Senaste kommentarerna i forumet

...var oxå uttråkad, stressad, less, men borde vara glad, tacksam osv. Tro mig. Alkohol leder bara till skam, trötthet, ångest o mer stress. När man dricker sig full upprepade gånger med sina egna småbarn i närheten så är man alkoholist. Punkt. Punkt.
Lyssna gärna på alkispodden! Avsnittet med Rebecka Åhlund. Sköt om dig. Det är du värd.

När dottern och jag kom hem eldades det i kakelugnen igen. Som ni vet är det = vit flagg. Det tog nog max 20 minuter innan maken sov i soffan. Ett par timmar senare vaknade han till och skulle in i badrummet. Han var så full att han först tog fel dörr, in till förrådet. Sen är det otäckt att se någon vara så berusad att han knappt kan gå, ögonen kan inte fokusera blicken...
Det blev en lugn kväll för mig i soffan men visst känner jag mig ensam. Väldigt ensam. ?

Tack för ert stöd och för att ni tar er tid. Kaffetanten, mitt hjärta blöder när jag hör om din situation. Jag har hämtat på dagis så full att jag inte kommer ihåg det men det kommer inte att hända igen. Jag hoppas det ordnar sig för dig.

Denhärgången- jag trivs vissa dagar men andra inte. Jag känner mig ganska blyg och osäker också och då hjälper alkoholen att bli lite modigare. Ta för sig och skämta. Jag försöker hitta på grejer men allt är roligare om man är lite lullig.. öppna förskolan, mammagruppen, träffa kompisar...

Fortfarande första veckan och som alltid vid det här laget är suget på vin vansinnigt stort - från tidiga eftermiddagen fram tills jag lägger mig. Åt andra sidan är jag också otroligt trött. Jag lever just nu för att sova, kan inte vänta tills det är kväll, barnen är i sängen och jag kan lägga mig och njuter av en god natts sömn - och det gör jag verkligen. Jag sover mycket lugnare, djupare och faktiskt hela natten. Jag vaknar inte längre kl. 3 bara för att rulla runt i 3 timmar och försöka somna om medan min hjärna rasar igenom alla möjliga tankar och problem och jag är svettig och allt är för varmt, osv. Så jag njuter verkligen av att sova just nu och jag vill helst göra det hela dagen! Dessutom vaknar jag på morgonen utan att vara bakfull och må som skit.
Jag har också öppnat ett speciellt sparkonto - varje kväll innan jag lägger mig överför jag så mycket som jag förmodligen hade lagt på alkohol den dagen - runt 80kr. Jag funderar fortfarande på ett bra mål att spara för, men under tiden är det redan skönt att se att pengahögen växer så fort :)

Har en lång tråd som heter ”Nu” - just nu känns den tung att hänga kvar i.
Jag tar nya krafter, vill ha en fräsch ny start.
Vill vara en sund kvinna och mamma till mina tre fantastiska barn.
Ser fram emot en nykter höst och vinter, en nykter framtid. ♥️

Tack för rådet Tackohej, det får nog bli en ursäkt att ha redo!
Jag är i det läget där jag säger "Hej då" till en del människor som jag umgås med. Jag har gjort så under de senaste åren när jag känt mig redo och jag vet att jag inte vill ha någon mer kontakt. Den här vännen som nu kommer på besök har jag inte mycket mer gemensamt med än just vinet och i kombination mat & en teater/ ett brädspel. Vi ses väldig sällan och det är alltid jag som tar kontakten. Jag gillar inte sådant.
Jag har dessutom andra intressen idag. Jag gillar att styrketräna och jag har nyligen börjat yoga och äta sunt. Jag är glad i detta men hon tar ofta bort glädjen och säger att man får inte bli fanatisk.
Så, anledningen är att jag kanske inte vill fortsätta vår vänskap och då känner jag mig inte bekväm med att berätta något om mitt liv.
Du kanske har rätt i att det är bra att vara öppen inför omgivningen. Vi får se. Just nu känns det tvärt om för mig. Jag har tagit över min egen träning i stort och jag går själv iväg på yogan. Jag har sovit på sömntabletter men avvecklar dem sakta nu då yoga och träning fungerar. Jag har aldrig gjort så här mycket för mig själv. Jag har aldrig givit mig tid. Jag har jämt pratat med andra om allt. Rådfrågat. Vridit och vänt på det med många. Nu stannar det hos mig. Det får ankra. Det är mitt år (tjuvstartat) för nästa hela år, år 2020 - är öronmärkt som "Cinnas år".
Jag märker (är dock vaksam) att jag känner mig tryggare just nu och jag är verkligen tacksam till mitt lugn.
Lugn & lugn. I dag har det stormat inom mig och tårarna ville aldrig sluta rinna. Nu har det lugnat sig med ångesten och jag är jättetrött. Jag försökte först stoppa känslorna men så tänkte jag, fram med chipsen & läsken och handdukar att snyta sig i, och så lät jag allt komma. Det var så mycket sorg och anspänning men det var inte farligt. Jag tog mig igenom och nu är det rätt skönt. ????????

