Senaste kommentarerna i forumet

Vad fint att du har startat din första tråd, i ett läge där dina alkoholvanor börjar skapa problem för dig i arbetslivet - sjukdagarna ökar och det märks på dig, med skakningar, röda ögon, svettningar m.m. Vad starkt av dig att du nu vill ta tag i det här och hitta tillbaka till ditt riktiga jag! Hoppas att forumet här kan vara till hjälp och stöd för dig i din väg mot förändring. Du har försökt flera gånger tidigare men återfallit. Du ska veta att du inte är ensam om den upplevelsen och faktiskt att det inte behöver betyda någonting för dina chanser att lyckas nu! Det är väldigt vanligt att man testar att förändra sitt drickande många gånger innan man hittar det sätt som fungerar för en, som ger en hållbar förändring. Du vill inte lägga in dig, skriver du, men som Strulan skriver finns det många olika sätt att ta emot hjälp.
Vad tror du skulle kunna bli hjälpsamt för dig nu, mer än stöd från din make?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Adde,

Nej, så är det faktiskt inte. Jag har gjort det här för många gånger för att bara fortsätta att göra samma sak om och om igen - jag är trött på det. Jag vet vad som kommer att hända men jag ska ta mig igenom det. Det kommer bara bli svårt och jag är lite rädd.
Så här långt är det dock helt okej. Haft besök igår som höll mig upptagen och idag blir det en myskväll med barnen. Det känns som om min hjärna är som ett småbarn ibland som får spel när den inte kan ha vad den vill ha. Som ett barn i leksaksaffären som inte kan ha en leksak och som kaster sig på golvet och skriker, så beter sig min hjärna när den inte får vin - känns som den skriker och gråter ibland och det som faktiskt är problemet är att den bara är trött och hungrig - precis som det trotsiga barnet. Så länge som jag äter tillräckligt och sover mycket, så är det mycket lättare att ha läget under kontroll och när suget efter vin kommer upp igen så är det nog egentligen dags att äta eller sova :)
Så nu försöker den trotsiga hjärnan att få mig att gå tillbaks till spriten genom att kasta sorg på mig, men det känns som ännu ett sätt att manipulera mitt tänkande och jag ska vara den vuxna och stå emot

Hej Themistokles! Fint att du tittar in och uppdaterar! Det låter som att du, efter mycket hårt och målmedvetet arbete, har kommit till ett läge där alkoholen har blivit en i stort sett oproblematisk del av ditt liv. Härligt att läsa om de positiva effekter du märker, med glädje, lätthet, viktnedgång och träningsfokus (så länge det inte slår över till en problematisk besatthet som får dig att må dåligt, förstås). Det låter som en klok strategi att bara dricka när du har planerat det innan, det är ett sätt för många att hålla ett kontrollerat drickande.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag sitter det många här som ser slitna och trötta ut. Själv känner jag mig pigg och fräsch, trots regn och förkylning. Jag är glad. Undrar hur jag ser ut i andras ögon? Som en alkis? Som en renlevnadsmänniska? Som vilken grå gubbe som helst?

Någon som har erfarenhet av utmattning och alkohol?
Jag har gått igenom en utmattning och blivit "frisk", ja, alltså, frisk blir man ju inte, men fungerande i alla fall. Grejen är det att jag drack ganska mycket under tillfrisknandet (inget under första sjukdomsfasen). Nu har jag tagit bort alkoholen och är rädd att jag är tillbaka på ruta ett med utmattningen... Är det vad som sker???

Jag har varit jättetrött sedan jag slutade dricka, en dryg månad nu. Men så måndag-tisdag var jag på kurs. Bara kul och positivt, ingen stress men mycket intryck och därmed mentalt ansträngande. Sedan dess har jag varit däckad fast jag inte fattar riktigt..
Har sovit dåligt för att hjärnan övervarvar, igår morse var jag så sömnsvullen i ansiktet att jag undvek att gå ut.

I morse vaknade jag och blev så GLAD! Jag hade sovit en hel natt, bara varit uppe en gång!! YES!
Så kom jag till badrummet och såg mig i spegeln. Jag skojar inte när jag säger att jag ser ut som att jag supit hårt hela natten, sååå svullen i ansiktet och svart runt ögonen. Och skallen är bara ludd, på gränsen att jag snart vinglar av trötthet...
Nu är jag rädd på riktigt! Har det här med en månads nykterhet att göra eller har jag gått in i en ny utmattningsperiod?

