Senaste kommentarerna i forumet

Vi är på samma tåg och samma spår? härligt!!
Godnattkramar ??
????

Tack Soffi!! Det är bättre. En bra dag idag, både hunnit göra nytta och vilat! Ångesten har varit närvarande men i slutändan den som pushade mig framåt idag.

Det är så svårt med dåligt mående... ångest... Ska jag backa eller pusha mig framåt? Sjukskrivning eller jobba? Stänga in mig och vila eller ringa en vän och gå ut och promenera? Minsta lilla fel kan bli förödande och minsta lilla rätt kan vara räddning.
Frågor. Borde jag ha förstått att det var på gång? Skulle jag kunnat förhindra att det blev så illa? Vad beror ångesten på?
Jag har ett par problem som jag inte kommer till rätta med, och dessa problem dyker upp och skapar enorm ångest emellanåt. Ofta vår och höst...

Det jag kommit fram till denna episod av ångest är en kontrollförlust jag känner... som skapar ett obehagligt kontrollbehov som inte hjälper ett dugg. Den strimma av hopp och ljus jag känt de sista dagarna är att min enda chans är att släppa taget... åtminstone lite... Att inte klamra mig fast vid saker som uppenbarligen inte funkar. Försöka lita på att det kan bli bra, utan att veta hur. Lita på att andra människor finns och hjälper utan att jag behöver kräva det. Kanske till och med en högre kraft? Känns ibland som att det finns en sån. Och att lita på att jag finner lösningar, kanske inte idag, kanske först när tiden är rätt...
Flummigt?

På senare eftermiddagen kände jag en lätt ångest över en tom kväll framför mig. Några sekunder senare känner jag att jag längtar efter yoga-känslan. Slänger mig på telefon, bokar ett pass och sitter på en matta i yogastudion en halvtimme senare. Och nu mår jag bra. Under den senaste veckan, drygt, har jag inte orkat träna och yogan har jag inte varit på på två veckor. Mitt i ångest är det svårt att avgöra om träning kommer att dränera eller ge mer energi. Att bara nås av impulsen "nu är det dags igen", agera på den och få njuta är så skönt! Och det ger mig lite hopp om att jag kanske är på rätt spår... Att släppa taget lite och låta saker ske när det är dags. Det kanske kommer bli bra?
Förmodligen kommer denna ångest sitta ett par dagar till, det brukar göra det. Men det har lättat och kommer bli lättare.
En ganska bra måndag. Nykter ?

Så det kan bli - det är tanken som räknas..?!

Fantastiskt bra jobbat - tänk 4 veckor imorgon ?!
Heja dig???!
Kram
/Fibblan ?.

Det är tufft med frugan och hennes "aggrodamp" kan jag tänka.
Läste din tråd och det slår mig att dina resor med flyg och lounge stämmer klockrent på mig också.
Det är en tuff miljö att vistas i där allt känns tillåtet på något vis. Man är ju inte riktigt någonstans egentligen där uppe i det blå?
Flykten är så mycket enklare på ett plan eller i en lounge där precis alla är på väg någon annanstans.
Jag har varit brutalt berusad flera gånger på både flyg och lounger, mirakulöst nog har jag aldrig blivit utkastad!
Kämpa på Nystart!
Frugan bör nog få kämpa lite på egen hand tycker jag det låter som.
Kraft och kram till dig!
GP

