Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du berättar för din omgivning! Svika sig själv är tyvärr plättlätt, svika andra är lite svårare.

Du verkar bestämd, bra!

Det är bara en himla dryck. Ångesten och all skit som kommer med är inte värt det. Jag tror att man måste byta ut hela längtan efter alkohol till glädjen över livet man har utan den. DET ÄR SÅ MYCKET BÄTTRE. Sällskapsdrickandet är inte SÅ jäkla kul. Faktiskt. Det finns viktigare saker. Dina barn, till exempel. Och din egen hälsa. Kram!

Hej,

Jag känner precis som du igen mig i det här med att sällskapsdricka, jag klarar det en, två, fem, kanske tio gånger...men rätt vad det är så sitter jag där och har gjort bort mig igen. Kanske måste vi inse att det inte är för oss över huvud taget, även om man SÅ gärna vill vara en del av de andra. De som kan slappna av, ta sig två glas och nöja sig där. Inte bli hetsig, inte elak, inte dryg, inte skämmer ut sig. Att kunna se ens nära och kära i ansiktet och känna stolthet.

Jag är också i början på min väg mot ett annat liv, det kommer inte bli lätt men det är fler som befinner sig i samma situation. Jag känner i varje fall ett starkt stöd i det och tror att ju mer man läser här desto mer igenkänning hittar man. Vi är inte ensamma.

...det kanske är en inre oro/ångest som du tidigare "botat" med alkohol? Blir det för överjäkligt, så kanske en läkarkontakt kan vara ett alternativ? Finns ju en del bra läkemedel för att ta udden av obehaget, tills det stabiliserat sig. Själv klarar jag mig inte utan antidepressiva. Har testat ett par månader, men blir mkt nedstämd och vill helst dö. Det är ju lite olägligt när man har barn och ett arbete där jag stöttar andra genom psykisk ohälsa;-)
En tanke bara.

...men det är ju så trååååååkiiiigt!!!
Varför kan det inte vara enkelt, bara?
Två glas tack o Hej vi stannar där?

Suck

Hej igen,
Tack så mycket för alla svar jag fått, jag kan säga att det känns väldigt skönt att ha någon att bolla med som är lite mer i samma situation. I den krets jag umgås (student) så är det ganska standard att skratta bort sådant här och gå på lika hårt helgen efter igen. Men nu har jag ändå bestämt mig att det inte är något för mig. Om jag ska ha barn i framtiden vill jag skona dem från de negativa konsekvenser alkohol kan ha så gott jag kan. Och om jag dricker kommer jag inte kunna lova att det händer. Jag har rett ut mina problem från helgen och har redan sagt till de jag ska umgås med denna helg att jag kommer att hålla mig nykter. Det viktigaste för mig nu är att hålla detta över tid så att jag kan bygga upp förtroendet till mina nära och kära.

Min sambo har en grym förståelse för detta, och jag pratade med henne i morse om hur jag vill ha det i framtiden och kommer prata mer med henne i veckorna som kommer. Jag har läst en hel del trådar här i forumet och känner igen mig i många av historierna och tycker att det är skönt att ta tag i detta innan jag har barn. Jag och min sambo planerar ju för framtiden tillsammans, och för min del är inte alkoholen en del av det.

Jag har tidigare i mitt liv haft kortare uppehåll där jag varit på fest nykter och haft minst lika roligt av det - Nu gäller det att hålla det och se till att satsa på träning och annat som får mig att må bra. Jag gillar att laga mat så på söndag så ska jag köpa en god köttbit att laga till som för att belöna mig själv.

Detta känns för övrigt lite som att sluta snusa. Det gjorde jag "cold turkey" och har inte tagit en enda snus sedan dess. Det jobbigaste kommer vara att berätta för vännerna, men de som inte är allra närmst (och mina föräldrar) kommer jag säga att jag tröttnat på alkohol och satsar på att träna ordentligt för en gångs skull i mitt liv.

Jag är trött på att ligga hemma till på tisdagen nu.

Det svåra för mig kommer nog att vara att hålla detta när ångesten från senast har lagt sig helt.

Tusen tack! Det ska jag verkligen göra ?

Jag har valt att också kontrollera mitt drickande. Åtminstone initialt. Klarar jag det inte får jag sluta helt. Punkt.