Måste snart iväg och fixa dagens uppdrag. Kul att behöva fronta människor när jag ser mer bakfull ut än jag tror att jag någonsin gjort innan - NOT! Speciellt inte nu, när jag slutat dricka....

Drack vin (my drug of choice) förra torsdagen. Har gått helt okej att inte dricka sedan dess. Har haft några stunder där jag behövt ”talk myself down” och påminna mig om att kroppen o knoppen mår bra av min omställning. Sömnen är bättre, självförtroende och självrespekten återkommer.

Försöker påminna mig om att jag säkerligen kommer att snubbla under min resa men att komma ihåg dessa dagar och att inte låta självhat o uppgivenhet direkt ta över alla mina tankar o handlingar om/när jag inte håller min plan att dricka måttligare och vid färre tillfällen. Att förändra inpräntade beteenden är klur o det får lov att ta tid o arbete?

Första löftet till mig själv är att inte dricka under veckodagar och inte under barnhelger om det inte i så fall sker måttligt o i samband med sociala aktiviteter såsom middagar eller festligheter. ....Om ens då; tänker försöka ifrågasätta mitt val och fundera på om inte jag ska vara den som kör den/de som behöver etc. Hålla i tanken att full närvaro med mina barn är mer värd än ens ett glas vin.

Ikväll blir det lite vin, middag och ostar. Imorgon tar jag nästa beslut. På söndag och framåt är det nolltolerans igen✊

#jagharfanimigbestämtmig ✊✊✊

Jag har slutat 1000 gng o alltid trillat tillbaka, nu måste det vara slut. Nykter ca 30h. Du behöver bara vara orolig de 4 första dagarna, skakar du inte är det lugnt. Har druckit ca 1 flaska vin om dan i 15 år så jag e skraj som fan, men skakar inte så mkt längre. Har långsamt sugit på en mellanöl i flera timmar.. Kämpa på!

Så glad idag. En hel vecka utan alkohol. Mår mycket bättre mentalt. Spelade poker med polarna och de var väldigt förstående. Pigg och klar i knoppen. Måtte detta hålla. Vågar inte prova en folköl ens. Har läst att det inte är bra att sluta tvärt utan hjälp men nu råkade jag göra det. Bra eller dåligt. Det får vi se. Om någon vecka eller så ska jag prova lite i goda vänners lag. Vill inte dricka ensam fler gånger. Och som sagt, kanske inte alls.

Jag har vänner som typ aldrig dricker alkohol, inte ens på fest. Min vuxna dotter dricker inte alls, har aldrig gjort. Avskräckt av morsan sannolikt.

Men för mig är det så naturligt och självklart att jag är ”värd” att dricka vin fredag, lördag efter en hård arbetsvecka. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan. Men det skulle jag förstås, om jag måste. Det blir bara galet ovant i början, får hitta annat att ”belöna” mig med.

Men jag tänker göra ett seriöst försök att begränsa drickandet rejält, innan jag når vägs ände.

Jag vet redan nu att 4 glas inte kommer att göra mig nöjd - min tolerans är numer skyhög. Två liter vin kan jag dricka på en lördag, men då börjar jag redan på eftermiddagen, och jag är rejält bakis på söndagen. Så bakis att jag måste dricka ”lite vin” även på söndagen för att häva värsta bakisvåndorna.

Det var nog det som var droppen för mig. Någon klok person sa en gång ”när du börjar ta dig en återställare, då går det snabbt utför”. Och jag vill inte att det ska gå snabbt utför.

Jag får nöja mig med 4 glas/kväll, och 1 glas/timme. Det är fan bättre än inget. Och min tolerans dalar väl förhoppningsvis så småningom.

Hej! Ny här.

Nu är jag trött på att vakna varje lördag och söndag med ett ryck "vem chattade jag med igår?", "vad pratade vi om?", "är det något jag måste be om ursäkt för?", "blev jag otrevlig mot någon?" Osv, osv.

Mitt drickande sker oftast hemma, framför tv:n och olika forum. Dejtingsajter, fejjan, etc. Mitt drickande har sakta men säkert utökats rejält. Jag kan dricka en-två gg under veckan också, och då presterar jag förstås inte bra på jobbet. Och fredag, lördag, gärna söndag också, är det ju fritt fram liksom.

Oftast dricker jag för att jag är trött och låg, och vinet gör mig då lite chill och kontaktsökande.

