Senaste kommentarerna i forumet

Då ligger man här igen och kaskadspyr. Får inte behålla någonting. Varför gör man så här mot sig själv? Dricker ikte dagligen men alldeles för ofta och för stora mängder. Sist klarade jag mig nykter i tre veckor. Och sen skulle man bara ta några glas men slutade väl med 12, 13 öl.

Har tappat räkningen på dagar och lägger inget fokus på det längre. Min uppfattning att dagligt räknande, gör så att jag tänker mer på alkohol då.
Dagarna rullar på i allt snabbare takt utan tanke på att dricka, oftas kommer bara tankarna flyktigt.

Den känsla ångest/oro/svårt att somna/livet är skit har försvunnit i veckorna. Tacklar dagliga problem mer normalt idag jämfört med tidigare, då alkoholen skulle ta bort problemen men gjorde dem värre. Fick lite tips av terapeuten på att inte ta med mig jobbet hem, i alla fall tankar på jobbet.

Med när suget väl kommer så kommer det med all kraft. Fick ett sådant sug igår, visste inte vart jag skulle ta vägen. Började resonera med mig själv att jag ”klarat” det och att ett par öl inte spelar någon roll, börjar bara om imorgon. Lyckades på något sätt övervinna suget efter ett tag.
När jag senare försökte analysera vad som triggade det kraftfulla suget så kom jag fram till tristess. Hade inget att göra, tyckte jag (som ett barn). Nu i efterhand så blir jag lite rädd för hur suget känns, den kraften. Tur att sambon var hemma.
Vilket bara visar att man är som ett nyfött barn som behöver vård och omtanke dagligen, inte släppa ur sikte någon gång.
Att bryta en vana/beteende som pågått i många år, tar längre tid än 2 månader.

Dock så har jag också tankar på om det går att dricka på tillställningar/resor men inte hemma. Men jag vet inte, med tanke på suget igår. Om man släpper efter lite så lär det inte dröja länge innan jag är där igen. Hjärnan romantiserar situationer med alkohol. Känner att det måste gå längre tid och fler gånger med nyktra tillställningar innan jag ens överväger det.
Just nu är nykterheten på obestämd tid, det jag vet bestämt är att jag är nykter idag.

Är dessutom bättre tränad idag än jag någonsin varit, tänk att man skulle vara det när man närmar sig 40. Den enda skillnaden i träningen är att jag inte hinkar i mig öl 2-3 gånger i veckan. Förut tränade jag för att inte ha A-problem och att inte få ölmage, nu tränar jag för att må bra.

Mvh Broken

Fibblan, det hade varit sååå himla kul om du också hängde på????
Håller tummarna??

Så himla strongt av dig!! Grattis till dessa dagar! När det går bra för andra så inspireras jag och tänker...det var väl sjutton jag ska väl också klara det här! Idag är det en bottendag för mig men det kan ju bara bli bättre eller hur?

Kram:)

Så himla strongt av dig!! Grattis till dessa dagar! När det går bra för andra så inspireras jag och tänker...det var väl sjutton jag ska väl också klara det här! Idag är det en bottendag för mig men det kan ju bara bli bättre eller hur?

Kram:)

Så otroligt roligt att höra av dig Sisyfos. Du skriver att det går upp och ner med att sluta, men vad jag kan se har du stannat kvar. Jag har inte det modet när jag faller tyvärr. När jag inte klarar att låta bli ölen känns det som jag ljuger för mig själv och hela världen. Jag vet att det är feltänk, men svårt att komma ur.
Jag har inte direkt letat efter "Zorro-tråden" och det finns ingen vidare sökfunktion här. Det är lite synd för man skulle vilja hitta gamla vänners trådar för att se hur det gått. 2 av dessa som jag funderar mycket över är vintanten och studenten som jag blev god vän med då.
Ärligt känns det rätt hopplöst nu. Tror inte på mig själv längre. Det längsta jag klarade var då. Tror det var 2 eller 2 1/2 månad.
Jag är livrädd och väntar bara på att förhandlingen med A ska börja. Jag kan ju inte vara alkis. Blir ju aldrig redlöst berusad!! Livet är så trist och tråkigt utan alkohol! Nu är det jobbigt och jag klarar bara ett enda flak, sen slutar jag igen, osv........
Jag VET ju att allt jobbigt som jag dövar med alkoholen i princip uteslutande orsakas av alkoholen. Visst tänker man rationellt!!
Funderar på, och har varit inne och läst lite om AA. Problemet är att även om nitt nick inte längre är Zorro så ÄR jag fortfarande just Zorro! Synd att tappa ett så perfekt nick! ;)

Nurture, du undrade om jag kan känna någon glädje överhuvudtaget. Svaret är att utan öl, vet jag inte. Var så många år sedan jag provade.