Idag har jag besökt vår närmaste kyrka som firar 80 år hela helgen. Det har blivit kyrkan, AA-möten och naturen (nära vatten) som är de platser mitt hjärta finner ro. Då "fyller jag på" med läkande kraft som hjälper mig må bättre.
Jag hjälpte en gammal man i rullstol komma uppför en mindre backe och rullade honom in på servicehuset strax intill, där han bodde, på väg från kyrkan. Det kändes bra. Jag brukar ju be Gud om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Vi behöver alla varandra. Ena dagen behöver jag din hjälp och nästa dag behöver du min.
Vi har just ätit middag. Min man är tyvärr redan ganska berusad och verkar vara på ganska dåligt humör så det bådar inte så gott för kvällen...
Nu ska jag hämta dottern igen. Det känns också bra att få vara till glädje och nytta med det lilla.
Jag har en sådan stor, tung ryggsäck med mig vart jag går. Jag måste uppskatta och tacka mer för allt det bra och vackra jag faktiskt har redan. Då kanske ryggsäcken känns aningen lättare? ?

Fredagen gick bättre än väntat, inga problem alls. Inget sug. Lugn kväll, vi snörvlar lite med halsont och halvsov framför TV:n efter ha ätit gott. Maken tog en virre och det bekom mig inte. Vaknade i morse utsövd utan ångest. Känner mig stark och mår bra. Nu ser jag fram emot en skön lördagkväll...helvit så klart ?

Delat av din ’erfarenhet, styrka och hopp’, även generöst om motgångar. Förtröstan till en Högre Kraft. Det betyder mycket.
Så bra det känns att läsa att inte kommer att dricka A, oavsett. Det måtte vara underbart för dottern att du kör henne till jobbet, bekvämt förstås, men framförallt att hon känner omsorgen. Hoppas ni har en lugn och fin kväll! / mt

Så bra att du vänder dig hit. Det är så skönt att få vara sig själv här. Alla förstår liksom.
Jag har bett min man om hjälp. Så ja, jag tycker att man kan be sin partner om stöd i det här. Man måste få vara ärlig. Annars hamnar man snabbt i träsket igen. Men om omgivningen förstår, är det lättare att avstå alkohol i sociala sammanhang.
Min mamma är också alkoholist. Det är dit det leder, om man inte bryter med alkohol! Jag vill inte svika mina barn.
Fortsätt skriva här! Som en dagbok. Man ser vilka mönster och triggers man han.
Du kan även kolla om kommunen erbjuder anonym och kostnadsfri alkoholrådgivning/terapi.
Lycka till!

Bästa Soffi för du svarar i min "dagbok" . Det uppskattas verkligen ? sitter här bu och har faktiskt en bra samtal. Skönt. Ha en fin Lördag.?

Måste bara säga, så glad att skriva här och all den pepp vi ger varandra, det verkligen hjälper.
Framför allt idag när jag är så ledsen och bara gråter. Fyllångesten börjar lägga sig och känslorna för skilsmässa jag bedövat med alkoholen börjar komma fram istället, så jobbigt.

Tack

Vill dom kan dom säkert bli av med en tror jag.
Jag går sen ett par veckor hos alkoterapeut som är jätte bra, där kommer det bli basutredning med deras psykolog och läggas upp en långsiktig plan. Jag går även hos psykolog på vc, mår så jäkla dåligt av min skilsmässa så det är mycket ångest att ta hand om för att inte tala om allt praktiska, fy fan.
MEN nu börjar jag må lite bättre, tryggt att vara här och så blir det antabus, igen nu får va slut med det här alkolivet nu!
Kämpa alla- tänker på Barack- yes we can-

All kärlek till dig ?