Mängden vin har också utökats, jag tål mer och mer. Ändå kan jag inte stoppa i tid. Över en viss gräns så dricker jag tills det tar slut. Jag vill inte ha det så här mer. Jag vill kunna se mina barn i ögonen utan att skämmas. Jag vill inte vakna och inte kunnas minnas exakt vad jag gjort och skrivit under kvällen. Förbannat dyrt blir det också att dricka så ofta och mycket ?

Har precis läst en bok som heter "För mycket, för ofta" och den handlar om att man sätter upp en målsättning för sitt begränsade drickande, planerar, och utvärderar efterhand.

Så här har jag formulerat min målsättning:
1) Endast dricka fredag och lördag.
2) Endast dricka max 4 glas/kväll.
3) Endast dricka 1 glas/timme, och varva med vatten.

Funkar inte detta så måste jag sluta helt, åtminstone någon-några månader. Men som det står i boken, man måste prova innan man vet om det funkar. Så det gör jag nu. Efter att inte ha druckit sen i söndags, då jag fick nog och började läsa boken, så är det imorgon fredag och jag köper inte mer vin än det går åt fredag, lördag. Och jag dricker INTE upp allt på fredagen och åker till bolaget på lördag igen. Just den fällan är nog lättast att gå i ?

Men jag måste prova för att se om det funkar för mig. Och jag lovar att vara hundra procent ärlig mot mig själv och er i detta forum. Det här forumet blir mitt sätt att planera och utvärdera, att sätta ord på det svåra. Plocka fram trollen i solljuset.

Ååh Magge ❤️
Jag tror aldrig att de kommer titta snett på dig. Du är där av en anledning som är din och de är där av sina anledningar. Finns nog inga rätt eller fel.. Sen har jag aldrig varit på ett möte själv ? men det är vad jag tror. Om jag träffat dig på ett skulle jag inte titta snett i alla fall ?

Haha måste bara påpeka det där med att du antagligen ramlat. Jag är samma! En gång vaknade jag upp med världens lårkaka! Hela benet var blått och gult.. Har ingen aning om vart det kommer ifrån och vågade inte ens fråga någon! Så du är inte ensam ?

Der var längesen jag drack ute eller var på fest. Det är liksom ingen som bjuder en längre när man är som jag på fyllan. Det får jag ta. Tyvärr så dricker jag hemma, antingen själv eller i väl valda sällskap. Oftast själv tyvärr. Ringer folk. Bråkar med min man. Får utflipp. Blir aggressiv. Ja.. Inte så kul. Och inte trodde jag att jag skulle bli en sån som sitter och super själv. Tydligen kan man bli en ensamsupare på fina viner också. Den bilden syns ju dock inte så ofta.

Nu kör vi en nykter helg! Och minns allt!

Dag fem.
Är trött. Sur. Grinig. Får ångestpåslag av minsta lilla. Av onödiga saker. Är arg på alla. Vill flytta från mitt hem och min man. Vill inte vara här. Gömmer mig. Svarar inte i telefon. Blä.

Idag är det min vininskaffardag. Som kom och gick utan något vininskaffande. Men oj vad jag känner att jag skulle behöva ett glas. Komma ner i varv. Slappna av. Men, efter 15 år av drickande så känner jag ju faktiskt mig själv och ett glas är inte på tal om.. Det blir alltid mycket mer. Så noll glas för mig nu. Dricker bubbelvatten.

Är i alla fall stolt att jag inte köpte nått idag. Inte ens för att ha som backup. Det finns inget vin hemma alls. Inte ens dessertvin ?

Förresten har jag en fråga till alla er? Hur kommer det sig att jag bara är sugen på vin och inte på nått annat av alkoslag. Hade tackat nej till allt förutom vinet. Hur kommer det sig?

Hoppas ni alla mår bra där ute och kämpar på ❤️ Jag hoppas morgondagen blir bättre ❤️

Tack Magge ❤️

Ja vem är man?? Känner sig som 17 i huvudet när man dricker. Allt ansvar och allt man jobbat för kastar man bara rakt åt sidan. Helt vettlöst. Känner mig inte som mig själv. Inte ens nu som nykter med all ångest.