Återigen Sisyfos, så otroligt roligt att höra av dig igen! Många kramar.

/ fd Zorro :-)

Både vill och inte vill. Hade varit så fint att få träffa er IRL, samtidigt som det kanske känns lite för spännande..
Jag får fundera några varv till?! Har ju lite tid på mig..☺️
Tycker det är ett superbra initiativ iaf?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Så spännande och pirrigt ?

Drack alkohol igår också...men idag är Systembolaget stängt och då ska det nog funka! En av anledningarna till att jag dricker är att jag känner mig ensam. Jag lever tillsammans med min man och har utflugna barn men vännerna är få. Jag behöver egentligen inte en mängd av vänner utan några få nära vänner. När det gäller de vännerna som jag har är inte jag deras närmaste vän utan de finns någon annan vän för dem som är närmare än vad jag är och då blir inte behovet av varandra på samma vis. Det blir lite ojämnt och jag blir alltid den som behöver mest/saknar mest...och för att inte vara den som alltid tar kontakt, skickar sms behöver jag stå ut...stanna i min känsla... i känslan av ensamhet..å det är så himla svårt..det är då det är så lätt att ta till alkoholen. I veckan som kommer är jag hembjuden till en vännina tillsammans med tre andra, vi alla har varit kollegor för några år sedan. Jag både vill komma till träffen och jag vill inte komma...två av de fyra vet om mitt alkoholberoende.....beroende på mitt stämningsläge så kan jag känna mig så ensam fastän vi är vänner...Jag har haft de otroligt tufft med mina barn när de var i tonåren och även efteråt....erfarenheter som jag inte har någon att dela detta med..och de här vännerna ..deras barn har följt "normen"...Ja, ni hör...givetvis kan man strunta i allt detta...för det handlar om min svaga självkänsla...om jag är på topp då bryr jag mig inte på samma vis men så är det inte nu....Hela min tankevärld är upptagen av tankar med alkohol..att sluta dricka...att vilja dricka..sluta...och ibland vill jag bara vara ensam hemma ..inte gå till jobbet...bara äta nyttigt...ta promenader...läsa..lyssna till mitt inre..inte ha några störande moment som arbete, träffa vänner ...men jag behöver gå till jobbet...jag mår bra när jag är där..jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra med vännerna men det känns som om jag är i en egen bubbla...ja, vi får se hur det blir.

Ha en fin söndag!!

Har läst de flesta inlägg i din tråd. Har själv skrivit några trådar efter rekommendation av min rådgivare här på Alkoholhjälpen. Jag har druckit under många år och vet nu att jag behöver en längre vit period...kanske för alltid..
Men, som du kämpar...helt otroligt...att du fixar att stå emot alkoholen när det är så tufft runt omkring dig! Du kanske inte känner dig stark ...å du mår skit...men du kämpar...å jag tänker ..har du det så tufft och lyckas ändå avstå från alkoholen så borde väl iaf jag kunna fixa två dagar i rad...söndag är inga problem för då är Systembolaget stängt ..men sedan kommer måndagen...tror att det ska funka imorgon iaf.

Tack för att du delar med dig av din berättelse!

Kram:)

Vilken rolig nyhet. Nu blir jag ännu mer peppad inför träffen. Ska bli sååå kul att ses. Kram kram

Make sense, alltså ?!
För ngn i samma situation, dvs ngn som upplever att de utvecklat ett beroende av alkohol, mig inberäknad, är det en klockren beskrivning! Tack för du delar med dig av dina kloka tankar, Wasabi ?! Du är verkligen på G och jag imponeras av din ihärdighet och övertygelse att denna gång, ta mig fan, typ, få den där känslan av nykterhet som en gåva, snarare än ett straff, att verkligen klicka ner och in i dig fullt ut✨!
För precis som du säger, det är en skillnad när det händer. För visst kan vi båda tänka det. Att det är så vi vill tänka och förhålla oss och så gör vi det ett tag, och mår så bra så i det☺️. Men så studsar tanken tillbaka i gamla mönster, kanske triggat av en scen ur en film, eller något annat. Och då från vi "plocka hem" det rätta tankespåret igen?!
Inte ett dugg flummigt i min värld. Det är så det kan se ut på vägen att bli FRI! Jag känner igen allt ovan?!
Fortsatta lyckönskningar på den resan
Wasabi??!
Vi fixar det här, och vi behöver inte tänka på hela livet, resten av livet nu, eller hur ?! Nu är nu och just nu är vi båda nöjda med att vi väljer nykterhet, inte sant?!
Stor kram
/Fibblan ?.

..vaknar jag utan ångest. Nästan glad.
Såg film med äldsta sonen igår, ingen alkohol alls. Lugn kväll.
Idag vaknade jag först av alla. Utvilad.
Gjorde kaffe, la mig att läsa.
Sen en löprunda medan solen var på väg upp.
Lång frukost med familjen, alla väcktes när jag kom hem från joggingen.
Nu väntar en hel söndag. Utan stress.
Utan ångest.
Lugn.
Frisk.