Jag har nog varit där du är.
Har två barn varav den ena var 3 månader när mitt drickande gick överstyr.
Med första barnet gick mamma ledigheten bra. Jag var så närvarande i livet och hade inga problem med alkoholen då.
Men efter en separation började jag ta till alkohol mer och mer.
Efter att mitt yngsta barn blev fött började jag tänja på gränserna mer och mer.
Ligger just nu i mitt äldsta barns säng, som jag inte får träffa, med en 7e socanmälan på mig under 1 års tid.
Min sambo vill inte ens se på mig och jag får heller inte vistas ensam med mitt yngsta barn som snart är 2 år.

Jag är inte rehabiliterad, har inte ens börjat. Tog mig till en fylla häromdagen igen i samband med noll sömn vilket resulterade att numera alla avskyr mig.
Inväntar samtal med socialen och känner att det kan inte komma en dag för sent.
Vet inte alls vart båten styr just nu när det kommer till relationer, men den styr mot nykterhet. Har precis tagit en antabus och ångrar varje dag jag inte tagit en.

Tänk va annorlunda mitt liv sett ut om jag hade tagit det tidigare.

Jag skriver lite om mig angående detta för att du inte ska känna dig ensam, men också för att du ska känna dig motiverad att lösa tristessen på andra sätt. Hamna inte där jag är nu ?

Jag har inte orkat läsa/kommentera i andras trådar här på forumet på sistone och ni förstår säkert varför. Svårt att ge när man nästan inget har... ?

Tack #mulletant för dina ord.
Jo, det är så att jag vänt mig till min man nu. Det ni på forumet inte ser är att jag har behövt hans stöd hela tiden! Jag har behövt honom senaste 10-12 åren när han började dricka och vände sig bort från mig. Han stötte bort mig, startade gräl, låg bakfull på sin soffa på helger osv. Jag behövde honom som mest i oron över min sjukdom. Valsade runt ca 18 månader inom vården innan diagnosen. Och sen - kaos. Jag hade ingen att stödja mig mot. Eftersom han inte klarar av att hantera sina egna känslor så kunde han inte hjälpa mig heller. Det är så. När jag varit "den starka" så har han känt sig underlägsen och blivit arg. När jag är "den svaga" blir han rädd och dricker mer. Jag står kvar ensam, förvirrad, frustrerad. Men oavsett hur det varit så är idag den enda dag vi kan påverka. Jag mår psykiskt jättedåligt. Men jag måste försöka orka en dag i taget. Inte minst för barnens skull. Allt är bättre än en mamma som gett upp. Jag kommer inte att dricka A oavsett. ?

Hej är ny här och vet inte ifall detta är något för mig, men jag måste få prata om mina problem och alkohol vanor någonstans.

Jag känner mig så ensam med att ha ett alkoholproblem, mina vänner tycker att jag överdriver och min sambo tycker det är jobbigt men förstår nog inte riktigt heller vad det innebär att ha ett beroende och att man inte så lätt bara kan sluta dricka rakt av eller att man bara kan ta ”ett glas”. Jag har alkoholism i släkten, både en mor och en morfar som har samma sjukdom. Jag har en son på 3år och ett till barn påväg och jag är lyckligast i världen! Men alkoholen förstör så mycket i mitt liv och jag har som tur är kunnat hålla allt borta från min son, vilket jag kommer fortsätta med. Hur ska man göra för att bli av med sitt destruktiva beteende? Är det rätt att be sin sambo om hjälp och stöd? Jag vill ju att hon ska förstå att jag verkligen inte vill bli jättefull och konstig, men att man inte har någon kontroll över det. Har så svårt att förklara och få henne att förstå hur det är. Hur gör ni andra finns det något bra sätt?

Hur mår du idag? Mitt råd är att fortsätta skriva här. Det har hjälpt mig. Jag känner igen mig i din historia, vi förstår dig här.
Jag har tre barn och har alltid haft problem med alkohol. Det enda rätta är att sluta helt. Lätt sagt. Jag har tagit återfall som jag har svårt att bryta. Försöker hitta styrkan igen.
Här hjälps vi åt.
?