Började ungefär samtidigt som dig ?

Heja oss!

Man kan räkna på olika sätt, och alla sätt som stärker dig är kanon! Och siffran 3 ska förstås öka stadigt ?

6nyktra
2druckna
2nyktra

Jag åt, skrattade, drack, älskade, babblade på fredagen. Lördagen likaså. Totalt drack jag mindre än jag gjort andra helgkvällar. Och kände inte sug att sitta kvar uppe o ta ett glas till ensam när partnern lagt sig. Var liksom nöjd.

Tänker dock att A-hjärnan ligger på lur o inväntar mitt svagare ögonblick. Tänker inte vara naiv utan hålla fast vid löftet till mig själv. Vill inte känna självhatet gro i mig igen. Tänker vårda kropp o knopp bättre.

Men det är fan inte en dans på rosor att bryta det destruktiva beteendet jag haft. Att ha lurat sig till att dämpa stress o tristess med alkohol är det största självbedrägeriet ever. Den total stressen ökar ju både fysiskt o psykiskt. O tröttheten som kommer med konsumtionen pga dålig sömn (o stress) ökar ju tristessen eftersom en inte tar sig för något som en njuter av.

När suget sätter in börjar jag ge motargument; jag sover bättre, äter bättre, hyn är bättre, magen bättre, tankarna om mig själv snällare, tiden med barnen fokuserad o engagerad. Och jag tänker att jag alltid kan skriva här, eller läsa, för att påminna mig om mitt livsviktiga, modiga och kloka val.

#jagharfanimigbestämtmig ✊✊✊

Jag är ny här oxå och har en förmåga att hitta på saker för att få dricka bjuda vänner på kalas göra mys för min man och jag på olika ställen i trädgården resonera om att dela upp boxen i mindre flaskor och inbilla mig att jag ska dricka mindre , funkar inte så jag har försökt att sluta lyssna på mina lösningar för att få dricka och det funkar bättre vi får se hur det går hejja på oss vi kommer att klara det !?

Jag har inte haft problem att dricka "lagom". Jag menar så att själva fyllan är en del av problemet. Tvärtom tycker jag om den onyktre Pianisten (vilket är en stor del av problemet i sig) Problemen finns runtomkring.
Om jag spaltar upp mina dilemman och alla nackdelar jag själv ser med att eventuellt dricka tänker jag såhär,

*Risken är ganska stor att jag får huvudvärk redan under kvällen särskilt när jag blandar lite av det goda. Bubbel, rödvin, öl, nån avec o.s.v.
*Jag kommer; om jag inte dricker en droppe fram till bröllopet, garanterat bli bakfull dagen efter när vi ska åka iväg på spa-hotell.
*Jag kommer säkert ha en del bakfylleångest också utan att för sakens skull gjort nått pinsamt under kvällen. Den kommer av sig själv.
*Jag kommer säkert ha näst intill omöjligt att motivera mig att inte dricka även under spa vistelsen, särskilt med tanke på viss ångest.
*Dag tre kommer vara ännu lite mer ångest när jag druckit två dagar i rad och är på noll igen.
*Känslan att ha brutit (förhoppningsvis) över 60 nyktra dagar kommer kännas som en stor besvikelse även om jag gjort helt klart med med själv innan att jag ska dricka.
*Risken är stor att jag inte fortsätter min nykterhet efter bröllopet och börjar unna mig smådricka igen. (Note to self: läs dina inlägg från förra årets decembermånad när du smygsöp själv hemma med barnen för att klara av ett pepparkaksbak!)

Mm... finns en hel del att fundera på om man säger så, skönt att ha en månad kvar på sig. Just här och nu pang fick jag en känsla att självklart kommer jag vara nykter fram till dess i alla fall, minst. Det var lite skönt att känna med tanke på gårdagen..

Så, en liiite bättre dag idag alltså, finns i alla fall ett uns av livsmotivation så här långt.

En dag i taget / P

"Just nu samlar jag på nyktra erfarenheter i situationer som tidigare alltid varit förknippade med alkohol."

Vilken härligt inspirerande mening! Ser en person i "förrasekelskifteskläderidjungeln" framför mig. Ler.