Godmorgon FinaLisa!
Visst blir man tagen, berörd och får en klump i magen ibland när man tar del av andras beskrivningar som är mitt i kampen. Man vill så gärna hjälpa till, säga något som i bästa fall skulle kunna vara en liten knuff i rätt riktning. Men det är precis som du säger, det vet vi ju själv, att det måste komma inifrån. Och det gör det ju så småningom och emellanåt hela tiden. Vi har båda gjort många försök, omtag och nytag. Och till sist, händer något som gör att längtan efter alkoholen bleknar. Jag är så glad för din skull att det känns lätt denna gång❤️! Som du kämpat och slitit också tidigare. Du känns så stabil och klar med skiten nu! Glädjeskutt på den ????!
Jag är också mkt så. Övertygelsen är stark, men jag kämpar emellanåt, ska jag erkänna. Men det är okej. Så länge jag har min övertygelse, så ger jag inte vika även om den lismande listiga rösten vill få mig på andra tankar. Jag slår dövörat till, och lyssnar inåt istället. Vad är det jag EGENTLIGEN vill, har behov av nu.. och då blir det tydligt att det inte ens är en längtan efter alkohol. Det handlar om annat och när man tagit reda på vad det är, så kan man försöka göra något som passar för just det. VIN passar ALDRIG in på vad JAG BEHÖVER! Det är en skön insikt?❤️!
Jag är också så tacksam att vi har varandra här på forumet! Det är till stor hjälp!
Och tack till dig, du vackra
medresenär ??️?!
Önskar dig en skön söndag ☀️!
Kram
/Fibblan ?.

Har bestämt mig? och redan bokat tågbiljett! Förstår ni hur peppad och övertygad ni gjort mig som ska våga detta!? ???
Hoppas få se flera kära forumvänner som vågar???

Tycker också att du ska stanna kvar, även om det känns som om man upprepar sig hela tiden. Tror att skrivandet fyller en funktion även om man upprepar sig.
Ibland känns det lite som om er relation påminner om mina föräldrars relation. Mycket gräl, mycket kritik etc, men din fru låter mer elak. Eller så är det så som min pappa också uppfattade situationen. Min pappa grälade sedan på oss barn på liknande sätt när vi blev lite äldre. Tänker nu såhär i efterhand att de borde ha tagit tag i problemet ordentligt och satt stopp. Skilsmässa kanske hade varit att föredra. Ingen mådde bra i den situationen. Å andra sidan lugnade det ner sig senare och de levde ett bra liv tillsammans sen. Tänker att din fru måste kontrollera sina könslor och sin ilska. Nu sitter du i en taskig sits eftersom du dricker och därmed (troligtvis) känner dig rött misslyckad. Och då är man i underläge. Som jag förstod det hade ni ändå pratat om hennes ilska? Ni kanske ändå har börjat något. Förstår att det är svårt att sluta när du har den situation som du har.
Hoppas att ni kan komma på en lösning.

Hade helt missat dina septemberinlögg här. Välkommen tillbaka och det är kul och bra att du är på gång igen. Jag tror jag minns när du lämnade för något/några år sedan. Kändes oerhört tråkigt då, så det är kul att du återvänder igen. Jag gillade dina inlägg vill jag minnas. Själv skriver jag sällan. Det går upp och ner med att sluta men jag ger inte upp. De där 7,2 ölen borde nästan förbjudas tycker jag. För mig är 5,3 or illa. Dricker oftast vin när jag dricker, öl går snabbare att bli berusad på på nåt sätt och det är då det går riktigt illa.
Tristess beskriver du - för mig tig det ett par månader att njutaav ”hör och nu” när jag slutade för länge sedan. Nu har det inte gått några två månader utan på länge, men det är heller inte dagligen, så lite bättre är det.
Det gälller ju att hitta nåt man gillar. Tror Berra här inne har gjort just det...han arbetar på sin stuga, han reflekterar härinne en gång i veckan. Säkert klämmer han in lite annat kil också. Imponerande!
Jag jobbar på med Ljudböcker, radioprogram och träning. Ofta samtidigt. Trivs egentligen oerhört bra nykter, men ändå. Det finns en rastlöshet som är svår att hantera ibland.
Hoppas att det går bra för dig. Har du hittat din gamla tråd? Har för mig att du lyckades en väldigt lång period.

19 dagar utan en droppe alkohol och då har jag ändå varit bland folk som druckit och visst saknar man den där sköna känslan efter att man druckit 3-4 öl det kan jag inte förneka.
Ser dock fram mot att vakna upp pigg och fräsch imorgon (söndag)
Ta hand om er!