Jag har definitivt tagit rejält med stryk mentalt även om den fysiska misshandeln var tuff den också som liten parvel. Jag har sedan väldigt många år tillbaka mentalt
"gjort om" min mor till en helt annan människa än den hon var när vi hade det som värst. Numera är hon väldigt gammal men klar i knopp och kropp så några konfrontationer kommer det aldrig mera bli så länge hon lever. Jag skulle inte vinna någonting på det tror jag?
Hon skulle dö av sorg och elände och jag skulle troligen ta på mig hela skulden för att ha varit ett jävligt barn.
Det är så jag oftast ser det, att felet varit mitt.
Jag tror och vet att så inte var fallet men jag kan inte riktigt fullt ut släppa tanken, tror nog min dödslängtan, som ibland kickar in när ångesten är svår, beror på att jag klandrar mig själv.
Nu hade jag en farsa som ytterst sällan gick in och styrde upp, han drog sig undan. När han väl fick nog av barnmisshandel och skrik så blev han så förbannad så allt kokade över och han slet handgripligen bort min antagonist med våld. I de lägena kunde jag passa på att försöka slå tillbaka mot min mor och det gjorde jag med vrede och hat.
Självklart har jag massor fina minnen av min barndom men det är sorgligt nog så att det våldsamma och svåra ändå är det som är mest tydligt för mig.
Det är inte alls roligt att inte ha förmågan att sudda ut det och komma förbi det helt och hållet.
Nystart, jag är helt övertygad om att du måste skydda dina barn till hundra procent!
Du måste helt enkelt göra det.
Man behöver inte slå någon för att den ska fatta men ibland måste man helt enkelt svara med samma mynt. Det finns ingen ursäkt för att bete sig som din fru gör mot dig och era barn. Nu är hon inte med i diskussionen och kan försvara sig men det låter väldigt labilt får jag säga.
Att bli straffad som barn bara för att en förälder mår skit är inget bra. Det finns heller ingen ursäkt att inte agera när någon annan lider.
Skippa flaskan, skydda barnen, snacka allvar med frugan, funkar inte det så lämna eländet.
Viktigast av allt är BARNEN!

Kram från GP

Hej Muris!
Klart jag kommer ihåg dig!
Jag hoppas allt är bra med dig?
Dina styrkekramar och värme ger mig glädje och kraft att fortsätta med fullt fart framåt.
Nu är det min tur.

LP.

Jag vet inte om jag skrivit i din tråd tidigare, men jag har läst en del.

Din situation är verkligen tuff, tuffare än någon ska behöva uppleva.
Men du inser att du bör sluta dricka, och det är jättestarkt i din situation.
Och att du kanske måste lämna din fru, inte lätt även om en totalkrasch närmar sig.

Men, när du skriver att du ska sluta skriva här så måste jag få svara att jag inte tycker det beslutet är rätt.
Om du känner att du får någon som helst stöd här så stanna kvar!
Jag tror att du kan behöva stöd ifrån alla möjliga, och omöjliga, håll just nu för att inte förlora siktet på vad som är bäst för DIG.

Du väljer. Men vi finns här.

.. och hoppas att du fått ro att ta hand om dig på ett bra sätt i helgen.

Kram!

för att höra hur du mår?

Jag vet ju att förra veckan var tuff, så jag hoppas verkligen att du har det lite bättre nu.

Varma kramar!

Ett första jättekliv, bra jobbat!
Jag finns här och jag hejjar på dig!

Japp, jag klarade helgen med allt (för mycket) som jag planerat. Och jag klarade det nykter :-). Även om jag var sugen att ta ett glas energi, och ett glas avslappning och ett glas för att det var helg och ett ...

Tack för ditt inlägg, Bestämd, känns skönt att veta att jag inte är ensam med vad jag upplever. Men, jag har verkligen så svårt att ta in och förstå att jag orkar så mycket mindre nu som nykter, Jag trodde ju att det skulle bli tvärtom, och jag vill ju så gärna att det ska vara så, att jag ska bli pigg och kry som en nötkärna och orka allt jag vill. Eller iaf orka lika mycket som då jag drack.

Ikväll får jag vila efter helgen, ska bara sitta i soffan och göra ingenting. Skönt!
Lite irriterande bara att det står en halv flaska gott rödvin på min köksbänk. Kvarlämnad av min gubbe som tog två glas till middagen i helgen. Jag är lite provocerad av att han kan ta sina två glas och vara nöjd. Hur kan man bara lämna en halv öppnad flaska???
Men det är väl just därför som jag inte ska dricka något alls, inte tills jag förstår det där och kan göra detsamma. Dricka lagom alltså. Annars måste det stanna vid noll och inget.
Och flaskan får väl stå där och påminna mig om hur man ska göra...