Vad skönt att du har en vän som gått igenom samma. Är nog lite enklare att prata då. Det finns ett program man kan gå här på sidan, jag har precis börjat. Så får man hjälp och stöd. Tror det ligger på startsidan om du scrollar ner där. Jag tänkte i alla fall köra det, tror det kan hjälpa faktiskt. ❤️
Jag har också dag fem idag! Känns helt sjukt att ens räkna dagar.. Men på samma sätt som ett bra kvitto ? Tack för dina fina ord ❤️

Nu är jag trött efter att ha varit på dubbla möten. Det ska bli skönt att gå och lägga sig nykter. Jag kommer nog sova som en stock!

Jag delade om mitt problem angående första steget. Rent teoretiskt kan jag ju lära mig hela begreppet om kronisk alkoholism men att känslomässigt känna sig 100% övertygad om att jag aldrig kommer att kunna dricka igen är svårare. Och då kan jag inte ta en sponsor och börja arbeta med programmet... En kvinna sa till mig efter mötet att "fake it until you make it". Kanske får jag göra det. Ska jag bara gå och vänta på att bli sjukare och sjukare, halka längre och längre utför tills inga fler "bottnar" finns? Och DÅ kan jag börja göra stegen och få hjälp? Det låter ju inte heller rimligt.

Idag kom en kallelse från Karolinska till min läkare. Då får jag resultatet utav röntgen och minnestestet. Dessutom kom en kallelse till beroendemottagningen. Det blir nog bra. Jag går dit med ett öppet sinne. Jag har inga problem med att vara ärlig. Jag skäms inte heller. Men det är dags att ta sjukdomen på allvar. Göra det som krävs. Be om hjälp. Tack, Gud, för att du visar mig vägen till ett nytt, bättre liv! Ske din vilja.

Från min terapeut på morgonen som undrade om jag hade något jag funderade över efter gårdagens samtal..
Så jag nämnde att det inte kändes bra att han sa att jag kanske kunde dricka i framtiden...så han förklarade att det inte var så han menade...utan att hotbilden från alkoholen kommer att avta. ..så jag inte behöver lägga lika mycket fokus på den.
Det kan jag acceptera. ...däremot så kommer jag aldrig att släppa ner garden helt, jag vet hur lätt det är att falla tillbaka i gamla vanor om man inte påminner dig själv dagligen vilken problematik man har.
Men i övrigt mår jag faktiskt bra...har haft både möte med stressgruppen idag och sen var jag på AA på kvällen..så nu är jag trött men nöjd över min dag☺

svar har funnits sen tidigare och även uppdaterat sen 1.5 vecka.......

Jag har ingen aning om varför det är så svårt att fatta det där enkla sambandet att alkohol ger ångestpåslag deluxe. Varför är det så lätt att lura i sig själv att man mår bättre bara man får litet (hellre mycket) vin? Kanske för att det brukade vara så innan man drack sig sjuk? Vi är inte korkade. Vi upprepar inget beteende som inte ger oss någon form av positiv pay-back. Och upprepat har vi ju gjort. Alldeles för ofta. Och så blev det så här... Jag antar att man måste på allvar inse att det lyckade samspelet man en gång hade med alkoholen är över. Det kommer aldrig att bli så igen. Och hur man kommer dit... Ingen aning... Men beroendeenheten vet säkert. Och du har haft modet att söka dig dit. En eloge till dig! Snart får du hjälp. Kram

Ring Vc och be om hjälp, man behöver inte lägga in sig för att få hjälp. Jag väntade tills jag blev kallad till företagsläkaren, det blev min räddning.
Många kramar// Strulan ??❤️

Fem dagar har gått och jag jobbar med ångesten efter helgens fylla... stor del kommer jag inte ens ihåg men de är ju bland de värsta, vilka träffade man på?vad sa jag? gjorde jag bort mig? ont i kroppen har jag så har antagligen vurpat någonstans, vilka träffade man på ute vid rökrutan innan man drog hem och vad sa man...

Men men ska kämpa på och samtidigt ta tag i mitt problem innan ångesten försvinner så pass att jag tänker att "denna gång kommer gå bra"... Tänkte jag skulle prova ett AA möte och se om det är något för mig men inbillar mig att de kommer titta snett och mena på att mina problem är inga riktiga alkoholproblem

Nu har det börjat märkas på jobbet. Sjukdagarna blir fler o fler.
Snart ryker jag dit.
Jag skakar så mkt så att jag knappt kan skriva på tangentbordet ibland. Och det är liksom mitt jobb..
Har försökt så många gånger men fixar aldrig det trots att jag vet att jag sabbar hela mitt liv. Jag vill bara skrika rätt ut.