Hej M,

Du skriver vackert. Läser att du sliter och vet vad du borde göra. Det du skrev om att inte känna glädje av vårsolen utan några starköl innanför fick mej att undra om du känner glädje i andra situationer?

Ville mest säga ’sköt om dej’ och jag tror att du kan bryta mönstret. Absolut kan du det.

Styrkekramar ?

Hej Dee, och tack för svar! Jag ska göra det! Hoppas vi kan prata vidare! Kram MBS

Tack Sofia, Soffi och Odette för er omtanke!

Har försökt jobba och fixa lite hemma i veckan, är skönt när tankarna fokuserar på annat än sorg. En sämre dag idag. Satt ute på trappen i duggregnet och overklighetskänslorna var bara så förlamande. Det gick inte att urskilja tårarna från regnet och jag tänkte på tipset att sitta i en pool och låta tårarna rinna... Vill inte gråta framför familjen och det kändes skönt att kamouflera det en stund. Som jag gjort med alkohol.. gömt och spelat teater... Vad är man för en människa egentligen som håller på så här. Försöker jag skydda dem eller mig själv? Är det här i själva verket en konsekvens av drickandet, har det blivit ett naturligt läge att gömma och fejka mitt tillstånd även när jag är nykter. Undrar hur jag hade hanterat det om jag aldrig druckit från början.

Märker ändå en skillnad i ångestnivån motför innan han dog. Det känns lugnare nu, det har ju redan hänt, han kan inte dö igen. Nu handlar paniken om saknaden och det obegripliga i att det är för alltid. Det går inte att ta in.

Funderar över mitt val att vara nykter hans sista tid i livet och känner mig stolt över att jag var det. Efteråt spelade det ingen roll längre, jag vet ju att jag egentligen inte vill dricka men den här situationen jag befinner mig i är helt absurd. Så mycket negativa aspekter att det är ett under att jag ens tar mig igenom dagarna. Tackade nej till alkohol idag utan att ens överväga det. Det är nu när jag sitter i soffan och pulsen är obehagligt hög av känslomässig stress som längtan efter bedövning blir påtaglig. Hur gör de som aldrig druckit när de mår så här?

Har inte haft någon som helst ork att planera för framtiden. Inte ens för eftermiddagarna. Ikväll är första gången som jag reflekterar över december -advent som jag verkligen har uppskattat förr. Ska den bli nykter och mysig som jag vill innerst inne, klarar jag av att hantera sorgen, ångesten och oron utan bedövning? Vill ju så gärna gå på träffen i februari men det gör jag bara om jag klarat att hålla mig nykter som mitt mål med det här forumet är. Jag vet att jag kan men skulle verkligen behöva en stor dos tur och medvind ett tag, för det här konstanta vattentrampandet är fullkomligt utmattande.

Ligger i sängen och är så nöjd med mig själv men ledsen för så många andra här på forumet som kämpar med sitt beroende men även relationer och andras beroende.
Det är så svårt att råda andra hur de ska tänka för det är ju inifrån en själv som övertygelsen måste komma.
Man kan ju bara vara ett stöd och lyssna och bekräfta men det svåra jobbet måste man ju göra själv.
Att kämpa sig igenom de första dagarnas abstinens och sedan stå emot alkoholdjävulen när han börjar viska i örat att det inte är någon fara att unna sig att dricka lite vin nu när man varit så duktig och hållit upp i 4-5 dagar..?
Med detta vill jag säga att jag hade aldrig klarat mig såhär långt utan alla fina och kloka forumvännerna här inne.
Såsom jag hållit på fram och tillbaka och nu äntligen verkar ha fattat och känner hur obetydlig alkoholen har blivit för mig.
Det finns inget sug eller längtan och jag är så tacksam för det gör ju också att det känns så lätt.
Godnattkramar ? ?
???

Det behövs inte mycket för att trigga igång drickandet, känner så väl igen mej i det. Det räcker med att känna sej missförstådd eller nån annan dålig känsla. Men låt det inte slå ner dej.
Jag såg också Skavlan igårkväll, mycket bra och starkt av Anna Hellqvist att berätta så öppet.
Nya tag mot alkoholen nu! ?

Bra att du hittat hit!
Jag känner så väl igen det du skriver: rutinmässigt drickande - jag tyckte det smakade apa med den där ständiga sura smaken av vin i munnen.
Kan du inte skapa dig en egen tråd här på forumet och berätta lite mer om hur din relation till alkohol är?
Har du kollat runt på forumet? Det finns bra med information, berättelsens från oss är många och så finns det möjlighet till självhjälpsprogram på startsidan du kan anmäla dig till.

Mod och styrka,
Dee

Har ägnat så lång tid att ’stand up tall’ och leva min sanning att den här gången kommer jag med ?

Ser verkligen fram emot det. Får väl gå som mitt nick, tänker jag ?