Det var en krans innan jag tryckte på spara!?

...att få sjunka ner i soffan och bara ta det lugnt?.
Har jobbat och haft möten efter lunch så nu är resten av dagen ledigt.
Hade det varit för en månad sedan så hade jag redan tagit första glaset på en vintetra. Men nu är det nya tider och nya rutiner som gäller?
Så istället för vin ritar jag en liten emoji krans av små blommor till alla fina forumvänner ?
Kramar
? ?
? ? ?
? ?

.

Inatt sov jag 7 timmar ?
Vilken skillnad det är att vakna utsövd och ingen huvudvärk?
Har mycket att göra idag och ja, imorgon är det 4 veckor eller dag 28 utan alkohol!! Tjoho???
Nu måste jag hasta vidare, läser mer i eftermiddag.
Kramar
???

.

Välkommen hit! Det finns underbara människor här inne. Som ny från början kan man känna sig lite förvirrad, osäker men samtidigt en vilja av stål. Jag har kämpat länge, lyckats några veckor i följd men sen fallit tillbaka. Det enda raka är att ta sig upp igen och gå in här varje dag! Jag gör en omstart idag som heter duga, jag har tragglat i flera månader nu men igår fick jag nog. Då kan man säga att vi gör detta tillsammman då :-) Kraaam

Titta på klockan på sovrumsväggen, lite över halvelva på söndagskvällen, wow tänker jag, duktig ponke!
Har nog tänkt så förut, och det har inte spelat någon roll, jag somnar i alla fall sent.
Nästan så att det blir tvärtom, bara för att jag har gott om tid, så slösar jag bort den med att inte somna i tid.
Har alltid sedan jag varit liten haft lite hybris vid sänggåendet, på kvällen är tiden min, alla andra sover och jag får ha mina tankar ifred, det myllrar i skallen av tankar.

De säger att när man sover så gör hjärnan en resumé av dagen som gick, paketerar in saker i sina minnesfack.
Min hjärna tjuvstartar redan vid sänggåendet, och jag är medveten om hur den jobbar.
Ofta letar den efter saker som var skämmiga, sådant som gör att man har svårt för att somna.
Jag kan enkelt berätta att det var tio gånger mer under den tiden jag drack, då gjorde jag alltid skämmiga saker.
Hjärnan skulle ”bestraffa” mig för dumheter som jag hade gjort, eller sagt, så inte undra på att man skälver lite på kvällen.

Men....när man inte dricker längre...så blir det mycket enklare, facket för skämmiga saker är mycket mindre än det bra’iga.
Därför är jag lite stolt numera när jag ska gå och lägga mig på söndagar, att arkivera veckans händelser är mycket roligare.
Därför skriver jag om den just vid detta tillfället, det är då jag får tiden över att reflektera över mitt nya nyktra liv.
Ja, nytt och nytt, om två veckor blir det 11 år, låter fjuttigt med två ettor, elva känns längre.
Om man tänker i dygn så närmar det sig snart fyra tusen dagar, det känns ännu mer, en resa jag inte vill göra om.
Jo resultatet blev ju bra, men vilken jättekraft den tog ur mig, blir mentalt trött när jag tänker på vad jag har gått igenom.
En livsomvändelse som har betytt väldigt mycket för mig, en tid för rannsakning, självbehärskning och livsskådelse.
Så vem blev jag?
Någon ur mitt forna dryckesumgänge tycker nog att jag har blivit en tråkmåns, partykillen Berra är borta.
Den blomstrande alkoholisten har ryckts upp hastigt med rötterna och försvunnit.
Ur myllan har en annan växt fått utrymme och ny kraft, det spirar en ungväxt med en annan syn på livet.
Vattnas inte med alkoholhaltiga drycker och söker sig inte till nya brandhärdar som kan svedda dess grenar.