Jag gick hem idag igen, skakar, svettas, försöker äta, spyr. Röda ögon, röd i hela huvet. En riktig jävla alkis. Super, däckar, super, däckar..

Långt där inne finns jag, nu måste jag ut.
Vill definitivt inte lägga in mig, det skulle vara så förnedrande. Sticker min man så brakar allt. Jag hoppas SÅ att han vill kämpa med mig.

Jag får rysningar av att läsa dina inlägg! Alltså jag trodde nästan de var skrivna av mig... Jag är 32 år, barn och har exakt samma problem som du, sedan helgens karatefylla så har jag varit helt trasig av ångesten av de jag inte kommer ihåg och ännu mer ångest av de jag kommer ihåg och de dumma man beslutade eller sa. Samtidigt kommer alla tidigare fyllor och dess konsekvenser upp i huvudet, vem är jag? jag är ju vuxen och har barn, varför kan jag bli den där stökiga, uppkäftiga tjejen på festen som oftast dricker så man måste ha textremsa och någon som leder en hem...det har ju alltid varit så, när ska man "lära" sig att mysdricka...nej det finns inget sådant för mig.
Nu har 5 dagar gått för mig och jag har pratat med en bekant som gått AA och jag ska försöka gå dit vid nästa tillfälle, men ni är flera som skriver något om program här på denna sida, vad är det?

Kämpa på, vi ska klara detta! Du verkar även ha sånt fint stöd ikring dig <3

...jag har fixat det förr, både genom ett aktivt val att helt enkelt avstå något år, men också när jag varit gravid.
Jag är nästan hellre nykter på nyår än på julen..tänker som du kring glögg, att det är så mysigt och gott.. på nyår har jag fullt upp med maten så där lockar inte drickan lika mycket mörker jag nu.
Tänker på hela vintern med Lumumba och hur gott det är..
...men sen tänker jag på den osäkra blicken mina barn ger mig ibland, de tvivlar på mig..och det är inte värt att göra dem besvikna.
Jag ska nog klara det.
90 dagar, det ska gå.
Jag har ju redan fixat 7.

Hej Mstrx!

Jag går igenom exakt samma sak som du. Min kvinna sedan 25 år lämnade mig i augusti. Vet vad du går igenom. Har själv provat att döva med spriten under denna fasansfulla period.
Det blev inget bra. Blev bara mer uppriven. Jag har alltid druckit men då utan depression och sorg. Fy fan vad man mår i den kombon. Gick CT i förra veckan och fy fasen vad jobbigt. Bra att du har fått hjälp.
Starka kramar till dig!
Kämpa för allt du orkar så njuter vi en alkoholfri helg tillsammans (hoppas jag).

...jag har fixat det förr, både genom ett aktivt val att helt enkelt avstå något år, men också när jag varit gravid.
Jag är nästan hellre nykter på nyår än på julen..tänker som du kring glögg, att det är så mysigt och gott.. på nyår har jag fullt upp med maten så där lockar inte drickan lika mycket mörker jag nu.
Tänker på hela vintern med Lumumba och hur gott det är..
...men sen tänker jag på den osäkra blicken mina barn ger mig ibland, de tvivlar på mig..och det är inte värt att göra dem besvikna.
Jag ska nog klara det.
90 dagar, det ska gå.
Jag har ju redan fixat 7.

.. att inte tänka på alkohol, prata om alkohol så gör jag det ändå. Jag vill ej göra det... jag vill ingen alkohol ha!!! Men min hjärna verkar inget förstå. Att jag ingen alkohol vill ha. Ingen alkohol just nu. Hur framtiden ter sig är en annan fråga. Tror jag läser och pratar för mycket om det. Min hjärna slappnar aldrig riktigt av. Oavsett tankar. Den är på högvarv. Med allt. Jag försöker att meditera. Jag vill bli fri. Fri från ångest och oro. Och det ska jag bli. För jag vet att nånstans där inne älskar jag livet. Livet som det är utan ångest, oro, förtvivlan och alkohol. Jag måste släppa taget om det som varit. Förlåta mig själv. Leva i nuet. Känna kärleken till mig själv och livet.
Jag duger som jag är. Jag älskar mig själv.
Jag är fri. Fri från allt och jag kan göra allt jag vill.
Jag är fantastisk!