Hej, jag var också rädd för att gå på mitt första AA-möte...bor i ett litet samhälle och tänkte bara att nån kommer att se mig när jag går dit...tyckte också att det kändes oerhört obekvämt.
Men allt det släppte när jag kom innanför dörren, människor jag aldrig träffat välkomnade mig med öppna armar.
Kunskapen och medkänslan som visar har hjälpt mig så otroligt mycket...så jag tycker du ska prova gå på ett möte☺

Men tyvärr är jag inte värd alla dessa guldstjärnor idag.....?
Igår tog jag ett medvetet återfall och jag gjorde det inte impulsivt eller desperat som så många gånger förr.
Utan iskallt och beräknande valde jag att dricka med vetskapen att få ont i skallen idag.
Så jag kan ju inte ångra något utan bara inse att A- suget vann över mig igår. Gjort är gjort och denna gången blev det på dag 14 det hände.
Men kan ändå inte låta bli att tänka på hur jag på samma vis höll på med mitt nikotin bruk. Slutade miljoner gånger under typ 20 år men återföll alltid.
Ända tills för snart 4 år sedan.
Då slutade jag och har aldrig tagit ett bloss efter det. Hade iofs nikotintuggummi i ett år men bytte ut dessa till vanliga tuggummi sedan.
Önskar att jag kunde bli lika bestämd när det gäller A.
Men fortsätter väl kämpa och försöka för jag vill ju gärna vilja vara helvit.
Just för att det är en skön känsla att vara i.
Så, nu har jag biktat mig för denna gången och önskar alla en skön helg☀️

Kramar
???

Hur mår du idag?
Jag har erfarenhet av att vara alkoholist med små barn. Jag tror att det var lite som du beskriver, att jag inte klarade av det där livet som det skulle vara. För mig var det en rejäl livsförändring som krävdes först, för att jag skulle klara att sluta dricka.
Det låter som att du inte alls trivs med att vara föräldraledig. Jag förstår dig. Mammaledigheten kan verkligen bli ett jävla fängelse. Jag tyckte det var omöjligt svårt den där tiden, när barnen är sådär små och allt liksom bara är krav, krav, krav och dessutom förväntar sig omvärlden att man ska vara lycklig. Har någon möjlighet att göra en förändring i det? Tror du att du skulle må lite bättre om du kunde hitta lite avlastning? Bara slippa ut lite grann? Kan du prata med din sambo om hur du mår?
Det är bra att du ber om hjälp. Jag hoppas att du för din skull kan ta det på allvar. Försök hitta ut innan du fastnar i ett skuldslukhål liksom.
Och fortsätt skriv, berätta hur du mår, få ut det. Vi finns här och lyssnar.

tillbaka !

Jag har själv gått igenom 2 vidriga situationer och klarade den första med att ringa en äldre vän i AA och den andra med att söka hjälp "externt" dvs utanför AA
Vid den första situationen var jag förhållandevis nynykter, tror jag var runt ett år då, och hade inte en susning om hur jag skulle reagera, jag blev bara osannolikt rädd för att ta till flaskan ingen. Som tur var svarade vännen direkt i telefonen och jag kunde agera mer rationellt. Jag fortsatte att älta det som hänt på många möten efter det och fick ur mig det som rörde till mitt liv.

Vid den andra situationen slogs mina ben undan helt och hållet och jag tappade fotfästet helt i den värld jag kände igen. Men tack vare det jag lärt mig i AA så insåg jag att jag måste ha hjälp innan det gick fullständigt åt pipsvängen.

Att vara nykter behöver inte alls vara en dans på rosor, livet pågår fast jag har mina problem. Det är ingen tvekan om att den grunden jag fått i AA har hjälpt mig på många olika sätt och då inte enbart svåra situationer utan även vid andra tillfällen.

En dag i taget och att inte ta det första glaset så kommer jag framåt i livet !

Kram !

Ska på bröllop idag, en kompis till hustrun som gifter sig.
Kommer att köra dit och är inte orolig för att jag ska dricka men är långt ifrån taggad över att sitta på en middag med en massa folk jag inte känner utan att dricka, får hålla tummarna för bra bordsplacering, är värdelös på småprat när jag är nykter.

Vad jag menar är väl att sluta utan slutdatum. Jämför med när jag gifte mig, målsättningen är att det ska hålla livet ut men är medveten om att saker och ting kan förändras och det kan behöva omprövas men mycket jobb ska till innan nya beslut tas.

Jag blir så glad för din skull! 1 vecka och du mår bra! Grattis igen!

Hoppas att du känner att du kan vara ett bättre stöd till din anhöriga som mår dåligt nu när du mår bra. Jag säger inte att det kommer att bli mindre tufft, men att du kanske, kanske kan få insikten om att genom att ta hand om sig själv så hjälper man andra bättre.

Önskar dig allt gott!