Jag är idag eftertänksam och begår inga illgärningar, tar inga förhastade slutsatser trots att jag älskar impulsivitet.
Jag hatar långsiktiga planeringar och vill leva i nuet, men inte för dagen, och vill gärna se framtiden an.
Jag vill vara fri att få ta mina egna beslut och konsekvenser av dem, en sak som jag svor mig fri som alkis.
Jag älskar inte livet, men hatar det inte heller, men vill leva det fullt ut, tanken att dö nyfiken gör mig förbannad.
Jag vill få ro och känna att jag fick ta del av allt, förstå kanske en liten del av vad livet gick ut på.
Att förstå varför en beroendehjärna ställer sig över all logiskt tänkande, varför man gör saker som man inte vill, men gör det ändå.

Många tankar min hjärna försöker filtrera ut en sen söndagskväll.
Men veckan då, jodå, den var helt okey.
Stressig arbetsvecka som vanligt, man får inte så mycket tid över till annat, allt går i sina rutiner.
Helgen tog vi det lugnt och civiliserat, tog sköna sovmornar, lugna frukostar där vi skämde bort varandra.
Tid till att reflektera över vädret och dess omslag från sur-regn med plusgrader till efterlängtat snö med några minusgrader.
Åja, inga mängder med tillräckligt för att få lite vitt på grenar och ängar.
Lördagseftermiddagen till kalas för att fira en släkting, och gav oss tid att umgås med våra kära till långt in på kvällen.
Dottern med barnbarn har varit med oss fredag, lördag, och söndag, och vi känner oss som riktiga morföräldrar.
Söndagen åkte vi och shoppade lite vinterpjuck åt mamsellen, jo jag pallade att hänga med runt i fyra-fem skoaffärer utan att förlora temperamentet, men att handla i mataffären är ingen höjdare, jag tappar lätt humöret.
Jag vill veta vad det jag behöver finns överskådligt på rätt plats, det får inte ta för lång tid.
Hatar när folk ställer sig och lutar sig ner i kyldisken med kundvagnen rätt ut bakom sig så att de blockerar hela gången.
Eller där två (oftast) kärringar ställer sig och pratar där det är som trängst i en gång, hallå flytta på er!
Eller där frugan ber mig hämta en vara och har sedan sprungit gatlopp med kundvagnen till andra sidan butiken.
Om en handling tar mer än en kvart så är det enbart slöseri med min tid, den kunde jag ha använt till något bättre, som eftertanke t.ex.
Vet inte varför jag jämt blir så irriterad i matvarubutiken, kanske har det att göra att jag tvingas trängas med så mycket andra människor så tätt inpå, lika stressade som jag, likasinnade...
När ungarna sedan skriker utan anledning håller mitt huvud på att sprängas i bitar.
Under en millisekund var jag på väg att luta mig ner i en sulky och skrika tillbaka på ungj.eln, men lät mig behärskas när jag kunde se framför mig hur det skulle bemötas av föräldern och de andra i butiken.
På vägen ut ifrån butiken sa frugan, att du alltid ska bli så irrig (och syftar då på irriterad) när vi ska handla mat, men ändå orkar med att jaga efter nya skor med mig i en massa skoaffärer?
Jag suckade högt, men orkade inte bemöda mig att ta ett försvarstal, jag lät det förbli obesvarat.
Så visst kan blodtrycket gå upp på en även när man inte dricker.

Berra

Jag drack för de fanns alkohol och jag var själv, jag måste rensa ut allt. Får inte finnas hemma. Min självkontroll överstiger inte min självbild. Man tror man kan och klarar allt. Så sitter man som nu. Tre öl senare själv. För de här behövde ingen veta. Hur dumt att ha alkohol hemma. Ska prata med mannen imorgon och säga att vi måsta hälla ut allt och ha det clean hemma. Han har redan sagt att han kan vara nykter om jag tycker det är jobbigt. Antar att jag bara måste lära mig släppa allt. Hoppas att tiden hos beroendecentret kommer snart. När man är själv känner man också varför inte bara dricka allt? För ingen behöver veta. Ölen får en att känna sig som världens sämsta med. Varför gör jag så här. Hade det inte funnits öl hade de varit lugnt. Kanske man måste lära sig och omgivningen att inse ens begränsningar?

