med mig på mitt första möte på AA imorgon. Något som jag har tänkt på länge men alltid hittat ursäkter till varför mitt drickande blir som det blir men nu är ursäkterna slut och jag har insett att jag behöver hjälp, hur jag ska tänka och gå vidare i mitt nya kapitel i livet. Någon mer som är ny i AA eller planerar att gå?

/Magge

Har dock inte själv någon erfarenhet av utmattning, inte vad jag diagnostiserats i alla fall.
Är uppe i över tre nyktra veckor och känner mig helt slut. Igår var jag apatisk och nedstämd.
Gick och la mig kl 21, sovit ca 9 goda sömntimmar idag och slås av hur trött jag ser ut i spegeln. Fortfarande efter snart 5 vakna timmar..
Är ändå inställd på att sticka till gymmet efter jobbet och det känns inte motigt, mer kul att ha något planerat med eftermiddagen. Det så kallade fredagsmyset har ju inte samma innebörd längre, för min del numera snarare en stund av rastlöshet och tankar på att finna mer givande sysslor.
Det känns tydligt att det är huvudet som är trött och inte kroppen. Man blir frustrerad, det som borde vara en frisk maskin nu helt utan gifter känns nu tröttare och tröttare för varje dag.

Vad spännande att få följa din resa mot ett kontrollerat drickande! Du har läst en väldigt bra och instruktiv bok, som vi brukar rekommendera, och har en väldigt tydlig och rimlig målsättning. Klokt att du inser redan innan att du kanske inte kommer att känna dig nöjd med 4 glas på en kväll, det är ju ofta så när man har successivt har ökat sin tolerans över tid. Det är ju bra att vara förberedd på det, så att du kan hantera sug efter mer med lite större acceptans och kanske några alternativa aktiviteter. En trick som jag kom att tänka på är att köpa småflaskor med vin, ifall det känns svårt att öppna en flaska och spara lite till nästa dag. Det kan ju vara en utmaning där, att hålla sig på fredagen och inte handla mer nästa dag. Har du några idéer om vad som kan hjälpa dig att hålla dig till ett glas i timmen?
Trevlig helg och lycka till med din målsättning!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag ville bara kasta mig in här och ge lite information: vi brukar på startsidan på Alkoholhjälpen erbjuda möjligheten att anmäla sig till ett nätbaserat självhjälpsprogram, med möjlighet till återkoppling från en av våra rådgivare, men precis just nu har vi stängt möjligheten att anmäla sig, då det varit väldigt högt tryck under en period. Anmälan kommer att öppna igen inom kort, så håll ut!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag känner igen det där. Har fått diagnosen medelsvår utmattningsdepression.
Jag var sjuk i detta långt innan jag faktiskt blev sjukskriven, närmare 4 år innan.
Jag drack också för att ”bota” och ”lindra symptomen” och till en början (ca 1-1,5 år) funkade det bra tills det tvärt svängde och inte funkade alls. Jag vart då både deppig/utbränd och rå-alkis på köpet.

Lösningen på utmattning är INTE att dricka. Du har nog inte löst så himla mycket och mitt hetaste tips är att ta tag i det med proffshjälp, annars kommer det nog slå tillbaka på dig.

Mod och styrka,
Dee