Tack!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Puh, nu har jag äntligen hittat in hit igen :) Blev utloggad och hade glömt lösenordet. Hade också använt en mail som jag inte använder så ofta när jag registrerade mig så kom inte ihåg det lösenordet först heller. Men nuså, livet rullar på med lite ups and downs. Ska berätta mer sen när jag har tid att skriva mer.

59 dagar är stort!
Grattis!
Jag kan också helt glömma måttlighet.
Varför ska man ens prova? Vad är meningen med att försöka kontrollera något som förgiftar en från början till slut.
Sköt om dig!
GP

Istället för att kämpa mot nederlaget att börja om från början med att räkna dagar, som för övrigt är dag 3 nu. ?
Så tänker jag som så att 1 fylla på 28 dagar är rätt OK i min strävan att bli helt fri.
Eller hur?
?

Har jag nu hållit mig nykter, känner mig stolt över att jag lyckats ta mig så här långt.
Däremot är jag glad att jag tog kontakt med soss och fick en drogterapeut för jag känner hur lätt det skulle vara att prova dricka bara litegrann.
Sitter och läser om dom som provar att kontrollera sitt drickande...jag vet att det finns som som lyckas, men jag vill inte ens försöka.
Min sätt är att hålla mig helvit...det är det enda som funkar för mig, kan inte säga att det känns som en större förlust heller.
Just idag känner jag mig lite trött och lite nere...försöker lära mig att man får känna så utan att det blir nån större katastrof, jag får ta den här dagen till att vila och vara snäll med mig själv☺

Jag har gått på beroendemottagningen som medberoende och som problemdrickare. Det har för mig varit ett bra stöd och givit mig bra kunskaper samt redskap. Vi väljer alla vilken väg vi går såklart. Jag har ju tex inte kommit iväg till AA, vilket jag nog borde. Men det är min tröskel.

Jag hoppas du får ett bra svar av din läkare ang minnestest och röngen. En fundering bara.. Alkohol och din sjukdom, vad säger läkaren om det? För mig låter det direkt livsfarligt, fast jag kanske har helt fel? Jag hoppas du inte tar illa upp när jag frågar så här...

Berätta gärna om hur det var på Riddargatan 1 sen när du varit där.

Kram

Man kan börja om hur många gånger som helst. Bara man inte ger upp helt. Och förhoppningsvis blir man lite klokare för varje gång. Fundera över vad som funkade bra sist, och vad funkade inte alls? Vilka falluckor måste du se upp med den här gången. Analysera, planera, utvärdera, korrigera. Om och om igen.

Nattetid är det tråkigt nog inte så hög aktivitet här inne. Men det beror förstås på att man sover så mycket bättre utan alkohol i blodet och hjärnan ?

Att du skriver här är ett stort och viktigt steg. Om du läser runt här mer så hittar du mycket igenkänning.

Jag tycker att du ska involvera din sambo i detta fullt ut också, hon verkar lika redo som du för det.

Och här inne finns det nästan alltid någon vaken som kan gd råd eller tröst när allt suger. Join us ?

Här finns så mycket omtanke, pepp, och kärlek ❤️ Och vi kämpar verkligen ihop! Join us ?

Nej, man ska inte behöva dricka för att orka med ett jobb. Det insåg jag till slut i våras. Och jag bytte. Nya jobbet har iaf potential att utvecklas till något hållbart, även om starten varit skakig av olika anledningar. Det beror mycket på ledningen hur det utvecklas framöver. Jag går in vaksam den här gången. Inställning: Det är bara ett jobb. ”Altruism” och ”kall” ingår inte i mitt ordförråd längre. Kram på dig vännen. Nu tar vi en dag till!

Huvudvärken sitter kvar men jag är ok.
Tidigare kunde jag tänka "jag tar ett glas, huvudvärk får jag ju ändå" men nu låter jag bli.
Detta är enkelt för mig.
Ganska skumt.
Men det är om 50, 100, 200 dagar, när jag tror jag kan låta bli, det är när jag bara ska ta ett glas, det är då jag trillar dit igen.
Jävla skit.
Jag vill så gärna kunna sällskapsdricka.
Det kan jag ju.
En gång.
Kanske 5.
Kanske 10.
Sen 11e gången blir jag aktuell och så är jag tillbaka på ruta 1 igen.
Jag önskar det var annorlunda.