Jag har haft två episoder nu med ont i skallen och illamående...blir helt slut i kroppen, så imorgon blir jag hemma från jobbet.
Blir alltid nojig av sånt här men jag försöker att inte fastna i negativa tankar.
Den här helgen har varit väldigt lugn, har bara varit hemma och tagit det lugnt och det var verkligen härligt.
Var ute som förälder på stan ett tag i fredagskväll, som tur var råkade vi inte på några fulla ungdomar...däremot träffade jag några jobbarkompisar som var ordentligt fulla. ...och jag insåg att jag klarar inte av att vara runt fulla människor längre.
Dom är bara högljudda och besvärliga, är så grymt tacksam att jag inte var en av dom.
Har inte haft nåt sug alls i helgen...det känns otroligt skönt att slippa....för ju mindre sug jag har, ju mindre tänker jag på A....och jag har så mycket annat jag håller vill tänka på

Har jag nu varit utan vin. Jag har dock druckit ett par folköl. Ingen stor grej. Tankar på att det skulle vara gott med ett glas vin har kommit och gått. Hade jag haft vin hemma hade jag druckit i onsdags då jag var otroligt rastlös och uttråkad. Ja igår också förresten, då jag stressade upp mig över alla måsten som hopade sig över mig för att jag min vana trogen alltid skjuter upp saker, tänker att det hinner jag med SEN. Fast jag VET hur det blir. Och det är då vinflaskan brukar korkas upp. Nu fanns det ingen, jag lyckades ändå fixa det som behövdes även om jag var sur och irriterad. Mest på mig själv. Mannen var till bolaget men jag bad honom att inte köpa vin. Törs verkligen inte ha det hemma. För jag vill inte. Inget totalförbud. Men inget slentrianmässigt tröst och ångestdämpande drickande här hemma. Kämpar vidare.

Det hade jag också förut, men inte lika mycket längre. Kanske är det som ni säger, att kroppen fortfarande vänjer sig av med giftet?
Skaffade bettskena för ett tag sen och det har i alla fall hjälpt. Så mycket stress som sätter sig i käkarna när jag sover.
Hoppas att du vaknar till en pigg, värkfri måndag! Dag 27 blir det väl om det är fyra veckor på tisdag. ??

Hej J94
Jag brukar ta bilen till festen, krogen eller vart kompisarna eller tillställningen är och sen visa mig själv och andra att man kan ha kul fast man "måste köra" och inte dricka alkohol. :) Ett bra sätt också att vänja sig att vara kring alkoholen utan att ta den första ölen. I vissa perioder tränar jag en del och vill inte dricka pga det. Men har man tackat nej till alkohol en eller två ggr så kanske de slutar tjata sen :) Känner igen mig i ditt problem och skulle mina vänner inte sluta tjata skulle jag helt enkelt säga att jag är allergisk mot alkohol som på ett sätt stämmer. Kämpa på! /Magge

Tack, jag sov bra men lite för lite...
Vaknar så himla tidigt och har svårt att somna om.
Huvudvärken är lite bättre men ändå störande så jag äter Alvedon.
Tog ett jympapass i eftermiddag och det var ganska tungt och jag undrar om jag har någon skit i kroppen..?
Får se om jag piggar på mig imorgon.
Alkohol finns inte i mina tankar och det är såååå skönt?.
Kram ? till dig och alla andra ???

Min morfar var världens bästa morfar, men en kass pappa. Men som mamma sa de lagade allt hos henne när hon såg mig och honom tillsammans. Så ibland får man en andra chans att rätta till allt❤️// kram Strulan